26. Kidnapped.

Enligt mig, borde sjukhusen skaffa mer bekväma stolar. Min rumpa hade nästan fått spärr efter ha tillbringat alldeles för många dagar på den. Helt plötsligt öppnades dörren och in klev Lucy. Jag kramade om henne hårt och hon tog min väska från golvet. "Nu går vi." "Va nej? Vad gör du?" "Jag kidnappar dig. Du har bara suttit här helt död, så nu ska du leva iallafall en dag. Du behöver inte ens protestera, jag har Emilos stöd i det här." Jag suckade och pussade Melissa på pannan, "ses sen." Jag försvann ut med Lucy och vi tog bussen hem till henne. Hon verkade ha gjort ett besök hemma hos mig då hon hade en resväska full med kläder till mig. "Delano kom med dom. Vi ska på ut ikväll. Du ska med, Emilio tror att du ska sova hos mig men vi ska ut." Jag skrattade åt henne. "Jag tar nog en dusch först."

*

Jag hade bytt om till jeans och en adidaskofta. Jag såg att jag hade gått ner i vikt, mina ben var ganska smala och jag behövde nog äta upp mig lite. Vilket Lucy såg till då hon tog mig direkt till en pizzeria där vi åt en varsin pizza. Jag fick ett sms av Emilio, jag tar hand om Melissa. Ha roligt, älskar dig min syster. Jag hade satt upp håret i en bulle men sminkat mig hade jag gjort. När vi hade ätit kom killarna och gjorde oss sällskap. Jag skrattade som vanligt i deras närvaro, för  dom visste ju inget om min familj. Vi sprang runt i centrum som vanligt, satt i källaren. En utav mina vänner tände en joint. Jag bad honom att låta bli men det spelade ingen roll. "Dom tog fan brosan till något fosterhem. Han kastade sten på poliserna och gick runt sen med kniv och självklart fan klanta han till det. Nio år." Sebbe skakade på huvudet och jag bet ihop tänderna. Jag mindes förra sommaren då hade jag tom tagit med honom ut och lekt med honom. Stackars lilla pojke. "Mår han bra?" frågade jag och försökte undvika suget efter cigaretten. Jag hade lovat Justin, men det spelade väl ingen roll längre? När paketet räcktes fram igen tog jag en och svalde samvetet. Jag satte mig i Chris's knä, visste att jag ändå skulle ha Delano när jag kom hem. Om han nu ville att vi skulle rymma, vad betydde det? Att det skulle bli vi? Om bara Melissa kunde vakna.. Klockan närmade sig ett, så vi gick hem.

Lucy hade gjort om i sitt rum. Hennes säng hade flyttats från den ena sidan till den andra. Hennes rum var omålat till vitt med svarta mönster på ena sidan. Vi låg båda två i hennes säng och lade upp en bild på instagram. Sedan pratade vi bara. Ämnet gled in på Delano, och äntligen erkände jag för Lucy om allt. Hon lyssnade noga, och sa sedan "på ditt bröllop ska jag vara brudtärna, punkt slut." Hon dömde inte, och jag älskade henne. Vissa vänner behövde skryta för varandra att dom inte ätit något på hela dagen, dom skröt med sina nya kläder, dom bar alltid det finaste när dom skulle se sina vänner och sminkade sig i åratal. Jag och Lucy bar alltid tights eller mjukisbyxor, dressar, vi var oftast osminkade med varandra och åt alltid McDonalds och fettade oss med mat. Vi skrattade åt alla andra som inte var som oss. Vi kom bättre överens med killarna för tjejerna oftast snackade skit om oss. Jag visste att hon skulle vara gudmor åt mina barn, jag visste att hon skulle stå ut med mig när jag grät över att brudklänningen inte satt perfekt och jag var tvungen att hitta en ny, jag visste att jag skulle göra det för henne, jag visste att vi var som menade för varandra.

"Tacha vakna.. din mobil ringer." sa Lucy sömnigt och skakade om mig. Jag hade visst slumrat till och svarade bara fort. "Natacha?" Justins röst fick mig att vakna till lite. Hans röst fick hela min själ att svida till, och bara hans röst fick mig tårfärdig, bara hans silkeslena , underbara, perfekta röst.

