19.Let me in.

Jag hade vaknat minst tjugo gånger inatt, slitit mig bort från Justin ett antal gånget bara för att sedan lägga mig tätt intill honom igen. Hade han inte sovit tungt som en stock skulle han nog inse hur sjuk jag är i huvudet. Jag hade sprejat mina sprejer säkert fem gånger med varje, och fått världens hostattack som jag döljt i min kudde. Jag hade världens ryggvärk,och när Justin vakna satt jag i hörnet och psykade mig själv. "Hur mår du?" jag hoppade till och tittade upp. Mina ögon sved av trötthet, och hela jag darrade för jag hade dragit bort två koftor för att jag hade fått panik. "Gumman mår du bra?" han drog oroligt in mig i sin famn och jag skakade som en dåre. "Ja-jag vi-vi-vi-vill he-hem." "Snart, vi ska äta och packa ihop först." Jag nickade och mina iskalla läppar mötte hans. Dom värmdes lite, men tio sekunder räckte inte. Han försvann ut och jag satt kvar.

*

"Aldrig mer tält, ALDRIG mer.." Lucy skrattade i luren. Jag låg fortfarande i tältet, och väntade på att dom andra skulle äta. Dom var riktigt sega, och tillochmed 'hej-jag-äter-bara-2000-kalorier.' åt fan som en gris. Justin kom in så jag la på och han la sig framför mig. Jag ångrade att min alkohol hjärna låtit honom se en okänd sida av mig, så jag sa ingenting. "Du fick panik med tjocktröjorna ser jag." srkattade han och jag reagerade knappt. Det var inte okej. "Förlåt. Är det något  du vill berätta`?" sa han bekymrat. "Justin, ledsen att du fick se allt det där. Men det är bättre om du glömmer det." "Absolut inte! Du måste släppa mig in Natacha. Du måste släppa någon in, du vet att jag skulle ta hand om ditt häjrta som det vore guld." Jag suckade, "det är inte dig jag inte litar på. Det är mig." Justins ansikte var förvridet i smärta. Jag la mig precis framför honom och en tår rann längs min kind. "Panikångester. Kan få det när som helst, och det blev för mycket för mig bara. Inget mer än så." "Jag är glad att du åtminstonde försöker släppa in mig." Han kramade om mig och vi låg så ganska länge. Det var mer kärleksfullt än med Delano, och det kändes underbart. Något nytt tändes i mig.Inget sånt som jag kände med honom, utan något varmt och pirrande känsla.

*

Melissa skulle komma till 141 om två veckor, och stanna här någon vecka eller så. Jag saknade redan mina små prinsessor. Framför mig satt Lucy med sitt vackra hår, hennes perfekta ögonbryn och en perfekt näsa. Hennes panna var rynkad när hon försökte göra något med sin telefon. "Hahaha, kolla vad Mandy lagt upp på facebook." Han vände mobilen till mig och det var en bild på Justin. Det var när vi hade varit på badhuset, men varken jag eller någon av tjejerna syntes. Bara han. Shirtless. Jag kände mig faktiskt lite arg, och hon hade skrivit under världens finaste! Jag älskar dig min man, du är bara min <3 men samtidigt så skrattade jag. Jag gick in på min facebook och kommenterade bilen med ett enkelt hjärta. Det skulle nog få henne galen. Jag undrade vad Justin skulle säga om han visste att jag bråkade med hans fans, men tanke på att han gjorde allt för dom. Bäst att inte berätta. "Lucy, ska vi ut ikväll?" Hon nickade och jag log. "Okej bra. Ring du Christian och dom för tror han är sur ¨på mig." Hon skrattade men gjorde som jag sa. Jag fick inte tappa bort mig själv, aldrig ändra på mig.

Jag hade vaknat minst tjugo gånger inatt, slitit mig bort från Justin ett antal gånget bara för att sedan lägga mig tätt intill honom igen. Hade han inte sovit tungt som en stock skulle han nog inse hur sjuk jag är i huvudet. Jag hade sprejat mina sprejer säkert fem gånger med varje, och fått världens hostattack som jag döljt i min kudde. Jag hade världens ryggvärk,och när Justin vakna satt jag i hörnet och psykade mig själv. "Hur mår du?" jag hoppade till och tittade upp. Mina ögon sved av trötthet, och hela jag darrade för jag hade dragit bort två koftor för att jag hade fått panik. "Gumman mår du bra?" han drog oroligt in mig i sin famn och jag skakade som en dåre. "Ja-jag vi-vi-vi-vill he-hem." "Snart, vi ska äta och packa ihop först." Jag nickade och mina iskalla läppar mötte hans. Dom värmdes lite, men tio sekunder räckte inte. Han försvann ut och jag satt kvar.

*

"Aldrig mer tält, ALDRIG mer.." Lucy skrattade i luren. Jag låg fortfarande i tältet, och väntade på att dom andra skulle äta. Dom var riktigt sega, och tillochmed 'hej-jag-äter-bara-2000-kalorier.' åt fan som en gris. Justin kom in så jag la på och han la sig framför mig. Jag ångrade att min alkohol hjärna låtit honom se en okänd sida av mig, så jag sa ingenting. "Du fick panik med tjocktröjorna ser jag." srkattade han och jag reagerade knappt. Det var inte okej. "Förlåt. Är det något  du vill berätta`?" sa han bekymrat. "Justin, ledsen att du fick se allt det där. Men det är bättre om du glömmer det." "Absolut inte! Du måste släppa mig in Natacha. Du måste släppa någon in, du vet att jag skulle ta hand om ditt häjrta som det vore guld." Jag suckade, "det är inte dig jag inte litar på. Det är mig." Justins ansikte var förvridet i smärta. Jag la mig precis framför honom och en tår rann längs min kind. "Panikångester. Kan få det när som helst, och det blev för mycket för mig bara. Inget mer än så." "Jag är glad att du åtminstonde försöker släppa in mig." Han kramade om mig och vi låg så ganska länge. Det var mer kärleksfullt än med Delano, och det kändes underbart. Något nytt tändes i mig.Inget sånt som jag kände med honom, utan något varmt och pirrande känsla.

*

Melissa skulle komma till 141 om två veckor, och stanna här någon vecka eller så. Jag saknade redan mina små prinsessor. Framför mig satt Lucy med sitt vackra hår, hennes perfekta ögonbryn och en perfekt näsa. Hennes panna var rynkad när hon försökte göra något med sin telefon. "Hahaha, kolla vad Mandy lagt upp på facebook." Han vände mobilen till mig och det var en bild på Justin. Det var när vi hade varit på badhuset, men varken jag eller någon av tjejerna syntes. Bara han. Shirtless. Jag kände mig faktiskt lite arg, och hon hade skrivit under världens finaste! Jag älskar dig min man, du är bara min <3 men samtidigt så skrattade jag. Jag gick in på min facebook och kommenterade bilen med ett enkelt hjärta. Det skulle nog få henne galen. Jag undrade vad Justin skulle säga om han visste att jag bråkade med hans fans, men tanke på att han gjorde allt för dom. Bäst att inte berätta. "Lucy, ska vi ut ikväll?" Hon nickade och jag log. "Okej bra. Ring du Christian och dom för tror han är sur ¨på mig." Hon skrattade men gjorde som jag sa. Jag fick inte tappa bort mig själv, aldrig ändra på mig.

---

drama det kommer, det kommer;)

18.Tent.

Jag gick ut tre minuter innan Justin sa att han skulle vara där, och en minut innan kom han faktiskt. Han hade ett stort leende på läpparna, och kom ut för att bära min väska in i bilen så jag bara kunde sätta mig direkt. "Mina vänner, Alfredo, Emelie, Mattias och Charlie väntar på oss där. Alla är par, så varje par har ett tält." "Så vi är typ som ett par?" flinade jag och han såg allvarlig ut, "nej dom-" "Det är lugnt Justin." skrattade jag. "Jag är ändå bra på att fejka." "Även om jag inte har något emot det så vet dom redan." sa han och blinkade med ena ögat. Jag log stort och kollade ut genom fönstret.

*

När vi kom fram väntade hans vänner och jag kände bara Alfredo. Jag kramade om honom och hälsade sedan på dom andra. Dom två tjejerna verkade helt okej, men inget av dom tjejerna som kom från 141.. Vi började alla kämpa med våra tält, vilket verkade vara världens jobb. "Hmm.. jag fattar inte." suckade jag och vände lappen åt alla håll i min hand. Han kom fram till mig skrattandes och vände den åt rätt håll. "Men jag tror vi klarar oss utan den. Den förvirrar oss bara. Håll här, så börjar jag med att sätt upp dom hära." Han började fixa och jag stod mest och hållde i hela tiden. Efter en halvtimme verkade vi vara klara, vilket dom andra redan var för länge sen men dom hade säkert tältat varje helg. Jag hade aldrig ens sovit utomhus. Kändes inte riktigt som min sak.. "Aha." Jag började lasta in mina grejer, först la jag ett  skydd under min och Justins sovsäck. Sedan la jag ett stort täckte över hela "marken" i tältet och sedan därpå sovsäckarna. Dom hade ett litet mellanrum men jag skulle nog sova tätt intill honom gråtandes.. Jag la yttligare två täcken som vi kunde ha över det, och sedan två kuddar var och en i mitten. Det såg ut som en helt vanlig säng därinne, och la en stor ficklampa som an kunde lägga på golvet i ena kanten som jag skulle tända som en stor lampa senare när det blev mörkt. Emelie och resten kom chockade in dit, Justin också men han hade ändå lite att förvänta. "Oh shit, det ser ut som en lägenhet." sa Charlie med chockad min och slängde med sitt blonda hår. Jag började rada upp mina sprejer och sprutade med varje i luften så alla hostade, "Ja, första gången i skogen och jag tänker inte riskera sjukdomar från insekter." sa jag och hon Charlie skakade på huvudet och gick ut. Jag kunde höra henne enda hit att hon snackade skit om mig till resten, men Justin hörde det och stannade kvar hos mig. "Bry dig inte om henne. Hon är världens naturmänniska och sådär. Jag älskar din personlighet, vart är maten?" Jag flinade och drog upp en kylväska med alla vätskor och allt, sedan en annan fullt med mat. "Tror vi får börja nu om jag ska orka lyssna på dendär bitchen hela dagen." sa jag och korkade upp en breezer. Han skrattade och jag gjorde skål och drack en del, sedan räckte jag över till Justin som gjorde detsamma. "Ut till helvetet." suckade jag och öppnade tältet.

*

"Ja iallafall, så jag äter bara 2000 kalorier om dagen." forsatte Charlie och mitt tålamod sjönk hela tiden mer och mer. Grabbarna hade gjort en brasa i mitten och vi satt och värmde oss. Under dagen hade vi gjort allt möjligt. Jag hade mest ätit för jag hade varit mer uttråkad än dom andra. Charlie hängde efter killarna när jag och Emelie faktiskt pratade med varandra. "Emelie vill du se den där videon nu?" ljög jag och drog med mig henne i vårt tält där lampan var på. Vi satte oss därinne och jag drog igen alla dragkedjor så det inte skullle komma in ett enda kryp. Jag hade redan smörjt in mig i alla sprejsaker som jag hade. "Hennes tjat tar aldrig slut." "Jag vet." vi skrattade och båda tog en varsin cider efter vi druckit lite vodka. Vi var absolut inte ens nära fulla, vi båda två tålde mycket. "Min mamma vet inte att jag är här, så jag hoppas att en björn inte äter upp mig." "Din mamma vet inte mycket om dig." skrattade Emelie och jag skrattade också. "Min mamma vet inte heller något. Min bror skulle k-i-l-l me." Jag rynkade pannan, "din med?" "Känner du igen dig?" Vi båda skrattade igen och båda nickade. "Jag tror våra bröder är vänner. Emilio visst?" "Jaa, omg, vi säger ingenting om dethär." "Verkligen inte."

Jag och Emelie satt i tältet ganska länge. Vi drack och pratade allmänt skit. Det kändes skönt att kunna relatera till henne, annars hade jag ju bara Lucy. Och inte ens hon hade en storebror som var hennes beskyddande, utan hade en annan istället. "Jag har alltid tänkt på dom här som tar hem sina pojkvänner och visar upp dom. Fan vad lätt det måste vara. Jag skulle skämmas ihjäl, och sedan blir det nog döden för oss båda två." suckade Emelie och jag höll med. "Jag håller med. Dessutom dom som tar hem flera stycken, okej den du ska gifta dig med men resten.. " En suck lämnade våra läppar, vilket fick oss att skratta till. Vi var absolut inte fulla,och drickan skulle inte ens räcka så långt. Tillslut kom Justin in i tältet och det fick Emelie att gå. Vi skulle ses på morgonen ändå. Justin trängde sig in i sin sovsäck och jag gjorde detsamma. Direkt när dragkedjan gick igen fick jag panik och slog bort den med bena. Justin kollade skräckslaget på mig vilket fick mig att börja skratta. "Kan verkligen inte sova i den här!" Jag slängde den mot mina fötter och fick nöja mig med två täcken och plus alla kläder jag hade på mig. Ganska mycket, paniken steg men jag tänkte på värmen. "Jag vill ha ett element." suckade jag och försökte hitta en skön ställning att ligga i. "Du hör inte hemma i naturen gumman. Nästa gång tar vi hotell." Jag suckade och la mig precis framför honom. Jag kunde känna hans lugna andetag mot mitt ansikte. "Kyss mig." viskade jag. Han kollade osäkert på mig men jag nickade, "du älskar Delano.." "Delano vill inte ha mig. Och du lovade att behandla mig som en prinsessa, så kyss mig." Hans läppar trycktes mot mina och en känsla for genom min kropp. Jag älskade Delano, men det betydde inte att Justin inte skulle få plats. Jag kanske skulle kunna älska Justin, han kanske skulle behandla mig bra, han kanske skulle få bort allt det onda från mig. Hans läppar masserade mina, och jag gillade det. Hans tunga fann min och vi höll på i kanske tio minuter när jag fick nog av det lugna. Jag tog hans täckte över mig och satte mig över honom. Försikigt trevade jag med handen på hans mage, vi båda hade så mycket kläder att det inte alls var bekvämt. Jag tror Justin fattade vad jag ville göra, men att det inte skulle gå. "Vi kan göra det här en annan gång. När du inte har på dig fyra koftor." skrattade han och drog med handen på min kind. "Okej." log jag och rullade ner igen. Men han drog mig intill sig, vilket fick en konstig känsla att gå igenom mig. Panik och värme på samma gång, jag ignonerade båda och försökte somna så fort som möjligt.

Jag gick ut tre minuter innan Justin sa att han skulle vara där, och en minut innan kom han faktiskt. Han hade ett stort leende på läpparna, och kom ut för att bära min väska in i bilen så jag bara kunde sätta mig direkt. "Mina vänner, Alfredo, Emelie, Mattias och Charlie väntar på oss där. Alla är par, så varje par har ett tält." "Så vi är typ som ett par?" flinade jag och han såg allvarlig ut, "nej dom-" "Det är lugnt Justin." skrattade jag. "Jag är ändå bra på att fejka." "Även om jag inte har något emot det så vet dom redan." sa han och blinkade med ena ögat. Jag log stort och kollade ut genom fönstret.

