Baby plans.

Påvägen hem till Delano pratade jag med Melissa. Det hade verkligen varit ett tag sedan, jag saknade både min Amilia och Alexa. Mina två favorittjejer. Hon skulle komma och hälsa på om några veckor, och sedan stanna ett tag. Iallafall tills Antonio var född.

Jag klev in utan att knacka och hittade honom i vardagsrumssoffan. Jag satte mig på andra sidan vid hans fötter. "Tror du att vi kan bo här? Trots att vi inte är tillsammans." Han satte sig upp och satte sig emot mig. Våra fötter blev sammanlänkade i mitten utav soffan, det kändes inte konstigt med tanke på att vi alltid gjort så. Tillsammans eller inte. "Såklart ni ska bo här." Jag log mot honom. "Bra. Jag tror du kommer bli en perfekt pappa.." Han skrattade åt mig. "Du och Justin får vara här tillsammans hur mycket ni vill, men bara att han inte tror att han bestämmer över barnet för då dödar jag honom." Det förvånade mig att Delano var så förstående och sa att Justin fick komma. "Det skulle han aldrig göra. Du vet att du alltid kommer vara den jag vänder mig till först. Jag trodde verkligen att jag bara kunde älska dig, men jag var för ung.." Han lutade sig fram för att krama mig. "Jag vet gumman, jag inser det nu också. När du var borta" han lutade sig tillbaka i soffan "så letade Justin efter dig dag som natt och han såg hela tiden till att jag hade det bra. Jag insåg vilken bra kille han var, och att han förtjänar dig. Justin har ett tryggare liv än vad jag har, det kommer passa Antonio perfekt. Ni kan flytta hit om ni vill, alla tre tillsammans." Jag kände mig nära tårögd när han pratade, men jag höll mig. "Jag-" Jag rynkade pannan och kände en klump i halsen. "Jag vet inte om Justin skulle någonsin kunna flytta hit."

*

Jag skulle sova hos Alfredo, för han var bortrest så jag och Justin skulle vara ensamma. Vi behövde prata, innan han åkte tillbaka till LA. "Hej älskling." sa han och pussade mig när jag klev in. Han hade på sig en svart t-shirt och mjukisar. Jag log och klev in, han tog min väska som jag hade med mig och la in den i sovrummet. "jag har gjort mat till oss. Köttfärssås och spagetti." skrattade han och ledde mig in i köket. Såfort jag klev in där blev jag helt stum, och min mun var säkert öppen. Han hade tänt ljus i hela köket, och dukat upp romantiskt på vardagsrums bordet med stora kuddar som stolar. Det var stora lyktor på golvet och hyllorna, och ljus, blommor och lukten den var underbar. Det var som om han hade blandat alla mina favoriter lukter i ett. Och på bordet stod maten och jordgubbar, choklad, dricka och jag vet inte vad. "Gillar du det?" viskade han i mitt öra, vilket gav mig rysningar. "Ingen har någonsin gjort något sånt här till mig förut, tack Justin." sa jag och vände mig om för att krama om honom länge. Tillslut tog han min hand och ledde mig till min plats, och leendet kunde verkligen inte döljas på mina läppar. "Smaklig måltid." Maten han hade gjort såg verkligen god ut, och han hällde upp cola i mitt glas. Han drack också cola, fast jag sa åt honom att jag var gravid och inte han. "Bestämde ni allting med Delano?" frågade han och stoppade mat i munnen. "Mmm.." Jag tog en paus, "han vill att vi ska flytta till lägenheten." Han satte nästan maten i halsen trots att han lyckades gömma det bra. "Jag-" Jag avbröt honom. "Jag vet att du inte vill flytta hit, jag sa det åt honom." Han visste nog inte vad han skulle säga, så han tog min hand över bordet men jag kollade bara ner i maten. "Jag vill att du ska flytta med mig till mitt hus i LA." Jag tittade skärrat upp mot honom. "Jag vet inte Justin.." "Jag menar inte nu, kanske om ett år om du är redo." Jag försökte le. "Vi får ta det sen. Men jag hoppas att du kan sålänge vara så mycket som möjligt här hos Alfredo och hos mig.." Han suckade och släppte min hand så vi kunde äta igen. "Jag måste åka iväg imorgon, jag kommer vara borta ett par veckor. Kommer och hälsar på ibland, men iallafall en månad." Jag såg ledsen ut men försökte hålla leendet ändå. "Jag kommer sakna dig."

Påvägen hem till Delano pratade jag med Melissa. Det hade verkligen varit ett tag sedan, jag saknade både min Amilia och Alexa. Mina två favorittjejer. Hon skulle komma och hälsa på om några veckor, och sedan stanna ett tag. Iallafall tills Antonio var född.

Jag klev in utan att knacka och hittade honom i vardagsrumssoffan. Jag satte mig på andra sidan vid hans fötter. "Tror du att vi kan bo här? Trots att vi inte är tillsammans." Han satte sig upp och satte sig emot mig. Våra fötter blev sammanlänkade i mitten utav soffan, det kändes inte konstigt med tanke på att vi alltid gjort så. Tillsammans eller inte. "Såklart ni ska bo här." Jag log mot honom. "Bra. Jag tror du kommer bli en perfekt pappa.." Han skrattade åt mig. "Du och Justin får vara här tillsammans hur mycket ni vill, men bara att han inte tror att han bestämmer över barnet för då dödar jag honom." Det förvånade mig att Delano var så förstående och sa att Justin fick komma. "Det skulle han aldrig göra. Du vet att du alltid kommer vara den jag vänder mig till först. Jag trodde verkligen att jag bara kunde älska dig, men jag var för ung.." Han lutade sig fram för att krama mig. "Jag vet gumman, jag inser det nu också. När du var borta" han lutade sig tillbaka i soffan "så letade Justin efter dig dag som natt och han såg hela tiden till att jag hade det bra. Jag insåg vilken bra kille han var, och att han förtjänar dig. Justin har ett tryggare liv än vad jag har, det kommer passa Antonio perfekt. Ni kan flytta hit om ni vill, alla tre tillsammans." Jag kände mig nära tårögd när han pratade, men jag höll mig. "Jag-" Jag rynkade pannan och kände en klump i halsen. "Jag vet inte om Justin skulle någonsin kunna flytta hit."

*

Jag skulle sova hos Alfredo, för han var bortrest så jag och Justin skulle vara ensamma. Vi behövde prata, innan han åkte tillbaka till LA. "Hej älskling." sa han och pussade mig när jag klev in. Han hade på sig en svart t-shirt och mjukisar. Jag log och klev in, han tog min väska som jag hade med mig och la in den i sovrummet. "jag har gjort mat till oss. Köttfärssås och spagetti." skrattade han och ledde mig in i köket. Såfort jag klev in där blev jag helt stum, och min mun var säkert öppen. Han hade tänt ljus i hela köket, och dukat upp romantiskt på vardagsrums bordet med stora kuddar som stolar. Det var stora lyktor på golvet och hyllorna, och ljus, blommor och lukten den var underbar. Det var som om han hade blandat alla mina favoriter lukter i ett. Och på bordet stod maten och jordgubbar, choklad, dricka och jag vet inte vad. "Gillar du det?" viskade han i mitt öra, vilket gav mig rysningar. "Ingen har någonsin gjort något sånt här till mig förut, tack Justin." sa jag och vände mig om för att krama om honom länge. Tillslut tog han min hand och ledde mig till min plats, och leendet kunde verkligen inte döljas på mina läppar. "Smaklig måltid." Maten han hade gjort såg verkligen god ut, och han hällde upp cola i mitt glas. Han drack också cola, fast jag sa åt honom att jag var gravid och inte han. "Bestämde ni allting med Delano?" frågade han och stoppade mat i munnen. "Mmm.." Jag tog en paus, "han vill att vi ska flytta till lägenheten." Han satte nästan maten i halsen trots att han lyckades gömma det bra. "Jag-" Jag avbröt honom. "Jag vet att du inte vill flytta hit, jag sa det åt honom." Han visste nog inte vad han skulle säga, så han tog min hand över bordet men jag kollade bara ner i maten. "Jag vill att du ska flytta med mig till mitt hus i LA." Jag tittade skärrat upp mot honom. "Jag vet inte Justin.." "Jag menar inte nu, kanske om ett år om du är redo." Jag försökte le. "Vi får ta det sen. Men jag hoppas att du kan sålänge vara så mycket som möjligt här hos Alfredo och hos mig.." Han suckade och släppte min hand så vi kunde äta igen. "Jag måste åka iväg imorgon, jag kommer vara borta ett par veckor. Kommer och hälsar på ibland, men iallafall en månad." Jag såg ledsen ut men försökte hålla leendet ändå. "Jag kommer sakna dig."

---

Nästa chapter kommer det hända något, tror ni kan gissa vad ;)

Dont feel bad for me.

"Justin, det är okej." sa jag genom tårarna och kramade om honom. Jag försökte le mot honom, men han verkade inte okej. Jag visste att det skulle bli känslosamt för honom när han läste, och jag visste inte ens vad han hade läst. Det fanns så mycket skit i dom månaderna som jag skrev att jag ärligt talat var rädd över vad han hade hittat. Jag ångrade mig att jag lät honom läsa överhuvudtaget. Som om tycka synd om mig själv.

