justinbsaga -

TROUBLE GIRL - CHAPTER 45(missa inte 44 under)

Late night.

Bussen åkte sakta genom 141, små killar kickade boll på gården till dom stora höghusen. I ett utav dom hade jag själv bott, men sedan flyttat till ett annat. Tankarna gled in på Justin. Precis som dom gjorde varje dag. Jag smsade honom, trots att jag inte ville verka för hängig. Hej Justin, när ska vi ses igen? Men han svarade inte. Han hade säkert fullt upp. Jag skulle hem till Emilio, det hade gått en hel vecka sen jag hade sett Justin sist. Dagarna flög förbi bokstavligen, det var som att jag vaknade upp ,åt och gick och la mig igen.

Delano hade fixat i Antonios rum tillsammans med hans kompis. Jag kollade till dom ibland, men dom verkade klara det ganska galant. Det blev blåa väggar iallafall. "Bror, vart ska vi sätta upp hyllan?" Han jobbade shirtless, vilken gjorde mig galen inombords. Justins kropp var snygg, men Delanos var perfekt. "Jag går ut med Lucy en sväng. Går det bra?" han nickade och kom för att pussa mig innan jag gick. Jag hade bara på mig ett linne, och det åkte hela tiden upp för magen hade vuxit så mycket.

"Lucy är inte det där Justin?" hon hann inte ens svara innan jag hade rusat fram till honom och han bar upp mig när jag kramade om honom. Så mycket hade jag saknat honom. Jag drog in hans doft. "Haha, hej Tacha." Alfredo log bredvid, och Justins röst lät lycklig. "Hejsan." kanske en svag rodnad syntes i mitt ansikte. Lucy kom bakom mig och kramade också om båda två. "Det var länge sen man såg dig lillbruden." skrattade Freddo och boxade till Lucy lite. Det var ingen hemlighet att han gillade henne lite. "Du, jag kan inte svara på sms. Min mamma har spärrat min telefon." flinade Justin. "När åker du tillbaka? Du kan inte få Justin föralltid till förorten." skrattade jag trots att jag inte ville att han skulle tillbaka. "Kanske nästa vecka. Jag har stannat förlänge redan." sa Justin en aning ledsen. "Jaha.. okej." jag vände mig mot honom och vi började gå. "Du klarar dig utan mig tjejen. Är tillbaka om en månad promise!" Jag flätade i min hand i hans. Spelade ingen roll om någon av Delanos vänner såg mig. "Din mage börjar verkligen växa." skrattade Alfredo. "Jag vet. Det är min prins som växer." Jag la min hand på magen. Innan någon utav hann känna så kom Mandy från ingenstans. Henne som jag hade mobbat hur länge som helst, och hon höll på att svimma när hon såg Justin. "Juuuuuustin!!" Justin spärrade upp ögonen, det var inte ofta som folk här rusade fram till honom. Jag suckade och Lucy gjorde samma sak. "känner du henne?" hann Justin fråga innan hon stod framför oss. Hon kom fram och hoppade runt, tillslut lugnade hon ner sig när hon insåg att Justin inte riktigt var på humör. "Hej Mandy." skrattade jag och hon bitchblickade mig vilket Justin märkte. "Åh ryktet var visst sant. Alla snackar om dig Natacha, inte bra saker.." sa hon och flinade. "Mandy, du behöver inte ens bli gravid för att folk ska snacka skit om dig lilla tönt. Vi ses i skolan imorgon så ser vi vem som är tuff då." hon hade inget att säga och vände sig till Justin. "Justin hur kan du umgås med en hora som henne?" Justin spärrade upp ögonen, han var inte van att se mig såhär men han blev arg över det hon sa. "Ursäkta? Om du har problem kan du dra härifrån." Jag började skratta högt och vi började gå. Jag vände mig omtillslut. "Mandy inte ens din egna idol gillar dig, ses imorgon."

"Varför ska du till skolan?" stönade Delano i sängen, han kunde inte ens öppna ögonen för han var för trött. Jag hade redan dock på mig och var klar att klar. "Jag ska få dom sluta jiddra." "Natacha" forsatte han stöna "de är så dom är. Låt dom vara hjärtat." Jag skrattade och lutade mig mot honom och kysste honom. Han tog fast mig och vägrade släppa mig. "Du går inte dit sa jag." Vi båda skrattade när jag försökte slita mig loss. "Deeeelano!! Jag måste gååå." "Aldrig" skrattade han. Min telefon ringde och jag nådde att svara och sätta på högtalare. Det var Lucy, och Delano skrattade åt mig. "Ska jag börja gå?" "Jaa men Delano släpper inte loss mig!" stönade jag och Delano försökte pussa mig hela tiden så jag inte skulle kunna prata. "Börja inte gå Lucy." skrattade han och pressade åter sina läppar mot mina. "Mmmmm." fick jag bara fram. "Ni får gå på ett villkor. Jag följer med, med Dani." Jag suckade högt. "Men nej! Alla kommer springa iväg." "Okej, då är du fast här hela dagen." Han höll om hårdare för att visa att han menade allvar. "Jaja.." "Lucy gå ut om fem minuter, vi hämtar dig."

Late night.

Delano hade fixat i Antonios rum tillsammans med hans kompis. Jag kollade till dom ibland, men dom verkade klara det ganska galant. Det blev blåa väggar iallafall. "Bror, vart ska vi sätta upp hyllan?" Han jobbade shirtless, vilken gjorde mig galen inombords. Justins kropp var snygg, men Delanos var perfekt. "Jag går ut med Lucy en sväng. Går det bra?" han nickade och kom för att pussa mig innan jag gick. Jag hade bara på mig ett linne, och det åkte hela tiden upp för magen hade vuxit så mycket.

"Lucy är inte det där Justin?" hon hann inte ens svara innan jag hade rusat fram till honom och han bar upp mig när jag kramade om honom. Så mycket hade jag saknat honom. Jag drog in hans doft. "Haha, hej Tacha." Alfredo log bredvid, och Justins röst lät lycklig. "Hejsan." kanske en svag rodnad syntes i mitt ansikte. Lucy kom bakom mig och kramade också om båda två. "Det var länge sen man såg dig lillbruden." skrattade Freddo och boxade till Lucy lite. Det var ingen hemlighet att han gillade henne lite. "Du, jag kan inte svara på sms. Min mamma har spärrat min telefon." flinade Justin. "När åker du tillbaka? Du kan inte få Justin föralltid till förorten." skrattade jag trots att jag inte ville att han skulle tillbaka. "Kanske nästa vecka. Jag har stannat förlänge redan." sa Justin en aning ledsen. "Jaha.. okej." jag vände mig mot honom och vi började gå. "Du klarar dig utan mig tjejen. Är tillbaka om en månad promise!" Jag flätade i min hand i hans. Spelade ingen roll om någon av Delanos vänner såg mig. "Din mage börjar verkligen växa." skrattade Alfredo. "Jag vet. Det är min prins som växer." Jag la min hand på magen. Innan någon utav hann känna så kom Mandy från ingenstans. Henne som jag hade mobbat hur länge som helst, och hon höll på att svimma när hon såg Justin. "Juuuuuustin!!" Justin spärrade upp ögonen, det var inte ofta som folk här rusade fram till honom. Jag suckade och Lucy gjorde samma sak. "känner du henne?" hann Justin fråga innan hon stod framför oss. Hon kom fram och hoppade runt, tillslut lugnade hon ner sig när hon insåg att Justin inte riktigt var på humör. "Hej Mandy." skrattade jag och hon bitchblickade mig vilket Justin märkte. "Åh ryktet var visst sant. Alla snackar om dig Natacha, inte bra saker.." sa hon och flinade. "Mandy, du behöver inte ens bli gravid för att folk ska snacka skit om dig lilla tönt. Vi ses i skolan imorgon så ser vi vem som är tuff då." hon hade inget att säga och vände sig till Justin. "Justin hur kan du umgås med en hora som henne?" Justin spärrade upp ögonen, han var inte van att se mig såhär men han blev arg över det hon sa. "Ursäkta? Om du har problem kan du dra härifrån." Jag började skratta högt och vi började gå. Jag vände mig omtillslut. "Mandy inte ens din egna idol gillar dig, ses imorgon."

"Varför ska du till skolan?" stönade Delano i sängen, han kunde inte ens öppna ögonen för han var för trött. Jag hade redan dock på mig och var klar att gå. "Jag ska få dom sluta jiddra." "Natacha" forsatte han stöna "de är så dom är. Låt dom vara hjärtat." Jag skrattade och lutade mig mot honom och kysste honom. Han tog fast mig och vägrade släppa mig. "Du går inte dit sa jag." Vi båda skrattade när jag försökte slita mig loss. "Deeeelano!! Jag måste gååå." "Aldrig" skrattade han. Min telefon ringde och jag nådde att svara och sätta på högtalare. Det var Lucy, och Delano skrattade åt mig. "Ska jag börja gå?" "Jaa men Delano släpper inte loss mig!" stönade jag och Delano försökte pussa mig hela tiden så jag inte skulle kunna prata. "Börja inte gå Lucy." skrattade han och pressade åter sina läppar mot mina. "Mmmmm." fick jag bara fram. "Ni får gå på ett villkor. Jag följer med, med Dani." Jag suckade högt. "Men nej! Alla kommer springa iväg." "Okej, då är du fast här hela dagen." Han höll om hårdare för att visa att han menade allvar. "Jaja.." "Lucy gå ut om fem minuter, vi hämtar dig."

Missa inte andra delen här under!

