Unbroken - episode 7

Det jobbigaste med att vara runt Justin, var ju att jag en gång hade gjort det med honom.
Min kropp drogs till honom, på ett sätt jag aldrig hade känt med någon.
Så när han kramade mig en hejdå kram så hade jag så mycket annat i mina fantasier.
"Ses imorn" sa han iallafall och stack innan det började regna.
-
Vecka efter vecka passerade snabbt, jag och Justin var faktiskt bra överens. Han brukade hälsa på mig ibland, jag och Aria köpte mer och mer baby saker, och resten av min lägenhet var också för det mesta klart.
Det var skönt att bådas föräldrar visste, så ingen stor tyngd låg längre på mina axlar. Hans fans dock hatade mig, men dom visste inget, vilket var nog bra.
"Haha, du skulle hört vad Justin sa till mig" skrattade jag till Aria och vek undan tvätten i skåpet.
"Vadå?"
"Vi borde hänga en Justin Bieber poster här i rummet så hon känner sig trygg när hon eller han sover" sa jag och härmade hans röst.
Aria började skratta och kollade sedan på varje rörelse jag gjorde.
"Vad är det?" frågade jag.
"Du har börja få lite mage" sa hon och blinkade med ena ögat.
Snabbt rusade jag till spegeln och försökte spegla mig i varje syn, men min mage såg till min besvikelse inte alls stor ut. Kanske en väldigt lite putning fanns, men det räckte inte för mig.
Jag la händerna på magen och skrattade.
"Du borde växa lite snabbare" sa jag och smekte min mage.
"Äh, du kommer ångra att du sa så sen" skrattade hon och jag nickade instämmande.
Då knackade det på dörren, jag sprang snabbt dit och därbakom stod ingen mindre än Max. Han klev in som han vore ett geni och satte sig på soffan bredvid Aria.
"Försök att inte förstöra något" sa jag och slog till honom i huvudet.
"Äh, ska du gå imorgon till skolan?"
"Ja, varför skulle jag inte?"
"Mamma fick ett samtal från din rektor idag, du kanske skulle börja minska på kvarsittningarna om du vill ha kvar din lägenhet" flinade han.
"Max, sluta fantisera om att du någonsin skulle få flytta hit istället" suckade jag.
-
Jag bestämde mig för att äta middag med min familj, mamma nämnde ingenting om skolan som tur var.
Jag skulle kunna ta med mig jordgubbar & dear john, choklad till dig idag klockan 7? Aria skrev ett sms någonting om att magen hade växt, så jag vill också se!
Jag kunde inte låta bli att skratta, och då frågade mamma såklart vem det var.
"Mamma, det är bara Justin"
Det var det enda mamma faktiskt tjurat om angående graviditeten. Att jag och Justin inte ens hade ett förhållande, men hon borde vara glad att vi ens umgicks.
"Jaså, vad ville han då?"
"Han kommer förbi senare, vi ska kolla på film"
"Jaha okej"
Dumpa iallafall av chokladen och jordgubbarna om inte annat ;-) min mage har inte växt tycker jag :-/ Aria överdriver bara..
Jag visste att jag skulle fånga ditt intresse såfort jag nämnde choklad :-P Men vi ses då, ikväll?
Kom över bara, din pojke har saknat dig :-)
Pojke?
Jag gissar på kille iallafall ;-)
Jag tror på en tjej, hoppas hon får samma drag som sin mamma
Vad söt du är! :-) <3
skrev jag och det värmde i hela kroppen.
-
Vid sextiden åkte jag hemifrån, jag skuttade nästan hela vägen hem när jag tänkte på jordgubbarna Justin skulle ta med.
Jag vred om nyckeln in och klev in i den tomma lägenheten, jag låste snabbt dörren och tog av mig skorna. Jag hängde min väska samt några kassar med kläder på en skåpsdörr och klev in i köket med posten som jag plockat upp i andra handen.
Sedan satte jag på tven som jag alltid gjorde trots att jag inte kollade på den, jag hatade när det var tyst. Det första som kom upp var MTV så jag lät det stå på och började sedan kolla igenom posten.
Jag kände min rätt så äcklig efter hela dagen, så jag tog en dusch. Som vanligt tog jag min tid på mig men innan såg jag till att låsa upp dörren, bara ifall Justin skulle hinna före.
Jag hann duscha färdigt och gick in i sovrummet för att sätta på mig underkläder, sedan hämta en borste så jag kunde borsta igenom allt hår utan att blöta ner min tröja.
Precis när jag skulle lämna tillbaka borsten i badrummet så öppnades dörren och Justin steg in, han kollade på mig med stora ögon.
"Missuppfatta inte, jag kom precis från duschen" skrattade jag.
"Åh, det var inte det jag ville höra"
Han bet sig i läppen, min kropp längtade efter hans men jag log stort istället och backade bak till sovrummet.
"Fixa klart allting så klär jag bara på mig"
Fort drog jag på mig mjukisbyxor och ett linne, sedan gick jag ut och han hade redan hunnit tända ljus och lagt både jordgubbarna och chokladen i två stora skålar.
"Jag kan sätta på filmen"
"Nej, jag fixar det. Sätt dig på soffan" log han och satte in filmen.
"Varför har du tänt så mycket ljus?" frågade jag.
"Jag vet inte, det blir romantiskt tycker jag. Vadå tycker inte du det?"
"Jo, men jag visste inte att det skulle vara romantiskt"
Filmen var i så han reste sig och tog en jordgubbe i handen innan han satte sig brevid mig.
"Dear John?" frågade jag skräckslaget när en helt annan titel visade sig i teveskärmen.
"Den var utlånad så det blev roomie"
"Men..men jag hatar skräckfilmer" suckade jag och tog en kudde i famnen.
"Äh"
Samtidigt som jag väl rörde mig drog jag chokladen närmre och jordgubbarna, sedan tog jag min första jordgubbe och stoppade in hela i munnen.
Den var saftig och god, nästan smälte i munnen på en.
"Mmmmm" sa jag glatt.
Han skrattade bara åt mig och tog sedan popcorn som också gjort och kastade på mig.
"Sluta" skrattade jag och åt choklad också "vem vet? När jag får mina gravid stunder så kanske jag ringer dig mitt i natten för att få choklad"
Han skrattade ännu mera och log "jag kommer gärna"
-
Det jobbigaste med att vara runt Justin, var ju att jag en gång hade gjort det med honom.
Min kropp drogs till honom, på ett sätt jag aldrig hade känt med någon.
Så när han kramade mig en hejdå kram så hade jag så mycket annat i mina fantasier.
"Ses imorn" sa han iallafall och stack innan det började regna.