*

När vi kom fram väntade hans vänner och jag kände bara Alfredo. Jag kramade om honom och hälsade sedan på dom andra. Dom två tjejerna verkade helt okej, men inget av dom tjejerna som kom från 141.. Vi började alla kämpa med våra tält, vilket verkade vara världens jobb. "Hmm.. jag fattar inte." suckade jag och vände lappen åt alla håll i min hand. Han kom fram till mig skrattandes och vände den åt rätt håll. "Men jag tror vi klarar oss utan den. Den förvirrar oss bara. Håll här, så börjar jag med att sätt upp dom hära." Han började fixa och jag stod mest och hållde i hela tiden. Efter en halvtimme verkade vi vara klara, vilket dom andra redan var för länge sen men dom hade säkert tältat varje helg. Jag hade aldrig ens sovit utomhus. Kändes inte riktigt som min sak.. "Aha." Jag började lasta in mina grejer, först la jag ett  skydd under min och Justins sovsäck. Sedan la jag ett stort täckte över hela "marken" i tältet och sedan därpå sovsäckarna. Dom hade ett litet mellanrum men jag skulle nog sova tätt intill honom gråtandes.. Jag la yttligare två täcken som vi kunde ha över det, och sedan två kuddar var och en i mitten. Det såg ut som en helt vanlig säng därinne, och la en stor ficklampa som man kunde lägga på golvet i ena kanten som jag skulle tända som en stor lampa senare när det blev mörkt. Emelie och resten kom chockade in dit, Justin också men han hade ändå lite att förvänta. "Oh shit, det ser ut som en lägenhet." sa Charlie med chockad min och slängde med sitt blonda hår. Jag började rada upp mina sprejer och sprutade med varje i luften så alla hostade, "Ja, första gången i skogen och jag tänker inte riskera sjukdomar från insekter." sa jag och hon Charlie skakade på huvudet och gick ut. Jag kunde höra henne enda hit att hon snackade skit om mig till resten, men Justin hörde det och stannade kvar hos mig. "Bry dig inte om henne. Hon är världens naturmänniska och sådär. Jag älskar din personlighet, vart är maten?" Jag flinade och drog upp en kylväska med alla vätskor och allt, sedan en annan fullt med mat. "Tror vi får börja nu om jag ska orka lyssna på dendär bitchen hela dagen." sa jag och korkade upp en breezer. Han skrattade och jag gjorde skål och drack en del, sedan räckte jag över till Justin som gjorde detsamma. "Ut till helvetet." suckade jag och öppnade tältet.

*

"Ja iallafall, så jag äter bara 2000 kalorier om dagen." forsatte Charlie och mitt tålamod sjönk hela tiden mer och mer. Grabbarna hade gjort en brasa i mitten och vi satt och värmde oss. Under dagen hade vi gjort allt möjligt. Jag hade mest ätit för jag hade varit mer uttråkad än dom andra. Charlie hängde efter killarna när jag och Emelie faktiskt pratade med varandra. "Emelie vill du se den där videon nu?" ljög jag och drog med mig henne i vårt tält där lampan var på. Vi satte oss därinne och jag drog igen alla dragkedjor så det inte skullle komma in ett enda kryp. Jag hade redan smörjt in mig i alla sprejsaker som jag hade. "Hennes tjat tar aldrig slut." "Jag vet." vi skrattade och båda tog en varsin cider efter vi druckit lite vodka. Vi var absolut inte ens nära fulla, vi båda två tålde mycket. "Min mamma vet inte att jag är här, så jag hoppas att en björn inte äter upp mig." "Din mamma vet inte mycket om dig." skrattade Emelie och jag skrattade också. "Min mamma vet inte heller något. Min bror skulle k-i-l-l me." Jag rynkade pannan, "din med?" "Känner du igen dig?" Vi båda skrattade igen och båda nickade. "Jag tror våra bröder är vänner. Emilio visst?" "Jaa, omg, vi säger ingenting om dethär." "Verkligen inte."

Jag och Emelie satt i tältet ganska länge. Vi drack och pratade allmänt skit. Det kändes skönt att kunna relatera till henne, annars hade jag ju bara Lucy. Och inte ens hon hade en storebror som var hennes beskyddande, utan hade en annan istället. "Jag har alltid tänkt på dom här som tar hem sina pojkvänner och visar upp dom. Fan vad lätt det måste vara. Jag skulle skämmas ihjäl, och sedan blir det nog döden för oss båda två." suckade Emelie och jag höll med. "Jag håller med. Dessutom dom som tar hem flera stycken, okej den du ska gifta dig med men resten.. " En suck lämnade våra läppar, vilket fick oss att skratta till. Vi var absolut inte fulla,och drickan skulle inte ens räcka så långt. Tillslut kom Justin in i tältet och det fick Emelie att gå. Vi skulle ses på morgonen ändå. Justin trängde sig in i sin sovsäck och jag gjorde detsamma. Direkt när dragkedjan gick igen fick jag panik och slog bort den med bena. Justin kollade skräckslaget på mig vilket fick mig att börja skratta. "Kan verkligen inte sova i den här!" Jag slängde den mot mina fötter och fick nöja mig med två täcken och plus alla kläder jag hade på mig. Ganska mycket, paniken steg men jag tänkte på värmen. "Jag vill ha ett element." suckade jag och försökte hitta en skön ställning att ligga i. "Du hör inte hemma i naturen gumman. Nästa gång tar vi hotell." Jag suckade och la mig precis framför honom. Jag kunde känna hans lugna andetag mot mitt ansikte. "Kyss mig." viskade jag. Han kollade osäkert på mig men jag nickade, "du älskar Delano.." "Delano vill inte ha mig. Och du lovade att behandla mig som en prinsessa, så kyss mig." Hans läppar trycktes mot mina och en känsla for genom min kropp. Jag älskade Delano, men det betydde inte att Justin inte skulle få plats. Jag kanske skulle kunna älska Justin, han kanske skulle behandla mig bra, han kanske skulle få bort allt det onda från mig. Hans läppar masserade mina, och jag gillade det. Hans tunga fann min och vi höll på i kanske tio minuter när jag fick nog av det lugna. Jag tog hans täckte över mig och satte mig över honom. Försikigt trevade jag med handen på hans mage, vi båda hade så mycket kläder att det inte alls var bekvämt. Jag tror Justin fattade vad jag ville göra, men att det inte skulle gå. "Vi kan göra det här en annan gång. När du inte har på dig fyra koftor." skrattade han och drog med handen på min kind. "Okej." log jag och rullade ner igen. Men han drog mig intill sig, vilket fick en konstig känsla att gå igenom mig. Panik och värme på samma gång, jag ignonerade båda och försökte somna så fort som möjligt. 

---

Jag i naturen! ;) Är  ni naturmänniskor? Jag är rädd för insekter och har aldrig tältat ens.. bara på min kusins gård men vi hade en tv och element därinne. 

Ps. Jag är Team Delano!! Men tror att det är för jag vet hur framtiden är, och inte ni! Gillar också bad boys hhaha. 

17I don't know what to do.

Jag vaknade upp i min egna säng, och jag hörde mina föräldrar diskutera i köket. Jag mindes hela gårdagen, och insåg att jag hade somnat när Justin och jag hade kollat på film. Jag fick skuldkänslor och smsade honom direkt. Varför väckte du mig inte?! När gick du? Samtidigt undrade jag hur jag hade kommit till min säng. Jag hade inget minne utav att jag faktiskt gått till min säng. Du sov så sött ;) Kanske en timme efter att du somnat. Hoppas du inte blir sur över att jag stanna till filmen tog slut.. Puss. * Absolut inte.. har du någon aning om hur jag hamnade i min säng? * Jag bar dig hehe, du var ganska lätt ;) Jag suckade. Du är galen Biebs. Kan vi kanske ses idag igen? Egentligen ville jag träffa Delano idag. Jag ville se hur seriöst det var med hans tjej. Jag hade bara träffat henne två gånger, en gång när dom kom hem till oss, och en gång på avstånd. Känslan när mitt hjärta krossades, gick inte att beskriva. Jadå gumman. Kan jag hämta dig om en timme? * Gör så :D Jag reste mig upp för att ta en dusch. Det fick gå snabbt, även om jag ibland kunde duscha flera timmar. Mitt hår fick som vanligt bara hänga, jag hade börjat tröttna på det. Eller man gick väl igenom såna faser ibland. Jag drog på mig jeans och en stickad tröja till det. Den var vit med vita mönster kan man säga, och samtidigt så såg man lite av huden. Jag gillade den tröjan, trots att jag inte användt den så mycket.

"Okej, jag vet att du kommer hata den här idén. Men jag tänkte fråga dig, om du ville följa med mig och några vänner från LA och campa? Vi ska bo i ett tält över natten bara. Vi tänkte åka typ.. imorgon på morgonen tror jag." Jag skrattade. Jag hade aldrig sovit i ett tält. Jag hade aldrig ens befunnit mig vid skogen på natten. Det skrämde mig lite, vem vet vem som skulle kunna hitta mig där.. Men samtidigt verkade det roligt. "Hm.. Varför inte? Men bara att jag slipper dela tält med någon annan än dig. Även fast dina vänner är roliga och så, men ingen som jag inte känner." Han skrattade, "deal."

Justin hade inget tält, så vi åkte till en utflyktsaffär eller vad det var. Det fanns massor av tält och sådant som man har i skogen. "Aha, hur stort ska det vara?" Han vände på huvudet och försökte förstå något. Vilket fick mig att skratta. "För fyra personer. Vill inte ha ett litet där man knappt kan andas." Han drog en stor kartong och la ner den i vår vagn. Vi forsatte gå runt i affären, jag plockade på mig massor. Myggsprej, sovsäckar, insektssprej, myrsprej, ficklampa, osv. Justin skrattade bara åt mig, och erbjöd sig att betala allt bara han fick med sig mig. Efter det bestämde vi oss för att handla. Han sa att alla skulle köpa sin egen mat. "Jag tycker vi grillar korv, för det är det lättaste. Men jag ska ta med mig massor så jag inte svälter." Jag tror inte Justin förstod vad jag menade med massor. Men när vi kom ut så tror jag att han hade fattat det. Jag köpte bl.a: Nachos, plockgodis över två kilo, chips, dipp, cola, energidricka, breezer, cider, marschmellows, choklad, äpplen, sömntabletter, fem filtar, nya kuddar/täcken samt lakan till dom, vatten, korv med bröd, frallor, bullar, muffins.. ja och listan forsätter! Jag hade åtminstonde laddat med alkohol, vilket jag nog skulle behöva för att bo i ett tält. "Natacha, du är galen. Men det kommer bli kul att tillbringa en hel dag med dig." skrattade han och bar in kassarna i bilen.

*

Efter att vi handlat skjutsade han hem mig. Vi skulle ändå ses en hel dag efter det, och jag sa till min mamma att jag skulle sova hos Lucy imorgon. Så hon visste om det. Jag ringde min bror och bad han hämta mig. Kom ut. Jag sprang ut och när jag stod utanför bilen så fick jag en chock. Utanför bilen stod alla, min bror, hans fru, Delano och hans tjej. Jag stannade verkligen till för att jag blev så chockad och ledsen. "Kom då." både Delano och Emilio fimpade sina cigaretter och hoppade in i bilen. Men långsamma steg gick jag till bilen och tvingades sitta bredvid henne. Tårarna var inte långt borta. Med Isabelle var det annorlunda, för min bror älskade jag inte på det sättet. Men här sårades jag mest, och varje gång någon utav dom log till varandra kände jag mig alldeles tom, men samtidigt full av hat och sorg. Hon sjöng vackert i bilen, och alla berömde henne. Jag gjorde inget, satt bara där som ingenting. Vilket Delano ville påpeka såfort vi kom ut från bilen, han tog mig runt axlarna och viskade med sin underbara röst i mitt öra. "Vad är det med dig?" men jag struntade i han. Jag skakade av mig honom och gick snabbare.

*

Längtar tills imorgon :) Kommer njuta varje sekund i din närhet. <3 Justin hade världens finaste personlighet. Jag visste att om vi skulle bli tillsammans, så skulle han behandla mig som guld. Delano var elak mot mig, han gjorde egentligen allt för att såra mig verkade det som. Justin var verkligen helt underbar, inte konstigt att alla småtjejer älskade honom. Mm, hämtar du mig tio? <3 * Ja, så var klar utanför :) Kommer inte vara en sekund försenad ;)<3 Jag skrattade och ställde in klockan på larm. Jag hade redan packat mina kläder. Sex tjocktröjor, tre tröjor, två mjukisar, ett par tajts, två par strumpor plus raggstrumpor, vantar, jacka. Jag hoppades inte på att frysa.. Jag somnade sedan, och drömde om både Delano och hans tjej.

Jag vaknade upp i min egna säng, och jag hörde mina föräldrar diskutera i köket. Jag mindes hela gårdagen, och insåg att jag hade somnat när Justin och jag hade kollat på film. Jag fick skuldkänslor och smsade honom direkt. Varför väckte du mig inte?! När gick du? Samtidigt undrade jag hur jag hade kommit till min säng. Jag hade inget minne utav att jag faktiskt gått till min säng. Du sov så sött ;) Kanske en timme efter att du somnat. Hoppas du inte blir sur över att jag stanna till filmen tog slut.. Puss. * Absolut inte.. har du någon aning om hur jag hamnade i min säng? * Jag bar dig hehe, du var ganska lätt ;) Jag suckade. Du är galen Biebs. Kan vi kanske ses idag igen? Egentligen ville jag träffa Delano idag. Jag ville se hur seriöst det var med hans tjej. Jag hade bara träffat henne två gånger, en gång när dom kom hem till oss, och en gång på avstånd. Känslan när mitt hjärta krossades, gick inte att beskriva. Jadå gumman. Kan jag hämta dig om en timme? * Gör så :D Jag reste mig upp för att ta en dusch. Det fick gå snabbt, även om jag ibland kunde duscha flera timmar. Mitt hår fick som vanligt bara hänga, jag hade börjat tröttna på det. Eller man gick väl igenom såna faser ibland. Jag drog på mig jeans och en stickad tröja till det. Den var vit med vita mönster kan man säga, och samtidigt så såg man lite av huden. Jag gillade den tröjan, trots att jag inte användt den så mycket.

"Okej, jag vet att du kommer hata den här idén. Men jag tänkte fråga dig, om du ville följa med mig och några vänner från LA och campa? Vi ska bo i ett tält över natten bara. Vi tänkte åka typ.. imorgon på morgonen tror jag." Jag skrattade. Jag hade aldrig sovit i ett tält. Jag hade aldrig ens befunnit mig vid skogen på natten. Det skrämde mig lite, vem vet vem som skulle kunna hitta mig där.. Men samtidigt verkade det roligt. "Hm.. Varför inte? Men bara att jag slipper dela tält med någon annan än dig. Även fast dina vänner är roliga och så, men ingen som jag inte känner." Han skrattade, "deal."