2012-05-30 @ 12:02:23 Permalink Trouble girl Kommentarer (1) Trackbacks ()

TROUBLE GIRL - CHAPTER 44

de funkade inte att få den mindre? :s aja

Flashback. spela uppifrån ner - dani m

12 MAJ 2010:

Skratten vägrade sluta, och det lät högt. Alla plugghästar stördes av det, dom tittade med en störande blick trots att dom inte vågade säga något. Dom som hade MVG, jo deras framtid var säkert som doktor eller advokater. Lucy och läraren hade ryckt ihop för tioende gången idag, och läraren uppskattade alltid när vi skolkade. Det var jag ganska säker på. "Ufftt, stick härifrån hora. orkar inte lyssna på dig." Lucy gungade bak med stolen och jag forsatte skratta och läraren bet ihop käkarna och pekade ut. "ut med dig." "Inga problem." Lucy reste sig och jag gjorde samma sak och vi gick ut medans de flesta glodde på oss, men alla dom som jag gillade skrattade bara. Vi satte oss utanför där alla gick förbi och sa något i stil med; "Som vanligt sitter ni här." Vi skrattade åt dom och la oss på bänkarna. Lärarna orkade inte ens prata med oss längre. Hugo gick förbi och jag sa att han skulle komma till mig. "Ey de var ni som smällde raketen nere vid skåpen va?" han log stort. Det var när det var rast och den hade exploderat mitt alla människor. Inget ovanligt, då det ibland hände sex gånger per dag. Lärarna hade inget humör idag, alla misstänkta fick kvarsittning, men ingen gick dit ändå. Då jag var en av dom själv. "Aa men säg inget bre. Man vet inte vem man ska lita på längre." Jag skakade på huvudet, "jag ber dig, smäll en i lärarens rum." Han skrattade och gick därifrån in på lektionen. Det var hans sista år, och han behövde iallafall minst G i alla ämnen. jag tog upp min mobil och ringde upp Nate. "Hej broor." sa jag. "Hej din lilla klenis." skrattade han. Han bar mig alltid upp och ner för att jag så "lätt." "Jaja, Åk hitåt nu och hämta oss." han skrattade och sa att dom skulle ta bussen snart. Dom var bara 16, och vi var 14. Någon ny lärare bad oss gå till lektionen, och någon lärare stod och pratade med en elev som trodde sig veta vem som smällt raketen, dessutom sa han att han trodde sig ha sett några röka gräs bakom skolan. Läraren visste inte att vi satt där, och jag kollade på den som stod bredvid. Dom hoppade till när jag kollade ditåt från stolen. "Golaren hah? Tror Hugo blir glad över att du har golat ner honom. Ta reda på fakta lill killen, du kommer inte få det bra." Läraren blev galen. "Du har ingenting med detta att göra." "Ursäkta, men han säger något som inte alls stämmer. Är inte det brott att anklaga någon för att röka gräs?" Han visste inte vad han skulle säga och gick förbi mig bara till lärarrummet. Kvar stod den lilla nya eleven. "Inte så smart att göra sådär, speciellt inte första året." Jag kollade på honom uppifrån och ner.

Nate, Tony och Dani kom in i skolan och alla småkillar ryggade undan direkt. Skulle jag också göra, dom såg stora och farliga ut för små killar. Dom satte sig med oss vid bänkarna, några av killarnas kompisar hälsade och pratade när dom gick förbi. Alla dom som gick sista året, bland annat Hugo. Jag sa till honom om anklagersna. "Ey, vi går ut och pratar. Här sitter fan vemsomhelst." Dani spottade på golvet och vi gick ut bakom skolan. Alla killar tog fram cigaretter som dom rökte, jag rökte några bloss men Lucy stod över. Dani drog mig intill sig och la ena handen runt mig och rökte med den andra. "Vem fan röker gräs i skolan bre? Jävla pajaser." skrattade Tony. "De var en annan kille jao. Jag svär dom kommer ringa socialen och skit." Dom började prata om någon bil som dom snott tillsammans, Lucy stod med Nate och jag med Dani. "Vi gitta till centrum nu."

Vi stack tillsammans till centrum, som vanligt. Paul följde också med, i bussen förstörde dom alla bänkarna därbak. Dom drog loss alla bänkarna, och det fick mig och Lucy skratta som galningar. Innan busschauförren märkte något så hade vi redan klivit av. "Ajj, du skulle sett hur mycket Delano frågade om dig." skrattade Dani i mitt öra. "När träffa du honom?" frågade jag chockat. "Igår på pizzerian på natten. Jag tror han vet om oss, kanske inte så smart att springa runt här bland alla. Jag är död om han får veta." flinade han. Vi hade hållt oss på avstånd när vi var ute tillsammans, jag lekte inte med riskerna. "Nu ses vi bara i tunneln på nätterna. Jag skulle vara hängd om han fick veta. Emilio skulle vara med då." "Du jag hörde om ungdomshemmet, han e galen." flinade han.

Klockan var två på natten, jag hade fixat i ordning mig och sedan gått ut. Mamma visste inget, och pappa var inte hemma. Emilio var ute som vanligt, han hade sagt till mig att han skulle komma imorgon först. Dani väntade under tunneln som var fem minuter från mig. Därunder stod han glad som vanligt. Men innan jag hann komma fram kom Delano, Q, och några andra killar emot mig och jag såg hur Dani försvann lika snabbt som vinden och bort mot sina vänner. Delano tog tag mig i ärmen och kollade mig rakt i ögonen. "Vad gör du här?" han lät inte speciellt glad. "Uhh." fick jag fram och jag såg Q flina bakom. "Lilla tjejen du ska vara hemma och sova nu." sa han log. Jag såg hur Delano kokade inombords. "Vi tar det här imorgon." och sedan gick han hem med mig.

"Vad fan håller du på med?" han puttade in mig i väggen. Jag började skratta och försökte kolla bort. "Jävla unge, ska jag ta fram pistolen så du fattar att jag är seriös?" Jag skakade på huvudet.

Två dagar hade gått, och idag höll jag mig hemma då vår familj och Delano skulle grilla. Det brukade vara dom dagarna som var bäst, när jag och Delano var såhär nära. Mamma och dom brydde sig inte när jag och Delano blev kärleksfulla på nätterna, men då hade dom oftast gått in. Då brukade jag, Delano och Emilio vara ute själva med Emilios andra vänner eller min pappas vänner. Ingen av dom la märke till det, men då drack alla förutom jag.

Maten var god, och jag och Delano satt bredvid varandra och retades med varandra. Sen lyssnade jag inte och han tog tag i mitt öra och drog i det, "släpp din apa." "Ursäkta, vad sa du?" han drog det ännu mer och jag kved till. "Säg snälla kära Delano." Det slutade med att jag vägrade säga, och han drog mer tills jag gav upp. "Apa är mitt påhitt, du behöver inte sno det." sa han och flinade emot mig. "Hm, vad ska jag kalla dig då?" Jag drog upp mina knän på stolen och han la armen runt mig. Dom andra kollade knappt på oss. "Du kan kalla mig älskling också, jag vet att du vill det." Jag skrattade. Vi forsatte hålla på, senare på kvällen så sa någon "Ni vet att kärlek börjar alltid med bråk." Då skrattade jag, "vill du inte ha en puss?" sa han och putade ut sina läppar mot mig. "Ja visst älskling." Varje gång jag gick in och hämta något så ropade han alltid, "Puss och kram, kom snart tillbaka." och när vi gick in tillsammans sa alla, "Hur vågar ni låta dom gå in tillsammans?" Men vi skrattade bara, och det blev bara värre ju senare det blev.

Flashback.

12 MAJ 2010:

Skratten vägrade sluta, och det lät högt. Alla plugghästar stördes av det, dom tittade med en störande blick trots att dom inte vågade säga något. Dom som hade MVG, jo deras framtid var säkert som doktor eller advokater. Lucy och läraren hade ryckt ihop för tioende gången idag, och läraren uppskattade alltid när vi skolkade. Det var jag ganska säker på. "Ufftt, stick härifrån hora. orkar inte lyssna på dig." Lucy gungade bak med stolen och jag forsatte skratta och läraren bet ihop käkarna och pekade ut. "ut med dig." "Inga problem." Lucy reste sig och jag gjorde samma sak och vi gick ut medans de flesta glodde på oss, men alla dom som jag gillade skrattade bara. Vi satte oss utanför där alla gick förbi och sa något i stil med; "Som vanligt sitter ni här." Vi skrattade åt dom och la oss på bänkarna. Lärarna orkade inte ens prata med oss längre. Hugo gick förbi och jag sa att han skulle komma till mig. "Ey de var ni som smällde raketen nere vid skåpen va?" han log stort. Det var när det var rast och den hade exploderat mitt alla människor. Inget ovanligt, då det ibland hände sex gånger per dag. Lärarna hade inget humör idag, alla misstänkta fick kvarsittning, men ingen gick dit ändå. Då jag var en av dom själv. "Aa men säg inget bre. Man vet inte vem man ska lita på längre." Jag skakade på huvudet, "jag ber dig, smäll en i lärarens rum." Han skrattade och gick därifrån in på lektionen. Det var hans sista år, och han behövde iallafall minst G i alla ämnen. jag tog upp min mobil och ringde upp Nate. "Hej broor." sa jag. "Hej din lilla klenis." skrattade han. Han bar mig alltid upp och ner för att jag så "lätt." "Jaja, Åk hitåt nu och hämta oss." han skrattade och sa att dom skulle ta bussen snart. Dom var bara 16, och vi var 14. Någon ny lärare bad oss gå till lektionen, och någon lärare stod och pratade med en elev som trodde sig veta vem som smällt raketen, dessutom sa han att han trodde sig ha sett några röka gräs bakom skolan. Läraren visste inte att vi satt där, och jag kollade på den som stod bredvid. Dom hoppade till när jag kollade ditåt från stolen. "Golaren hah? Tror Hugo blir glad över att du har golat ner honom. Ta reda på fakta lill killen, du kommer inte få det bra." Läraren blev galen. "Du har ingenting med detta att göra." "Ursäkta, men han säger något som inte alls stämmer. Är inte det brott att anklaga någon för att röka gräs?" Han visste inte vad han skulle säga och gick förbi mig bara till lärarrummet. Kvar stod den lilla nya eleven. "Inte så smart att göra sådär, speciellt inte första året." Jag kollade på honom uppifrån och ner.

Nate, Tony och Dani kom in i skolan och alla småkillar ryggade undan direkt. Skulle jag också göra, dom såg stora och farliga ut för små killar. Dom satte sig med oss vid bänkarna, några av killarnas kompisar hälsade och pratade när dom gick förbi. Alla dom som gick sista året, bland annat Hugo. Jag sa till honom om anklagersna. "Ey, vi går ut och pratar. Här sitter fan vemsomhelst." Dani spottade på golvet och vi gick ut bakom skolan. Alla killar tog fram cigaretter som dom rökte, jag rökte några bloss men Lucy stod över. Dani drog mig intill sig och la ena handen runt mig och rökte med den andra. "Vem fan röker gräs i skolan bre? Jävla pajaser." skrattade Tony. "De var en annan kille jao. Jag svär dom kommer ringa socialen och skit." Dom började prata om någon bil som dom snott tillsammans, Lucy stod med Nate och jag med Dani. "Vi gitta till centrum nu."

