Perfect.

Måndag. Min hud hade redan hunnit bli lite solbränd under Hawaii's soltimmar, och när jag klev in på det annars så bleka sjukhuset kände jag mig ännu brunare. Jag kände lyckan i mina steg när jag gick. För jag var lycklig, jag hade äntligen Delano. Allting det som hade hänt under resan, som vi hade bestämt. Hela min livs dröm skulle bli sann. Jag hoppade nästan glädjeskutt in till Melissa, där hon låg ensam och läste i en tidning. Ett brett leende fann hennes läppar när hon såg mig, och jag andades lättat ut och sprang fram för att kunna krama henne. En eller en annan glädjetår fick jag, men sedan ville jag inte att mascaran skulle rinna. "Onödigt att jag faktiskt sminkade dig varje dag och så den dagen du vaknar så har jag inte gjort det." "Sminkade du mig varje dag?" utbrast hon chockat. Jag nickade och trängde mig ner i sängen bredvid henne. "Emilio har skvallrat. Du och Delano hah? Han var faktiskt inte så sur, och jag vet inte om jag borde vara orolig över det." skrattade hon. "Han är sur. Men bara på mig. Han vågar inte säa det ännu." "Visst är der underbart?" Ett leende var över hela mitt ansikte, och bara någon som Melissa kunde förstå det. När vi väl låg här kändes det inte som om hon någonsin vart borta. Hon var alltid här, med mig.

*

Jag hade så mycket att berätta, till Lucy också. Jag hade tillbringat en helg med honom. Jag visste att det var allvar nu, ingen kille att bara gå runt att leka med, utan allvar. Ingen otrohet, inget. Lucy och jag möttes upp i centrum, och då ringde Delano och jag satt in headset samtidigt som jag pratade med Lucy. "Vad gör nii?" frågade Delano efter ett tag och jag kunde höra hur han samtidigt var ute med sina vänner. "Vi går runt och så. Vad gör ni?" Han pratade med sin vän och skrattade, "samma." "Jag berätta till Melissa. Ringde du förresten angående lägenheten?" "Aa, jag får veta nästa vecka." "Kan ni inte hämta oss med bilen? Vi åker till Söder.." Söder var ett område bredvid 141. "Aa okej." Vi forsatte prata tills dom åkte och hämtade oss, Delano körde och jag fick sätta mig där framme med honom. Han hade med sig två vänner, men inte Emilio. Men min bror hade ändå sin familj och väntade barn, han var inte längre som ett barn som sprang ute om kvällarna. Det var förut, när han var yngre. Jag minns hur ledsen mamma var när dom ville ta Emilio till ungomsfängelset, men det slutade med att han rymde ett tag och sen vet jag inte riktigt.

Vi strövade omkring i Söder, med några andra vänner också. Den ena klängde på Delano, vilket störde mig ganska mycket. Men har man en snygg man så får man väl tåla det. Men känslan när det kokar inombords, den är inte att leka med. ''Bebis.." viskade Delano i mitt öra och la händerna runt om mig bakifrån. Vad är mer underbart än det? "Min vän ringde och sa att vi fick lägenheten. Vi åker och kollar imorgon."

*

Lägenheten var underbar, bara en trea men helt perfekt för oss. Vi skulle redan kunna få den om en vecka, då den redan var tom. Så direkt därefter åkte vi och köpte möbler. Emilio följde med oss, och hans ögon var inte helt klarblåa som dom brukade. Han var lite sur fortfarande, men jag och Delano höll oss på ett litet avstånd än vanligt. Emilio kramade om mig hela tiden och gick med mig som om jag vore hans tjej, det var väl för att markera att jag var hans. Men det var nog värre när Melissa flyttade, men det hade nog inte kommit in i Emilios hjärna ännu. Om jag ska vara ärlig så hade jag ingen aning om hur jag fortfarande kunde leva.  Jag tänkte tillbaka på när Melissa kom hem efter ha rymt;

Jag satt och åt vid köksbordet, när jag såg upp fanns en stor bild på Jesus. Jag älskade den bilden, och kunde ibland studera den hur länge som helst. Jag var bara 13 år, och Emilio satt framför mig väldigt frustrerad. Hans knogar var knutna, dom var också såriga men när jag var så här liten så förstod jag inte att han hade bråkat. Svart adidas hade han, och när hade hörde ytterdörren öppnas ställde han sig upp och Melissa kom in i köket. Hennes ögon spärrades upp när hon såg Emilio. "Och vart tror du att du har varit?" Jag skrattade. Jag var ju fortfarande Emilios favorit, och jag älskade när han var såhär mot Melissa när jag var liten. Han grep tag om hennes hår och höll det högre upp och hon kved till, "Vart fan har du varit?! Han tog Melissas huvud och drog det intill sig och släppte sedan. Han kollade på mig och forsatte sedan skrika på Melissa. Deras tjaffs forsatte sedan ut i vardagsrummet, men jag åt bara upp min mat och skrattade.

När Delano betalade drog Emilio mig till sidan och vi satte oss på en bänk. Han la armen runt mig. "Du vet att om det inte hade varit Delano så hade den killen redan varit död. Men han är min bästa vän, så jag vet inte vad jag ska göra." Jag skrattade, "andas." Det fick honom också att skratta.

Måndag. Min hud hade redan hunnit bli lite solbränd under Hawaii's soltimmar, och när jag klev in på det annars så bleka sjukhuset kände jag mig ännu brunare. Jag kände lyckan i mina steg när jag gick. För jag var lycklig, jag hade äntligen Delano. Allting det som hade hänt under resan, som vi hade bestämt. Hela min livs dröm skulle bli sann. Jag hoppade nästan glädjeskutt in till Melissa, där hon låg ensam och läste i en tidning. Ett brett leende fann hennes läppar när hon såg mig, och jag andades lättat ut och sprang fram för att kunna krama henne. En eller en annan glädjetår fick jag, men sedan ville jag inte att mascaran skulle rinna. "Onödigt att jag faktiskt sminkade dig varje dag och så den dagen du vaknar så har jag inte gjort det." "Sminkade du mig varje dag?" utbrast hon chockat. Jag nickade och trängde mig ner i sängen bredvid henne. "Emilio har skvallrat. Du och Delano hah? Han var faktiskt inte så sur, och jag vet inte om jag borde vara orolig över det." skrattade hon. "Han är sur. Men bara på mig. Han vågar inte säa det ännu." "Visst är der underbart?" Ett leende var över hela mitt ansikte, och bara någon som Melissa kunde förstå det. När vi väl låg här kändes det inte som om hon någonsin vart borta. Hon var alltid här, med mig.

*

Jag hade så mycket att berätta, till Lucy också. Jag hade tillbringat en helg med honom. Jag visste att det var allvar nu, ingen kille att bara gå runt att leka med, utan allvar. Ingen otrohet, inget. Lucy och jag möttes upp i centrum, och då ringde Delano och jag satt in headset samtidigt som jag pratade med Lucy. "Vad gör nii?" frågade Delano efter ett tag och jag kunde höra hur han samtidigt var ute med sina vänner. "Vi går runt och så. Vad gör ni?" Han pratade med sin vän och skrattade, "samma." "Jag berätta till Melissa. Ringde du förresten angående lägenheten?" "Aa, jag får veta nästa vecka." "Kan ni inte hämta oss med bilen? Vi åker till Söder.." Söder var ett område bredvid 141. "Aa okej." Vi forsatte prata tills dom åkte och hämtade oss, Delano körde och jag fick sätta mig där framme med honom. Han hade med sig två vänner, men inte Emilio. Men min bror hade ändå sin familj och väntade barn, han var inte längre som ett barn som sprang ute om kvällarna. Det var förut, när han var yngre. Jag minns hur ledsen mamma var när dom ville ta Emilio till ungomshemmet, men det slutade med att han rymde ett tag och sen vet jag inte riktigt.

Vi strövade omkring i Söder, med några andra vänner också. Den ena klängde på Delano, vilket störde mig ganska mycket. Men har man en snygg man så får man väl tåla det. Men känslan när det kokar inombords, den är inte att leka med. ''Bebis.." viskade Delano i mitt öra och la händerna runt om mig bakifrån. Vad är mer underbart än det? "Min vän ringde och sa att vi fick lägenheten. Vi åker och kollar imorgon."

*

Lägenheten var underbar, bara en trea men helt perfekt för oss. Vi skulle redan kunna få den om en vecka, då den redan var tom. Så direkt därefter åkte vi och köpte möbler. Emilio följde med oss, och hans ögon var inte helt klarblåa som dom brukade. Han var lite sur fortfarande, men jag och Delano höll oss på ett litet avstånd än vanligt. Emilio kramade om mig hela tiden och gick med mig som om jag vore hans tjej, det var väl för att markera att jag var hans. Men det var nog värre när Melissa flyttade, men det hade nog inte kommit in i Emilios hjärna ännu. Om jag ska vara ärlig så hade jag ingen aning om hur jag fortfarande kunde leva. Jag tänkte tillbaka på när Melissa kom hem efter ha rymt;

När Delano betalade drog Emilio mig till sidan och vi satte oss på en bänk. Han la armen runt mig. "Du vet att om det inte hade varit Delano så hade den killen redan varit död. Men han är min bästa vän, så jag vet inte vad jag ska göra." Jag skrattade, "andas." Det fick honom också att skratta. 

---

29. I get her. Justins perspektiv:

"Helvete" muttrade jag och slog ner dataskärmen. Jag var ensam i den enorma villan,jag förstod inte varför jag var tvungen att köpa en sådan här stor när jag ändå bodde ensam. Väggarna verkade göra rummet större för varje dag som gick. Det enda som egentligen hade gjort min dag bättre, var att Melissa, Natachas syster hade vaknat. Det var söndag, och jag hade redan varit i kyrkan med mormor och morfar som var och hälsade på i LA. Jag hade försökt prata med mina fans, men ingenting hjälpte. Den skyldiga känslan jag hade inom mig. Jag visste så klart att jag hade gjort fel, men samtidigt så visste jag att jag aldrig skulle kunna få det ogjort. När jag gjorde det tänkte jag inte på det, jag bara gjorde det.

*

"Välkomna Justin Bieber upp på scenen!" Ellen's röst fick alla att skrika och applådera. Jag gick ut på scenen och satte mig framför pianot. Jag skulle köra en autisiskt version av min nya låt "boyfriend". Jag hade komiskt nog skrivit den innan jag träffade Tacha, men den kändes väl någorlunda till henne. Jag tog dom första tonerna, och jag kunde höra publikens stöttande jubel tills jag avslutade låten. Då fick jag ta plats bredvid Ellen, och hon hade alltid det leendet på sina läppar. "Hej Biebz, det lät otroligt bra!" Ellen knöt sin knoge mot min och jag slog mot den, innan jag började fiffla med min mick. "Thanks, du hade ju typ rätt om refrängen." Jag skrattade, några veckor hade hon nämligen gissat och haft rätt. "Ja, jag vet." Jag svarade bara med ett leende. "Så vad jag vet så var Sverige först med att toppa iTunes listan. Är det ett land du kommer besöka under turnen tror du?" "Ja, jag har absolut planer på att besöka Sverige. Dom har mycket fans där  som jag inte vill svika. Dessutom är Sveriges tjejer snygga." Jag blickade ut mot publiken vilket fick dom att skrika. "Hur går det med dejtandet förresten? Jag har hört så mycket rykten, men den som lyssnar på allt som man hör." Det blev ett ansträngt andetag, vilket inte märktes allt för alla andra. "Jag har provat på det där med att dejta några tjejer. Men det är svårt att binda sig. I slutändan lider vi båda utav det." "Så vilka tjejer har du testat att dejta exakt?" på skärmen bredvid oss dök det upp fyra bilder. Det var på mig och Selena, en ganska gammal bild när vi fortfarande var tillsammans. En bild på mig och Natacha, en på mig och Sofia och en sista på mig och Taylor Swift. Jag skrattade, men kände mig inte alls på det humöret. "Några tjejer." sa jag med ett flin och låtsades inte veta av skärmen bredvid mig. "Förklara alla bilder, tack kära Justin." jag pekade på den första. "Jag och en gammal väldigt nära vän äter glass." pekade på nästa. Natacha. "Jag och en bekant åt godis. Vi skulle precis träffa några andra vänner." tredje, Sofie. Hennes ansikte fick mig att må precis lika illa som Natacha. Vetandes att jag träffade henne bakom hennes rygg. "Här gick vi en sväng." Tredje. "Jag prankade Taylor. Något alla borde få ta del av!" skrattade jag och Ellen skrattade också och ett klipp dök upp på skärmen. "När hon var här så skrämde jag också henne! Absolut det bästa som finns."

*

Här gick vi en sväng? Du är allt rolig du Justin ;) Sofie hade skickat ett meddelande nästan direkt. Vilket skrämde mig, men jag svarade inte. Jag hade faktiskt berättat för henne att jag inte ville ha något med henne att göra. Vilket hon inte ville förstå.

"Helvete" muttrade jag och slog ner dataskärmen. Jag var ensam i den enorma villan,jag förstod inte varför jag var tvungen att köpa en sådan här stor när jag ändå bodde ensam. Väggarna verkade göra rummet större för varje dag som gick. Det enda som egentligen hade gjort min dag bättre, var att Melissa, Natachas syster hade vaknat. Det var söndag, och jag hade redan varit i kyrkan med mormor och morfar som var och hälsade på i LA. Jag hade försökt prata med mina fans, men ingenting hjälpte. Den skyldiga känslan jag hade inom mig. Jag visste så klart att jag hade gjort fel, men samtidigt så visste jag att jag aldrig skulle kunna få det ogjort. När jag gjorde det tänkte jag inte på det, jag bara gjorde det.

*

"Välkomna Justin Bieber upp på scenen!" Ellen's röst fick alla att skrika och applådera. Jag gick ut på scenen och satte mig framför pianot. Jag skulle köra en autisiskt version av min nya låt "boyfriend". Jag hade komiskt nog skrivit den innan jag träffade Tacha, men den kändes väl någorlunda till henne. Jag tog dom första tonerna, och jag kunde höra publikens stöttande jubel tills jag avslutade låten. Då fick jag ta plats bredvid Ellen, och hon hade alltid det leendet på sina läppar. "Hej Biebz, det lät otroligt bra!" Ellen knöt sin knoge mot min och jag slog mot den, innan jag började fiffla med min mick. "Thanks, du hade ju typ rätt om refrängen." Jag skrattade, några veckor hade hon nämligen gissat och haft rätt. "Ja, jag vet." Jag svarade bara med ett leende. "Så vad jag vet så var Sverige först med att toppa iTunes listan. Är det ett land du kommer besöka under turnen tror du?" "Ja, jag har absolut planer på att besöka Sverige. Dom har mycket fans där  som jag inte vill svika. Dessutom är Sveriges tjejer snygga." Jag blickade ut mot publiken vilket fick dom att skrika. "Hur går det med dejtandet förresten? Jag har hört så mycket rykten, men den som lyssnar på allt som man hör." Det blev ett ansträngt andetag, vilket inte märktes allt för alla andra. "Jag har provat på det där med att dejta några tjejer. Men det är svårt att binda sig. I slutändan lider vi båda utav det." "Så vilka tjejer har du testat att dejta exakt?" på skärmen bredvid oss dök det upp fyra bilder. Det var på mig och Selena, en ganska gammal bild när vi fortfarande var tillsammans. En bild på mig och Natacha, en på mig och Sofia och en sista på mig och Taylor Swift. Jag skrattade, men kände mig inte alls på det humöret. "Några tjejer." sa jag med ett flin och låtsades inte veta av skärmen bredvid mig. "Förklara alla bilder, tack kära Justin." jag pekade på den första. "Jag och en gammal väldigt nära vän äter glass." pekade på nästa. Natacha. "Jag och en bekant åt godis. Vi skulle precis träffa några andra vänner." tredje, Sofie. Hennes ansikte fick mig att må precis lika illa som Natacha. Vetandes att jag träffade henne bakom hennes rygg. "Här gick vi en sväng." Tredje. "Jag prankade Taylor. Något alla borde få ta del av!" skrattade jag och Ellen skrattade också och ett klipp dök upp på skärmen. "När hon var här så skrämde jag också henne! Absolut det bästa som finns."

