Like a princess

"Alfredo." sa jag lättat i luren och började gå emot honom. Bandaget hade jag tagit bort dagen före, för mamma och dom skulle komma hem och jag ville inte börja förklara. "Han är här.. Men han behöver inte mer skuldkänslor Tacha, han har tillräckligt." Jag la på och stoppade mobilen i fickan, med ilskna steg gick jag framåt. Det var inte kväll ännu, och jag behövde inte kolla runt min rygg lika ofta som vanligt. Stressen tryckte bort det just nu, ilskan var viktigtast. När jag kom hem till Alfredo öppnade jag bara dörren och jag såg hur Justin låg raklång i soffan, men han reste sig direkt upp. Han hade en svullen läpp, ett blått öga och hans näsa såg inte helt perfekt ut. Jag som hade varit beredd på att slå till honom ångrade mig, killen hade redan lidit tillräckligt. "Wow." sa jag och himlade med ögonen. Alfredo kom också ut till vardagsrummet och kollade ledset på mig. "Han kan inte gå ut tills det lagt sig. Papparazzirna skulle vara galna." Jag nickade och satte mig i fotändan, han lutade sig bakåt och slöt ögonen medans Alfredo suckade. "Jag går och köper mat, du kommer ihåg vad jag sa Natacha.." sa Alfredo varnande och fem minuter senare var han borta.

"Förlåt, jag vet att jag inte borde ha-" "Säg inte förlåt, jag tror inte på det ordet." "Va?" "Folk kastar runt förlåt som det inte vore värt något. Man kan göra vadsomhelst och så tror folk att man kan säga förlåt för att rätta till alla misstag. Om man vill be om ursäkt, så finns det andra sätt." Han suckade och öppnade ögonen. "Ja, du har rätt. Din hand, jag vet inte vad jag ska göra. Slå till mig om du vill, det kan ändå inte bli så mycket värre än vad det är." Jag skrattade och tog filten på mig också som han hade runt sin kropp. "Tanken är lockande.. men inte för min hand." "För vad då?" "För att du var så otroligt dum i helgen.. lär dig av dina misstag." Nu var det hans tur att skratta. "Förlåt om jag sa något opassande till din pojkvän.. saken är att jag inte minns. Jag ber verkligen om ursäkt. Jag kan göra vadsomhelst." "Det är inte min pojkvän." "Jag tror att du gillar honom.." En djup suck lämnade mina läppar. "Vad spelar det för roll?" Jag kunde inte möta hans ögon.. "Jag tycker du förtjänar bättre. Du förtjänar någon som kan behandla dig som en prinsessa." "Det finns inga såna killar, och det har jag insett för länge sen." Han skrattade "Jag skulle behandla dig som en prinsessa."

Jag satt i köket med mamma och pappa, mamma drack kaffe, och pappa drack te. Jag drack inget, men åt på ett kex istället. Plötsligt öppnades dörren och det kunde bara vara min bror, och sedan hördes mer steg. "Emilio." sa min pappa och in steg Emilio, men också en annan. Nämligen en tjej. Jag spärrade upp ögonen och granskade varje centimeter utav henne. Det som störde mig mest var att hon var vacker. Jag hade inte sett min bror på ett tag, och jag kollade ringfingret på båda två. Bang. Han var gift. "Grattis min son." började mamma och jag bara satt där alldeles stel. "Sju månader så har du ett barnbarn." sa han och började kindpussas med mamma. Hela jag kokade, och jag kollade ilsket på tjejen. "Grattis min kära bror." sa jag och kramade bara om honom, mamma och pappa kramade iallafall om tjejen också. Men jag vägrade, den där fula kossan skulle aldrig bli accepterad i mina ögon.

