TROUBLE GIRL - CHAPTER 4

Party
Direkt när vi anlände så tog vi en varsin breezer. Jag behövde få koppla av, men jag skulle ändå inte dricka mig full. Det var längesedan Lucy hade fått göra det, så jag bestämde mig för att ta hand om henne. Det var något med Lucy full och att ta av sig, när vi var hemma kunde hon gå runt med string hela tiden, och jag ville helst undvika det här. "Hej." en silkesröst hördes bakom mig. Jag hade satt mig på diskbänken i köket, och en kille med brunt hår ställde sig framför mig. Han såg inte alls utan att komma härifrån, och dessutom kände jag redan igen honom. Justin Bieber. "Hej." jag ville inte verka vara allt för otrevlig. "Gillar du inte att festa?" Ett skratt lämnade mina läppar. "Jo, det gör jag faktiskt. Är det fel ifall om jag vill ta det lite lugnt?" Han skakade på huvudet och lutade sig mot kylskåpet som var mitt emot bänken där jag satt. "Ärligt talat, vad gör du på den här sidan av stan, Bieber?" "Rakt på sak ser jag.." Jag himlade med ögonen. "Min vän, Alfredo, som håller i denna festen. Det verkar som om man en gång flyttar hit så vill man aldrig bort.." "Det handlar ingenting om vad man vill eller inte, är man född här så är det här man hör hemma. Ingen kommer någonstans, 414 i mitt hjärta." Han skrattade åt mig, vilket var störande. "Förortsungar.. Är inte detta som ett ghetto. Eller LA's ghetto. Kanske inte sådär jätte jätte ghetto, men litet slumområde är det nog. Mycket kriminalitet." Jag hoppade ner från bänken irriterat och ställde mig precis framför honom i höga klackar och svarta stuprörsjeans. "Ja det här är väl ett ghetto om du vill det, men tillskillnad från dig popstjärnan Bieber så behöver jag inte vara rädd att vistas här. Ha sååå trevligt." Jag lämnade honom förbluffad i köket och gick för att hämta ännu en cider, sedan fick det räcka.

Festen hade spårat ur, jag hade inte druckit mer, och det hade varit bråk tre gånger. Nu hade någon dragit fram en kniv, och jag förstod inte om någon hade blivit skadad eller inte, men jag visste att det var dags att gå. Lucy skulle få annars massa skit när polisen kom, och jag med dessutom. "Lucy, vi ska gå. Nu." Jag drog i hennes arm tills vi var ute och hon vinglade fram. Hon slumrade om någoting som hade hänt. Jag fattade inget och drog oss båda in i en taxi. Jag kunde gått hem, men då skulle jag behöva ta med Lucy också så jag visste inte vart jag skulle gå. Jag ringde Christian och hoppades på att han inte skulle vara allt för surig på mig. "Hej." han lät trött. "Hej, är du ensam hemma fortfarande?" "Mm.." Sirenarna hade börjat tjuta utanför och taxin såg irriterad ut för att jag fortfarande inte sagt någon adress. "Vart är du? Är du skadad, ska jag komma?" han verkade direkt vakna till. Delano och min bror var inte dom enda som ville skydda mig. "Nej, det är lugnt. Men.." Jag ångrade mig och mumlade min egna adress till chauffören som direkt började köra. "Det var inget, godnatt älskling." "God natt prinsessa, smsa när du är hemma,okej?" "Mm." Jag la på och Lucy hade somnat.

*

Min syster Melissa bodde i den andra delen av stan, utanför det som Justin kallade "ghetto" antagligen så hade han inte varit i ett riktigt ghetto och visste väl inte vad det var. Här bodde rika människor, det var bara mycket invandrare, gäng och kriminalitet så det är därför vissa, som honom, ser det som ett slumområde. Jag räknades väl isåfall också som invandrare.. Jag skulle iallafall bo med min syster över helgen.