*

Här gick vi en sväng? Du är allt rolig du Justin ;) Sofie hade skickat ett meddelande nästan direkt. Vilket skrämde mig, men jag svarade inte. Jag hade faktiskt berättat för henne att jag inte ville ha något med henne att göra. Vilket hon inte ville förstå.

---

missa inte chaptert under! :)

ps. tror denna novell kommer bli kanske 100 chapters.. är ni okej med det? 

Mum, I need you.

Jag drog med våtservetter över hela Melissas ansikte, så jag sedan kunde pryda det med smink. Som vanligt, inget märkvärdigt men hon slapp se ut som ett spöke. Hennes hår var inte vackert, jag längtade tills hon själv skulle kunna fixa det. En liten Amilia kom in i sjukhusrummet och hon fick sätta sig på sin mammas bädd. "Hej mamma." Jag kollade på henne, hennes min verkade mer ledsen nu när inte hennes mamma svarade, men hon var stark. Ni kanske tyckte att ni var starka, för att ni klarade av två prov irad. Men den här tjejen klarade av att hennes mamma låg i koma, och massa annat. "Jag behöver verkligen dig just nu mamma. Det skulle vara bra om du vaknade. Alexa frågar efter dig, ganska ofta. Och pappa, vet inte vart han ska ta vägen." En ensam tår lämnade mina ögon, som jag var riktigt snabb med att torka bort.

*

Jag kom på mig själv gråtandes i rummet, över Justin. Jag mindes han, hur han lovade mig allt bra. Minnet flög tillbaka till natten då vi haft sex för första gången. När allting var över hade han stilla lagt sig över mig. Båda två var alldeles svettiga och han andades tungt mot mig, hans andetag värmde mitt ansikte och hans läppar trycktes mot mina ett antal gånger, helt lungt. "Natacha, jag lovar dig. Du är det bästa som hänt mig, jag ska aldrig svika dig. Jag ska ta hand om dig, och aldrig ska du behöva vara sårad hjärtat." Jag grät och kände mig dum. Jag trodde på honom, jag lät mig själv tro att det fanns trots allt en perfekt kille härute. Men nu hade jag Delano, trodde jag iallafall. Mobilen började vibbrera och jag svarade och lät helt oberörd. "Sacha?" Delano lät på något sett lättad. "Mm?" "Din bror ringde mig nyss. Sjukhuset har ringt och sagt att Melissa kan vakna vilken dag som helst." Hjärtat stannade nästan, om det nu skulle möjligt. "Va?!" "Jaa. När hon vaknar vet jag att du vill vara med henne, men jag vill åka iväg med dig. Vi kan ta en helg först, och sedan kanske ett längre tag. När allt lugnat ner sig." Jag nickade ivrigt, som om han skulle se mig. "Vi åker i helgen. Det är tisdag nu så oavsett vad, så tar vi helgen."

*

Jag skulle inte kunna berätta för min bror om min kommande helg. Utan skulle göra det när vi kom hem. Ingenting verkade längre vara så fel, om det inte vore för Justin. Jag slog bort tankarna om honom och tog på mig för att springa till sjukhuset. Det var ändå inte tillräckligt lång väg för att bli svettig, så jag fick springa tillbaka också. Väl på sjukhuset var hela familjen samlad, vi pratade på om Melissa och gamla tider. Det kändes bra, och när Delano stod borta vid hörnet så kändes han redan som en del utav vår familj. Om det var någon som min bror skulle acceptera så borde det vara Delano, eller?

Jag drog med våtservetter över hela Melissas ansikte, så jag sedan kunde pryda det med smink. Som vanligt, inget märkvärdigt men hon slapp se ut som ett spöke. Hennes hår var inte vackert, jag längtade tills hon själv skulle kunna fixa det. En liten Amilia kom in i sjukhusrummet och hon fick sätta sig på sin mammas bädd. "Hej mamma." Jag kollade på henne, hennes min verkade mer ledsen nu när inte hennes mamma svarade, men hon var stark. Ni kanske tyckte att ni var starka, för att ni klarade av två prov irad. Men den här tjejen klarade av att hennes mamma låg i koma, och massa annat. "Jag behöver verkligen dig just nu mamma. Det skulle vara bra om du vaknade. Alexa frågar efter dig, ganska ofta. Och pappa, vet inte vart han ska ta vägen." En ensam tår lämnade mina ögon, som jag var riktigt snabb med att torka bort.

*

Jag kom på mig själv gråtandes i rummet, över Justin. Jag mindes han, hur han lovade mig allt bra. Minnet flög tillbaka till natten då vi haft sex för första gången. När allting var över hade han stilla lagt sig över mig. Båda två var alldeles svettiga och han andades tungt mot mig, hans andetag värmde mitt ansikte och hans läppar trycktes mot mina ett antal gånger, helt lungt. "Natacha, jag lovar dig. Du är det bästa som hänt mig, jag ska aldrig svika dig. Jag ska ta hand om dig, och aldrig ska du behöva vara sårad hjärtat." Jag grät och kände mig dum. Jag trodde på honom, jag lät mig själv tro att det fanns trots allt en perfekt kille härute. Men nu hade jag Delano, trodde jag iallafall. Mobilen började vibbrera och jag svarade och lät helt oberörd. "Sacha?" Delano lät på något sett lättad. "Mm?" "Din bror ringde mig nyss. Sjukhuset har ringt och sagt att Melissa kan vakna vilken dag som helst." Hjärtat stannade nästan, om det nu skulle möjligt. "Va?!" "Jaa. När hon vaknar vet jag att du vill vara med henne, men jag vill åka iväg med dig. Vi kan ta en helg först, och sedan kanske ett längre tag. När allt lugnat ner sig." Jag nickade ivrigt, som om han skulle se mig. "Vi åker i helgen. Det är tisdag nu så oavsett vad, så tar vi helgen."

*

Jag skulle inte kunna berätta för min bror om min kommande helg. Utan skulle göra det när vi kom hem. Ingenting verkade längre vara så fel, om det inte vore för Justin. Jag slog bort tankarna om honom och tog på mig för att springa till sjukhuset. Det var ändå inte tillräckligt lång väg för att bli svettig, så jag fick springa tillbaka också. Väl på sjukhuset var hela familjen samlad, vi pratade på om Melissa och gamla tider. Det kändes bra, och när Delano stod borta vid hörnet så kändes han redan som en del utav vår familj. Om det var någon som min bror skulle acceptera så borde det vara Delano, eller?

---

Lägger in nästa om en timme :)

Listen.

Lucy verkade ha somnat till, och han måste ha hört mina tunga andetag i telefonen för att förstå att jag fortfarande var där. "Förlåt om jag sårade dig. Jag förtjänar inte dig." Jag kunde inte ens svara, mina läppar vägrade röra på sig. Och tårarna? Dom rann. "Men jag vill inte leva utan dig. Och jag kan inte gå runt varje dag vetandes att jag sårade dig som jag gjorde, att jag sumpade världens chans. Chansen att vara med dig." Jag försökte stänga ögonen hårt, för att se om det var en dröm, vilket det inte var och jag snörvlade till. Det fick honom att förstå att jag fortfarande var kvar, vilket troligtvis gav honom hopp. "Det finns inte en sekund som jag inte ångrar mig."

Justins perspektiv:

Luften blåste kallt mot mitt ansikte, och jag försökte kolla så långt bort jag kunde. Jag tänkte, att därborta vid stjänorna måste Natacha bo. Så långt borta, men ändå så nära. Hennes underbara röst ekade i mitt huvud, hennes ögon dök upp i mitt minne varje vaken sekund. Och gång på gång ersattes dom av dom där ögonen när hon fick reda på allt, hennes besvikna ögon och hennes tårar. Hur hade jag kunnat göra något så dumt? Precis när jag skulle få henne, börja få kalla henne min, och få tillbringa all tid med henne, så händer allt. Dessutom hennes bror, och hennes syster som fortfarande ligger i koma. "Justin, är allt bra?" mamma tittade ut mot balkongen. "Jadå mamma, jag går och lägger mig snart. Godnatt, jag älskar dig." Hon log ett stort leende, "God natt, älskar dig också." Hon försvann och jag suckade. Jag stannade hos mamma ett tag, det kändes tryggare så, som om jag var liten igen och hon tog hand om alla mina problem. Jag hade inte ens berättat om Natacha, jag klarade inte av att se hennes besvikna ögon. Om det var något hon hade lärt mig, så var det att behandla kvinnor med respekt.

Natachas perspektiv:

Jag kom hem och åt av den kalla maten på spisen, klockan var närmare tio. Mamma trodde säkert att jag suttit hos Melissa hela kvällen, men egentligen hade jag varit ute. Jag orkade inte ens värma den, soppan var kall och vidrig men jag  åt den ändå. Sedan tog jag en dusch och la mig i sängen. Imorgon skulle jag vara med Melissa hela dagen, senare på eftermiddagen skulle jag nog ta ut tjejerna till parken. Deras pappa bodde med dom på hotell hela tiden, och jag förstod Paul som inte alls gillade att vistas i sjukhuset, men ibland satt han där medans dom små var med mig, eller mamma. Jag flätade mitt hår och suckade åt allt. Jag studerade mina ögon, alldeles svart var jag under ögonen, jag var så utmattad. Jag tänkte på festen när Delano och Justin bråkade, vilket liv det var. Jag hade fortfarande ett ärr kvar på armen, men det syntes inte så mycket. Mest som ett vitt streck mot min ganska så mörka hud. En liten lapp syntes i spegeln som jag tryckt in under kanten så den hölls kvar. Det stod There's no rainbow without rain. Bara hela ordtrycket fick jag mig att förstå hur fruktansvärt olycklig jag var.

Lucy verkade ha somnat till, och han måste ha hört mina tunga andetag i telefonen för att förstå att jag fortfarande var där. "Förlåt om jag sårade dig. Jag förtjänar inte dig." Jag kunde inte ens svara, mina läppar vägrade röra på sig. Och tårarna? Dom rann. "Men jag vill inte leva utan dig. Och jag kan inte gå runt varje dag vetandes att jag sårade dig som jag gjorde, att jag sumpade världens chans. Chansen att vara med dig." Jag försökte stänga ögonen hårt, för att se om det var en dröm, vilket det inte var och jag snörvlade till. Det fick honom att förstå att jag fortfarande var kvar, vilket troligtvis gav honom hopp. "Det finns inte en sekund som jag inte ångrar mig."

Luften blåste kallt mot mitt ansikte, och jag försökte kolla så långt bort jag kunde. Jag tänkte, att därborta vid stjänorna måste Natacha bo. Så långt borta, men ändå så nära. Hennes underbara röst ekade i mitt huvud, hennes ögon dök upp i mitt minne varje vaken sekund. Och gång på gång ersattes dom av dom där ögonen när hon fick reda på allt, hennes besvikna ögon och hennes tårar. Hur hade jag kunnat göra något så dumt? Precis när jag skulle få henne, börja få kalla henne min, och få tillbringa all tid med henne, så händer allt. Dessutom hennes bror, och hennes syster som fortfarande ligger i koma. "Justin, är allt bra?" mamma tittade ut mot balkongen. "Jadå mamma, jag går och lägger mig snart. Godnatt, jag älskar dig." Hon log ett stort leende, "God natt, älskar dig också." Hon försvann och jag suckade. Jag stannade hos mamma ett tag, det kändes tryggare så, som om jag var liten igen och hon tog hand om alla mina problem. Jag hade inte ens berättat om Natacha, jag klarade inte av att se hennes besvikna ögon. Om det var något hon hade lärt mig, så var det att behandla kvinnor med respekt.

Jag kom hem och åt av den kalla maten på spisen, klockan var närmare tio. Mamma trodde säkert att jag suttit hos Melissa hela kvällen, men egentligen hade jag varit ute. Jag orkade inte ens värma den, soppan var kall och vidrig men jag  åt den ändå. Sedan tog jag en dusch och la mig i sängen. Imorgon skulle jag vara med Melissa hela dagen, senare på eftermiddagen skulle jag nog ta ut tjejerna till parken. Deras pappa bodde med dom på hotell hela tiden, och jag förstod Paul som inte alls gillade att vistas i sjukhuset, men ibland satt han där medans dom små var med mig, eller mamma. Jag flätade mitt hår och suckade åt allt. Jag studerade mina ögon, alldeles svart var jag under ögonen, jag var så utmattad. Jag tänkte på festen när Delano och Justin bråkade, vilket liv det var. Jag hade fortfarande ett ärr kvar på armen, men det syntes inte så mycket. Mest som ett vitt streck mot min ganska så mörka hud. En liten lapp syntes i spegeln som jag tryckt in under kanten så den hölls kvar. Det stod There's no rainbow without rain. Bara hela ordtrycket fick jag mig att förstå hur fruktansvärt olycklig jag var.

---

Nämen där ser ni, lite kan ni kommentera iaf! ;) om ni kommenterar mycket så får ni en till idag! eller kanske två ;)

26. Kidnapped.

Enligt mig, borde sjukhusen skaffa mer bekväma stolar. Min rumpa hade nästan fått spärr efter ha tillbringat alldeles för många dagar på den. Helt plötsligt öppnades dörren och in klev Lucy. Jag kramade om henne hårt och hon tog min väska från golvet. "Nu går vi." "Va nej? Vad gör du?" "Jag kidnappar dig. Du har bara suttit här helt död, så nu ska du leva iallafall en dag. Du behöver inte ens protestera, jag har Emilos stöd i det här." Jag suckade och pussade Melissa på pannan, "ses sen." Jag försvann ut med Lucy och vi tog bussen hem till henne. Hon verkade ha gjort ett besök hemma hos mig då hon hade en resväska full med kläder till mig. "Delano kom med dom. Vi ska på ut ikväll. Du ska med, Emilio tror att du ska sova hos mig men vi ska ut." Jag skrattade åt henne. "Jag tar nog en dusch först."

*

Jag hade bytt om till jeans och en adidaskofta. Jag såg att jag hade gått ner i vikt, mina ben var ganska smala och jag behövde nog äta upp mig lite. Vilket Lucy såg till då hon tog mig direkt till en pizzeria där vi åt en varsin pizza. Jag fick ett sms av Emilio, jag tar hand om Melissa. Ha roligt, älskar dig min syster. Jag hade satt upp håret i en bulle men sminkat mig hade jag gjort. När vi hade ätit kom killarna och gjorde oss sällskap. Jag skrattade som vanligt i deras närvaro, för  dom visste ju inget om min familj. Vi sprang runt i centrum som vanligt, satt i källaren. En utav mina vänner tände en joint. Jag bad honom att låta bli men det spelade ingen roll. "Dom tog fan brosan till något fosterhem. Han kastade sten på poliserna och gick runt sen med kniv och självklart fan klanta han till det. Nio år." Sebbe skakade på huvudet och jag bet ihop tänderna. Jag mindes förra sommaren då hade jag tom tagit med honom ut och lekt med honom. Stackars lilla pojke. "Mår han bra?" frågade jag och försökte undvika suget efter cigaretten. Jag hade lovat Justin, men det spelade väl ingen roll längre? När paketet räcktes fram igen tog jag en och svalde samvetet. Jag satte mig i Chris's knä, visste att jag ändå skulle ha Delano när jag kom hem. Om han nu ville att vi skulle rymma, vad betydde det? Att det skulle bli vi? Om bara Melissa kunde vakna.. Klockan närmade sig ett, så vi gick hem.

Lucy hade gjort om i sitt rum. Hennes säng hade flyttats från den ena sidan till den andra. Hennes rum var omålat till vitt med svarta mönster på ena sidan. Vi låg båda två i hennes säng och lade upp en bild på instagram. Sedan pratade vi bara. Ämnet gled in på Delano, och äntligen erkände jag för Lucy om allt. Hon lyssnade noga, och sa sedan "på ditt bröllop ska jag vara brudtärna, punkt slut." Hon dömde inte, och jag älskade henne. Vissa vänner behövde skryta för varandra att dom inte ätit något på hela dagen, dom skröt med sina nya kläder, dom bar alltid det finaste när dom skulle se sina vänner och sminkade sig i åratal. Jag och Lucy bar alltid tights eller mjukisbyxor, dressar, vi var oftast osminkade med varandra och åt alltid McDonalds och fettade oss med mat. Vi skrattade åt alla andra som inte var som oss. Vi kom bättre överens med killarna för tjejerna oftast snackade skit om oss. Jag visste att hon skulle vara gudmor åt mina barn, jag visste att hon skulle stå ut med mig när jag grät över att brudklänningen inte satt perfekt och jag var tvungen att hitta en ny, jag visste att jag skulle göra det för henne, jag visste att vi var som menade för varandra.

