13.I'm taking you home.

Trött och sliten satt jag på Melissas säng. Jag hade haft en heldag med Melissa i stan, då dom hade ett annat utbud än vad 141 hade. Jag hade redan varit här i fyra dagar, och vi träffades en gång i parken några timmar bara innan han hade jobb igen. "Jag är så trött." sa jag och föll bakåt samtidigt som jag slog ut armarna och benen som en sjöstjärna. "Jag vet känslan." Min mobil började ringa och jag tog upp den och la luren mot örat utan att stödja den. "Hallå?" "Det är Delano." När jag hörde hans röst slog mitt hjärta ett dubbelslag och jag började automatiskt le. "Varför ringer du?" "Det tycker jag att du ska förklara för mig. Du och Bävern i tidningen tillsammans på badhuset? Du är sjuk i huvudet, tänk om din bror såg dethär. Tror du att din vän skulle leva då? Att du visade dig i bikini för en kille?!" han lät väldigt arg och jag förstod vad han menade. "Oj.. kommer du.. visa han?" "Nej, men jag kommer hämta dig nu på en gång. Du ska inte träffa honom mer." Jag hörde en bildörr och förstod att han var seriös. "Hejdå." sa jag bara och la på. Jag åker hem idag. Delano har sett bilder, och han var inte speciellt glad. Han är på väg att hämta mig så.. Tur att inte min bror sett dom, han skulle dödat dig. "Vem ringde?" Melissa såg antagligen hur upprörd jag vart. "Delano, han kommer och hämtar mig. Han hade sett bilder från badhuset." "Va?! Åh.." Jag suckade, "jag förstår att dom skyddar mig. Men ibland går dom alldeles för långt." Va?! Hinner jag inte ens säga hejdå? "Det tycker jag också. Kan inte vara lätt att vara det minsta barnet." "Ha-ha." Nej.. men jag kommer snart tillbaka hoppas jag. Eller besöker du Freddo snart? Jag är ledsen att det blir såhär. Jag gillade dig verkligen Justin, det känns som om jag kan berätta allt för dig. "Jag tror Justin hade velat att du stannar." "Jag med, och jag gillar honom som en vän. Delano kommer alltid komma i första hand, men Justin är en riktigt riktigt bra person. Jag berättar sånt till honom som jag inte ens sagt till Lucy." Jag vet inte, har ju ganska mycket jobb och så. Jag förstår inte hur dom kan behandla dig såhär. Om du var min, skulle jag ta hand om dig, och aldrig svika dig. <3 Jag gillar dig också Natacha, och jag menar det. En suck lämnade mina läppar.

*

"Hej Delano!" hördes Melissas röst när hon öppnade dörren. Jag suckade och stängde igen min resväska där jag hade packat allt. Dom artighetspratade lite och Delano sa ingenting om mig. Sedan efter ett tag sa Melissa att jag befann mig i sovrummet och han var där efter några sekunder. "Packat klart?" "Mm" Jag bar upp väskorna och han tog upp min mobil. "Vad gör du?!" Jag gick fram till honom och ryckte mobilen från hans hand. Det var precis på Justins sms, och han stirrade på mig med mörka ögon. "Du ska aldrig mer träffa honom. Jag kommer döda honom då." "Vad fan har han gjort dig?" väste jag och gick ut. "Hejdå Amilia och Alexa." sa jag och kramade om dom hårt innan jag försvann ut till bilen.

"Du behöver inte vara sur på mig." Jag hade tydligen inte varit så otydlig när jag satt och tjurade i bilen. Jag hatade att bli behandlad som ett barn, bli hämtad och lämnad såhär. Snart skulle jag iallafall ha ett eget körkort. "Varför skulle jag inte vara sur på dig?" Han suckade. Just nu hjälpte det inget att jag älskade honom. Att hans närvaro gjorde mig galen. "Jag hjälper dig. Jag snodde tidningen från deras lägenhet. Det var nära, det var det verkligen." Jag visste att han hade rätt, men sa ingenting. "Jag förstår det om det verkar coolt att han är känd och så, men han kommer knäcka dig tillslut. Du vill nog inte att han ska såra dig, och då kommer din bror vara galen." Jag skrattade, att Delano ens trodde att jag gillade Justin på det sättet.