Alla undrade varför jag älskade Delano. Men ni måste förstå. Han visste exakt allt jag igenom, och ändå stod han kvar brevid mig. ingen visste så mycket om mig som han, och Lucy. Som förresten jag hade spenderat två dagar med innan. Han stöttade mig i allt, innan jag kände Justin, innan jag fattade hur fan livet kan vara. Dani sa till mig förut, när vi pratade om giftermål. Han ville inte gifta sig och jag frågade varför. "Därför att ska jag i samma kyrka som jag gråtit över förlusten över mina vänner, stå och fira kärleken? Ska jag stå lycklig och skratta på exakt samma ställe som jag tidigare gråtit? Den dagen du gifter dig har du säkert redan förlorat tjugo vänner och begravt dom, sen ska du stå där och le. Aldrig." Nu efteråt har jag tänkt på det, och han har faktiskt rätt. Men den kyrkan som jag och Delano valde hade ingen begravts på som jag känt. Och han hade rätt, jag hade säkert förlorat tio vänner redan, som var unga.

Justin åkte hem på natten, vi skiljdes exakt så som när vi träffats första gången idag så han hade åtminstonde inte tagit avstånd från mig ännu.  Man vet ju aldrig. Han tog med sig min data, han ville läsa allt. Varför? Tänkte jag. Varför, lät jag honom ta med den när det är jag som kommer lida mest utav det. Han skulle få veta alla mina hemligheter då.. Vi bestämde också att vi skulle åka iväg en weekend snart, men det var bara sex veckor kvar av min gravidhet så vi skulle nog vänta. Imorgon skulle jag till barnmorskan.

*

"Så, nu var det dags igen." Jag öppnade dörren till både mig och Lucy. Därinne satt Suzan som var min barnmorska och hon välkommnade oss båda med en kram. "Hejsan, det var ett tag sedan." Jag fick som vanligt lägga mig ner och vi kollade på bebisen så att allting var bra. Hon frågade om jag ville höra hjärtljuden, vilket jag inte ville. Det kändes konstigt att göra det utan Delano, och jag ville inte. Men jag älskade fortfarande Antonio så mycket, och jag längtade tills att bara få hålla honom i mina egna armar och se på honom. När vi var klara så satte vi oss vid bordet och skulle prata lite. "Ni måste skriva en förlossningsplan, som vi har pratat om innan." Jag nickade medans hon skrev i sina papper. "Ni kan packa klart en väska som ni tar med er sen. Nu kan det faktiskt snart hända närsomhelst, men bli inte orolig om det dröjer längre tid. Visste ni att det kan gå 42 veckor över tiden utan att det ens är konstigt?" Jag skakade på huvudet och hoppades innerligt inte att det skulle hända mig/oss. Jag orkade inte ens vänta på honom så länge. "Hur många får man ha med i rummet? Får man ha någon?" Hon tittade upp. "Man får nog ha vem man vill därinne, det bestämmer du själv vad som känns tryggast." "Då vill jag bara ha Delano, och Lucy."

Vi hade kommit ut och bestämde oss för att shoppa till Antonio, jag hade inte ens köpt så himla mycket kläder. Allting annat var klart, förutom det. "Natacha, varför vill du inte ens ha din mamma eller Justin därinne?" Jag suckade. "Det är mitt och Delanos barn. Jag älskar Justin och så, men det är vår sak. Jag kan inte släppa in Justin som Antonios pappa, aldrig. Min mamma och dom får vänta, annars kommer jag inte klara det." skrattade jag i slutet och vi gick in på en barnaffär. Dom log stort mot oss när vi klev in. "Vart hade du tänkt att bo?" Jag drog fram mobilen för att skicka sms till Delano att vi behövde träffas, och sedan svarade jag på hennes fråga med tre nya klädesplagg i handen. "Hos oss. mig och Delano. Jag hoppas att vi kan bo där tillsammans utan att det är några problem ett tag iallafall.." Han svarade på mitt sms med att jag skulle komma över vid sju tiden. Ju mer kläder jag hittade, desto mer längtade jag.

"Justin, det är okej." sa jag genom tårarna och kramade om honom. Jag försökte le mot honom, men han verkade inte okej. Jag visste att det skulle bli känslosamt för honom när han läste, och jag visste inte ens vad han hade läst. Det fanns så mycket skit i dom månaderna som jag skrev att jag ärligt talat var rädd över vad han hade hittat. Jag ångrade mig att jag lät honom läsa överhuvudtaget. Som om tycka synd om mig själv.

Alla undrade varför jag älskade Delano. Men ni måste förstå. Han visste exakt allt jag igenom, och ändå stod han kvar brevid mig. ingen visste så mycket om mig som han, och Lucy. Som förresten jag hade spenderat två dagar med innan. Han stöttade mig i allt, innan jag kände Justin, innan jag fattade hur fan livet kan vara. Dani sa till mig förut, när vi pratade om giftermål. Han ville inte gifta sig och jag frågade varför. "Därför att ska jag i samma kyrka som jag gråtit över förlusten över mina vänner, stå och fira kärleken? Ska jag stå lycklig och skratta på exakt samma ställe som jag tidigare gråtit? Den dagen du gifter dig har du säkert redan förlorat tjugo vänner och begravt dom, sen ska du stå där och le. Aldrig." Nu efteråt har jag tänkt på det, och han har faktiskt rätt. Men den kyrkan som jag och Delano valde hade ingen begravts på som jag känt. Och han hade rätt, jag hade säkert förlorat tio vänner redan, som var unga.

Justin åkte hem på natten, vi skiljdes exakt så som när vi träffats första gången idag så han hade åtminstonde inte tagit avstånd från mig ännu.  Man vet ju aldrig. Han tog med sig min data, han ville läsa allt. Varför? Tänkte jag. Varför, lät jag honom ta med den när det är jag som kommer lida mest utav det. Han skulle få veta alla mina hemligheter då.. Vi bestämde också att vi skulle åka iväg en weekend snart, men det var bara sex veckor kvar av min gravidhet så vi skulle nog vänta. Imorgon skulle jag till barnmorskan.

*

"Så, nu var det dags igen." Jag öppnade dörren till både mig och Lucy. Därinne satt Suzan som var min barnmorska och hon välkommnade oss båda med en kram. "Hejsan, det var ett tag sedan." Jag fick som vanligt lägga mig ner och vi kollade på bebisen så att allting var bra. Hon frågade om jag ville höra hjärtljuden, vilket jag inte ville. Det kändes konstigt att göra det utan Delano, och jag ville inte. Men jag älskade fortfarande Antonio så mycket, och jag längtade tills att bara få hålla honom i mina egna armar och se på honom. När vi var klara så satte vi oss vid bordet och skulle prata lite. "Ni måste skriva en förlossningsplan, som vi har pratat om innan." Jag nickade medans hon skrev i sina papper. "Ni kan packa klart en väska som ni tar med er sen. Nu kan det faktiskt snart hända närsomhelst, men bli inte orolig om det dröjer längre tid. Visste ni att det kan gå 42 veckor över tiden utan att det ens är konstigt?" Jag skakade på huvudet och hoppades innerligt inte att det skulle hända mig/oss. Jag orkade inte ens vänta på honom så länge. "Hur många får man ha med i rummet? Får man ha någon?" Hon tittade upp. "Man får nog ha vem man vill därinne, det bestämmer du själv vad som känns tryggast." "Då vill jag bara ha Delano, och Lucy."

Vi hade kommit ut och bestämde oss för att shoppa till Antonio, jag hade inte ens köpt så himla mycket kläder. Allting annat var klart, förutom det. "Natacha, varför vill du inte ens ha din mamma eller Justin därinne?" Jag suckade. "Det är mitt och Delanos barn. Jag älskar Justin och så, men det är vår sak. Jag kan inte släppa in Justin som Antonios pappa, aldrig. Min mamma och dom får vänta, annars kommer jag inte klara det." skrattade jag i slutet och vi gick in på en barnaffär. Dom log stort mot oss när vi klev in. "Vart hade du tänkt att bo?" Jag drog fram mobilen för att skicka sms till Delano att vi behövde träffas, och sedan svarade jag på hennes fråga med tre nya klädesplagg i handen. "Hos oss. mig och Delano. Jag hoppas att vi kan bo där tillsammans utan att det är några problem ett tag iallafall.." Han svarade på mitt sms med att jag skulle komma över vid sju tiden. Ju mer kläder jag hittade, desto mer längtade jag. 

---

Woop woop, det närmar sig med Antonio ;) Känns inte som att jag har skrivit en enda novell såhär länge utan att tröttna.. Wow, rekord! Har skrivit till chapter 64, och allting flyer fortfarande på. Vi når nog över 100 chapters, vänta bara! :D 

You.

Två dagar hade passerat. Jag drog fram min lilla dator och loggade in på Delanos facebook, han hade inte bytt lösenord, vilket var sachaälskling inte speciellt svårt. Jag ville knappt kolla vad jag skulle hitta. Jag hade inte ens hört något av honom, förutom genom Emilio. Jag började läsa på hans tidslinje för att fördröja tiden. Massvis med nya tjejnamn dök upp och jag klickade på meddelanden. Det var direkt tio tjejer, minst som han hade skrivit med bara igår. Jag började med den första tjejen, som var brunhårig och var väldigt vacker. Desto mer jag läste desto mer började jag må illa. Jag klickade på nästa och det blev inte bättre.

Michelle: Kom och värm mig;)

Delano: Jag kommer

Michelle: Bra snygging, jag väntar på dig.

5 timmar senare:

Delano: Tack så mycket för dom senaste timmarna snygging.  Borde ha tagit dig från första  början;)

Michelle: Det borde du ha gjort, och skitit i den där horan.

Jag slog igen dataskärmen och kände tårarna rinna, olämpligt som det var klev Justin in i mitt rum då han skulle komma medans min mamma var iväg över dagen."Vad är det gumman?" sa han och kramade om mig. Jag grät inte hysertiskt, utan det rann bara sakta nedför min kind. "Inget älskling, tog du med godis?" Han nickade och drog fram en säkert fem kilos påse med godis vilket fick mig att skratta. "Du vill tydligen göra mig tjockare än vad jag redan är." "Det är okej att vara tjock när man är gravid tjejen. Sätt inte så mycket krav på dig själv." Han pussa mig på hjässan. Jag kände mig verkligen nykär, trots att jag redan älskade honom. "Gullig du är."

Vi gjorde ingenting, men samtidigt gick tiden väldigt snabbt. Vi kollade på barnfilmer, vilket var väldigt kul enligt mig. Justin verkade tycka vadsomhelst var roligt. Vilket jag också ioförsig tyckte, sålänge jag var med honom. När vi kollat på hela filmen så råkade jag klicka in mig på dokument, och hittade ett namngett självbiografi. "Får jag läsa?" Justin kollade på mig genom nyfikna ögon, och jag var rädd. Jag ville inte se hans blick när han läste, så jag var osäker. Meningen var att det skulle vara gömt & raderat. Ändå, så nickade jag men tog andan. "Men jag kan inte vara härinne då. Jag tar ett bad sålänge. Kom och gör mig sällskap när du är klar. Och du får inte dömma mig, vad du än läser." Jag gav honom en puss och försvann oroligt.

Justins perspektiv:

Jag var lite orolig efter vad hon sagt. Jag klickade ändå upp dokumentet som var datum markerat och ganska långt. Jag räknade ut att hon var fjorton år när detta skrevs.

3 Mars 2010:

Jag är trött. På att bli sviken. Men mest på mig själv. Det är något konstigt med mig. Jag kan inte vara normal, jag tänker inte som någon annan. Denna perfekta kille, han som skriver dom sötaste och bästa smsen tog jag bara helt avstånd från. Det blir alltid så. Jag vet inte ens varför. Jag gillar att jaga dom tills dom vill ha mig, då blir jag dryg och skiter i dom. Ändå är det enda jag drömmer riktig kärlek.

Pappa åkte igår igen, jag ville att han skulle åka. Jag ville ha ett avstånd från honom ett tag. Tills jag saknar honom, och alla onda tankar försvinner. Emilio försvinner. Jag vet att han gör något dumt med Delano. Jag vill inte att dom ska skadas, eller sno något, slå någon, bli slagna, fast av polisen. Han väntar tills mamma har  somnat, och sen går han ut. Ibland tar han bilen, och mina böner blir bara fler och fler om kvällarna. "Snälla Gud, välsigna Emilio och Delano. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dom, och jag vill inte se dom skadade. Amen."

Igår gjorde jag något dumt. Jag gav med mig igen, jag gjorde det. Det var kul, skönt och avslappnade. Det var så lätt att ge med sig. Svårt att låta bli. Röka är ingen stor sak, sålänge man röker cigaretter eller vattenpipa. Men jag rökte gräs. Lucy gjorde också det, men Dani vet inte om det. Han skulle döda mig. Jag har redan gjort det två gånger. Jag vill inte göra det igen.. Men allting känns ju så mycket bättre medans jag gör det? Men dubbelt så mycket sämre nu..

Jag drog efter andan, och jag var så chockad. Jag hade aldrig i hela mitt liv trott något sånt om henne. Jag forsatte läsa, rädd över vad jag skulle möta.

10 Mars 2010:

Förlåt mamma. Förlåt för alla mina misstag som jag gjort. Förlåt att jag inte är den du önskar att jag är. Det gör ont inom mig. Jag älskar dig så mamma, och jag ska göra dig stolt. Vänta bara. Du ska vara stolt över mig, det är mitt mål. Jag vet att du är orolig över Emilio, det är jag med, tro mig. Vi fixar det här tillsammans, allihopa. Jag ska göra mitt bästa, älskade mamma.

Delano fick reda på att jag hade rökt på, och blåmärken täcker min kropp. Emilio fick inget veta, tackar alla Gudar. Hoppas inte han bestämmer sig för att berätta bara. Han vet att jag skulle bli misshandlad, på riktigt, så han beslöt sig för göra det själv. Han sa; "Får jag någonsin reda på att det har hänt igen, skjuter jag dig i benet. Fattar du det?" Jag vet att han var seriös, så jag nickade bara och tårarna rann. Jag visste ju att det var ett misstag. Aldrig mer. Fuck livet, jag vill dö. Men samtidigt inte, men jag får magkramper för att det gör så ont inom mig. Förlåt mamma, du ska få se.

Jag bokstavligen skakade. Det forsatte enda fram till 2011, så jag gick neråt till Juni.

15 Juni 2010:

Såfort jag öppnade dörren in till lägenheten föll jag ner på knä och grät hur länge som helst. Ingen var hemma, jag hade åkt hem tidigt från grillningen. Delano älskade inte mig, Emilio kommer åka in, pappa måste ordna det, mamma kommer gråta när hon får veta. Jag rusade in på toaletten och spydde över toalettkanten. Sedan föll jag ner på golvet och försökte andas.

Lucy vet allt om mig. Jag hade aldrig klarat mig utan henne. Hon kom klockan två på natten och satt med mig hela natten. Det kändes skönt att bara prata om allt. Hon fick mig alltid att känna mig som om jag vore värd mer, men såfort hon lämnade mig så visste jag att jag var ingenting. För inte ens Delano älskar mig. Fan, Emilio om du åker in, kommer jag dö här utan dig.

Jag stängde datan och gick in på toaletten och såfort jag såg hennes oroliga och sorgsna ögon så började jag gråta. Hon gjorde samma sak och jag satt på knä framför henne. Jag kände så mycket för henne, att bara vetandes att hon gick genom allt det här ensam gjorde mig tårfull.

Två dagar hade passerat. Jag drog fram min lilla dator och loggade in på Delanos facebook, han hade inte bytt lösenord, vilket var sachaälskling inte speciellt svårt. Jag ville knappt kolla vad jag skulle hitta. Jag hade inte ens hört något av honom, förutom genom Emilio. Jag började läsa på hans tidslinje för att fördröja tiden. Massvis med nya tjejnamn dök upp och jag klickade på meddelanden. Det var direkt tio tjejer, minst som han hade skrivit med bara igår. Jag började med den första tjejen, som var brunhårig och var väldigt vacker. Desto mer jag läste desto mer började jag må illa. Jag klickade på nästa och det blev inte bättre.

Jag slog igen dataskärmen och kände tårarna rinna, olämpligt som det var klev Justin in i mitt rum då han skulle komma medans min mamma var iväg över dagen."Vad är det gumman?" sa han och kramade om mig. Jag grät inte hysertiskt, utan det rann bara sakta nedför min kind. d"Inget älskling, tog du med godis?" Han nickade och drog fram en säkert fem kilos påse med godis vilket fick mig att skratta. "Du vill tydligen göra mig tjockare än vad jag redan är." "Det är okej att vara tjock när man är gravid tjejen. Sätt inte så mycket krav på dig själv." Han pussa mig på hjässan. Jag kände mig verkligen nykär, trots att jag redan älskade honom. "Gullig du är."

Vi gjorde ingenting, men samtidigt gick tiden väldigt snabbt. Vi kollade på barnfilmer, vilket var väldigt kul enligt mig. Justin verkade tycka vadsomhelst var roligt. Vilket jag också ioförsig tyckte, sålänge jag var med honom. När vi kollat på hela filmen så råkade jag klicka in mig på dokument, och hittade ett namngett självbiografi. "Får jag läsa?" Justin kollade på mig genom nyfikna ögon, och jag var rädd. Jag ville inte se hans blick när han läste, så jag var osäker. Meningen var att det skulle vara gömt & raderat. Ändå, så nickade jag men tog andan. "Men jag kan inte vara härinne då. Jag tar ett bad sålänge. Kom och gör mig sällskap när du är klar. Och du får inte dömma mig, vad du än läser." Jag gav honom en puss och försvann oroligt.

Jag var lite orolig efter vad hon sagt. Jag klickade ändå upp dokumentet som var datum markerat och ganska långt. Jag räknade ut att hon var fjorton år när detta skrevs.

Jag drog efter andan, och jag var så chockad. Jag hade aldrig i hela mitt liv trott något sånt om henne. Jag forsatte läsa, rädd över vad jag skulle möta.

Jag bokstavligen skakade. Det forsatte enda fram till 2011, så jag gick neråt till Juni.

Jag stängde datan och gick in på toaletten och såfort jag såg hennes oroliga och sorgsna ögon så började jag gråta. Hon gjorde samma sak och jag satt på knä framför henne. Jag kände så mycket för henne, att bara vetandes att hon gick genom allt det här ensam gjorde mig tårfull.

---

Detta självbiografi är för att få veta gamla saker om henne, samt att det blir bra i framtiden när jag skriva i den. Förlåt ifall jag lägger samma bild 2 gånger, vet inte alls vilka jag har lagt och inte :/ Lägger kanske ut en till del idag.. :)

Bleeding love.

Delanos vänner förstod att dom skulle behöva gå när jag äntligen hade kommit hem tydligen. Kvar blev bara jag, Delano och min bror. Jag förklarade lite vart jag hade varit, och det var faktiskt jag som sa åt Justin att stanna. Men när Delano ville kyssa mig så drog jag mig undan och min bror höjde ögonbrynet. "Jag måste berätta något till er." Jag gick och satte mig ensam på en fåtölj där alla kunde se mig. "Jag åkte iväg för att kunna tänka på allt. På er båda två. Jag älskar er ju båda två, och jag visste inte vad jag skulle göra så jag var tvungen att komma på det innan jag kunde komma tillbaka. Komma på vad jag ville göra." Jag drog ett djupt andetag. "Vad kom du fram till då?" Delano lät förnedrad, och jag gick fram till honom och satte mig precis intill honom. "Kan jag få prata med honom ensam en stund tack?" Båda två lämnade rummet och jag kramade om honom samtidigt som jag försiktigt tappade ringen i hans hand. "Jag är inte rättvis mot dig när jag håller på som jag gör. Jag säger inte att jag inte vill gifta mig med dig, för det vill jag. Men jag vill ta en paus med oss. Och sedan, om du fortfarande vill ha mig så tar vi det sen." Han backade undan från mig. "Vadå? Ta en paus?! Med Justin eller?!?!" han röst fick mig att rygga undan. "Jag vet inte.. Låt mig få tänka över allt bara några månader." "Några månader?! Antonio föds snart!" Han hade rest sig upp och jag tog hans hand. "Förlåt älskling. Jag älskar dig otroligt mycket så jag gör det här för din skull." Jag pussade den och lämnade sedan rummet för att åka hem, hem till min mamma.

*

Mamma var inte speciellt glad över mitt beslut. Men mamma var den som tugga och tog emot, och min pappa var inte hemma som tur var. Jag behövde bara få vara, där ingen dömde mig men fortfarande vara hemma. Jag smekte min mage samtidigt som jag satt i huk framför spegeln. Jag ville tillbringa mitt vuxna liv med Delano, och det kändes inte som om min barndom var slut. Jag smsade Justin; Lust att komma över? Vi behöver prata.. bara min mamma hemma dessutom. Han svarade på mindre än en minut. Jag kommer.

"Hej Justin." Han klev in i mitt rum och mamma orkade inte ens lägga energi på det. Kanske skulle hon berätta till min bror, då skulle det bli liv i helvetet men jag orkade inte tänka på det. "Hej du." Han kramade om mig, och jag behövde verkligen den kramen just då. "Vi sätter oss på sängen." Vi satte på en film genom datan och jag la mig halft över honom. Han drog med handen på min mage, och tillslut kollade jag in i hans ögon och lutade fram huvudet mot honom. När mina läppar mötte Justins tog det en sekund för honom att fatta vad som hände, men sedan kysste han dom mjukt tillbaka och våra tungor snudda varandra ibland i våra blöta kyssar. För första gången kändes det inte fel eller jobbigt, utan bara helt underbart och rätt. Ingenting stod i vägen, och jag behövde inte ens ha skuldkänslor över det. Ju mer intensivare kyssen blev, desto mer insåg jag att jag ville det. När vi båda låg ner på sängen och saker blev ganska passionerat avslutade jag det och tog hans händer. "Inte nu med min mamma." Han förstod genast och gjorde absolut inget som jag inte ville att han skulle göra. Vi forsatte kolla på filmen och han smekte mig bara med mjuka berörningar som fick mig att rysa.

"Hur död är jag på en skala 1-10 om jag sover över? Om du nu ens vill det." Med tanke på att jag mer eller mindre fått oss båda att sova tätt omslingrade behövde han nog inte ens fråga om jag ville att han skulle sova över. Jag satte mig upp och drog på mig en kofta då jag bara hade ett linne på mig. Jag gick ut till mamma, jag ville inte att hon skulle se att jag endast hade ett linne på mig i Justins sällskap. "Mamma." sa jag på vårt hemspråk. "Om Justin sover här berättar du det till Delano eller Emilio då?" Hon verkade aningen chockad men förstående. Det var första gången jag hade tagit hem en kille. "Nej. Jag ska inte berätta något. Delano behöver inte mer drama. Men han sover inte i din säng, utan han får sova på en madrass." Jag nickade och gick in i mitt rum, där låg Justin med mobilen i luften. "Lucy frågar om du lever." skrattade han medans jag drog fram madrassen som låg under sängen. "Säg att jag ringer imorgon på morgonen." log jag. Jag bäddade klart hans säng trots att han erbjöd sig. Jag fixade allting klart och låste sedan dörren. Jag la mig i hans säng tillsammans med han och vilade huvudet på hans bröstkorg. "God natt min fina." sa han och pussade mig innan han tillslut slöt ögonen och jag smög upp till min egna säng. "God natt Justin, jag är glad att äntligen kunna få vara med dig."

Delanos vänner förstod att dom skulle behöva gå när jag äntligen hade kommit hem tydligen. Kvar blev bara jag, Delano och min bror. Jag förklarade lite vart jag hade varit, och det var faktiskt jag som sa åt Justin att stanna. Men när Delano ville kyssa mig så drog jag mig undan och min bror höjde ögonbrynet. "Jag måste berätta något till er." Jag gick och satte mig ensam på en fåtölj där alla kunde se mig. "Jag åkte iväg för att kunna tänka på allt. På er båda två. Jag älskar er ju båda två, och jag visste inte vad jag skulle göra så jag var tvungen att komma på det innan jag kunde komma tillbaka. Komma på vad jag ville göra." Jag drog ett djupt andetag. "Vad kom du fram till då?" Delano lät förnedrad, och jag gick fram till honom och satte mig precis intill honom. "Kan jag få prata med honom ensam en stund tack?" Båda två lämnade rummet och jag kramade om honom samtidigt som jag försiktigt tappade ringen i hans hand. "Jag är inte rättvis mot dig när jag håller på som jag gör. Jag säger inte att jag inte vill gifta mig med dig, för det vill jag. Men jag vill ta en paus med oss. Och sedan, om du fortfarande vill ha mig så tar vi det sen." Han backade undan från mig. "Vadå? Ta en paus?! Med Justin eller?!?!" han röst fick mig att rygga undan. "Jag vet inte.. Låt mig få tänka över allt bara några månader." "Några månader?! Antonio föds snart!" Han hade rest sig upp och jag tog hans hand. "Förlåt älskling. Jag älskar dig otroligt mycket så jag gör det här för din skull." Jag pussade den och lämnade sedan rummet för att åka hem, hem till min mamma.

*

Mamma var inte speciellt glad över mitt beslut. Men mamma var den som tugga och tog emot, och min pappa var inte hemma som tur var. Jag behövde bara få vara, där ingen dömde mig men fortfarande vara hemma. Jag smekte min mage samtidigt som jag satt i huk framför spegeln. Jag ville tillbringa mitt vuxna liv med Delano, och det kändes inte som om min barndom var slut. Jag smsade Justin; Lust att komma över? Vi behöver prata.. bara min mamma hemma dessutom. Han svarade på mindre än en minut. Jag kommer.

"Hej Justin." Han klev in i mitt rum och mamma orkade inte ens lägga energi på det. Kanske skulle hon berätta till min bror, då skulle det bli liv i helvetet men jag orkade inte tänka på det. "Hej du." Han kramade om mig, och jag behövde verkligen den kramen just då. "Vi sätter oss på sängen." Vi satte på en film genom datan och jag la mig halft över honom. Han drog med handen på min mage, och tillslut kollade jag in i hans ögon och lutade fram huvudet mot honom. När mina läppar mötte Justins tog det en sekund för honom att fatta vad som hände, men sedan kysste han dom mjukt tillbaka och våra tungor snudda varandra ibland i våra blöta kyssar. För första gången kändes det inte fel eller jobbigt, utan bara helt underbart och rätt. Ingenting stod i vägen, och jag behövde inte ens ha skuldkänslor över det. Ju mer intensivare kyssen blev, desto mer insåg jag att jag ville det. När vi båda låg ner på sängen och saker blev ganska passionerat avslutade jag det och tog hans händer. "Inte nu med min mamma." Han förstod genast och gjorde absolut inget som jag inte ville att han skulle göra. Vi forsatte kolla på filmen och han smekte mig bara med mjuka berörningar som fick mig att rysa.

"Hur död är jag på en skala 1-10 om jag sover över? Om du nu ens vill det." Med tanke på att jag mer eller mindre fått oss båda att sova tätt omslingrade behövde han nog inte ens fråga om jag ville att han skulle sova över. Jag satte mig upp och drog på mig en kofta då jag bara hade ett linne på mig. Jag gick ut till mamma, jag ville inte att hon skulle se att jag endast hade ett linne på mig i Justins sällskap. "Mamma." sa jag på vårt hemspråk. "Om Justin sover här berättar du det till Delano eller Emilio då?" Hon verkade aningen chockad men förstående. Det var första gången jag hade tagit hem en kille. "Nej. Jag ska inte berätta något. Delano behöver inte mer drama. Men han sover inte i din säng, utan han får sova på en madrass." Jag nickade och gick in i mitt rum, där låg Justin med mobilen i luften. "Lucy frågar om du lever." skrattade han medans jag drog fram madrassen som låg under sängen. "Säg att jag ringer imorgon på morgonen." log jag. Jag bäddade klart hans säng trots att han erbjöd sig. Jag fixade allting klart och låste sedan dörren. Jag la mig i hans säng tillsammans med han och vilade huvudet på hans bröstkorg. "God natt min fina." sa han och pussade mig innan han tillslut slöt ögonen och jag smög upp till min egna säng. "God natt Justin, jag är glad att äntligen kunna få vara med dig." 

---

alla glada nu va? ;)

It's not your fault.

Justins perspektiv:

Dom två första dagarna efter jag kysst Natacha, vilket jag dessutom ångrade, trodde jag att hon bara höll sig undan från mig. Jag funderade på att åka tillbaka till min egna lägenhet och bara glömma allt och gå vidare. Men sen hade Delano ringt mig och varit alldeles galen, han hittade inte Natacha någonstans att hon redan hade varit borta sen den dagen. Han var inte alls sur på mig, vilket gjorde mig också orolig. Jag kunde inte åka, och nu hade redan sju dagar gått. Ingen hade hört från henne förutom hennes syster och bror, hon hade sagt "Jag mår bra. Jag kommer tillbaka snart. Oroa er inte." Hon hade åkt med tåg, med tanke på att hon inte körkort. Eller buss kanske, men troligtvis tåg. Med tanke på att hon mådde bra, så valde vi inte polisanmäla det. Hennes bror var galen, lika galen som Delano som aldrig verkade ge upp ens för fem minuter.