"Tacha vakna.. din mobil ringer." sa Lucy sömnigt och skakade om mig. Jag hade visst slumrat till och svarade bara fort. "Natacha?" Justins röst fick mig att vakna till lite. Hans röst fick hela min själ att svida till, och bara hans röst fick mig tårfärdig, bara hans silkeslena , underbara, perfekta röst.

Enligt mig, borde sjukhusen skaffa mer bekväma stolar. Min rumpa hade nästan fått spärr efter ha tillbringat alldeles för många dagar på den. Helt plötsligt öppnades dörren och in klev Lucy. Jag kramade om henne hårt och hon tog min väska från golvet. "Nu går vi." "Va nej? Vad gör du?" "Jag kidnappar dig. Du har bara suttit här helt död, så nu ska du leva iallafall en dag. Du behöver inte ens protestera, jag har Emilos stöd i det här." Jag suckade och pussade Melissa på pannan, "ses sen." Jag försvann ut med Lucy och vi tog bussen hem till henne. Hon verkade ha gjort ett besök hemma hos mig då hon hade en resväska full med kläder till mig. "Delano kom med dom. Vi ska på ut ikväll. Du ska med, Emilio tror att du ska sova hos mig men vi ska ut." Jag skrattade åt henne. "Jag tar nog en dusch först."

*

Jag hade bytt om till jeans och en adidaskofta. Jag såg att jag hade gått ner i vikt, mina ben var ganska smala och jag behövde nog äta upp mig lite. Vilket Lucy såg till då hon tog mig direkt till en pizzeria där vi åt en varsin pizza. Jag fick ett sms av Emilio, jag tar hand om Melissa. Ha roligt, älskar dig min syster. Jag hade satt upp håret i en bulle men sminkat mig hade jag gjort. När vi hade ätit kom killarna och gjorde oss sällskap. Jag skrattade som vanligt i deras närvaro, för  dom visste ju inget om min familj. Vi sprang runt i centrum som vanligt, satt i källaren. En utav mina vänner tände en joint. Jag bad honom att låta bli men det spelade ingen roll. "Dom tog fan brosan till något fosterhem. Han kastade sten på poliserna och gick runt sen med kniv och självklart fan klanta han till det. Nio år." Sebbe skakade på huvudet och jag bet ihop tänderna. Jag mindes förra sommaren då hade jag tom tagit med honom ut och lekt med honom. Stackars lilla pojke. "Mår han bra?" frågade jag och försökte undvika suget efter cigaretten. Jag hade lovat Justin, men det spelade väl ingen roll längre? När paketet räcktes fram igen tog jag en och svalde samvetet. Jag satte mig i Chris's knä, visste att jag ändå skulle ha Delano när jag kom hem. Om han nu ville att vi skulle rymma, vad betydde det? Att det skulle bli vi? Om bara Melissa kunde vakna.. Klockan närmade sig ett, så vi gick hem.

Lucy hade gjort om i sitt rum. Hennes säng hade flyttats från den ena sidan till den andra. Hennes rum var omålat till vitt med svarta mönster på ena sidan. Vi låg båda två i hennes säng och lade upp en bild på instagram. Sedan pratade vi bara. Ämnet gled in på Delano, och äntligen erkände jag för Lucy om allt. Hon lyssnade noga, och sa sedan "på ditt bröllop ska jag vara brudtärna, punkt slut." Hon dömde inte, och jag älskade henne. Vissa vänner behövde skryta för varandra att dom inte ätit något på hela dagen, dom skröt med sina nya kläder, dom bar alltid det finaste när dom skulle se sina vänner och sminkade sig i åratal. Jag och Lucy bar alltid tights eller mjukisbyxor, dressar, vi var oftast osminkade med varandra och åt alltid McDonalds och fettade oss med mat. Vi skrattade åt alla andra som inte var som oss. Vi kom bättre överens med killarna för tjejerna oftast snackade skit om oss. Jag visste att hon skulle vara gudmor åt mina barn, jag visste att hon skulle stå ut med mig när jag grät över att brudklänningen inte satt perfekt och jag var tvungen att hitta en ny, jag visste att jag skulle göra det för henne, jag visste att vi var som menade för varandra.

"Tacha vakna.. din mobil ringer." sa Lucy sömnigt och skakade om mig. Jag hade visst slumrat till och svarade bara fort. "Natacha?" Justins röst fick mig att vakna till lite. Hans röst fick hela min själ att svida till, och bara hans röst fick mig tårfärdig, bara hans silkeslena , underbara, perfekta röst. 

---

Skriver på chapter 41 just nu.. ja om ni skulle kommentera mer så skulle jag blogga mycket oftare! 

Hero.

Jag stod i receptionen när jag helt plötsligt ser Justin gåendes där med en bukett rosor. Jag blev helt stel och stannade upp i meningen. Sedan såg jag Delano framför Justin och jag gick genast dit. "Hur vågar du ens komma hit?!" viskade Delano hotsamt. Han visste inte ens vad som hade hänt, men han förstod nog, jag hade varit alldeles blodig och dessutom krossad. "Delano, låt mig prata med honom. Gå till Emilio sålänge så kommer jag sen." Jag kollade menade på honom och han gick. Justin gav mig rosorna och skruvade besvärat på sig. "Lucy berättade tillslut.." sa han tyst. "Jag beklagar." "Mm." Han drog ner mig en soffa som fanns där, han satte sig också. "Vi måste prata. och det vet du." "Jag har ingenting att säga dig. Du krossade mig mer än vad någon någonsin gjort. Och vet du vad det värsta är? Jag släppte in dig Justin, du lovade mig att behandla mig som guld. Men du behandlade mig som smuts. Jag vill aldrig ha något med dig att göra. Förstår du?" Hans tårar rann, och det gjorde mina med. "Jag vet vad jag gjorde. Och det är mitt största misstag jag gjort i hela mitt liv. Men snälla låt mig förklara varför." Jag skrattade åt honom och kastade rosorna på honom när jag reste mig upp. "Min syster ligger i koma. Min bror höll på att bli blind, och mina syskonbarn ligger skärrade hemma. Jag har inte tid med dig." Sedan vände jag mig om och gick, trots att han ropade på mig och när jag kom till korridorerna så fall jag ihop. Delano rusade till mig och jag bara grät och grät, han höll om mig. Min egna hero.

"Jag vet att du hör mig Mel. Jag behöver verkligen dig just nu. Jag behöver min syster." sa jag och smekte henne över handen. Emilio kom då gåendes in i rummet, han hade bytt om till sina vanliga kläder trots att jag inte var säker på att man fick. Han ställde sig bredvid Melissa och började gråta, jag sprang över till honom och kramade honom. "Det är mitt fel. Det var jag som körde bilen." Jag skakade på huvudet, "va tyst Emilio, så är det verkligen inte!" Han tittade på Melissa och drog med handen över hennes ansikte. "Jag älskar dig syster, se till att bli frisk nu." Han boxade till hennes hand, och gick  sedan ut. Han klarade inte av sjukhus, men han skulle komma tillbaka sen själv. Jag visste det.

*

Dagarna gick, och Melissa i koma höll på att bryta ner mig mentalt. Emilio var ute, och jag försökte hitta på massor med småtjejerna annars satt jag bredvid Melissa och pratade med henne. Den enda som fanns där för mig exakt hela tiden var Delano, han hade varit så otroligt stöttande att det inte ens kändes verkligt. Justin hade försökt smsa mig, ringa mig och allt möjligt med jag undvek honom. Han hade ingenting längre att göra i mitt liv. "Natacha.." sa Delano och kollade in i mina ögon. "Ska vi rymma när Melissa vaknar? Bara du och jag.." Jag spärrade upp ögonen av chock. "Vart då?" skrattade jag. "Jag har alltid velat ha dig Tacha, men du vet själv hur fel det skulle ha varit. Men nu, gör vi det." Jag log och det kändes som världens lyckligaste dag. Men det var nog bara för att jag hade glömt bort hur det kändes att vara lycklig.

Jag stod i receptionen när jag helt plötsligt ser Justin gåendes där med en bukett rosor. Jag blev helt stel och stannade upp i meningen. Sedan såg jag Delano framför Justin och jag gick genast dit. "Hur vågar du ens komma hit?!" viskade Delano hotsamt. Han visste inte ens vad som hade hänt, men han förstod nog, jag hade varit alldeles blodig och dessutom krossad. "Delano, låt mig prata med honom. Gå till Emilio sålänge så kommer jag sen." Jag kollade menade på honom och han gick. Justin gav mig rosorna och skruvade besvärat på sig. "Lucy berättade tillslut.." sa han tyst. "Jag beklagar." "Mm." Han drog ner mig en soffa som fanns där, han satte sig också. "Vi måste prata. och det vet du." "Jag har ingenting att säga dig. Du krossade mig mer än vad någon någonsin gjort. Och vet du vad det värsta är? Jag släppte in dig Justin, du lovade mig att behandla mig som guld. Men du behandlade mig som smuts. Jag vill aldrig ha något med dig att göra. Förstår du?" Hans tårar rann, och det gjorde mina med. "Jag vet vad jag gjorde. Och det är mitt största misstag jag gjort i hela mitt liv. Men snälla låt mig förklara varför." Jag skrattade åt honom och kastade rosorna på honom när jag reste mig upp. "Min syster ligger i koma. Min bror höll på att bli blind, och mina syskonbarn ligger skärrade hemma. Jag har inte tid med dig." Sedan vände jag mig om och gick, trots att han ropade på mig och när jag kom till korridorerna så fall jag ihop. Delano rusade till mig och jag bara grät och grät, han höll om mig. Min alldeles egna hero.

"Jag vet att du hör mig Mel. Jag behöver verkligen dig just nu. Jag behöver min syster." sa jag och smekte henne över handen. Emilio kom då gåendes in i rummet, han hade bytt om till sina vanliga kläder trots att jag inte var säker på att man fick. Han ställde sig bredvid Melissa och började gråta, jag sprang över till honom och kramade honom. "Det är mitt fel. Det var jag som körde bilen." Jag skakade på huvudet, "va tyst Emilio, så är det verkligen inte!" Han tittade på Melissa och drog med handen över hennes ansikte. "Jag älskar dig syster, se till att bli frisk nu." Han boxade till hennes hand, och gick  sedan ut. Han klarade inte av sjukhus, men han skulle komma tillbaka sen själv. Jag visste det.

*

Dagarna gick, och Melissa i koma höll på att bryta ner mig mentalt. Emilio var ute, och jag försökte hitta på massor med småtjejerna annars satt jag bredvid Melissa och pratade med henne. Den enda som fanns där för mig exakt hela tiden var Delano, han hade varit så otroligt stöttande att det inte ens kändes verkligt. Justin hade försökt smsa mig, ringa mig och allt möjligt med jag undvek honom. Han hade ingenting längre att göra i mitt liv. "Natacha.." sa Delano och kollade in i mina ögon. "Ska vi rymma när Melissa vaknar? Bara du och jag.." Jag spärrade upp ögonen av chock. "Vart då?" skrattade jag. "Jag har alltid velat ha dig Tacha, men du vet själv hur fel det skulle ha varit. Men nu, gör vi det." Jag log och det kändes som världens lyckligaste dag. Men det var nog bara för att jag hade glömt bort hur det kändes att vara lycklig. 

---

Gillar ni all drama? Kan lova er att detta bara är början. 

24.She will wake up, I can feel it.

När vi kom till sjukhuset möttes vi av mamma. Hon kramade om mig hårt, jag var trots allt det enda syskonet som inte var skadat. "Det finns bra saker, och dåliga." sa mamma och väntade in min reaktion. Om någon var död, borde hon väl gråta? Skrika? "Säg det innan jag bli galen." sa jag dysert och Delano fattade ett hårt grepp om min arm. Ifall om jag skulle ramla ihop eller något. "Emilio är inte blind. Han ser dock bara 5% på ena ögat och 95% på det andra. Normalt är 200. Han har kvar alla reflexer och så." Jag var såklart lättad, inom mig tackade jag Gud tusen gånger om. "Amilia är vaken, hon har en bruten fot vilket man inte skulle kunna tro med hennes pratglada humör." skrattade mamma ganska dött. "Hon minns inget." Melissa?" "Melissa hon.." mamma kämpade mot tårarna, och jag fall lite mot marken så Delano fick stödja mig mer. "Hon ligger i koma. Läkarna sa att det dröjer högst en månad tills hon är tillbaka." Jag vände mig om mot Delano och kramade honom runt hans hals samtidigt som jag grät.

Mamma och pappa åkte hem en sväng. Det behövdes, Emilio kunde ta emot besök och både Alexa och Amilia kunde åka hem. Dom fick åka till vår mormor sålänge, vi hade berättat till båda att "mamma var med i en svår olycka så hon sover. Hon kan sova kanske några dagar, eller veckor. Men snart vaknar hon. Det är ingen fara med henne." Dom båda grät lite, men tog det ganska bra. Delano satt precis som jag nästan oavbrutet hos Emilio som var på glatt humör. "Jag är bara glad att jag kan se." Hans fru hade också varit här, hon hade kommit på natten. Jag hade faktiskt tyckt synd om henne, men försökte att inte prata med henne allt för mycket.

När Melissa fick besökas gick jag dit ensam. Jag satte mig vid en stol och kollade på henne. Ett sår över pannan, jag kunde redan höra henne beklaga över ärret. Hon såg blek ut, så jag drog fram smink som mamma glömt här och började sminka henne. När Delano kom in skrattade han åt mig och satte sig på andra sidan. "Hon kommer vakna, jag kan känna det." sa jag. "När hon gör det ska hon vara vacker." Efter jag sminkat henne målade jag hennes naglar, hon såg bra ut för att vara liggandes i koma. Jag pussade hennes panna, inte på såret utan aktade mig för det.

*

Timmarna gick. Jag var ibland med Emilio, och ibland Melissa. Vart jag än gick så hade jag Delano med mig. Han var som en ängel som vakade över mig. Jag hade aldrig känt mig mer tacksam, och jag hade aldrig behövt honom mer. Vad hade jag te.x gjort utan honom igår? När jag bara skrek och grät samtidigt hela tiden. Tankebanorna gled in på Justin, jag hade ju inte glömt honom. Jag hade verkligen släppt in honom i mitt hjärta, och han krossade det totalt. Jag visste inte om han gjorde det medvetet, men det gjorde så jävla ont. Jag bet ihop bort från tårarna och satte på min telefon. Jag hade 60 missade samtal från Justin, 50 meddelanden. Jag visste inte om han visste att min familj låg på sjukhuset. Jag läste smsen och jag kunde inte stoppa tårarna. Alfredo sa att du är på sjukhuset! Ring mig nu, du vet inte hur orolig jag är just nu. Snälla. Bara säg att du är okej. och smsen forsatte. Det sista han hade skrivit var; Jag älskar dig.

När vi kom till sjukhuset möttes vi av mamma. Hon kramade om mig hårt, jag var trots allt det enda syskonet som inte var skadat. "Det finns bra saker, och dåliga." sa mamma och väntade in min reaktion. Om någon var död, borde hon väl gråta? Skrika? "Säg det innan jag bli galen." sa jag dysert och Delano fattade ett hårt grepp om min arm. Ifall om jag skulle ramla ihop eller något. "Emilio är inte blind. Han ser dock bara 5% på ena ögat och 95% på det andra. Normalt är 200. Han har kvar alla reflexer och så." Jag var såklart lättad, inom mig tackade jag Gud tusen gånger om. "Amilia är vaken, hon har en bruten fot vilket man inte skulle kunna tro med hennes pratglada humör." skrattade mamma ganska dött. "Hon minns inget." Melissa?" "Melissa hon.." mamma kämpade mot tårarna, och jag fall lite mot marken så Delano fick stödja mig mer. "Hon ligger i koma. Läkarna sa att det dröjer högst en månad tills hon är tillbaka." Jag vände mig om mot Delano och kramade honom runt hans hals samtidigt som jag grät.