Justin hade inget tält, så vi åkte till en utflyktsaffär eller vad det var. Det fanns massor av tält och sådant som man har i skogen. "Aha, hur stort ska det vara?" Han vände på huvudet och försökte förstå något. Vilket fick mig att skratta. "För fyra personer. Vill inte ha ett litet där man knappt kan andas." Han drog en stor kartong och la ner den i vår vagn. Vi forsatte gå runt i affären, jag plockade på mig massor. Myggsprej, sovsäckar, insektssprej, myrsprej, ficklampa, osv. Justin skrattade bara åt mig, och erbjöd sig att betala allt bara han fick med sig mig. Efter det bestämde vi oss för att handla. Han sa att alla skulle köpa sin egen mat. "Jag tycker vi grillar korv, för det är det lättaste. Men jag ska ta med mig massor så jag inte svälter." Jag tror inte Justin förstod vad jag menade med massor. Men när vi kom ut så tror jag att han hade fattat det. Jag köpte bl.a: Nachos, plockgodis över två kilo, chips, dipp, cola, energidricka, breezer, cider, marschmellows, choklad, äpplen, sömntabletter, fem filtar, nya kuddar/täcken samt lakan till dom, vatten, korv med bröd, frallor, bullar, muffins.. ja och listan forsätter! Jag hade åtminstonde laddat med alkohol, vilket jag nog skulle behöva för att bo i ett tält. "Natacha, du är galen. Men det kommer bli kul att tillbringa en hel dag med dig." skrattade han och bar in kassarna i bilen.

*

Efter att vi handlat skjutsade han hem mig. Vi skulle ändå ses en hel dag efter det, och jag sa till min mamma att jag skulle sova hos Lucy imorgon. Så hon visste om det. Jag ringde min bror och bad han hämta mig. Kom ut. Jag sprang ut och när jag stod utanför bilen så fick jag en chock. Utanför bilen stod alla, min bror, hans fru, Delano och hans tjej. Jag stannade verkligen till för att jag blev så chockad och ledsen. "Kom då." både Delano och Emilio fimpade sina cigaretter och hoppade in i bilen. Men långsamma steg gick jag till bilen och tvingades sitta bredvid henne. Tårarna var inte långt borta. Med Isabelle var det annorlunda, för min bror älskade jag inte på det sättet. Men här sårades jag mest, och varje gång någon utav dom log till varandra kände jag mig alldeles tom, men samtidigt full av hat och sorg. Hon sjöng vackert i bilen, och alla berömde henne. Jag gjorde inget, satt bara där som ingenting. Vilket Delano ville påpeka såfort vi kom ut från bilen, han tog mig runt axlarna och viskade med sin underbara röst i mitt öra. "Vad är det med dig?" men jag struntade i han. Jag skakade av mig honom och gick snabbare.

*

Längtar tills imorgon :) Kommer njuta varje sekund i din närhet. <3 Justin hade världens finaste personlighet. Jag visste att om vi skulle bli tillsammans, så skulle han behandla mig som guld. Delano var elak mot mig, han gjorde egentligen allt för att såra mig verkade det som. Justin var verkligen helt underbar, inte konstigt att alla småtjejer älskade honom. Mm, hämtar du mig tio? <3 * Ja, så var klar utanför :) Kommer inte vara en sekund försenad ;)<3 Jag skrattade och ställde in klockan på larm. Jag hade redan packat mina kläder. Sex tjocktröjor, tre tröjor, två mjukisar, ett par tajts, två par strumpor plus raggstrumpor, vantar, jacka. Jag hoppades inte på att frysa.. Jag somnade sedan, och drömde om både Delano och hans tjej. 

---

Team Delano eller Justin? ;)

Såfort jag var framme vid Delano ställde jag mig emellan och hans ögon spärrades upp. Allt jag kunde tänka på var Delano, att jag helt glömt bort Justin. Han fick inte följa efter mig. "Gå bort härifrån. Nu." sa han argt och drog mig närmre. "Han har en kniv. Du måste komma med mig härifrån." Jag viskade det mot hans ansikte så bara han hörde. Dom på andra sidan ropade på dom, och dom andra började gå men jag vägrade låta honom gå. "Jag klarar mig. Gå härifrån nu. Innan du blir skadad." "Jag går inte utan dig. Fattar du? Om du blir misshandlad så blir jag det också." "Jag lämnar inte mina bröder här ensamma." "Snälla för min skull. Så onöidgt att hålla på såhär Delano." Han suckade, och Delano drog mig bakåt i armen. Sedan bröt det andra gänget ut, dom började verkligen bråka och jag såg ingenting. Bara att Delano fick en smäll och jag föll ner på marken, då blev han galen och attackerade alla. Han med kniven närmade sig och jag reste mig snabbt vingligt upp och skulle precis sprarka honom när jag såg Justin hoppa på honom och jag fattade verkligen inget. Jag förstod inte vem som slog vem, men tillslut slutade det och någon bar mig bort.

När allting klarnade till hade jag missat allt. "Va-vad hände?" Delano vände sig oroligt och han hade blod över hela ansiktet. "DELANO!!" Han suckade och Justin räckte över vatten till mig. Han hade bara ett litet sår i läppen. "Vi har mycket att prata om. Vi går hem till dig, din mamma och dom är hos Emilio."

"Aaj." gnällde Delano och jag forsatte rengöra hans sår i ansiktet. Justin stod i dörröppningen och tittade noga på mig. "Jag sa åt dig, gå hem. Snälla Delano när ska du förstå-" "Du kan inte lägga dig i mina saker, okej? Ärligt Tacha, det där var sista gången. Det kunde ha gått riktigt illa." Han lät väldigt arg, och hans mörka röst lät hotande. Jag suckade och tryckte hårt på hans sår så han stönde till. "Du är dum i huvudet, och jag ska döda din flickvän. Det är hennes fel." han skrattade och stönade igen. "Det var en kille där som terrosierat henne. Han som putta dig, men nu tog jag hand om honom." Jag kände mig anigen ledsen. "Vad gör du här?" sa Delano lagom surt och stirrade på Justin. "Hälsar på." "Delano han räddade dig så käften." "Jag undrar bara. Så länge du håller dina händer borta från dig." Justin skrattade. "Så nu är du fixad. Detta var sista gången hoppas jag."

*

Kvällen med Justin blev inte som jag tänkt mig, men Delano åkte iallafall hem och Justin stannade kvar för att kolla på film. "Det har varit en stökig kväl.. Jag minns knappt något." suckade jag och satte mig i soffan. Justin satte sig bredvid mig och filmen hade redan börjat. Men helt ärligt, så somnade jag direkt, utan att ens filmen
hade gått tjugo minuter.

---

Ösaaaaa på med kommentarer!! 

15.That one guy who loves you to little and that one who loves you too much.

Ingenting blev bättre. Allting, exakt allt blev sämre. Delano hade presenterat för min familj sin nya tjej. Jag hatade henne. När jag såg henne bet jag mig så hårt i tungan att jag började blöda. Skolan hade ordnat ett kris möte för mig, vilket jag fullkomligt sket i. Kanske inte världens bästa val.. Min brors frus mage bara växte och växte. Varje gång jag såg henne blundade jag bara och försökte se framåt. Att springa ute blev värre och värre, tillslut såg jag till att bara springa på morgonen när det var mycket folk ute. Dock så kunde det bli alldeles för varmt, vilket kortade ner mina springturer med en kilometer minst varje gång. Godmorgon. Kommer idag till Alfredo så när kan du ses? Puss snygging. Jag suckade och svarade direkt till Justin. Med tanke på att jag inte sett honom på en månad så saknade jag faktiskt honom lite. Vi kan gå ut ikväll :)

*

Dagen var ganska seg. Jag träffade Millie och vi åt lunch tillsammans. Det speciella med henne var att hon lekte dum , trots att hon var super smart. Någon som jag, som faktiskt var dum ville vara smart och dom som väl var det slängde bara bort det sådär. Efter det pratade hon om sin nya diet, jag tog en glass på bryggan medans hon bara satt där och pratade. "Jag ska skämma ut dig till nästa kille som går förbi." flinade jag. "Va Nej?!" sa hon och jag skrattade. En kille som var några år äldre än oss kom förbi och jag drog efter andan "ursäkta. Vad heter du?" Han stannade och log mot oss. "Johannes. Du då?" "Jag heter Natacha, men min vän här heter Millie. Hon pratade enda sen hon såg dig tidigare idag om hur snygg du var. Hon har stalkat dig hela dagen." "Hon ljuger!" "Sluta skämmas Millie. Jag hjälper dig." sa jag allvarligt och drog smekande med handen på hennes bara arm. Hon verkade skämmas ihjäl, hennes kinder var illröda och hon kunde inte ens få fram ett ord från sin mun. "Iallafall.. kan hon få ditt nummer?"

*

"Heeej Justin!" sa jag och slängde mig runt hans hals. När min kropp väl pressades mot min så insåg att jag verkligen saknat honom. "Hej du." "Kom vi går och köper godis." flinade jag och han gick bredvid mig. Det var precis som han vore som vilken person som helst som gick runt mitt i centrum. När vi var i LA var det alltid fullt med papparazzis men här hade jag aldrig sett några.

Med en påse full av godis berättade Justin skrattande om något fan som hade jagat honom med en segway och vägrat stanna. Alldeles galen. "Jag skulle älska att se dig live, faktiskt. Har aldrig ens hört dig sjunga." Han log, som om mina ord gjorde honom lycklig. "Justin jag vet att du vill.. men jag vet inte om jag kan riktigt. Jag älskar verkligen Delano, och det känns så fel att uttnyttja dig." suckade jag och drog upp en riktigt sur godis. Sura och choklad var mina favoriter, vilket tydligt syntes i påsen som jag plockat. Justin sa att han var på något träningsdiet men han tog ändå några godisar då och då. "Delano borde vara lycklig att han har dig.. men han tar inte vara på det." "Jag kan hålla med på det sista." skrattade jag. "Påtal om Delano, jag tror jag ser honom därborta." Mitt hjärta stannade och jag kunde skymta honom stå och tjaffsa med någon. Han och några kompisar tjaffsade inte, dom bråkade. Och när jag såg den ena dra fram en kniv och närma sig Delano fick jag panik. Godiset jag höll i min hand föll ner på marken och jag sprang framåt såfort jag kunde, killen med kniven närmade sig Delano..

Ingenting blev bättre. Allting, exakt allt blev sämre. Delano hade presenterat för min familj sin nya tjej. Jag hatade henne. När jag såg henne bet jag mig så hårt i tungan att jag började blöda. Skolan hade ordnat ett kris möte för mig, vilket jag fullkomligt sket i. Kanske inte världens bästa val.. Min brors frus mage bara växte och växte. Varje gång jag såg henne blundade jag bara och försökte se framåt. Att springa ute blev värre och värre, tillslut såg jag till att bara springa på morgonen när det var mycket folk ute. Dock så kunde det bli alldeles för varmt, vilket kortade ner mina springturer med en kilometer minst varje gång. Godmorgon. Kommer idag till Alfredo så när kan du ses? Puss snygging. Jag suckade och svarade direkt till Justin. Med tanke på att jag inte sett honom på en månad så saknade jag faktiskt honom lite. Vi kan gå ut ikväll :)

*

Dagen var ganska seg. Jag träffade Millie och vi åt lunch tillsammans. Det speciella med henne var att hon lekte dum , trots att hon var super smart. Någon som jag, som faktiskt var dum ville vara smart och dom som väl var det slängde bara bort det sådär. Efter det pratade hon om sin nya diet, jag tog en glass på bryggan medans hon bara satt där och pratade. "Jag ska skämma ut dig till nästa kille som går förbi." flinade jag. "Va Nej?!" sa hon och jag skrattade. En kille som var några år äldre än oss kom förbi och jag drog efter andan "ursäkta. Vad heter du?" Han stannade och log mot oss. "Johannes. Du då?" "Jag heter Natacha, men min vän här heter Millie. Hon pratade enda sen hon såg dig tidigare idag om hur snygg du var. Hon har stalkat dig hela dagen." "Hon ljuger!" "Sluta skämmas Millie. Jag hjälper dig." sa jag allvarligt och drog smekande med handen på hennes bara arm. Hon verkade skämmas ihjäl, hennes kinder var illröda och hon kunde inte ens få fram ett ord från sin mun. "Iallafall.. kan hon få ditt nummer?"

*

"Heeej Justin!" sa jag och slängde mig runt hans hals. När min kropp väl pressades mot min så insåg att jag verkligen saknat honom. "Hej du." "Kom vi går och köper godis." flinade jag och han gick bredvid mig. Det var precis som han vore som vilken person som helst som gick runt mitt i centrum. När vi var i LA var det alltid fullt med papparazzis men här hade jag aldrig sett några.

Med en påse full av godis berättade Justin skrattande om något fan som hade jagat honom med en segway och vägrat stanna. Alldeles galen. "Jag skulle älska att se dig live, faktiskt. Har aldrig ens hört dig sjunga." Han log, som om mina ord gjorde honom lycklig. "Justin jag vet att du vill.. men jag vet inte om jag kan riktigt. Jag älskar verkligen Delano, och det känns så fel att uttnyttja dig." suckade jag och drog upp en riktigt sur godis. Sura och choklad var mina favoriter, vilket tydligt syntes i påsen som jag plockat. Justin sa att han var på något träningsdiet men han tog ändå några godisar då och då. "Delano borde vara lycklig att han har dig.. men han tar inte vara på det." "Jag kan hålla med på det sista." skrattade jag. "Påtal om Delano, jag tror jag ser honom därborta." Mitt hjärta stannade och jag kunde skymta honom stå och tjaffsa med någon. Han och några kompisar tjaffsade inte, dom bråkade. Och när jag såg den ena dra fram en kniv och närma sig Delano fick jag panik. Godiset jag höll i min hand föll ner på marken och jag sprang framåt såfort jag kunde, killen med kniven närmade sig Delano..

12.I love you

"Melissa!" utbrast jag redan genom fönstret och öppnade dörren såfort bilen stannade. Jag sprang ut för att krama om Amilia och Alexa som var lika glada som alltid. "Ta dina väskor så går vi in." Jag nickade och tog ut mina väskor och Justin kom ut för att hjälpa mig. "Ska vi gå in och vänta?" "Gå till porten så kommer jag precis." Dom nickade och vände sig om. Justin kramade om mig och viskade i mitt öra "du kan alltid prata med mig. Alltid. Ring mig imorgon eller när du kan ses. Glöm inte." Jag skakade på huvudet och log mot honom trots att jag var seriös. "Det ska jag. Du kan prata med mig med Bieber." skrattade jag och han suckade, sedan skrattade han också och gick till bilen. "Syns imorgon hoppas jag!" sedan försvann han. Jag vände mig om och gick till Melissa och tjejerna som väntade mig. Jag bar upp Amilia i famnen och Melissa kollade på mig med stora ögon. "Lägg av." skrattade jag och öppnade porten. "Du behöver lite kärlek i ditt liv. Komigen tråkmåns." suckade hon och bar upp Alexa. "Jag älskar.. någon annan." "Vem?!" sa hon chockat och slog mig på armen med ett leende. "Delano du vet.." sa jag och tittade ner i golvet. "Åh stackarn.. han..-" "Jag vet." avbröt jag och log sedan ett fejkleende. "Vad ska vi hitta på idag Amilia? Har du hört om det nya stora badhuset?" "Jaaa! Snälla kan vi gå dit?" Jag nickade och kollade på Mel. "Vill ni också följa med? Jag kan bjuda med Justin också." "Gör det, men jag kan inte bada. Min hud förstörs av vattnet. Men ni kan ju åka, ni klarar nog två barn." flinade hon. "Jag ska ringa honom ikväll."