*

"Justin, Natacha valde själv att kyssa dig tillbaka. Om hon dock inte hade velat så hade jag dödat dig. Men hon ville.. så det är inte ditt fel.." Yeah right, om jag inte kysst henne så hade hon väl ändå inte rymt iväg. "Det är ändå mitt fel att hon åkte iväg.." suckade jag. "Mitt med. Men det viktigaste just nu är att vi hittar henne och sen kan vi be om ursäkt." Hon hade kastat mobilen i väggen, men hon hade antaligen fixat en ny med tanke på att hon ringt sin mamma.

*

Något som skrämde mig var att det endast var två månader kvar tills hon skulle få Antonio, och ingenting stod rätt till. Delanos rastlöshet/orolighet gick till att fixa i ordning Antonios rum. Det var perfekt, och jag visste att hon skulle älska det när hon kom hem. Nu när hon nu gjorde det.. Jag förstod att hon var förvirrad, först sa jag till henne att stanna med Delano och inte bry sig om sina känslor för mig. Och sedan kysser jag henne. Jävligt dumt var det av mig. När hon kom tillbaka skulle jag ta ett avstånd från henne, knappt ens träffa henne utan Delano eller någon annan i närheten. Aldrig säga gulliga saker, eller göra något som kunde misstolkat. Jag skulle vara en vän, och försöka lära känna hennes son. Men kanske ville hon inte ens prata med mig, ja då var det inget problem med att jag skulle kyssa henne iallafall. Jag skulle acceptera det och åka tillbaka till LA och koncentrera mig på min karriär och allting annat en stund. Jag visste att jag hade tagit ett avstånd från det, och mina fans med. Jag skämdes, jag visste inte vad som hade tagit åt mig. Jag hade mycket att ordna, gamla Justin skulle tillbaka. Undra vad mina fans tänker om mig.. Jag skrev en tweet för att jag mådde illa över det. I really love you all, and I know I've been kind of off lately but that's is going change. Check out my twitter soon cause I have a suprise for u!!  Jag planerade att göra några konserter runt om i världen för att visa att jag fortfarande brydde mig. Hur jag skulle kunna välja några länder fick dom ordna, men jag ringde Scooter iallafall och berättade om mina planer.

Dom två första dagarna efter jag kysst Natacha, vilket jag dessutom ångrade, trodde jag att hon bara höll sig undan från mig. Jag funderade på att åka tillbaka till min egna lägenhet och bara glömma allt och gå vidare. Men sen hade Delano ringt mig och varit alldeles galen, han hittade inte Natacha någonstans att hon redan hade varit borta sen den dagen. Han var inte alls sur på mig, vilket gjorde mig också orolig. Jag kunde inte åka, och nu hade redan sju dagar gått. Ingen hade hört från henne förutom hennes syster och bror, hon hade sagt "Jag mår bra. Jag kommer tillbaka snart. Oroa er inte." Hon hade åkt med tåg, med tanke på att hon inte körkort. Eller buss kanske, men troligtvis tåg. Med tanke på att hon mådde bra, så valde vi inte polisanmäla det. Hennes bror var galen, lika galen som Delano som aldrig verkade ge upp ens för fem minuter.

*

"Justin, Natacha valde själv att kyssa dig tillbaka. Om hon dock inte hade velat så hade jag dödat dig. Men hon ville.. så det är inte ditt fel.." Yeah right, om jag inte kysst henne så hade hon väl ändå inte rymt iväg. "Det är ändå mitt fel att hon åkte iväg.." suckade jag. "Mitt med. Men det viktigaste just nu är att vi hittar henne och sen kan vi be om ursäkt." Hon hade kastat mobilen i väggen, men hon hade antaligen fixat en ny med tanke på att hon ringt sin mamma.

*

Något som skrämde mig var att det endast var två månader kvar tills hon skulle få Antonio, och ingenting stod rätt till. Delanos rastlöshet/orolighet gick till att fixa i ordning Antonios rum. Det var perfekt, och jag visste att hon skulle älska det när hon kom hem. Nu när hon nu gjorde det.. Jag förstod att hon var förvirrad, först sa jag till henne att stanna med Delano och inte bry sig om sina känslor för mig. Och sedan kysser jag henne. Jävligt dumt var det av mig. När hon kom tillbaka skulle jag ta ett avstånd från henne, knappt ens träffa henne utan Delano eller någon annan i närheten. Aldrig säga gulliga saker, eller göra något som kunde misstolkat. Jag skulle vara en vän, och försöka lära känna hennes son. Men kanske ville hon inte ens prata med mig, ja då var det inget problem med att jag skulle kyssa henne iallafall. Jag skulle acceptera det och åka tillbaka till LA och koncentrera mig på min karriär och allting annat en stund. Jag visste att jag hade tagit ett avstånd från det, och mina fans med. Jag skämdes, jag visste inte vad som hade tagit åt mig. Jag hade mycket att ordna, gamla Justin skulle tillbaka. Undra vad mina fans tänker om mig.. Jag skrev en tweet för att jag mådde illa över det. I really love you all, and I know I've been kind of off lately but that's is going change. Check out my twitter soon cause I have a suprise for u!! Jag planerade att göra några konserter runt om i världen för att visa att jag fortfarande brydde mig. Hur jag skulle kunna välja några länder fick dom ordna, men jag ringde Scooter iallafall och berättade om mina planer. 

Fuck my life!

Jag hade tagit hand om Delano på natten som allltid var lika kärleksfull som vanlig. Vanliga saker som han sa var; mitt hjärta, min bebis. Också ibland på vårt eget språk. Men vem vill inte ha en pojkvän som honom? Det finns inget bättre, och han förtjänar det bästa. På morgonen så ville han sova och träna sen bara senare så jag och Justin skulle träffas på en kafeteria. Jag kände mig som en riktig vanlig medborgare, snart ägde jag väl en "volvo, hus och två barn, golden retreiver" (ja vet inte hur de är där så jag tar de svenska). Jag ville inte bli en sån dock, jag gillade inte sådana personer alls.  skrev något annat här som jag väljer att inte publicera. Tack o hej!

*

"Chokladmuffins, med en varm choklad tack." Hon försvann för några sekunder och kom tillbaka med min beställning. Justin hade redan beställt då han hade fått vänta på mig som vanligt. "Du är så söt när du äter." jag började skratta och smulorna föll ner på bordet från min mun. Han började också skratta. "Varför är det alltid så att när man verkar ha hittat den rätta, så får man aldrig ändå henne?" Utan att jag egentligen hann reagera så var hans läppar pressade mot mina. Jag kunde inte backa undan, mitt huvud visste att det var fel. Men samtidigt, min kropp ville det här. Det var nu, speciellt nu när jag kände hans värme som all kärlek bubblade upp i mig igen, allting gjorde mig galen och jag kände mig alldeles för lycklig för att kunna dra mig undan. Det var Justins läppar som slutade röra sig först, och satte sig ordentligt igen. "Vad har vi gjort?.." Det var Justin som pratade, trots att jag var den som borde säga något. IGEN hade jag svikit det bästa som jag någonsin fått. "Ja-jag kan inte." fick jag fram och försvann därifrån.

*

Jag satt ljudlöst på soffan, och hade suttit så över en timme. Delano kom från gymmet, alldeles svettig och trött. "Vad har hänt bebis?" Han såg direkt att jag var ledsen och tårarna började rinna, han satte sig på knä framför mig. "Justin kysste mig, och... jag kunde inte sluta.. jag kysste honom tillbaka." Han blev chokad och reste sig upp. "Gör inget mot Justin, det var han som sa ifrån och.. tro mig. Han vill inte såra dig." Han försvann bort mot dörren och smällde igen dörren ut och jag brast ut i gråt.

Ni vet när man gråter så mycket att man skakar i sängen och får en ångestattack, att man knippar efter andan? Så hade jag just nu. Delano hade vart borta hela kvällen och natten, jag hade fortfarande inte somnat klockan fyra. Jag bestämde mig för att skriva ett långt sms till honom.

Delano, jag älskar dig så mycket. När jag ser dig får jag svårt att andas, jag har svårt att vänja mig att kunna få vakna vetandes att du alltid är nära mig. Det jag känner för dig förvirrar mig, för jag har aldrig känt så förut. Det är för mycket för mycket för mig, för det du får mig att känna är inte normalt. Varje ord du sagt till mig finns kvar inom mig, och tröstar mig exakt närsomhelst. Jag vet vad jag har gjort, och jag förtjänar inte ens dig. Jag åker iväg, jag vet inte vart men du behöver inte vara med mig. Jag förstår dig. Jag är tillbaka när jag lugnat ner mig, och vi löser det här. Men att du inte vill vara med mig någon mer, men vi måste lösa allt annat. Jag älskar dig, puss.

I samma stund som jag skrivit klart kastade jag min mobil i väggen och packade ihpp mina saker.

Jag hade tagit hand om Delano på natten som allltid var lika kärleksfull som vanlig. Vanliga saker som han sa var; mitt hjärta, min bebis. Också ibland på vårt eget språk. Men vem vill inte ha en pojkvän som honom? Det finns inget bättre, och han förtjänar det bästa. På morgonen så ville han sova och träna sen bara senare så jag och Justin skulle träffas på en kafeteria. Jag kände mig som en riktig vanlig medborgare, snart ägde jag väl en "volvo, hus och två barn, golden retreiver" (ja vet inte hur de är där så jag tar de svenska). Jag ville inte bli en sån dock, jag gillade inte sådana personer alls. skrev något annat här som jag väljer att inte publicera. Tack o hej!