Mamma och pappa åkte hem en sväng. Det behövdes, Emilio kunde ta emot besök och både Alexa och Amilia kunde åka hem. Dom fick åka till vår mormor sålänge, vi hade berättat till båda att "mamma var med i en svår olycka så hon sover. Hon kan sova kanske några dagar, eller veckor. Men snart vaknar hon. Det är ingen fara med henne." Dom båda grät lite, men tog det ganska bra. Delano satt precis som jag nästan oavbrutet hos Emilio som var på glatt humör. "Jag är bara glad att jag kan se." Hans fru hade också varit här, hon hade kommit på natten. Jag hade faktiskt tyckt synd om henne, men försökte att inte prata med henne allt för mycket.

När Melissa fick besökas gick jag dit ensam. Jag satte mig vid en stol och kollade på henne. Ett sår över pannan, jag kunde redan höra henne beklaga över ärret. Hon såg blek ut, så jag drog fram smink som mamma glömt här och började sminka henne. När Delano kom in skrattade han åt mig och satte sig på andra sidan. "Hon kommer vakna, jag kan känna det." sa jag. "När hon gör det ska hon vara vacker." Efter jag sminkat henne målade jag hennes naglar, hon såg bra ut för att vara liggandes i koma. Jag pussade hennes panna, inte på såret utan aktade mig för det.

*

Timmarna gick. Jag var ibland med Emilio, och ibland Melissa. Vart jag än gick så hade jag Delano med mig. Han var som en ängel som vakade över mig. Jag hade aldrig känt mig mer tacksam, och jag hade aldrig behövt honom mer. Vad hade jag te.x gjort utan honom igår? När jag bara skrek och grät samtidigt hela tiden. Tankebanorna gled in på Justin, jag hade ju inte glömt honom. Jag hade verkligen släppt in honom i mitt hjärta, och han krossade det totalt. Jag visste inte om han gjorde det medvetet, men det gjorde så jävla ont. Jag bet ihop bort från tårarna och satte på min telefon. Jag hade 60 missade samtal från Justin, 20 meddelanden. Jag visste inte om han visste att min familj låg på sjukhuset. Jag läste smsen och jag kunde inte stoppa tårarna. Alfredo sa att du är på sjukhuset! Ring mig nu, du vet inte hur orolig jag är just nu. Snälla. Bara säg att du är okej. och smsen forsatte. Det sista han hade skrivit var; Jag älskar dig.

---

Förlåt att det har dröjt, gjorde en oplanerad resa men är tillbaks nu! ;) 

När jag kom tillbaka försökte jag vara stark, jag försökte låta bli tårarna när jag gick in till Alexa som låg med sladdar omkring sig, ett stort sår i ansiktet och alldeles blek. Jag tog hennes svaga hand och hon låg och sov, jag ville inte väcka henne. "Din mamma sa att Emilio opereras, han kanske blir blind." Jag bet mig själv i tungan och försökte hålla tårarna borta. "Melissa och Amilia?" "Dom vet inte." Jag lutade mitt huvud på sängen och klumpen i halsen var obehaglig.

När Alexa vaknade var hon som jag, alldeles chockad och kunde inte säga så mycket. Vi höll oss till varandra, och Delano höll sig till mig. "Kommer mamma bli bra?" viskade hon och jag pussade hennes hand. "Jag vet inte älskling. Vi klarar det här tillsammans. Du är en stark tjej. Det vet jag." Alexa fällde en tår, och ni anar inte hur ont det gjorde. Hon blundade och knöt sina händer. "Käre Gud, och alla änglar. Snälla gör så att min mamma och syster klarar sig. Snälla gör så att Emilio kan se. Jag gör vadsomhelst, bara att ni låter dom leva och vara med mig. Amen." Bara att höra hennes svaga röst fick mina tårar att rinna, och jag hade automatiskt gjort samma sak med mina händer.

Alexa sov igen och mamma satt därinne istället, jag satt utanför operationssalen med Delano. Han drog med fingret på min hand. "Vart är Lily eller vad hon nu heter.." mumlade jag och han suckade. "Vi är inte tillsammans längre." "Okej." Mina ögon var så svullna av allt gråtande, jag hade huvudvärk och var hängig och trött. Men jag gjorde mitt bästa för Emilio och Melissa. Lilla Amilia förtjänade inte att vara här, kan tänka mig hur ensam och rädd hon måste känna sig. "Ursäkta.." sa jag åt en doktor som gick förbi. Han stannade och kollade på mig. "Hur mår min syster? Och min bror?" Han kollade ner i sina papper. "Vi gör absolut vårt bästa. Emilio klarar sig men kanske blir blind. Melissa är osäkert och Amilia är och opereras hon med." Jag nickade, "när får vi veta?" "Jag vet inte tyvärr, jag ska be en läkare söka upp er." Han försvann och jag ville egentligen kasta alla stolar runtomkring mig. "Natacha. Om du vill ringa Justin kan du göra det, jag ska inte berätta för Emilio. Om du behöver hon-" "Nämn inte hans namn. Jag vill aldrig se honom igen." För första gången blev han inte ilsken utan drog mig som vanligt intill sig och vi kunde slappna av lite i varandras närvaro.

*

Vi fick inte sova på sjukhuset, mamma och pappa fick det. Så jag och Delano åkte hem till honom så även han kunde byta kläder och duscha som jag redan gjort. Jag satt på hans säng och stirrade i väggen. Jag hade redan meddelat Lucy, och hon hade ringt till mig direkt och gråtit. Jag berättade allt jag visste, och Emilio skulle vi få veta om imorgon. Jag hade redan tillbringat åtta timmar på sjukhuset. "Tänk dig om han blir blind. Han kommer aldrig få se sitt barn. Aldrig få veta hur hon eller han ser ut.." sa jag med gråten i halsen och tittade på Delano som redan bytt om och duschat. "Det blir inte så." Jag la mig ner i hans säng och längst inne. Han la sig bredvid mig och kurade ihop mig i hans famn. Jag somnade gråtandes.

*

Jag vaknade ensam i sängen, och jag kände mig otroligt utvilad. Jag hade fortfarande huvudvärk men det kändes helt annorlunda. Klockan var bara nio på morgonen, och jag hörde duschen igen. Han var alltid fräsh, och likadan som jag med skrynklor och smuts. Jag låg så och somnade om innan Delano kom och satte på sig då vaknade jag igen. "Förlåt om jag höll dig uppe hela natten." suckade jag och han kollade chockat på mig. "Jag har inte vaknat en enda gång. Sov som en stock." "Aha.." sa jag chockat och sedan fick jag en huvudvärkstablett och några lugnande. Först gillade jag inte idén men sen gick jag med på det.

22.Accident.

"Baby kom här." sa han och försökte dra in mig i sin famn, men jag backade bort från honom. "Vem är Sarah frågade jag." Justin såg chockad ut och tog hans mobil ifrån mig. "Vem har sagt åt dig att gå igenom min mobil?" "Vem. Är. Hon?" ekade jag och kände tårarna rinna. "Älskling du måste förstå att jag var inte mig själv. Varje gång jag var med henne så glömde jag bort dig." Jag var så sårad, så att jag verkligen kände mig spyfärdig. Tårarna rann. "Har du haft sex med henne?" "Älskling.." "Har du?" han nickade och jag kände ilskan i fingertopparna, samtidigt som jag aldrig känt mig mer krossad. Jag gapade för att jag var så chockad, och han försökte krama om mig men jag backade bara och sedan tog jag tag i närmsta vas och kastade den i väggen vilket fick Justin att börja skrika på mig. "DU ÄR GALEN!" Jag tittade på honom och sprang in i toaletten och började slå på spegeln med handen samtidigt som jag skrek och grät. "LUGNA NER DIG!!" skrek Justin och försökte lugna ner mig. Jag kunde se blod, och smärta men ändå forsatte jag bara slå och slå tills mina krafter var slut. Justin slet i mig och jag skrek att han inte skulle röra mig. Jag tog upp mobilen och ringde Emilio, "vart är du?" sa han direkt när han hörde mig gråta. "Kan du hämta mig från Alfredo? Du vet vart de ligger. Jag berättar sen." Jag hörde Emilio prata med Melissa om adressen och sedan hördes bara en smäll. Jag fattade först inget, "Emilio?" Inget svar. "EMILIO?!" Jag tappade mobilen i golvet och drog på mig skor. Samtidigt hördes sirererna utanför och Justin som skakade mig. "Du kan inte gå ut sådär!! Du är helt blodig, vad har hänt?!" sa han och åter igen slet jag mig från hans grepp. Mina ögon var alldeles svullna med jag såg att mina kläder var blodiga från min hand och arm. Jag struntade i det och sprang ut, jag sprang efter sirerena.

Nu syntes flera ambulanser, bilar som brann, rök. Emilios bil måste vara bakom, det var vad jag intalade mig hela tiden. Men slutsligen såg jag hans svarta bil brinna och jag sprang, sprang allt vad jag kunde mot den. Innanför tejpen som man inte fick gå igenom och någon skötare försökte tala om för mig att man inte fick gå dit. Hennes läppar rörde på sig, men jag kunde inte uppfatta vad hon sa. Då såg jag sjukhusbårar, Emilio. Jag ramlade ihop och sköterskan fångade mig i luften, jag skrek rätt ut och blodet syntes på filtarna och kläderna. Sedan kom en till med Amilia, jag visste inte ens längre vad jag skrek, och min mun var alldeles öppen för att jag var chockad, och tårarna rann och rann. "Natacha låt mig hjälpa dig!" sa Justins silkesröst bredvid mig och det verkade som att han och sköterskan var dom som höll mig uppe. "SLÄPP MIG ALLT ÄR DITT FEL!"

Jag fick skjuts av dom till sjukhuset, där jag fick sitta på en stol och lugna ner mig. Min mamma och pappa hade också kommit, och Delano var påväg. Mamma hade försökt prata med mig, men jag satt bara helt tom och stirrade framåt. Jag uppfattade inget utav det hon sa, jag satt bara där orörlig. Ingenting hände. Alla fyra låg här på sjukhuset, och det enda jag visste var att Amilia var minst skadad. Mamma hade fått gå in till henne, men jag behövde lugna ner mig innan det. "Natacha?" hans röst uppfattade jag och tittade upp. Delano satte sig bredvid mig och drog in mig i en beskyddande kram som jag älskade. Jag satt bara där och grät mot han, och för första gången såg jag honom gråta också. "Det kommer ordna sig." sa han med en varm röst. "Delano jag klarar mig inte utan honom. Eller Melissa." grät jag. "Jag vet gumman, jag  vet. Vi klarar det här tillsammans."

*

I samma kläder satt jag fortfarande på samma stol med Delanos arm runt mig. Mamma hade inte ens stört oss för hon visste att han var den bästa hjälpen jag kunde få. "Du behöver nya kläder." sa han och jag nickade. "Ska vi åka hem snabbt? Så kan du duscha och fixa dig iordning." Jag ville verkligen inte lämna någon utav dom, trots att vi inte hade fått någon information. Men vi hade redan suttit här i två timmar, och om jag skulle hjälpa Amilia kunde jag inte se ut såhär. Jag reste mig och var fortfarande alldeles chockad, så han fick stödja mig enda ut till bilen och i bilen sa jag ingenting. Hemma hoppade jag direkt in i duschen och när jag såg blodet rinna i badkaret från min kropp började jag skrika rätt ut och Delano rusade in och höll om mig. Han satte sig i badkaret med kläder på och lät duschen komma på honom, dessutom hade jag inga kläder. Han höll om mig hårt, och försökte viska att allting skulle gå bra, men både han och jag visste, att om min bror dör så dör jag med.

20.His eyes.

Justin klev in och kollade förvirrat runt omkring sig. "Är vi ensamma?" Jag kollade på honom med en chokad blick. "Bieber, skulle aldrig ta hem dig annars." Han skrattade och förstod vad jag menade, istället för att bli sur. En hel vecka hade passerat, och vi hade tagit varje tillfälle i akt att umgås. Vi tog av oss skorna och han gick runt medans jag ställde mig i köket. Mamma hade åkt till sin väninna och skulle stanna där över natten, min pappa jobbade i något annat land, och min bror var med sin fru i en annan stad. Perfekt att ta hem Justin. Min mormor hade kommit och gjort mat till mig, som hon lämnat på spisen. Jag tog fram två tallrikar och öste på med ris och kycklinggrytan. Jag hann bara börja värma en innan Justin kom till mig och drog bort ett hårslinga från mitt ansikte. Bara något sånt litet fick mig att må bra, och det var första gången jag kände så. Det hade alltid bara varit Delano, och jag vet inte vad Justin gjorde med mig. Kanske bara känslan att han bryr sig. "Ni har ett otroligt vackert hem, rent också. Jag minns en tjej som jag var hos, hennes hus var så äckligt att jag inte ens kan beskriva det." Jag skrattade, "jag tål inte stökigt. Så jag varnar dig. Om du har stökigt hos dig kommer jag städa upp det eller åka hem." Nu skrattade han och öppnade mikron. Jag stod med ryggen mot den, och han stod precis framför mig och drog med sin andra hand över min rumpa. Jag hade tappat kotrollen, maten hade jag tom glömt bort. Han stoppade smidigt in den andra tallriken och satte på mikron igen. Sedan kollade han på mig igen med sina vackra ögon, som fick mig att smälta. "Kan jag sova över här?" sa han och jag nickade direkt. "Att du ens behöver fråga."

*

Ingen behöver nog ens fråga vad jag och Justin gjorde på natten. Jag vaknade upp med endast underkläder bredvid han och kollade på klockan. Det var redan elva, och jag hade egentligen lust att springa men bestämde mig istället för kvalitetstid med Justin. Jag satte mig gränsle över honom på täcket och kysste honom, vilket fick honom att dra ett djupt andetag så var han vaken. Han besvarade min kyss och sedan möttes jag av ett leende. Hans hår var inte perfekt som alla Bieberfans säkert var vana vid att se, och jag älskade synen av att han inte hade på sig någon tröja. "Detta är nog den bästa morgonen på länge." flinade han och drog med händerna över min kropp. "Vad är din absolut bästa?" frågade jag och la mig ner, han la händerna på min rygg och smekte fram och tillbaka. Ibland enda ner till min rumpa, vilket inte gjorde mig något. "Det måste varit när jag var hemma.. och min syster kom in med en tårta som hon själv bakat och min bror efter. Det var nog den bästa.Din då?" "Jag vet inte..säkert när man varit liten och insett att det är julafton." han skrattade så att hans bröst bullrade. "Kom så äter vi frukost." vi båda reste oss och jag tog på en av Emilios tröjor och satte slarvigt upp mitt hår. Justin kom efter i endast mjukis och hans mage var bar. Vi satte oss i köket och jag plockade fram bröd och pålägg, juice och sånt. "Jag åker inte hem på ett tag. Alfredo är i LA så jag bor själv hos honom. Måste sköta om hans lägenhet tills han kommer tillbaka." Jag log, "då ska jag nog ringa ett samtal till Alfredo. Att om han kommer tillbaka så misshandlar jag honom." Justin skrattade och vi började äta. Vad jag helt hade glömt bort är att min mormor skulle komma, och när jag helt plötlsigt hörde dörren öppnas fick jag en hjärtattack, Justin stelnade till och jag hörde min mormor ropa i hallen. Fort pekade jag mot Justin bakom en bänk där han inte skulle synas från dörröppningen. Han skyndade sig dit och hukade sig, jag kände hjärtat i bröstet. Hon ställde sig med ett leende i öppningen, "Jaså du har precis vaknat." "Ja hehe." Jag såg Justins glas och tog fort innan hon märkte det och ställde juicepaketet framför så hon inte skulle se det. "Mitt program börjar på tv. Jag gör lunch sen." hon försvann till vardagsrummet och jag hörde teven gå igång. "Nu. Skynda dig." Justin såg minst sagt skräckslagen ut. Vi smög till rummet, och jag har aldrig gått såhär försiktigt. Direkt när vi kom in så hoppade han nästan in i sina byxor. "Hur ska jag komma ut?" "Jag hämtar dina skor, och sen när jag spolar så stänger du tyst igen ytterdörren. Vi syns sen bakom huset om tjugo minuter." han nickade och mitt hjärta slog fortfarande snabbt. Jag smög igen ut till hallen och tog Justins skor som iallafall stått någorlunda gömda när hon hade kommit in. Hon visste att Emilio inte hade supras. Justin fick på sig skorna och jag räknade med fingrarna till tre och gick sedan ljudligt till toaletten så min mormor hörde och lät dörren vara öppen. Justin smög till ytterdörren och yttligare en gång räknade jag till tre och så spolade jag och Justin försvann nästan ljudlöst. "Vad gjorde du i toaletten?" "Kastade bara ett papper. Fick lite kladd på handen." ropade jag och ställde fort undan disken och frukosten. Sedan fixade jag bara fort i ordning mig och gick till mormor. "Jag ska bara lämna Lucys telefon som hon glömde här. Ska möta henne därborta, kommer snart."Min mormor nickade och jag sprang ut dit jag sagt att Justin skulle vänta. Och när han såg mig och jag han, började vi asgarva. Jag skrattade så mycket att jag nästan låg ner på marken.