*

"Hej Biebs." sa jag direkt när signalerna tystnade. Amilia flätade mitt hår, och Melissa badade Alexa. "Hej monkey." "Ha-ha. Du.. jag tänkte ta mina syskonbarn till badhuset imorgon. Tänkte om du ville följa med?" Han skrattade i luren. "Ja visst. Imorgon är det söndag vilket betyder lite människor också. Jag hämtar er klockan elva om det går bra?" "Mm, det går bra." "Jag kan inte riktigt prata just nu. Men vi ses imorgon. Hejdå!" Han la på och verkade stressad så jag la undan telefonen och ropade till Melissa att vi skulle åka på morgonen. "När ska du skaffa barn?" sa Amilia och satte fast massa spännen i mitt hår. Jag höll på att svälja min tunga när hon frågade. Men svarade sedan lugnt. "Jadu, när jag hittar någon som vill vara pappa till barnen. Det kommer nog snart ska du se. Kommer du få en kusin. Dessutom vet du väl att farbror Emilio kommer snart få barn?" Jag hade alltid velat vara en ung mamma. Min dröm sedan jag var fjorton år gammal. Nu var jag sexton, så det var snart dags. Och jag fyllde sjutton om bara några månader. Min bror och Delano var nitton. "Ja, och därför tänkte jag att du kommer vara det enda syskonet som inte har barn." Jag skrattade, "jag är också yngst. Men innan jag är nitton så har jag nog barn ska du se."

*

"JAG KOMMER FÖRST!" ropade Amilia och sprang över vägen. Jag bar Alexa i famnen tillsammans med en stor väska med alla saker. Det fanns som tur inga bilar på småvägen så hon skulle bli påkörd. "FÖRSIKTIGT!" ropade jag efter henne men det var som att prata med en vägg. Justin klev ut ur bilen och tog väskan ifrån mig. "Hejsan." "Hej, AMILIA kom hit nu. Sluta hålla på eller så går vi direkt tillbaka hem." Hon lydde genast och ställde sig bredvid mig. "Du passar att vara mamma." skrattade han och jag flinade medans jag öppnade passagerardörren och Amilia hoppade in. Sedan satte jag ner Alexa och knäppte fast henne med bältet. Sedan checkade jag så Amilia också hade på sig det och sedan kunde jag själv hoppa in. "Tjejer det här är Justin! Han kommer låsa in er i bagageluckan om ni inte sköter er." log jag och tittade bak. Justin skrattade. "Haha, eller så kanske vi tre låser in dig." Tjejerna började skratta och jag stirrade surt på honom. "Ey" sa jag och slog till honom på huvudet.

*

Justin gick in till sitt omklädningsrum och vi in till vårt. Tjejerna hade problem med sin baddräkt men jag hjälpte dom. "Gud vilken duktig ung mamma du är!" berömde en gammal kvinna mig och kom fram till oss. Jag började skratta och barnen gick till spegeln för att sätta upp sitt hår. Dom ville göra det själva tydligen. "Tack, men det är inte mina barn. Det är min systers." "Jaha, men ändå. Du gör ett utmärkt jobb!" "Tack." skrattade jag och gick sedan efter dom för att själv sätta upp mitt hår. Finns inget värre än när håret klibbar sig fast i ansiktet. "Dags att gå ut nu då." Jag tog Alexa i handen och Amilia gick framför mig. "Hej Justin!" vinkade Amilia och sprang fram till honom. Han sa något och pekade, så dit försvann hon direkt. Tydligen något eget rum med massa bollar, och badleksaker.Det fanns även armpuffar och sånt så jag tror att han bad henne hämta till Alexa."Hejsan." sa Justin och bet sig i läppen medans han kollade ner på min kropp. "Hej Biebs. Hämtar hon armpuffar?" Han nickade och fem sekunder senare kommer hon med dom i handen. "Här hjälp henne." sa hon och räckte fram dom till mig. Jag hjälpte Alexa att sätta på dom ordentligt, och sedan gick vi till äventyrsbadet. Justin lekte mest med Amilia, åkte stora rutchkanor och sånt medans jag tog det lugnare med lillen.

Vi bestämde oss för att alla åka den största rutchkanan samtidigt. Först fick man stå i kö ganska länge, och då hann t.o.m fans ta kort med Justin. Kändes lite konstigt att bara stå där vid sidan om som ett miffo. "Amilia är först, sen jag, sen Alexa och sist Justin." sa jag och alla nickade instämmande. Vi satte oss i den ordningen och sedan fick vi grönt ljus. Vi fick fart om bom så var vi iväg, jag skrek inte med det lät med som "Iiiiiih" när vi åkte och åkte från sida till sida. Det värsta var när vi åkte in i en tunnel, jag som har ganska mycket skräck för sånt började nästan gråta. Men det var som om Justin kunde läsa mina tankar, för han la beskyddande sin hand på mig och sa. "Det är lugnt Tacha, du klarar det en bit till." och sedan tog det slut. "Aldrig mer!" sa jag och tjejerna skrattade. Vi bestämde oss för att äta och så blev det.

*

Enda sen vi kom hem hade tjejerna berättat för Melissa om allting. Båda två älskade verkligen Justin, då varannan sak handlade om honom. Justin hade behövt åka iväg på något möte, men vi bestämde oss för att leka i parken någon dag med tjejerna. "Jag älskar dig syster, tack för att du har gjort årets tydligen roligaste sak för tjejerna. Dom kommer nog aldrig glömma det." sa Melissa och jag log. "Tack för att jag fick låna dom. Jag älskar tjejerna och dig. Det vet du redan.I love you

I'm gonna be a young mum. 
"Melissa!" utbrast jag redan genom fönstret och öppnade dörren såfort bilen stannade. Jag sprang ut för att krama om Amilia och Alexa som var lika glada som alltid. "Ta dina väskor så går vi in." Jag nickade och tog ut mina väskor och Justin kom ut för att hjälpa mig. "Ska vi gå in och vänta?" "Gå till porten så kommer jag precis." Dom nickade och vände sig om. Justin kramade om mig och viskade i mitt öra "du kan alltid prata med mig. Alltid. Ring mig imorgon eller när du kan ses. Glöm inte." Jag skakade på huvudet och log mot honom trots att jag var seriös. "Det ska jag. Du kan prata med mig med Bieber." skrattade jag och han suckade, sedan skrattade han också och gick till bilen. "Syns imorgon hoppas jag!" sedan försvann han. Jag vände mig om och gick till Melissa och tjejerna som väntade mig. Jag bar upp Amilia i famnen och Melissa kollade på mig med stora ögon. "Lägg av." skrattade jag och öppnade porten. "Du behöver lite kärlek i ditt liv. Komigen tråkmåns." suckade hon och bar upp Alexa. "Jag älskar.. någon annan." "Vem?!" sa hon chockat och slog mig på armen med ett leende. "Delano du vet.." sa jag och tittade ner i golvet. "Åh stackarn.. han..-" "Jag vet." avbröt jag och log sedan ett fejkleende. "Vad ska vi hitta på idag Amilia? Har du hört om det nya stora badhuset?" "Jaaa! Snälla kan vi gå dit?" Jag nickade och kollade på Mel. "Vill ni också följa med? Jag kan bjuda med Justin också." "Gör det, men jag kan inte bada. Min hud förstörs av vattnet. Men ni kan ju åka, ni klarar nog två barn." flinade hon. "Jag ska ringa honom ikväll."

*

"Hej Biebs." sa jag direkt när signalerna tystnade. Amilia flätade mitt hår, och Melissa badade Alexa. "Hej monkey." "Ha-ha. Du.. jag tänkte ta mina syskonbarn till badhuset imorgon. Tänkte om du ville följa med?" Han skrattade i luren. "Ja visst. Imorgon är det söndag vilket betyder lite människor också. Jag hämtar er klockan elva om det går bra?" "Mm, det går bra." "Jag kan inte riktigt prata just nu. Men vi ses imorgon. Hejdå!" Han la på och verkade stressad så jag la undan telefonen och ropade till Melissa att vi skulle åka på morgonen. "När ska du skaffa barn?" sa Amilia och satte fast massa spännen i mitt hår. Jag höll på att svälja min tunga när hon frågade. Men svarade sedan lugnt. "Jadu, när jag hittar någon som vill vara pappa till barnen. Det kommer nog snart ska du se. Kommer du få en kusin. Dessutom vet du väl att farbror Emilio kommer snart få barn?" Jag hade alltid velat vara en ung mamma. Min dröm sedan jag var fjorton år gammal. Nu var jag sexton, så det var snart dags. Och jag fyllde sjutton om bara några månader. Min bror och Delano var nitton. "Ja, och därför tänkte jag att du kommer vara det enda syskonet som inte har barn." Jag skrattade, "jag är också yngst. Men innan jag är nitton så har jag nog barn ska du se."

*

"JAG KOMMER FÖRST!" ropade Amilia och sprang över vägen. Jag bar Alexa i famnen tillsammans med en stor väska med alla saker. Det fanns som tur inga bilar på småvägen så hon skulle bli påkörd. "FÖRSIKTIGT!" ropade jag efter henne men det var som att prata med en vägg. Justin klev ut ur bilen och tog väskan ifrån mig. "Hejsan." "Hej, AMILIA kom hit nu. Sluta hålla på eller så går vi direkt tillbaka hem." Hon lydde genast och ställde sig bredvid mig. "Du passar att vara mamma." skrattade han och jag flinade medans jag öppnade passagerardörren och Amilia hoppade in. Sedan satte jag ner Alexa och knäppte fast henne med bältet. Sedan checkade jag så Amilia också hade på sig det och sedan kunde jag själv hoppa in. "Tjejer det här är Justin! Han kommer låsa in er i bagageluckan om ni inte sköter er." log jag och tittade bak. Justin skrattade. "Haha, eller så kanske vi tre låser in dig." Tjejerna började skratta och jag stirrade surt på honom. "Ey" sa jag och slog till honom på huvudet.

*

Justin gick in till sitt omklädningsrum och vi in till vårt. Tjejerna hade problem med sin baddräkt men jag hjälpte dom. "Gud vilken duktig ung mamma du är!" berömde en gammal kvinna mig och kom fram till oss. Jag började skratta och barnen gick till spegeln för att sätta upp sitt hår. Dom ville göra det själva tydligen. "Tack, men det är inte mina barn. Det är min systers." "Jaha, men ändå. Du gör ett utmärkt jobb!" "Tack." skrattade jag och gick sedan efter dom för att själv sätta upp mitt hår. Finns inget värre än när håret klibbar sig fast i ansiktet. "Dags att gå ut nu då." Jag tog Alexa i handen och Amilia gick framför mig. "Hej Justin!" vinkade Amilia och sprang fram till honom. Han sa något och pekade, så dit försvann hon direkt. Tydligen något eget rum med massa bollar, och badleksaker.Det fanns även armpuffar och sånt så jag tror att han bad henne hämta till Alexa."Hejsan." sa Justin och bet sig i läppen medans han kollade ner på min kropp. "Hej Biebs. Hämtar hon armpuffar?" Han nickade och fem sekunder senare kommer hon med dom i handen. "Här hjälp henne." sa hon och räckte fram dom till mig. Jag hjälpte Alexa att sätta på dom ordentligt, och sedan gick vi till äventyrsbadet. Justin lekte mest med Amilia, åkte stora rutchkanor och sånt medans jag tog det lugnare med lillen.

Vi bestämde oss för att alla åka den största rutchkanan samtidigt. Först fick man stå i kö ganska länge, och då hann t.o.m fans ta kort med Justin. Kändes lite konstigt att bara stå där vid sidan om som ett miffo. "Amilia är först, sen jag, sen Alexa och sist Justin." sa jag och alla nickade instämmande. Vi satte oss i den ordningen och sedan fick vi grönt ljus. Vi fick fart om bom så var vi iväg, jag skrek inte med det lät med som "Iiiiiih" när vi åkte och åkte från sida till sida. Det värsta var när vi åkte in i en tunnel, jag som har ganska mycket skräck för sånt började nästan gråta. Men det var som om Justin kunde läsa mina tankar, för han la beskyddande sin hand på mig och sa. "Det är lugnt Tacha, du klarar det en bit till." och sedan tog det slut. "Aldrig mer!" sa jag och tjejerna skrattade. Vi bestämde oss för att äta och så blev det.

*

Enda sen vi kom hem hade tjejerna berättat för Melissa om allting. Båda två älskade verkligen Justin, då varannan sak handlade om honom. Justin hade behövt åka iväg på något möte, men vi bestämde oss för att leka i parken någon dag med tjejerna. "Jag älskar dig syster, tack för att du har gjort årets tydligen roligaste sak för tjejerna. Dom kommer nog aldrig glömma det." sa Melissa och jag log. "Tack för att jag fick låna dom. Jag älskar tjejerna och dig. Det vet du redan." 

---

Godmorgon läsare! Hoppas ni har kul i skolan eller vart ni nu är:) 

Tänkte fråga ER en sak!:

11.Dad.

Hela min uppväxt hade jag kämpat med att fånga min pappas uppmärksamhet. Det kändes alltid som om jag inte var tillräckligt bra för honom. Jag kunde göra mig själv deprimerad, ihopp om att han skulle märka av mig. Men nej, det var alltid min bror som kom i första hand för honom. Han hade alltid velat ha en pojke, vilket han fick. Han kunde köpa saker (tatueringar te.x) till min bror, när jag inte fick en jacka som jag verkligen behövde. Han kunde skicka iväg mig sjuk till skolan, för skolan var väldigt viktig för honom när det gällde mig, och dessutom ge mig dålig frukost och sedan köra runt med min bror hela dagen när vi var mindre. Han kunde strunta i att svara på mina sms, och mina samtal och skylla på att jag tjatade hela tiden. Han kunde låta mig få stanna kvar i LA om min bror höll honom sällskap någonstans på en resa, men om han inte var hemma, så kunde jag följa med för då fanns väl antaligen inget bättre. Jag tjatade, för jag hoppades att han kunde lyssna en dag. När han var med mig, så kändes allting okej, men sen, kändes allting bara skit. Jag kände mig som ett stort tomt hål. Ibland kunde jag stirra på speglen i flera timmar, och bara studerat mina egna fel. Inte kunnat uppskatta det fina, utan bara gnagat på det negativa tills jag inte kunnat andas någon mer. Tårarna torkade på kinderna.