Vi stack tillsammans till centrum, som vanligt. Paul följde också med, i bussen förstörde dom alla bänkarna därbak. Dom drog loss alla bänkarna, och det fick mig och Lucy skratta som galningar. Innan busschauförren märkte något så hade vi redan klivit av. "Ajj, du skulle sett hur mycket Delano frågade om dig." skrattade Dani i mitt öra. "När träffa du honom?" frågade jag chockat. "Igår på pizzerian på natten. Jag tror han vet om oss, kanske inte så smart att springa runt här bland alla. Jag är död om han får veta." flinade han. Vi hade hållt oss på avstånd när vi var ute tillsammans, jag lekte inte med riskerna. "Nu ses vi bara i tunneln på nätterna. Jag skulle vara hängd om han fick veta. Emilio skulle vara med då." "Du jag hörde om ungdomshemmet, han e galen." flinade han.

Klockan var två på natten, jag hade fixat i ordning mig och sedan gått ut. Mamma visste inget, och pappa var inte hemma. Emilio var ute som vanligt, han hade sagt till mig att han skulle komma imorgon först. Dani väntade under tunneln som var fem minuter från mig. Därunder stod han glad som vanligt. Men innan jag hann komma fram kom Delano, Q, och några andra killar emot mig och jag såg hur Dani försvann lika snabbt som vinden och bort mot sina vänner. Delano tog tag mig i ärmen och kollade mig rakt i ögonen. "Vad gör du här?" han lät inte speciellt glad. "Uhh." fick jag fram och jag såg Q flina bakom. "Lilla tjejen du ska vara hemma och sova nu." sa han log. Jag såg hur Delano kokade inombords. "Vi tar det här imorgon." och sedan gick han hem med mig.

"Vad fan håller du på med?" han puttade in mig i väggen. Jag började skratta och försökte kolla bort. "Jävla unge, ska jag ta fram pistolen så du fattar att jag är seriös?" Jag skakade på huvudet.

Två dagar hade gått, och idag höll jag mig hemma då vår familj och Delano skulle grilla. Det brukade vara dom dagarna som var bäst, när jag och Delano var såhär nära. Mamma och dom brydde sig inte när jag och Delano blev kärleksfulla på nätterna, men då hade dom oftast gått in. Då brukade jag, Delano och Emilio vara ute själva med Emilios andra vänner. Ingen av dom la märke till det, men då drack alla förutom jag.

Maten var god, och jag och Delano satt bredvid varandra och retades med varandra. Sen lyssnade jag inte och han tog tag i mitt öra och drog i det, "släpp din apa." "Ursäkta, vad sa du?" han drog det ännu mer och jag kved till. "Säg snälla kära Delano." Det slutade med att jag vägrade säga, och han drog mer tills jag gav upp. "Apa är mitt påhitt, du behöver inte sno det." sa han och flinade emot mig. "Hm, vad ska jag kalla dig då?" Jag drog upp mina knän på stolen och han la armen runt mig. Dom andra kollade knappt på oss. "Du kan kalla mig älskling också, jag vet att du vill det." Jag skrattade. Vi forsatte hålla på, senare på kvällen så sa någon "Ni vet att kärlek börjar alltid med bråk." Då skrattade jag, "vill du inte ha en puss?" sa han och putade ut sina läppar mot mig. "Ja visst älskling." Varje gång jag gick in och hämta något så ropade han alltid, "Puss och kram, kom snart tillbaka." och när vi gick in tillsammans sa alla, "Hur vågar ni låta dom gå in tillsammans?" Men vi skrattade bara, och det blev bara värre ju senare det blev.

Bara en tillbaka blick.. :)

2012-05-30 @ 11:49:54 Permalink Trouble girl Kommentarer (1) Trackbacks ()

TROUBLE GIRL - CHAPTER 43

It's like the first time we met.

Ni vet den där scenen i twilight när Edward lämnar Bella till Jake på gränsen? Så var det med mig, Delano och Justin. Delano körde och lämnade mig till vägen där Justin väntade med sin bil. Delano drog mig intill sin famn framför Justins ögon och kysste mig passionerat. "Jag hämtar dig prick åtta här. Se till att han vet det." Sedan lämnade han mig och när jag kom till Justin så kramade han om mig framför Delanos ögon. "Utmana inte ödet." "Äh, snart kommer jag kidnappa dig tjejen." Jag skrattade och satte mig i hans bil och vi åkte iväg. Ju längre bort vi kom desto mer regnade det, och tillslut smattrade det mot fönstret så mycket att man inte ens kunde se igenom. "hm, vi måste nog stanna till på vägkanten för jag ser inte ett piss." han körde till in på vägkanten och helt plötsligt började det blixtra. Två gånger i minuten och jag tryckte mig hårt mot bänken och höll för ögonen nära tårar. "Vad är det?" "Jag är rädd.." kved jag och han gjorde så att bänkarna därbak blev helt raka som platt bara, och sedan drog han fram massa filtar. "Vi lägger oss härbak och lyssnar på musik." Han höjde radion och jag skrattade fånigt åt honom, men tillslut la vi oss där båda två. jag älskade det, det var något töntigt som jag aldrig skulle kunna ha gjort med Delano te.x. "Justin.. jag ska gifta mig snart. Är det förbjudet att känna som jag känner för dig då?" Ett leende spreds i Justins ansikte. "Gift dig med mig då." Jag skakade på huvuvdet och skrattade. "Du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Justin, du lärde mig så många saker under vår korta tid tillsammans." Som vaddå?" Jag log, tänkte tillbaka på hur jag var då."jag sprang ute varje natt, satt i någon äcklig källare och trodde att det var här jag skulle leva hela mitt liv. Du lärde mig att drömma." "Du är så knäpp." log han.

Tiden gick snabbt med Justin. Alldeles för snabbt dessutom. "Om det var meningen att vi skulle vara tillsammans så skulle Gud få oss att hända." sa jag med något av en dyster röst. "Ja, jag vet. Men bara att jag vet att du är lycklig så klarar mig." log Justin och kysste min kind. Jag blundade när han gjorde det, "för du är lycklig med Delano. Det vet jag, jag ser det på dig." "Men.. jag vill så mycket. Vad är rätt?" Det var så många vägar inom, och alla ville åt olika håll. När jag var med Delano kändes det alternativet som det enda, att jag inte ens kunde tvivla. Men när jag var Justin så satte dom andra tankarna igång, vad var rätt? hur skulle jag veta? "Tvivla inte Natacha, det är Delano som är rätt för dig." En djup suck lämnade mina läppar, och jag kollade in i Justins ögon. "Om du säger så.." sa jag och var fortfarande osäker.

"Var det roligt med Justin?" Delano tittade på mig och tog min hand. Hans berörning fick hela min kropp varm och jag nickade. "Vi gjorde inte så mycket, men det var kul att träffa honom ändå." sa jag och avslöjade inte hur mycket jag faktiskt njutit av det. Det skulle bara såra Delano. "Vi åker hem till min mamma." Jag nickade.

Delanos mamma var väldigt trevlig och kärleksfull mot mig. Hon behandlade mig som sin egna dotter. Vi kunde diskutera allt mellan himmel och jord. Just idag handlade det om Delanos uppväxt och Antonio. Men tanke på att Delano och Emilio hade gjort i princip samma saker så ville jag förstås inte att dom skulle ha samma uppväxt. "Delano vet vilka misstag han gjort, och vad han kan hindra Antonio ifrån att göra." Delano hade kommit och satt sig med oss, och han hand vandrade på mina lår och ibland min midja. Bara sådär att det var mysigt. "Ja visst, mamma oroa dig inte." log Delano och hans mamma suckade. Delano kysste min kind, kärleksfull som han alltid var. "Gud var Emilio också skärpt till sig. Jag är så stolt över er två." sa hon och kollade på Delano. Bakom henne fanns en stort kors, som jag älskade. Vi hade ett liknade hemma hos oss. "Han har kommit in i vuxen livet nu." sa jag också stolt.

It's like the first time we met.

Ni vet den där scenen i twilight när Edward lämnar Bella till Jake på gränsen? Så var det med mig, Delano och Justin. Delano körde och lämnade mig till vägen där Justin väntade med sin bil. Delano drog mig intill sin famn framför Justins ögon och kysste mig passionerat. "Jag hämtar dig prick åtta här. Se till att han vet det." Sedan lämnade han mig och när jag kom till Justin så kramade han om mig framför Delanos ögon. "Utmana inte ödet." "Äh, snart kommer jag kidnappa dig tjejen." Jag skrattade och satte mig i hans bil och vi åkte iväg. Ju längre bort vi kom desto mer regnade det, och tillslut smattrade det mot fönstret så mycket att man inte ens kunde se igenom. "hm, vi måste nog stanna till på vägkanten för jag ser inte ett piss." han körde till in på vägkanten och helt plötsligt började det blixtra. Två gånger i minuten och jag tryckte mig hårt mot bänken och höll för ögonen nära tårar. "Vad är det?" "Jag är rädd.." kved jag och han gjorde så att bänkarna därbak blev helt raka som platt bara, och sedan drog han fram massa filtar. "Vi lägger oss härbak och lyssnar på musik." Han höjde radion och jag skrattade fånigt åt honom, men tillslut la vi oss där båda två. jag älskade det, det var något töntigt som jag aldrig skulle kunna ha gjort med Delano te.x. "Justin.. jag ska gifta mig snart. Är det förbjudet att känna som jag känner för dig då?" Ett leende spreds i Justins ansikte. "Gift dig med mig då." Jag skakade på huvuvdet och skrattade. "Du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Justin, du lärde mig så många saker under vår korta tid tillsammans." Som vaddå?" Jag log, tänkte tillbaka på hur jag var då."jag sprang ute varje natt, satt i någon äcklig källare och trodde att det var här jag skulle leva hela mitt liv. Du lärde mig att drömma." "Du är så knäpp." log han.

Tiden gick snabbt med Justin. Alldeles för snabbt dessutom. "Om det var meningen att vi skulle vara tillsammans så skulle Gud få oss att hända." sa jag med något av en dyster röst. "Ja, jag vet. Men bara att jag vet att du är lycklig så klarar mig." log Justin och kysste min kind. Jag blundade när han gjorde det, "för du är lycklig med Delano. Det vet jag, jag ser det på dig." "Men.. jag vill så mycket. Vad är rätt?" Det var så många vägar inom, och alla ville åt olika håll. När jag var med Delano kändes det alternativet som det enda, att jag inte ens kunde tvivla. Men när jag var Justin så satte dom andra tankarna igång, vad var rätt? hur skulle jag veta? "Tvivla inte Natacha, det är Delano som är rätt för dig." En djup suck lämnade mina läppar, och jag kollade in i Justins ögon. "Om du säger så.." sa jag och var fortfarande osäker.