Justin klev in och kollade förvirrat runt omkring sig. "Är vi ensamma?" Jag kollade på honom med en chokad blick. "Bieber, skulle aldrig ta hem dig annars." Han skrattade och förstod vad jag menade, istället för att bli sur. En hel vecka hade passerat, och vi hade tagit varje tillfälle i akt att umgås. Vi tog av oss skorna och han gick runt medans jag ställde mig i köket. Mamma hade åkt till sin väninna och skulle stanna där över natten, min pappa jobbade i något annat land, och min bror var med sin fru i en annan stad. Perfekt att ta hem Justin. Min mormor hade kommit och gjort mat till mig, som hon lämnat på spisen. Jag tog fram två tallrikar och öste på med ris och kycklinggrytan. Jag hann bara börja värma en innan Justin kom till mig och drog bort ett hårslinga från mitt ansikte. Bara något sånt litet fick mig att må bra, och det var första gången jag kände så. Det hade alltid bara varit Delano, och jag vet inte vad Justin gjorde med mig. Kanske bara känslan att han bryr sig. "Ni har ett otroligt vackert hem, rent också. Jag minns en tjej som jag var hos, hennes hus var så äckligt att jag inte ens kan beskriva det." Jag skrattade, "jag tål inte stökigt. Så jag varnar dig. Om du har stökigt hos dig kommer jag städa upp det eller åka hem." Nu skrattade han och öppnade mikron. Jag stod med ryggen mot den, och han stod precis framför mig och drog med sin andra hand över min rumpa. Jag hade tappat kotrollen, maten hade jag tom glömt bort. Han stoppade smidigt in den andra tallriken och satte på mikron igen. Sedan kollade han på mig igen med sina vackra ögon, som fick mig att smälta. "Kan jag sova över här?" sa han och jag nickade direkt. "Att du ens behöver fråga."

*

Ingen behöver nog ens fråga vad jag och Justin gjorde på natten. Jag vaknade upp med endast underkläder bredvid han och kollade på klockan. Det var redan elva, och jag hade egentligen lust att springa men bestämde mig istället för kvalitetstid med Justin. Jag satte mig gränsle över honom på täcket och kysste honom, vilket fick honom att dra ett djupt andetag så var han vaken. Han besvarade min kyss och sedan möttes jag av ett leende. Hans hår var inte perfekt som alla Bieberfans säkert var vana vid att se, och jag älskade synen av att han inte hade på sig någon tröja. "Detta är nog den bästa morgonen på länge." flinade han och drog med händerna över min kropp. "Vad är din absolut bästa?" frågade jag och la mig ner, han la händerna på min rygg och smekte fram och tillbaka. Ibland enda ner till min rumpa, vilket inte gjorde mig något. "Det måste varit när jag var hemma.. och min syster kom in med en tårta som hon själv bakat och min bror efter. Det var nog den bästa.Din då?" "Jag vet inte..säkert när man varit liten och insett att det är julafton." han skrattade så att hans bröst bullrade. "Kom så äter vi frukost." vi båda reste oss och jag tog på en av Emilios tröjor och satte slarvigt upp mitt hår. Justin kom efter i endast mjukis och hans mage var bar. Vi satte oss i köket och jag plockade fram bröd och pålägg, juice och sånt. "Jag åker inte hem på ett tag. Alfredo är i LA så jag bor själv hos honom. Måste sköta om hans lägenhet tills han kommer tillbaka." Jag log, "då ska jag nog ringa ett samtal till Alfredo. Att om han kommer tillbaka så misshandlar jag honom." Justin skrattade och vi började äta. Vad jag helt hade glömt bort är att min mormor skulle komma, och när jag helt plötlsigt hörde dörren öppnas fick jag en hjärtattack, Justin stelnade till och jag hörde min mormor ropa i hallen. Fort pekade jag mot Justin bakom en bänk där han inte skulle synas från dörröppningen. Han skyndade sig dit och hukade sig, jag kände hjärtat i bröstet. Hon ställde sig med ett leende i öppningen, "Jaså du har precis vaknat." "Ja hehe." Jag såg Justins glas och tog fort innan hon märkte det och ställde juicepaketet framför så hon inte skulle se det. "Mitt program börjar på tv. Jag gör lunch sen." hon försvann till vardagsrummet och jag hörde teven gå igång. "Nu. Skynda dig." Justin såg minst sagt skräckslagen ut. Vi smög till rummet, och jag har aldrig gått såhär försiktigt. Direkt när vi kom in så hoppade han nästan in i sina byxor. "Hur ska jag komma ut?" "Jag hämtar dina skor, och sen när jag spolar så stänger du tyst igen ytterdörren. Vi syns sen bakom huset om tjugo minuter." han nickade och mitt hjärta slog fortfarande snabbt. Jag smög igen ut till hallen och tog Justins skor som iallafall stått någorlunda gömda när hon hade kommit in. Hon visste att Emilio inte hade supras. Justin fick på sig skorna och jag räknade med fingrarna till tre och gick sedan ljudligt till toaletten så min mormor hörde och lät dörren vara öppen. Justin smög till ytterdörren och yttligare en gång räknade jag till tre och så spolade jag och Justin försvann nästan ljudlöst. "Vad gjorde du i toaletten?" "Kastade bara ett papper. Fick lite kladd på handen." ropade jag och ställde fort undan disken och frukosten. Sedan fixade jag bara fort i ordning mig och gick till mormor. "Jag ska bara lämna Lucys telefon som hon glömde här. Ska möta henne därborta, kommer snart."Min mormor nickade och jag sprang ut dit jag sagt att Justin skulle vänta. Och när han såg mig och jag han, började vi asgarva. Jag skrattade så mycket att jag nästan låg ner på marken.

---

19.Let me in.

Jag hade vaknat minst tjugo gånger inatt, slitit mig bort från Justin ett antal gånget bara för att sedan lägga mig tätt intill honom igen. Hade han inte sovit tungt som en stock skulle han nog inse hur sjuk jag är i huvudet. Jag hade sprejat mina sprejer säkert fem gånger med varje, och fått världens hostattack som jag döljt i min kudde. Jag hade världens ryggvärk,och när Justin vakna satt jag i hörnet och psykade mig själv. "Hur mår du?" jag hoppade till och tittade upp. Mina ögon sved av trötthet, och hela jag darrade för jag hade dragit bort två koftor för att jag hade fått panik. "Gumman mår du bra?" han drog oroligt in mig i sin famn och jag skakade som en dåre. "Ja-jag vi-vi-vi-vill he-hem." "Snart, vi ska äta och packa ihop först." Jag nickade och mina iskalla läppar mötte hans. Dom värmdes lite, men tio sekunder räckte inte. Han försvann ut och jag satt kvar.

*

"Aldrig mer tält, ALDRIG mer.." Lucy skrattade i luren. Jag låg fortfarande i tältet, och väntade på att dom andra skulle äta. Dom var riktigt sega, och tillochmed 'hej-jag-äter-bara-2000-kalorier.' åt fan som en gris. Justin kom in så jag la på och han la sig framför mig. Jag ångrade att min alkohol hjärna låtit honom se en okänd sida av mig, så jag sa ingenting. "Du fick panik med tjocktröjorna ser jag." srkattade han och jag reagerade knappt. Det var inte okej. "Förlåt. Är det något  du vill berätta`?" sa han bekymrat. "Justin, ledsen att du fick se allt det där. Men det är bättre om du glömmer det." "Absolut inte! Du måste släppa mig in Natacha. Du måste släppa någon in, du vet att jag skulle ta hand om ditt häjrta som det vore guld." Jag suckade, "det är inte dig jag inte litar på. Det är mig." Justins ansikte var förvridet i smärta. Jag la mig precis framför honom och en tår rann längs min kind. "Panikångester. Kan få det när som helst, och det blev för mycket för mig bara. Inget mer än så." "Jag är glad att du åtminstonde försöker släppa in mig." Han kramade om mig och vi låg så ganska länge. Det var mer kärleksfullt än med Delano, och det kändes underbart. Något nytt tändes i mig.Inget sånt som jag kände med honom, utan något varmt och pirrande känsla.

*

Melissa skulle komma till 141 om två veckor, och stanna här någon vecka eller så. Jag saknade redan mina små prinsessor. Framför mig satt Lucy med sitt vackra hår, hennes perfekta ögonbryn och en perfekt näsa. Hennes panna var rynkad när hon försökte göra något med sin telefon. "Hahaha, kolla vad Mandy lagt upp på facebook." Han vände mobilen till mig och det var en bild på Justin. Det var när vi hade varit på badhuset, men varken jag eller någon av tjejerna syntes. Bara han. Shirtless. Jag kände mig faktiskt lite arg, och hon hade skrivit under världens finaste! Jag älskar dig min man, du är bara min <3 men samtidigt så skrattade jag. Jag gick in på min facebook och kommenterade bilen med ett enkelt hjärta. Det skulle nog få henne galen. Jag undrade vad Justin skulle säga om han visste att jag bråkade med hans fans, men tanke på att han gjorde allt för dom. Bäst att inte berätta. "Lucy, ska vi ut ikväll?" Hon nickade och jag log. "Okej bra. Ring du Christian och dom för tror han är sur ¨på mig." Hon skrattade men gjorde som jag sa. Jag fick inte tappa bort mig själv, aldrig ändra på mig.

Jag hade vaknat minst tjugo gånger inatt, slitit mig bort från Justin ett antal gånget bara för att sedan lägga mig tätt intill honom igen. Hade han inte sovit tungt som en stock skulle han nog inse hur sjuk jag är i huvudet. Jag hade sprejat mina sprejer säkert fem gånger med varje, och fått världens hostattack som jag döljt i min kudde. Jag hade världens ryggvärk,och när Justin vakna satt jag i hörnet och psykade mig själv. "Hur mår du?" jag hoppade till och tittade upp. Mina ögon sved av trötthet, och hela jag darrade för jag hade dragit bort två koftor för att jag hade fått panik. "Gumman mår du bra?" han drog oroligt in mig i sin famn och jag skakade som en dåre. "Ja-jag vi-vi-vi-vill he-hem." "Snart, vi ska äta och packa ihop först." Jag nickade och mina iskalla läppar mötte hans. Dom värmdes lite, men tio sekunder räckte inte. Han försvann ut och jag satt kvar.

*

"Aldrig mer tält, ALDRIG mer.." Lucy skrattade i luren. Jag låg fortfarande i tältet, och väntade på att dom andra skulle äta. Dom var riktigt sega, och tillochmed 'hej-jag-äter-bara-2000-kalorier.' åt fan som en gris. Justin kom in så jag la på och han la sig framför mig. Jag ångrade att min alkohol hjärna låtit honom se en okänd sida av mig, så jag sa ingenting. "Du fick panik med tjocktröjorna ser jag." srkattade han och jag reagerade knappt. Det var inte okej. "Förlåt. Är det något  du vill berätta`?" sa han bekymrat. "Justin, ledsen att du fick se allt det där. Men det är bättre om du glömmer det." "Absolut inte! Du måste släppa mig in Natacha. Du måste släppa någon in, du vet att jag skulle ta hand om ditt häjrta som det vore guld." Jag suckade, "det är inte dig jag inte litar på. Det är mig." Justins ansikte var förvridet i smärta. Jag la mig precis framför honom och en tår rann längs min kind. "Panikångester. Kan få det när som helst, och det blev för mycket för mig bara. Inget mer än så." "Jag är glad att du åtminstonde försöker släppa in mig." Han kramade om mig och vi låg så ganska länge. Det var mer kärleksfullt än med Delano, och det kändes underbart. Något nytt tändes i mig.Inget sånt som jag kände med honom, utan något varmt och pirrande känsla.

*

Melissa skulle komma till 141 om två veckor, och stanna här någon vecka eller så. Jag saknade redan mina små prinsessor. Framför mig satt Lucy med sitt vackra hår, hennes perfekta ögonbryn och en perfekt näsa. Hennes panna var rynkad när hon försökte göra något med sin telefon. "Hahaha, kolla vad Mandy lagt upp på facebook." Han vände mobilen till mig och det var en bild på Justin. Det var när vi hade varit på badhuset, men varken jag eller någon av tjejerna syntes. Bara han. Shirtless. Jag kände mig faktiskt lite arg, och hon hade skrivit under världens finaste! Jag älskar dig min man, du är bara min <3 men samtidigt så skrattade jag. Jag gick in på min facebook och kommenterade bilen med ett enkelt hjärta. Det skulle nog få henne galen. Jag undrade vad Justin skulle säga om han visste att jag bråkade med hans fans, men tanke på att han gjorde allt för dom. Bäst att inte berätta. "Lucy, ska vi ut ikväll?" Hon nickade och jag log. "Okej bra. Ring du Christian och dom för tror han är sur ¨på mig." Hon skrattade men gjorde som jag sa. Jag fick inte tappa bort mig själv, aldrig ändra på mig.

---

drama det kommer, det kommer;)

18.Tent.

Jag gick ut tre minuter innan Justin sa att han skulle vara där, och en minut innan kom han faktiskt. Han hade ett stort leende på läpparna, och kom ut för att bära min väska in i bilen så jag bara kunde sätta mig direkt. "Mina vänner, Alfredo, Emelie, Mattias och Charlie väntar på oss där. Alla är par, så varje par har ett tält." "Så vi är typ som ett par?" flinade jag och han såg allvarlig ut, "nej dom-" "Det är lugnt Justin." skrattade jag. "Jag är ändå bra på att fejka." "Även om jag inte har något emot det så vet dom redan." sa han och blinkade med ena ögat. Jag log stort och kollade ut genom fönstret.

*

När vi kom fram väntade hans vänner och jag kände bara Alfredo. Jag kramade om honom och hälsade sedan på dom andra. Dom två tjejerna verkade helt okej, men inget av dom tjejerna som kom från 141.. Vi började alla kämpa med våra tält, vilket verkade vara världens jobb. "Hmm.. jag fattar inte." suckade jag och vände lappen åt alla håll i min hand. Han kom fram till mig skrattandes och vände den åt rätt håll. "Men jag tror vi klarar oss utan den. Den förvirrar oss bara. Håll här, så börjar jag med att sätt upp dom hära." Han började fixa och jag stod mest och hållde i hela tiden. Efter en halvtimme verkade vi vara klara, vilket dom andra redan var för länge sen men dom hade säkert tältat varje helg. Jag hade aldrig ens sovit utomhus. Kändes inte riktigt som min sak.. "Aha." Jag började lasta in mina grejer, först la jag ett  skydd under min och Justins sovsäck. Sedan la jag ett stort täckte över hela "marken" i tältet och sedan därpå sovsäckarna. Dom hade ett litet mellanrum men jag skulle nog sova tätt intill honom gråtandes.. Jag la yttligare två täcken som vi kunde ha över det, och sedan två kuddar var och en i mitten. Det såg ut som en helt vanlig säng därinne, och la en stor ficklampa som an kunde lägga på golvet i ena kanten som jag skulle tända som en stor lampa senare när det blev mörkt. Emelie och resten kom chockade in dit, Justin också men han hade ändå lite att förvänta. "Oh shit, det ser ut som en lägenhet." sa Charlie med chockad min och slängde med sitt blonda hår. Jag började rada upp mina sprejer och sprutade med varje i luften så alla hostade, "Ja, första gången i skogen och jag tänker inte riskera sjukdomar från insekter." sa jag och hon Charlie skakade på huvudet och gick ut. Jag kunde höra henne enda hit att hon snackade skit om mig till resten, men Justin hörde det och stannade kvar hos mig. "Bry dig inte om henne. Hon är världens naturmänniska och sådär. Jag älskar din personlighet, vart är maten?" Jag flinade och drog upp en kylväska med alla vätskor och allt, sedan en annan fullt med mat. "Tror vi får börja nu om jag ska orka lyssna på dendär bitchen hela dagen." sa jag och korkade upp en breezer. Han skrattade och jag gjorde skål och drack en del, sedan räckte jag över till Justin som gjorde detsamma. "Ut till helvetet." suckade jag och öppnade tältet.

