TROUBLE GIRL - CHAPTER 27



Listen.
Lucy verkade ha somnat till, och han måste ha hört mina tunga andetag i telefonen för att förstå att jag fortfarande var där. "Förlåt om jag sårade dig. Jag förtjänar inte dig." Jag kunde inte ens svara, mina läppar vägrade röra på sig. Och tårarna? Dom rann. "Men jag vill inte leva utan dig. Och jag kan inte gå runt varje dag vetandes att jag sårade dig som jag gjorde, att jag sumpade världens chans. Chansen att vara med dig." Jag försökte stänga ögonen hårt, för att se om det var en dröm, vilket det inte var och jag snörvlade till. Det fick honom att förstå att jag fortfarande var kvar, vilket troligtvis gav honom hopp. "Det finns inte en sekund som jag inte ångrar mig."
Justins perspektiv:
Luften blåste kallt mot mitt ansikte, och jag försökte kolla så långt bort jag kunde. Jag tänkte, att därborta vid stjänorna måste Natacha bo. Så långt borta, men ändå så nära. Hennes underbara röst ekade i mitt huvud, hennes ögon dök upp i mitt minne varje vaken sekund. Och gång på gång ersattes dom av dom där ögonen när hon fick reda på allt, hennes besvikna ögon och hennes tårar. Hur hade jag kunnat göra något så dumt? Precis när jag skulle få henne, börja få kalla henne min, och få tillbringa all tid med henne, så händer allt. Dessutom hennes bror, och hennes syster som fortfarande ligger i koma. "Justin, är allt bra?" mamma tittade ut mot balkongen. "Jadå mamma, jag går och lägger mig snart. Godnatt, jag älskar dig." Hon log ett stort leende, "God natt, älskar dig också." Hon försvann och jag suckade. Jag stannade hos mamma ett tag, det kändes tryggare så, som om jag var liten igen och hon tog hand om alla mina problem. Jag hade inte ens berättat om Natacha, jag klarade inte av att se hennes besvikna ögon. Om det var något hon hade lärt mig, så var det att behandla kvinnor med respekt.
Natachas perspektiv:
Jag kom hem och åt av den kalla maten på spisen, klockan var närmare tio. Mamma trodde säkert att jag suttit hos Melissa hela kvällen, men egentligen hade jag varit ute. Jag orkade inte ens värma den, soppan var kall och vidrig men jag  åt den ändå. Sedan tog jag en dusch och la mig i sängen. Imorgon skulle jag vara med Melissa hela dagen, senare på eftermiddagen skulle jag nog ta ut tjejerna till parken. Deras pappa bodde med dom på hotell hela tiden, och jag förstod Paul som inte alls gillade att vistas i sjukhuset, men ibland satt han där medans dom små var med mig, eller mamma. Jag flätade mitt hår och suckade åt allt. Jag studerade mina ögon, alldeles svart var jag under ögonen, jag var så utmattad. Jag tänkte på festen när Delano och Justin bråkade, vilket liv det var. Jag hade fortfarande ett ärr kvar på armen, men det syntes inte så mycket. Mest som ett vitt streck mot min ganska så mörka hud. En liten lapp syntes i spegeln som jag tryckt in under kanten så den hölls kvar. Det stod There's no rainbow without rain. Bara hela ordtrycket fick jag mig att förstå hur fruktansvärt olycklig jag var.
Listen.
Lucy verkade ha somnat till, och han måste ha hört mina tunga andetag i telefonen för att förstå att jag fortfarande var där. "Förlåt om jag sårade dig. Jag förtjänar inte dig." Jag kunde inte ens svara, mina läppar vägrade röra på sig. Och tårarna? Dom rann. "Men jag vill inte leva utan dig. Och jag kan inte gå runt varje dag vetandes att jag sårade dig som jag gjorde, att jag sumpade världens chans. Chansen att vara med dig." Jag försökte stänga ögonen hårt, för att se om det var en dröm, vilket det inte var och jag snörvlade till. Det fick honom att förstå att jag fortfarande var kvar, vilket troligtvis gav honom hopp. "Det finns inte en sekund som jag inte ångrar mig."

Justins perspektiv:
Luften blåste kallt mot mitt ansikte, och jag försökte kolla så långt bort jag kunde. Jag tänkte, att därborta vid stjänorna måste Natacha bo. Så långt borta, men ändå så nära. Hennes underbara röst ekade i mitt huvud, hennes ögon dök upp i mitt minne varje vaken sekund. Och gång på gång ersattes dom av dom där ögonen när hon fick reda på allt, hennes besvikna ögon och hennes tårar. Hur hade jag kunnat göra något så dumt? Precis när jag skulle få henne, börja få kalla henne min, och få tillbringa all tid med henne, så händer allt. Dessutom hennes bror, och hennes syster som fortfarande ligger i koma. "Justin, är allt bra?" mamma tittade ut mot balkongen. "Jadå mamma, jag går och lägger mig snart. Godnatt, jag älskar dig." Hon log ett stort leende, "God natt, älskar dig också." Hon försvann och jag suckade. Jag stannade hos mamma ett tag, det kändes tryggare så, som om jag var liten igen och hon tog hand om alla mina problem. Jag hade inte ens berättat om Natacha, jag klarade inte av att se hennes besvikna ögon. Om det var något hon hade lärt mig, så var det att behandla kvinnor med respekt.

Natachas perspektiv:
Jag kom hem och åt av den kalla maten på spisen, klockan var närmare tio. Mamma trodde säkert att jag suttit hos Melissa hela kvällen, men egentligen hade jag varit ute. Jag orkade inte ens värma den, soppan var kall och vidrig men jag  åt den ändå. Sedan tog jag en dusch och la mig i sängen. Imorgon skulle jag vara med Melissa hela dagen, senare på eftermiddagen skulle jag nog ta ut tjejerna till parken. Deras pappa bodde med dom på hotell hela tiden, och jag förstod Paul som inte alls gillade att vistas i sjukhuset, men ibland satt han där medans dom små var med mig, eller mamma. Jag flätade mitt hår och suckade åt allt. Jag studerade mina ögon, alldeles svart var jag under ögonen, jag var så utmattad. Jag tänkte på festen när Delano och Justin bråkade, vilket liv det var. Jag hade fortfarande ett ärr kvar på armen, men det syntes inte så mycket. Mest som ett vitt streck mot min ganska så mörka hud. En liten lapp syntes i spegeln som jag tryckt in under kanten så den hölls kvar. Det stod There's no rainbow without rain. Bara hela ordtrycket fick jag mig att förstå hur fruktansvärt olycklig jag var.



Nämen där ser ni, lite kan ni kommentera iaf! ;) om ni kommenterar mycket så får ni en till idag! eller kanske två ;)

Kommentarer
Postat av: Anonym

Woho två kapitel!

2012-04-15 @ 16:58:46
Postat av: ebba

asbra<33

2012-04-15 @ 17:23:35
Postat av: Anonym

grymt :D

2012-04-15 @ 17:30:20
Postat av: Emilija med J

Skitbra !

2012-04-15 @ 17:40:50
URL: http://rromaites.blogg.se/
Postat av: cicci

jätte bra mer!! :D

2012-04-15 @ 18:46:53

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0