Enligt mig, borde sjukhusen skaffa mer bekväma stolar. Min rumpa hade nästan fått spärr efter ha tillbringat alldeles för många dagar på den. Helt plötsligt öppnades dörren och in klev Lucy. Jag kramade om henne hårt och hon tog min väska från golvet. "Nu går vi." "Va nej? Vad gör du?" "Jag kidnappar dig. Du har bara suttit här helt död, så nu ska du leva iallafall en dag. Du behöver inte ens protestera, jag har Emilos stöd i det här." Jag suckade och pussade Melissa på pannan, "ses sen." Jag försvann ut med Lucy och vi tog bussen hem till henne. Hon verkade ha gjort ett besök hemma hos mig då hon hade en resväska full med kläder till mig. "Delano kom med dom. Vi ska på ut ikväll. Du ska med, Emilio tror att du ska sova hos mig men vi ska ut." Jag skrattade åt henne. "Jag tar nog en dusch först."

*

Jag hade bytt om till jeans och en adidaskofta. Jag såg att jag hade gått ner i vikt, mina ben var ganska smala och jag behövde nog äta upp mig lite. Vilket Lucy såg till då hon tog mig direkt till en pizzeria där vi åt en varsin pizza. Jag fick ett sms av Emilio, jag tar hand om Melissa. Ha roligt, älskar dig min syster. Jag hade satt upp håret i en bulle men sminkat mig hade jag gjort. När vi hade ätit kom killarna och gjorde oss sällskap. Jag skrattade som vanligt i deras närvaro, för  dom visste ju inget om min familj. Vi sprang runt i centrum som vanligt, satt i källaren. En utav mina vänner tände en joint. Jag bad honom att låta bli men det spelade ingen roll. "Dom tog fan brosan till något fosterhem. Han kastade sten på poliserna och gick runt sen med kniv och självklart fan klanta han till det. Nio år." Sebbe skakade på huvudet och jag bet ihop tänderna. Jag mindes förra sommaren då hade jag tom tagit med honom ut och lekt med honom. Stackars lilla pojke. "Mår han bra?" frågade jag och försökte undvika suget efter cigaretten. Jag hade lovat Justin, men det spelade väl ingen roll längre? När paketet räcktes fram igen tog jag en och svalde samvetet. Jag satte mig i Chris's knä, visste att jag ändå skulle ha Delano när jag kom hem. Om han nu ville att vi skulle rymma, vad betydde det? Att det skulle bli vi? Om bara Melissa kunde vakna.. Klockan närmade sig ett, så vi gick hem.

Lucy hade gjort om i sitt rum. Hennes säng hade flyttats från den ena sidan till den andra. Hennes rum var omålat till vitt med svarta mönster på ena sidan. Vi låg båda två i hennes säng och lade upp en bild på instagram. Sedan pratade vi bara. Ämnet gled in på Delano, och äntligen erkände jag för Lucy om allt. Hon lyssnade noga, och sa sedan "på ditt bröllop ska jag vara brudtärna, punkt slut." Hon dömde inte, och jag älskade henne. Vissa vänner behövde skryta för varandra att dom inte ätit något på hela dagen, dom skröt med sina nya kläder, dom bar alltid det finaste när dom skulle se sina vänner och sminkade sig i åratal. Jag och Lucy bar alltid tights eller mjukisbyxor, dressar, vi var oftast osminkade med varandra och åt alltid McDonalds och fettade oss med mat. Vi skrattade åt alla andra som inte var som oss. Vi kom bättre överens med killarna för tjejerna oftast snackade skit om oss. Jag visste att hon skulle vara gudmor åt mina barn, jag visste att hon skulle stå ut med mig när jag grät över att brudklänningen inte satt perfekt och jag var tvungen att hitta en ny, jag visste att jag skulle göra det för henne, jag visste att vi var som menade för varandra.

"Tacha vakna.. din mobil ringer." sa Lucy sömnigt och skakade om mig. Jag hade visst slumrat till och svarade bara fort. "Natacha?" Justins röst fick mig att vakna till lite. Hans röst fick hela min själ att svida till, och bara hans röst fick mig tårfärdig, bara hans silkeslena , underbara, perfekta röst. 

---

Skriver på chapter 41 just nu.. ja om ni skulle kommentera mer så skulle jag blogga mycket oftare!