-

Vecka efter vecka passerade snabbt, jag och Justin var faktiskt bra överens. Han brukade hälsa på mig ibland, jag och Aria köpte mer och mer baby saker, och resten av min lägenhet var också för det mesta klart.
Det var skönt att bådas föräldrar visste, så ingen stor tyngd låg längre på mina axlar. Hans fans dock hatade mig, men dom visste inget, vilket var nog bra.
"Haha, du skulle hört vad Justin sa till mig" skrattade jag till Aria och vek undan tvätten i skåpet.
"Vadå?"
"Vi borde hänga en Justin Bieber poster här i rummet så hon känner sig trygg när hon eller han sover" sa jag och härmade hans röst.
Aria började skratta och kollade sedan på varje rörelse jag gjorde.
"Vad är det?" frågade jag.
"Du har börja få lite mage" sa hon och blinkade med ena ögat.

Snabbt rusade jag till spegeln och försökte spegla mig i varje syn, men min mage såg till min besvikelse inte alls stor ut. Kanske en väldigt lite putning fanns, men det räckte inte för mig.
Jag la händerna på magen och skrattade.
"Du borde växa lite snabbare" sa jag och smekte min mage.
"Äh, du kommer ångra att du sa så sen" skrattade hon och jag nickade instämmande.

Då knackade det på dörren, jag sprang snabbt dit och därbakom stod ingen mindre än Max. Han klev in som han vore ett geni och satte sig på soffan bredvid Aria.
"Försök att inte förstöra något" sa jag och slog till honom i huvudet.
"Äh, ska du gå imorgon till skolan?"
"Ja, varför skulle jag inte?"
"Mamma fick ett samtal från din rektor idag, du kanske skulle börja minska på kvarsittningarna om du vill ha kvar din lägenhet" flinade han.
"Max, sluta fantisera om att du någonsin skulle få flytta hit istället" suckade jag.

-

Jag bestämde mig för att äta middag med min familj, mamma nämnde ingenting om skolan som tur var.

Jag skulle kunna ta med mig jordgubbar & dear john, choklad till dig idag klockan 7? Aria skrev ett sms någonting om att magen hade växt, så jag vill också se!

Jag kunde inte låta bli att skratta, och då frågade mamma såklart vem det var.
"Mamma, det är bara Justin"
Det var det enda mamma faktiskt tjurat om angående graviditeten. Att jag och Justin inte ens hade ett förhållande, men hon borde vara glad att vi ens umgicks.
"Jaså, vad ville han då?"
"Han kommer förbi senare, vi ska kolla på film"
"Jaha okej"

Dumpa iallafall av chokladen och jordgubbarna om inte annat ;-) min mage har inte växt tycker jag :-/ Aria överdriver bara..


Jag visste att jag skulle fånga ditt intresse såfort jag nämnde choklad :-P Men vi ses då, ikväll?


Kom över bara, din pojke har saknat dig :-)


Pojke?


Jag gissar på kille iallafall ;-)


Jag tror på en tjej, hoppas hon får samma drag som sin mamma


Vad söt du är! :-) <3

skrev jag och det värmde i hela kroppen.

-

Vid sextiden åkte jag hemifrån, jag skuttade nästan hela vägen hem när jag tänkte på jordgubbarna Justin skulle ta med.
Jag vred om nyckeln in och klev in i den tomma lägenheten, jag låste snabbt dörren och tog av mig skorna. Jag hängde min väska samt några kassar med kläder på en skåpsdörr och klev in i köket med posten som jag plockat upp i andra handen.
Sedan satte jag på tven som jag alltid gjorde trots att jag inte kollade på den, jag hatade när det var tyst. Det första som kom upp var MTV så jag lät det stå på och började sedan kolla igenom posten.

Jag kände min rätt så äcklig efter hela dagen, så jag tog en dusch. Som vanligt tog jag min tid på mig men innan såg jag till att låsa upp dörren, bara ifall Justin skulle hinna före.
Jag hann duscha färdigt och gick in i sovrummet för att sätta på mig underkläder, sedan hämta en borste så jag kunde borsta igenom allt hår utan att blöta ner min tröja.
Precis när jag skulle lämna tillbaka borsten i badrummet så öppnades dörren och Justin steg in, han kollade på mig med stora ögon.

"Missuppfatta inte, jag kom precis från duschen" skrattade jag.
"Åh, det var inte det jag ville höra"
Han bet sig i läppen, min kropp längtade efter hans men jag log stort istället och backade bak till sovrummet.
"Fixa klart allting så klär jag bara på mig"
Fort drog jag på mig mjukisbyxor och ett linne, sedan gick jag ut och han hade redan hunnit tända ljus och lagt både jordgubbarna och chokladen i två stora skålar.
"Jag kan sätta på filmen"
"Nej, jag fixar det. Sätt dig på soffan" log han och satte in filmen.
"Varför har du tänt så mycket ljus?" frågade jag.
"Jag vet inte, det blir romantiskt tycker jag. Vadå tycker inte du det?"
"Jo, men jag visste inte att det skulle vara romantiskt"
Filmen var i så han reste sig och tog en jordgubbe i handen innan han satte sig brevid mig.
"Dear John?" frågade jag skräckslaget när en helt annan titel visade sig i teveskärmen.

"Den var utlånad så det blev roomie"
"Men..men jag hatar skräckfilmer" suckade jag och tog en kudde i famnen.
"Äh"
Samtidigt som jag väl rörde mig drog jag chokladen närmre och jordgubbarna, sedan tog jag min första jordgubbe och stoppade in hela i munnen.
Den var saftig och god, nästan smälte i munnen på en.
"Mmmmm" sa jag glatt.
Han skrattade bara åt mig och tog sedan popcorn som också gjort och kastade på mig.
"Sluta" skrattade jag och åt choklad också "vem vet? När jag får mina gravid stunder så kanske jag ringer dig mitt i natten för att få choklad"
Han skrattade ännu mera och log "jag kommer gärna" 

-


kommentera mycket nu :)

Unbroken - episode 6 (obs, 5 under)





