TROUBLE GIRL - CHAPTER 49




Fuck my life!
Jag hade tagit hand om Delano på natten som allltid var lika kärleksfull som vanlig. Vanliga saker som han sa var; mitt hjärta, min bebis. Också ibland på vårt eget språk. Men vem vill inte ha en pojkvän som honom? Det finns inget bättre, och han förtjänar det bästa. På morgonen så ville han sova och träna sen bara senare så jag och Justin skulle träffas på en kafeteria. Jag kände mig som en riktig vanlig medborgare, snart ägde jag väl en "volvo, hus och två barn, golden retreiver" (ja vet inte hur de är där så jag tar de svenska). Jag ville inte bli en sån dock, jag gillade inte sådana personer alls.  skrev något annat här som jag väljer att inte publicera. Tack o hej!
*
"Chokladmuffins, med en varm choklad tack." Hon försvann för några sekunder och kom tillbaka med min beställning. Justin hade redan beställt då han hade fått vänta på mig som vanligt. "Du är så söt när du äter." jag började skratta och smulorna föll ner på bordet från min mun. Han började också skratta. "Varför är det alltid så att när man verkar ha hittat den rätta, så får man aldrig ändå henne?" Utan att jag egentligen hann reagera så var hans läppar pressade mot mina. Jag kunde inte backa undan, mitt huvud visste att det var fel. Men samtidigt, min kropp ville det här. Det var nu, speciellt nu när jag kände hans värme som all kärlek bubblade upp i mig igen, allting gjorde mig galen och jag kände mig alldeles för lycklig för att kunna dra mig undan. Det var Justins läppar som slutade röra sig först, och satte sig ordentligt igen. "Vad har vi gjort?.." Det var Justin som pratade, trots att jag var den som borde säga något. IGEN hade jag svikit det bästa som jag någonsin fått. "Ja-jag kan inte." fick jag fram och försvann därifrån.
*
Jag satt ljudlöst på soffan, och hade suttit så över en timme. Delano kom från gymmet, alldeles svettig och trött. "Vad har hänt bebis?" Han såg direkt att jag var ledsen och tårarna började rinna, han satte sig på knä framför mig. "Justin kysste mig, och... jag kunde inte sluta.. jag kysste honom tillbaka." Han blev chokad och reste sig upp. "Gör inget mot Justin, det var han som sa ifrån och.. tro mig. Han vill inte såra dig." Han försvann bort mot dörren och smällde igen dörren ut och jag brast ut i gråt.
Ni vet när man gråter så mycket att man skakar i sängen och får en ångestattack, att man knippar efter andan? Så hade jag just nu. Delano hade vart borta hela kvällen och natten, jag hade fortfarande inte somnat klockan fyra. Jag bestämde mig för att skriva ett långt sms till honom.
Delano, jag älskar dig så mycket. När jag ser dig får jag svårt att andas, jag har svårt att vänja mig att kunna få vakna vetandes att du alltid är nära mig. Det jag känner för dig förvirrar mig, för jag har aldrig känt så förut. Det är för mycket för mycket för mig, för det du får mig att känna är inte normalt. Varje ord du sagt till mig finns kvar inom mig, och tröstar mig exakt närsomhelst. Jag vet vad jag har gjort, och jag förtjänar inte ens dig. Jag åker iväg, jag vet inte vart men du behöver inte vara med mig. Jag förstår dig. Jag är tillbaka när jag lugnat ner mig, och vi löser det här. Men att du inte vill vara med mig någon mer, men vi måste lösa allt annat. Jag älskar dig, puss.
I samma stund som jag skrivit klart kastade jag min mobil i väggen och packade ihpp mina saker.
Fuck my life!
Jag hade tagit hand om Delano på natten som allltid var lika kärleksfull som vanlig. Vanliga saker som han sa var; mitt hjärta, min bebis. Också ibland på vårt eget språk. Men vem vill inte ha en pojkvän som honom? Det finns inget bättre, och han förtjänar det bästa. På morgonen så ville han sova och träna sen bara senare så jag och Justin skulle träffas på en kafeteria. Jag kände mig som en riktig vanlig medborgare, snart ägde jag väl en "volvo, hus och två barn, golden retreiver" (ja vet inte hur de är där så jag tar de svenska). Jag ville inte bli en sån dock, jag gillade inte sådana personer alls. skrev något annat här som jag väljer att inte publicera. Tack o hej!

*

"Chokladmuffins, med en varm choklad tack." Hon försvann för några sekunder och kom tillbaka med min beställning. Justin hade redan beställt då han hade fått vänta på mig som vanligt. "Du är så söt när du äter." jag började skratta och smulorna föll ner på bordet från min mun. Han började också skratta. "Varför är det alltid så att när man verkar ha hittat den rätta, så får man aldrig ändå henne?" Utan att jag egentligen hann reagera så var hans läppar pressade mot mina. Jag kunde inte backa undan, mitt huvud visste att det var fel. Men samtidigt, min kropp ville det här. Det var nu, speciellt nu när jag kände hans värme som all kärlek bubblade upp i mig igen, allting gjorde mig galen och jag kände mig alldeles för lycklig för att kunna dra mig undan. Det var Justins läppar som slutade röra sig först, och satte sig ordentligt igen. "Vad har vi gjort?.." Det var Justin som pratade, trots att jag var den som borde säga något. IGEN hade jag svikit det bästa som jag någonsin fått. "Ja-jag kan inte." fick jag fram och försvann därifrån.

*

Jag satt ljudlöst på soffan, och hade suttit så över en timme. Delano kom från gymmet, alldeles svettig och trött. "Vad har hänt bebis?" Han såg direkt att jag var ledsen och tårarna började rinna, han satte sig på knä framför mig. "Justin kysste mig, och... jag kunde inte sluta.. jag kysste honom tillbaka." Han blev chokad och reste sig upp. "Gör inget mot Justin, det var han som sa ifrån och.. tro mig. Han vill inte såra dig." Han försvann bort mot dörren och smällde igen dörren ut och jag brast ut i gråt.

Ni vet när man gråter så mycket att man skakar i sängen och får en ångestattack, att man knippar efter andan? Så hade jag just nu. Delano hade vart borta hela kvällen och natten, jag hade fortfarande inte somnat klockan fyra. Jag bestämde mig för att skriva ett långt sms till honom.

Delano, jag älskar dig så mycket. När jag ser dig får jag svårt att andas, jag har svårt att vänja mig att kunna få vakna vetandes att du alltid är nära mig. Det jag känner för dig förvirrar mig, för jag har aldrig känt så förut. Det är för mycket för mycket för mig, för det du får mig att känna är inte normalt. Varje ord du sagt till mig finns kvar inom mig, och tröstar mig exakt närsomhelst. Jag vet vad jag har gjort, och jag förtjänar inte ens dig. Jag åker iväg, jag vet inte vart men du behöver inte vara med mig. Jag förstår dig. Jag är tillbaka när jag lugnat ner mig, och vi löser det här. Men att du inte vill vara med mig någon mer, men vi måste lösa allt annat. Jag älskar dig, puss.

I samma stund som jag skrivit klart kastade jag min mobil i väggen och packade ihpp mina saker. 



Väldigt dålig del enligt mig, blev lite konstigt då jag valde att ta bort lite för er skull. annars hade ni väl hatat mig;) Ps. det gör inget att ni inte kommenterar på varje del! Jag är bara glad över att ni gillar det <3



Kommentarer
Postat av: elena

super bra. drama det gillar jag <3

2012-06-07 @ 20:53:49
Postat av: Anonym

Jag gillade det verkligen! :D upptader meeera :)) haha!

2012-06-07 @ 21:13:04
URL: http://storyofjustin.blogg.se/
Postat av: Anonym

Men nej dom får inte bråka. Drama!!

2012-06-07 @ 22:51:43
Postat av: Lisa

Jättebra :DD

2012-06-07 @ 23:53:14
Postat av: Emma

SUPERBRA!

2012-06-08 @ 00:10:06

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0