*

"Chokladmuffins, med en varm choklad tack." Hon försvann för några sekunder och kom tillbaka med min beställning. Justin hade redan beställt då han hade fått vänta på mig som vanligt. "Du är så söt när du äter." jag började skratta och smulorna föll ner på bordet från min mun. Han började också skratta. "Varför är det alltid så att när man verkar ha hittat den rätta, så får man aldrig ändå henne?" Utan att jag egentligen hann reagera så var hans läppar pressade mot mina. Jag kunde inte backa undan, mitt huvud visste att det var fel. Men samtidigt, min kropp ville det här. Det var nu, speciellt nu när jag kände hans värme som all kärlek bubblade upp i mig igen, allting gjorde mig galen och jag kände mig alldeles för lycklig för att kunna dra mig undan. Det var Justins läppar som slutade röra sig först, och satte sig ordentligt igen. "Vad har vi gjort?.." Det var Justin som pratade, trots att jag var den som borde säga något. IGEN hade jag svikit det bästa som jag någonsin fått. "Ja-jag kan inte." fick jag fram och försvann därifrån.

*

Jag satt ljudlöst på soffan, och hade suttit så över en timme. Delano kom från gymmet, alldeles svettig och trött. "Vad har hänt bebis?" Han såg direkt att jag var ledsen och tårarna började rinna, han satte sig på knä framför mig. "Justin kysste mig, och... jag kunde inte sluta.. jag kysste honom tillbaka." Han blev chokad och reste sig upp. "Gör inget mot Justin, det var han som sa ifrån och.. tro mig. Han vill inte såra dig." Han försvann bort mot dörren och smällde igen dörren ut och jag brast ut i gråt.

Ni vet när man gråter så mycket att man skakar i sängen och får en ångestattack, att man knippar efter andan? Så hade jag just nu. Delano hade vart borta hela kvällen och natten, jag hade fortfarande inte somnat klockan fyra. Jag bestämde mig för att skriva ett långt sms till honom.

I samma stund som jag skrivit klart kastade jag min mobil i väggen och packade ihpp mina saker. 

---

Väldigt dålig del enligt mig, blev lite konstigt då jag valde att ta bort lite för er skull. annars hade ni väl hatat mig;) Ps. det gör inget att ni inte kommenterar på varje del! Jag är bara glad över att ni gillar det <3

Hopeless.

Jeans? Aldrig, mina tjocka ben syntes. Tights? Ännu värre. Mjukisar? För slappt. Det sög, att vara gravid. Det enda jag kände mig som var tjock och ful. Det värsta var att jag skulle träffa Justin idag, och sedan skulle Felicia komma över med Isabelle. Eller tvärt om blir det nog. Jag försökte träffa Felicia, min brors dotter, så ofta som möjligt. Men det blir tufft, speciellt om man lever Natachas liv a la drama. Jag valde tillslut mjukisar, då det ändå var mitt favorit plagg. Till det valde jag en ljus stickad tröja som var ganska lös. Håret verkade vara livlöst idag, om jag plattade det verkade det alldeles för slickat, och lockiga bara stod ut åt alla håll. Varför kändes allt värdelöst? Det enda som egentligen hade gjort min dag hitills var när Delano kom och kysste mig på halsen och sa att jag var vacker vad jag än hade på mig, men det släppte såfort han hoppade in i duschen. Jag ville vara vacker, hon som alla mina vänners mammor gett beröm om. Eller när någon körde förbi och tutade, men jag kände mig inte längre som den samma person. Justin, jag vill inte gå ut idag. Kan inte du komma hit? Jag tvättade håret i handfatet snabbt och snurrade upp det till en boll med handuken. Mitt hår blev alltid så när det inte var nytvättat, så det kanske blev bättre om jag tvättade det. Justin svarade att han skulle komma, så jag varnade Delano som inte verkade bry sig speciellt mycket. Hans svartsjuka sida hade väl försvunnit lite, men det gällde nog bara för Justin.

"Hej bror." sa Delano och gjorde ett handslag med Justin. Det skrämde mig hur nära dom höll på att bli. Justin hälsade först på Delano, och sedan mig med en kindpuss. "Ska vi köra lite fifa?" Justin lät intresserad och dom började prata spel enda in till vardagsrummet när dom placerade sig på varsin soffa. Jag trängde min in i samma soffa som Delano och suckade, vilket ingen verkade märka av då dom var fullt upptagna med annat. "Det var ett tag sen jag hade tid med sånt här." skrattade Delano överlycklig.

Jag satt på soffan säkert en timme när dom inte ens verkade ha börjat, dom började snacka om yttligare något spel som dom skulle testa senare. Sedan bestämde dom att Justin skulle med Delano till något ställe senare idag. Visst hade jag velat att Justin och Delano skulle komma överens, men att börja umgås och sånt hade jag inte räknat med. Delano la ibland handen runt mig, pussade eller kysste mig, men inget verkade störa Justin.

Delano gick sedan ut för att röka en cigg, och ringa ett samtal så jag passade på. "Ni verkade ju verkligen komma överens." sa jag och låtsades kolla på mina naglar. "Ja, han är rolig att umgås med. Jag gillar han bara mer och mer." skrattade Justin. "Jaha." sa jag och log emot honom. Ett vackert leende fick jag tillbaka. "Du gillar det inte.." sa Justin förvånat och hade läst av mitt ansiktsuttryck. "Jag vill bara inte att-" Delano kom in och jag avbröt mig själv och log stort mot honom. "Älskling, jag sticker och hämtar pizza till oss. Vad vill ni ha?" Jag reste mig upp och Delano log stort medans Justin såg bekymrad ut, trots det gömde han det bakom ett stort falskt leende. "Jag tar en kebab pizza." "Och jag en.. hawaii, men klarar du dig själv?" Jag skrattade. "Jadå, bebis är ändå vaken och vild så.." Dom skrattade åt mig och jag satte på mig skorna. Delano kom för att ge mig en sedel ur hans bunt och kysste mig sedan kort. "Jag älskar dig mitt hjärta."

*

Få han riktigt full, han behöver det. Han släpps inte in innan klockan 2, just saying. Justin och Delano hade dragit ut, och jag vet att Delano behöver det. Så jag gjorde honom en tjänst. Själv hade jag bara popcorn och filmer som jag tänkt kolla på. Vissa är den här avundsjuka flickvännen som ligger hemma i timmar och tjatar på sin man att komma hem, men då var han säkert redan otrogen. Och en sån ville jag aldrig bli. Hm, okej. Jag tar hand om honom, älskar dig, godnatt. Jag skrattade, som om jag någonsin skulle kunna somna utan Delano vid min sida när han är ute.

Jag kollade på flera filmer, var inne på facebook och kollade på barn saker. Snart skulle våran ängel vara här. Det kändes som mina känslor behövde klarnas upp innan han kom till oss. Vad kände jag egentligen för Justin? Skulle jag forsätta mitt liv undrades om hur det skulle ha blivit med honom, hur många barn vi skulle ha.. För jag visste att jag älskade honom, alldeles för mycket för att det skulle kunna räknas som vänskap.

Jeans? Aldrig, mina tjocka ben syntes. Tights? Ännu värre. Mjukisar? För slappt. Det sög, att vara gravid. Det enda jag kände mig som var tjock och ful. Det värsta var att jag skulle träffa Justin idag, och sedan skulle Felicia komma över med Isabelle. Eller tvärt om blir det nog. Jag försökte träffa Felicia, min brors dotter, så ofta som möjligt. Men det blir tufft, speciellt om man lever Natachas liv a la drama. Jag valde tillslut mjukisar, då det ändå var mitt favorit plagg. Till det valde jag en ljus stickad tröja som var ganska lös. Håret verkade vara livlöst idag, om jag plattade det verkade det alldeles för slickat, och lockiga bara stod ut åt alla håll. Varför kändes allt värdelöst? Det enda som egentligen hade gjort min dag hitills var när Delano kom och kysste mig på halsen och sa att jag var vacker vad jag än hade på mig, men det släppte såfort han hoppade in i duschen. Jag ville vara vacker, hon som alla mina vänners mammor gett beröm om. Eller när någon körde förbi och tutade, men jag kände mig inte längre som den samma person. Justin, jag vill inte gå ut idag. Kan inte du komma hit? Jag tvättade håret i handfatet snabbt och snurrade upp det till en boll med handuken. Mitt hår blev alltid så när det inte var nytvättat, så det kanske blev bättre om jag tvättade det. Justin svarade att han skulle komma, så jag varnade Delano som inte verkade bry sig speciellt mycket. Hans svartsjuka sida hade väl försvunnit lite, men det gällde nog bara för Justin.

"Hej bror." sa Delano och gjorde ett handslag med Justin. Det skrämde mig hur nära dom höll på att bli. Justin hälsade först på Delano, och sedan mig med en kindpuss. "Ska vi köra lite fifa?" Justin lät intresserad och dom började prata spel enda in till vardagsrummet när dom placerade sig på varsin soffa. Jag trängde min in i samma soffa som Delano och suckade, vilket ingen verkade märka av då dom var fullt upptagna med annat. "Det var ett tag sen jag hade tid med sånt här." skrattade Delano överlycklig.

Jag satt på soffan säkert en timme när dom inte ens verkade ha börjat, dom började snacka om yttligare något spel som dom skulle testa senare. Sedan bestämde dom att Justin skulle med Delano till något ställe senare idag. Visst hade jag velat att Justin och Delano skulle komma överens, men att börja umgås och sånt hade jag inte räknat med. Delano la ibland handen runt mig, pussade eller kysste mig, men inget verkade störa Justin.