I'm taking you home.

I'm taking you home.
Trött och sliten satt jag på Melissas säng. Jag hade haft en heldag med Melissa i stan, då dom hade ett annat utbud än vad 141 hade. Jag hade redan varit här i fyra dagar, och vi träffades en gång i parken några timmar bara innan han hade jobb igen. "Jag är så trött." sa jag och föll bakåt samtidigt som jag slog ut armarna och benen som en sjöstjärna. "Jag vet känslan." Min mobil började ringa och jag tog upp den och la luren mot örat utan att stödja den. "Hallå?" "Det är Delano." När jag hörde hans röst slog mitt hjärta ett dubbelslag och jag började automatiskt le. "Varför ringer du?" "Det tycker jag att du ska förklara för mig. Du och Bävern i tidningen tillsammans på badhuset? Du är sjuk i huvudet, tänk om din bror såg dethär. Tror du att din vän skulle leva då? Att du visade dig i bikini för en kille?!" han lät väldigt arg och jag förstod vad han menade. "Oj.. kommer du.. visa han?" "Nej, men jag kommer hämta dig nu på en gång. Du ska inte träffa honom mer." Jag hörde en bildörr och förstod att han var seriös. "Hejdå." sa jag bara och la på. Jag åker hem idag. Delano har sett bilder, och han var inte speciellt glad. Han är på väg att hämta mig så.. Tur att inte min bror sett dom, han skulle dödat dig. "Vem ringde?" Melissa såg antagligen hur upprörd jag vart. "Delano, han kommer och hämtar mig. Han hade sett bilder från badhuset." "Va?! Åh.." Jag suckade, "jag förstår att dom skyddar mig. Men ibland går dom alldeles för långt." Va?! Hinner jag inte ens säga hejdå? "Det tycker jag också. Kan inte vara lätt att vara det minsta barnet." "Ha-ha." Nej.. men jag kommer snart tillbaka hoppas jag. Eller besöker du Freddo snart? Jag är ledsen att det blir såhär. Jag gillade dig verkligen Justin, det känns som om jag kan berätta allt för dig. "Jag tror Justin hade velat att du stannar." "Jag med, och jag gillar honom som en vän. Delano kommer alltid komma i första hand, men Justin är en riktigt riktigt bra person. Jag berättar sånt till honom som jag inte ens sagt till Lucy." Jag vet inte, har ju ganska mycket jobb och så. Jag förstår inte hur dom kan behandla dig såhär. Om du var min, skulle jag ta hand om dig, och aldrig svika dig. <3 Jag gillar dig också Natacha, och jag menar det. En suck lämnade mina läppar.

*

"Hej Delano!" hördes Melissas röst när hon öppnade dörren. Jag suckade och stängde igen min resväska där jag hade packat allt. Dom artighetspratade lite och Delano sa ingenting om mig. Sedan efter ett tag sa Melissa att jag befann mig i sovrummet och han var där efter några sekunder. "Packat klart?" "Mm" Jag bar upp väskorna och han tog upp min mobil. "Vad gör du?!" Jag gick fram till honom och ryckte mobilen från hans hand. Det var precis på Justins sms, och han stirrade på mig med mörka ögon. "Du ska aldrig mer träffa honom. Jag kommer döda honom då." "Vad fan har han gjort dig?" väste jag och gick ut. "Hejdå Amilia och Alexa." sa jag och kramade om dom hårt innan jag försvann ut till bilen.

"Du behöver inte vara sur på mig." Jag hade tydligen inte varit så otydlig när jag satt och tjurade i bilen. Jag hatade att bli behandlad som ett barn, bli hämtad och lämnad såhär. Snart skulle jag iallafall ha ett eget körkort. "Varför skulle jag inte vara sur på dig?" Han suckade. Just nu hjälpte det inget att jag älskade honom. Att hans närvaro gjorde mig galen. "Jag hjälper dig. Jag snodde tidningen från deras lägenhet. Det var nära, det var det verkligen." Jag visste att han hade rätt, men sa ingenting. "Jag förstår det om det verkar coolt att han är känd och så, men han kommer knäcka dig tillslut. Du vill nog inte att han ska såra dig, och då kommer din bror vara galen." Jag skrattade, att Delano ens trodde att jag gillade Justin på det sättet.

---