"Var det roligt med Justin?" Delano tittade på mig och tog min hand. Hans berörning fick hela min kropp varm och jag nickade. "Vi gjorde inte så mycket, men det var kul att träffa honom ändå." sa jag och avslöjade inte hur mycket jag faktiskt njutit av det. Det skulle bara såra Delano. "Vi åker hem till min mamma." Jag nickade.

Delanos mamma var väldigt trevlig och kärleksfull mot mig. Hon behandlade mig som sin egna dotter. Vi kunde diskutera allt mellan himmel och jord. Just idag handlade det om Delanos uppväxt och Antonio. Men tanke på att Delano och Emilio hade gjort i princip samma saker så ville jag förstås inte att dom skulle ha samma uppväxt. "Delano vet vilka misstag han gjort, och vad han kan hindra Antonio ifrån att göra." Delano hade kommit och satt sig med oss, och han hand vandrade på mina lår och ibland min midja. Bara sådär att det var mysigt. "Ja visst, mamma oroa dig inte." log Delano och hans mamma suckade. Delano kysste min kind, kärleksfull som han alltid var. "Gud var Emilio också skärpt till sig. Jag är så stolt över er två." sa hon och kollade på Delano. Bakom henne fanns en stort kors, som jag älskade. Vi hade ett liknade hemma hos oss. "Han har kommit in i vuxen livet nu." sa jag också stolt.

Haha ni alla är TEAM BIEBER, men ni kommer gilla det snart ska ni få se:)

2012-05-22 @ 14:52:17 Permalink Trouble girl Kommentarer (4) Trackbacks ()

TROUBLE GIRL - CHAPTER 42

Delano, you need to listen and understand me.

"Justin.. jag vill inte längre behöva förlora Delano. Så jag tycker du ska ringa eller träffa honom själv. Berätta till honom varför du vill träffa mig, och att du inte vill vara tillsammans med mig. Delano är faktiskt en ängel, om bara du kunde se det." Han verkade ta in mitt förslag, och kanske t.o.m tänka över det. Vilket jag hoppades, då jag också ville se Justin. Speciellt Antonio, att han skulle få chansen att lära känna Justin. "Om jag gör det, och han säger nej. Vad gör vi då?" Det var som om han hade läst mina tankar. Hela scenariot påminde om några tonåringar som ville forsätta ses fast deras föräldrar förbjudit det. "Då får väl jag försöka.. eller så får vi ta det som det är." han suckade djupt. "Jag möter upp honom ikväll, och sen vet vi."

Delano sa inte ens till mig att han skulle träffa Justin ikväll, utan sa bara att han skulle ut med grabbarna. Jag lät det vara, då jag inte ville avslöja mig själv att jag själv hade träffat honom. Sedan när Antonio skulle komma till världen, så skulle Delano bli en pappa mer som Emilio blev. Inga mer sena kvällar och så, men det var mest jag som tvingade honom ut på kvällarna så att tiden kändes mer värdefull sen när man var tillsammans. Jag hade bett Justin smsa mig direkt efter för att se hur det gick, och han hade med sig Kenny som Delano visste. Inte för att han själv var rädd, utan för att han inte fick gå utan Kenny någon mer. Ingenstans. Det kändes ju delvis som mitt fel. Men nu var jag iallafall säker på att Delano inte skulle hitta på något dumt.

Jag väntade timmar på smset, som tillslut kom. Mitt hjärta slog hårt medans jag öppnade smset. Han kommer berätta till dig.. men vi får ses ibland för han vet själv att du lider utav att inte träffa mig. Han sa att han vet att du fortfarande älskar mig, men att han inte säger något om det. Han litar på dig! :) Ett väldigt stor och tung sten lättade från mitt hjärta, det var nästan som om jag flög upp med vingar. Jag var nära på att börja gråta, men då skulle jag bara avslöja mig själv. Jag raderade smset och inte många minuter efter det kom Delano in. Han mysade sig in med mig i sängen och kysste mig flera gånger samtidigt som han smekte min mage. "Jag var och träffade Justin." Jag spärrade upp ögonen och blev stel, precis som jag hade reagerat annars också om jag inte hade vetat. "Varför?" "Han vill se dig och barnet. Jag låter er träffas, för jag litar på dig att du inte sårar mig. Men det beror ju på dig också, om du vill träffa honom." Jag drog min hand över hans ansikte. "Blir du sur om jag vill träffa honom? Skulle aldrig såra dig, men jag vill inte förlora kontakten med honom om du förstår hur jag menar.." Han log, "nej. Men ring till honom imorgon så löser det sig. Jag älskar dig min ängel, hoppas du vet det." Vi kysstes igen och kramades massor. "Jag älskar dig med, och snart får jag bli din fru."

Delano, you need to listen and understand me.

"Justin.. jag vill inte längre behöva förlora Delano. Så jag tycker du ska ringa eller träffa honom själv. Berätta till honom varför du vill träffa mig, och att du inte vill vara tillsammans med mig. Delano är faktiskt en ängel, om bara du kunde se det." Han verkade ta in mitt förslag, och kanske t.o.m tänka över det. Vilket jag hoppades, då jag också ville se Justin. Speciellt Antonio, att han skulle få chansen att lära känna Justin. "Om jag gör det, och han säger nej. Vad gör vi då?" Det var som om han hade läst mina tankar. Hela scenariot påminde om några tonåringar som ville forsätta ses fast deras föräldrar förbjudit det. "Då får väl jag försöka.. eller så får vi ta det som det är." han suckade djupt. "Jag möter upp honom ikväll, och sen vet vi."

Jag väntade timmar på smset, som tillslut kom. Mitt hjärta slog hårt medans jag öppnade smset. Han kommer berätta till dig.. men vi får ses ibland för han vet själv att du lider utav att inte träffa mig. Han sa att han vet att du fortfarande älskar mig, men att han inte säger något om det. Han litar på dig! :) Ett väldigt stor och tung sten lättade från mitt hjärta, det var nästan som om jag flög upp med vingar. Jag var nära på att börja gråta, men då skulle jag bara avslöja mig själv. Jag raderade smset och inte många minuter efter det kom Delano in. Han mysade sig in med mig i sängen och kysste mig flera gånger samtidigt som han smekte min mage. "Jag var och träffade Justin." Jag spärrade upp ögonen och blev stel, precis som jag hade reagerat annars också om jag inte hade vetat. "Varför?" "Han vill se dig och barnet. Jag låter er träffas, för jag litar på dig att du inte sårar mig. Men det beror ju på dig också, om du vill träffa honom." Jag drog min hand över hans ansikte. "Blir du sur om jag vill träffa honom? Skulle aldrig såra dig, men jag vill inte förlora kontakten med honom om du förstår hur jag menar.." Han log, "nej. Men ring till honom imorgon så löser det sig. Jag älskar dig min ängel, hoppas du vet det." Vi kysstes igen och kramades massor. "Jag älskar dig med, och snart får jag bli din fru."

Hm, frågade ju för ett tag sen om ni var TEAM DELANO ELLER TEAM BIEBER, har ni ändrat åsikt? Det är inte nära slutet..

2012-05-21 @ 20:21:29 Permalink Trouble girl Kommentarer (10) Trackbacks ()

TROUBLE GIRL - CHAPTER 41

Alfredo.

Jag hoppade in i Delanos bil, som var nytvättad och helt ren som vanligt. Han satte på radion, och då kom Justins nya låt boyfriend. Jag tror inte Delano visste att det var han som sjöng, för då skulle han nog ha bytt kanal direkt. "Hoppas inte Justin är där." suckade Delano. Jag kan förstå att han hade svårt att lita på mig efter vad jag hade gjort. "Nej, jag har själv sagt till Delano att jag inte vill ha något alls att göra med Justin." "Aha okej." Jag log lite snett mot honom och tittade sedan fram med en tom blick. "Älskling.." mumlade jag och han kollade på mig. "Aa?" "Du tror väl inte att jag någonsin gjorde något mot Justin bakom din rygg?" Han tittade på mig en stund innan han tittade framåt. "Jag tänkte ju på det för att du inte sa någonting till mig. Så jag vet inte.." Jag drog händerna genom håret och suckade. "Jag är så.. arg på mig själv. Jag vill att du ska veta, att jag aldrig skulle göra det till dig. Aldrig!" "Var inte arg på dig själv. Jag tror dig, jag förlåter dig, och jag älskar dig." Han kysste mig trots att han körde bilen och man kan säga att en tung sten släpptes från mitt bröst.

Utanför porten träffade jag en gammal killkompis, jag kramade om honom. "Shoo broshan, vad händer bre?" Han var en utav dom jag brukade umgås med som mindre. Men de slutade när han åkte in på ungdomshemmet för att ha snott bilar. "Shoo, de e bra brushan, själv?" "Bra bra, de rullar. Har inte sett dig på fett länge jao." Jag skrattade. "Ring mig så kan vi ses." "Okej, måste gå nu vi hörs." han försvann och jag såg en yngre version av mig själv, trots att han var äldre än mig.

"Hej tjejen!" sa Alfredo glatt när jag klev in, och jag hängde min adidas jacka på kroken medans jag kollade skumt på honom. "Har något hänt eller?" Ett skratt lämnade hans läppar. "Nej, men vi sätter oss ner och pratar lite." "Okej, men Delano hämtar mig om två timmar så du vet." "Okej." Vi satte oss ner i en varsin fåtölj mitt emot varandra. Solen lyste utanför så balkongen var öppen, och han gav oss båda två en varsin vattenflaska. "Jag hörde att du sa upp kontakten med Justin." jag drack en klunk, "ja. Han behöver verkligen inte mig." Han snurrade lite på stolen, och jag kollade uppskattande mot mina mörka ben. Fanns inget värre än att vara blek, därför var det så skönt att jag hade en så mörk hudtoning kan man säga. Många som träffade mig sa att jag såg ut som en spanjor, vilket var halvt sant. "Det gör han." sa Alfredo snabbt. "Han är... fortfarande deprimerad. Visst bråket med Delano gjorde ju verkligen honom illa men han tänkte att det vore bäst för dig om ni slutade prata." Jag skrattade och drack igen, snart skulle jag vara sjukt kissnödig. "Hur mår han?" jag blev allvarlig. Fanns ju såklart inte en natt då jag inte tänkte på honom, och undrade om han mådde bra. "Jag tycker du ska fråga honom själv.." "Vadårå?" jag började titta mig runt omkring så jag nästan fall av stolen. Jag måste ha liknat något galet fan som precis fick veta att Justin befann sig i rummet. "sovrummet." meddelade Alfredo och jag reste mig. "Jag måste gå, jag kan inte göra dethär." Det verkade han dock ha hört, då han kom gåendes mot mig och suckade. "Jag låter inte dig gå, Natacha."