"Hur mår du?" frågade Justins silkesröst bredvid mig och jag tittade på honom. "Kan du hålla en hemlighet?" Justin såg lite chockad ut, men jag hade aldrig öppnat upp mig för en kille, aldrig. Det närmaste var min bror, det var därför jag älskade honom. Han såg aldrig förbi mig, han visade att han älskade mig. Jag skulle dö för min bror. "Självklart Natacha, du kan lita på mig." sa han och tog min hand. "Det finns inte en enda människa som jag känner som inte sårat mig. Förutom min bror. Min egna pappa bryr sig inte ens om mig." Han tittade seriöst på mig, men jag tittade inte tillbaka. Men jag kunde känna hans brännande blick. "Jag har ju inte sårat dig. Då är det inte alla.Dessutom är jag säker på att din pappa älskar dig." "Du sårade mig när du bråkade med Delano. Eller det var väl egentligen Delano som sårade mig. Jag vet inte. Iallafall, jag är glad att jag är bra vän med dig Justin." log jag och forsatte sedan tittade ut.

Vägen kändes lång, och jag och Justin hittade inget bra samtalsämne riktigt tills han bestämde sig för att prata mer om sitt privatliv. Med tanke på att jag precis avslöjat något som ingen visste om mig. Och det visste han. "Jag har svårt att träffa nya människor för jag vet inte vilka som uttnyttjar mig och vilka som faktiskt vill mitt bästa. Därför är jag som jag är." Jag tittade på honom med en plågsam blick. Visst, jag hade varit elak mot Bieber, och skulle troligtvis forsätta vara det. Men alltid hålla det på en skojsam nivå, jag var elak som människa."Var Alfredo din vän innan du blev.. känd?"  Han rynkade pannan. "Inte riktigt, han kom in i mitt liv när jag var påväg att bli känd. Typ då när jag släppte min första låt. Men jag vet att han är en sann vän." "Jag har bara en sann vän. Och det är Lucy. Det finns ingen annan som jag ens har tagit till mitt egna hem." Han spärrade upp ögonen. "Varför då?" Nu vart det känsligt. Jag visste inte om jag skulle forsätta eller om jag skulle gråta. Allting bara snurrade runt i huvudet. Det blev för mycket, och mina inre tankar taffsade om det. "Jag berättar inte, det vet du." sa han allvarligt. Jag drog en djup suck och höll hårt om handtaget. Som om jag skulle slita mig ut ur bilen vilken sekund som helst. "Det finns något inte ens Lucy vet om mig. Som gjorde att jag tappade all självsäkerhet.. Som gjorde att jag slutade lita på alla, förutom min bror." Min hand som han släppt för länge sen, kramade han om igen och jag tyckte det kändes lugnade. "Jag.. blev misshandlad. Jag var påväg hem på kvällen, det var mörkt och jag gick vid en väg. Helt plötsligt så.." jag stannade upp mitt i meningen och såg allting framför mig igen. Jag mindes allting som om det hände för en minut sen, jag kände smärtan längst ute i fingertopparna för att sedan sprida sig i hela kroppen. "drog han mig bakåt så jag föll och slog i mitt huvud. Sedan slog han mig, sparkade mig i magen och i huvudet. Jag spydde upp blod, mitt framför han vilket fick han att skratta. Han tyckte att jag lekte tuff hela tiden och behövde en läxa. Trots var han kanske 30 år, men han hade spionerat på mig i flera veckor." Tårarna hade börjat rinna, och jag hade aldrig planerat att bli såhär känslofull mot Justin. "Vad hände med honom sen?" Ett dött skratt lämnade mina läppar och jag torkade mina tårar. "Jag kom hem, min bror var ensam hemma. När han såg mig så fick han ryck, han skrek vem som hade rört mig men jag sa att jag inte visste. En vecka senare så låg den killen i allvarliga skador på sjukhuset, misshandlad och skjuten i axeln. Min bror sa sedan: Det var inte meningen att vi skulle döda honom. Han ska lida hela sitt liv för vad han gjorde mot dig. Var inte rädd systern min, jag tar hand om dig." Ett lättnad kändes inom mig. Att jag äntligen berättat för någon. Det kändes som en lättnad men ändå grät jag, och sa det med en tom röst utan att ens byta ansiktsuttryck. "Vart är han nu?" "Jag vet inte riktigt.. Min bror har aldrig berättat det. Men jag vet att han har flyttat bort från landet. Men min bror skickade någon efter honom, det var Delano som berättade det." Han kramade om min hand innan han släppte den så han kunde köra ordentligt. "Natacha, jag är verkligen ledsen. Jag hoppas din bror en dag dödar honom. Nu förstår jag också varför dom är som livvakter." Jag skakade på huvudet. "Det har varit hela mitt liv, och den dagen jag gifter mig så kommer dom väl med pistoler dit. Dom har faktiskt misshandlat en kille när han smsade mig ganska.. hm barnförbjudna saker."

Hela min uppväxt hade jag kämpat med att fånga min pappas uppmärksamhet. Det kändes alltid som om jag inte var tillräckligt bra för honom. Jag kunde göra mig själv deprimerad, ihopp om att han skulle märka av mig. Men nej, det var alltid min bror som kom i första hand för honom. Han hade alltid velat ha en pojke, vilket han fick. Han kunde köpa saker (tatueringar te.x) till min bror, när jag inte fick en jacka som jag verkligen behövde. Han kunde skicka iväg mig sjuk till skolan, för skolan var väldigt viktig för honom när det gällde mig, och dessutom ge mig dålig frukost och sedan köra runt med min bror hela dagen när vi var mindre. Han kunde strunta i att svara på mina sms, och mina samtal och skylla på att jag tjatade hela tiden. Han kunde låta mig få stanna kvar i LA om min bror höll honom sällskap någonstans på en resa, men om han inte var hemma, så kunde jag följa med för då fanns väl antaligen inget bättre. Jag tjatade, för jag hoppades att han kunde lyssna en dag. När han var med mig, så kändes allting okej, men sen, kändes allting bara skit. Jag kände mig som ett stort tomt hål. Ibland kunde jag stirra på speglen i flera timmar, och bara studerat mina egna fel. Inte kunnat uppskatta det fina, utan bara gnagat på det negativa tills jag inte kunnat andas någon mer. Tårarna torkade på kinderna.

"Hur mår du?" frågade Justins silkesröst bredvid mig och jag tittade på honom. "Kan du hålla en hemlighet?" Justin såg lite chockad ut, men jag hade aldrig öppnat upp mig för en kille, aldrig. Det närmaste var min bror, det var därför jag älskade honom. Han såg aldrig förbi mig, han visade att han älskade mig. Jag skulle dö för min bror. "Självklart Natacha, du kan lita på mig." sa han och tog min hand. "Det finns inte en enda människa som jag känner som inte sårat mig. Förutom min bror. Min egna pappa bryr sig inte ens om mig." Han tittade seriöst på mig, men jag tittade inte tillbaka. Men jag kunde känna hans brännande blick. "Jag har ju inte sårat dig. Då är det inte alla.Dessutom är jag säker på att din pappa älskar dig." "Du sårade mig när du bråkade med Delano. Eller det var väl egentligen Delano som sårade mig. Jag vet inte. Iallafall, jag är glad att jag är bra vän med dig Justin." log jag och forsatte sedan tittade ut.

Vägen kändes lång, och jag och Justin hittade inget bra samtalsämne riktigt tills han bestämde sig för att prata mer om sitt privatliv. Med tanke på att jag precis avslöjat något som ingen visste om mig. Och det visste han. "Jag har svårt att träffa nya människor för jag vet inte vilka som uttnyttjar mig och vilka som faktiskt vill mitt bästa. Därför är jag som jag är." Jag tittade på honom med en plågsam blick. Visst, jag hade varit elak mot Bieber, och skulle troligtvis forsätta vara det. Men alltid hålla det på en skojsam nivå, jag var elak som människa."Var Alfredo din vän innan du blev.. känd?" Han rynkade pannan. "Inte riktigt, han kom in i mitt liv när jag var påväg att bli känd. Typ då när jag släppte min första låt. Men jag vet att han är en sann vän." "Jag har bara en sann vän. Och det är Lucy. Det finns ingen annan som jag ens har tagit till mitt egna hem." Han spärrade upp ögonen. "Varför då?" Nu vart det känsligt. Jag visste inte om jag skulle forsätta eller om jag skulle gråta. Allting bara snurrade runt i huvudet. Det blev för mycket, och mina inre tankar taffsade om det. "Jag berättar inte, det vet du." sa han allvarligt. Jag drog en djup suck och höll hårt om handtaget. Som om jag skulle slita mig ut ur bilen vilken sekund som helst. "Det finns något inte ens Lucy vet om mig. Som gjorde att jag tappade all självsäkerhet.. Som gjorde att jag slutade lita på alla, förutom min bror." Min hand som han släppt för länge sen, kramade han om igen och jag tyckte det kändes lugnade. "Jag.. blev misshandlad. Jag var påväg hem på kvällen, det var mörkt och jag gick vid en väg. Helt plötsligt så.." jag stannade upp mitt i meningen och såg allting framför mig igen. Jag mindes allting som om det hände för en minut sen, jag kände smärtan längst ute i fingertopparna för att sedan sprida sig i hela kroppen. "drog han mig bakåt så jag föll och slog i mitt huvud. Sedan slog han mig, sparkade mig i magen och i huvudet. Jag spydde upp blod, mitt framför han vilket fick han att skratta. Han tyckte att jag lekte tuff hela tiden och behövde en läxa. Trots var han kanske 30 år, men han hade spionerat på mig i flera veckor." Tårarna hade börjat rinna, och jag hade aldrig planerat att bli såhär känslofull mot Justin. "Vad hände med honom sen?" Ett dött skratt lämnade mina läppar och jag torkade mina tårar. "Jag kom hem, min bror var ensam hemma. När han såg mig så fick han ryck, han skrek vem som hade rört mig men jag sa att jag inte visste. En vecka senare så låg den killen i allvarliga skador på sjukhuset, misshandlad och skjuten i axeln. Min bror sa sedan: Det var inte meningen att vi skulle döda honom. Han ska lida hela sitt liv för vad han gjorde mot dig. Var inte rädd systern min, jag tar hand om dig." Ett lättnad kändes inom mig. Att jag äntligen berättat för någon. Det kändes som en lättnad men ändå grät jag, och sa det med en tom röst utan att ens byta ansiktsuttryck. "Vart är han nu?" "Jag vet inte riktigt.. Min bror har aldrig berättat det. Men jag vet att han har flyttat bort från landet. Men min bror skickade någon efter honom, det var Delano som berättade det." Han kramade om min hand innan han släppte den så han kunde köra ordentligt. "Natacha, jag är verkligen ledsen. Jag hoppas din bror en dag dödar honom. Nu förstår jag också varför dom är som livvakter." Jag skakade på huvudet. "Det har varit hela mitt liv, och den dagen jag gifter mig så kommer dom väl med pistoler dit. Dom har faktiskt misshandlat en kille när han smsade mig ganska.. hm barnförbjudna saker."

---

Emilio och Delano är 19. Det kommer bild på Delano snart :) Det passade bara inte in i inlägget. Och tro inte att min pappa hatar mig, det hittade jag på :p

10.She's cute, and she's not you.

Egentligen ville jag bara gå till min bror för jag visste att Delano skulle vara där. Och jag hade rätt, han satt redan i bilen när jag hoppade in. Han hade aldrig fått körkort, han hade för mycket kriminellt förflutet så han aldrig skulle kunna få de heller. Men det hindrade inte honom från att köra. "Hey sis." sa min bror och började åka. "Hej." Vi sa inte så mycket under resan, och vi åkte hem till honom där jag genast satte mig i en utav sofforna. Delano satte sig bredvid mig och hans fru (/&(!")¤#"!#=¤!) gick runt i lägenheten och städade och pratade i telefon. En liten bula syntes under hennes tröja vilket störde mig. "Hon är söt, och hon är inte dig." viskade Delano och drog med fingret på min hand. "Käften." muttrade jag. Men egentligen gjorde hans själva närvaro min dag. "Hur många barn vill du ha?" Jag blev chockad av hans fråga, men svarade ändå. "Tre. Dudå?" "Samma. Först en kille, sedan två tjejer." Jag skrattade, "vi är lika, du och jag." Min bror klev in så vi blev tysta.

Justins perspektiv:

Jag hade packat ihop mina saker hos Alfredo, och när jag kollade mig i spegeln så hade allting faktiskt blivit bra. När jag tänkte på bråket kom jag på att jag kanske borde säga till Natacha att jag skulle åka hem imorgon. Jag gillade henne, det var något med henne som fick mig att dras till henne. Jag åker hem imorgon, vill du ses innan det? - B Jag satte mig på toalettstolen medans jag väntade på hennes svar. B? Jag har en annan plan, skulle vela hälsa på Melissa och du erbjuder mig skjuts dit? :) * Hehe ja, tänkte ju att du ändå alltid kallar mig Bieber.. Ja, jag frågar väl dig. Vill du ha skjuts till Melissa? * Det är inte bara du som har inflytande på mig! Jag har dig också Biebs, haha! :D Åh vad gulligt av dig att fråga, hörs imorn. - N Jag svarade inte men skrattade för mig själv.

*

Snabbt tog jag en dusch och sedan började jag och Freddo spela tv-spel. Hemma skulle bara massa jobb vänta, det enda posiva var väl att jag skulle gå och kolla på ett hus. Det tillhörde just nu Ashton, men snart skulle det vara mitt om jag gillade det. Dessutom ville jag köpa ett hus till min mamma, hon hade alltid stöttat mig och hon betyder mer än vad pengar gör för mig, mycket mer. "Hörru, ska Tacha följa med dig?" Jag slet blicken från spelet för att kolla på Freddo. "Ah, asså hon ska hem till sin syster som bor typ granne med mig. Vadårå?" "Nää, inget. Har ni något på gång eller?" Jag skrattade "tvivlar. Den tjejen är bra på att uttnyttja människor.." "Jag vet buddie, mer än du anar."

Natachas perspektiv:

Jag hade packat ihop för mer än en helg hos Melissa. Jag visste inte när jag skulle komma hem. Jag hade inte planerat något, och det kändes skönt, att inte ha något planerat också. Både Delano och min bror var hemma hos oss, men inte mina föräldrar. Dom satt och planerade något, och jag klev in i köket med dom när jag hade packat färdigt. "Hur kommer du dit?" "Melissa hade något ärende här så hon hämtar mig." Ljuga var som att hälsa för mig, jag gjorde det automatiskt. "Jasså. Be henne komma in." "Hon hinner inte, tydligen har hon ett möte klockan fyra med Amilia." "Aha." Jag log. Jag slog mig ner bredvid Delano och han la armen runt mig, men min bror tänkte inte på det såklart. Jag därimot, var alldeles varm. "Stanna inte förlänge tönt, du har skolan att sköta." "Nej nej, jag är nog tillbaka om en vecka. Amilia och Alexa växer hela tiden, måste passa på när dom är små." Min bror som först hade varit helt inne i papprerna pratade "jag hoppas att du är sådär varje gång jag behöver barnvakt." Jag fejklog, "såklart. Din fru kan nog behöva lite hjälp."

