It's not your fault.

Justins perspektiv:

Dom två första dagarna efter jag kysst Natacha, vilket jag dessutom ångrade, trodde jag att hon bara höll sig undan från mig. Jag funderade på att åka tillbaka till min egna lägenhet och bara glömma allt och gå vidare. Men sen hade Delano ringt mig och varit alldeles galen, han hittade inte Natacha någonstans att hon redan hade varit borta sen den dagen. Han var inte alls sur på mig, vilket gjorde mig också orolig. Jag kunde inte åka, och nu hade redan sju dagar gått. Ingen hade hört från henne förutom hennes syster och bror, hon hade sagt "Jag mår bra. Jag kommer tillbaka snart. Oroa er inte." Hon hade åkt med tåg, med tanke på att hon inte körkort. Eller buss kanske, men troligtvis tåg. Med tanke på att hon mådde bra, så valde vi inte polisanmäla det. Hennes bror var galen, lika galen som Delano som aldrig verkade ge upp ens för fem minuter.

*

"Justin, Natacha valde själv att kyssa dig tillbaka. Om hon dock inte hade velat så hade jag dödat dig. Men hon ville.. så det är inte ditt fel.." Yeah right, om jag inte kysst henne så hade hon väl ändå inte rymt iväg. "Det är ändå mitt fel att hon åkte iväg.." suckade jag. "Mitt med. Men det viktigaste just nu är att vi hittar henne och sen kan vi be om ursäkt." Hon hade kastat mobilen i väggen, men hon hade antaligen fixat en ny med tanke på att hon ringt sin mamma.

*

Något som skrämde mig var att det endast var två månader kvar tills hon skulle få Antonio, och ingenting stod rätt till. Delanos rastlöshet/orolighet gick till att fixa i ordning Antonios rum. Det var perfekt, och jag visste att hon skulle älska det när hon kom hem. Nu när hon nu gjorde det.. Jag förstod att hon var förvirrad, först sa jag till henne att stanna med Delano och inte bry sig om sina känslor för mig. Och sedan kysser jag henne. Jävligt dumt var det av mig. När hon kom tillbaka skulle jag ta ett avstånd från henne, knappt ens träffa henne utan Delano eller någon annan i närheten. Aldrig säga gulliga saker, eller göra något som kunde misstolkat. Jag skulle vara en vän, och försöka lära känna hennes son. Men kanske ville hon inte ens prata med mig, ja då var det inget problem med att jag skulle kyssa henne iallafall. Jag skulle acceptera det och åka tillbaka till LA och koncentrera mig på min karriär och allting annat en stund. Jag visste att jag hade tagit ett avstånd från det, och mina fans med. Jag skämdes, jag visste inte vad som hade tagit åt mig. Jag hade mycket att ordna, gamla Justin skulle tillbaka. Undra vad mina fans tänker om mig.. Jag skrev en tweet för att jag mådde illa över det. I really love you all, and I know I've been kind of off lately but that's is going change. Check out my twitter soon cause I have a suprise for u!!  Jag planerade att göra några konserter runt om i världen för att visa att jag fortfarande brydde mig. Hur jag skulle kunna välja några länder fick dom ordna, men jag ringde Scooter iallafall och berättade om mina planer.

Dom två första dagarna efter jag kysst Natacha, vilket jag dessutom ångrade, trodde jag att hon bara höll sig undan från mig. Jag funderade på att åka tillbaka till min egna lägenhet och bara glömma allt och gå vidare. Men sen hade Delano ringt mig och varit alldeles galen, han hittade inte Natacha någonstans att hon redan hade varit borta sen den dagen. Han var inte alls sur på mig, vilket gjorde mig också orolig. Jag kunde inte åka, och nu hade redan sju dagar gått. Ingen hade hört från henne förutom hennes syster och bror, hon hade sagt "Jag mår bra. Jag kommer tillbaka snart. Oroa er inte." Hon hade åkt med tåg, med tanke på att hon inte körkort. Eller buss kanske, men troligtvis tåg. Med tanke på att hon mådde bra, så valde vi inte polisanmäla det. Hennes bror var galen, lika galen som Delano som aldrig verkade ge upp ens för fem minuter.

*

"Justin, Natacha valde själv att kyssa dig tillbaka. Om hon dock inte hade velat så hade jag dödat dig. Men hon ville.. så det är inte ditt fel.." Yeah right, om jag inte kysst henne så hade hon väl ändå inte rymt iväg. "Det är ändå mitt fel att hon åkte iväg.." suckade jag. "Mitt med. Men det viktigaste just nu är att vi hittar henne och sen kan vi be om ursäkt." Hon hade kastat mobilen i väggen, men hon hade antaligen fixat en ny med tanke på att hon ringt sin mamma.

*

Något som skrämde mig var att det endast var två månader kvar tills hon skulle få Antonio, och ingenting stod rätt till. Delanos rastlöshet/orolighet gick till att fixa i ordning Antonios rum. Det var perfekt, och jag visste att hon skulle älska det när hon kom hem. Nu när hon nu gjorde det.. Jag förstod att hon var förvirrad, först sa jag till henne att stanna med Delano och inte bry sig om sina känslor för mig. Och sedan kysser jag henne. Jävligt dumt var det av mig. När hon kom tillbaka skulle jag ta ett avstånd från henne, knappt ens träffa henne utan Delano eller någon annan i närheten. Aldrig säga gulliga saker, eller göra något som kunde misstolkat. Jag skulle vara en vän, och försöka lära känna hennes son. Men kanske ville hon inte ens prata med mig, ja då var det inget problem med att jag skulle kyssa henne iallafall. Jag skulle acceptera det och åka tillbaka till LA och koncentrera mig på min karriär och allting annat en stund. Jag visste att jag hade tagit ett avstånd från det, och mina fans med. Jag skämdes, jag visste inte vad som hade tagit åt mig. Jag hade mycket att ordna, gamla Justin skulle tillbaka. Undra vad mina fans tänker om mig.. Jag skrev en tweet för att jag mådde illa över det. I really love you all, and I know I've been kind of off lately but that's is going change. Check out my twitter soon cause I have a suprise for u!! Jag planerade att göra några konserter runt om i världen för att visa att jag fortfarande brydde mig. Hur jag skulle kunna välja några länder fick dom ordna, men jag ringde Scooter iallafall och berättade om mina planer.