19.Let me in.

Jag hade vaknat minst tjugo gånger inatt, slitit mig bort från Justin ett antal gånget bara för att sedan lägga mig tätt intill honom igen. Hade han inte sovit tungt som en stock skulle han nog inse hur sjuk jag är i huvudet. Jag hade sprejat mina sprejer säkert fem gånger med varje, och fått världens hostattack som jag döljt i min kudde. Jag hade världens ryggvärk,och när Justin vakna satt jag i hörnet och psykade mig själv. "Hur mår du?" jag hoppade till och tittade upp. Mina ögon sved av trötthet, och hela jag darrade för jag hade dragit bort två koftor för att jag hade fått panik. "Gumman mår du bra?" han drog oroligt in mig i sin famn och jag skakade som en dåre. "Ja-jag vi-vi-vi-vill he-hem." "Snart, vi ska äta och packa ihop först." Jag nickade och mina iskalla läppar mötte hans. Dom värmdes lite, men tio sekunder räckte inte. Han försvann ut och jag satt kvar.

*

"Aldrig mer tält, ALDRIG mer.." Lucy skrattade i luren. Jag låg fortfarande i tältet, och väntade på att dom andra skulle äta. Dom var riktigt sega, och tillochmed 'hej-jag-äter-bara-2000-kalorier.' åt fan som en gris. Justin kom in så jag la på och han la sig framför mig. Jag ångrade att min alkohol hjärna låtit honom se en okänd sida av mig, så jag sa ingenting. "Du fick panik med tjocktröjorna ser jag." srkattade han och jag reagerade knappt. Det var inte okej. "Förlåt. Är det något  du vill berätta`?" sa han bekymrat. "Justin, ledsen att du fick se allt det där. Men det är bättre om du glömmer det." "Absolut inte! Du måste släppa mig in Natacha. Du måste släppa någon in, du vet att jag skulle ta hand om ditt häjrta som det vore guld." Jag suckade, "det är inte dig jag inte litar på. Det är mig." Justins ansikte var förvridet i smärta. Jag la mig precis framför honom och en tår rann längs min kind. "Panikångester. Kan få det när som helst, och det blev för mycket för mig bara. Inget mer än så." "Jag är glad att du åtminstonde försöker släppa in mig." Han kramade om mig och vi låg så ganska länge. Det var mer kärleksfullt än med Delano, och det kändes underbart. Något nytt tändes i mig.Inget sånt som jag kände med honom, utan något varmt och pirrande känsla.

*

Melissa skulle komma till 141 om två veckor, och stanna här någon vecka eller så. Jag saknade redan mina små prinsessor. Framför mig satt Lucy med sitt vackra hår, hennes perfekta ögonbryn och en perfekt näsa. Hennes panna var rynkad när hon försökte göra något med sin telefon. "Hahaha, kolla vad Mandy lagt upp på facebook." Han vände mobilen till mig och det var en bild på Justin. Det var när vi hade varit på badhuset, men varken jag eller någon av tjejerna syntes. Bara han. Shirtless. Jag kände mig faktiskt lite arg, och hon hade skrivit under världens finaste! Jag älskar dig min man, du är bara min <3 men samtidigt så skrattade jag. Jag gick in på min facebook och kommenterade bilen med ett enkelt hjärta. Det skulle nog få henne galen. Jag undrade vad Justin skulle säga om han visste att jag bråkade med hans fans, men tanke på att han gjorde allt för dom. Bäst att inte berätta. "Lucy, ska vi ut ikväll?" Hon nickade och jag log. "Okej bra. Ring du Christian och dom för tror han är sur ¨på mig." Hon skrattade men gjorde som jag sa. Jag fick inte tappa bort mig själv, aldrig ändra på mig.

Jag hade vaknat minst tjugo gånger inatt, slitit mig bort från Justin ett antal gånget bara för att sedan lägga mig tätt intill honom igen. Hade han inte sovit tungt som en stock skulle han nog inse hur sjuk jag är i huvudet. Jag hade sprejat mina sprejer säkert fem gånger med varje, och fått världens hostattack som jag döljt i min kudde. Jag hade världens ryggvärk,och när Justin vakna satt jag i hörnet och psykade mig själv. "Hur mår du?" jag hoppade till och tittade upp. Mina ögon sved av trötthet, och hela jag darrade för jag hade dragit bort två koftor för att jag hade fått panik. "Gumman mår du bra?" han drog oroligt in mig i sin famn och jag skakade som en dåre. "Ja-jag vi-vi-vi-vill he-hem." "Snart, vi ska äta och packa ihop först." Jag nickade och mina iskalla läppar mötte hans. Dom värmdes lite, men tio sekunder räckte inte. Han försvann ut och jag satt kvar.

*

"Aldrig mer tält, ALDRIG mer.." Lucy skrattade i luren. Jag låg fortfarande i tältet, och väntade på att dom andra skulle äta. Dom var riktigt sega, och tillochmed 'hej-jag-äter-bara-2000-kalorier.' åt fan som en gris. Justin kom in så jag la på och han la sig framför mig. Jag ångrade att min alkohol hjärna låtit honom se en okänd sida av mig, så jag sa ingenting. "Du fick panik med tjocktröjorna ser jag." srkattade han och jag reagerade knappt. Det var inte okej. "Förlåt. Är det något  du vill berätta`?" sa han bekymrat. "Justin, ledsen att du fick se allt det där. Men det är bättre om du glömmer det." "Absolut inte! Du måste släppa mig in Natacha. Du måste släppa någon in, du vet att jag skulle ta hand om ditt häjrta som det vore guld." Jag suckade, "det är inte dig jag inte litar på. Det är mig." Justins ansikte var förvridet i smärta. Jag la mig precis framför honom och en tår rann längs min kind. "Panikångester. Kan få det när som helst, och det blev för mycket för mig bara. Inget mer än så." "Jag är glad att du åtminstonde försöker släppa in mig." Han kramade om mig och vi låg så ganska länge. Det var mer kärleksfullt än med Delano, och det kändes underbart. Något nytt tändes i mig.Inget sånt som jag kände med honom, utan något varmt och pirrande känsla.

*

Melissa skulle komma till 141 om två veckor, och stanna här någon vecka eller så. Jag saknade redan mina små prinsessor. Framför mig satt Lucy med sitt vackra hår, hennes perfekta ögonbryn och en perfekt näsa. Hennes panna var rynkad när hon försökte göra något med sin telefon. "Hahaha, kolla vad Mandy lagt upp på facebook." Han vände mobilen till mig och det var en bild på Justin. Det var när vi hade varit på badhuset, men varken jag eller någon av tjejerna syntes. Bara han. Shirtless. Jag kände mig faktiskt lite arg, och hon hade skrivit under världens finaste! Jag älskar dig min man, du är bara min <3 men samtidigt så skrattade jag. Jag gick in på min facebook och kommenterade bilen med ett enkelt hjärta. Det skulle nog få henne galen. Jag undrade vad Justin skulle säga om han visste att jag bråkade med hans fans, men tanke på att han gjorde allt för dom. Bäst att inte berätta. "Lucy, ska vi ut ikväll?" Hon nickade och jag log. "Okej bra. Ring du Christian och dom för tror han är sur ¨på mig." Hon skrattade men gjorde som jag sa. Jag fick inte tappa bort mig själv, aldrig ändra på mig.

---

drama det kommer, det kommer;)