"Melissa jag såg henne." muttrade jag och satte på högtalaren så jag kunde fixa mina kläder samtidigt in i skåpet. Mitt rum kunde inte vara stökigt, utan allting skulle vara perfekt, mina kläder låg helt raka i skåpet. Inte ens mina sänglakan kunde vara skrynkliga. "Trodde inte detta skulle hända på många år. Tänk dig att han ska ha barn.." Jag hörde Amilias skrik genom telefonen. "Gå och bada nu, hur många gånger ska jag säga till dig?" Jag skrattade och lade in tröjorna försiktigt i garderoben. "Natacha vi hörs sen. Ditt lilla syskonbarn vägrar att tvätta sig." "Okej, ge henne massor av pussar. Hejdå." "Jajaja." hon la på och jag suckade för mig själv. Vad gör du moggis? skickade jag till Justin. Hade ingen lust med Delano just nu. Dessutom smsade jag aldrig nästan med Delano, om det inte var viktigt. Ingenting, kan ju inte direkt gå ut när jag ser ut som jag gör.. Dudå? Mina planer kraschade samman, jag hade precis varit påväg att fråga om vi skulle ut. Inget, fråga Alfredo om han vill gå ut. Jag la in dom vikta jeansen in i skåpet. Detta var säkert ett annat syndrom, men jag fick panik om jag såg skrynklor. För dig babe, gör jag ett undantag :) Vad vill du göra? Han förstod väl att jag först hade tänkt att fråga honom. Gå runt lite bara, möt mig i centrum om en halvtimme. * Wow raka svar ;) jaja sötis, ses då :) * Lek inte amor nu, jag vet redan vad du är ute efter. Finns inga perfekta killar, jag sa det redan till dig. Ses Biebs.

*

Jag mot centrum, inte sen faktiskt. Med en hoodie, jeans och skinnjacka. Håret var bara uppsatt, sminkad var jag därimot. "Hej. Innan papparazzirna dödar oss, så drar vi." Jag drog tag i hans arm och vi gick mot bostadsområderna. "Dom hittar oss väl här också." sa han och drog åt sin hand. Jag skrattade åt han och öppnade upp en port. "Inte om vi är i källaren." Jag öppnade upp porten till honom och höll riktigt upp dörren. "Välkommen till betongen Bieber, känner du dig som en gangster?" Han hade på sig jeans, en röd hoodie och en keps. Han klev in och det luktade kattpiss i trappen, vilket fick honom att grimasera. "Du älskar att reta mig.. Jag heter Justin, och inte Bieber." Jag skrattade åt honom och vi gick ner till källaren, och in i tvättstugan som var ledig. Jag satte vid fönsterbrädan och han hoppade smått äcklat upp på en tvättmaskin. Det måste vara svårt att inte se lyx hela tiden framför ögonen på en.. "Så.. är det här vi ska vara?" "Bara en stund." skrattade jag och tog fram en cigarett. Justin spärrade upp ögonen "Röker du?!" Jag skrattade igen åt honom och tände cigaretten samtidigt som jag räckte ett paketet till honom. "Nej inte egentligen.. jag gillar att göra det då och då när jag mår skit. Ta en." "Nej! Du borde inte heller röka." "Ta bara en och testa, så lovar jag att jag slänger paketet. Jag skulle aldrig få dig att röka Bieber, jag vill bara att du testar." Han suckade och tog en från paketet "bara för att du ska slänga paketet.." muttrade han och räckte handen för tändaren. Jag gav den till honom med ett leende, och direkt när han tog ett bloss började han hosta. "Ta det lungt, du behöver inte svälja den." Jag skrattade och han såg inget vidare glad ut. Men jag lutade mig tillbaka och blåste ut rökringar. "Vad är du ledsen över?" "Min bror har gift sig och ska skaffa barn." Han drog ännu ett bloss, och det verkade gå bättre den här gången. "Aha, gillar du inte frun eller?..." "Jag gillar inte min bror och tjejer i samma rum." Nu skrattade han. Jag reste mig och kastade cigarettpaketet i soporna, och drog sedan ett bloss för att blåsa ut röken på Justin innan jag skrattandes hoppade upp på fönsterbrädan igen. "Han som slog mig, du vet. Delano. Är det din kille?" "Nej.. jag gillar han. Men han är min livvakt kan man säga. No boys for me." Han himlade med ögonen. "Bieber om du inte var en sjungande tonårsidol så skulle jag faktiskt kunna gilla dig." "Vad stoppar dig nu?" "Att du är en sjungande tonårsidol?" Ett skratt lämnade hans läppar och jag fimpade cigaretten. "Det är inte ofta jag gör något för någon annan, men här har vi det; Natacha kastar sin sista cigarett." "Jag har ett bra inflytande på dig, ellerhur? Och du.. gillar det." "Käften Bieber." han gjorde samma sak med sin cigarett och kramade om mig, vilket jag inte alls var beredd på. "Jag gillar dig också."

"Alfredo." sa jag lättat i luren och började gå emot honom. Bandaget hade jag tagit bort dagen före, för mamma och dom skulle komma hem och jag ville inte börja förklara. "Han är här.. Men han behöver inte mer skuldkänslor Tacha, han har tillräckligt." Jag la på och stoppade mobilen i fickan, med ilskna steg gick jag framåt. Det var inte kväll ännu, och jag behövde inte kolla runt min rygg lika ofta som vanligt. Stressen tryckte bort det just nu, ilskan var viktigtast. När jag kom hem till Alfredo öppnade jag bara dörren och jag såg hur Justin låg raklång i soffan, men han reste sig direkt upp. Han hade en svullen läpp, ett blått öga och hans näsa såg inte helt perfekt ut. Jag som hade varit beredd på att slå till honom ångrade mig, killen hade redan lidit tillräckligt. "Wow." sa jag och himlade med ögonen. Alfredo kom också ut till vardagsrummet och kollade ledset på mig. "Han kan inte gå ut tills det lagt sig. Papparazzirna skulle vara galna." Jag nickade och satte mig i fotändan, han lutade sig bakåt och slöt ögonen medans Alfredo suckade. "Jag går och köper mat, du kommer ihåg vad jag sa Natacha.." sa Alfredo varnande och fem minuter senare var han borta.

"Förlåt, jag vet att jag inte borde ha-" "Säg inte förlåt, jag tror inte på det ordet." "Va?" "Folk kastar runt förlåt som det inte vore värt något. Man kan göra vadsomhelst och så tror folk att man kan säga förlåt för att rätta till alla misstag. Om man vill be om ursäkt, så finns det andra sätt." Han suckade och öppnade ögonen. "Ja, du har rätt. Din hand, jag vet inte vad jag ska göra. Slå till mig om du vill, det kan ändå inte bli så mycket värre än vad det är." Jag skrattade och tog filten på mig också som han hade runt sin kropp. "Tanken är lockande.. men inte för min hand." "För vad då?" "För att du var så otroligt dum i helgen.. lär dig av dina misstag." Nu var det hans tur att skratta. "Förlåt om jag sa något opassande till din pojkvän.. saken är att jag inte minns. Jag ber verkligen om ursäkt. Jag kan göra vadsomhelst." "Det är inte min pojkvän." "Jag tror att du gillar honom.." En djup suck lämnade mina läppar. "Vad spelar det för roll?" Jag kunde inte möta hans ögon.. "Jag tycker du förtjänar bättre. Du förtjänar någon som kan behandla dig som en prinsessa." "Det finns inga såna killar, och det har jag insett för länge sen." Han skrattade "Jag skulle behandla dig som en prinsessa."

Jag satt i köket med mamma och pappa, mamma drack kaffe, och pappa drack te. Jag drack inget, men åt på ett kex istället. Plötsligt öppnades dörren och det kunde bara vara min bror, och sedan hördes mer steg. "Emilio." sa min pappa och in steg Emilio, men också en annan. Nämligen en tjej. Jag spärrade upp ögonen och granskade varje centimeter utav henne. Det som störde mig mest var att hon var vacker. Jag hade inte sett min bror på ett tag, och jag kollade ringfingret på båda två. Bang. Han var gift. "Grattis min son." började mamma och jag bara satt där alldeles stel. "Sju månader så har du ett barnbarn." sa han och började kindpussas med mamma. Hela jag kokade, och jag kollade ilsket på tjejen. "Grattis min kära bror." sa jag och kramade bara om honom, mamma och pappa kramade iallafall om tjejen också. Men jag vägrade, den där fula kossan skulle aldrig bli accepterad i mina ögon.

"Melissa jag såg henne." muttrade jag och satte på högtalaren så jag kunde fixa mina kläder samtidigt in i skåpet. Mitt rum kunde inte vara stökigt, utan allting skulle vara perfekt, mina kläder låg helt raka i skåpet. Inte ens mina sänglakan kunde vara skrynkliga. "Trodde inte detta skulle hända på många år. Tänk dig att han ska ha barn.." Jag hörde Amilias skrik genom telefonen. "Gå och bada nu, hur många gånger ska jag säga till dig?" Jag skrattade och lade in tröjorna försiktigt i garderoben. "Natacha vi hörs sen. Ditt lilla syskonbarn vägrar att tvätta sig." "Okej, ge henne massor av pussar. Hejdå." "Jajaja." hon la på och jag suckade för mig själv. Vad gör du tönt? skickade jag till Justin. Hade ingen lust med Delano just nu. Dessutom smsade jag aldrig nästan med Delano, om det inte var viktigt. Ingenting, kan ju inte direkt gå ut när jag ser ut som jag gör.. Dudå? Mina planer kraschade samman, jag hade precis varit påväg att fråga om vi skulle ut. Inget, fråga Alfredo om han vill gå ut. Jag la in dom vikta jeansen in i skåpet. Detta var säkert ett annat syndrom, men jag fick panik om jag såg skrynklor. För dig babe, gör jag ett undantag :) Vad vill du göra? Han förstod väl att jag först hade tänkt att fråga honom. Gå runt lite bara, möt mig i centrum om en halvtimme. * Wow raka svar ;) jaja sötis, ses då :) * Lek inte amor nu, jag vet redan vad du är ute efter. Finns inga perfekta killar, jag sa det redan till dig. Ses Biebs.

*

Jag mot centrum, inte sen faktiskt. Med en hoodie, jeans och skinnjacka. Håret var bara uppsatt, sminkad var jag därimot. "Hej. Innan papparazzirna dödar oss, så drar vi." Jag drog tag i hans arm och vi gick mot bostadsområderna. "Dom hittar oss väl här också." sa han och drog åt sin hand. Jag skrattade åt han och öppnade upp en port. "Inte om vi är i källaren." Jag öppnade upp porten till honom och höll riktigt upp dörren. "Välkommen till betongen Bieber, känner du dig som en gangster?" Han hade på sig jeans, en röd hoodie och en keps. Han klev in och det luktade kattpiss i trappen, vilket fick honom att grimasera. "Du älskar att reta mig.. Jag heter Justin, och inte Bieber." Jag skrattade åt honom och vi gick ner till källaren, och in i tvättstugan som var ledig. Jag satte vid fönsterbrädan och han hoppade smått äcklat upp på en tvättmaskin. Det måste vara svårt att inte se lyx hela tiden framför ögonen på en.. "Så.. är det här vi ska vara?" "Bara en stund." skrattade jag och tog fram en cigarett. Justin spärrade upp ögonen "Röker du?!" Jag skrattade igen åt honom och tände cigaretten samtidigt som jag räckte ett paketet till honom. "Nej inte egentligen.. jag gillar att göra det då och då när jag mår skit. Ta en." "Nej! Du borde inte heller röka." "Ta bara en och testa, så lovar jag att jag slänger paketet. Jag skulle aldrig få dig att röka Bieber, jag vill bara att du testar." Han suckade och tog en från paketet "bara för att du ska slänga paketet.." muttrade han och räckte handen för tändaren. Jag gav den till honom med ett leende, och direkt när han tog ett bloss började han hosta. "Ta det lungt, du behöver inte svälja den." Jag skrattade och han såg inget vidare glad ut. Men jag lutade mig tillbaka och blåste ut rökringar. "Vad är du ledsen över?" "Min bror har gift sig och ska skaffa barn." Han drog ännu ett bloss, och det verkade gå bättre den här gången. "Aha, gillar du inte frun eller?..." "Jag gillar inte min bror och tjejer i samma rum." Nu skrattade han. Jag reste mig och kastade cigarettpaketet i soporna, och drog sedan ett bloss för att blåsa ut röken på Justin innan jag skrattandes hoppade upp på fönsterbrädan igen. "Han som slog mig, du vet. Delano. Är det din kille? På riktigt. Jag tror inte på det att han inte skulle vara det. Han var så överbeskyddande." "Nej.. jag gillar han. Men han är min livvakt kan man säga. No boys for me." Han himlade med ögonen. "Bieber om du inte var en sjungande tonårsidol så skulle jag faktiskt kunna gilla dig." "Vad stoppar dig nu?" "Att du är en sjungande tonårsidol?" Ett skratt lämnade hans läppar och jag fimpade cigaretten. "Det är inte ofta jag gör något för någon annan, men här har vi det; Natacha kastar sin sista cigarett." "Jag har ett bra inflytande på dig, ellerhur? Och du.. gillar det." "Käften Bieber." han gjorde samma sak med sin cigarett och kramade om mig, vilket jag inte alls var beredd på. "Jag gillar dig också."