"Helvete helvete.. fuck asså.. Delano kommer aldrig förlåta mig. Vad gör du här?!" stönade jag och gick runt i hela lägenheten. Dom var ganska bestämda med att jag var tvungen att stanna kvar, och Justin satt på fotöljen framför mig och Alfredo satt ute på balkongen och rökte samtidigt som han pratade i telefon. Justin hade fortfarande bandage runt sin ena hand. "han kommer aldrig få veta. jag hoppar ut genom fönstret om jag måste det. " "Så du bryter dina ben också." suckade jag och jag insåg hur elak jag lät. "Förlåt." "Det gör inget. Sätt dig ner." Jag gjorde som han sa motvilligt och satte mig ner i soffan. Bulan på magen kändes större då Justin kollade på den. "Förlåt att jag gjorde som jag gjorde. Delano hatar mig så mycket, men finns det ingen möjlighet att vi ens får ses igen? Jag behöver se dig.."

Alfredo.

Jag hoppade in i Delanos bil, som var nytvättad och helt ren som vanligt. Han satte på radion, och då kom Justins nya låt boyfriend. Jag tror inte Delano visste att det var han som sjöng, för då skulle han nog ha bytt kanal direkt. "Hoppas inte Justin är där." suckade Delano. Jag kan förstå att han hade svårt att lita på mig efter vad jag hade gjort. "Nej, jag har själv sagt till Alfredo att jag inte vill ha något alls att göra med Justin." "Aha okej." Jag log lite snett mot honom och tittade sedan fram med en tom blick. "Älskling.." mumlade jag och han kollade på mig. "Aa?" "Du tror väl inte att jag någonsin gjorde något mot Justin bakom din rygg?" Han tittade på mig en stund innan han tittade framåt. "Jag tänkte ju på det för att du inte sa någonting till mig. Så jag vet inte.." Jag drog händerna genom håret och suckade. "Jag är så.. arg på mig själv. Jag vill att du ska veta, att jag aldrig skulle göra det till dig. Aldrig!" "Var inte arg på dig själv. Jag tror dig, jag förlåter dig, och jag älskar dig." Han kysste mig trots att han körde bilen och man kan säga att en tung sten släpptes från mitt bröst.

Utanför porten träffade jag en gammal killkompis, jag kramade om honom. "Shoo broshan, vad händer bre?" Han var en utav dom jag brukade umgås med som mindre. Men de slutade när han åkte in på ungdomshemmet för att ha snott bilar. "Shoo, de e bra brushan, själv?" "Bra bra, de rullar. Har inte sett dig på fett länge jao." Jag skrattade. "Ring mig så kan vi ses." "Okej, måste gå nu vi hörs." han försvann och jag såg en yngre version av mig själv, trots att han var äldre än mig.

"Hej tjejen!" sa Alfredo glatt när jag klev in, och jag hängde min adidas jacka på kroken medans jag kollade skumt på honom. "Har något hänt eller?" Ett skratt lämnade hans läppar. "Nej, men vi sätter oss ner och pratar lite." "Okej, men Delano hämtar mig om två timmar så du vet." "Okej." Vi satte oss ner i en varsin fåtölj mitt emot varandra. Solen lyste utanför så balkongen var öppen, och han gav oss båda två en varsin vattenflaska. "Jag hörde att du sa upp kontakten med Justin." jag drack en klunk, "ja. Han behöver verkligen inte mig." Han snurrade lite på stolen, och jag kollade uppskattande mot mina mörka ben. Fanns inget värre än att vara blek, därför var det så skönt att jag hade en så mörk hudtoning kan man säga. Många som träffade mig sa att jag såg ut som en spanjor, vilket var halvt sant. "Det gör han." sa Alfredo snabbt. "Han är... fortfarande deprimerad. Visst bråket med Delano gjorde ju verkligen honom illa men han tänkte att det vore bäst för dig om ni slutade prata." Jag skrattade och drack igen, snart skulle jag vara sjukt kissnödig. "Hur mår han?" jag blev allvarlig. Fanns ju såklart inte en natt då jag inte tänkte på honom, och undrade om han mådde bra. "Jag tycker du ska fråga honom själv.." "Vadårå?" jag började titta mig runt omkring så jag nästan fall av stolen. Jag måste ha liknat något galet fan som precis fick veta att Justin befann sig i rummet. "sovrummet." meddelade Alfredo och jag reste mig. "Jag måste gå, jag kan inte göra dethär." Det verkade han dock ha hört, då han kom gåendes mot mig och suckade. "Jag låter inte dig gå, Natacha."

"Helvete helvete.. fuck asså.. Delano kommer aldrig förlåta mig. Vad gör du här?!" stönade jag och gick runt i hela lägenheten. Dom var ganska bestämda med att jag var tvungen att stanna kvar, och Justin satt på fotöljen framför mig och Alfredo satt ute på balkongen och rökte samtidigt som han pratade i telefon. Justin hade fortfarande bandage runt sin ena hand. "han kommer aldrig få veta. jag hoppar ut genom fönstret om jag måste det. " "Så du bryter dina ben också." suckade jag och jag insåg hur elak jag lät. "Förlåt." "Det gör inget. Sätt dig ner." Jag gjorde som han sa motvilligt och satte mig ner i soffan. Bulan på magen kändes större då Justin kollade på den. "Förlåt att jag gjorde som jag gjorde. Delano hatar mig så mycket, men finns det ingen möjlighet att vi ens får ses igen? Jag behöver se dig.."

kommenter gärna så jag vet att ni läst detta!

2012-05-21 @ 20:16:02 Permalink Trouble girl Kommentarer (2) Trackbacks ()

TROUBLE GIRL - CHAPTER 40

"I'm not like that."

"ååååååååh" skrek jag och slängde jackan på golvet. Jag tryckte in naglarna i tinningarna och höll på att gräva ut mina egna ögon. Så kändes det just nu. Jag var så jävla irriterad på dom där barnen. Jag hade ringt Delano och berättat, och han tog det inte bra. Han tyckte allt var Justins fel, att han borde hålla koll på sina fans. Videon hade redan läckt, som väntat. Hundratals mail hade redan rullat in, och jag behövde förklara mig. Så jag satte mig framför min dator, tog all ilska och blåste ut den kan man säga. Sedan satte jag på kameran, där satt jag med en adidas huvtröja och satte mig i buddha ställning. "Hej alla beliebers." jag suckade, "jag vet att de flesta hatar mig just nu. Jag vill bara berätta min sida av saken, innan saken blir helt kaotisk och alla kastar ägg på mig när dom ser mig. Jag hatar inte er, även om ni nu tror det. Saken är den, att om ni attackerar mig, kallar mig för allt möjligt så måste ni förstå att jag inte kommer vara trevlig tillbaka. Jag är en helt vanlig människa precis som ni, och jag tror inte ni ler bara när någon kallar er för hora. Ni är över 20 miljoner beliebers, och jag förstår att ni alla inte är lika elaka. Ni vissa har skrivit sjukt söta saker till mig, som jag uppskattar. Läser varenda ett. Och ni måste förstå att även Justin kommer ha förhållanden, kanske inte med mig, utan flera personer. Hata inte mig, för om ni någonsin kommer fram till mig och vill ta en bild eller kanske bara prata så kommer ni faktiskt se hur jag egentligen är. Fråga om en fika så funkar det säkert bra, jag är förlovad" sa jag och tog upp min hand "och väldigt lycklig med en annan man. Vi båda skulle uppskatta att slippa sådana här saker i framtiden. Puss på er." Jag gjorde en slängkyss och vinkade innan jag stängde av. Jag gjorde ett youtube konto så jag kunde ladda upp videon. Jag visste att den inte skulle spridas av sig själv, så jag bad Lucy länka till den på sin twitter och jag hoppades att den skulle spridas.

Efter tag ringde jag Lucy för att fråga hur det gick, samtidigt som jag kollade in min egna kanal på youtube. "Hur många visningar gissar du på?" skrattade jag. "Har du inte sett Justins twitter?" "Jag har inte twitter Luc-" 1000627 visningar på endast några timmar. "Ohmygush" fick jag ur mig. Hade så många människor sett mig? I ett videoklipp? Jag hoppas innerligt inte Emilio skulle se det här. "Han länkade till videoklippet. antar att han inte hatar dig så mycket som du tror." "Har han sett dethär?" "Japp." "Detta är inte bra. Åh, jag som hade lovat honom att hålla mig borta från hans liv." "Jag tror inte att det är vad han vill Tacha." "Jo, det är det."

"Hallå? Det är Alfredo." jag höll på att tappa luren när jag hörde honom. Det hade varit ett tag sen, kanske inte så förvånade nog. Varför ville han prata med mig? "Uhm, hej. Det var ett tag sedan." "Ja, jag vet. Tro mig, det är inte p.g.a Justin, utan något annat oväntat som dök upp.." suckade han. "Jaha, men hur har du haft det?" Jag satte mig ner på sängen och Delano kollade på mig och viskade om jag skulle bada med honom, vilket jag inte orkade så han försvann in i badrummet ensam. "Bara bra. Men du, tycker vi ska ta det här hemma hos mig. Det var länge sen, vad säger du? Hälsa Delano att jag inte ska kidnappa dig." skrattade han. "Vänta lite." skrattade jag med honom och stängde av micen samtidigt som jag gick in till Delano. "Älskling, Alfredo vill att jag ska komma över. Är det okej?" "Ja, om jag får lämna och hämta dig." Jag suckade, "som om jag vore en liten tvååring men okej." Han skrattade medans jag lämnade toaletten och satte på micken igen. "Jag kommer, men Delano lämnar mig så det kan dröja ett tag tills jag är där." "Perfekt, ses sen, puss." Jag undrade vad det var som var så bråttom. Jag och Alfredo hade aldrig varit speciellt nära.

"I'm not like that."