Delano gick sedan ut för att röka en cigg, och ringa ett samtal så jag passade på. "Ni verkade ju verkligen komma överens." sa jag och låtsades kolla på mina naglar. "Ja, han är rolig att umgås med. Jag gillar han bara mer och mer." skrattade Justin. "Jaha." sa jag och log emot honom. Ett vackert leende fick jag tillbaka. "Du gillar det inte.." sa Justin förvånat och hade läst av mitt ansiktsuttryck. "Jag vill bara inte att-" Delano kom in och jag avbröt mig själv och log stort mot honom. "Älskling, jag sticker och hämtar pizza till oss. Vad vill ni ha?" Jag reste mig upp och Delano log stort medans Justin såg bekymrad ut, trots det gömde han det bakom ett stort falskt leende. "Jag tar en kebab pizza." "Och jag en.. hawaii, men klarar du dig själv?" Jag skrattade. "Jadå, bebis är ändå vaken och vild så.." Dom skrattade åt mig och jag satte på mig skorna. Delano kom för att ge mig en sedel ur hans bunt och kysste mig sedan kort. "Jag älskar dig mitt hjärta."

*

Få han riktigt full, han behöver det. Han släpps inte in innan klockan 2, just sayin'. Justin och Delano hade dragit ut, och jag vet att Delano behöver det. Så jag gjorde honom en tjänst. Själv hade jag bara popcorn och filmer som jag tänkt kolla på. Vissa är den här avundsjuka flickvännen som ligger hemma i timmar och tjatar på sin man att komma hem, men då var han säkert redan otrogen. Och en sån ville jag aldrig bli. Hm, okej. Jag tar hand om honom, älskar dig, godnatt. Jag skrattade, som om jag någonsin skulle kunna somna utan Delano vid min sida när han är ute.

Jag kollade på flera filmer, var inne på facebook och kollade på barn saker. Snart skulle våran ängel vara här. Det kändes som mina känslor behövde klarnas upp innan han kom till oss. Vad kände jag egentligen för Justin? Skulle jag forsätta mitt liv undrades om hur det skulle ha blivit med honom, hur många barn vi skulle ha.. För jag visste att jag älskade honom, alldeles för mycket för att det skulle kunna räknas som vänskap.

---

Lite mer drama kkommmer snart. Och om ni undrar varför jag vill ta bort kommentar saken, jo för annars känns det som jag är beronde av era kommentarer. Jag skriver liksom inte om ni inte kommenterar, så tror jag skulle uppdatera mer då. Men blir typ inspirerad av er, jag vet inte. Blä ska sluta skriva här & på storyn istället. Puss! 

All my foult.

Jag trodde att Delano skulle bråka med Justin och förstöra grillningen, eller att något med någon som förstörde. Men det var allt mitt fel! Varför skulle jag alltid förstöra allting? Justin och Jennifer hade sex, men vem hade inte gjort misstag som full? Efter några timmar när det hade börjat mörkna var alla fortfarande kvar. Delano passade på att dricka lite, då han aldrig gjorde det annars. Samma sak med alla andra förutom jag och Lucy. Jag var gravid och Lucy ville inte låta mig vara den enda nyktra. Vi var ju som en och samma person. Dani kom då och då för att ge Lucy en kyss, vilket inte störde mig alls. Delano gjorde samma sak med mig, och Jennifer hängde efter Justin som lim. Hon verkade vara killarnas favorit idag, då dom hela tiden skulle bära och nypa henne. Dom retades med henne så hon slog dom på låtsas och höll på, men det var kanske för att hon var den enda tjejen som var därborta nere på gården medans jag och Lucy satt under filtar på terassen. Det var fullt med tända ljus och snacks som vi satt och åt med lite cola. Mysigt var det. "Jag borde inte vara sur, eller hur?" Lucy's skrattande tystnade. "Du vet själv hur Jennifer blir när hon dricker. Så nej, inte egentligen. Kolla bara på hur hon hänger på Dani." Hon hade rätt, hon hängde både på Justin och Dani. Den enda skillnaden var att Justin inte höll på med henne, vilket Dani gjorde. Hon verkade uppskatta det.

Efter ännu en timme gick jag in för att gå på toaletten, jag råkade öppna dörren precis då Justin tvättade sina händer. "Ursäkta." sa jag och var påväg ut när Justin sa att det var lugnt. Jag stannade kvar i dörröppningen och väntade på tills han var klar. "Förlåt. Jag borde inte vara sur på dig. Det var inte meningen att bli så upprörd." Han log stort emot mig, "det är lugnt. Förlåt själv, det enda jag har att skylla på att att jag var skitfull. Jag mindes ingenting först, men några saker minns jag nu." Jag skrattade och vi gav varandra en kram. "Det tar emot att säga det här, men du och Delano passar verkligen jätte bra tillsammans. Ni är som.. menade för varandra." Jag blev chockad över att Justin sa något sånt, så jag kunde inte låta bli att  rodna och krama om honom väldigt hårt. "Tack Justin, jag är så glad över att du tycker det!"  Han log och sedan försvann han ut igen och jag gick in på toaletten. När jag öppnade dörren dock så såg jag något som jag gärna hade sluppit, Dani och Jennifers tungor i varandras munnar. Och det jag ännu mindre skulle hända, Lucy som kom upp för trapporna och såg precis samma sak. "Vad gör ni?" sa hon först alldeles chockat och när dom hoppade till och såg Lucy försökte Dani gå för att krama om henne men hon backade undan. "Gå bort från mig." sa hon och forsatte backa och hålla fram händerna. "Lucy förlåt, jag vet inte vad som tog åt mig-" "BACKA BORT FRÅN MIG SA JAG!" "LUCY!" Jag sprang fram till henne för att hålla om henne och puttade bort Dani från henne. "Du kan inte bli sur för det där!" utbrast Dani och alla utifrån hade kommit in för att se vad som hände. "INTE BLI SUR?! DIN JÄVLA IDIOT, JAG HATAR DIG!" Hon tog tag i en vas och kastade den mot Dani. Men den träffade inte. Istället sprack den och blev tusen delar i en smäll. Dani som verkade helt förvirrad kom Delano och höll fast honom. "DIN FUCKING JÄVLA BÖG!" skrek Lucy hysteriskt samtidigt som hon svingade med armarna för att komma loss. Vilket hon gjorde tillslut för att hennes hand råkade slå till min mage en gång och då släppte jag henne automatiskt. Både Delano och Justin märkte det så Justin sprang för att ta henne, men då hade hon redan kommit fram till Dani och börjat slå honom tills Justin slet loss henne. Han höll fast hennes armar och drog ner henne till undervåningen, där jag försökte lugna ner henne.

Efter ett tag hade hon lugnat ner sig, och hon började be om ursäkt flera gånger för att hon slagit till min mage med jag sa att det var lugnt. När chocken lagt sig så började hon gråta, och Justin lämnade oss ifred när jag försökte trösta henne så mycket som gick. Vi bestämde oss för att åka hem till mig och Delano, även han följde med och jag körde bilen. Även fast jag inte ville se min bästa vän sårad, så kändes det iallafall skönt att all drama inte var mellan mig, Justin och Delano.

Jag trodde att Delano skulle bråka med Justin och förstöra grillningen, eller att något med någon som förstörde. Men det var allt mitt fel! Varför skulle jag alltid förstöra allting? Justin och Jennifer hade sex, men vem hade inte gjort misstag som full? Efter några timmar när det hade börjat mörkna var alla fortfarande kvar. Delano passade på att dricka lite, då han aldrig gjorde det annars. Samma sak med alla andra förutom jag och Lucy. Jag var gravid och Lucy ville inte låta mig vara den enda nyktra. Vi var ju som en och samma person. Dani kom då och då för att ge Lucy en kyss, vilket inte störde mig alls. Delano gjorde samma sak med mig, och Jennifer hängde efter Justin som lim. Hon verkade vara killarnas favorit idag, då dom hela tiden skulle bära och nypa henne. Dom retades med henne så hon slog dom på låtsas och höll på, men det var kanske för att hon var den enda tjejen som var därborta nere på gården medans jag och Lucy satt under filtar på terassen. Det var fullt med tända ljus och snacks som vi satt och åt med lite cola. Mysigt var det. "Jag borde inte vara sur, eller hur?" Lucy's skrattande tystnade. "Du vet själv hur Jennifer blir när hon dricker. Så nej, inte egentligen. Kolla bara på hur hon hänger på Dani." Hon hade rätt, hon hängde både på Justin och Dani. Den enda skillnaden var att Justin inte höll på med henne, vilket Dani gjorde. Hon verkade uppskatta det.