Pappa hyrde en lastbil som kunde köra ut min nya soffa, tvbord och sånt till lägenheten. Men sedan fanns massa annat som filtar, kuddar, täcken, ljus, böcker, tavlor som vi själva kunde ta. Jag skulle själv fixa det imorgon, pappa och hans vänner skulle sätta upp soffan och sånt ikväll själva, för han skulle jobba imorgon.
-
"Mamma, jag måste berätta någonting" skrek jag och drog efter andan.
Jag hade checkat, min nya lägenhet hade ett extra rum där jag skulle ha mitt babyroom.
"Vad älskling?" kom hon och satte sig på soffan.
"Det finns någonting viktigt att berätta"
-
När det slutligen blev morgon, och alla saker redan låg i bilen behövde jag bara klä på mig och köra iväg. Mamma hade tagit det hela förvånatssvärt bra, hon var nästan mer uppspelt än jag.
När ska jag hämta dig? Tänkte vi kunde ta en fika eller något så att vi lär känna varandra..
Åh, glömde bort! Jag ska fixa min lägenhet idag, feel free to help.
Visstvisst, adress?
Wow? Började den mjuka Justin slutligen komma fram? Jag som precis hade börjat vänja mig vid hans kaxiga attityd. Jag sände iväg adressen samtidigt som jag drog upp alla saker i lägenheten, jag fick gå flera omgångar trots att det var stora kassar. Menmen..
Slutligen låg alla saker i hallen och jag kollade runt vad dom hade fixat, jag började med att flytta tevebordet och soffan. Mitt köksbord låg bra, sängen bytte jag också plats på och när jag var klar med det så plingade det på dörren.
Justin väntade dock inte på att någon skulle öppna utan klev bara in.
"Jag ser hellre mitt barn växa upp här" sa han och jag nickade.
"Mm, du kan sätta dig på sängen" sa jag och pekade mot sängen samtidigt som jag tog ett lass med saker in till sovrummet.
"Whouhwhouh, du ska inte bära och hålla på för mycket. Du är gravid" sa han och tog bort alla tunga saker från mig.
"Öh, det gör inget ännu" skrattade jag men han var helt seriös.
Sedan chockade han mig verkligen, han ställde sig precis bakom mig och la händerna på min mage. Jag stelnade till och han smekte min mage utanför tyget.
"Jag vill att du ska vara försiktig, okej?" viskade han.
Jag fick inte ut ett ord så jag nickade bara.
-
Justin forsatte chocka mig, han hjälpte mig att sätta upp alla tavlor, bädda sängen, hämta mer saker hemifrån så som mina kläder. Jag bestämde mig för att sova där redan ikväll, allting var nästan klart. Jag hade baby rummet att fixa, och sedan mer saker såklart.
Jag fick köpa saker lite då och då , sedan tillslut skulle allting falla på plats.
Justin pratade mycket, han var väldigt hyper märkte jag. Han pratade om sin familj, att han hade en lillebror som hette Jaxon. Han pratade om Kanada, sedan berättade jag om min familj och smått och smått kände vi varandra lite bättre.
"Det skulle inte kännas konstigt om jag sover här ibland va?" sa han emot mig.
Jag tittade på hans ansikte och nekade.
"Nej då, jag kan nog fixa till och med en extra säng då sen när bebisen föds" log jag.
"Okej, vad bra! Kändes bara som en bra sak att veta"
"Du får fråga vad du vill Justin, du och jag ska bli föräldrar, jag tycker vi borde kunna prata om allt då"
"Förlåt för förut, jag var nog lite av en idiot"
"Det är lungt, förlåt själv för att jag var lite av en bitch"
Vi skrattade lite och han grävde fram en cola ur kylen till oss båda två.
"Du har inte tänkt på..dina fans något? Alltså hur ska du göra?"
"Jag vet inte än" mumlade han "det känns som jag borde berätta till min mamma"
Jag nickade "det tycker jag med"

Pappa hyrde en lastbil som kunde köra ut min nya soffa, tvbord och sånt till lägenheten. Men sedan fanns massa annat som filtar, kuddar, täcken, ljus, böcker, tavlor som vi själva kunde ta. Jag skulle själv fixa det imorgon, pappa och hans vänner skulle sätta upp soffan och sånt ikväll själva, för han skulle jobba imorgon.

-

"Mamma, jag måste berätta någonting" skrek jag och drog efter andan.
Jag hade checkat, min nya lägenhet hade ett extra rum där jag skulle ha mitt babyroom.
"Vad älskling?" kom hon och satte sig på soffan.
"Det finns någonting viktigt att berätta"

-

När det slutligen blev morgon, och alla saker redan låg i bilen behövde jag bara klä på mig och köra iväg. Mamma hade tagit det hela förvånatssvärt bra, hon var nästan mer uppspelt än jag.

När ska jag hämta dig? Tänkte vi kunde ta en fika eller något så att vi lär känna varandra..


Åh, glömde bort! Jag ska fixa min lägenhet idag, feel free to help.


Visstvisst, adress?

Wow? Började den mjuka Justin slutligen komma fram? Jag som precis hade börjat vänja mig vid hans kaxiga attityd. Jag sände iväg adressen samtidigt som jag drog upp alla saker i lägenheten, jag fick gå flera omgångar trots att det var stora kassar. Menmen..
Slutligen låg alla saker i hallen och jag kollade runt vad dom hade fixat, jag började med att flytta tevebordet och soffan. Mitt köksbord låg bra, sängen bytte jag också plats på och när jag var klar med det så plingade det på dörren.

Justin väntade dock inte på att någon skulle öppna utan klev bara in.
"Jag ser hellre mitt barn växa upp här" sa han och jag nickade.
"Mm, du kan sätta dig på sängen" sa jag och pekade mot sängen samtidigt som jag tog ett lass med saker in till sovrummet.
"Whouhwhouh, du ska inte bära och hålla på för mycket. Du är gravid" sa han och tog bort alla tunga saker från mig.
"Öh, det gör inget ännu" skrattade jag men han var helt seriös.
Sedan chockade han mig verkligen, han ställde sig precis bakom mig och la händerna på min mage. Jag stelnade till och han smekte min mage utanför tyget.
"Jag vill att du ska vara försiktig, okej?" viskade han.
Jag fick inte ut ett ord så jag nickade bara.

-

Justin forsatte chocka mig, han hjälpte mig att sätta upp alla tavlor, bädda sängen, hämta mer saker hemifrån så som mina kläder. Jag bestämde mig för att sova där redan ikväll, allting var nästan klart. Jag hade baby rummet att fixa, och sedan mer saker såklart.
Jag fick köpa saker lite då och då , sedan tillslut skulle allting falla på plats.

Justin pratade mycket, han var väldigt hyper märkte jag. Han pratade om sin familj, att han hade en lillebror som hette Jaxon. Han pratade om Kanada, sedan berättade jag om min familj och smått och smått kände vi varandra lite bättre.

