Please.

Jag sov själv ännu en natt, och jag försökte ringa till Justin ganska många gånger. Men han ville inte prata med mig. Förlåt, förlåt att jag ens kom in i ditt liv. Förlåt att allting bara blir fel när du umgås med mig. Jag vet att allt är mitt fel. Jag ska aldrig kontakta dig igen så slipper du mig. Hejdå Justin, jag älskar dig. //Natacha. Efter jag hade skickat det smset, så raderade jag hans nummer och stängde av min mobil. Jag satt bara hemma i våran soffa, jag hade verkligen klantat till det den här gången. För ynka fem månader sen så hade jag varit förälskad i Justin , trott att jag var den enda för honom. Men nu, satt jag här, älskade Delano så obeskrivligt mycket, med vårat kärleksbarn i magen, och hade fuckat up allt. Det kliade i fingrarna, jag ville kasta hela lägeheten upp och ner. Det enda som skulle kunna lugna ner mig just nu skulle väl att gå ut och springa, men inte ens det kunde jag. Jag ville att mitt egna barn inte skulle behöva gå igenom att jag och Delano inte var tillsammans, på grund utav vad jag hade gjort. Hur kunde jag ha varit så... Dörren avbröt mina tankar, och in klev Delano men han vägrade att ens se på mig när han försvann in i sovrummet. Jag studerade min ring, och gick sedan in till honom. "Vill du ha tillbaka din ring? Är det slut nu?" Jag höll mig på benen och lutade mig mot dörrkarmen. Automatiskt så masserade jag min lilla bula på magen, medans jag höll på att bryta ihop mentalt. "Vart får du det ifrån?" sa Delano och kollade på mig med en skarp blick. När han kollade på mig så, så kändes det som om min bror satt och kollade på mig. "Du pratar inte med mig, du verkar inte vela ha någonting med mig att göra." "Jag älskar dig, men jag vet inte om du gör detsamma." Jag suckade och gick fram till sängen och satte mig över honom då han låg ner. Han smekte min mage med handen och den andra min rygg. "Jag älskar dig så mycket, att jag skäms över att du ens tror något sådant." "Varför träffade du Justin bakom min rygg då?" "För mina skuldkänslor åt upp mig innefrån. Jag behövde se honom, men det betyder inte att jag vill ha honom. Jag vill ha dig, pappan till mitt barn, det är dig jag är förlovad med." Delano såg lite lugnare ut. Jag böjde mig ner för att kyssa honom snabbt, men det övergick till vilt kyssande.

*

Delano hade gått för att jobba, så jag låg ensam naken under täcket. Jag hade bett Lucy komma över. Jag behövde alltid min bästa vän lika mycket, trots att jag var både gravid och förlovad. Men det var ju iofs inte så konstigt. Min pojkvän och jag har bråkat för mycket dom senaste dagarna, Justin hade en bruten arm pga mig, jag svek min pojkvän. Allting gick så snabbt hela tiden, jag ville bara att saker skulle lugna ner sig oich bli precis som förut. All stress kunde inte vara bra för barnet, och jag skämdes över att jag var en sån dålig mamma redan. Jag borde bli ännu mognare, och faktiskt kunna hantera saker på ett bra sätt. Jag ville att Antonio skulle få allt som han kunde i livet. Han skulle ha möjlighet till vad han än ville få för sig. Även fast han fortfarande var inom mig, och väldigt liten och jag inte ens fått hålla honom i min famn ännu, så skulle jag redan offra mitt liv för honom. Delano skulle iallafall aldrig se bort från honom så som min pappa hade gjort, men jag älskade fortfarande min pappa villkorlöst.

*

"Asså du och dina problem.. " suckade Lucy och kollade på kläderna som Emilio köpt till mig. Den rosa och svarta adidasoverallen som det även kunde kallas. Den rosa funderade jag på att spara, eller ge bort. Vilket jag kunde gjort till Felicia, men hon hade den redan, och hundra andra.  "Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet iallafall att jag älskar Delano men det jag gjorde mot honom var så sjukt dumt att jag vet inte om jag förtjänar honom." "Det där är ännu dummare, ni ska vara tillsammans. Och ni ska gifta er snart. Dags att börja bete sig duktigt Natacha, jag menar det." Jag suckade. Jag var verkligen patetiskt, till och med min egna bästa vän säger åt mig att sköta mig. Hurra för den blivande mamman & frun!