*

"Ja iallafall, så jag äter bara 2000 kalorier om dagen." forsatte Charlie och mitt tålamod sjönk hela tiden mer och mer. Grabbarna hade gjort en brasa i mitten och vi satt och värmde oss. Under dagen hade vi gjort allt möjligt. Jag hade mest ätit för jag hade varit mer uttråkad än dom andra. Charlie hängde efter killarna när jag och Emelie faktiskt pratade med varandra. "Emelie vill du se den där videon nu?" ljög jag och drog med mig henne i vårt tält där lampan var på. Vi satte oss därinne och jag drog igen alla dragkedjor så det inte skullle komma in ett enda kryp. Jag hade redan smörjt in mig i alla sprejsaker som jag hade. "Hennes tjat tar aldrig slut." "Jag vet." vi skrattade och båda tog en varsin cider efter vi druckit lite vodka. Vi var absolut inte ens nära fulla, vi båda två tålde mycket. "Min mamma vet inte att jag är här, så jag hoppas att en björn inte äter upp mig." "Din mamma vet inte mycket om dig." skrattade Emelie och jag skrattade också. "Min mamma vet inte heller något. Min bror skulle k-i-l-l me." Jag rynkade pannan, "din med?" "Känner du igen dig?" Vi båda skrattade igen och båda nickade. "Jag tror våra bröder är vänner. Emilio visst?" "Jaa, omg, vi säger ingenting om dethär." "Verkligen inte."

Jag och Emelie satt i tältet ganska länge. Vi drack och pratade allmänt skit. Det kändes skönt att kunna relatera till henne, annars hade jag ju bara Lucy. Och inte ens hon hade en storebror som var hennes beskyddande, utan hade en annan istället. "Jag har alltid tänkt på dom här som tar hem sina pojkvänner och visar upp dom. Fan vad lätt det måste vara. Jag skulle skämmas ihjäl, och sedan blir det nog döden för oss båda två." suckade Emelie och jag höll med. "Jag håller med. Dessutom dom som tar hem flera stycken, okej den du ska gifta dig med men resten.. " En suck lämnade våra läppar, vilket fick oss att skratta till. Vi var absolut inte fulla,och drickan skulle inte ens räcka så långt. Tillslut kom Justin in i tältet och det fick Emelie att gå. Vi skulle ses på morgonen ändå. Justin trängde sig in i sin sovsäck och jag gjorde detsamma. Direkt när dragkedjan gick igen fick jag panik och slog bort den med bena. Justin kollade skräckslaget på mig vilket fick mig att börja skratta. "Kan verkligen inte sova i den här!" Jag slängde den mot mina fötter och fick nöja mig med två täcken och plus alla kläder jag hade på mig. Ganska mycket, paniken steg men jag tänkte på värmen. "Jag vill ha ett element." suckade jag och försökte hitta en skön ställning att ligga i. "Du hör inte hemma i naturen gumman. Nästa gång tar vi hotell." Jag suckade och la mig precis framför honom. Jag kunde känna hans lugna andetag mot mitt ansikte. "Kyss mig." viskade jag. Han kollade osäkert på mig men jag nickade, "du älskar Delano.." "Delano vill inte ha mig. Och du lovade att behandla mig som en prinsessa, så kyss mig." Hans läppar trycktes mot mina och en känsla for genom min kropp. Jag älskade Delano, men det betydde inte att Justin inte skulle få plats. Jag kanske skulle kunna älska Justin, han kanske skulle behandla mig bra, han kanske skulle få bort allt det onda från mig. Hans läppar masserade mina, och jag gillade det. Hans tunga fann min och vi höll på i kanske tio minuter när jag fick nog av det lugna. Jag tog hans täckte över mig och satte mig över honom. Försikigt trevade jag med handen på hans mage, vi båda hade så mycket kläder att det inte alls var bekvämt. Jag tror Justin fattade vad jag ville göra, men att det inte skulle gå. "Vi kan göra det här en annan gång. När du inte har på dig fyra koftor." skrattade han och drog med handen på min kind. "Okej." log jag och rullade ner igen. Men han drog mig intill sig, vilket fick en konstig känsla att gå igenom mig. Panik och värme på samma gång, jag ignonerade båda och försökte somna så fort som möjligt.

Jag gick ut tre minuter innan Justin sa att han skulle vara där, och en minut innan kom han faktiskt. Han hade ett stort leende på läpparna, och kom ut för att bära min väska in i bilen så jag bara kunde sätta mig direkt. "Mina vänner, Alfredo, Emelie, Mattias och Charlie väntar på oss där. Alla är par, så varje par har ett tält." "Så vi är typ som ett par?" flinade jag och han såg allvarlig ut, "nej dom-" "Det är lugnt Justin." skrattade jag. "Jag är ändå bra på att fejka." "Även om jag inte har något emot det så vet dom redan." sa han och blinkade med ena ögat. Jag log stort och kollade ut genom fönstret.

*

När vi kom fram väntade hans vänner och jag kände bara Alfredo. Jag kramade om honom och hälsade sedan på dom andra. Dom två tjejerna verkade helt okej, men inget av dom tjejerna som kom från 141.. Vi började alla kämpa med våra tält, vilket verkade vara världens jobb. "Hmm.. jag fattar inte." suckade jag och vände lappen åt alla håll i min hand. Han kom fram till mig skrattandes och vände den åt rätt håll. "Men jag tror vi klarar oss utan den. Den förvirrar oss bara. Håll här, så börjar jag med att sätt upp dom hära." Han började fixa och jag stod mest och hållde i hela tiden. Efter en halvtimme verkade vi vara klara, vilket dom andra redan var för länge sen men dom hade säkert tältat varje helg. Jag hade aldrig ens sovit utomhus. Kändes inte riktigt som min sak.. "Aha." Jag började lasta in mina grejer, först la jag ett  skydd under min och Justins sovsäck. Sedan la jag ett stort täckte över hela "marken" i tältet och sedan därpå sovsäckarna. Dom hade ett litet mellanrum men jag skulle nog sova tätt intill honom gråtandes.. Jag la yttligare två täcken som vi kunde ha över det, och sedan två kuddar var och en i mitten. Det såg ut som en helt vanlig säng därinne, och la en stor ficklampa som man kunde lägga på golvet i ena kanten som jag skulle tända som en stor lampa senare när det blev mörkt. Emelie och resten kom chockade in dit, Justin också men han hade ändå lite att förvänta. "Oh shit, det ser ut som en lägenhet." sa Charlie med chockad min och slängde med sitt blonda hår. Jag började rada upp mina sprejer och sprutade med varje i luften så alla hostade, "Ja, första gången i skogen och jag tänker inte riskera sjukdomar från insekter." sa jag och hon Charlie skakade på huvudet och gick ut. Jag kunde höra henne enda hit att hon snackade skit om mig till resten, men Justin hörde det och stannade kvar hos mig. "Bry dig inte om henne. Hon är världens naturmänniska och sådär. Jag älskar din personlighet, vart är maten?" Jag flinade och drog upp en kylväska med alla vätskor och allt, sedan en annan fullt med mat. "Tror vi får börja nu om jag ska orka lyssna på dendär bitchen hela dagen." sa jag och korkade upp en breezer. Han skrattade och jag gjorde skål och drack en del, sedan räckte jag över till Justin som gjorde detsamma. "Ut till helvetet." suckade jag och öppnade tältet.

*

"Ja iallafall, så jag äter bara 2000 kalorier om dagen." forsatte Charlie och mitt tålamod sjönk hela tiden mer och mer. Grabbarna hade gjort en brasa i mitten och vi satt och värmde oss. Under dagen hade vi gjort allt möjligt. Jag hade mest ätit för jag hade varit mer uttråkad än dom andra. Charlie hängde efter killarna när jag och Emelie faktiskt pratade med varandra. "Emelie vill du se den där videon nu?" ljög jag och drog med mig henne i vårt tält där lampan var på. Vi satte oss därinne och jag drog igen alla dragkedjor så det inte skullle komma in ett enda kryp. Jag hade redan smörjt in mig i alla sprejsaker som jag hade. "Hennes tjat tar aldrig slut." "Jag vet." vi skrattade och båda tog en varsin cider efter vi druckit lite vodka. Vi var absolut inte ens nära fulla, vi båda två tålde mycket. "Min mamma vet inte att jag är här, så jag hoppas att en björn inte äter upp mig." "Din mamma vet inte mycket om dig." skrattade Emelie och jag skrattade också. "Min mamma vet inte heller något. Min bror skulle k-i-l-l me." Jag rynkade pannan, "din med?" "Känner du igen dig?" Vi båda skrattade igen och båda nickade. "Jag tror våra bröder är vänner. Emilio visst?" "Jaa, omg, vi säger ingenting om dethär." "Verkligen inte."

Jag och Emelie satt i tältet ganska länge. Vi drack och pratade allmänt skit. Det kändes skönt att kunna relatera till henne, annars hade jag ju bara Lucy. Och inte ens hon hade en storebror som var hennes beskyddande, utan hade en annan istället. "Jag har alltid tänkt på dom här som tar hem sina pojkvänner och visar upp dom. Fan vad lätt det måste vara. Jag skulle skämmas ihjäl, och sedan blir det nog döden för oss båda två." suckade Emelie och jag höll med. "Jag håller med. Dessutom dom som tar hem flera stycken, okej den du ska gifta dig med men resten.. " En suck lämnade våra läppar, vilket fick oss att skratta till. Vi var absolut inte fulla,och drickan skulle inte ens räcka så långt. Tillslut kom Justin in i tältet och det fick Emelie att gå. Vi skulle ses på morgonen ändå. Justin trängde sig in i sin sovsäck och jag gjorde detsamma. Direkt när dragkedjan gick igen fick jag panik och slog bort den med bena. Justin kollade skräckslaget på mig vilket fick mig att börja skratta. "Kan verkligen inte sova i den här!" Jag slängde den mot mina fötter och fick nöja mig med två täcken och plus alla kläder jag hade på mig. Ganska mycket, paniken steg men jag tänkte på värmen. "Jag vill ha ett element." suckade jag och försökte hitta en skön ställning att ligga i. "Du hör inte hemma i naturen gumman. Nästa gång tar vi hotell." Jag suckade och la mig precis framför honom. Jag kunde känna hans lugna andetag mot mitt ansikte. "Kyss mig." viskade jag. Han kollade osäkert på mig men jag nickade, "du älskar Delano.." "Delano vill inte ha mig. Och du lovade att behandla mig som en prinsessa, så kyss mig." Hans läppar trycktes mot mina och en känsla for genom min kropp. Jag älskade Delano, men det betydde inte att Justin inte skulle få plats. Jag kanske skulle kunna älska Justin, han kanske skulle behandla mig bra, han kanske skulle få bort allt det onda från mig. Hans läppar masserade mina, och jag gillade det. Hans tunga fann min och vi höll på i kanske tio minuter när jag fick nog av det lugna. Jag tog hans täckte över mig och satte mig över honom. Försikigt trevade jag med handen på hans mage, vi båda hade så mycket kläder att det inte alls var bekvämt. Jag tror Justin fattade vad jag ville göra, men att det inte skulle gå. "Vi kan göra det här en annan gång. När du inte har på dig fyra koftor." skrattade han och drog med handen på min kind. "Okej." log jag och rullade ner igen. Men han drog mig intill sig, vilket fick en konstig känsla att gå igenom mig. Panik och värme på samma gång, jag ignonerade båda och försökte somna så fort som möjligt. 

---

Jag i naturen! ;) Är  ni naturmänniskor? Jag är rädd för insekter och har aldrig tältat ens.. bara på min kusins gård men vi hade en tv och element därinne. 

Ps. Jag är Team Delano!! Men tror att det är för jag vet hur framtiden är, och inte ni! Gillar också bad boys hhaha. 

17I don't know what to do.

Jag vaknade upp i min egna säng, och jag hörde mina föräldrar diskutera i köket. Jag mindes hela gårdagen, och insåg att jag hade somnat när Justin och jag hade kollat på film. Jag fick skuldkänslor och smsade honom direkt. Varför väckte du mig inte?! När gick du? Samtidigt undrade jag hur jag hade kommit till min säng. Jag hade inget minne utav att jag faktiskt gått till min säng. Du sov så sött ;) Kanske en timme efter att du somnat. Hoppas du inte blir sur över att jag stanna till filmen tog slut.. Puss. * Absolut inte.. har du någon aning om hur jag hamnade i min säng? * Jag bar dig hehe, du var ganska lätt ;) Jag suckade. Du är galen Biebs. Kan vi kanske ses idag igen? Egentligen ville jag träffa Delano idag. Jag ville se hur seriöst det var med hans tjej. Jag hade bara träffat henne två gånger, en gång när dom kom hem till oss, och en gång på avstånd. Känslan när mitt hjärta krossades, gick inte att beskriva. Jadå gumman. Kan jag hämta dig om en timme? * Gör så :D Jag reste mig upp för att ta en dusch. Det fick gå snabbt, även om jag ibland kunde duscha flera timmar. Mitt hår fick som vanligt bara hänga, jag hade börjat tröttna på det. Eller man gick väl igenom såna faser ibland. Jag drog på mig jeans och en stickad tröja till det. Den var vit med vita mönster kan man säga, och samtidigt så såg man lite av huden. Jag gillade den tröjan, trots att jag inte användt den så mycket.

"Okej, jag vet att du kommer hata den här idén. Men jag tänkte fråga dig, om du ville följa med mig och några vänner från LA och campa? Vi ska bo i ett tält över natten bara. Vi tänkte åka typ.. imorgon på morgonen tror jag." Jag skrattade. Jag hade aldrig sovit i ett tält. Jag hade aldrig ens befunnit mig vid skogen på natten. Det skrämde mig lite, vem vet vem som skulle kunna hitta mig där.. Men samtidigt verkade det roligt. "Hm.. Varför inte? Men bara att jag slipper dela tält med någon annan än dig. Även fast dina vänner är roliga och så, men ingen som jag inte känner." Han skrattade, "deal."

Justin hade inget tält, så vi åkte till en utflyktsaffär eller vad det var. Det fanns massor av tält och sådant som man har i skogen. "Aha, hur stort ska det vara?" Han vände på huvudet och försökte förstå något. Vilket fick mig att skratta. "För fyra personer. Vill inte ha ett litet där man knappt kan andas." Han drog en stor kartong och la ner den i vår vagn. Vi forsatte gå runt i affären, jag plockade på mig massor. Myggsprej, sovsäckar, insektssprej, myrsprej, ficklampa, osv. Justin skrattade bara åt mig, och erbjöd sig att betala allt bara han fick med sig mig. Efter det bestämde vi oss för att handla. Han sa att alla skulle köpa sin egen mat. "Jag tycker vi grillar korv, för det är det lättaste. Men jag ska ta med mig massor så jag inte svälter." Jag tror inte Justin förstod vad jag menade med massor. Men när vi kom ut så tror jag att han hade fattat det. Jag köpte bl.a: Nachos, plockgodis över två kilo, chips, dipp, cola, energidricka, breezer, cider, marschmellows, choklad, äpplen, sömntabletter, fem filtar, nya kuddar/täcken samt lakan till dom, vatten, korv med bröd, frallor, bullar, muffins.. ja och listan forsätter! Jag hade åtminstonde laddat med alkohol, vilket jag nog skulle behöva för att bo i ett tält. "Natacha, du är galen. Men det kommer bli kul att tillbringa en hel dag med dig." skrattade han och bar in kassarna i bilen.