"ååååååååh" skrek jag och slängde jackan på golvet. Jag tryckte in naglarna i tinningarna och höll på att gräva ut mina egna ögon. Så kändes det just nu. Jag var så jävla irriterad på dom där barnen. Jag hade ringt Delano och berättat, och han tog det inte bra. Han tyckte allt var Justins fel, att han borde hålla koll på sina fans. Videon hade redan läckt, som väntat. Hundratals mail hade redan rullat in, och jag behövde förklara mig. Så jag satte mig framför min dator, tog all ilska och blåste ut den kan man säga. Sedan satte jag på kameran, där satt jag med en adidas huvtröja och satte mig i buddha ställning. "Hej alla beliebers." jag suckade, "jag vet att de flesta hatar mig just nu. Jag vill bara berätta min sida av saken, innan saken blir helt kaotisk och alla kastar ägg på mig när dom ser mig. Jag hatar inte er, även om ni nu tror det. Saken är den, att om ni attackerar mig, kallar mig för allt möjligt så måste ni förstå att jag inte kommer vara trevlig tillbaka. Jag är en helt vanlig människa precis som ni, och jag tror inte ni ler bara när någon kallar er för hora. Ni är över 20 miljoner beliebers, och jag förstår att ni alla inte är lika elaka. Ni vissa har skrivit sjukt söta saker till mig, som jag uppskattar. Läser varenda ett. Och ni måste förstå att även Justin kommer ha förhållanden, kanske inte med mig, utan flera personer. Hata inte mig, för om ni någonsin kommer fram till mig och vill ta en bild eller kanske bara prata så kommer ni faktiskt se hur jag egentligen är. Fråga om en fika så funkar det säkert bra, jag är förlovad" sa jag och tog upp min hand "och väldigt lycklig med en annan man. Vi båda skulle uppskatta att slippa sådana här saker i framtiden. Puss på er." Jag gjorde en slängkyss och vinkade innan jag stängde av. Jag gjorde ett youtube konto så jag kunde ladda upp videon. Jag visste att den inte skulle spridas av sig själv, så jag bad Lucy länka till den på sin twitter och jag hoppades att den skulle spridas.

Efter tag ringde jag Lucy för att fråga hur det gick, samtidigt som jag kollade in min egna kanal på youtube. "Hur många visningar gissar du på?" skrattade jag. "Har du inte sett Justins twitter?" "Jag har inte twitter Luc-" 1000627 visningar på endast några timmar. "Ohmygush" fick jag ur mig. Hade så många människor sett mig? I ett videoklipp? Jag hoppas innerligt inte Emilio skulle se det här. "Han länkade till videoklippet. antar att han inte hatar dig så mycket som du tror." "Har han sett dethär?" "Japp." "Detta är inte bra. Åh, jag som hade lovat honom att hålla mig borta från hans liv." "Jag tror inte att det är vad han vill Tacha." "Jo, det är det."

"Hallå? Det är Alfredo." jag höll på att tappa luren när jag hörde honom. Det hade varit ett tag sen, kanske inte så förvånade nog. Varför ville han prata med mig? "Uhm, hej. Det var ett tag sedan." "Ja, jag vet. Tro mig, det är inte p.g.a Justin, utan något annat oväntat som dök upp.." suckade han. "Jaha, men hur har du haft det?" Jag satte mig ner på sängen och Delano kollade på mig och viskade om jag skulle bada med honom, vilket jag inte orkade så han försvann in i badrummet ensam. "Bara bra. Men du, tycker vi ska ta det här hemma hos mig. Det var länge sen, vad säger du? Hälsa Delano att jag inte ska kidnappa dig." skrattade han. "Vänta lite." skrattade jag med honom och stängde av micen samtidigt som jag gick in till Delano. "Älskling, Alfredo vill att jag ska komma över. Är det okej?" "Ja, om jag får lämna och hämta dig." Jag suckade, "som om jag vore en liten tvååring men okej." Han skrattade medans jag lämnade toaletten och satte på micken igen. "Jag kommer, men Delano lämnar mig så det kan dröja ett tag tills jag är där." "Perfekt, ses sen, puss." Jag undrade vad det var som var så bråttom. Jag och Alfredo hade aldrig varit speciellt nära.

kommentera gärna så jag vet att ni läst detta..

2012-05-21 @ 20:08:44 Permalink Trouble girl Kommentarer (2) Trackbacks ()

förlåt! 3 CHAPTERS

förlåt för den sega uppdateringen, alla våra datorer fick virus förutom min och då ville alla låna den och har inte riktigt varit hemma.. MEN ska uppdatera runt 3 chapters nu så se till att ni inte missar någon! <3

2012-05-21 @ 20:01:07 Permalink Trouble girl Kommentarer (0) Trackbacks ()

TROUBLE GIRL - CHAPTER 39

Angry Beliebers.

Jag drog på mig en stor huvtröja, men till och med i den så kunde man inte längre dölja den lilla bulan som nu hade format sig på min mage. Idag skulle jag och Delano på fotografering tillsammans. Jag hade packat ner andra kläder i en väska som jag bärde med mig, och Delano hade fixat till sig lite. Jag drog håret till en sida av mitt huvud och studerade mig själv i spegeln. Några veckor hade gått sedan mitt och Delanos bråk, och jag tyckte åtminstonde att vi hade haft det bättre än någonsin. Vi hade planerat bröllopet lite, inte alls mycket. Mest om vart. Jag ville ha det på stranden i Hawaii egentligen, men det var bara önskedrömmar. Vi pratade båda om en liten kyrka utanför stan, den var ganska perfekt för oss. Men den var inte allt för liten, alla människor som vi kände skulle få plats där. När man väl har ett bröllop så tycker jag att alla ska få komma. Även om Delano inte ville vara så mycket inblandad, så var vi båda ganska överens om att Amilia och Alexa skulle vara mina dom där som gick före och kastade blommor.

Bilderna som vi hade tagit låg nu alla på bordet, min personliga favorit var den som bara var på min mage och så var Delanos händer formade som ett hjärta runt min navel. Den var dessutom svartvit, och jag bad om just den bilden i ett större format som jag kunde hänga i vardagsrummet. Delano skulle åka iväg med Emilio till något ställe, så jag fick ta mig hem själv. Men en promednad satt aldrig fel, och jag saknade att gå ut och springa. Det var nästan frustrerande. Jag samlade allt mitt mod, jag hade fortfarande svårt för allt det där med att gå ensam. Men som tur närmade sig klockan bara två på dagen. "Hejdå min ängel, ses senare. Jag köper med mig jordgubbar och glass åt dig." sa Delano och kysste mig varsamt innan han försvann till sin egna bil. Om jag hade bett om skjuts så hade jag nog fått det.

Jag började gå på den traffikerade gångvägen, smsade samtidigt med både Lucy och Chris. Tillslut så stannade tre tjejer framför mig, och blockerade mig från att gå. Först trodde jag att det var ett sånt där när man går på samma ställe och bara behöver flytta sig, men dom flyttade sig efter mig hela tiden. Jag suckade, "ursäkta, får man gå förbi eller?" Jag la ner mobilen och dom skrattade. "Ursäkta mig din fula hora, är det Justins barn eller har du knullat alla killar du känner?" Dom andra två tjejerna skrattade, och det var alltid i grupp dom var så kaxiga. "Avundsjuka för att Justin inte tog upp lilla dig på sin konsert och sjöng one less lonely girl?" "Avundsjuk för att han håller på med Selena samtidigt eller?" Tålamodet räckte inte länge till. Tjejerna påminde mig om Maddy, som hämtat sin bror på mig. Jag hade inte ens varit i skolan på väldigt länge, och jag hade slutat bry mig. "Jävla beliebers, har aldrig gillat er." suckade jag och gick förbi dom ignorant, men dom följde efter. "hm, tror Justin blir glad att höra detdär." sa den ena och viftade med kameran i luften. "Jävla pajaser" skrattade jag "spring hem nu, ladda fort upp det på youtube och bli coola som sa emot Justin Biebers okända romans. Skynda er.." sa jag sarkastiskt och viftade med händerna i luften och vände mig om igen, men yttligare en gång ropade dom efter mig. "Du vet alla beliebers kommer hata dig. Lär inte bli så kul." "Ser det ut som att jag bryr mig? Dom hatar mig redan. Herregud, jag är förlovad med en annan kille. Hejdå töntar." Jag gick därifrån och lyssnade inte ens längre på dom. Det var ju inte direkt så att Justin kunde hata mig ännu mer.

Angry Beliebers.

Jag började gå på den traffikerade gångvägen, smsade samtidigt med både Lucy och Chris. Tillslut så stannade tre tjejer framför mig, och blockerade mig från att gå. Först trodde jag att det var ett sånt där när man går på samma ställe och bara behöver flytta sig, men dom flyttade sig efter mig hela tiden. Jag suckade, "ursäkta, får man gå förbi eller?" Jag la ner mobilen och dom skrattade. "Ursäkta mig din fula hora, är det Justins barn eller har du knullat alla killar du känner?" Dom andra två tjejerna skrattade, och det var alltid i grupp dom var så kaxiga. "Avundsjuka för att Justin inte tog upp lilla dig på sin konsert och sjöng one less lonely girl?" "Avundsjuk för att han håller på med Selena samtidigt eller?" Tålamodet räckte inte länge till. Tjejerna påminde mig om Maddy, som hämtat sin bror på mig. Jag hade inte ens varit i skolan på väldigt länge, och jag hade slutat bry mig. "Jävla beliebers, har aldrig gillat er." suckade jag och gick förbi dom ignorant, men dom följde efter. "hm, tror Justin blir glad att höra detdär." sa den ena och viftade med kameran i luften. "Jävla pajaser" skrattade jag "spring hem nu, ladda fort upp det på youtube och bli coola som sa emot Justin Biebers okända romans. Skynda er.." sa jag sarkastiskt och viftade med händerna i luften och vände mig om igen, men yttligare en gång ropade dom efter mig. "Du vet alla beliebers kommer hata dig. Lär inte bli så kul." "Kunde inte bry mig mindre. Dom hatar mig redan. Herregud, jag är förlovad med en annan kille. Hejdå töntar." Jag gick därifrån och lyssnade inte ens längre på dom. Det var ju inte direkt så att Justin kunde hata mig ännu mer.

svar: Ja, såklart Justin kommer vara med i novellen. Kommer dom vara tillsammans direkt? Nej.

2012-05-10 @ 15:07:07 Permalink Trouble girl Kommentarer (3) Trackbacks ()

TROUBLE GIRL - CHAPTER 38

Please.