"Melissa?" ropade jag och öppnade dörren. En liten Amilia kom emot mig i lägenheten, min systers lägenhet och jag öppnade armarna. "Hej gumman, kom och ge mig en kram." Hon log stort och kom emot mig och jag bar upp henne. "Du har blivit så tung, vad åt du där i Thailand?" flinade jag. "Ris." Jag skrattade och släppte ner henne på golvet. Hon hade precis fyllt 6, och hon hade mörkblondt/brunt långt hår, precis som jag och samma blåa ögon. Även fast hennes blåa var lite mörkare än mina. Hon var solbränd, och sedan kom Melissa alldeles brun emot mig och jag kramade om henne. "Hej syster, rolig resa?" "Ja verkligen, hörru vi får planera våran resa nu också.." "Ja!" Jag tog av mig skorna och gick in, sedan lämnade jag även min väska i sovrummet där jag alltid sov.  Dom var ensamma hemma, och Amilia satte sig direkt i min famn.Hon hade en lillasyster också, Alexa, men hon var bara två år. Hon hade brunt hår, och blåa ögon. "Jag har saknat dig, vill du gå till parken en sväng kanske?" "Jaa, låt mig bara gå och byta kläder." Hon hoppade ner och in i sitt rum, jag studerade Melissa som höll på att fylla i något papper. "Jag tar henne en stund till parken."

"Amilia, åk ner för rutchkanan så väntar jag här." Hon sprang iväg till den enorma rutchkanan. "Så nu vet jag varför du inte dricker så mycket.. du har en stor hemlighet tydligen." sa Justin bakom mig och jag vände mig om och såg honom stå där med en liten tjej, som därimot hann springa iväg till samma rutchkana som Amilia var på. "Vad gör du här?" väste jag och la händerna i kors. "Jag bor här, vad gör du här?" "Min syster bor här, så jag hälsar på. Det är min systerdotter. Men du då? En liten unge?" Han skrattade och ställde sig bredvid mig även fast jag inte var så välkomnande. "Min syster. Hon hälsar på från Kanada." "Okej." Amilia älskade mindre barn, så hon hade börjat leka med hans syster och dom åkte ännu en gång tillsammans i rutchkanan. Men Amilia var väldigt liten och smal, så dom var nästan lika långa, även om hans syster såg ut att vara fyra kanske. "Förlåt för vad jag sa.. det var inte meningen. Vi borde börja om på nytt, jag är Justin." Han räckte förlåtande ut sin hand, och jag suckade, och räckte ändå ut min hand till honom. "Jag är Natacha, och du ska vara glad, alla människor får inte en andra chans." Vi skakade våra händer. "Jag tycker inte ett förlåt räcker, jag sa ganska elaka saker. Vad sägs som om jag bjuder dig på.. en middag ikväll?" Jag skrattade åt honom och drog åt min hand. "Glöm det." "Men vadå? Jag försöker vara snäll här-" "Bjud min lilla skatt på en glass så blir jag nöjd." Han muttrade någonting ohörbart och gick iväg till dom små. Han böjde sig ner och sa något, och dom blev väldigt glada och tillsammans gick dom alla till kiosken och köpte glass. När han kom tillbaka hade en glass till mig också, som jag tog emot och öppnade. "Tack." "Wow.. du säger tack också." Återigen blev jag irriterad på honom, för jag insåg att han var exakt som jag trott. Hans förlåt betydde inget längre i mina öron. "Förlåt, jag borde nog inte stå här så fotograferna kanske inte fångar dig på bild med ett ghettobarn. Det skulle vara en katastrof va?" Jag gick bort från honom och ställde mig vid rutchkanan. "Förlåt Tacha, jag menade inte att-" "Säg inte Tacha, det är bara mina vänner som får säga det." Han suckade och sa inget, det gjorde inte jag heller enda tills jag tog hem Amilia.