Efter ännu en timme gick jag in för att gå på toaletten, jag råkade öppna dörren precis då Justin tvättade sina händer. "Ursäkta." sa jag och var påväg ut när Justin sa att det var lugnt. Jag stannade kvar i dörröppningen och väntade på tills han var klar. "Förlåt. Jag borde inte vara sur på dig. Det var inte meningen att bli så upprörd." Han log stort emot mig, "det är lugnt. Förlåt själv, det enda jag har att skylla på att att jag var skitfull. Jag mindes ingenting först, men några saker minns jag nu." Jag skrattade och vi gav varandra en kram. "Det tar emot att säga det här, men du och Delano passar verkligen jätte bra tillsammans. Ni är som.. menade för varandra." Jag blev chockad över att Justin sa något sånt, så jag kunde inte låta bli att  rodna och krama om honom väldigt hårt. "Tack Justin, jag är så glad över att du tycker det!" Han log och sedan försvann han ut igen och jag gick in på toaletten. När jag öppnade dörren dock så såg jag något som jag gärna hade sluppit, Dani och Jennifers tungor i varandras munnar. Och det jag ännu mindre skulle hända, Lucy som kom upp för trapporna och såg precis samma sak. "Vad gör ni?" sa hon först alldeles chockat och när dom hoppade till och såg Lucy försökte Dani gå för att krama om henne men hon backade undan. "Gå bort från mig." sa hon och forsatte backa och hålla fram händerna. "Lucy förlåt, jag vet inte vad som tog åt mig-" "BACKA BORT FRÅN MIG SA JAG!" "LUCY!" Jag sprang fram till henne för att hålla om henne och puttade bort Dani från henne. "Du kan inte bli sur för det där!" utbrast Dani och alla utifrån hade kommit in för att se vad som hände. "INTE BLI SUR?! DIN JÄVLA IDIOT, JAG HATAR DIG!" Hon tog tag i en vas och kastade den mot Dani. Men den träffade inte. Istället sprack den och blev tusen delar i en smäll. Dani som verkade helt förvirrad kom Delano och höll fast honom. "DIN FUCKING JÄVLA BÖG!" skrek Lucy hysteriskt samtidigt som hon svingade med armarna för att komma loss. Vilket hon gjorde tillslut för att hennes hand råkade slå till min mage en gång och då släppte jag henne automatiskt. Både Delano och Justin märkte det så Justin sprang för att ta henne, men då hade hon redan kommit fram till Dani och börjat slå honom tills Justin slet loss henne. Han höll fast hennes armar och drog ner henne till undervåningen, där jag försökte lugna ner henne.

Efter ett tag hade hon lugnat ner sig, och hon började be om ursäkt flera gånger för att hon slagit till min mage med jag sa att det var lugnt. När chocken lagt sig så började hon gråta, och Justin lämnade oss ifred när jag försökte trösta henne så mycket som gick. Vi bestämde oss för att åka hem till mig och Delano, även han följde med och jag körde bilen. Även fast jag inte ville se min bästa vän sårad, så kändes det iallafall skönt att all drama inte var mellan mig, Justin och Delano.

Danza Pausa

Femte månaden. "Justin kommer tillbaka idag." meddelade jag Delano som kom in med en handduk runt midjan. Jag la armarna runt hans hals, "jag vet. Men istället för att du ska träffa honom själv ska vi ha en grillfest på Danis gård. Han är bjuden, han kan ta med sig vilka han vill. Bara han meddelar hur många." Jag höjde ögonbrynen samtidigt som jag rörde höfterna till musiken. Han hade lagt sina händer på mina höfter. "Hm. Mina två ex och min blivande man tillsammans på en gård. Kan inte sluta bra." skrattade jag. "Jag håller koll." sa han och blinkade med ögat innan han kysste mig.

*

"Lucy, du inser att något kommer hända va?" hon tittade på mig med orolig blick. "Asså jag, du, Dani, Delano, Justin, Alfredo, Jennifer och Johannes. Oh.. mygod." Jag hade dragit på mig en svart adidas hoodie med guld märke fram och ljusa jeans. Håret hängde lockigt efter en fläta på ena sidan, och jag var sminkad. Delano skulle hämta oss om tio minuter, och hjärtat bultade i bröstet. "tur att du är tillsammans med Dani nu iallafall." Ett mindre problem, vad som skrämde mig var, Delano och Justin i samma område, plus mig.

*

Justins bil rullade in på infarten, jag behövde inte ens se den för att veta att det var hans. Så special gjord som den var hörde den inte ens in till området. Bäst att han hade alarm innan den blev snodd. "Hej." sa Justin med ett osäkert leende tillsammans med Alfredo och kom för att hälsa på alla. Jag och Delano satt på terassen, Delano hade bara kommit för att kyssa mig innan han forsatte grilla. "Hej grabben." sa Delano och han klappade Justin på ryggen samtidigt som dom hälsade. Varje sekund som dom rördes vid stannade mitt hjärta, och jag lät solglasögonen vara på så jag kunde studera dom båda två i hemlighet. Justin struntade i att hälsa på mig speciellt mycket, det var lika bra. Han gick ner med Dani och Alfredo och Delano. Dom pratade på om något som jag inte hörde. "Jennifer, du verkar hålla koll på Justin." skrattade Lucy och Jennifer hade inte släppt blicken från honom. "Nej, fan jag kom på att han och jag hade fan sex förut på en fest. Knas.." Jag drog in andan snabbt, "Va?!" "Ja, kanske bara tre månader sen." Jag började räkna tyst i mitt huvud. Det måste vart då när jag och Justin inte pratade alls. Men jag visste inte varför? Justin hade träffat henne och mig tillsammans på den första festen som vi hade varit tillsammans på. Det värsta var att han aldrig sagt det. "Hm, undra om han är ledig ikväll.." sa hon med ett skratt och Lucy skrattade osäkert med. Då kom Delano och alla med den färdiga maten och vi alla satte oss vid ett långbord. Jag hamnade mellan Delano och Dani, mitt emot mig satt Justin. Ilskan bubblade inom mig, blandat med sorg. När jag hörde Justins skratt till Jennifers skämt så blev det värre.

Vi åt klart, och jag hade hela tiden lust att slänga mig ur någonting. Men tänkte att det var bäst att låta bli, för att annars skulle Delano tro att jag var avundsjuk eller något. "Du verkar ledsen.." sa Justin och satte sig bredvid mig. "Ja, insåg precis att man inte ens kan lita på dem man älskar. Och tro mig - jag snackar inte om Delano." blicken gled på Justin, och sedan Jennifer. Trots att jag inte var ett dugg sur på henne. Men bara så han visste vad det handlade om. "Förlåt, jag var full. Det bara.." "Hände." fyllde jag i. "Jag äcklas." sa jag och reste mig upp bara för att ställde mig i Delanos famn. "Har något hänt bebis?" Jag skakade på huvudet och vi kysstes snabbt, "Tack för att du finns."

Femte månaden. "Justin kommer tillbaka idag." meddelade jag Delano som kom in med en handduk runt midjan. Jag la armarna runt hans hals, "jag vet. Men istället för att du ska träffa honom själv ska vi ha en grillfest på Danis gård. Han är bjuden, han kan ta med sig vilka han vill. Bara han meddelar hur många." Jag höjde ögonbrynen samtidigt som jag rörde höfterna till musiken. Han hade lagt sina händer på mina höfter. "Hm. Mina två ex och min blivande man tillsammans på en gård. Kan inte sluta bra." skrattade jag. "Jag håller koll." sa han och blinkade med ögat innan han kysste mig.

*

"Lucy, du inser att något kommer hända va?" hon tittade på mig med orolig blick. "Asså jag, du, Dani, Delano, Justin, Alfredo, Jennifer och Johannes. Oh.. mygod." Jag hade dragit på mig en svart adidas hoodie med guld märke fram och ljusa jeans. Håret hängde lockigt efter en fläta på ena sidan, och jag var sminkad. Delano skulle hämta oss om tio minuter, och hjärtat bultade i bröstet. "tur att du är tillsammans med Dani nu iallafall." Ett mindre problem, vad som skrämde mig var, Delano och Justin i samma område, plus mig.

*

Justins bil rullade in på infarten, jag behövde inte ens se den för att veta att det var hans. Så special gjord som den var hörde den inte ens in till området. Bäst att han hade alarm innan den blev snodd. "Hej." sa Justin med ett osäkert leende tillsammans med Alfredo och kom för att hälsa på alla. Jag och Delano satt på terassen, Delano hade bara kommit för att kyssa mig innan han forsatte grilla. "Hej grabben." sa Delano och han klappade Justin på ryggen samtidigt som dom hälsade. Varje sekund som dom rördes vid stannade mitt hjärta, och jag lät solglasögonen vara på så jag kunde studera dom båda två i hemlighet. Justin struntade i att hälsa på mig speciellt mycket, det var lika bra. Han gick ner med Dani och Alfredo och Delano. Dom pratade på om något som jag inte hörde. "Jennifer, du verkar hålla koll på Justin." skrattade Lucy och Jennifer hade inte släppt blicken från honom. "Nej, fan jag kom på att han och jag hade fan sex förut på en fest. Knas.." Jag drog in andan snabbt, "Va?!" "Ja, kanske bara tre månader sen." Jag började räkna tyst i mitt huvud. Det måste vart då när jag och Justin inte pratade alls. Men jag visste inte varför? Justin hade träffat henne och mig tillsammans på den första festen som vi hade varit tillsammans på. Det värsta var att han aldrig sagt det. "Hm, undra om han är ledig ikväll.." sa hon med ett skratt och Lucy skrattade osäkert med. Då kom Delano och alla med den färdiga maten och vi alla satte oss vid ett långbord. Jag hamnade mellan Delano och Dani, mitt emot mig satt Justin. Ilskan bubblade inom mig, blandat med sorg. När jag hörde Justins skratt till Jennifers skämt så blev det värre.

Vi åt klart, och jag hade hela tiden lust att slänga mig ur någonting. Men tänkte att det var bäst att låta bli, för att annars skulle Delano tro att jag var avundsjuk eller något. "Du verkar ledsen.." sa Justin och satte sig bredvid mig. "Ja, insåg precis att man inte ens kan lita på dem man älskar. Och tro mig - jag snackar inte om Delano." blicken gled på Justin, och sedan Jennifer. Trots att jag inte var ett dugg sur på henne. Men bara så han visste vad det handlade om. "Förlåt, jag var full. Det bara.." "Hände." fyllde jag i. "Jag äcklas." sa jag och reste mig upp bara för att ställde mig i Delanos famn. "Har något hänt bebis?" Jag skakade på huvudet och vi kysstes snabbt, "Tack för att du finns." 

---

Jag har lust att ta bort möjligeheten att kommentera.. men känns onödigt med tanke på att det är kanske bara någon månad kvar tills novellen ligger nerstängd.. Jaja, vad tycker ni bebisar?