Egentligen ville jag bara gå till min bror för jag visste att Delano skulle vara där. Och jag hade rätt, han satt redan i bilen när jag hoppade in. Han hade aldrig fått körkort, han hade för mycket kriminellt förflutet så han aldrig skulle kunna få de heller. Men det hindrade inte honom från att köra. "Hey sis." sa min bror och började åka. "Hej." Vi sa inte så mycket under resan, och vi åkte hem till honom där jag genast satte mig i en utav sofforna. Delano satte sig bredvid mig och hans fru (/&(!")¤#"!#=¤!) gick runt i lägenheten och städade och pratade i telefon. En liten bula syntes under hennes tröja vilket störde mig. "Hon är söt, och hon är inte dig." viskade Delano och drog med fingret på min hand. "Käften." muttrade jag. Men egentligen gjorde hans själva närvaro min dag. "Hur många barn vill du ha?" Jag blev chockad av hans fråga, men svarade ändå. "Tre. Dudå?" "Samma. Först en kille, sedan två tjejer." Jag skrattade, "vi är lika, du och jag." Min bror klev in så vi blev tysta.

Jag hade packat ihop mina saker hos Alfredo, och när jag kollade mig i spegeln så hade allting faktiskt blivit bra. När jag tänkte på bråket kom jag på att jag kanske borde säga till Natacha att jag skulle åka hem imorgon. Jag gillade henne, det var något med henne som fick mig att dras till henne. Jag åker hem imorgon, vill du ses innan det? - B Jag satte mig på toalettstolen medans jag väntade på hennes svar. B? Jag har en annan plan, skulle vela hälsa på Melissa och du erbjuder mig skjuts dit? :) * Hehe ja, tänkte ju att du ändå alltid kallar mig Bieber.. Ja, jag frågar väl dig. Vill du ha skjuts till Melissa? * Det är inte bara du som har inflytande på mig! Jag har dig också Biebs, haha! :D Åh vad gulligt av dig att fråga, hörs imorn. - N Jag svarade inte men skrattade för mig själv.

*

Snabbt tog jag en dusch och sedan började jag och Freddo spela tv-spel. Hemma skulle bara massa jobb vänta, det enda posiva var väl att jag skulle gå och kolla på ett hus. Det tillhörde just nu Ashton, men snart skulle det vara mitt om jag gillade det. Dessutom ville jag köpa ett hus till min mamma, hon hade alltid stöttat mig och hon betyder mer än vad pengar gör för mig, mycket mer. "Hörru, ska Tacha följa med dig?" Jag slet blicken från spelet för att kolla på Freddo. "Ah, asså hon ska hem till sin syster som bor typ granne med mig. Vadårå?" "Nää, inget. Har ni något på gång eller?" Jag skrattade "tvivlar. Den tjejen är bra på att uttnyttja människor.." "Jag vet buddie, mer än du anar."

Jag hade packat ihop för mer än en helg hos Melissa. Jag visste inte när jag skulle komma hem. Jag hade inte planerat något, och det kändes skönt, att inte ha något planerat också. Både Delano och min bror var hemma hos oss, men inte mina föräldrar. Dom satt och planerade något, och jag klev in i köket med dom när jag hade packat färdigt. "Hur kommer du dit?" "Melissa hade något ärende här så hon hämtar mig." Ljuga var som att hälsa för mig, jag gjorde det automatiskt. "Jasså. Be henne komma in." "Hon hinner inte, tydligen har hon ett möte klockan fyra med Amilia." "Aha." Jag log. Jag slog mig ner bredvid Delano och han la armen runt mig, men min bror tänkte inte på det såklart. Jag därimot, var alldeles varm. "Stanna inte förlänge tönt, du har skolan att sköta." "Nej nej, jag är nog tillbaka om en vecka. Amilia och Alexa växer hela tiden, måste passa på när dom är små." Min bror som först hade varit helt inne i papprerna pratade "jag hoppas att du är sådär varje gång jag behöver barnvakt." Jag fejklog, "såklart. Din fru kan nog behöva lite hjälp."

---

Like a princess

"Alfredo." sa jag lättat i luren och började gå emot honom. Bandaget hade jag tagit bort dagen före, för mamma och dom skulle komma hem och jag ville inte börja förklara. "Han är här.. Men han behöver inte mer skuldkänslor Tacha, han har tillräckligt." Jag la på och stoppade mobilen i fickan, med ilskna steg gick jag framåt. Det var inte kväll ännu, och jag behövde inte kolla runt min rygg lika ofta som vanligt. Stressen tryckte bort det just nu, ilskan var viktigtast. När jag kom hem till Alfredo öppnade jag bara dörren och jag såg hur Justin låg raklång i soffan, men han reste sig direkt upp. Han hade en svullen läpp, ett blått öga och hans näsa såg inte helt perfekt ut. Jag som hade varit beredd på att slå till honom ångrade mig, killen hade redan lidit tillräckligt. "Wow." sa jag och himlade med ögonen. Alfredo kom också ut till vardagsrummet och kollade ledset på mig. "Han kan inte gå ut tills det lagt sig. Papparazzirna skulle vara galna." Jag nickade och satte mig i fotändan, han lutade sig bakåt och slöt ögonen medans Alfredo suckade. "Jag går och köper mat, du kommer ihåg vad jag sa Natacha.." sa Alfredo varnande och fem minuter senare var han borta.

"Förlåt, jag vet att jag inte borde ha-" "Säg inte förlåt, jag tror inte på det ordet." "Va?" "Folk kastar runt förlåt som det inte vore värt något. Man kan göra vadsomhelst och så tror folk att man kan säga förlåt för att rätta till alla misstag. Om man vill be om ursäkt, så finns det andra sätt." Han suckade och öppnade ögonen. "Ja, du har rätt. Din hand, jag vet inte vad jag ska göra. Slå till mig om du vill, det kan ändå inte bli så mycket värre än vad det är." Jag skrattade och tog filten på mig också som han hade runt sin kropp. "Tanken är lockande.. men inte för min hand." "För vad då?" "För att du var så otroligt dum i helgen.. lär dig av dina misstag." Nu var det hans tur att skratta. "Förlåt om jag sa något opassande till din pojkvän.. saken är att jag inte minns. Jag ber verkligen om ursäkt. Jag kan göra vadsomhelst." "Det är inte min pojkvän." "Jag tror att du gillar honom.." En djup suck lämnade mina läppar. "Vad spelar det för roll?" Jag kunde inte möta hans ögon.. "Jag tycker du förtjänar bättre. Du förtjänar någon som kan behandla dig som en prinsessa." "Det finns inga såna killar, och det har jag insett för länge sen." Han skrattade "Jag skulle behandla dig som en prinsessa."

Jag satt i köket med mamma och pappa, mamma drack kaffe, och pappa drack te. Jag drack inget, men åt på ett kex istället. Plötsligt öppnades dörren och det kunde bara vara min bror, och sedan hördes mer steg. "Emilio." sa min pappa och in steg Emilio, men också en annan. Nämligen en tjej. Jag spärrade upp ögonen och granskade varje centimeter utav henne. Det som störde mig mest var att hon var vacker. Jag hade inte sett min bror på ett tag, och jag kollade ringfingret på båda två. Bang. Han var gift. "Grattis min son." började mamma och jag bara satt där alldeles stel. "Sju månader så har du ett barnbarn." sa han och började kindpussas med mamma. Hela jag kokade, och jag kollade ilsket på tjejen. "Grattis min kära bror." sa jag och kramade bara om honom, mamma och pappa kramade iallafall om tjejen också. Men jag vägrade, den där fula kossan skulle aldrig bli accepterad i mina ögon.

"Melissa jag såg henne." muttrade jag och satte på högtalaren så jag kunde fixa mina kläder samtidigt in i skåpet. Mitt rum kunde inte vara stökigt, utan allting skulle vara perfekt, mina kläder låg helt raka i skåpet. Inte ens mina sänglakan kunde vara skrynkliga. "Trodde inte detta skulle hända på många år. Tänk dig att han ska ha barn.." Jag hörde Amilias skrik genom telefonen. "Gå och bada nu, hur många gånger ska jag säga till dig?" Jag skrattade och lade in tröjorna försiktigt i garderoben. "Natacha vi hörs sen. Ditt lilla syskonbarn vägrar att tvätta sig." "Okej, ge henne massor av pussar. Hejdå." "Jajaja." hon la på och jag suckade för mig själv. Vad gör du moggis? skickade jag till Justin. Hade ingen lust med Delano just nu. Dessutom smsade jag aldrig nästan med Delano, om det inte var viktigt. Ingenting, kan ju inte direkt gå ut när jag ser ut som jag gör.. Dudå? Mina planer kraschade samman, jag hade precis varit påväg att fråga om vi skulle ut. Inget, fråga Alfredo om han vill gå ut. Jag la in dom vikta jeansen in i skåpet. Detta var säkert ett annat syndrom, men jag fick panik om jag såg skrynklor. För dig babe, gör jag ett undantag :) Vad vill du göra? Han förstod väl att jag först hade tänkt att fråga honom. Gå runt lite bara, möt mig i centrum om en halvtimme. * Wow raka svar ;) jaja sötis, ses då :) * Lek inte amor nu, jag vet redan vad du är ute efter. Finns inga perfekta killar, jag sa det redan till dig. Ses Biebs.

*

Jag mot centrum, inte sen faktiskt. Med en hoodie, jeans och skinnjacka. Håret var bara uppsatt, sminkad var jag därimot. "Hej. Innan papparazzirna dödar oss, så drar vi." Jag drog tag i hans arm och vi gick mot bostadsområderna. "Dom hittar oss väl här också." sa han och drog åt sin hand. Jag skrattade åt han och öppnade upp en port. "Inte om vi är i källaren." Jag öppnade upp porten till honom och höll riktigt upp dörren. "Välkommen till betongen Bieber, känner du dig som en gangster?" Han hade på sig jeans, en röd hoodie och en keps. Han klev in och det luktade kattpiss i trappen, vilket fick honom att grimasera. "Du älskar att reta mig.. Jag heter Justin, och inte Bieber." Jag skrattade åt honom och vi gick ner till källaren, och in i tvättstugan som var ledig. Jag satte vid fönsterbrädan och han hoppade smått äcklat upp på en tvättmaskin. Det måste vara svårt att inte se lyx hela tiden framför ögonen på en.. "Så.. är det här vi ska vara?" "Bara en stund." skrattade jag och tog fram en cigarett. Justin spärrade upp ögonen "Röker du?!" Jag skrattade igen åt honom och tände cigaretten samtidigt som jag räckte ett paketet till honom. "Nej inte egentligen.. jag gillar att göra det då och då när jag mår skit. Ta en." "Nej! Du borde inte heller röka." "Ta bara en och testa, så lovar jag att jag slänger paketet. Jag skulle aldrig få dig att röka Bieber, jag vill bara att du testar." Han suckade och tog en från paketet "bara för att du ska slänga paketet.." muttrade han och räckte handen för tändaren. Jag gav den till honom med ett leende, och direkt när han tog ett bloss började han hosta. "Ta det lungt, du behöver inte svälja den." Jag skrattade och han såg inget vidare glad ut. Men jag lutade mig tillbaka och blåste ut rökringar. "Vad är du ledsen över?" "Min bror har gift sig och ska skaffa barn." Han drog ännu ett bloss, och det verkade gå bättre den här gången. "Aha, gillar du inte frun eller?..." "Jag gillar inte min bror och tjejer i samma rum." Nu skrattade han. Jag reste mig och kastade cigarettpaketet i soporna, och drog sedan ett bloss för att blåsa ut röken på Justin innan jag skrattandes hoppade upp på fönsterbrädan igen. "Han som slog mig, du vet. Delano. Är det din kille?" "Nej.. jag gillar han. Men han är min livvakt kan man säga. No boys for me." Han himlade med ögonen. "Bieber om du inte var en sjungande tonårsidol så skulle jag faktiskt kunna gilla dig." "Vad stoppar dig nu?" "Att du är en sjungande tonårsidol?" Ett skratt lämnade hans läppar och jag fimpade cigaretten. "Det är inte ofta jag gör något för någon annan, men här har vi det; Natacha kastar sin sista cigarett." "Jag har ett bra inflytande på dig, ellerhur? Och du.. gillar det." "Käften Bieber." han gjorde samma sak med sin cigarett och kramade om mig, vilket jag inte alls var beredd på. "Jag gillar dig också."

"Alfredo." sa jag lättat i luren och började gå emot honom. Bandaget hade jag tagit bort dagen före, för mamma och dom skulle komma hem och jag ville inte börja förklara. "Han är här.. Men han behöver inte mer skuldkänslor Tacha, han har tillräckligt." Jag la på och stoppade mobilen i fickan, med ilskna steg gick jag framåt. Det var inte kväll ännu, och jag behövde inte kolla runt min rygg lika ofta som vanligt. Stressen tryckte bort det just nu, ilskan var viktigtast. När jag kom hem till Alfredo öppnade jag bara dörren och jag såg hur Justin låg raklång i soffan, men han reste sig direkt upp. Han hade en svullen läpp, ett blått öga och hans näsa såg inte helt perfekt ut. Jag som hade varit beredd på att slå till honom ångrade mig, killen hade redan lidit tillräckligt. "Wow." sa jag och himlade med ögonen. Alfredo kom också ut till vardagsrummet och kollade ledset på mig. "Han kan inte gå ut tills det lagt sig. Papparazzirna skulle vara galna." Jag nickade och satte mig i fotändan, han lutade sig bakåt och slöt ögonen medans Alfredo suckade. "Jag går och köper mat, du kommer ihåg vad jag sa Natacha.." sa Alfredo varnande och fem minuter senare var han borta.

"Förlåt, jag vet att jag inte borde ha-" "Säg inte förlåt, jag tror inte på det ordet." "Va?" "Folk kastar runt förlåt som det inte vore värt något. Man kan göra vadsomhelst och så tror folk att man kan säga förlåt för att rätta till alla misstag. Om man vill be om ursäkt, så finns det andra sätt." Han suckade och öppnade ögonen. "Ja, du har rätt. Din hand, jag vet inte vad jag ska göra. Slå till mig om du vill, det kan ändå inte bli så mycket värre än vad det är." Jag skrattade och tog filten på mig också som han hade runt sin kropp. "Tanken är lockande.. men inte för min hand." "För vad då?" "För att du var så otroligt dum i helgen.. lär dig av dina misstag." Nu var det hans tur att skratta. "Förlåt om jag sa något opassande till din pojkvän.. saken är att jag inte minns. Jag ber verkligen om ursäkt. Jag kan göra vadsomhelst." "Det är inte min pojkvän." "Jag tror att du gillar honom.." En djup suck lämnade mina läppar. "Vad spelar det för roll?" Jag kunde inte möta hans ögon.. "Jag tycker du förtjänar bättre. Du förtjänar någon som kan behandla dig som en prinsessa." "Det finns inga såna killar, och det har jag insett för länge sen." Han skrattade "Jag skulle behandla dig som en prinsessa."