"Det skulle inte kännas konstigt om jag sover här ibland va?" sa han emot mig.
Jag tittade på hans ansikte och nekade.
"Nej då, jag kan nog fixa till och med en extra säng då sen när bebisen föds" log jag.
"Okej, vad bra! Kändes bara som en bra sak att veta"
"Du får fråga vad du vill Justin, du och jag ska bli föräldrar, jag tycker vi borde kunna prata om allt då"
"Förlåt för förut, jag var nog lite av en idiot"
"Det är lungt, förlåt själv för att jag var lite av en bitch"
Vi skrattade lite och han grävde fram en cola ur kylen till oss båda två.
"Du har inte tänkt på..dina fans något? Alltså hur ska du göra?"
"Jag vet inte än" mumlade han "det känns som jag borde berätta till min mamma"
Jag nickade "det tycker jag med" 


Kommentera bebisar :) 

Måste bara säga en sak, snart kommer det komma mycket drama som liknar mitt privatliv, ni får gärna fråga om ni undrar något :) puss!



Unbroken - episode 5



Nästa dag var alla och vimlade omkring i fartyget, ville inte ens tänka mig hur Alex fortfarande skröt om sin uppsats. Jag låg bara i hytten och tyckte synd om mig själv, just i det ögonblicket ville jag att någon snäll själ kunde knacka på dörren och ge mig en chokladkaka.
Knack knack!
Haha snygg inbilling Alison, skrattade jag för mig själv och himlade en gång till. Men så knackade det igen och jag förstod att det var allvar.
Jag reste mig upp och slog upp dörren, nästan så jag inte kunde bli mer chockad när jag såg vem som stod där.
"Så vad tar dig hit? Glömde du någon mening du skulle slänga ur dig?" muttrade jag och vände mig om. Han steg in och stängde dörren efter sig.
"Nej"
Jag fnös till och satte mig på sängen.
"Så vad vill du?"
Han ställde sig framför en lapp och lutade sig fram lite för att läsa den, jag hatade hur han alltid var så seg på att svara. Tillslut rättade han sig och drog en djup suck, han ställde sig framför mig.
"Du kan inte bara komma till mig och säga att du var gravid, när jag inte ens vet vad du heter och sedan gå iväg"
"Jag skulle inte behövt gå iväg om du kunde slippa slänga ur dig allt som slår dig i tanken"
"Jag vill ha ett test, eller jag vill gå till någon som kan säga att det stämmer"
"Tror tyvärr inte det finns här på båten tyvärr" sa jag och blängde på honom.
"När vi kommer i land"
"Okej, som du vill. Tills dess behöver vi inte umgås, här är mitt nummer, ring mig när vi går i land så jag kan boka tid" mumlade jag och räckte fram mitt nummer på en papperslapp som jag hunnit skriva under tiden.
"Okej, och du heter?"
"Alison, det är allt du får av mig" muttrade jag och reste mig upp för att hålla "vänligt" upp dörren till honom.
"Du vet ju allt om mig?" stönade han.
Jag drog upp dörren och välkomnade han ut.
"Ses sen" sa jag muntert och han gick suckandes ut, sedan smällde jag igen dörren och började leta nummer efter en mödrarcentral eller vad det hette.
-
Ett par dagar senare kunde jag inte vara lyckligare att gå av båten, jag tror Alex hade fått babbla nog ombord så han höll sig tyst under hemfärden.
Pappa hämtade oss, då kunde jag passa på att fråga om min nya lägenhet. Det var så underbart att säga min. Jag skulle få flytta ut, det var mest för att det helt enkelt började bli för trångt hemma hos oss. Men det var nära hem - så jag skulle troligen dra mig hem varje middag.
"Ja beskedet kom faktiskt idag, du fick den"
"Så när kan jag flytta?"
I ögonvrån kunde jag se hur Alex fick ett lyckorus genom kroppen, det skulle bli lika skönt att bli av med honom.
"När du vill, men du kan börja ta in dina möbler redan imorgon helst sa dom"
"Bra" sa jag med ett leende innan jag lutade mig bakåt, då pirrade mobilen till.
Är tiden bokad? Börjar tvivla på dig snart.. //Justin
Ja, tiden är bokad. Imorgon klockan 11, se till att vara där.
Han svarade inte och det var lika bra, jag slapp helst hans idiotiska sms. Jag visste att han inte var sån på riktigt, det fanns en mjuk Justin någonstans därinne. Jag hade träffat honom då när vi hade haft det, han fick mig verkligen att falla på festen innan.
Men just nu var den där mjuka Justin långt inne, skyddad av militärglas och vapensäkra material, jag undrade om jag skulle se honom på ett tag.
-
Jag, mamma och pappa skulle sedan senare imorgon åka till en  möbelaffär och kolla möbler till mig. Jag föreslog att betala allting själv men pappa ville betala med undanstoppade pengar som han hade sparat till en husvagn, men han ville inte ha den längre så då kunde han hjälpa mig istället.
Pengar skulle troligtvis inte bli ett problem för mig, jag jobbade extra på ett cafe i närheten på helgerna, för att samla ihop till  lägenheten, sedan hade jag lite andra pengar. I framtiden skulle jag kunna skaffa jobb, min mamma skulle aldrig sluta ge mig pengar och jag visste att jag alltid kunde flytta hem igen. Det kändes faktiskt bra, tills jag insåg att jag skulle checka imorgon om jag verkligen var gravid..
-
Behöver du skjuts?
Nej, tar mig gärna dit på egen hand, tack.
skrev jag irriterat tillbaka, precis då gick jag på bussen och valde att sitta längst fram.
Skit i det då.
Jag la undan smset, jag hade inte ens sparat hans nummer.
När jag väl var framme så gick jag in i lobbyn där han väntade, han kollade på klockan och kollade irriterat på mig.
"Du är sen, vi skulle ha missat tiden snart"
"Var glad att jag ens är här"
Vi kollade inte ens på varandra när vi gick in i rummet och jag blev tillsagd att ligga på sängen i mitten, medans Justin fick sitta på en stol.
Den unga kvinnan satte sig också först och kollade igenom sina papper.
"Så här har vi Alison Clearwater?"
Justin himlade med ögonen, det var första gången han hörde mitt efternamn.
"Så, är du pappan till barnet?" sa hon och kollade vänligt på honom.
"Ifall det finns ett barn, så troligtvis"
"Miss Clearwater sa till mig att hon hade tagit ett test som visade posetivt"
"Det har jag, men han tror inte på mig. Dessutom tror han att jag har sex med alla jag träffar, kalla mig Alison" sa jag och log.
"Uh okej" sa hon och Justin suckade.
Hon började undersöka mig och jag bad Justin titta bort när hon kollade därnere, han hade ingen rätt till att se.
"Jo, det är bra nyheter. Du är gravid!" hon log stort och jag och Justin pressade fram ett leende.
"Hur kan jag veta att det är mitt?" frågade Justin kallt och jag bet ihop tänderna.
"Det finns ingenting som bevisar det, isåfall måste ni göra testet efter barnet fötts. Jag tror helt ärligt inte på att Alison har haft sex med så många att hon inte minns vem som är pappan"
"Okej, tack för hjälpen" sa han och gick ut ur rummet.
Jag suckade ljudligt och drog ner min tröja, sedan tackade jag och hon gav mig yttligare en annan tid som skulle äga rum om en månad.
När jag kom till lobbyn blev jag chockad att Justin faktiskt stod där och väntade på mig.
"Glömde du något?" frågade jag och gick förbi han.
"Jag skjutsar hem dig" sa han snabbt och började gå efter.
"Nej tack - jag klarar mig"
"Det var ingen fråga"
När jag satt i Justins bil så knäppte jag först bältet och skrev sedan sms till pappa att jag är påväg, så han visste att vi kunde åka snart.
Hela bilresan var det tyst, när vi var framme hos mig följde han mig upp till och med och som tur var ingen hemma än.
"Så det är här mitt barn ska växa upp - imponerande" sa han och syftade på Max's försök att bygga någonting över hela vardagsrummet, vilket var i princip det enda han såg.
"Ditt barn?" sa jag chockat och började gå till mitt rum, han gick efter utan att jag ens bjudit med honom.
Han svarade inte utan suckade bara och satte sig på min säng med ansiktet i händerna.
"Okej, vi måste skärpa till oss" mumlade jag "oavsett om du tror det eller inte så är det ditt barn som kommer växa inom mig, så jag vill veta nu. Jag tänker inte gå runt och gissa om du kommer finnas här eller inte, du får helt enkelt svara nu" sa jag och kollade allvarligt på honom.
"Jag kommer finnas här och ta hand om det lika mycket som du.." mumlade han.
"Okej, men jag tänker inte dela barn med ett främling så du får helt enkelt boka in något då vi kanske slutar håna varandra och försöker istället lära känna varandra"
"Jag håller med - jag vet hur det känns att växa upp utan en pappa, och jag tänker inte utsätta mitt barn för det"
Jag såg på honom att han inte skulle ge mig mer personliga detaljer så jag lät det vara.
"Så när?" frågade jag och drog av mig min huvtröja för att sätta på en cardigan.
Han kollade noga på mig.
"Nu?"
"Kan inte, ska åka och köpa möbler till min lägenhet som jag själv ska bo i.."
"Kan inte heller nu, hämtar dig imorgon istället" sa han utan att ens fråga om jag var upptagen eller inte.
Kom ut nu gumman så åker vi.
skickade mamma.
"Måste gå nu, vi kan gå samtidigt" sa jag och tog snabbt min väska.
Han kom med och sedan skiljdes vi åt med ett simpelt hejdå.