*

Efter att vi handlat skjutsade han hem mig. Vi skulle ändå ses en hel dag efter det, och jag sa till min mamma att jag skulle sova hos Lucy imorgon. Så hon visste om det. Jag ringde min bror och bad han hämta mig. Kom ut. Jag sprang ut och när jag stod utanför bilen så fick jag en chock. Utanför bilen stod alla, min bror, hans fru, Delano och hans tjej. Jag stannade verkligen till för att jag blev så chockad och ledsen. "Kom då." både Delano och Emilio fimpade sina cigaretter och hoppade in i bilen. Men långsamma steg gick jag till bilen och tvingades sitta bredvid henne. Tårarna var inte långt borta. Med Isabelle var det annorlunda, för min bror älskade jag inte på det sättet. Men här sårades jag mest, och varje gång någon utav dom log till varandra kände jag mig alldeles tom, men samtidigt full av hat och sorg. Hon sjöng vackert i bilen, och alla berömde henne. Jag gjorde inget, satt bara där som ingenting. Vilket Delano ville påpeka såfort vi kom ut från bilen, han tog mig runt axlarna och viskade med sin underbara röst i mitt öra. "Vad är det med dig?" men jag struntade i han. Jag skakade av mig honom och gick snabbare.

*

Längtar tills imorgon :) Kommer njuta varje sekund i din närhet. <3 Justin hade världens finaste personlighet. Jag visste att om vi skulle bli tillsammans, så skulle han behandla mig som guld. Delano var elak mot mig, han gjorde egentligen allt för att såra mig verkade det som. Justin var verkligen helt underbar, inte konstigt att alla småtjejer älskade honom. Mm, hämtar du mig tio? <3 * Ja, så var klar utanför :) Kommer inte vara en sekund försenad ;)<3 Jag skrattade och ställde in klockan på larm. Jag hade redan packat mina kläder. Sex tjocktröjor, tre tröjor, två mjukisar, ett par tajts, två par strumpor plus raggstrumpor, vantar, jacka. Jag hoppades inte på att frysa.. Jag somnade sedan, och drömde om både Delano och hans tjej.

Jag vaknade upp i min egna säng, och jag hörde mina föräldrar diskutera i köket. Jag mindes hela gårdagen, och insåg att jag hade somnat när Justin och jag hade kollat på film. Jag fick skuldkänslor och smsade honom direkt. Varför väckte du mig inte?! När gick du? Samtidigt undrade jag hur jag hade kommit till min säng. Jag hade inget minne utav att jag faktiskt gått till min säng. Du sov så sött ;) Kanske en timme efter att du somnat. Hoppas du inte blir sur över att jag stanna till filmen tog slut.. Puss. * Absolut inte.. har du någon aning om hur jag hamnade i min säng? * Jag bar dig hehe, du var ganska lätt ;) Jag suckade. Du är galen Biebs. Kan vi kanske ses idag igen? Egentligen ville jag träffa Delano idag. Jag ville se hur seriöst det var med hans tjej. Jag hade bara träffat henne två gånger, en gång när dom kom hem till oss, och en gång på avstånd. Känslan när mitt hjärta krossades, gick inte att beskriva. Jadå gumman. Kan jag hämta dig om en timme? * Gör så :D Jag reste mig upp för att ta en dusch. Det fick gå snabbt, även om jag ibland kunde duscha flera timmar. Mitt hår fick som vanligt bara hänga, jag hade börjat tröttna på det. Eller man gick väl igenom såna faser ibland. Jag drog på mig jeans och en stickad tröja till det. Den var vit med vita mönster kan man säga, och samtidigt så såg man lite av huden. Jag gillade den tröjan, trots att jag inte användt den så mycket.

"Okej, jag vet att du kommer hata den här idén. Men jag tänkte fråga dig, om du ville följa med mig och några vänner från LA och campa? Vi ska bo i ett tält över natten bara. Vi tänkte åka typ.. imorgon på morgonen tror jag." Jag skrattade. Jag hade aldrig sovit i ett tält. Jag hade aldrig ens befunnit mig vid skogen på natten. Det skrämde mig lite, vem vet vem som skulle kunna hitta mig där.. Men samtidigt verkade det roligt. "Hm.. Varför inte? Men bara att jag slipper dela tält med någon annan än dig. Även fast dina vänner är roliga och så, men ingen som jag inte känner." Han skrattade, "deal."

Justin hade inget tält, så vi åkte till en utflyktsaffär eller vad det var. Det fanns massor av tält och sådant som man har i skogen. "Aha, hur stort ska det vara?" Han vände på huvudet och försökte förstå något. Vilket fick mig att skratta. "För fyra personer. Vill inte ha ett litet där man knappt kan andas." Han drog en stor kartong och la ner den i vår vagn. Vi forsatte gå runt i affären, jag plockade på mig massor. Myggsprej, sovsäckar, insektssprej, myrsprej, ficklampa, osv. Justin skrattade bara åt mig, och erbjöd sig att betala allt bara han fick med sig mig. Efter det bestämde vi oss för att handla. Han sa att alla skulle köpa sin egen mat. "Jag tycker vi grillar korv, för det är det lättaste. Men jag ska ta med mig massor så jag inte svälter." Jag tror inte Justin förstod vad jag menade med massor. Men när vi kom ut så tror jag att han hade fattat det. Jag köpte bl.a: Nachos, plockgodis över två kilo, chips, dipp, cola, energidricka, breezer, cider, marschmellows, choklad, äpplen, sömntabletter, fem filtar, nya kuddar/täcken samt lakan till dom, vatten, korv med bröd, frallor, bullar, muffins.. ja och listan forsätter! Jag hade åtminstonde laddat med alkohol, vilket jag nog skulle behöva för att bo i ett tält. "Natacha, du är galen. Men det kommer bli kul att tillbringa en hel dag med dig." skrattade han och bar in kassarna i bilen.

*

Efter att vi handlat skjutsade han hem mig. Vi skulle ändå ses en hel dag efter det, och jag sa till min mamma att jag skulle sova hos Lucy imorgon. Så hon visste om det. Jag ringde min bror och bad han hämta mig. Kom ut. Jag sprang ut och när jag stod utanför bilen så fick jag en chock. Utanför bilen stod alla, min bror, hans fru, Delano och hans tjej. Jag stannade verkligen till för att jag blev så chockad och ledsen. "Kom då." både Delano och Emilio fimpade sina cigaretter och hoppade in i bilen. Men långsamma steg gick jag till bilen och tvingades sitta bredvid henne. Tårarna var inte långt borta. Med Isabelle var det annorlunda, för min bror älskade jag inte på det sättet. Men här sårades jag mest, och varje gång någon utav dom log till varandra kände jag mig alldeles tom, men samtidigt full av hat och sorg. Hon sjöng vackert i bilen, och alla berömde henne. Jag gjorde inget, satt bara där som ingenting. Vilket Delano ville påpeka såfort vi kom ut från bilen, han tog mig runt axlarna och viskade med sin underbara röst i mitt öra. "Vad är det med dig?" men jag struntade i han. Jag skakade av mig honom och gick snabbare.

*

Längtar tills imorgon :) Kommer njuta varje sekund i din närhet. <3 Justin hade världens finaste personlighet. Jag visste att om vi skulle bli tillsammans, så skulle han behandla mig som guld. Delano var elak mot mig, han gjorde egentligen allt för att såra mig verkade det som. Justin var verkligen helt underbar, inte konstigt att alla småtjejer älskade honom. Mm, hämtar du mig tio? <3 * Ja, så var klar utanför :) Kommer inte vara en sekund försenad ;)<3 Jag skrattade och ställde in klockan på larm. Jag hade redan packat mina kläder. Sex tjocktröjor, tre tröjor, två mjukisar, ett par tajts, två par strumpor plus raggstrumpor, vantar, jacka. Jag hoppades inte på att frysa.. Jag somnade sedan, och drömde om både Delano och hans tjej. 

---

Team Delano eller Justin? ;)

Såfort jag var framme vid Delano ställde jag mig emellan och hans ögon spärrades upp. Allt jag kunde tänka på var Delano, att jag helt glömt bort Justin. Han fick inte följa efter mig. "Gå bort härifrån. Nu." sa han argt och drog mig närmre. "Han har en kniv. Du måste komma med mig härifrån." Jag viskade det mot hans ansikte så bara han hörde. Dom på andra sidan ropade på dom, och dom andra började gå men jag vägrade låta honom gå. "Jag klarar mig. Gå härifrån nu. Innan du blir skadad." "Jag går inte utan dig. Fattar du? Om du blir misshandlad så blir jag det också." "Jag lämnar inte mina bröder här ensamma." "Snälla för min skull. Så onöidgt att hålla på såhär Delano." Han suckade, och Delano drog mig bakåt i armen. Sedan bröt det andra gänget ut, dom började verkligen bråka och jag såg ingenting. Bara att Delano fick en smäll och jag föll ner på marken, då blev han galen och attackerade alla. Han med kniven närmade sig och jag reste mig snabbt vingligt upp och skulle precis sprarka honom när jag såg Justin hoppa på honom och jag fattade verkligen inget. Jag förstod inte vem som slog vem, men tillslut slutade det och någon bar mig bort.

När allting klarnade till hade jag missat allt. "Va-vad hände?" Delano vände sig oroligt och han hade blod över hela ansiktet. "DELANO!!" Han suckade och Justin räckte över vatten till mig. Han hade bara ett litet sår i läppen. "Vi har mycket att prata om. Vi går hem till dig, din mamma och dom är hos Emilio."

"Aaj." gnällde Delano och jag forsatte rengöra hans sår i ansiktet. Justin stod i dörröppningen och tittade noga på mig. "Jag sa åt dig, gå hem. Snälla Delano när ska du förstå-" "Du kan inte lägga dig i mina saker, okej? Ärligt Tacha, det där var sista gången. Det kunde ha gått riktigt illa." Han lät väldigt arg, och hans mörka röst lät hotande. Jag suckade och tryckte hårt på hans sår så han stönde till. "Du är dum i huvudet, och jag ska döda din flickvän. Det är hennes fel." han skrattade och stönade igen. "Det var en kille där som terrosierat henne. Han som putta dig, men nu tog jag hand om honom." Jag kände mig anigen ledsen. "Vad gör du här?" sa Delano lagom surt och stirrade på Justin. "Hälsar på." "Delano han räddade dig så käften." "Jag undrar bara. Så länge du håller dina händer borta från dig." Justin skrattade. "Så nu är du fixad. Detta var sista gången hoppas jag."

*

Kvällen med Justin blev inte som jag tänkt mig, men Delano åkte iallafall hem och Justin stannade kvar för att kolla på film. "Det har varit en stökig kväl.. Jag minns knappt något." suckade jag och satte mig i soffan. Justin satte sig bredvid mig och filmen hade redan börjat. Men helt ärligt, så somnade jag direkt, utan att ens filmen
hade gått tjugo minuter.

---

Ösaaaaa på med kommentarer!! 

15.That one guy who loves you to little and that one who loves you too much.

Ingenting blev bättre. Allting, exakt allt blev sämre. Delano hade presenterat för min familj sin nya tjej. Jag hatade henne. När jag såg henne bet jag mig så hårt i tungan att jag började blöda. Skolan hade ordnat ett kris möte för mig, vilket jag fullkomligt sket i. Kanske inte världens bästa val.. Min brors frus mage bara växte och växte. Varje gång jag såg henne blundade jag bara och försökte se framåt. Att springa ute blev värre och värre, tillslut såg jag till att bara springa på morgonen när det var mycket folk ute. Dock så kunde det bli alldeles för varmt, vilket kortade ner mina springturer med en kilometer minst varje gång. Godmorgon. Kommer idag till Alfredo så när kan du ses? Puss snygging. Jag suckade och svarade direkt till Justin. Med tanke på att jag inte sett honom på en månad så saknade jag faktiskt honom lite. Vi kan gå ut ikväll :)

*

Dagen var ganska seg. Jag träffade Millie och vi åt lunch tillsammans. Det speciella med henne var att hon lekte dum , trots att hon var super smart. Någon som jag, som faktiskt var dum ville vara smart och dom som väl var det slängde bara bort det sådär. Efter det pratade hon om sin nya diet, jag tog en glass på bryggan medans hon bara satt där och pratade. "Jag ska skämma ut dig till nästa kille som går förbi." flinade jag. "Va Nej?!" sa hon och jag skrattade. En kille som var några år äldre än oss kom förbi och jag drog efter andan "ursäkta. Vad heter du?" Han stannade och log mot oss. "Johannes. Du då?" "Jag heter Natacha, men min vän här heter Millie. Hon pratade enda sen hon såg dig tidigare idag om hur snygg du var. Hon har stalkat dig hela dagen." "Hon ljuger!" "Sluta skämmas Millie. Jag hjälper dig." sa jag allvarligt och drog smekande med handen på hennes bara arm. Hon verkade skämmas ihjäl, hennes kinder var illröda och hon kunde inte ens få fram ett ord från sin mun. "Iallafall.. kan hon få ditt nummer?"

*

"Heeej Justin!" sa jag och slängde mig runt hans hals. När min kropp väl pressades mot min så insåg att jag verkligen saknat honom. "Hej du." "Kom vi går och köper godis." flinade jag och han gick bredvid mig. Det var precis som han vore som vilken person som helst som gick runt mitt i centrum. När vi var i LA var det alltid fullt med papparazzis men här hade jag aldrig sett några.

Med en påse full av godis berättade Justin skrattande om något fan som hade jagat honom med en segway och vägrat stanna. Alldeles galen. "Jag skulle älska att se dig live, faktiskt. Har aldrig ens hört dig sjunga." Han log, som om mina ord gjorde honom lycklig. "Justin jag vet att du vill.. men jag vet inte om jag kan riktigt. Jag älskar verkligen Delano, och det känns så fel att uttnyttja dig." suckade jag och drog upp en riktigt sur godis. Sura och choklad var mina favoriter, vilket tydligt syntes i påsen som jag plockat. Justin sa att han var på något träningsdiet men han tog ändå några godisar då och då. "Delano borde vara lycklig att han har dig.. men han tar inte vara på det." "Jag kan hålla med på det sista." skrattade jag. "Påtal om Delano, jag tror jag ser honom därborta." Mitt hjärta stannade och jag kunde skymta honom stå och tjaffsa med någon. Han och några kompisar tjaffsade inte, dom bråkade. Och när jag såg den ena dra fram en kniv och närma sig Delano fick jag panik. Godiset jag höll i min hand föll ner på marken och jag sprang framåt såfort jag kunde, killen med kniven närmade sig Delano..

Ingenting blev bättre. Allting, exakt allt blev sämre. Delano hade presenterat för min familj sin nya tjej. Jag hatade henne. När jag såg henne bet jag mig så hårt i tungan att jag började blöda. Skolan hade ordnat ett kris möte för mig, vilket jag fullkomligt sket i. Kanske inte världens bästa val.. Min brors frus mage bara växte och växte. Varje gång jag såg henne blundade jag bara och försökte se framåt. Att springa ute blev värre och värre, tillslut såg jag till att bara springa på morgonen när det var mycket folk ute. Dock så kunde det bli alldeles för varmt, vilket kortade ner mina springturer med en kilometer minst varje gång. Godmorgon. Kommer idag till Alfredo så när kan du ses? Puss snygging. Jag suckade och svarade direkt till Justin. Med tanke på att jag inte sett honom på en månad så saknade jag faktiskt honom lite. Vi kan gå ut ikväll :)

*

Dagen var ganska seg. Jag träffade Millie och vi åt lunch tillsammans. Det speciella med henne var att hon lekte dum , trots att hon var super smart. Någon som jag, som faktiskt var dum ville vara smart och dom som väl var det slängde bara bort det sådär. Efter det pratade hon om sin nya diet, jag tog en glass på bryggan medans hon bara satt där och pratade. "Jag ska skämma ut dig till nästa kille som går förbi." flinade jag. "Va Nej?!" sa hon och jag skrattade. En kille som var några år äldre än oss kom förbi och jag drog efter andan "ursäkta. Vad heter du?" Han stannade och log mot oss. "Johannes. Du då?" "Jag heter Natacha, men min vän här heter Millie. Hon pratade enda sen hon såg dig tidigare idag om hur snygg du var. Hon har stalkat dig hela dagen." "Hon ljuger!" "Sluta skämmas Millie. Jag hjälper dig." sa jag allvarligt och drog smekande med handen på hennes bara arm. Hon verkade skämmas ihjäl, hennes kinder var illröda och hon kunde inte ens få fram ett ord från sin mun. "Iallafall.. kan hon få ditt nummer?"