Jag satt i köket med mamma och pappa, mamma drack kaffe, och pappa drack te. Jag drack inget, men åt på ett kex istället. Plötsligt öppnades dörren och det kunde bara vara min bror, och sedan hördes mer steg. "Emilio." sa min pappa och in steg Emilio, men också en annan. Nämligen en tjej. Jag spärrade upp ögonen och granskade varje centimeter utav henne. Det som störde mig mest var att hon var vacker. Jag hade inte sett min bror på ett tag, och jag kollade ringfingret på båda två. Bang. Han var gift. "Grattis min son." började mamma och jag bara satt där alldeles stel. "Sju månader så har du ett barnbarn." sa han och började kindpussas med mamma. Hela jag kokade, och jag kollade ilsket på tjejen. "Grattis min kära bror." sa jag och kramade bara om honom, mamma och pappa kramade iallafall om tjejen också. Men jag vägrade, den där fula kossan skulle aldrig bli accepterad i mina ögon.

"Melissa jag såg henne." muttrade jag och satte på högtalaren så jag kunde fixa mina kläder samtidigt in i skåpet. Mitt rum kunde inte vara stökigt, utan allting skulle vara perfekt, mina kläder låg helt raka i skåpet. Inte ens mina sänglakan kunde vara skrynkliga. "Trodde inte detta skulle hända på många år. Tänk dig att han ska ha barn.." Jag hörde Amilias skrik genom telefonen. "Gå och bada nu, hur många gånger ska jag säga till dig?" Jag skrattade och lade in tröjorna försiktigt i garderoben. "Natacha vi hörs sen. Ditt lilla syskonbarn vägrar att tvätta sig." "Okej, ge henne massor av pussar. Hejdå." "Jajaja." hon la på och jag suckade för mig själv. Vad gör du tönt? skickade jag till Justin. Hade ingen lust med Delano just nu. Dessutom smsade jag aldrig nästan med Delano, om det inte var viktigt. Ingenting, kan ju inte direkt gå ut när jag ser ut som jag gör.. Dudå? Mina planer kraschade samman, jag hade precis varit påväg att fråga om vi skulle ut. Inget, fråga Alfredo om han vill gå ut. Jag la in dom vikta jeansen in i skåpet. Detta var säkert ett annat syndrom, men jag fick panik om jag såg skrynklor. För dig babe, gör jag ett undantag :) Vad vill du göra? Han förstod väl att jag först hade tänkt att fråga honom. Gå runt lite bara, möt mig i centrum om en halvtimme. * Wow raka svar ;) jaja sötis, ses då :) * Lek inte amor nu, jag vet redan vad du är ute efter. Finns inga perfekta killar, jag sa det redan till dig. Ses Biebs.

*

Jag mot centrum, inte sen faktiskt. Med en hoodie, jeans och skinnjacka. Håret var bara uppsatt, sminkad var jag därimot. "Hej. Innan papparazzirna dödar oss, så drar vi." Jag drog tag i hans arm och vi gick mot bostadsområderna. "Dom hittar oss väl här också." sa han och drog åt sin hand. Jag skrattade åt han och öppnade upp en port. "Inte om vi är i källaren." Jag öppnade upp porten till honom och höll riktigt upp dörren. "Välkommen till betongen Bieber, känner du dig som en gangster?" Han hade på sig jeans, en röd hoodie och en keps. Han klev in och det luktade kattpiss i trappen, vilket fick honom att grimasera. "Du älskar att reta mig.. Jag heter Justin, och inte Bieber." Jag skrattade åt honom och vi gick ner till källaren, och in i tvättstugan som var ledig. Jag satte vid fönsterbrädan och han hoppade smått äcklat upp på en tvättmaskin. Det måste vara svårt att inte se lyx hela tiden framför ögonen på en.. "Så.. är det här vi ska vara?" "Bara en stund." skrattade jag och tog fram en cigarett. Justin spärrade upp ögonen "Röker du?!" Jag skrattade igen åt honom och tände cigaretten samtidigt som jag räckte ett paketet till honom. "Nej inte egentligen.. jag gillar att göra det då och då när jag mår skit. Ta en." "Nej! Du borde inte heller röka." "Ta bara en och testa, så lovar jag att jag slänger paketet. Jag skulle aldrig få dig att röka Bieber, jag vill bara att du testar." Han suckade och tog en från paketet "bara för att du ska slänga paketet.." muttrade han och räckte handen för tändaren. Jag gav den till honom med ett leende, och direkt när han tog ett bloss började han hosta. "Ta det lungt, du behöver inte svälja den." Jag skrattade och han såg inget vidare glad ut. Men jag lutade mig tillbaka och blåste ut rökringar. "Vad är du ledsen över?" "Min bror har gift sig och ska skaffa barn." Han drog ännu ett bloss, och det verkade gå bättre den här gången. "Aha, gillar du inte frun eller?..." "Jag gillar inte min bror och tjejer i samma rum." Nu skrattade han. Jag reste mig och kastade cigarettpaketet i soporna, och drog sedan ett bloss för att blåsa ut röken på Justin innan jag skrattandes hoppade upp på fönsterbrädan igen. "Han som slog mig, du vet. Delano. Är det din kille? På riktigt. Jag tror inte på det att han inte skulle vara det. Han var så överbeskyddande." "Nej.. jag gillar han. Men han är min livvakt kan man säga. No boys for me." Han himlade med ögonen. "Bieber om du inte var en sjungande tonårsidol så skulle jag faktiskt kunna gilla dig." "Vad stoppar dig nu?" "Att du är en sjungande tonårsidol?" Ett skratt lämnade hans läppar och jag fimpade cigaretten. "Det är inte ofta jag gör något för någon annan, men här har vi det; Natacha kastar sin sista cigarett." "Jag har ett bra inflytande på dig, ellerhur? Och du.. gillar det." "Käften Bieber." han gjorde samma sak med sin cigarett och kramade om mig, vilket jag inte alls var beredd på. "Jag gillar dig också."

Your body belongs to Viktoria Secret

"Du är inte sen." sa Justin chockat och körde upp på sidan med sin Range Rover. Jag himlade med ögonen och slängde in min väska i baksätet. Sedan satte jag mig fram och knäppte bältet. Han började köra och jag tog fram min telefon Påväg hem baby skrev jag till Lucy. Hon svarade direkt som om hon hade suttit med mobilen i handen och väntat på mitt sms. Vi ska hem till Alfredo idag, med Felix och Delano bl.a. Det ska vara  någon fest, men Delano sa att du fick komma ;) Jag suckade. "Vi lär ju ses ikväll också." muttrade jag till Justin. Samtidigt var jag glad att jag skulle få se Delano, det var det viktigaste just nu. Jag hade saknat honom, även fast jag inte skulle få spendera så mycket tid med honom, så skulle jag fortfarande få se honom. Christian var bortglömd i mina ögon, med tanke på allt som hänt mellan oss, så skulle jag inte kontakta honom någon mer. Jasså, kors i taket.. Kom hem till mig om en timma :) Du har ingeeen aning om vem som skjutsar mig just nu.Men det tar vi sen, puss :) Jag la bort telefonen, mer eller mindre därför att mina ögon sved.. Jag hade kanske smsat hela natten, och mina ögon var alldeles för trötta. Jag orkade inte ens se på skärmen. "Ja, jag hörde det. Men jag visste inte att du skulle komma. Det var väl en trevlig överraskning." "Mhm.." Jag drog med fingrarna på mitt knä, och allt som var fast i mina tankar var fortfarande Delano. Sättet han alltid drog min kropp på om han ville flytta på mig, som om jag vore en docka. Det fick alltid mitt hjärta att stanna. Jag visste inte om han visste hur det kändes inom mig varje gång han rörde mig, eller om han egentligen bara sket i mig. För blicken han gav mig, var trånande, men ändå inte. Han förvirrade mig, och han kunde såra mig miljoner gånger för jag förlät han ändå. Om någon sa hans namn, så kunde jag inte låta bli att le, om jag försökte, så blev det värre. "Vad tänker du på Carter?" Natacha Carter, hur hade han fått veta det? "Ingenting.. så Selena Gomez huh? Vad ska hon säga när du åker runt med en okänd tjej bara sådär." flinade jag. Spelade inte roll för min del, jag gillade att förstöra för folk. "Du håller koll på mig, fast du inte vill erkänna det. Vi har gjort slut för flera månader sen." "Du kan forsätta drömma." "Kommer alltid drömma om dig Natacha." skrattade han och blinkade med ögat.

*

När jag kom hem så tog jag en snabb dusch innan Lucy skulle komma, och jag hade bara fått på mig bh och underdel. Hon öppnade dörren till mitt rum och kollade uppskattande på mig. "Din kropp tillhör Vicktoria Secret snygging." hon satte sig på min säng och jag skrattade. "Tycker jag inte." Jag drog på mig jeans och en rosa sweater. Jag satte upp håret i en knut sålänge medans ajg höll på och sminkade mig sedan. Ingenting märkvärdigt, och den rosa tröjan hade legat i mitt skåp för länge utan att ens blivit använd. "Du har en sjukt snygg kropp, inte konstigt att Justin trånade så efter dig på festen." Jag hade inte berättat ännu för Lucy att jag hade träffat Justin hos Melissa, och det kändes inte rätt att göra det heller. Hon skulle antagligen misstänka annat, som om det ens vore möjligt. För i mina tankar fanns en helt annan person, inte ens Lucy visste om det, och Justin skulle aldrig kunna stoppa det. "Lägg av. Den där divan kommer jag aldrig vela ha." Jag drog med mascaran på mina ögonfransar, det jag var mest nöjd med på min kropp var mina ögon. Jag älskade mina ögon, och resten skulle jag gärna bytt ut, speciellt mitt hår. "Han är faktiskt inte så divig.." "Jaja, vi säger så. Skicka sms till Felix och säg att han hämtar oss." "Gör det själv." Jag suckade och  tog fram min telefon. Kan du hämta oss? Jag skickade inte det till Felix, utan Delano. Jag drog bort min toffs och började borsta håret, mobilen pirrade till. Haha, när? "När är vi klara?" "Jag är klar, du är ju den som håller på. Men jag vill äta innan." "Aa, jag med." Om en timme ;) .. Okej jag ringer sen. "Ska vi gå ner och äta?" Lucy nickade och vi gick ner från mitt rum och in till köket, vi var ensamma hemma förutom min mormor som satt i vardagsrummet och kollade på tv. Vi tog en varsin tallrik och tog utav spagettin och köttfärsen som fanns på spisen, och sedan stoppade jag in min tallrik i micron. "Och du värmer det aldrig, usch tycker du inte att det smakar äckligt?" sa jag grimaserande och kollade på Lucy som satt redan och åt. Hon skakade på huvudet. "Nej, det smakar mycket bättre." "Euw.." sa jag och skakade på huvudet, sedan tog jag ut min egna tallrik och satte mig vid köksbordet. Håret satte jag upp igen slravigt så jag kunde äta ordentligt. Mormor kom in i rummet. "Vart ska ni någonstans?" "Till Emilio." ljög jag smidigt och stoppade in mat i munnen. "Okej men ta det lungt." Vi båda nickade och åt upp vår mat snabbt.

*

Mina bästa minnen med Delano var när han var full, och han mindes säkert inget utav det. Då var han så kärleksfull mot mig, han flätade alltid våra händer, och kramade om mig betydelsefullt. Sedan nästa dag kunde man höra honom säga "Jag minns inget från igår." det gjorde ont, det gjorde de. Nu var han full, och jag satt bara i den stora soffan med bena på bordet. Jag var sårad för att jag såg honom med en annan tjej, men så kom han och satte sig bredvid mig i soffan. "Hur är det? Kom och gör oss sällskap." Han flätade samman våra händer, och jag suckade. "Jag får ont i huvudet av alla som skriker." "Jag förstår det." Allt jag kunde tänka på var våra händer, jag försökte förstå om han såg det som vänskap, eller om han såg det så som jag kände.

"Du är inte sen." sa Justin chockat och körde upp på sidan med sin Range Rover. Jag himlade med ögonen och slängde in min väska i baksätet. Sedan satte jag mig fram och knäppte bältet. Han började köra och jag tog fram min telefon Påväg hem baby skrev jag till Lucy. Hon svarade direkt som om hon hade suttit med mobilen i handen och väntat på mitt sms. Vi ska hem till Alfredo idag, med Felix och Delano bl.a. Det ska vara  någon fest, men Alfredo hälsar att Delano sa att du fick komma ;) Jag suckade. "Vi lär ju ses ikväll också." muttrade jag till Justin. Samtidigt var jag glad att jag skulle få se Delano, det var det viktigaste just nu. Jag hade saknat honom, även fast jag inte skulle få spendera så mycket tid med honom, så skulle jag fortfarande få se honom. Christian var bortglömd i mina ögon, med tanke på allt som hänt mellan oss, så skulle jag inte kontakta honom någon mer. Jasså, kors i taket.. Kom hem till mig om en timma :) Du har ingeeen aning om vem som skjutsar mig just nu.Men det tar vi sen, puss :) Jag la bort telefonen, mer eller mindre därför att mina ögon sved.. Jag hade kanske smsat hela natten, och mina ögon var alldeles för trötta. Jag orkade inte ens se på skärmen. "Ja, jag hörde det. Men jag visste inte att du skulle komma. Det var väl en trevlig överraskning." "Mhm.." Jag drog med fingrarna på mitt knä, och allt som var fast i mina tankar var fortfarande Delano. Sättet han alltid drog min kropp på om han ville flytta på mig, som om jag vore en docka. Det fick alltid mitt hjärta att stanna. Jag visste inte om han visste hur det kändes inom mig varje gång han rörde mig, eller om han egentligen bara sket i mig. För blicken han gav mig, var trånande, men ändå inte. Han förvirrade mig, och han kunde såra mig miljoner gånger för jag förlät han ändå. Om någon sa hans namn, så kunde jag inte låta bli att le, om jag försökte, så blev det värre. "Vad tänker du på Carter?" Natacha Carter, hur hade han fått veta det? "Ingenting.. så Selena Gomez huh? Vad ska hon säga när du åker runt med en okänd tjej bara sådär." flinade jag. Spelade inte roll för min del, jag gillade att förstöra för folk. "Du håller koll på mig, fast du inte vill erkänna det. Vi har gjort slut för flera månader sen." "Du kan forsätta drömma." "Kommer alltid drömma om dig Natacha." skrattade han och blinkade med ögat.