Nästa dag var alla och vimlade omkring i fartyget, ville inte ens tänka mig hur Alex fortfarande skröt om sin uppsats. Jag låg bara i hytten och tyckte synd om mig själv, just i det ögonblicket ville jag att någon snäll själ kunde knacka på dörren och ge mig en chokladkaka.
Knack knack!
Haha snygg inbilling Alison, skrattade jag för mig själv och himlade en gång till. Men så knackade det igen och jag förstod att det var allvar.
Jag reste mig upp och slog upp dörren, nästan så jag inte kunde bli mer chockad när jag såg vem som stod där.

"Så vad tar dig hit? Glömde du någon mening du skulle slänga ur dig?" muttrade jag och vände mig om. Han steg in och stängde dörren efter sig.
"Nej"
Jag fnös till och satte mig på sängen.
"Så vad vill du?"
Han ställde sig framför en lapp och lutade sig fram lite för att läsa den, jag hatade hur han alltid var så seg på att svara. Tillslut rättade han sig och drog en djup suck, han ställde sig framför mig.
"Du kan inte bara komma till mig och säga att du var gravid, när jag inte ens vet vad du heter och sedan gå iväg"
"Jag skulle inte behövt gå iväg om du kunde slippa slänga ur dig allt som slår dig i tanken"
"Jag vill ha ett test, eller jag vill gå till någon som kan säga att det stämmer"
"Tror tyvärr inte det finns här på båten tyvärr" sa jag och blängde på honom.
"När vi kommer i land"
"Okej, som du vill. Tills dess behöver vi inte umgås, här är mitt nummer, ring mig när vi går i land så jag kan boka tid" mumlade jag och räckte fram mitt nummer på en papperslapp som jag hunnit skriva under tiden.
"Okej, och du heter?"
"Alison, det är allt du får av mig" muttrade jag och reste mig upp för att hålla "vänligt" upp dörren till honom.
"Du vet ju allt om mig?" stönade han.
Jag drog upp dörren och välkomnade han ut.
"Ses sen" sa jag muntert och han gick suckandes ut, sedan smällde jag igen dörren och började leta nummer efter en mödrarcentral eller vad det hette.

-

Ett par dagar senare kunde jag inte vara lyckligare att gå av båten, jag tror Alex hade fått babbla nog ombord så han höll sig tyst under hemfärden.
Pappa hämtade oss, då kunde jag passa på att fråga om min nya lägenhet. Det var så underbart att säga min. Jag skulle få flytta ut, det var mest för att det helt enkelt började bli för trångt hemma hos oss. Men det var nära hem - så jag skulle troligen dra mig hem varje middag.
"Ja beskedet kom faktiskt idag, du fick den"
"Så när kan jag flytta?"
I ögonvrån kunde jag se hur Alex fick ett lyckorus genom kroppen, det skulle bli lika skönt att bli av med honom.
"När du vill, men du kan börja ta in dina möbler redan imorgon helst sa dom"
"Bra" sa jag med ett leende innan jag lutade mig bakåt, då pirrade mobilen till.

Är tiden bokad? Börjar tvivla på dig snart.. //Justin


Ja, tiden är bokad. Imorgon klockan 11, se till att vara där.