Jag sov själv ännu en natt, och jag försökte ringa till Justin ganska många gånger. Men han ville inte prata med mig. Förlåt, förlåt att jag ens kom in i ditt liv. Förlåt att allting bara blir fel när du umgås med mig. Jag vet att allt är mitt fel. Jag ska aldrig kontakta dig igen så slipper du mig. Hejdå Justin, jag älskar dig. //Natacha. Efter jag hade skickat det smset, så raderade jag hans nummer och stängde av min mobil. Jag satt bara hemma i våran soffa, jag hade verkligen klantat till det den här gången. För ynka fem månader sen så hade jag varit förälskad i Justin , trott att jag var den enda för honom. Men nu, satt jag här, älskade Delano så obeskrivligt mycket, med vårat kärleksbarn i magen, och hade fuckat up allt. Det kliade i fingrarna, jag ville kasta hela lägeheten upp och ner. Det enda som skulle kunna lugna ner mig just nu skulle väl att gå ut och springa, men inte ens det kunde jag. Jag ville att mitt egna barn inte skulle behöva gå igenom att jag och Delano inte var tillsammans, på grund utav vad jag hade gjort. Hur kunde jag ha varit så... Dörren avbröt mina tankar, och in klev Delano men han vägrade att ens se på mig när han försvann in i sovrummet. Jag studerade min ring, och gick sedan in till honom. "Vill du ha tillbaka din ring? Är det slut nu?" Jag höll mig på benen och lutade mig mot dörrkarmen. Automatiskt så masserade jag min lilla bula på magen, medans jag höll på att bryta ihop mentalt. "Vart får du det ifrån?" sa Delano och kollade på mig med en skarp blick. När han kollade på mig så, så kändes det som om min bror satt och kollade på mig. "Du pratar inte med mig, du verkar inte vela ha någonting med mig att göra." "Jag älskar dig, men jag vet inte om du gör detsamma." Jag suckade och gick fram till sängen och satte mig över honom då han låg ner. Han smekte min mage med handen och den andra min rygg. "Jag älskar dig så mycket, att jag skäms över att du ens tror något sådant." "Varför träffade du Justin bakom min rygg då?" "För mina skuldkänslor åt upp mig innefrån. Jag behövde se honom, men det betyder inte att jag vill ha honom. Jag vill ha dig, pappan till mitt barn, det är dig jag är förlovad med." Delano såg lite lugnare ut. Jag böjde mig ner för att kyssa honom snabbt, men det övergick till vilt kyssande.

Delano hade gått för att jobba, så jag låg ensam naken under täcket. Jag hade bett Lucy komma över. Jag behövde alltid min bästa vän lika mycket, trots att jag var både gravid och förlovad. Men det var ju iofs inte så konstigt. Min pojkvän och jag har bråkat för mycket dom senaste dagarna, Justin hade en bruten arm pga mig, jag svek min pojkvän. Allting gick så snabbt hela tiden, jag ville bara att saker skulle lugna ner sig oich bli precis som förut. All stress kunde inte vara bra för barnet, och jag skämdes över att jag var en sån dålig mamma redan. Jag borde bli ännu mognare, och faktiskt kunna hantera saker på ett bra sätt. Jag ville att Antonio skulle få allt som han kunde i livet. Han skulle ha möjlighet till vad han än ville få för sig. Även fast han fortfarande var inom mig, och väldigt liten och jag inte ens fått hålla honom i min famn ännu, så skulle jag redan offra mitt liv för honom. Delano skulle iallafall aldrig se bort från honom så som min pappa hade gjort, men jag älskade fortfarande min pappa villkorlöst.

"Asså du och dina problem.. " suckade Lucy och kollade på kläderna som Emilio köpt till mig. Den rosa och svarta adidasoverallen som det även kunde kallas. Den rosa funderade jag på att spara, eller ge bort. Vilket jag kunde gjort till Felicia, men hon hade den redan, och hundra andra. "Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet iallafall att jag älskar Delano men det jag gjorde mot honom var så sjukt dumt att jag vet inte om jag förtjänar honom." "Det där är ännu dummare, ni ska vara tillsammans. Och ni ska gifta er snart. Dags att börja bete sig duktigt Natacha, jag menar det." Jag suckade. Jag var verkligen patetiskt, till och med min egna bästa vän säger åt mig att sköta mig. Hurra för den blivande mamman & frun!

Please.

Jag sov själv ännu en natt, och jag försökte ringa till Justin ganska många gånger. Men han ville inte prata med mig. Förlåt, förlåt att jag ens kom in i ditt liv. Förlåt att allting bara blir fel när du umgås med mig. Jag vet att allt är mitt fel. Jag ska aldrig kontakta dig igen så slipper du mig. Hejdå Justin, jag älskar dig. //Natacha. Efter jag hade skickat det smset, så raderade jag hans nummer och stängde av min mobil. Jag satt bara hemma i våran soffa, jag hade verkligen klantat till det den här gången. För ynka fem månader sen så hade jag varit förälskad i Justin , trott att jag var den enda för honom. Men nu, satt jag här, älskade Delano så obeskrivligt mycket, med vårat kärleksbarn i magen, och hade fuckat up allt. Det kliade i fingrarna, jag ville kasta hela lägeheten upp och ner. Det enda som skulle kunna lugna ner mig just nu skulle väl att gå ut och springa, men inte ens det kunde jag. Jag ville att mitt egna barn inte skulle behöva gå igenom att jag och Delano inte var tillsammans, på grund utav vad jag hade gjort. Hur kunde jag ha varit så... Dörren avbröt mina tankar, och in klev Delano men han vägrade att ens se på mig när han försvann in i sovrummet. Jag studerade min ring, och gick sedan in till honom. "Vill du ha tillbaka din ring? Är det slut nu?" Jag höll mig på benen och lutade mig mot dörrkarmen. Automatiskt så masserade jag min lilla bula på magen, medans jag höll på att bryta ihop mentalt. "Vart får du det ifrån?" sa Delano och kollade på mig med en skarp blick. När han kollade på mig så, så kändes det som om min bror satt och kollade på mig. "Du pratar inte med mig, du verkar inte vela ha någonting med mig att göra." "Jag älskar dig, men jag vet inte om du gör detsamma." Jag suckade och gick fram till sängen och satte mig över honom då han låg ner. Han smekte min mage med handen och den andra min rygg. "Jag älskar dig så mycket, att jag skäms över att du ens tror något sådant." "Varför träffade du Justin bakom min rygg då?" "För mina skuldkänslor åt upp mig innefrån. Jag behövde se honom, men det betyder inte att jag vill ha honom. Jag vill ha dig, pappan till mitt barn, det är dig jag är förlovad med." Delano såg lite lugnare ut. Jag böjde mig ner för att kyssa honom snabbt, men det övergick till vilt kyssande.

"Asså du och dina problem.. " suckade Lucy och kollade på kläderna som Emilio köpt till mig. Den rosa och svarta adidasoverallen som det även kunde kallas. Den rosa funderade jag på att spara, eller ge bort. Vilket jag kunde gjort till Felicia, men hon hade den redan, och hundra andra. "Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet iallafall att jag älskar Delano men det jag gjorde mot honom var så sjukt dumt att jag vet inte om jag förtjänar honom." "Det där är ännu dummare, ni ska vara tillsammans. Och ni ska gifta er snart. Dags att börja bete sig duktigt Natacha, jag menar det." Jag suckade. Jag var verkligen patetiskt, till och med min egna bästa vän säger åt mig att sköta mig. Hurra för den blivande mamman & frun!

Jag kommer nog inte uppdatera på helgerna! Tänker inte ens lova er det, för jag börjar känna mig själv nu.. Jag uppdaterar när jag har tid på kvällarna eller nätterna. Jag har inte skrivit på länge, börjar nästan få slut på idéer (obs notera att jag ligger cirka 12 chapers före er) men vet att skrivlusten kommer tillbaka alltid ibland. Ni verkar gilla det iallafall trots att jag inte är helt nöjd så tack mina älskade läsare för att ni står ut med mig! <3 Kommer sakna er när novellen är slut och jag avslutar bloggen. P U S S

2012-05-08 @ 21:44:01 Permalink Trouble girl Kommentarer (4) Trackbacks ()

TROUBLE GIRL - CHAPTER 37

(Delano!! Uff, världens snyggaste;)

Newborn.

Jag satt i mitt gamla rum och gungade fram och tillbaka oroligt. Jag ville inte gråta inför Melissa, och helt plötsligt ringde hennes telefon. Jag kunde inte höra vad dom sa i luren, men Melissas ansikte sprack upp i chock och lycka så jag antog att det var något bra. "Isabelle är på sjukhuset och föder!" sa hon direkt när hon lagt på och några sekunder kom även mamma som meddelade samma sak. Dock så skulle vi inte åka dit och kolla ännu, utan väntade istället tills dom kommit hem nästa dag.

Jag var hos mamma med Melissa tills kvällen kom, då skjutsade hon hem mig. Det var ingen hemma och jag
försökte få tag på Delano hela kvällen men han svarade inte. Jag försökte också ringa Justin helt förgäves. Jag satt uppe enda fram till klockan 12 i väntades på Delano men han kom aldrig, och då när jag ringde honom sista gången så svarade han. "Hallå?" sa han entonigt och gäspade. "Delano? Jag har ringt dig typ 300 gånger varför svarar du inte? Vart är du?" grät jag och torkade "Du vet vad du har gjort, och jag vill inte se dig just nu." "Du kan inte göra såhär. Jag behöver dig.." "Godnatt vi hörs imorgon." Han la på och jag slog i soffan menigslöst när jag insåg hur arg jag var på mig själv. mina tårar. Hade det inte varit för barnet så hade jag nog kastat sönder saker vid det här laget. Jag skickade sms innan jag somnade i sängen, Jag älskar dig, och du är den enda för mig. <3 men jag fick inget svar.

*

Nästa dag vid tio fick vi besked om att vi kunde åka hem till Emilio och hälsa på lilla prinsessan Felicia. Jag åkte samtidigt med mamma och pappa som hämtade mig. Melissa och Paul med Amilia och Alexa kom i en egen bil efter det. Isabelles släkt skulle komma på kvällen, och jag var den första som höll i Felicia. Hon var så liten, och det kändes som om hon skulle gå sönder när jag höll i henne. Samtidigt så var jag tårfärdig, när jag tänkte på att snart skulle jag ha en egen liten.

Dom bjöd oss på mat, och jag struntade i Delano och Justin idag. Melissa, jag och mamma turades om att hålla i henne. När hon inte ville äta såklart. Man kunde tydligt se hur stolt pappa Emilio var, och det borde man vara när man har en så vacker dotter. Tillslut knackade det på dörren och jag hörde Delanos röst när han klev in, jag höll precis Felicia i mina armar och tittade snabbt upp på Delano som hälsade på alla i dörröppningen. Såklart fästes hans ögon på mig för att jag höll bebisen, och hans ansikte var inte samma gamla vackra Delano. Hans öga var blått, och hans läpp var lite sprucken. Han satte sig bredvid mig, och jag gav honom lilla Felicia. Han ville väl inte heller att alla skulle veta att vi bråkat, men vi sa ändå ingenting till varandra.

När vi åt middag så hamnade jag och Delano bredvid varandra. Jag försökte att inte röra honom alls, och sedan frågade mamma vad som hade hänt med hans ansikte. "Han fick några smällar av sin kusin. Dom brottades på skoj." Alla verkade tro på det då dom inte sa något mer. Det var ändå Felicia som var i centrum nu. Ju mer jag var med henne så kom moderskänslorna fram, och det kändes förgävligt att inte kunna prata med Delano. När alla killar gick ut för att röka och säkert kolla på Emilios nya bil så gick mamma och Melissa på balkongen och jag och Delano var ensamma med bebisen. "Sover du hemma inatt?" frågade jag oberört. "Vet inte." "Skulle vara skönt och veta så jag slipper vara uppe till klockan tolv för att få reda på det." "Ingen har tvingat dig."

Jag vet att ni vill att Justin & Natacha ska bli tillsammans, men då är detta bara en utav alla Bieber noveller. Vill göra något annorlunda!

2012-05-07 @ 21:30:31 Permalink Trouble girl Kommentarer (4) Trackbacks ()

TROUBLE GIRL - CHAPTER 36

tänk er att hon är lite gravid..

Gossip.

Jag snurrade på ringen på mitt finger. Det var ett tecken på kärlek, och inte vems som helst. Utan Delanos kärlek. Jag tittade sedan ner i tidningen framför mig, det var en skvallerblaska. Jag hade endast köpt den för jag såg mig själv på framsidan, vilket skrämde mig. Man såg tydligt att jag var gravid, och mina ben såg tjocka ut enligt mig. Mitt hår såg inte alls bra ut, och som tur hade jag åtminstonde sminkat mig. Det var en stor fet rubrik under NATACHA GRAVID MED BIEBER? Jag struntade i att läsa sidorna framför utan hoppade den till enorma artiklen där jag var med. En annan bild på mig och Justins fanns, en inzoomad på mitt finger där min bekanta ring satt. Skräcklslaget läste jag artiklen:

"Natacha Carter och Justin Bieber dejtade för några månader sen. Alla trodde att dom hade tagit en paus men nu verkar det ha ändrats! Natacha är både förlovad och gravid, och Justin har inte velat ge någon kommentar. Vi har inte heller hittat någon ring på Justin, så nu är frågan? Kommer Bieber bli pappa? Eller är det någon annan som har tagit över Biebers plats i hennes hjärta?"

Det var en liten del utav artikeln men egentligen var den hur lång som helst. Det kändes fel, och jag hoppas inte att Delano skulle läsa detta för jag tror inte han skulle bli så glad heller. Jag slog igen tidningen och satte på mig en stor hoodie. Jag skulle möta Melissa i stan idag. Tyvärr så fort jag nådde stan så var det papparazzis, alla ville väl ta ett kort av "justins biebers" barn. Trött vände jag mig mot alla kameror och suckade, "Jag är inte förlovad med Justin! Tack o hej." sedan forsatte jag gå och in i en affär där både jag och Melissa gömde oss så mycket som möjligt. "Tänk om dom förvränger allt jag sa." suckade jag och ångrade mig. "Vad sa Delano?" "Han vet säkert inte."

Timmarna gick, och hysterin la sig lite. Jag försökte ringa Delano säkert tio gånger men han svarade inte. Jag hade velat gå bredvid honom, och att alla skulle förstå. När vi äntligen kom fram hem, alltså där jag bott innan så hade mamma lagat mat. Vi båda två åt som aldrig förr, antagligen så hade springadet på stan tröttat ut oss. Vi hade gömt oss för kameror och det var nog värre än ett träningspass. Mormor kom in och pratade med oss, jag försökte ringa Delano igen. Han svarade inte och jag antog att att han var sur på mig, eller så hade han bråkat igen. Jag hatade den känslan när jag visste att han kanske hade bråkat och dött, och så vet man inget. Jag var ju aldrig säker om vad han gjorde. Jag lämnade ett meddelande till honom också, men han svarade inte. "Vad fan har jag gjort?" suckade jag frusterat och la mobilen med en hård smäll på bordet. Jag fick även skicka ett sms till Justin. Har du sett nyheterna? Men inte heller han svarade, så jag fick ringa honom också. Men han svarade inte. Oroligheten var på ganska hög nivå just nu och tankarna snurrade i huvudet. "Melissa prova ringa från din telefon. Han har ju inte ditt nummer." Hon gjorde som jag sa och började ringa med maten i munnen. Signalerna tystnade efter några sekunder och jag hörde Delanos stämma i luren. Jag spärrade upp ögonen, han hade inte svarat till mig? Men till Melissa? "Hallå?" sa Delano irriterat, och jag skakade på huvudet till Melissa vilket betydde 'säg-inte-att-jag-är-här.' "Hej det är Melissa." "Hej, bad Tacha dig ringa?" Hon bet sig i läppen. "Ja, hon ringde mig orolig och frågade om jag hade hört från dig. Varför svarar du inte?" "Jag fick reda på en sak. Så jag bråkade med Justin, jag orkar inte prata med henne just nu. Men säg inget till henne." Jag slutade andas och kollade med en skräckslagen blick på henne. "Är du okej? Är Justin okej?" "Vi är okej, han har väl en bruten arm eller hand. Jag har bara lite blåmärken. Men säg inget till henne, hon kommer bli galen." "Okej, vi hörs." Melissa la på. "Du får inte ringa och säga nu, jag lovade att inte berätta. Du får hitta på att Justin sagt till Alfredo som sa till dig." "Ja.." sa jag med tårar i ögonen och försökte ringa Justin hysteriskt. Jag undrade om Delano kanske fått reda på att jag hade träffat Justin bakom hans rygg. Och stackars Justin. Men samtidigt kunde jag se framför mig hur besviken Delano var.

Gossip.

Jag snurrade på ringen på mitt finger. Det var ett tecken på kärlek, och inte vems som helst. Utan Delanos kärlek. Jag tittade sedan ner i tidningen framför mig, det var en skvallerblaska. Jag hade endast köpt den för jag såg mig själv på framsidan, vilket skrämde mig. Man såg tydligt att jag var gravid, och mina ben såg tjocka ut enligt mig. Mitt hår såg inte alls bra ut, och som tur hade jag åtminstonde sminkat mig. Det var en stor fet rubrik under NATACHA GRAVID MED BIEBER? Jag struntade i att läsa sidorna framför utan hoppade den till enorma artiklen där jag var med. En annan bild på mig och Justins fanns, en inzoomad på mitt finger där min bekanta ring satt. Skräcklslaget läste jag artiklen:

Det var en liten del utav artikeln men egentligen var den hur lång som helst. Det kändes fel, och jag hoppas inte att Delano skulle läsa detta för jag tror inte han skulle bli så glad heller. Jag slog igen tidningen och satte på mig en stor hoodie. Jag skulle möta Melissa i stan idag. Tyvärr så fort jag nådde stan så var det papparazzis, alla ville väl ta ett kort av "justins biebers" barn. Trött vände jag mig mot alla kameror och suckade, "Jag är inte förlovad med Justin! Tack o hej." sedan forsatte jag gå och in i en affär där både jag och Melissa gömde oss så mycket som möjligt. "Tänk om dom förvränger allt jag sa." suckade jag och ångrade mig. "Vad sa Delano?" "Han vet säkert inte."

Timmarna gick, och hysterin la sig lite. Jag försökte ringa Delano säkert tio gånger men han svarade inte. Jag hade velat gå bredvid honom, och att alla skulle förstå. När vi äntligen kom fram hem, alltså där jag bott innan så hade mamma lagat mat. Vi båda två åt som aldrig förr, antagligen så hade springadet på stan tröttat ut oss. Vi hade gömt oss för kameror och det var nog värre än ett träningspass. Mormor kom in och pratade med oss, jag försökte ringa Delano igen. Han svarade inte och jag antog att att han var sur på mig, eller så hade han bråkat igen. Jag hatade den känslan när jag visste att han kanske hade bråkat och dött, och så vet man inget. Jag var ju aldrig säker om vad han gjorde. Jag lämnade ett meddelande till honom också, men han svarade inte. "Vad fan har jag gjort?" suckade jag frusterat och la mobilen med en hård smäll på bordet. Jag fick även skicka ett sms till Justin. Har du sett nyheterna? Men inte heller han svarade, så jag fick ringa honom också. Men han svarade inte. Oroligheten var på ganska hög nivå just nu och tankarna snurrade i huvudet. "Melissa prova ringa från din telefon. Han har ju inte ditt nummer." Hon gjorde som jag sa och började ringa med maten i munnen. Signalerna tystnade efter några sekunder och jag hörde Delanos stämma i luren. Jag spärrade upp ögonen, han hade inte svarat till mig? Men till Melissa? "Hallå?" sa Delano irriterat, och jag skakade på huvudet till Melissa vilket betydde 'säg-inte-att-jag-är-här.' "Hej det är Melissa." "Hej, bad Tacha dig ringa?" Hon bet sig i läppen. "Ja, hon ringde mig orolig och frågade om jag hade hört från dig. Varför svarar du inte?" "Jag fick reda på en sak. Så jag bråkade med Justin, jag orkar inte prata med henne just nu. Men säg inget till henne." Jag slutade andas och kollade med en skräckslagen blick på henne. "Är du okej? Är Justin okej?" "Vi är okej, han har väl en bruten arm eller hand. Jag har bara lite blåmärken. Men säg inget till henne, hon kommer bli galen." "Okej, vi hörs." Melissa la på. "Du får inte ringa och säga nu, jag lovade att inte berätta. Du får hitta på att Justin sagt till Alfredo som sa till dig." "Ja.." sa jag med tårar i ögonen och försökte ringa Justin hysteriskt. Jag undrade om Delano kanske fått reda på att jag hade träffat Justin bakom hans rygg. Och stackars Justin. Men samtidigt kunde jag se framför mig hur besviken Delano var.

Förlåt för dålig uppdatering, men har haft jättebra dagar och har inte ens rört datan. Det har ju som sagt varit långledigt, så jag och min "Delano" har gjort massa saker. Hoppas ni förstår! Bilderna kommer upp imorgon, min data är alltid seg i mitt rum och orkar inte gå in till vardagsrummet för att ta dom. Men vet redan vilka det ska bli! Puss! :)

2012-05-02 @ 20:56:09 Permalink Trouble girl Kommentarer (3) Trackbacks ()