Party
Direkt när vi anlände så tog vi en varsin breezer. Jag behövde få koppla av, men jag skulle ändå inte dricka mig full. Det var längesedan Lucy hade fått göra det, så jag bestämde mig för att ta hand om henne. Det var något med Lucy full och att ta av sig, när vi var hemma kunde hon gå runt med string hela tiden, och jag ville helst undvika det här. "Hej." en silkesröst hördes bakom mig. Jag hade satt mig på diskbänken i köket, och en kille med brunt hår ställde sig framför mig. Han såg inte alls utan att komma härifrån, och dessutom kände jag redan igen honom. Justin Bieber. "Hej." jag ville inte verka vara allt för otrevlig. "Gillar du inte att festa?" Ett skratt lämnade mina läppar. "Jo, det gör jag faktiskt. Är det fel ifall om jag vill ta det lite lugnt?" Han skakade på huvudet och lutade sig mot kylskåpet som var mitt emot bänken där jag satt. "Ärligt talat, vad gör du på den här sidan av stan, Bieber?" "Rakt på sak ser jag.." Jag himlade med ögonen. "Min vän, Alfredo, som håller i denna festen. Det verkar som om man en gång flyttar hit så vill man aldrig bort.." "Det handlar ingenting om vad man vill eller inte, är man född här så är det här man hör hemma. Ingen kommer någonstans, 414 i mitt hjärta." Han skrattade åt mig, vilket var störande. "Förortsungar.. Är inte detta som ett ghetto. Eller LA's ghetto. Kanske inte sådär jätte jätte ghetto, men litet slumområde är det nog. Mycket kriminalitet." Jag hoppade ner från bänken irriterat och ställde mig precis framför honom i höga klackar och svarta stuprörsjeans. "Ja det här är väl ett ghetto om du vill det, men tillskillnad från dig popstjärnan Bieber så behöver jag inte vara rädd att vistas här. Ha sååå trevligt." Jag lämnade honom förbluffad i köket och gick för att hämta ännu en cider, sedan fick det räcka.
Festen hade spårat ur, jag hade inte druckit mer, och det hade varit bråk tre gånger. Nu hade någon dragit fram en kniv, och jag förstod inte om någon hade blivit skadad eller inte, men jag visste att det var dags att gå. Lucy skulle få annars massa skit när polisen kom, och jag med dessutom. "Lucy, vi ska gå. Nu." Jag drog i hennes arm tills vi var ute och hon vinglade fram. Hon slumrade om någoting som hade hänt. Jag fattade inget och drog oss båda in i en taxi. Jag kunde gått hem, men då skulle jag behöva ta med Lucy också så jag visste inte vart jag skulle gå. Jag ringde Christian och hoppades på att han inte skulle vara allt för surig på mig. "Hej." han lät trött. "Hej, är du ensam hemma fortfarande?" "Mm.." Sirenarna hade börjat tjuta utanför och taxin såg irriterad ut för att jag fortfarande inte sagt någon adress. "Vart är du? Är du skadad, ska jag komma?" han verkade direkt vakna till. Delano och min bror var inte dom enda som ville skydda mig. "Nej, det är lugnt. Men.." Jag ångrade mig och mumlade min egna adress till chauffören som direkt började köra. "Det var inget, godnatt älskling." "God natt prinsessa, smsa när du är hemma,okej?" "Mm." Jag la på och Lucy hade somnat.
*
Min syster Melissa bodde i den andra delen av stan, utanför det som Justin kallade "ghetto" antagligen så hade han inte varit i ett riktigt ghetto och visste väl inte vad det var. Här bodde rika människor, det var bara mycket invandrare, gäng och kriminalitet så det är därför vissa, som honom, ser det som ett slumområde. Jag räknades väl isåfall också som invandrare.. Jag skulle iallafall bo med min syster över helgen.
"Melissa?" ropade jag och öppnade dörren. En liten Amilia kom emot mig i lägenheten, min systers lägenhet och jag öppnade armarna. "Hej gumman, kom och ge mig en kram." Hon log stort och kom emot mig och jag bar upp henne. "Du har blivit så tung, vad åt du där i Thailand?" flinade jag. "Ris." Jag skrattade och släppte ner henne på golvet. Hon hade precis fyllt 6, och hon hade mörkblondt/brunt långt hår, precis som jag och samma blåa ögon. Även fast hennes blåa var lite mörkare än mina. Hon var solbränd, och sedan kom Melissa alldeles brun emot mig och jag kramade om henne. "Hej syster, rolig resa?" "Ja verkligen, hörru vi får planera våran resa nu också.." "Ja!" Jag tog av mig skorna och gick in, sedan lämnade jag även min väska i sovrummet där jag alltid sov.  Dom var ensamma hemma, och Amilia satte sig direkt i min famn.Hon hade en lillasyster också, Alexa, men hon var bara två år. Hon hade brunt hår, och blåa ögon. "Jag har saknat dig, vill du gå till parken en sväng kanske?" "Jaa, låt mig bara gå och byta kläder." Hon hoppade ner och in i sitt rum, jag studerade Melissa som höll på att fylla i något papper. "Jag tar henne en stund till parken."
"Amilia, åk ner för rutchkanan så väntar jag här." Hon sprang iväg till den enorma rutchkanan. "Så nu vet jag varför du inte dricker så mycket.. du har en stor hemlighet tydligen." sa Justin bakom mig och jag vände mig om och såg honom stå där med en liten tjej, som därimot hann springa iväg till samma rutchkana som Amilia var på. "Vad gör du här?" väste jag och la händerna i kors. "Jag bor här, vad gör du här?" "Min syster bor här, så jag hälsar på. Det är min systerdotter. Men du då? En liten unge?" Han skrattade och ställde sig bredvid mig även fast jag inte var så välkomnande. "Min syster. Hon hälsar på från Kanada." "Okej." Amilia älskade mindre barn, så hon hade börjat leka med hans syster och dom åkte ännu en gång tillsammans i rutchkanan. Men Amilia var väldigt liten och smal, så dom var nästan lika långa, även om hans syster såg ut att vara fyra kanske. "Förlåt för vad jag sa.. det var inte meningen. Vi borde börja om på nytt, jag är Justin." Han räckte förlåtande ut sin hand, och jag suckade, och räckte ändå ut min hand till honom. "Jag är Natacha, och du ska vara glad, alla människor får inte en andra chans." Vi skakade våra händer. "Jag tycker inte ett förlåt räcker, jag sa ganska elaka saker. Vad sägs som om jag bjuder dig på.. en middag ikväll?" Jag skrattade åt honom och drog åt min hand. "Glöm det." "Men vadå? Jag försöker vara snäll här-" "Bjud min lilla skatt på en glass så blir jag nöjd." Han muttrade någonting ohörbart och gick iväg till dom små. Han böjde sig ner och sa något, och dom blev väldigt glada och tillsammans gick dom alla till kiosken och köpte glass. När han kom tillbaka hade en glass till mig också, som jag tog emot och öppnade. "Tack." "Wow.. du säger tack också." Återigen blev jag irriterad på honom, för jag insåg att han var exakt som jag trott. Hans förlåt betydde inget längre i mina öron. "Förlåt, jag borde nog inte stå här så fotograferna kanske inte fångar dig på bild med ett ghettobarn. Det skulle vara en katastrof va?" Jag gick bort från honom och ställde mig vid rutchkanan. "Förlåt Tacha, jag menade inte att-" "Säg inte Tacha, det är bara mina vänner som får säga det." Han suckade och sa inget, det gjorde inte jag heller enda tills jag tog hem Amilia.
Vill ni att jag ska förklara handlingen mer i ett eget inlägg eller förstår ni? Såg att någon kommenterade det..

Kommentarer
Postat av: Cherry ♥

för mig så spelar det ingen roll om du skriver ett sådant kapitel eller inte, men det här kapitlet var iallafall superbra skrivet :') ❤❤

2012-03-13 @ 20:14:35
Postat av: Johanna

mer mer mer :D

2012-03-13 @ 20:31:47
URL: http://johannaviveca.blogg.se/
Postat av: Ebba :)

Superbra skrivet! Men det skulle vara bra med ett kapiter om handlingen. Kram! <3

2012-03-13 @ 20:35:31
Postat av: Ida ;)

super!! :') <3

2012-03-14 @ 15:32:25

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0