Han svarade inte och det var lika bra, jag slapp helst hans idiotiska sms. Jag visste att han inte var sån på riktigt, det fanns en mjuk Justin någonstans därinne. Jag hade träffat honom då när vi hade haft det, han fick mig verkligen att falla på festen innan.
Men just nu var den där mjuka Justin långt inne, skyddad av militärglas och vapensäkra material, jag undrade om jag skulle se honom på ett tag.

-

Jag, mamma och pappa skulle sedan senare imorgon åka till en  möbelaffär och kolla möbler till mig. Jag föreslog att betala allting själv men pappa ville betala med undanstoppade pengar som han hade sparat till en husvagn, men han ville inte ha den längre så då kunde han hjälpa mig istället.
Pengar skulle troligtvis inte bli ett problem för mig, jag jobbade extra på ett cafe i närheten på helgerna, för att samla ihop till  lägenheten, sedan hade jag lite andra pengar. I framtiden skulle jag kunna skaffa jobb, min mamma skulle aldrig sluta ge mig pengar och jag visste att jag alltid kunde flytta hem igen. Det kändes faktiskt bra, tills jag insåg att jag skulle checka imorgon om jag verkligen var gravid..

-


Behöver du skjuts?


Nej, tar mig gärna dit på egen hand, tack.

skrev jag irriterat tillbaka, precis då gick jag på bussen och valde att sitta längst fram.


Skit i det då.

Jag la undan smset, jag hade inte ens sparat hans nummer.

När jag väl var framme så gick jag in i lobbyn där han väntade, han kollade på klockan och kollade irriterat på mig.
"Du är sen, vi skulle ha missat tiden snart"
"Var glad att jag ens är här"
Vi kollade inte ens på varandra när vi gick in i rummet och jag blev tillsagd att ligga på sängen i mitten, medans Justin fick sitta på en stol.
Den unga kvinnan satte sig också först och kollade igenom sina papper.

"Så här har vi Alison Clearwater?"
Justin himlade med ögonen, det var första gången han hörde mitt efternamn.
"Så, är du pappan till barnet?" sa hon och kollade vänligt på honom.
"Ifall det finns ett barn, så troligtvis"
"Miss Clearwater sa till mig att hon hade tagit ett test som visade posetivt"
"Det har jag, men han tror inte på mig. Dessutom tror han att jag har sex med alla jag träffar, kalla mig Alison" sa jag och log.
"Uh okej" sa hon och Justin suckade.
Hon började undersöka mig och jag bad Justin titta bort när hon kollade därnere, han hade ingen rätt till att se.
"Jo, det är bra nyheter. Du är gravid!" hon log stort och jag och Justin pressade fram ett leende.
"Hur kan jag veta att det är mitt?" frågade Justin kallt och jag bet ihop tänderna.
"Det finns ingenting som bevisar det, isåfall måste ni göra testet efter barnet fötts. Jag tror helt ärligt inte på att Alison har haft sex med så många att hon inte minns vem som är pappan"
"Okej, tack för hjälpen" sa han och gick ut ur rummet.
Jag suckade ljudligt och drog ner min tröja, sedan tackade jag och hon gav mig yttligare en annan tid som skulle äga rum om en månad.

När jag kom till lobbyn blev jag chockad att Justin faktiskt stod där och väntade på mig.
"Glömde du något?" frågade jag och gick förbi han.
"Jag skjutsar hem dig" sa han snabbt och började gå efter.
"Nej tack - jag klarar mig"
"Det var ingen fråga"

När jag satt i Justins bil så knäppte jag först bältet och skrev sedan sms till pappa att jag är påväg, så han visste att vi kunde åka snart.
Hela bilresan var det tyst, när vi var framme hos mig följde han mig upp till och med och som tur var ingen hemma än.

"Så det är här mitt barn ska växa upp - imponerande" sa han och syftade på Max's försök att bygga någonting över hela vardagsrummet, vilket var i princip det enda han såg.
"Ditt barn?" sa jag chockat och började gå till mitt rum, han gick efter utan att jag ens bjudit med honom.
Han svarade inte utan suckade bara och satte sig på min säng med ansiktet i händerna.
"Okej, vi måste skärpa till oss" mumlade jag "oavsett om du tror det eller inte så är det ditt barn som kommer växa inom mig, så jag vill veta nu. Jag tänker inte gå runt och gissa om du kommer finnas här eller inte, du får helt enkelt svara nu" sa jag och kollade allvarligt på honom.
"Jag kommer finnas här och ta hand om det lika mycket som du.." mumlade han.
"Okej, men jag tänker inte dela barn med ett främling så du får helt enkelt boka in något då vi kanske slutar håna varandra och försöker istället lära känna varandra"
"Jag håller med - jag vet hur det känns att växa upp utan en pappa, och jag tänker inte utsätta mitt barn för det"
Jag såg på honom att han inte skulle ge mig mer personliga detaljer så jag lät det vara.

"Så när?" frågade jag och drog av mig min huvtröja för att sätta på en cardigan.
Han kollade noga på mig.
"Nu?"
"Kan inte, ska åka och köpa möbler till min lägenhet som jag själv ska bo i.."
"Kan inte heller nu, hämtar dig imorgon istället" sa han utan att ens fråga om jag var upptagen eller inte.

Kom ut nu gumman så åker vi.

skickade mamma.
"Måste gå nu, vi kan gå samtidigt" sa jag och tog snabbt min väska.
Han kom med och sedan skiljdes vi åt med ett simpelt hejdå. 


i pray to god that this workes..

Flytta bloggen? LÄSVÄRT

Kan inte publicera alls genom datan längre, vet inte vad jag ska göra. Kan inte köra från utkastet kan inte göra något. Har kämpat som fan med denna bloggen.. Vad ska jag göra? Kommentera tips eller så kommer de aldrig något, vet ju inte vad jag ska göra.


Blogg.se

Vet att jag sagt det förut, men seriöst HJÄLP MIG NÅGON!!
när jag skriver ett kapitel och trycker på publicera så slutar webbsidan att fungera så måste jag göra om från utkastet å så kan jag inte ändra något för då händer samma sak när jag trycker på publicera. Därför finns det inte bilder på vissa, inte bra med texten eller att något fattas. Jag hatar det och om de inte fixas snart kommer jag sluta blogga seriöst. Är så trött på de!! Har försökt med allt, hjälp mig någon så kommer de 10 delar samma dag, JAG LOVAR!!
Det är därför jag inte uppdaterat på riktigt.. Tappar lusten.