*

"Heeej Justin!" sa jag och slängde mig runt hans hals. När min kropp väl pressades mot min så insåg att jag verkligen saknat honom. "Hej du." "Kom vi går och köper godis." flinade jag och han gick bredvid mig. Det var precis som han vore som vilken person som helst som gick runt mitt i centrum. När vi var i LA var det alltid fullt med papparazzis men här hade jag aldrig sett några.

Med en påse full av godis berättade Justin skrattande om något fan som hade jagat honom med en segway och vägrat stanna. Alldeles galen. "Jag skulle älska att se dig live, faktiskt. Har aldrig ens hört dig sjunga." Han log, som om mina ord gjorde honom lycklig. "Justin jag vet att du vill.. men jag vet inte om jag kan riktigt. Jag älskar verkligen Delano, och det känns så fel att uttnyttja dig." suckade jag och drog upp en riktigt sur godis. Sura och choklad var mina favoriter, vilket tydligt syntes i påsen som jag plockat. Justin sa att han var på något träningsdiet men han tog ändå några godisar då och då. "Delano borde vara lycklig att han har dig.. men han tar inte vara på det." "Jag kan hålla med på det sista." skrattade jag. "Påtal om Delano, jag tror jag ser honom därborta." Mitt hjärta stannade och jag kunde skymta honom stå och tjaffsa med någon. Han och några kompisar tjaffsade inte, dom bråkade. Och när jag såg den ena dra fram en kniv och närma sig Delano fick jag panik. Godiset jag höll i min hand föll ner på marken och jag sprang framåt såfort jag kunde, killen med kniven närmade sig Delano..

12.I love you

"Melissa!" utbrast jag redan genom fönstret och öppnade dörren såfort bilen stannade. Jag sprang ut för att krama om Amilia och Alexa som var lika glada som alltid. "Ta dina väskor så går vi in." Jag nickade och tog ut mina väskor och Justin kom ut för att hjälpa mig. "Ska vi gå in och vänta?" "Gå till porten så kommer jag precis." Dom nickade och vände sig om. Justin kramade om mig och viskade i mitt öra "du kan alltid prata med mig. Alltid. Ring mig imorgon eller när du kan ses. Glöm inte." Jag skakade på huvudet och log mot honom trots att jag var seriös. "Det ska jag. Du kan prata med mig med Bieber." skrattade jag och han suckade, sedan skrattade han också och gick till bilen. "Syns imorgon hoppas jag!" sedan försvann han. Jag vände mig om och gick till Melissa och tjejerna som väntade mig. Jag bar upp Amilia i famnen och Melissa kollade på mig med stora ögon. "Lägg av." skrattade jag och öppnade porten. "Du behöver lite kärlek i ditt liv. Komigen tråkmåns." suckade hon och bar upp Alexa. "Jag älskar.. någon annan." "Vem?!" sa hon chockat och slog mig på armen med ett leende. "Delano du vet.." sa jag och tittade ner i golvet. "Åh stackarn.. han..-" "Jag vet." avbröt jag och log sedan ett fejkleende. "Vad ska vi hitta på idag Amilia? Har du hört om det nya stora badhuset?" "Jaaa! Snälla kan vi gå dit?" Jag nickade och kollade på Mel. "Vill ni också följa med? Jag kan bjuda med Justin också." "Gör det, men jag kan inte bada. Min hud förstörs av vattnet. Men ni kan ju åka, ni klarar nog två barn." flinade hon. "Jag ska ringa honom ikväll."

*

"Hej Biebs." sa jag direkt när signalerna tystnade. Amilia flätade mitt hår, och Melissa badade Alexa. "Hej monkey." "Ha-ha. Du.. jag tänkte ta mina syskonbarn till badhuset imorgon. Tänkte om du ville följa med?" Han skrattade i luren. "Ja visst. Imorgon är det söndag vilket betyder lite människor också. Jag hämtar er klockan elva om det går bra?" "Mm, det går bra." "Jag kan inte riktigt prata just nu. Men vi ses imorgon. Hejdå!" Han la på och verkade stressad så jag la undan telefonen och ropade till Melissa att vi skulle åka på morgonen. "När ska du skaffa barn?" sa Amilia och satte fast massa spännen i mitt hår. Jag höll på att svälja min tunga när hon frågade. Men svarade sedan lugnt. "Jadu, när jag hittar någon som vill vara pappa till barnen. Det kommer nog snart ska du se. Kommer du få en kusin. Dessutom vet du väl att farbror Emilio kommer snart få barn?" Jag hade alltid velat vara en ung mamma. Min dröm sedan jag var fjorton år gammal. Nu var jag sexton, så det var snart dags. Och jag fyllde sjutton om bara några månader. Min bror och Delano var nitton. "Ja, och därför tänkte jag att du kommer vara det enda syskonet som inte har barn." Jag skrattade, "jag är också yngst. Men innan jag är nitton så har jag nog barn ska du se."

*

"JAG KOMMER FÖRST!" ropade Amilia och sprang över vägen. Jag bar Alexa i famnen tillsammans med en stor väska med alla saker. Det fanns som tur inga bilar på småvägen så hon skulle bli påkörd. "FÖRSIKTIGT!" ropade jag efter henne men det var som att prata med en vägg. Justin klev ut ur bilen och tog väskan ifrån mig. "Hejsan." "Hej, AMILIA kom hit nu. Sluta hålla på eller så går vi direkt tillbaka hem." Hon lydde genast och ställde sig bredvid mig. "Du passar att vara mamma." skrattade han och jag flinade medans jag öppnade passagerardörren och Amilia hoppade in. Sedan satte jag ner Alexa och knäppte fast henne med bältet. Sedan checkade jag så Amilia också hade på sig det och sedan kunde jag själv hoppa in. "Tjejer det här är Justin! Han kommer låsa in er i bagageluckan om ni inte sköter er." log jag och tittade bak. Justin skrattade. "Haha, eller så kanske vi tre låser in dig." Tjejerna började skratta och jag stirrade surt på honom. "Ey" sa jag och slog till honom på huvudet.

*

Justin gick in till sitt omklädningsrum och vi in till vårt. Tjejerna hade problem med sin baddräkt men jag hjälpte dom. "Gud vilken duktig ung mamma du är!" berömde en gammal kvinna mig och kom fram till oss. Jag började skratta och barnen gick till spegeln för att sätta upp sitt hår. Dom ville göra det själva tydligen. "Tack, men det är inte mina barn. Det är min systers." "Jaha, men ändå. Du gör ett utmärkt jobb!" "Tack." skrattade jag och gick sedan efter dom för att själv sätta upp mitt hår. Finns inget värre än när håret klibbar sig fast i ansiktet. "Dags att gå ut nu då." Jag tog Alexa i handen och Amilia gick framför mig. "Hej Justin!" vinkade Amilia och sprang fram till honom. Han sa något och pekade, så dit försvann hon direkt. Tydligen något eget rum med massa bollar, och badleksaker.Det fanns även armpuffar och sånt så jag tror att han bad henne hämta till Alexa."Hejsan." sa Justin och bet sig i läppen medans han kollade ner på min kropp. "Hej Biebs. Hämtar hon armpuffar?" Han nickade och fem sekunder senare kommer hon med dom i handen. "Här hjälp henne." sa hon och räckte fram dom till mig. Jag hjälpte Alexa att sätta på dom ordentligt, och sedan gick vi till äventyrsbadet. Justin lekte mest med Amilia, åkte stora rutchkanor och sånt medans jag tog det lugnare med lillen.

Vi bestämde oss för att alla åka den största rutchkanan samtidigt. Först fick man stå i kö ganska länge, och då hann t.o.m fans ta kort med Justin. Kändes lite konstigt att bara stå där vid sidan om som ett miffo. "Amilia är först, sen jag, sen Alexa och sist Justin." sa jag och alla nickade instämmande. Vi satte oss i den ordningen och sedan fick vi grönt ljus. Vi fick fart om bom så var vi iväg, jag skrek inte med det lät med som "Iiiiiih" när vi åkte och åkte från sida till sida. Det värsta var när vi åkte in i en tunnel, jag som har ganska mycket skräck för sånt började nästan gråta. Men det var som om Justin kunde läsa mina tankar, för han la beskyddande sin hand på mig och sa. "Det är lugnt Tacha, du klarar det en bit till." och sedan tog det slut. "Aldrig mer!" sa jag och tjejerna skrattade. Vi bestämde oss för att äta och så blev det.

*

Enda sen vi kom hem hade tjejerna berättat för Melissa om allting. Båda två älskade verkligen Justin, då varannan sak handlade om honom. Justin hade behövt åka iväg på något möte, men vi bestämde oss för att leka i parken någon dag med tjejerna. "Jag älskar dig syster, tack för att du har gjort årets tydligen roligaste sak för tjejerna. Dom kommer nog aldrig glömma det." sa Melissa och jag log. "Tack för att jag fick låna dom. Jag älskar tjejerna och dig. Det vet du redan.I love you

I'm gonna be a young mum. 
"Melissa!" utbrast jag redan genom fönstret och öppnade dörren såfort bilen stannade. Jag sprang ut för att krama om Amilia och Alexa som var lika glada som alltid. "Ta dina väskor så går vi in." Jag nickade och tog ut mina väskor och Justin kom ut för att hjälpa mig. "Ska vi gå in och vänta?" "Gå till porten så kommer jag precis." Dom nickade och vände sig om. Justin kramade om mig och viskade i mitt öra "du kan alltid prata med mig. Alltid. Ring mig imorgon eller när du kan ses. Glöm inte." Jag skakade på huvudet och log mot honom trots att jag var seriös. "Det ska jag. Du kan prata med mig med Bieber." skrattade jag och han suckade, sedan skrattade han också och gick till bilen. "Syns imorgon hoppas jag!" sedan försvann han. Jag vände mig om och gick till Melissa och tjejerna som väntade mig. Jag bar upp Amilia i famnen och Melissa kollade på mig med stora ögon. "Lägg av." skrattade jag och öppnade porten. "Du behöver lite kärlek i ditt liv. Komigen tråkmåns." suckade hon och bar upp Alexa. "Jag älskar.. någon annan." "Vem?!" sa hon chockat och slog mig på armen med ett leende. "Delano du vet.." sa jag och tittade ner i golvet. "Åh stackarn.. han..-" "Jag vet." avbröt jag och log sedan ett fejkleende. "Vad ska vi hitta på idag Amilia? Har du hört om det nya stora badhuset?" "Jaaa! Snälla kan vi gå dit?" Jag nickade och kollade på Mel. "Vill ni också följa med? Jag kan bjuda med Justin också." "Gör det, men jag kan inte bada. Min hud förstörs av vattnet. Men ni kan ju åka, ni klarar nog två barn." flinade hon. "Jag ska ringa honom ikväll."

*

"Hej Biebs." sa jag direkt när signalerna tystnade. Amilia flätade mitt hår, och Melissa badade Alexa. "Hej monkey." "Ha-ha. Du.. jag tänkte ta mina syskonbarn till badhuset imorgon. Tänkte om du ville följa med?" Han skrattade i luren. "Ja visst. Imorgon är det söndag vilket betyder lite människor också. Jag hämtar er klockan elva om det går bra?" "Mm, det går bra." "Jag kan inte riktigt prata just nu. Men vi ses imorgon. Hejdå!" Han la på och verkade stressad så jag la undan telefonen och ropade till Melissa att vi skulle åka på morgonen. "När ska du skaffa barn?" sa Amilia och satte fast massa spännen i mitt hår. Jag höll på att svälja min tunga när hon frågade. Men svarade sedan lugnt. "Jadu, när jag hittar någon som vill vara pappa till barnen. Det kommer nog snart ska du se. Kommer du få en kusin. Dessutom vet du väl att farbror Emilio kommer snart få barn?" Jag hade alltid velat vara en ung mamma. Min dröm sedan jag var fjorton år gammal. Nu var jag sexton, så det var snart dags. Och jag fyllde sjutton om bara några månader. Min bror och Delano var nitton. "Ja, och därför tänkte jag att du kommer vara det enda syskonet som inte har barn." Jag skrattade, "jag är också yngst. Men innan jag är nitton så har jag nog barn ska du se."

*

"JAG KOMMER FÖRST!" ropade Amilia och sprang över vägen. Jag bar Alexa i famnen tillsammans med en stor väska med alla saker. Det fanns som tur inga bilar på småvägen så hon skulle bli påkörd. "FÖRSIKTIGT!" ropade jag efter henne men det var som att prata med en vägg. Justin klev ut ur bilen och tog väskan ifrån mig. "Hejsan." "Hej, AMILIA kom hit nu. Sluta hålla på eller så går vi direkt tillbaka hem." Hon lydde genast och ställde sig bredvid mig. "Du passar att vara mamma." skrattade han och jag flinade medans jag öppnade passagerardörren och Amilia hoppade in. Sedan satte jag ner Alexa och knäppte fast henne med bältet. Sedan checkade jag så Amilia också hade på sig det och sedan kunde jag själv hoppa in. "Tjejer det här är Justin! Han kommer låsa in er i bagageluckan om ni inte sköter er." log jag och tittade bak. Justin skrattade. "Haha, eller så kanske vi tre låser in dig." Tjejerna började skratta och jag stirrade surt på honom. "Ey" sa jag och slog till honom på huvudet.

*

Justin gick in till sitt omklädningsrum och vi in till vårt. Tjejerna hade problem med sin baddräkt men jag hjälpte dom. "Gud vilken duktig ung mamma du är!" berömde en gammal kvinna mig och kom fram till oss. Jag började skratta och barnen gick till spegeln för att sätta upp sitt hår. Dom ville göra det själva tydligen. "Tack, men det är inte mina barn. Det är min systers." "Jaha, men ändå. Du gör ett utmärkt jobb!" "Tack." skrattade jag och gick sedan efter dom för att själv sätta upp mitt hår. Finns inget värre än när håret klibbar sig fast i ansiktet. "Dags att gå ut nu då." Jag tog Alexa i handen och Amilia gick framför mig. "Hej Justin!" vinkade Amilia och sprang fram till honom. Han sa något och pekade, så dit försvann hon direkt. Tydligen något eget rum med massa bollar, och badleksaker.Det fanns även armpuffar och sånt så jag tror att han bad henne hämta till Alexa."Hejsan." sa Justin och bet sig i läppen medans han kollade ner på min kropp. "Hej Biebs. Hämtar hon armpuffar?" Han nickade och fem sekunder senare kommer hon med dom i handen. "Här hjälp henne." sa hon och räckte fram dom till mig. Jag hjälpte Alexa att sätta på dom ordentligt, och sedan gick vi till äventyrsbadet. Justin lekte mest med Amilia, åkte stora rutchkanor och sånt medans jag tog det lugnare med lillen.

Vi bestämde oss för att alla åka den största rutchkanan samtidigt. Först fick man stå i kö ganska länge, och då hann t.o.m fans ta kort med Justin. Kändes lite konstigt att bara stå där vid sidan om som ett miffo. "Amilia är först, sen jag, sen Alexa och sist Justin." sa jag och alla nickade instämmande. Vi satte oss i den ordningen och sedan fick vi grönt ljus. Vi fick fart om bom så var vi iväg, jag skrek inte med det lät med som "Iiiiiih" när vi åkte och åkte från sida till sida. Det värsta var när vi åkte in i en tunnel, jag som har ganska mycket skräck för sånt började nästan gråta. Men det var som om Justin kunde läsa mina tankar, för han la beskyddande sin hand på mig och sa. "Det är lugnt Tacha, du klarar det en bit till." och sedan tog det slut. "Aldrig mer!" sa jag och tjejerna skrattade. Vi bestämde oss för att äta och så blev det.

*

Enda sen vi kom hem hade tjejerna berättat för Melissa om allting. Båda två älskade verkligen Justin, då varannan sak handlade om honom. Justin hade behövt åka iväg på något möte, men vi bestämde oss för att leka i parken någon dag med tjejerna. "Jag älskar dig syster, tack för att du har gjort årets tydligen roligaste sak för tjejerna. Dom kommer nog aldrig glömma det." sa Melissa och jag log. "Tack för att jag fick låna dom. Jag älskar tjejerna och dig. Det vet du redan." 

---

Godmorgon läsare! Hoppas ni har kul i skolan eller vart ni nu är:) 

Tänkte fråga ER en sak!: