En kort sista novell ?
Vill ni? En kort novell i ett enda inlägg? Kommentera, skulle vara roligt. En sista novell med er underbara. Happy valentine my babes
Att ni fortfarande tittar in hit:)
Wow, trodde jag aldrig. Saknar ganska mycket att skriva, gick in igår o läste någon gammal jätte dålig novell.. Det går idéer i mitt huvud, men har nog inte tiden. Skulle bara vara så roligt, men Justin bieber noveller har nog dött ut? Ska se honom snart också :) min finaste Justin. Skulle så gärna vilja publicera klart mim novell men datan funkar fortfarande inte!! Allt jag någonsin skrivit ligger där.. Så synd... Shit saknar mina trogna läsare som alltid kommenterade, hoppas ni mår bra :) och ni som va med mig sen dag 1, ni är guld! Rebecka Ebba är två namn jag minns :) puss på er!!
jag hälsar
hej har inte varit inne på datan alls & kommer troligtvis inte göra de på ett tag. känns inte som att ni bryr er om novellen ändå, så bryr mig inte riktigt. har så mycket skit just nu i mitt liv och allting är fucked up så ja. blä kärlek är bara skit just nu, vill bara påminna er alla tjejer därute.
hitta en kille som inte utnyttjar er och ser hur vackra ni är och respekterar er! se till att han är värd att kämpa för, och låt han inte såra er! det finns så mycket killar som bara tänker på sig själva, och ingen av er är värda dom!
TROUBLE GIRL - CHAPTER 70
Plans
Några dagar hade passerat. Både jag och Justin planerade turnen "pr-resan" väldigt noga. Jag hade diskuterat med Delano som var mer än villig att ta Antonio dom första tre veckorna, han var glad för min skull. Men jag visste inte om jag skulle klara mig så länge, men så länge som jag klarade skulle vi låta han stanna där. Dessutom efter några veckor hade jag kanske blivit mer van med det och då skulle jag lättare kunna hantera honom där. Jag menar att bo i hotell i nästan två månader skulle göra mig galen. Tur att jag skulle dela hotellrum och sånt med Justin ensam iallafall. Hans mamma som inte gillade mig speciellt mycket var inte glad över att ha med mig på resan. Hela tanken gjorde henne besvärad, och det var nog det som gjorde mig mest orolig. Att behöva spendera så mycket tid med henne.
*
För att Antonio skulle vänja sig att vara med Delano skulle han stanna där i två dagar. Det kändes redan galet tomt, men jag och Lucy var på stan medans Justin var på möten. "Jag måste verkligen förnya min garderob. Men alltid när jag shoppar så slutar det med att jag har köpt bara till Antonio. Hans kläder får inte ens plats i garderoben. Vi får hoppas på en kille så han får ta över alla kläder." Lucy skrattade. "Ja, det skulle vara perfekt." "Han har så mycket adidas, puma, nike och sådana kläder som han växer ur direkt. Vissa är helt oanvända till och med." Lucy forsatte att skratta och vi gick in på forever21 och jag plockade på mig basplagg som skulle behövas under turnen. Jag köpte även jeans, shorts och tights som behövde förnyas. På andra butiker köpte jag lite finare kläder. "Så hur ska du klara av att vara med Justins mamma sålänge?" Efter den gången jag träffade hans mamma för över två år sedan träffade jag bara henne två gånger till. Vi sa inte ett ord till varandra. Vi hälsade inte ens. Justin hatade det, då hans mamma betydde så mycket för honom. Men han visste att felet inte låg hos mig, utan det var ju faktiskt hon som hatade att jag var tillsammans med Justin och allting som hade med oss båda att göra. Jag var iallafall glad att hon inte hade lyckats övertala honom att lämna mig.
Efter vi hade shoppat i flera timmar gick vi hem till oss. Lucy satt på soffan med min Ipad som jag hade fått av Justin. Det var mest han som använde den men då kändes det iallafall inte som han hade köpt den till mig. Då hade jag inte lika dåligt samvete. Jag ville också ge gåvor till honom, men säg mig, vad köper man till killen som redan har allt? Jag började vika in mina nya kläder i skåpet och satte samtidigt igång tvättmaskinen. "Jag måste köpa resväskor. Hur många tror du att det behövs?" Hon hade svårt att titta upp från spelet. "Tre minst." Jag suckade. Dörren öppnades och in klev Justin. Han var påväg att kyssa mig men så såg han Lucy i bakgrunden och föll ner på soffan istället bredvid henne. "Hej min snygging." skrattade jag och forsatte vika in kläderna. "Hej shawty, har du shoppat?" Han såg förvånad ut. Jag brukade ju som sagt nästan aldrig köpa kläder. "Ja faktiskt." skrattade jag. "Jag tvingade henne till hälften utav plaggen." sa Lucy utan att lyfta en blick ifrån spelet och jag skrattade åt henne. "Det är bra, forsätt så." sa Justin till Lucy och han började kolla på när hon spelade. "Så tror du tre väskor räcker?" Justin såg tveksam ut. "Hm kanske. Vi får åka och köpa det nästa vecka. Sist gick alla sönder." Jag tänkte inte ens fråga hur. Justin var ingen mästare på att hålla saker hela.
*
"Säg mig, när du ska du låta mig köpa ett stort och vackert hus till oss?" Justin hade smugit bakom mig och placerade sakta sina händer på mina höfter. Jag som precis höll på att vika dom rena kläderna precis skrattade bara och skakade på huvudet. "Aldrig." Han suckade och lutade sin panna på min rygg. "Vi bor i en liten trea ju." gnällde han. "Ja Antonio har ett eget rum, vi har ett eget. Vad är problemet?" Jag vände mig om och lät tvätten vänta. "Vill du inte bo i ett hus med en pool, en terass, ett vardagsrum där man kan spela Wii utan att behöva möblera om innan? Där man kan bjuda sina gäster på middag utan att dom behöver sitta i vardagsrummet?" Jag drog ett djupt andetag. "Jo såklart jag vill men-" "men vad? Ärligt talat säg mig vad som är problemet." Jag förstod att han var upprörd. "Vart ska vi flytta?" Han skrattade och drog ner mig tillsammans med honom ner i soffan. "Jag var och träffade Delano idag. Jag vet att du är rädd att ta Antonio ifrån honom, men han sa att det var okej. Jag berättade i vilka områden jag hade sett vissa hus och han var helt okej med det. Mer än okej, han var uppspelt över det." Jag rynkade pannan. "Så du har redan kollat hus?" Han skakade på huvudet. "Bara på papper. Men jag vill se dom, men jag tänkte att vi skulle göra det tillsammans."
Hej läsare, jag har en fråga! Ska tatuera mig igen nu snart, och jag tänkte är denna texten fin? Det är från Justin låt Fall! Men i slutet tänkte jag ta en mening från Believe.. snälla ge mig åsikter om vad som skulle vara fint! Det ska komma på revbenen!
If you spread your wings
You can fly away with me
But you can't fly unless you let
Let yourself fall
Eller ska jag ta hela från Believe?! Hjälp..
TROUBLE GIRL - CHAPTER 69
Daaaaaaad.
Dagen var kommen. Dagen då Delano skulle bli fri. Jag skulle åka och hämta honom med Emilio, men dom skulle supa ner honom idag. Men nu på dagen skulle han, jag och vår son äta middag tillsammans. Jag såg verkligen fram emot det. Jag hade bjudit med Justin men han hade en intervju och ett möte som han ville göra. Jag ville inte heller stå ivägen för hans karriär.
*
I samma sekund som jag såg Delano lämna portarna och säga hejdå till vakterna rusade jag fram till honom. Jag sprang så snabbt som benen orkade och slängde mig runt hans hals. Han snurrade runt mig och drog in min luft. Jag drog in hans doft, hans goda parfym (manskroppen den blåa) som doftade underbart. Det kändes som en dröm att han äntligen var i mina armar. "Jag har längtat efter detta." sa han glatt och vi gick vidare innan Emilio dödade mig. Dom kramade också om varandra och jag kunde se ett äkta leende på Emilios ansikte.
"Vart ska vi äta middag då?" Vi skulle bara snabbt hem till Emilio där Delano skulle duscha och byta om inför middagen. Antonio satt i hans knä och planerade nog inte att släppa sin pappa på ett tag. "Jag vet inte riktigt. Vi tar något som vi hittar." Jag log mot honom och kunde inte slita blicken från överlyckliga Antonio som äntligen skulle kunna vara med sin pappa hur mycket han än ville. Jag lekte lite med Felicia medans Delano fixade sig i ordning. Han skulle nämligen direkt därifrån sen möta upp killarna och ha killkväll. När han var klar så körde han oss till en resturang som brukade ha massvis med kö men det var Delanos vän som var vakt så han ville sjävklart få in oss när han såg att Delano var ute igen.
"Emilio har fixat en lägenhet till mig. Jag får den nästa vecka." Delano matade Antonio och jag satt fortfarande och låg som ett fån. "Det låter så roligt för dig. Du vet att du får ha honom när du vill." "Tack. Jag har saknat er båda som en galning." han tog min hand och pussade på den. Vi var fortfarande lika nära varandra. Ibland hade jag besökt honom i timmar bara för att prata. Han var ju nästan den viktigaste personen i mitt liv. "Så hur går allting med Justin då?" Senast vi hade pratat hade jag ju inte riktigt blivit tillsammans eller vad jag och Justin nu var ännu. "Det går perfekt. Det känns som om vi aldrig lämnade varandra." "Ingen annan skulle ha fått dig förutom honom." Jag skrattade. "Hörde du att Lucy och Dani ska ha barn?" Han spärrade upp ögonen och log stort. "Driver du?" Jag skakade på huvudet. "Ajj vad roligt. Trodde inte dom sågs mer efter grillfesten innan jag åkte in." "Joo men vet inte om dom har varit riktitgt tillsammans." Han skakade på huvudet och suckade. "man missar så mycket när man sitter inne." Han tog Antonio i sitt knä och pussade på honom. "Nu är pappa tillbaka och han kommer aldrig lämna dig igen."
*
Justin var hemma när jag kom hem igen. Antonio hade somnat för länge sen och jag och Delano hade pratat igenom allt tills han hade åkt iväg. Jag hade kört hem mig själv. "Hej älskling." jag pussade på honom efter jag hade lagt Antonio i sin egna säng. "Hej vackra du." Jag satte mig bredvid honom och gosade mig ner under samma filt som honom. "Vi behöver prata." Jag kollade på honom och han såg inte orolig ut vilket gjorde mig lugn. Jag satte mig med benen emot honom och tog popcorn från bordet och åt. "Ja vad har du på hjärtat?" Han log mot mig och skrattade lite tyst. "Jag var ju på möte nu nyss.." Jag nickade att han skulle forsätta. "Jag ska ju inte ha en rikitig turne på ett tag då jag precis kom hem.. men jag ska iväg på en PR-resa inför min bok som jag ska släppa om en ett tag. Så det blir som en liten turne. Jag vill att du ska följa med. Det är en och en halv månad runt i staterna." Jag drog ett djupt andetag. Jag och Justins kändisvärld var inte speciellt bekanta och bli indragen i den gjorde mig alltid nervös. "Jag vill inte lämna dig för jag är rädd att det förstör allt." Han var rädd inför mitt svar. Jag hade aldrig gjort något sådant innan. Men nu kände jag mig redo faktiskt. "Justin.. jag vill följa med." han såg verkligen lättad ut och kysste mig. "Men isåfall kanske Antonio kan vara först några veckor med sin pappa och kanske efter två tre veckor först komma med oss.." Jag såg inte kändis livet för Antonio. Men samtidigt kunde jag inte vara utan honom. "Som du vill gumman, som du vill." Jag log stort. "Vi löser det."
HAR NI SETT JUSTINS NYA VIDEO?! ASDFGHJKL DÖÖR! <3
från one time till det där, shit my gaad.. my sexy babe
TROUBLE GIRL - CHAPTER 68
Babysitter.
"Erica!" Vi möttes i en kram. Jag hade trots allt försökt hålla kontakten med henne och vi hade lite genom facebook och sms trots att hennes mamma inte gillade det. Hon hade bett om att få se bilder på Antonio och sådana saker som hennes mamma inte brydde sig ett skit om. "Hejsan." Hon hälsade även på Justin, Lucy och Alfredo. "Hur mår Antonio, vart är han?" Jag log stort. "Hos Delanos mamma." "Han kommer ut snart va? Gud vad mycket du måste längta." Jag nickade. "Ja, det gör jag. Om en vecka, känns overkligt." Helt plötsligt kom min moster när hon såg mig och Erica prata. "Får jag prata med dig?" Erica nickade och försvann med sin mamma.
*
Jag och Justin skljdes inte åt något mer under balens gång, utan dansade istället tätt ihoptrycka eller pratade med någon släkting. Tillslut nådde balen sitt slut och vi åkte alla hem tillsammans. Jag och Justin hade det lite mysigt innan vi tillslut somnade tillsammans.
*
Nästa dag skulle jag vara barnvakt åt Amilia och Alexa, enda fram till morgondagen. Justin hade åkt för att köpa allting som skulle behövas till en rolig kväll med tjejerna, och sedan även för att hämta dom. Jag inte hade tid att ha dom lika ofta längre. Dom hade inte sovit hos mig på ett helt år. Melissa och Paul skulle åka in på hotell, och ha det mysigt tillsammans. Innan dom kom så passade jag på att duscha och städa i ordning. Då¨ringde min mobil, och skärmen lyste Lucy. "Hej bitch." svarade jag med ett skratt och hörde hur Antonio slog med en leksaks hammare på bordet. "Heeeeej." hon lät riktigt glad. "Har någonting hänt?" "Mmm." jag suckade. "Hm, berätta kanske?" Jag satte på högtalaren för att kunna sätta på mig rena kläder då jag alltid gick runt i underkläder så länge som möjligt. "Jag ville gärna berätta detta för dig face to face, men jag kan inte hålla mig tills vi ses. Jag är gravid!!" Jag spärrade upp ögonen och munnen gapade. "OMG GRATTIS!!" Antonio kollade mot mig för att se varför jag nästan skrek och skrattade mot mig samtidigt som han kom gåendes. "Jag visste om det för några dagar sen men jag var tvungen att prata med Dani först.." "Så Dani är pappan?" Jag drog över en stickad tröja och sedan ett par ljusa jeans till det. "Japp. Vi ska behålla det. Jag vet att jag och Dani har haft våra problem men jag förlät han för jag vill göra detta tillsammans." Jag satte upp mitt hår i en bulle och pussade på Antonio och kastade sedan en plastboll som han genast gick och hämtade. "Det låter bra. Åh jag önskar verkligen att vi kunde fira detta idag. Imorgon när jag lämnat tjejerna åker vi och äter middag någonstans." "Ja vi gör så. Men ska in till mamma nu och berätta så vi hörs sen." "Okej, hejdå älskar dig." "älskar dig med." Samtalet bröts och Antonio kom tillbaka med bollen i handen. Samtidigt öppnades dörren och ljudet av två små tjejer hördes i hela lägenheten i samma sekund. Nuförtiden var Amilia 8 år och Alexa 4 år. Jag gick för att möta dom i hallen och ge dom båda två en kram. Justin stod också där med två påsar i sin hand och jag gav honom en kyss. "Har ni ätit tjejer?" "Neej." sa Amilia och gick till vardagsrummet. "Okej, då äter vi tacos!" "Jaaa." sa Alexa glatt och följde efter sin storasyster. "Vad för allting har du köpt?" Han skrattade och lade ner påsarna på golvet så jag kunde se in i dom. "Godis, chips, popcorn. Wii, massa spel, sällskapsspel, en bil till Antonio, filmer, pärlplattor, sånt så man kan göra egna smycken, sån man kan göra egna tatueringar, frisörset till barn, olika hårsprayer där det kommer färger. Ja lite sånt." Jag kollade på honom som om han vore sjuk i huvudet och skakade bara på huvudet. "Du är sjuk i huvudet men jag älskar dig." Jag kramade om honom. "Gå du och gör mat för jag ska koppla in Wii och dom ville pärla medans du gjorde mat." Jag nickade och Antonio ville vara med tjejerna och Justin. Han fick sin bil, och jag kan lova er att det inte var hans första. Han hade så mycket leksaker, även fast jag sagt till Justin att inte skämma bort honom. Men han var inte den enda. Emilio också. Delano brukade också göra det när han var ute på permisson och sånt.
*
Efter vi hade ätit, så spelade vi Wii. Till och med Antonio var med på ett hörn. Det var ett dansspel och mariospel som var mer anpassat för Amilia så vi spelade också ett annat som var för mindre barn. Efteråt fick båda tjejerna leka frisör och färga mitt hår i rosa slingor, och lila. Sedan fick Justin blått och grönt hår, Antonio fick blått och båda tjejerna rosa. Efteråt placerade vi massa låtsastatueringar på hela dom, och jag fick också ett hjärta här och där. "Kan du inte sätta ett Justin i pannan?" Jagskrattade bara åt honom och vi forsatte. Vi bestämde oss för att köpa glass, dom skulle nog undra vart vi hade varit då varenda en hade något färg i håret. Det var som vanligt papparazzis, och när vi kom hem kunde jag inte låta bli att se vad dom hade skrivit.
"Här ses Justin Bieber med sin flickvän köpa glass.
Sent på lördagskvällen ses Justin och Natacha köpa glass. Även Natachas son Antonio, 2 och hennes syskonbarn fick följa med. Alla kom i olika färger i håret och tjejerna sågs ha tatueringar. Att Natacha var en bra mamma visste vi redan men att både Justin och Natacha var så bra barnvakter bevisar bara att Justin är redo för barn. Kanske är Natacha gravid igen?"
Jag skrattade bara åt dom, och bilderna på oss hade redan spridits överallt. Jag orkade inte bry mig. Vi åt våran glass samtidigt som vi gjorde smycken. Klockan var ganska mycket så efter det somnade dom till Askungen 2, utan att ens ha borstat tänderna. Antonio hade somnat för länge sen och Justin såg ut att slumra till också då och då. "Vi bär dom till madrasserna och lägger oss sedan." Justin nickade och tog Amilia i famnen medans jag tog Alexa. Vi hade bäddat åt dom på Antonios golv med madrasser, och Antonio sov redan i sin säng. Efter det gick jag för att borsta tänderna. Jag gick sedan in i sovrummet där Justin satt med ett paket framför sig. "Vad har du köpt nu då?" suckade jag och satte mig på mig plats utav sängen. "Snälla sluta. Det är till oss båda två om det får dig att känna dig bättre." Jag la huvudet på sne och gav med mig. Jag började öppna pappret. "Lämna du tillbaka smycket?" Han suckade. "Nej, jag tänker behålla den tills du tar emot den." "Men Justin-""Inget du sägen kan få mig att ändra mig." Jag suckade och såg sedan vad han hade köpt till mig. En Ipad."Aw, tack babe." Jag kysste honom och sedanbörjade han själv installera allt för jag somnade direkt.
*
Jag vaknade när tre barn hoppade på mig, och ropade på mig att jag skulle vakna. Jag hörde Antonios välbekanta skratt, han såg verkligen upp till tjejerna. "Mmmm sluta hoppa." Jag orkade inte ens öppna mina ögon. "Vi har ju gjort frukost." sa Amilia med en ledsen röst. Jag öppnade ett öga, och såg ett fat framför mig som Justin höll i och därpå fanns en tallrik med toast. "Har ni ätit?" sa jag hest och alla tre nickade. Antonio nickade och hoppade fortfarande på mig. Jag tog han i min famn och drog han ner med mig under täcket. "min mamma." sa han menande och jag pussade på han. "Min kille." Jag fick fatet framför mig och tog ett bett. Det var med ost och skinka. Min favorit. "Mmm tack tjejer, och min bästa Justin också såklart." Jag drog ner även Alexa och Amilia bredvid mig också och Justin kollade ledset på oss. "Varför får inte jag vara med?" Jag skrattade och han började också skratta. "Låt mig ta en bild på er." Justin drog fram mobilen för att ta en bild på oss.
Fattar inte varför jag har problem hela tiden med bloggen/datan!! Har uppdaterat hela natten och ba wft, varflr är den inte uppe? Aja här är den! Kunde inte sätta ihop bilder för hade bara två stycken som passade in..
haha minns när jag och min boyfriend var barnvakt och gjorde sådär, skit kul! ;)
TROUBLE GIRL - CHAPTER 67
Prom.
"Tack gode Gud, att Delanos mamma ville ta hand om Antonio. Hon är verkligen alltid där när man behöver henne." Lucy stod endast i underkläder och en handduk runt håret, precis som jag. "Ja, och vi två behöver det här. Tänk dig, en rolig kväll. Rolig." Det kändes skönt att höra det ordet igen, med barn och allt känns det som man har glömt bort allt det där roliga som man gjorde med sina bästa vänner. Vi började noppa våra ögonbryn, fukta vårt ansikte och vår kropp. Vi hade redan solat solarium och annat nödvändigt. Jag träffade den släkten en gång per år, och då skulle jag minsann se perfekt ut så dom slapp klaga. "Vi gör inget galet i år. Kommer du ihåg det året som vi la in massa sprit i bålen och åkte fast för det? Sen rökte vi på i toaletten och din moster kom på oss.. hmm hoppas hon glömt det." skrattade Lucy. Jag skrattade med henne. "Vi håller oss ordentliga och perfekta tills efteråt, sen går vi och fuckar ur någonstans." "Låter som en bra plan." Vi sminkade oss, killarna gjorde sig i ordning hemma hos Alfredo. "Lockigt eller platt hår?" "Lockigt." Jag satte i locktången på värming och vi hade precis satt upp Lucys hår i en underbar uppsättning. När vi hade fixat klart mitt hår, och allting annat så drog vi försiktigt på oss klänningarna. Vi såg riktigt eleganta ut om jag får vara ärlig. "Dom kommer dö när dom ser Justins bil. Dom hatar när någon har det bättre än dom själva. Och kusin jag-kan-få-vad-jag-vill kommer dö av avundsjuka när hon ser Justin. Precis som med Delano." Lucy skrattade åt mig. "Ge mig en drink tack." skrattade jag.
*
Vi gick ut för att se Justins nytvättade bil köra upp framför oss. Han kom ut som en riktigt gentleman, och när jag såg honom stannade mina tankar för en sekund. Hela han var så vacker, och stilig. Hans hår var inte ett hårstrå fel, och kostymen satt precis perfekt. "Du är så vacker." fick han ur sig och jag tog hans ansikte i mina båda händer och kysste honom. "Vi har bråttom." påminde Alfredo som hade kommit ut för att ta emot Lucy. "Jag älskar dig." mimade jag mot hans läppar och han log stort och öppnade framdörren till mig in till bilen. Alfredo och Lucy satt bak tillsammans, och vi började diskutera om tidigare balar. "Det är konstigt att du aldrig nämnt den här släkten." sa Justin och kollade på mig. Alfredo visade Lucy precis en video på youtube, så dom hörde oss inte. "Justin den här släkten bryr sig inte om mig. Dom är bara falska. Min faster, och hennes man har aldrig ens träffat antonio. All släkt, deras barn och min egna farmor har inte ens gjort det." Justin höll hårt om ratten. "Så varför kommer du hit?" Jag log mot honom och lutade mig mot fönstret så jag kunde kolla på honom hela tiden. "Jag vet inte. Men vad du än gör, lita inte på dom. Håll dig till mig hela kvällen." "Vi pratar inte om seriemördare." skrattade han.
*
Vi ställde bilen bland alla andra, och deras enorma hus kändes större och vackrare än senast. Det var verkligen taget från filmer, och hela inredningen gick i kristaller och guld. Utanför stod en stor fontän som man kunde köra runt, och på baksidan en enorm trädgård med pool och dom hade t.o.m en egen golfbana. "Vi går in i förväg." sa Lucy. Jag nickade och lutade mig emot bilen. Jag ville ta frisk luft innan jag gick in och fejkade allt. Lucy's moster var också en utav dom som höll i detta, därför var hon också bjuden. "Här." Justin räckte en liten ask mot mig som hade en stor vit rosett på sig. "Nej Justin.." Jag höll min hand som ett stop märkte emot han, och han ställde sig precis framför mig och pressade sina läppar mot mina för en kort kyss. Jag blev nästan snurrig, men inget förvånade mig hur min kropp reagerade när den var med Justin. "Ta den, för min skull." Jag suckade och han stod kvar med händerna på min min midja medans jag öppnade asken, och däri låg ett silverarmband. Det blänkte och täckt med silverkristaller. "Jag vet inte vad jag ska säga." Jag var inte alls van med att få sådana gåvor, speciellt inte av killar. "Du behöver inte säga något. Jag tycker du ska ha på dig den idag, den passar med din klänning." Jag skakade på huvudet med tårarna i ögonen. "Nej ta tillbaka den, du kan inte lägga så mycket pengar på mig." Jag räckte bestämt tillbaka asken och kollade in i hans ögon. Mina måste ha vart glänsiga, men jag ville inte förstöra sminket som jag hade jobbat så hårt med. "Nej, jag tänker inte ta tillbaka den Natacha. Det är din." "Jag kan inte ta emot den Justin, det är för mycket." Han suckade och tog asken ifrån mig. Sedan tog han försiktigt ut armbandet och trädde det runt min hand, och höll emot när jag försökte rycka åt mig handen. "Bara för ikväll då, så lämnar jag tillbaka det sen. Okej?" Jag suckade men gav med mig, då jag visste att han aldrig skulle ge upp. "Då går vi in då." Justin höll ut sin armbåge som jag genast tog och vi gick tillsammans in. Vid dörren fick vi säga våra namn innan vi ens blev insläppta.
När vi kom in blev vi välkomna utav min moster, hon kindpussades med oss båda två. "Det var ett tag sen Natacha. Vi har saknat dig." Hon lät vänlig. "Ja, vi med." "Så du är Justin, hennes nya kärlek." Jag visste inte om jag skulle ta det som en bra sak, eller dålig. Justin log och visade iallafall sin bästa sida. "Ja det är jag." "Justin Bieber right?" Hon tog sin ena hand på Justins arm och drog med sig honom någonstans. Jag suckade och letade mig fram till Lucy och Freddo. "Har ni tråkigt ännu?" Lucy skrattade åt mig och stoppade in en chokladdoppad jordgubbe i munnen. Jag gjorde samma sak och funderade på att tömma hela fatet på jordgubbar. "Vart är Justin?" Freddo lät chockad. "Med min moster."
Justin var borta en hel kvart, och tillslut dök han upp bakom mig och kysste mig lätt på halsen. Jag vände mig om och log stort. "Vad prata ni om?" Jag kunde inte dölja min nyfikenhet så jag försökte inte ens. "Hon pratade om sin dotter, lite om dig och frågade massor." Jag suckade. "Förlåt om dom gjorde dig obekväm. Jag önskar att jag hade vetat." Han tog mitt ansikte i sina händer. "Det är inte ditt fel, du vill ju inte ens vara med i denna släkt. Jag förstår varför." Jag nickade och vi tog varandras händer medans vi gick åter igen till jordgubbs/drick bordet. Freddo och Lucy hade gått för att leta reda på Justin. "Vad sa hon om mig då?" Justin skakade med huvudet. "Ingenting som jag inte redan visste." Men när han sa det så såg det ut som han döljde något. "Justin? Sluta ljug.." Han suckade, men jag såg att han inte kunde hålla det inom sig. "Hon sa bara något om varför du hatade dom så mycket. Något om en skönhetstävling som du hade förlorat mot hennes dotter." Jag spärrade upp ögonen. "Driver du med mig?" "Nä, något när ni var tio års åldern och sedan näe hon vann över dig så ville du inte se dom någon mer. Av avundsjuka.." Justin himlade med ögonen. "Men jag slår vad om att du var mycket vackrare än henne ändå." Han försökte kyssa mina läppar men jag var så upprörd så jag vände huvudet till så det blev på kind istället. "Vad är det?" sa han oroligt. "Jag är arg. Det var jag som vann, men hon köpte sig till sin dotters vinnarplats. Det var min födelsedag och dom ordnade en stor fest för mig. Jag tänkte att dom äntligen brydde sig om mig, jag var tio år. Vi tävlade tillsammans, jag och Erica som min kusin heter. Vi var som bästa vänner. Jag vann över henne egentligen, men hennes mamma vägrade låta det hända så hon betalade för att få se hennes dotter vinna. Jag brydde mig inte tills jag fick reda på sanningen, och även att dom inte hade ens vetat att jag fyllde år men att min pappa hade ringt och påmint dom, samt betalat hela festen för mig. Jag vägrade åka tillbaka och dom ringde mig aldrig igen när jag fyllde år eller något, vilket dom inte gjort innan heller. Jag får inte ens vara med på deras danser eller något, inga tävlingar för dom kan inte se en tjej från 141 här, dom skäms så mycket över att jag är deras släkting. I flera år har dom skapat massa rykten om mig till våra släktingar och vänner, också om min familj." Justin såg minst sagt upprörd över vad jag hade berättat. "Hon frågade även om jag ville vara hennes dotters dejt till någon stor Miss spring sak.." Jag skrattade. "Så typiskt dom att vela ta allting ifrån mig.. Vad svarade du?" han drog bort hårstrån från mitt ansikte. "Jag sa att jag skulle prata med dig. Men jag ska säga nej älskling. Inte till någon som sårat dig så mycket."
gillade ni att jag satte ihop flera bilder? kan göra det oftare om ni vill.. haha ibland kan man bara skratta åt sig själv, vet verkligen inte varför jag valde in Miranda Kerr som Natacha. Hon passar ju inte ens in! ;) Skulle nog valt något sånt här ifall jag hade valt idag (så ni kan väl föreställa er något sånt, om ni inte redan gjort det hehe) :
TROUBLE GIRL - CHAPTER 66
Our future.
Vecka efter: Nu när det var ganska klart att vi båda ville spendera våra liv tillsammans, så bestämde sig Justin för att flytta in hos oss några veckor. Tills vi hade kommit på en bättre lösning, han ville att vi skulle till LA och jag ville att han skulle komma hit. Någon skulle ge mig sig, det visste jag. En sådan liten sak kunde inte skilja oss nu.
Vi låg i sängen, Antonio i sitt egna rum. Justin hade hela natten pressat mig närmre sig, och jag kände för att reta honom lite. Han stönade lågt och gjorde så att vi låg sked, och han viskade i mitt öra. Först hörde jag honom inte. "Jag är bakfull och kåt.." Han hade fått i sig lite igår, han hade kommit hem på natten. "Stackars dig." skrattade jag. Han drog sig hand på min mage, över mina bröst och sedan längst nere på min mage. Han började vid mina lår, han började massera dom och när jag förstod vad han ville tog jag bort hans hand och skakade på huvuvdet. "Du vet inte hur mycket jag bara vill slita av dig kläderna just nu.." "Inte nu." sa jag bestämt. Men han ville inte ge sig, han tog min hand och la den över hans sak. "Känner du?" Han stönade och jag tog in min hand i hans boxers och smekte den, jag gjorde inte så mycket mer och slutade tvärt. "Forsätt." viskade han plåtsamt men jag skakade på huvudet med ett flin. Jag la mig över honom och han kysste min hals. Tillslut la jag mig ner igen, han la sig på rygg och såg arg ut. "Är du arg?" Han skakade på huvudet som ett nej. "Nej jag 'är inte arg älskling, bara... du vet.." Hans ena hand var över hans ansikte och han såg riktigt frustread ut. Men jag ville inte, jag vet inte varför. Det kändes inte rätt, och jag gillade att reta honom. "Du vet inte vad jag tänker på.." skrattade han och la sig över mig. Han började kyssa min mage, och samtidigt drog han ner mina byxor och började kyssa mig längre ner. Samtidigt höll han på med sina fingrar utanför. Jag tryckte mig automatiskt mot hans hand och jag kände hur min rygg lämnade sängen. Jag var verkligen inte beredd på att min kropp skulle reagera så, och jag drog genast bort honom och stönade. "Nu vet du hur jag känner." Han log retsamt. "Försök tänka på annat." skrattade jag och la mig halvt över honom. Han suckade. "Jag kan inte.. Du rörde den." "Och?" Han kollade in i mina ögon, och jag skrattade bara tyst åt honom.
*
Morgonen slutade med att han fixade det själv, och ni förstår nog vad jag menar. Jag skulle säkert få igen för det där. "Antonio.. Vill du ha mjölk eller juice?" Jag fick inget svar, så han hade troligen somnat om. På den senaste tiden hade han sovit som en stock hur länge som helst. "Älskling, kan du snälla gå och väcka honom?" suckade jag. "Yes." Han försvann ut till Antonios rum. Det hade varit ett tag sen som Antonio hade någon fadersfigur i sitt liv. Men allting skulle ändras om en vecka, när Delano kom ut igen. Med tanke på att vi inte skulle bo längre tillsammans så var vi tvungna att lösa det med Antonio och allt. Jag tror iallafall att sålänge han inte ens hade en lägenhet så skulle han nog bara ha varannan helg och kanske någon veckodag. Justin klev in med Antonio i armarna och han såg allt annat än pigg ut. "Men hjärtat, klockan är redan elva. Hur kan du vara så trött?" Jag tog emot honom och höll honom mot mitt bröst. Han sa ingenting och jag satte honom tillslut i stolen där han kunde kolla på teven och äta sin frukost. "Vill du hälsa på Melissa idag?" Justin skulle behöva hämta mer kläder så det skulle passa bra med ett besök hos systern min. Emilio såg jag ju nästan varje dag, så jag tog varje tillfälle jag kunde att träffa Melissa medans jag inte hade ett körkort. Antonio skakade på huvudet som ett nej, han verkade allmänt hängig och trött. Då han inte riktigt ens ville äta eller prata. "Hur mår du gubben?" Min hand fann hans panna som var stekhet. "Ojdå, du har nog feber." Jag reste mig upp och tog en febermätare. Jag stoppade den fort i hans öra och han började gråta och gnälla. "Sssh." försökte jag medans jag väntade på svaret. 39.7 . "Hur mycket?" frågade Justin som försökte lugna ner hans skrik och gråt, jag suckade. Jag svarade Justin samtidigt som jag tog upp honom i famnen. "Nästan 40, jag tror vi blir hemma.." Det kändes tråkigt att inte få träffa Melissa och tjejerna, men jag tog alltid min son i första hand. "Vi väntar tills imorgon då, om han blivit bättre. Jag klarar mig nog en eller två dar till." Justin var så snäll, så jag lutade mig ner för att pussa honom snabbt innan Antonio skrek igen och jag var tvungen att lägga honom i sängen.
Antonio fick alvedon och sedan somnade han igen. Det var skönt för både mig och honom, när han var sjuk så kunde han gnälla flera timmar i streck. Jag bad Justin hålla ett öga på honom medans jag sprang till affären för att köpa barnfilmer som han kunde kolla på när han vaknade.
Dagen gick åt att bara prata, jag och Justin. När Antonio kollade på film gosade vi oss ner med honom. På kvällen mådde han aningen bättre, men fortfarande över 38 graders feber. Vi bestämde oss för att åka nästa dag iallafall.
*
"Kaffe?" Både jag och Justin nickade och Melissa hällde upp det till oss i koppar. Antonio hade blivit bättre och lekte med tjejerna i ett annat rum. "Har ni hört om balen imorgon?" Melissa kollade på oss med en nyfiken blick. "Lucy har pratat om den några gånger." "Vadå för bal?" sa Justin. " Det är egentligen för välgörenhet, vår mfaster är den som håller i festen. Det är varje år men nytt tema, ganska stort." Melissa satte sig vid bordet. "Vi måste gå, det vet du. Ta med dig Lucy, och Justin." Jag suckade. Jag gillade inte riktigt den sidan av vår familj. Dom brydde sig inte egentligen om oss, dom var rika och tänkte alltid på sig själva i första hand. "Jadu.."
Vi fick åka hem tidigt, med tanke på att jag var tvungen att hitta en bra klänning och Lucy med. Justin verkade riktigt inne i den där bal-saken. Han och Alfredo, som skulle vara Lucys dejt skulle åka och köpa kostymer som skulle passa.
förlåt för ett tråkigt chapter.. skev denna för ett tag sen. ps, är det någon som vet hur man tidsinställer nuförtiden?
TROUBLE GIRL - CHAPTER 65
Babe.
I samma sekund som låset slog om i dörren, och Antonio hade lämnat så la Justin händerna på min midja och pressade mig mot väggen. Han tog mina händer och höll fast dom ovanför mitt huvud. Sedan kysste han mig intensivt, hela min kropp ryste och direkt när han släppte mina händer drog jag händerna genom hans hår, och sedan innanför hans tröja på hans rygg. Han drog av min tröja och gjorde inget motstånd utan tvärtom, höll upp mina armar så han fick av den lätt. Jag gjorde samma sak med hans tröja, och våra händer var lika ivriga. Jag hoppade upp benen runt hans midja och han drog med händerna en gång innanför mina trosor vid min rumpa. Sedan började han pussa mina nyckelben, och ovanför mina bröst. Ett lågt stön lämnade mina läppar och han släppte ner mig, och vi slutade med en lätt puss. "Vi hinner inte med mina planer om vi forsätter. Gå och fixa i ordning dig så åker vi." Jag höjde ögonbrynen och våra kroppar hade fortfarande inget mellanrum. "Vart ska vi?" sa jag chockat, och frusrerat då en annan tanke hade tagit fart i mitt huvud samt en inre lust i mig. En som inte ville lämna denna lägenhet, och allra minst skapa något mellanrum mellan våra kroppar. "Överrasking babe, skynda dig nu."
*
Det dröjde en halvtimme innan jag var klar, Justin fräshade till sig lite med att raka sig och fixa sitt hår som alltid skulle vara perfekt. Han brydde sig mer om sitt hår än vad jag gjorde. "Är du klar hjärtat?" Jag kollade mig en sista gång i spegeln och nickade. "Ja. Ser jag jag bra ut?" Jag hade inte varit ute, alltså ute ute, på flera månader. Det var inte ofta som jag ens hade barnvakt till Antonio. Knappt någon gång i månaden, och då var det oftast möte med någon eller något. "Du är alltid vacker." Han kysste min panna och drog med mig ut genom att lägga sin hand på min midja. Jag låste dörren och tillsammans gick vi ut, fortfarande med hans hand på min midja och det stod några få fotografer utanför. Vi skyndade oss till en svarttonad bil som stod där, vi hoppade in i baksätet och Kenny som jag redan kände igen körde bilen. "Hej Natacha." sa han glatt och kollade på mig genom spegeln. "Hej Kenny" Samtalet forsatte inte mer än så, vi alla satt faktiskt bara tysta och kollade genom fönstret. Hela min stad passerade, och det regnade. Jag kände fortfarande samma kärlek som åren innan. Kenny körde oss till något ställe utanför 141, så jag kände inte igen det så mycket. Det verkade vara något mer avskilt då trafiken blev mindre, och det verkade vara lagerhus där vi var. Där stannade han bilen och Justin klev ut, hämtade en paraply innan jag hann komma och höll det uppe för mig. "Välkommen ut min kära." skrattade han.
Kenny körde iväg men det var ändå några vakter här, precis som överallt annars där Justin befann sig. Bara för säkerhetensskull. Vi klev in i en mörk lokal, som verkade vara tom. När vi klev in så tändes det en lampa och jag fick se att vi var i en hall, och den ledde ut till en mörkt rum. Vi hängde av oss våra jackor, men inte skor. Nu var vi torra igen. "Vill du gå framåt?" sa han med ett leende.Han såg min smått oroliga blick, trots att Justin aldrig riktigt gjorde mig besviken. "Ja jag antar det." skrattade jag och vi krokade våra armar och gick ut. Det var ett stort rum, och där i mitten stod det ett litet bord. Det var ett ljus i mitten, och som vanligt stod det mat framdukat. "Det hade du inte behövt." skrattade jag och vi gick fram till bordet. "Det är inte allt tjejen." skrattade han. Vi satte oss ner, och jag insåg att det inte riktigt var mat. Vilket var tur med tanke på att vi åt innan vi kom hit. Det var bara nachos och dipp, vilket jag älskade. Han skrattade åt mig när jag började gluffsa i mig maten. Helt plötsligt så lyste en stor, då menar jag en biostor skärm lysa upp framför oss. Längst den ena sidan, rummet vi var i var ju som sagt ganska stort och bordet stod i mitten. "Justin?" sa jag chockat och vände kroppen mot skärmen. "Ssh.." viskade han och tog min hand. Helt plötsligt börjde bilder/videosar dyka upp på oss. Det var som en fanvideo, som en lång fanvideo om oss. Det var videos från tre år tillbaka och hela vägen tills igår. Det var både från papparazzis och våra egna bilder, interljuver med Justin och allt möjligt. Allting som handlade om oss, det var så vackert. Musiken vet jag inte ens vad den hette, någon vacker låt var det iallafall. Tårarna rann nedför mina kinder och jag insåg det först när jag satt och snyftade. När det gått kanske sex minuter så dök en helt ny video upp, och det var Justin som hade filmat sig själv genom Iphone antar jag. "Hej älskling." Hans ansikte lyste upp i ett leende. Jag skrattade och torkade mina tårar. Justin log mot mig genom bordet men mina ögon var uppslukade av skärmen. "Jag tror du redan vet det, men det spelar ingen roll. Jag älskar dig, och jag kommer säga det varje dag tills du tröttnar. Vilket jag hoppas att du aldrig gör.." Hans röst var kvar, men det började dyka upp bilder på oss igen. Inte bara oss, utan Antonio också. T.o.m när jag var gravid. "Den här tiden utan dig har varit så svår.. Jag har tänkt på dig varje dag, jag kan inte leva utan dig min prinsessa.." De flesta bilderna hade jag redan glömt bort.. Så mycket saker som vi hade gått igenom tillsammans.. "Första gången jag såg dig blev jag bokstavligen kär i dig. Jag var helt fast, jag visste direkt att jag ville ha dig.." När dom visade Justins ansikte igen ibland, var det så känslosamt, att det såg ut som att han skulle gråta. Precis som jag säkert gjort i tio minuter, av lycka. "Jag kan bara vara lycklig om jag får ha dig i mitt liv. Du är bland det bästa som hänt mig. Med dig känner jag mig inte som Justin Bieber, utan som mig själv. Jag vill bara ge dig allt, för det är du värd. Med dig behöver jag inte pengar och berömmelse, jag behöver bara dig. Du och din son. En dag hoppas jag att du och jag kan ha egna barn, för det är bara med dig som jag vill dela min framtid." Justins röst tystnade för ett tag så en video dök upp på oss, det var en konsert som vi hade varit på tillsammans och Justin hade tagit ut mig på scenen som hans one less lonely girl. Det hade varit strax efter Delano hade åkt in. Jag fick sitta på en stol i mitten och med en stor bukett blommor. Han hade sjungit klart och sen pussade han mig och höll om mig. Man kunde höra allt skrik och se allt blixtrande från publiken. "Jag älskar dig, jag hoppas att jag får se dig någon gång med en vit brudklänning framför mig på altaret." Publiken hade blivit som galen, Justins välbekanta skratt hördes i micken och sedan kom hans ansikte tillbaka igen. "Jag kan prata om dig en hel evighet, men nu vill jag att du ska höra en låt som jag skrivit till dig älskling." Videon försvann och ljus började ta fart på golvet runt omkring oss. En låt började spelas i högtalarna, och Justin reste sig upp för att ta min hand och dra upp mig på golvet där vi började gunga från sida till sida. Jag grät så mycket att jag inte kunde ens prata, Justin började viska saker i mitt öra som fick mig att gråta ännu mera. Jag var världens lyckligaste, det gick inte ens beskriva. "Jag gör allt för dig. Bara att jag inte förlorar dig igen.."
*
Vi dansade resten av kvällen, och kysstes. När jag slutade gråta, åt vi glass och det blev sent så Kenny kom och hämtade oss. På hemfärden pratade vi mer, om Antonio frågade han och sånt. Jag var så glad att jag hade kunnat prata hela kvällen, hela min kropp skakade för att jag var så glad. Det var svårt att beskriva. "Aja, ha en trevlig kväll mina ungdomar. Inget för roligt bara." skrattade han. Vi skrattade med han och gick sedan hem, precis när jag låst upp bar Justin upp mig och låste dörren med mig i famnen. Han bar mig till sängen där vi sedan avslutade våran perfekta kväll.
Gud så glad jag är över att det funkar! Att kunna skriva igen och allt <3
mittlivärräddattackgodegud BLOGGEN LEVER
trouble girl
63. Mum mum mum ..
Nuförtiden klev jag upp klockan sex på morgonen, och var pigg. Jag gjorde i ordning frukost till Antonio, idag blev det rostade mackor med Nutella då det faktiskt var helg. Jag hällde klart mjölken som var helt iskall, annars kunde han inte dricka den. Sedan när jag var klar smög jag in i hans rum och la mig bredvid honom samtidigt som jag började pussa på honom. När han började vakna till blåste jag på honom, han älskade det. "God morgon." fick han fram med en hes röst och gnuggade i sina ögon. Jag bar upp honom och han hade inget på sig förutom sin blöja. Jag bytte den och sedan placerade jag han vid bordet och satte på teven som vi hade i köket. Det kom något barnprogram. Samtidigt drack jag mitt morgonkaffe och läste facebook och nyheterna genom telefonen. Det var vår morgon rutin, om han skulle till dagis så fixade jag i ordning honom och lämnade honom, sedan ut på en springrunda och sedan jobbet. Sedan när jag hämtat honom brukade jag och Lucy träffas i parken eller något innan vi gick hem och åt, sedan ett bad och läggdags. När man har barn, så tror jag att alla har rutiner som man följer nästan varje dag. "Vet du vem som ska hälsa på idag?" Jag la ner telefonen och Antonio tittade på mig med en nyfiken blick. "Justin." ordet fick honom att spricka upp i ett leende och han hade smulor runt sin lilla mun. Jag skrattade,"men först ska du äta och borsta tänderna. Sen kan du ringa honom."
Han stoppade hela munnen fullt av bröd och försökte äta så snabbt som möjligt.
"Justin?" Antonio verkade inte ens riktigt ha koll på orden när han pratade med Justin. Han hade berättat om allting, och jag kunde höra Justins välbekanta skratt bakom luren. Det gjorde ont att höra det. När han var klar räckte han luren till mig och sprang för att hämta sina favoritkläder som han ville visa till Justin. "Hej." skrattade jag och satte mig i köket. "Hej du." Hans röst var så mjuk och alla känslorna svammade över mig. "Jag kommer om en timme kanske." "Okej. Han har verkligen saknat dig." Han skrattade med tystnade sen. "Men inte lika mycket som jag har saknat dig.." Det blev en paus, det var inte meningen att jag skulle säga jag saknar dig också. "Vi måste prata om oss, allting har verkligen bara gått snett. Jag saknar dig varje dag mer och mer. Du vet att jag vill ha en plats i ditt och Antonios liv." Jag fick inte ut några ord, då jag inte ville säga något som kunde förstöra något.
*
En timme passerade långsamt, vilket var frustrerande. Antonio tjatade varje minut, och tillslut fick jag honom framför en film som han kunde kolla på. När det äntligen hade gått nästan en och en halv timme så plingade det på dörren.
Och Antonio var inte en sekund för sent vid dörren, som han inte fick upp så jag fick ändå gå och öppna. Jag bar upp Antonio, då Justin hade massa väskor som han också bar in och sånt, han la ner allt och hälsade på Antonio. Han tog honom i sin famn och pussade massvis på honom. Jag kunde inte låta bli att le när jag såg på dom, det var som om ingenting hade förändrats. Bara att han kanske hade varit iväg en vecka eller så, men egentligen hade vi inte setts på ett halvår. T.o.m den gången så var vi inte riktigt ett par, men vi pussades och kysstes då och då. Avståndet blev för jobbigt mellan oss, och våra planer om att åka till LA tillsammans rann ut i sanden. Han hälsade på mig genom en kindpuss och sedan bar han in sina väskor. "Är det okej om jag ställer dom här ett tag?" Jag släppte ner Antonio som inte ville missa sin film och bad Justin komma titta med honom. Han sa att han kommer snart, så han sprang iväg ensam. "Absolut, om du vill kan du stanna här medans du är här i staden." Han skrattade, "jag uppskattar det. Vi får väl se hur vi gör." När Antonio var borta och alla väskor var ur vägen så drog han in mig i en stor kram. Vi höll om varandra säkert fem minuter, och det var svårt att undvika tårarna men jag klarade det. "Gud så jag har saknat dig!" Justins hesa röst i mitt öra gjorde mig galen, och jag släppte honom. "Mm jag med." "Ska vi sätta oss i köket?" Jag nickade och medans vi gick in i köket la han händerna på mina höfter/midjan. Det kändes befriande på något sett, att veta att han fortfarande kände något för mig iallafall, med tanke på hur jag kände för honom. "Jag gör kaffe till dig, jag vet att du har saknat det." skrattade han och jag skrattade också. Jag satte mig vid bordet och han började göra sitt underliga kaffe som smakade så gott.
"Hur har ni haft det?" Justin slog sig ner vid bordet med en varsin kopp framför oss. Jag kollade in i hans bruna ögon och det var exakt som han aldrig hade åkt. "Både bra och dåligt, men vi mår bra. Hur går det för dig?" Jag såg hur det oroade han lite med att vi skulle ha haft det dåligt. "Det har gått bra för mig. Men jag har saknat er så mycket att det är svårt att tänka på annat ibland. Vad är det som är dåligt Sacha?" "Bara att du inte har vart hemma, och sen stressigt. Det är tungt ibland att vara ung mamma. Men tidningarna har lämnat mig ifred." sa jag glatt och syftade på alla rykten som gick runt förut. "Angående oss.." sa Justin och tittade ner i sitt kaffe. "Vad vill du egentligen?" Jag tog en stund för att tänka hur jag skulle kunna svara på den frågan, men precis när jag öppnade munnen så kom Antonio springades in och viftade med sina leksaker i luften. "Kolla Justin!" sedan var det försent att svara..
64. Long time ago.
Justin sov över, men vi fick aldrig riktigt chansen att prata. Vi sov alla tre i samma säng, men det blev inget mysande eller något med tanke på att vi hade Antonio emellan oss. Jag ville bara lägga mig så tätt intill honom som möjligt, och krama om honom. Höra hans andetag medans han sover, och kyssa hans mjuka läppar. Men det kunde jag bara drömma om, och när jag vaknade till på natten bestämde jag mig för att sova på soffan. Båda två tog en varsin halva av sängen, då det inte blev någon plats över att sova på.
Jag vaknade vid sex som vanligt, och gick för att göra kaffe. Jag blev förvånad när Justin redan stod där och försökte läsa paketet till våfflorna hur man gjorde. "Bu." sa jag och tog tag i han på siderna. Han hoppade till lite och kollade på mig med ett skratt. "Vad gör du vaken så här tidigt?" Frågan fick mig att skratta till och jag hällde upp en kopp med kaffe som han hade gjort. "En vana. Men frågan är väl vad du gör uppe?" "En vana." leendet som spreds på hans läppar gjorde mig svag, så jag ställde ner koppen och la händerna runt hans nacke. "Angående oss.." Hans händer hittade min bara rygg, innanför min tröja. Som att svara på det tryckte jag mina läppar mot hans och en intensiv kyss tog fart. Hela jag pirrade, och hans händer sökte sig lite överallt på mig kropp. Vilket kändes bara skönt. Vår kyss slutade med några pussar, och sedan forsatte han att pussa på mitt ansikte, min hals och nyckelben. Jag fnissade till, och tog upp hans huvud igen med mina händer. "Var det ett bra svar på din fråga?" Han nickade. "Men denna gången låter jag inte vår framtid försvinna, vi ska till LA tillsammans, och nästa gång jag ska på turne vilket inte blir om ett, två år. Så ska du med." Det var skönt att han inte hade släppt planerna om oss, och jag pressade mina läppar mot hans igen. "Jag har verkligen saknat Antonio, men kan vi inte bara lämna bort honom över en kväll? Jag vill spendera en hel natt med dig, bara dig." Jag nickade. Det gjorde inte mig något, då jag ville det mer än någon annat. "Jag ska ringa Emilio och fråga."
*
Emilio skulle hämta Antonio vid fem tiden, men vi sa att vi skulle spendera kvällen med Lucy och hennes kille också. Jag vågar fortfarande inte säga något sånt till Emilio, han är fortfarande lika beskyddande. Speciellt nu när inte Delano hade varit här på ett bra tag. Vi hade hälsat på honom, massor. Minst två gånger i veckan. Antonio och Justin hade lekt ett bra tag, inte ute dock då det var fullt med papparazzis och fans. Vi hade gått och köpt glass, och redan då hade det varit galet. Poliser fick gå med oss hela vägen fram och tillbaka. Det var mest fans.
"Jag gör middag innan han kommer." meddelade jag och Justin badade Antonio. Det fick bli pommes och korv i ugnen. Jag gjorde korven till små bitar, och lade in det i ugnen. Jag ville inte störa dom när han badade så jag satte mig i köket och kollade på tv, det var Teen Mum. Jag tyckte mammorna skämde ut sig en hel del, det verkade bara vara drama i deras liv. Det var sådana här program som folk fick sina fördomar, dom tror att vi andra inte kan klara av barn tidigt. Jag vet inte hur många blickar jag fick när jag gravid med Antonio, och sedan nu när jag gick runt med honom. Folk var verkligen patetiska ibland. Jag hade ett dåligt förflutet jag med, men jag ändrade på mig så mycket när jag fick Antonio. Jag hade verkligen kämpat, redan innan det också. Dessutom hade jag alla problem mellan Delano och Justin. Men när man ligger på botten, finns bara en väg, och det är upp. Jag behöver bara se in i min sons ögon en sekund för att veta att det var värt det.
"Och här kommer en nybadad och fräsh kille!" Justin bar Antonio när han hade sin söta badrock och Antonio skrattade och räckte armarna till mig. "Kan du duka?" sa jag och bar in Antonio med ett leende till mitt sovrum där jag hade bådas kläder. Han fick på sig gråa mjukisar och en grå adidas. Han försökte ivrigt berätta om något, men det var svårt att förstå alla hans ord när han hade så mycket att säga. "Älskling, det låter som du haft roligt. Vi hämtar dig sen imorgon på morgonen och sedan åker vi och hittar på något. Vill du åka till en djurpark kanske?" Han började prata om massa djur så jag tog det som ett ja. Vi gick in till köket och Justin bar upp honom i hans stol. Det var ett tag som vi hade haft en middag vi alla tre. Vi satte oss mitt emot varandra och våra fötter smekte varandras under bordet. Jag la mat till Antonio med ketchup, och sedan till mig själv. Det godaste var när man blandade det med ketchup, senap, grillkrydda och salt. Sen ska det vara som en smörja, det ser kanske äckligt ut men smakar bäst så. "Var det gott?" Justin nickade, och Antonio också. "Vad bra. Imorgon tänkte vi åka till en djurpark, vill du följa med Justin?" Justin hann inte svara innan Antonio började nicka med så mycket mat i munnen att han inte ens kunde stänga munnen. "Ja, jag skulle aldrig vela missa det. Men vi åker till den som ligger några kilometer från Melissa." "Ja, det låter bra. Har jag berättat förresten att jag håller på att ta körkort?" Han log stort. "Duktig du är hjärtat."
TROUBLE GIRL - CHAPTER 62
TVÅ ÅR SENARE!
Jag suckade, och bäddade sängen för minst femte gången idag. Antonio hade lärt sig att klättra upp där och stöka till. Samtidigt kokade maten på pannan, och jag var i stort behov av en dusch. Det var smulor när jag gick på golvet, trots att jag hade dammsugit för en halvtimme sen. Antaligen hade han tagit en kaka från vardagsrumsbordet. Jag tog dom för att lägga in dom i skåpet. "Antonio!" Jag ställde mig i köket för ordna med maten, och dukade samtidigt fram två tallrikar. Mjölk och sånt. Sedan skulle jag få min son att sova så jag kunde ta ett avslappnade bad.
Han åt sakta, han hade bruna ögon och en mörk hy som jag älskade. Han bar sin favoritkeps som han hade fått av pappa. Med det en adidaskofta och byxor. Precis som alltid. Han hade varit så lugn när han var yngre, nu var han vild och hopplös ibland. Men han var perfekt och underbar, hade redan världens respekt till både mig och sin pappa. Kändes helt sjukt att han kommer ut snart, om två veckor för att vara exakt.
Badet var precis som jag tänkt det, och välbehövligt. Jag saknade Delano för att vara ärlig, och Justin med. Justin och jag hade under dom senaste två åren varit ett riktigt on/off par. Vi hade aldrig riktigt gjort slut, men vi pratade knappt alls och när han var på turne så hade ingen av oss tid. Jag hade knappt någon tid över med både Antonio och ett jobb, vilket var bartender. Jag hade alltid tyckt att det verkade intressant.. Det var dessutom bara ett jobb för tillfället, och gav mig bra betalt. Jag undrar hur det skulle bli imorgon, när han skulle komma hem till Alfredo och ja hit hem. Han hade bott här ett år, sedan började det bli strulet. Så det senaste året hade inte riktigt allt varit så bra mellan oss, även om jag ville det. Men vi fick väl se hur det skulle bli nu, om vi någonsin skulle kunna bli oss igen. Så som vi en gång var. Kanske hade hans mamma fått som hon ville nu.. Men jag kunde inte tänka mig att det skulle bli perfekt om två veckor, bara för att Justin är hemma och Delano. Jag kunde inte se mitt liv i någon slags lungt liv, då det alltid var problem här eller där. Tillslut var jag tvungen att avbryta badet och mina tankar, då Antonio snart skulle vakna och då skulle det vara liv igen.
När Antonio vaknade var han lite varm och hängig, så vi bestämde oss för att bara kolla på en film. Han ville se bilar, så den fick det bli! Vi myste oss in under täcket tillsammans,och då kunde man ju nästan tänka. Varför behöver jag en man när jag har min son? Mitt i filmen började han prata om något, jag försökte hänga med. "Älskling, snart kommer pappa hem. Ska det bli roligt?" jag drog fingrarna genom hans hår och pussade han på hans svettiga panna. "Mmm, han har sagt att vi ska göra vad jag än vill." "Ja." skrattade jag och han log mot mig. "När kommer justin då? Jag saknar Justin." Jag tog colan från bordet så han kunde dricka den, och suckade. "Han kommer nog och hälsar på dig snart gubben."
Första året hade varit tufft på sitt eget sätt, trots att jag hade Justin. Varje gång jag var osminkad och visade mig ute hade jag "Rökt på och tagit droger." Det var hemskt. Justin sa åt mig att sluta läsa tidningarna, men det gick inte. Efter ett tag slutade det, då dom insåg att jag inte var rolig längre.
Innan jag somnade pratade jag med både Lucy och Melissa. Båda två frågade om Justin och Delano. Men jag visste inte riktigt vad jag skulle svara dem, eftersom att jag knappt visste något själv. Precis innan jag somnade fick jag ett sms av ett namn som fick mitt hjärta att hoppa dubbelslag, Justin. Saknar dig. Två ord som nästan kunde få mig att tappa andan.
Var det som ni hade tänkt er 2 år framåt? :)
TROUBLE GIRL - CHAPTER 61
Jail.
Jag var tillbaka där jag hörde hemma med min två månaders gamla son. Justin bodde med oss för tillfället, och Delano bodde med sin kompis. För varje dag som passerade lärde jag mig något nytt om Justin, något som fick mig att älska honom mer. Bara om han var iväg en dag eller två så saknade jag honom. Men jag fick stå ut med sånt, och på något sätt hade jag lärt mig att acceptera att jag var tvungen att dela honom med 40 miljoner fans. Jag hade fortfarande alltid med min son med mig, som jag hade för mig själv. Om man inte räknar Delano såklart, som tyckte nästan att det var jobbigt att inte kunna bo med honom. Men jag förstod honom, men samtidigt så tror jag inte att vi någonsin skulle bo tillsammans igen och då finns inga andra val egentligen.
Justin var iväg till LA en sväng, och hade stannat där sen två dagar tillbaka. Han skulle komma hem imorgon, som tur. Då saknaden kändes i varje kroppsdel. Mitt huvud sa hans namn minst en gång i minuten och påminde mig om hans varma kramar.
Delano var hemma hos oss, och lekte med Antonio. Jag studerade dom från soffan, och skrattade till då och då. "Man märker att du saknar honom." skrattade Delano och kollade upp på mig. Jag flinade, "är de så uppenbart?" Han nickade medans han bet sig i läppen. Det blev en kort tystnad och sedan såg jag hur något började bekymra honom. "Natacha du kommer bli besviken på mig.." Delano ställde Antonio upp i luften så jag kunde ta emot honom och jag la honom i min famn. "Berätta." begärde jag. Han tog ett djupt andetag. "Jag åker in om någon vecka.. Jag fick två år.." Jag försökte andas, och jag lutade Antonio mot mitt bröst. Jag hade något, att när jag hade honom nära mig så grät jag inte. Ville inte visa mig svag.. "Vad" jag harklade mig "vad gjorde du?" Jag fick helt ärligt inte fram några andra ord, mitt huvud var helt tomt. "Gamla saker.. Du vet inte hur de känns att bara lämna Antonio och allt." Han tog upp knäna och drog händerna över huvudet och jag var tvungen. Jag la ner Antonio och gick fram till honom och höll om honom. Jag satte mig i hans knä och vi gömde oss i varandras famn. "Varför har du inte sagt något?" sa jag och han torkade mina tårar. "Hjärtat, kolla på dig nu. Du vet varför. Men två år, de går snabbt. Ni kan komma och hälsa på, Antonio kommer kunna sova över och allt för kommer bo i ett hem ibland." Jag smekte hans nacke, och ibland över huvudet. "Det ska vi." Han drog bort mitt hår. "Därför är jag glad över du har Justin. Han kommer ta bra hand om dig. Och Lucy med." "Jag älskar dig, glöm aldrig det."
*
Hejsan "självbiografin."
Jag hade glömt bort det här, det var först när Justin hittade och läste det som jag påmindes om den. Vill bara uppdatera lite. Nuförtiden har jag en liten son, Antonio. Han är perfekt, jag kunde inte ens tänka mig en perfektare son. Min lilla bebis.. Ni måste tänka vem är pappan? Jo det är Delano. Mitt ex nuförtiden, då jag har Justin. På något sätt, trots allt skit som har hänt, (ex.Delano siitter inne.) så känns mitt liv perfekt. Ni vet jag har honom, min drömprins som gör mitt liv perfekt, jag har Antonio. Det är inte som förut längre. Lucy och jag har båda två vuxit, och vi är fortfarande lika nära trots att vi inte ses lika mycket. Jag saknar inte alls mitt liv när jag sprang ute om nätterna och gjorde massa saker. Jag föredrar att bara ligga och kolla på min son när han sover och känna Justins varma pussar.
Till Antonio, om du någonsin läser detta:
Innan dig, brukade jag röka. Innan dig, brukade jag ta piller. Innan dig, brukade jag ta all skit som du någonsin kan komma på. Innan dig, gjorde jag allt skit som du aldrig ska behöva uppleva. Men för dig, ändrade jag mig och slutade med allt och redde upp allt fucking skit. Jag har kämpat, och kommer forsätta kämpa för att du ska vara stolt för att kalla min för din mamma.
Jaha, då blir nästa del två år framåt! Men oroa er inte, kommer forsätta på precis som vanligt. Vill ju som sagt nå 100 delar minst. Woop woop #neversaynever . När ni säger att det är bra blir jag självklart jätte glad! Det är verkligen ni som gör mina dagar ibland. Men berätta gärna mer vad det som är bra, för då vet jag hur jag ska skriva resten liksom. Gillar ni när det är mycket drama eller vill ni att det ska vara lungt ibland?
TROUBLE GIRL - CHAPTER 60
A real fucking disaster.
Melissa fick ta hand om Antonio, eller faktiskt Paul då jag grät hyseriskt. Jag fick panikattacker och bara satt och skakade och kunde knappt andas. Hela världen visste om det, en utav mina djupaste hemligheter. Min bror skulle få veta, min mamma och min pappa. Jag ville inte gå hem, jag ville inte gå någonstans. Jag ville dö, det ville jag verkligen. Och bara det att Justin brydde sig mer om sitt kändisskap och rykte än det faktum att MIN hemlighet, MITT liv är förstört - gjorde det värre. Delano ringde, och han hörde inte ens vad jag sa, eller jag honom pga av mina snyftingar så han åkte hitåt istället. Det är vad jag kallar en man, men sen om han kom för att slå mig, det visste man ju inte. Nej, för det första han gjorde var att dra i mig i en stor kram och han bar mig upp som en liten bebis på han i soffan och försökte lugna ner mig. "Emilio får inget veta, jag har sagt till alla att gömma allt från honom. Samma sak med din mamma och pappa." Det lungade ner mig en del, om ingen från min släkt berättade. Men dom läste inte skvaller, men detta skulle finnas överallt. "Vad ska jag göra? Jag vill bara gömma mig föralltid." "För det första ska jag misshandla hon som skrev detta, även om jag inte slår tjejer. Och sen, du kan inte gömma dig för att visa att dom har rätt. Du måste bara forsätta som ingenting.."
"Jag borde inte ha reagerat som jag gjorde." Jag hade visst slumrat till, och jag låg ensam på soffan invirrad i en filt. Jag hörde Justins röst som samtalade med Melissa. "Du kunde inte veta. Vem skulle inte ha gjort så Justin.." Jag hörde ljudet av koppar som lades på bordet och ljudet av när dom slurpade i sig kaffet. Jag undrade var Antonio var, och Delano. Men jag visste att dom var i säkerhet. "Mel.." fick jag fram hest. Min röst var alldeles förstörd efter all gråt och jag kände hur mitt ansikte var stelt efter alla tårar. "Ja Tacha?" Justin reste sig dock och slingrade sig in i samma filt som mig. Jag försökte dra mig undan men det var hopplöst när min kropp ville och behövde det så mycket. "Förlåt älskling. Jag ska aldrig göra så igen." viskade han. Jag svarade inte. "Jag var bara så förvånad, men jag bryr mig inte om vad min mamma säger, eller någon annan. Det är bara dig jag vill vara med, bara. Och jag måste vara med dig." "Din mamma hatar mig." sa jag och drog med fingrarna på filten. Tillslut var våra händer sammanlänkade som vanligt. "Hon hatar inte dig - men hon känner inte dig. Om du bara spenderade-" Jag skakade på huvudet som ett nej. "Jag vill inte ännu. Jag vill inte ens gå ut. Vart är min son?" Melissa harklade sig. "Han är med Delano och Paul med barnen i parken. Allt är bra." "Okej." Justin tog min hand hårt och pressade sitt huvud mot min axel, "Jag låter inte dig gå. Aldrig. Jag älskar dig." Jag suckade, det sista hade mest varit en viskning som smekte min hud och fick mig att nästan rysa. Jag lutade mitt huvud mot hans och viskade tillbaka. "Jag älskar dig också Justin."
*
Min syster var en ängel, hon åkte iväg till deras vänner så att jag och Justin samt såklart Antonio fick ha lägenheten för oss själva några dagar. Hon visste ju att jag inte skulle vela lämna lägenheten på ett tag dp jag inte vill se någon fotograf eller liknande. Tur att dom hade en balkong där jag kunde få frisk luft. Jag ammade Antonio medans Justin gjorde mat. Chicken nuggets och ris, det fick bli vad dom hade i frysen. "Även fast allting är en katastof, och att vi måste gömma oss här. Och ja, så är jag fortfarande lycklig när jag är här med er två." Justin skrattade lite åt mig, men slutade snabbt och vände sig mot mig. "Jag är så lycklig med dig tjejen, att jag inte ens minns hur jag hade det när jag inte kände dig. Jag bryr mig verkligen inte om vad någon säger, och jag vill att du ska veta att jag älskar Antonio också." Jag pussade mot honom i luften och log stort, jag kunde ju inte röra på mig för då skulle Antonio vakna till, och det var inte meningen. Om han inte sov när jag skulle äta så kunde det leda till att jag inte åt alls, och då blev Justin sur på mig. Jag hade redan gått ner alla mina gravidhetskilon, plus två extra. Helt sjukt. "Lägg ner han i sängen, så äter vi beautiful." Jag nickade och bar honom försiktigt in i sovrummet och la honom i mitten. Han rörde sig aldrig i sömnen så jag behövde inte oroa mig. Det är underligt hur någon så liten kan sova så mycket, det enda han gör egentligen är sova, äta och titta omkring lite, skrika och äta, sova. Snart om några månader skulle han börja leka och allt, men jag passade på att njuta medans han fortfarande var liten för jag visste att jag skulle sakna det sen.
"Var det gott?" Jag nickade. Så långt jag kunde minnas hade chicken nuggets varit min favoriträtt! Sedan att Justin hade gjort dom, gjorde dom ännu godare. Jag kollade in i hans ögon några sekunder, och kunde känna hur det pirrade till i min mage. Han fick mig att känna så ibland, och jag kunde inte undgå från att le och när han kollade upp på mig förvirrat så började jag bara skratta. "Du är konstig ibland vet du.." skrattade han och smekte mitt ben med hans fot. "Jag skrattar bara åt hur du får mig att reagera ibland. Här sitter jag och ler som ett fån åt egentligen ingenting, bara dig." "Gumman, du ska bara veta hur jag reagerar inombords när jag ser dig min vackra ängel." Jag rodnade nästan, och ställde mig upp så jag kunde luta mig över bordet och ge honom en puss. "Vi fortsätter äta nu och myser sen." Jag skrattade och forsatte äta, allt gråtande hade gjort mig utsvulten.
Efteråt la vi oss ner i soffan och kollade på en film. Antonio skulle troligtvis sova nu hela natten, då han hade somnat så sent. Så jag passade på att lägga mig så nära jag kunde Justin, och pressa min kropp varje centimeter mot hans. Hans hand smekte min mage och rygg, lår medans vi låg där. Jag hade svårt att koncentrera mig på filmen när han höll på som han gjorde, och jag tror att det var därför han gjorde det. För han visste hur han kunde få mig ur balans så lätt.
förlåt <3 ska forsätta lägga upp delar för vill inte straffa er för allt.