Unbroken - episode 4

Han kollade på mig med allvarliga ögon, den busiga delen utav honom hade försvunnit och han knöt sina knogar hårt. Hela hans ansikte var stelt, han hade slagit ihop tänderna så hans perfekta käkben visade sig tydligare.

"Jag minns inte det, har du någon speciell anledning?"

Jag önskade att någon mer gäst hade suttit i resturangen, men det verkade som att hela stället var stängt medans vi var här. Då skulle det inte varit sådär dödligt tyst, allt man hörde var tysta andetag och personalen som jobbade i köket. Inte ens dom sa någonting.

"Öh.."

Jag skulle vara tvungen att berätta det till honom så småningom, men jag ville inte göra det såhär kanske.. men hur många tillfällen skulle jag få?

"Ja-jag är gravid" sa jag tyst och greppade tag om bordskanten.

Hans ögon smalnade direkt, en blekare nyans ersatte hans varma mörka hy och han rörde inte en min. När han väl gjorde det såg han mest besviken ut.

"Hur vet du att det är mitt?"

Hans ord var bara tomma.

"Du är den enda jag har haft sex men sen flera månader tillbaka"

Han slappnade inte av ett dugg i ansiktet - istället började han gnista tänder och var alldeles tyst och tänkte säkert över något. Ibland drack han ur colan och tillsist kom maten in.

"Trevlig måltid"

 


Han pressade fram ett leende och jag gjorde detsamma.

Han tog gaffeln i handen och började äta, jag önskade mest utav allt att han kunde säga någonting.

"Tänker du säga någonting?" sa jag rörde i maten.

"Finns inte så mycket att säga, jag tror inte ens att du är gravid"

Jag chockades och kollade på honom samtidigt som jag la undan besticken.










"Varför skulle jag ljuga för?"

"Jag vet inte riktigt själv, du vill väl åt framgången gissar jag på. Vi kanske hade sex, men jag tvivlar på att du är gravid. Dumt att du ska hitta på något sådant"

Jag fick inte fram ett ord.

"Jag kom inte hit så att du skulle få håna mig, eller påstå att jag ljuger. Jag kom hit för att jag ville säga att jag är gravid och det är ditt barn. Jag vet inte vad du begär av mig, jag kanske måste kissa på en pinne så du tror mig. Tack för colan" muttrade jag och tog min jacka från stolen samtidigt som jag gick med raska steg ut ur resturangen.

"Vänta" ropade han efter mig men jag sket fullständigt i det.

 

"Aria, jag vill hem" sa jag så det lät nästan hotande.

Jag ville inte stanna kvar här längre - Mr.Scott hade redan ringt hem och talat om att jag inte var närvarande vid en enda lektion.

"Försent nu Ali, du får helt enkelt stå ut"

Jag suckade och drog täcket över mig, jag var bara irriterad efter middagen. Jag hade verkligen slösat min tid, han kunde åtminstonde brytt sig lite. Jag ville ju faktiskt att barnet skulle ha en pappa, men i nuläget verkade det inte bli så.

 

"Vi lät dig åka och du går inte ens på lektionerna! Jag är riktigt besviken, ugh, bara om jag kunde komma och hämta dig. Jag hörde att du var på middag också, jag vill inte att du träffar den där Justin Bieber någon mer, är det förstått?" röt mamma i telefonen.

"Tro mig mamma - jag ska aldrig prata med honom igen. Förlåt att jag gjorde er besvikna, jag ska försöka bättre" mumlade jag.

Samtalet bröts och jag släppte ner mobilen i sängen.


Unbroken - episode 3

Last chapter:
Precis då öppnades dörren från Justin's hytt och ut steg självaste Justin gissade jag.

Tillsammans med en mörk man och en annan ung kille. Han gick några meter ifrån mig, han njöt väl av tiden nu alla tjejerna stod och försökte vinna en dejt.

"Wow" skrattade Aria och jag skakade på huvudet och granskade han.

Då stelnade jag till, slutade andas och kollade en gång till.. vänta va? Nej det kunde inte vara..





"Ar-aria är det där Jus-justin Bieb-bbier?" frågade jag med hackig röst och svalde hårt.

"Ja haha, visst är han snygg?"

Han kollade bak på oss och log stort.

"Ska ni inte tävla om dejten?" sa han med ett flin.

Jag vände bort ansiktet så han inte skulle se det och Aria svarade glatt

"Nej, vi lämnar det till dina galna beliebers"

"Haha, det var synd. En annan gång tjejer, det är fem dagar kvar"

Han försvann och jag kunde äntligen titta framåt.

"Varför titta du bort? Rodna du?" skrattade hon.

"Nej Aria, jag måste vinna den där dejten!" utbrast jag och rusade till plan 7.

Jag visste att det skulle bli svårt - men jag fick inte ge upp.

 


-

 


Wow, en säkert kilometer kö var framför oss. Varenda tjej på denna båt måste befunnit sig på detta däck, dom delade ut en varsin lott längst fram samt en autograf från självaste Justin.

Jag stod ju nästan längst bak, jag hade inte en chans att vinna detta. Det fanns max 200 lotter så det skulle aldrig räcka.


Då fick jag se Max gå bredvid oss.

"Max?" sa jag chockat och drog i hans arm.

"Hejsan syrran"

"Vad gör du här?"

"Äh, tog en lott till det här.. vad det nu är. Tjejerna dreglar över mig" sa han och slog ut med händerna.

"Ditt dum huvuvd, dom dreglar över din lott. Ge hit den, jag behöver den till något viktigare" sa jag och drog lotten från hans hand.

"Ey, jag skulle ge den till Alicia"

"Too late, Max jag behöver den. Du kommer förstå någon dag, dessutom jag behöver vinna!"

"Såklart du vinner, jag tog lottnumret som Cody skrev upp"

"Cody? Va?"

"Ja Cody är ansvarig, så han skrev helt enkelt upp numret jag fick" sa han och ryckte på axlarna.

"Va? Wow, dina korkade vänner kan vara till nytta ibland. Tack Max" sa jag och kramade om honom innan jag försvann bort till Aria.

 

-

 

Alla 200 tjejer hade en lott i handen, jag var inte hundra procent säker på att Max hade rätt, men jag hoppades det iallafall.

Alla tjejer stod och hyperventilerade.

"Trodde verkligen det skulle bli svårare att träffa Justin Bieber" sa jag och rynkade pannan.

"Allt är inte så svårt som det ser ut, men missar du inte din lektion för det här?"

"Snälla Aria, sen när skulle jag brytt mig?" sa jag och kollade allvarligt på henne.