Jag sov själv ännu en natt, och jag försökte ringa till Justin ganska många gånger. Men han ville inte prata med mig. Förlåt, förlåt att jag ens kom in i ditt liv. Förlåt att allting bara blir fel när du umgås med mig. Jag vet att allt är mitt fel. Jag ska aldrig kontakta dig igen så slipper du mig. Hejdå Justin, jag älskar dig. //Natacha. Efter jag hade skickat det smset, så raderade jag hans nummer och stängde av min mobil. Jag satt bara hemma i våran soffa, jag hade verkligen klantat till det den här gången. För ynka fem månader sen så hade jag varit förälskad i Justin , trott att jag var den enda för honom. Men nu, satt jag här, älskade Delano så obeskrivligt mycket, med vårat kärleksbarn i magen, och hade fuckat up allt. Det kliade i fingrarna, jag ville kasta hela lägeheten upp och ner. Det enda som skulle kunna lugna ner mig just nu skulle väl att gå ut och springa, men inte ens det kunde jag. Jag ville att mitt egna barn inte skulle behöva gå igenom att jag och Delano inte var tillsammans, på grund utav vad jag hade gjort. Hur kunde jag ha varit så... Dörren avbröt mina tankar, och in klev Delano men han vägrade att ens se på mig när han försvann in i sovrummet. Jag studerade min ring, och gick sedan in till honom. "Vill du ha tillbaka din ring? Är det slut nu?" Jag höll mig på benen och lutade mig mot dörrkarmen. Automatiskt så masserade jag min lilla bula på magen, medans jag höll på att bryta ihop mentalt. "Vart får du det ifrån?" sa Delano och kollade på mig med en skarp blick. När han kollade på mig så, så kändes det som om min bror satt och kollade på mig. "Du pratar inte med mig, du verkar inte vela ha någonting med mig att göra." "Jag älskar dig, men jag vet inte om du gör detsamma." Jag suckade och gick fram till sängen och satte mig över honom då han låg ner. Han smekte min mage med handen och den andra min rygg. "Jag älskar dig så mycket, att jag skäms över att du ens tror något sådant." "Varför träffade du Justin bakom min rygg då?" "För mina skuldkänslor åt upp mig innefrån. Jag behövde se honom, men det betyder inte att jag vill ha honom. Jag vill ha dig, pappan till mitt barn, det är dig jag är förlovad med." Delano såg lite lugnare ut. Jag böjde mig ner för att kyssa honom snabbt, men det övergick till vilt kyssande.

*

Delano hade gått för att jobba, så jag låg ensam naken under täcket. Jag hade bett Lucy komma över. Jag behövde alltid min bästa vän lika mycket, trots att jag var både gravid och förlovad. Men det var ju iofs inte så konstigt. Min pojkvän och jag har bråkat för mycket dom senaste dagarna, Justin hade en bruten arm pga mig, jag svek min pojkvän. Allting gick så snabbt hela tiden, jag ville bara att saker skulle lugna ner sig oich bli precis som förut. All stress kunde inte vara bra för barnet, och jag skämdes över att jag var en sån dålig mamma redan. Jag borde bli ännu mognare, och faktiskt kunna hantera saker på ett bra sätt. Jag ville att Antonio skulle få allt som han kunde i livet. Han skulle ha möjlighet till vad han än ville få för sig. Även fast han fortfarande var inom mig, och väldigt liten och jag inte ens fått hålla honom i min famn ännu, så skulle jag redan offra mitt liv för honom. Delano skulle iallafall aldrig se bort från honom så som min pappa hade gjort, men jag älskade fortfarande min pappa villkorlöst.

*

"Asså du och dina problem.. " suckade Lucy och kollade på kläderna som Emilio köpt till mig. Den rosa och svarta adidasoverallen som det även kunde kallas. Den rosa funderade jag på att spara, eller ge bort. Vilket jag kunde gjort till Felicia, men hon hade den redan, och hundra andra.  "Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet iallafall att jag älskar Delano men det jag gjorde mot honom var så sjukt dumt att jag vet inte om jag förtjänar honom." "Det där är ännu dummare, ni ska vara tillsammans. Och ni ska gifta er snart. Dags att börja bete sig duktigt Natacha, jag menar det." Jag suckade. Jag var verkligen patetiskt, till och med min egna bästa vän säger åt mig att sköta mig. Hurra för den blivande mamman & frun!

---

Jag kommer nog inte uppdatera på helgerna! Tänker inte ens lova er det, för jag börjar känna mig själv nu.. Jag uppdaterar när jag har tid på kvällarna eller nätterna. Jag har inte skrivit på länge, börjar nästan få slut på idéer (obs notera att jag ligger cirka 12 chapers före er) men vet att skrivlusten kommer tillbaka alltid ibland. Ni verkar gilla det iallafall trots att jag inte är helt nöjd så tack mina älskade läsare för att ni står ut med mig! <3 Kommer sakna er när novellen är slut och jag avslutar bloggen. P U S S