är bara så irriterad på alla haters, vissa är tom gamla som håller på som dom gör. så sjukt omoget. min kille gillar verkligen inte Justin, men ändå gör han liksom sitt bästa för min skull. läste om en kille som hade tagit sönder sin systers biljett. herregud, må Gud välsigna er haters.
säg till lite vad ni tycker om novellen så lovar jag att lägga upp nästa del! <3
TROUBLE GIRL - CHAPTER 58 + 59
Diary.
Justins perspektiv:
Jag hade kommit över hennes dokument igen, och jag var tvungen att läsa mer. Jag hade ändå ingenting att göra då hon skulle vara hela dagen med Delano och Antonio.
7 Januari 2010:
Hur kan man längta så efter något, som man aldrig ens haft? Något som aldrig varit ditt? Hur kan man göra något dumt, när man vet att man kommer ångra det? Hjälp mig Gud, det gör ont inom mig. Varför tar jag cigaretten? Varför tog jag kokain? Kändes det verkligen bättre? För stunden kanske.. Ingen vet att jag tog det, för jag gjorde det med en kille som jag träffade långt bort. Jag undrar vad Delano tänker om mig. Jag är bara 14 år, och kolla på mitt liv. Jag satt och grät igår till Delano, jag sa åt honom att jag inte ville att han skulle åka iväg och göra sådana saker som han gör. Ibland skickar vi sms på natten, och sen skriver han "måste iväg och fixa ett knas." Jag ringer han och förbjuder han men han lyssnar inte. Hur ska jag få honom att lyssna? Första gången han åkte fast var han bara åtta år, posetivt för kokain. Förstår ni nu vad jag menar? Helvete. Fan va livet är knas. Melissa har flyttat bort, Amilia kommer få det så bra därborta. Hon behöver inte all den här skiten fan. Jag ska ta hand om henne, nu skiter jag i allt skit.
Jag lutade tiillbaka med händerna för ansiktet, jag mådde alltid lika dåligt när jag läste. Detta är hennes innersta tankar. Älskade Natacha. Jag hoppade till slutet av 2010 och läste lite olika dagar.
Fan va stolt jag är nu fan! Inget jävla skit sen jag sommarn när Delano slog mig. Mamma, jag klarar det här! Jag kan, om jag vill.
Det sista hon hade skrivit var:
What doesn't kill you makes you stronger. Andra har problem som "min kille går med en annan tjej på balen, men dom är nästan kusiner. Så det är inget problem." och sedan är det ett problem igen, dom berättar det för mig. Jag hänger med som om det vore världens sak. Mina problem? Jo min kille åker snart in fyra månader, det kommer hända snabbare om han åker fast vilket han nästan gör om jag inte stoppar han hela tiden från att köra full, eller något så polisen tar honom. Då är det kört. Jag vet inte vad jag ska göra utan honom. Jo, det är mitt problem just nu. Tänk om jag inte ser han på hela fyra månader? Jag saknar honom redan efter en dag, det gör ont redan när jag tänker på det. Men vi klarar det, det handlar inte om hur många gånger du faller, utan hur många gånger du reser dig upp.
Jag suckade, och stängde datorn. Folk kallar mig stark för att jag klarar haters,och allt. Men är det någon som är stark, så är det Natacha.
Hello Pattie!
Justin pratade mer med Antonio än vad han gjorde med mig under hela vägen. Det var så gulligt att jag inte ens kunde bli sur. Antonio sov dessutom mer än vad han var vaken. "Natacha, vi måste prata om något.." "Vad?!" sa jag oroligt och vände mig om mot honom. "Du har tagit kokain." Jag hade helt glömt bort att jag skrivit ner det, för om jag hade kommit ihåg så hade jag raderat det. Jag hade aldrig låtit honom ens läsa. "D-d-du måste gl-gl-glömma b-b-bort att du läst detdär." fick jag fram och vände mig ignorant mot fönstret. "Vi måste prata om det." men jag svarade inte ens. Jag ville aldrig mera prata om det igen, varken med Justin eller en vägg. Det som fick honom att sluta prata var att vi var framme och att hans mamma väntade där redan på oss. Hon var kort och väldigt lik Justin, det var det första som slog mig. Hon blev förvånad över att se mig, och speciellt när vi öppnade dörren till Antonio. Hon höll på att svimma, som om det vore hennes barnbarn. "Hej gubben!" sa hon till sin son och kramade om honom länge. "Jag har saknat dig mamma." "Jag har saknat dig också!" Dom släppte varandra och Justin kom fram till mig där jag försökte få loss Antonio, hans mamma kom efter och räckte ut handen i en hälsning. "Hejsan jag är Patricia, men kallas Pattie. Och du är?.." "Natacha." fyllde jag i med ett leende och räckte fram handen. "Trevligt att träffas." Vi vände oss alla mot Antonio som nu kommit loss och sov så lugnt. "Justin har aldrig nämnt dig eller..barnet. Så jag blev väldigt förvånad." Hon försökte låta trevlig, men jag kunde höra något annat i hennes röst också. "Detta är min son, Antonio." sa jag och Justin insisterade på att bära honom upp till lägenheten vilket hans mamma inte såg så uppskattande mot. Hon kanske inte gillade tanken på att han skulle vara en extra pappa, vilket han inte ens var. "Jag kokar kaffe. Dricker du kaffe Natacha?" Jag nickade och vi ställde in Antonio i ett sovrum, det verkade vara Justins så jag stannade kvar därinne och tittade mig omkring på hans bilder och sånt. Han kom bakom mig och la händerna runt mig. Vilket ledde till att jag vände mig om mot honom för att kyssa honom. "Du har ett väldigt stiligt rum Justin Bieber." fnissade jag och kysste honom. När man sa Justin Bieber så påmindes man om hans kändisskap, vilket jag aldrig hade varit en del utav. Hans rum, och lägenhet var gigantisk. Man skulle kunna ha 10 barn här utan att ens märka av dom. Man tänker inte sånt om Justin när man umgås med honom. Kyssen var varm och lugn, det fick mig direkt glad. Dock öppnade hans mamma dörren mitt i allt och meddelade att kaffet var klart, men hon ursäktade sig när hon såg oss och gick iväg. Jag kunde redan höra hans mammas tankar, vilket gjorde mig nästan lite irriterad.
"Så.. Natacha. Vart bor du? Hur gammal är du? Jobbar du, går du i skolan?" Hans mamma, Pattie, ställde många frågor på en gång. "Uh jo, jag bor i 414, där Alfredo bor om du känner honom. Jag bor i en egen lägenhet med min ex-pojkvän men vi är fortfarande som bästa vänner, eller han är som en bror för mig. Jag är sjutton, och jag går inte i skolan och jobbar inte heller." Justin log mot mig och tog min hand under bordet. "Jaha, hur får du pengar då? Nu när du har barn och allt?" Hon lät otrevlig. "Delano jobbade, så han betalade allt hemma hos oss. Men jag ska söka jobb sen när Antonio kan gå på dagis och så. Innan kunde jag inte ens söka jobb för skolan var ju ivägen." "Jaha, så du har precis slutat skolan?" Hon tog en klunk av sitt kaffe och studerade mig noga, Justin reste sig för att gå på toaletten. "Jag gick ut skolan utan betyg." "hur hade du tänkt att få jobb då?" Om hon hade låtit otrevlig innan så var det värre nu när Justin gått. Jag visste inte vad jag skulle svara henne, så hon lutade sig fram och viskade: "Om du tror att du kan sno Justins pengar och bli känd så kan du glömma det. Jag ska visa honom vem du egentligen är, du och din son har inte en plats i min sons liv. Bara så du vet det." Toalettdörren låstes upp och hon lutade sig tillbaka och log stort mot mig och Justin som nu kom. Jag blev så paff av hennes ord, att jag bara ville spy.
*
Dagen kunde inte bli värre, jag satt och lekte med Antonio i soffan medans Justin duschade. Pattie läste tidningar vid köksbordet så jag bestämde mig för att gå till affären för att köpa lite godis. "Säg åt Justin att jag gick till affären snabbt." Hon nickade och svarade inte ens. Jag klädde på mig och Antonio och tog sedan med mig vagnen ut. Jag körde honom sakta, och han fick sitta upp och kolla på allt. Han älskade det, och jag var fortfarande rädd att något skulle hända honom. Men jag tänkte inte på det för att inte bli panorid.
När jag gick tillbaka till lägenheten så tog jag några djupa andetag i hissen, det var bara några timmar till med hans mamma innan det skulle vara över. Jag hade inte sagt något till Justin, och jag skulle inte göra det heller. När jag öppnade dörren hörde jag hans mamma gråta i köket och Justin försökte lugna ner henne. Dom verkade inte ha hört att jag kom, och Justin sa. "Mamma det var länge sedan!" Hon kastade något på golvet och skrek nästan sedan. "Justin hon har tagit droger! Du kan inte vara med henne! Fattar du inte vad alla kommer att tro om dig?!" Jag klev ut i hallen och en tidning hamnade framför mina fötter. Justin och Pattie studerade mig från köket, Justin med en besviken blick och hans mamma med en arg. Jag kollade försiktigt ner med tårarna rinnades nedför kinderna, en stor hemsk bild på mig och sedan. JUSTIN'S NYA TJEJ: JAG BRUKADE RÖKA HASCH NÄR JAG VAR TRETTON ÅR! Jag bröt nästan ihop och Justin kom besviket fram till mig. "Vad har du gjort?" Jag mindes bara en person som jag nämnt det sådär till, hon tjejen på tåget. Hon kanske hade varit en reporter eller något... Jag svarade inte utan tog alla mina saker och rusade ut, hem till Melissa.
I alla noveller är Pattie så snäll, vilket jag tror att hon är. Men ville göra annorlunda..
OCH JUSTIN KOMMER TILL SVERIGE MIN DRÖM HAR BLVIT SANN!!!!!! VI LYCKADES BELIEBERS! 22 APRIL 2013!