*

När jag kom hem så tog jag en snabb dusch innan Lucy skulle komma, och jag hade bara fått på mig bh och underdel. Hon öppnade dörren till mitt rum och kollade uppskattande på mig. "Din kropp tillhör Vicktoria Secret snygging." hon satte sig på min säng och jag skrattade. "Tycker jag inte." Jag drog på mig jeans och en rosa sweater. Jag satte upp håret i en knut sålänge medans ajg höll på och sminkade mig sedan. Ingenting märkvärdigt, och den rosa tröjan hade legat i mitt skåp för länge utan att ens blivit använd. "Du har en sjukt snygg kropp, inte konstigt att Justin trånade så efter dig på festen." Jag hade inte berättat ännu för Lucy att jag hade träffat Justin hos Melissa, och det kändes inte rätt att göra det heller. Hon skulle antagligen misstänka annat, som om det ens vore möjligt. För i mina tankar fanns en helt annan person, inte ens Lucy visste om det, och Justin skulle aldrig kunna stoppa det. "Lägg av. Den där divan kommer jag aldrig vela ha." Jag drog med mascaran på mina ögonfransar, det jag var mest nöjd med på min kropp var mina ögon. Jag älskade mina ögon, och resten skulle jag gärna bytt ut, speciellt mitt hår. "Han är faktiskt inte så divig.." "Jaja, vi säger så. Skicka sms till Felix och säg att han hämtar oss." "Gör det själv." Jag suckade och  tog fram min telefon. Kan du hämta oss? Jag skickade inte det till Felix, utan Delano. Jag drog bort min toffs och började borsta håret, mobilen pirrade till. Haha, när? "När är vi klara?" "Jag är klar, du är ju den som håller på. Men jag vill äta innan." "Aa, jag med." Om en timme ;) * Okej jag ringer sen. "Ska vi gå ner och äta?" Lucy nickade och vi gick ner från mitt rum och in till köket, vi var ensamma hemma förutom min mormor som satt i vardagsrummet och kollade på tv. Vi tog en varsin tallrik och tog utav spagettin och köttfärsen som fanns på spisen, och sedan stoppade jag in min tallrik i micron. "Och du värmer det aldrig, usch tycker du inte att det smakar äckligt?" sa jag grimaserande och kollade på Lucy som satt redan och åt. Hon skakade på huvudet. "Nej, det smakar mycket bättre." "Euw.." sa jag och skakade på huvudet, sedan tog jag ut min egna tallrik och satte mig vid köksbordet. Håret satte jag upp igen slravigt så jag kunde äta ordentligt. Mormor kom in i rummet. "Vart ska ni någonstans?" "Till Emilio." ljög jag smidigt och stoppade in mat i munnen. "Okej men ta det lungt." Vi båda nickade och åt upp vår mat snabbt.

*

Mina bästa minnen med Delano var när han var full, och han mindes säkert inget utav det. Då var han så kärleksfull mot mig, han flätade alltid våra händer, och kramade om mig betydelsefullt. Sedan nästa dag kunde man höra honom säga "Jag minns inget från igår." det gjorde ont, det gjorde de. Nu var han full, och jag satt bara i den stora soffan med bena på bordet. Jag var sårad för att jag såg honom med en annan tjej, men så kom han och satte sig bredvid mig i soffan. "Hur är det? Kom och gör oss sällskap." Han flätade samman våra händer, och jag suckade. "Jag får ont i huvudet av alla som skriker." "Jag förstår det." Allt jag kunde tänka på var våra händer, jag försökte förstå om han såg det som vänskap, eller om han såg det så som jag kände. 

---

Imagine living your life like Blair Waldorf

Jag och Melissa satt i soffan och kollade på Gossip Girl, vi hade alltid velat bo som Blair och leva deras liv. Melissa hade åtminstonde slitit sig loss från 141, gift sig med en man, dom hade rymt iväg och sedan hade hon fått Amilia, min prinsessa. När Melissa hade kommit hem, efter ha rymt iväg och gift sig, hade min bror väntat på henne hemma. Det blev inte roligt för henne ska jag säga, han tog tag i hennes hår och bankade det mot skåpet. Jag snackar inte allvarliga skador här, men ni förstår vad jag menar. Jag hade skrattat som en galning men samtidigt sett det som en varning. "Den där bruden har allt. Serena är ju också galet vacker." "Du snackar annorlunda Melissa, man märker att du flyttade för ett tag sen.." Hon skrattade och la armen runt mig. "Gumman, man tänker inte som du gör när man är i min ålder. Man sätter andra saker före 141, du kommer inse det snart." Jag drog fram min fot och drog upp mina mjukis. Tatueringen 141 syntes och hon kollade chockat. "Vet Emilio?" "Är du sjuk i huvudet eller? Shit han skulle ju fan riva loss skinnet på mig." "Ja, ibland undrar man ju ifall om han borde det galning."

*

"Snart tillbaks." ropade jag och stängde igen dörren. Jag skulle till affären för att köpa godis till kvällen. Amilias pappa, och Melissas man Paul hade åkt iväg till Tyskland så vi var ensamma hemma. När jag kom in i affären så gick jag direkt till godisdisken och började plocka på mig godis. "Vi forsätter träffas såhära.." Justin kom med sin påse bredvid mig och plockade också godis. "Du gör min helg till ett helvete.." "Det är något med dig som får mig att vela veta mer om dig. Kan vi inte snälla ses imorgon och göra något? Vad som helst." Jag hade ingen lust att ses med honom, men jag kunde lika väl uttnyttja honom. Melissa sprang aldrig, så vem annars skulle visa mig en bra väg? "Imorgon 08:00 möt mig i parken så går vi ut och springer." "Det-" "Bra då syns vi imorgon, var inte sen Bieber, du har fått dina chanser." Jag knöt igen min godispåse och lämnade honom där ensam och gick och betala för mitt godis. Sedan sprang jag nästan hem, jag kände mig inte säker att gå runt på gator som jag inte var uppvuxen med. Det kändes som om någon skulle rycka tag i mig, och dessutom var det väldigt mörkt. En man gick efter mig och direkt skyndade jag mina steg framåt, han gjorde samma sak och när jag nästan började springa ropade han efter mig. "Stanna!" Jag började springa allt jag kunde men han var snabbare och ryckte tag i min arm. "Släpp mig!!" "Jag ska inte göra dig illa, men du tappade den här." Han gav mig min telefon som jag tydligen hade tappat på vägen. Hjärtat bultade i bröstet och mina andetag var tunga, skräcken hade inte lagt sig ännu. "Förlåt jag.. jag.. tack." jag tog emot telefonen och började gå framåt, han svängde av vägen för att gå till några höghus och när jag kom in i trappen brast jag ut i gråt. Jag satt där så länge tills jag hade lugnat ner mig, och pulsen var normal.

*

Klockan var fem över åtta, jag hade på mig svarta adidas mjukis med rosa ränder på sidorna. Sedan ett kort vitt linne och koftan till det, som jag hade öppen. Jag visste att jag borde täcka över mina bröst mer, med tanke på att Emilio skulle ha strypt mig annars, men han var så långt borta så han skulle inte se mig nu. Det var jag som var sen, men nu kunde jag skymta Justin ståendes där vi hade stått igår med händerna i fickorna. Han hade röda adidas byxor och en vit t-shirt. "Trodde vi skulle ses 8." sa han och granskade mig. "Var glad att jag ens kom, jag tänkte låta dig vänta en halvtimme först." Jag valde att springa på morgonen, för jag ville inte ens riskera att Justin skulle se mina anfall, även fast dom inte brukade komma på dagarna. "Spring efter mig bara." suckade han och vi började jogga sakta. Första tio minuterna sa vi inget, utan båda andades bara andfått och vi ökade på lite på tempot. "Jag tänkte bo hos Alfredo en vecka eller två." "I slummen?" frågade jag förvånat. "Jag har redan bett om ursäkt för det där." "Gör vad du vill." "Jag tänkte att vi kanske kan åka dit tillsammans imorgon när du ändå ska hem.. eller har du redan skjuts?" Det hade jag inte, men Melissa skulle skjutsa mig. "Visst.. men det är inte för dig, det är så min syster inte får en chans att säga till min bror om min tatuering." Han skrattade och det måste vara första gången jag ens såg hans skratt. "Okej, bra. Vilken tid hämtar jag dig?" Jag ökade tempot för jag kunde se vägen till parken, vi hade sprungit kanske fyrtio minuter så jag sprang allt jag kunde dit och Justin var en meter bakom mig till "målet" om man kunde kalla det, det. Jag böjde mig ner andfått och svetten rann längs ryggen. "Hämta mig här i parken klockan 2, jag ska inte vara sen." "Okej bra.." Jag började gå hemåt men han sprang efter mig, "kan vi hitta på något nu?" Jag kollade chockat på honom. "Du fick din springtur Biebz, hejdå." Jag vände mig om och gick hem.

*

"Meli, ta en bild på mig och Amilia. Jag ska ladda upp den på instagram." Jag pussade Amilia på kinden, och hon klickade ett foto. Men fotot blev ingen bra så jag tog ett på Alexa istället när hon sov mot min hand och skrev mosters lilla prinsessa. Melissas barn var verkligen mina älsklingar, jag gjorde allt för dom. "Amilia du får komma och sova hos moster när du vill, det vet du." Jag drog henne intill mig och vi gosade i soffan. Melissa tog Alexa och vi satte på en barnfilm, prinsessor var det. "Jag behöver inte leva som Blair Waldorf för att vara lycklig, jag är lycklig just nu, här med mina barn och min man." Jag log mot henne och avundsjukan steg, allt jag kunde tänka på var Delano.

Jag och Melissa satt i soffan och kollade på Gossip Girl, vi hade alltid velat bo som Blair och leva deras liv. Melissa hade åtminstonde slitit sig loss från 141, gift sig med en man, dom hade rymt iväg och sedan hade hon fått Amilia, min prinsessa. När Melissa hade kommit hem, efter ha rymt iväg och gift sig, hade min bror väntat på henne hemma. Det blev inte roligt för henne ska jag säga, han tog tag i hennes hår och bankade det mot skåpet. Jag snackar inte allvarliga skador här, men ni förstår vad jag menar. Jag hade skrattat som en galning men samtidigt sett det som en varning. "Den där bruden har allt. Serena är ju också galet vacker." "Du snackar annorlunda Melissa, man märker att du flyttade för ett tag sen.." Hon skrattade och la armen runt mig. "Gumman, man tänker inte som du gör när man är i min ålder. Man sätter andra saker före 141, du kommer inse det snart." Jag drog fram min fot och drog upp mina mjukis. Tatueringen 141 syntes och hon kollade chockat. "Vet Emilio?" "Är du sjuk i huvudet eller? Shit han skulle ju fan riva loss skinnet på mig." "Ja, ibland undrar man ju ifall om han borde det galning."

*

"Snart tillbaks." ropade jag och stängde igen dörren. Jag skulle till affären för att köpa godis till kvällen. Amilias pappa, och Melissas man Paul hade åkt iväg till Tyskland så vi var ensamma hemma. När jag kom in i affären så gick jag direkt till godisdisken och började plocka på mig godis. "Vi forsätter träffas såhära.." Justin kom med sin påse bredvid mig och plockade också godis. "Du gör min helg till ett helvete.." "Det är något med dig som får mig att vela veta mer om dig. Kan vi inte snälla ses imorgon och göra något? Vad som helst." Jag hade ingen lust att ses med honom, men jag kunde lika väl uttnyttja honom. Melissa sprang aldrig, så vem annars skulle visa mig en bra väg? "Imorgon 08:00 möt mig i parken så går vi ut och springer." "Det-" "Bra då syns vi imorgon, var inte sen Bieber, du har fått dina chanser." Jag knöt igen min godispåse och lämnade honom där ensam och gick och betala för mitt godis. Sedan sprang jag nästan hem, jag kände mig inte säker att gå runt på gator som jag inte var uppvuxen med. Det kändes som om någon skulle rycka tag i mig, och dessutom var det väldigt mörkt. En man gick efter mig och direkt skyndade jag mina steg framåt, han gjorde samma sak och när jag nästan började springa ropade han efter mig. "Stanna!" Jag började springa allt jag kunde men han var snabbare och ryckte tag i min arm. "Släpp mig!!" "Jag ska inte göra dig illa, men du tappade den här." Han gav mig min telefon som jag tydligen hade tappat på vägen. Hjärtat bultade i bröstet och mina andetag var tunga, skräcken hade inte lagt sig ännu. "Förlåt jag.. jag.. tack." jag tog emot telefonen och började gå framåt, han svängde av vägen för att gå till några höghus och när jag kom in i trappen brast jag ut i gråt. Jag satt där så länge tills jag hade lugnat ner mig, och pulsen var normal.

*

Klockan var fem över åtta, jag hade på mig svarta adidas mjukis med rosa ränder på sidorna. Sedan ett kort vitt linne och koftan till det, som jag hade öppen. Jag visste att jag borde täcka över mina bröst mer, med tanke på att Emilio skulle ha strypt mig annars, men han var så långt borta så han skulle inte se mig nu. Det var jag som var sen, men nu kunde jag skymta Justin ståendes där vi hade stått igår med händerna i fickorna. Han hade röda adidas byxor och en vit t-shirt. "Trodde vi skulle ses 8." sa han och granskade mig. "Var glad att jag ens kom, jag tänkte låta dig vänta en halvtimme först." Jag valde att springa på morgonen, för jag ville inte ens riskera att Justin skulle se mina anfall, även fast dom inte brukade komma på dagarna. "Spring efter mig bara." suckade han och vi började jogga sakta. Första tio minuterna sa vi inget, utan båda andades bara andfått och vi ökade på lite på tempot. "Jag tänkte bo hos Alfredo en vecka eller två." "I slummen?" frågade jag förvånat. "Jag har redan bett om ursäkt för det där." "Gör vad du vill." "Jag tänkte att vi kanske kan åka dit tillsammans imorgon när du ändå ska hem.. eller har du redan skjuts?" Det hade jag inte, men Melissa skulle skjutsa mig. "Visst.. men det är inte för dig, det är så min syster inte får en chans att säga till min bror om min tatuering." Han skrattade och det måste vara första gången jag ens såg hans skratt. "Okej, bra. Vilken tid hämtar jag dig?" Jag ökade tempot för jag kunde se vägen till parken, vi hade sprungit kanske fyrtio minuter så jag sprang allt jag kunde dit och Justin var en meter bakom mig till "målet" om man kunde kalla det, det. Jag böjde mig ner andfått och svetten rann längs ryggen. "Hämta mig här i parken klockan 2, jag ska inte vara sen." "Okej bra.." Jag började gå hemåt men han sprang efter mig, "kan vi hitta på något nu?" Jag kollade chockat på honom. "Du fick din springtur Biebz, hejdå." Jag vände mig om och gick hem.

*

"Meli, ta en bild på mig och Amilia. Jag ska ladda upp den på instagram." Jag pussade Amilia på kinden, och hon klickade ett foto. Men fotot blev ingen bra så jag tog ett på Alexa istället när hon låg mot min hand och skrev mosters lilla prinsessa. Melissas barn var verkligen mina älsklingar, jag gjorde allt för dom. "Amilia du får komma och sova hos moster när du vill, det vet du." Jag drog henne intill mig och vi gosade i soffan. Melissa tog Alexa och vi satte på en barnfilm, prinsessor var det. "Jag behöver inte leva som Blair Waldorf för att vara lycklig, jag är lycklig just nu, här med mina barn och min man." Jag log mot henne och avundsjukan steg, allt jag kunde tänka på var Delano.

---