"Jaja, tycker bara att du borde bry dig" sa hon och sedan började det prassla i micken.

"Hejsan alla beliebers!"

Ett öronbedövande skrik hördes, han ssh:ade dom och tillslut lugnade dom ner sig.

"Vi har inte tid att förlora, Cody läs upp det vinnande numret"

En kille som jag kände igen ställde sig upp vid micken och läste noga på pappret.

"Nummer 45" sa han och jag kollade ner.

Yes.

"Nummer 45, vart har vi dig?"

Aria kollade på mig med ett leende och jag räckte upp handen.

"Där har vi dig, välkommen upp"

Jag började trängas, vissa klappade sina händer medans visa ärligt talat försökte attackera mig. Jag kom undan från ett hårt slag och pustade ut när jag väl stod på scenen.

 

"Grattis, dejten börjar om en halvtimme"

Jag log övertygande och vi gick ner från scenen och han kramade om mig.

"Vill du byta om innan?" frågade han och jag kollade ner på min klädsel.

"Äh, nej tack"

"Då kan vi gå direkt, han skulle bara fixa något innan men det finns spelautomater utanför som du kan spela med"

"Åh! Tack så mycket!"

Han gick med mig till automaterna och jag tryckte ner mitt första mynt, när jag väl började spela hade jag svårt att sluta så jag satt och spelade säkert en halvtimma.

 

Plötsligt knackade någon på min axel.

"Uh, ursäkta" sa Justin och jag tittade fort fram igen.

"Öh förlåt, jag fastnade i spelet"

Jag tog min väska fort från golvet och började gå in i resturangen utan att försöka visa mitt ansikte.

"Så.. vart vill du sitta?"

En fönsterplats längre bort erbjöd fönster, så jag gick för de.

"Därborta" sa jag och pekade mot bordet.

Vi gick dit och han harklade sig.

"Vänta, såg inte jag dig imorse?"

"Eh jo, jag vann" sa jag och satte mig ner.

Nu för första gången mötte jag hans ögon och han tittade in i dom djupt, jag kollade fort ner. Han var precis som jag mindes, trots såg han annorlundare ut.

"Jag ser det, stort fan?"

"Inte alls" erkände jag och servitrisen kom.

"Vad vill ni beställa?"

"2 cola, tack" sa Justin och jag nickade.

"Ja"

När hon gick igen kollade jag in i Justins ögon och dom var verkligen vackra, ingenting man brukar se. Ljusbruna ögon som ramades av tjocka svarta ögonfransar.

"Så varför är du här?"

"Jag hoppades att du mindes mig.." mumlade jag och drog handen genom håret.

Han var tyst ett tag och colan hann komma in innan någon sa något, jag smuttade lite på colan och han drog den närmare sig.

"Åh nej" hörde jag honom sedan säga och han suckade djupt.

"Det är lite mer komplicerat" sa jag och slog ihop tänderna.

Vi tittade upp på varandra igen, en meny var framför oss så han började bläddra i den medans jag bara satt där och väntade på att han skulle säga något.

"Ska jag beställa till dig eller?" frågade han och jag svalde tyst och öppnade min meny också.

Jag tog det första bästa - och servitrisen kom lagom.

"Redo att beställa?"

"En pasta med svamp, tack"

"Okej och du?"

"Carbonara"

Hon nickade och försvann bort igen bakom disken.

"Vad menar du med komplicerat?" sa han och drack en klunk.

Jag drog efter andan och försökte låta så tyst som möjligt, men samtidigt så att han skulle höra det.

"Använde du kondom?"


Hur en novell påverkar en människa.

Wow. ALDRIG har jag läst en så bra novell Marielle (stavas de så?) firststeptwoforever.blogg.se . Alltså.. hittade den igår och var fast hela natten bokstavligt talat. Från 8-1 på natten, var så trött i skolan och sov till och med på rasten.. Jag tog varje tillfälle på lektion och överallt under hela dan att läsa läsa läsa, och när jag kom hem tills nu. Alltså sen halv 2, läst läst läst. Jag tycker ni alla borde besöka hennes blogg och läsa några delar innan ni dömer, hennes tredje novell ska precis snart komma ut. Jag har aldrig läst någon novell så noga, jag grät mitt på natten och allting, man känner verkligen känslorna från novellen!! Hennes gamla novell liknar faktiskt lite den som jag ska skriva, men ändå inte. Tack så mycket & hoppas du fortfarande läser min blogg så du kan läsa detta! Du har gett mig så mycket inspiration och motivation att jag ska börja skriva nu direkt!
Från och med nu kommer du se mig bland kommentarerna ;)


Unbroken - episode 2

Last chapter: 

"Vänta unga dam, du ska ingenstans med dina 14 missade biologiklasser" sa pappa strängt.

"14? Jag trodde det var 10!" sa mamma chockat.

"Tydligen måste vi kolla varje vecka" förklarade pappa och jag stönade.

"Ni kan inte mena allvar"

"Jo, du måste komma ikapp, och det lär du inte göra på en kryssning, tyvärr Alison, du stannar hemma medans dina bröder åker"

"Om du inte tar biologiklasserna ombord" förslog Alex.

"Ja ellerhur" stönade jag och ramlade tillbaks på soffan.



"Välkommen ombord"

Jag tog en drink i handen och drack direkt ur sugröret innan jag skulle hoppa överbord.

Jag fick följa med, bara jag gick på klasserna. Well, kryssningen varade i hela fem dagar. Jag hade åtminstonde fått med mig Aria.

"Det är ingen alkohol i väl?" frågade Alex och killen som hade välkomnat oss ombord nekade.

"Aboslut inte, vill ni se eran hytt?"

Vi nickade och han gick med oss ner några våningar, jag dumpade bara av mina väskor och skyndade mig upp.

"Åh, vad ska vi börja med?" frågade jag med ett smile och såg ut över båten.

"Ali, du måste vara försiktigt. Tänk på att du är gravid" sa Aria och jag kollade allvarligt på henne.

"Ja, jag vet" sa jag och kollade på henne "men jag kommer fortfarande vara samma Alison som innan"

"Jaja, snart kommer dom avslöja vilken kändis som ska med!" sa hon uppspelt och jag suckade.

"Det är inte som att Angelina Jolie skulle stiga på"

"Det tror jag inte, med tanke på att det är en teen cruise"

 


-

 


Glädjen hade bara varat en stund, jag hade varit med i några tävlingar och sådant men sedan gömde jag mig i hytten ensam och drog med fingret på min mage.

Jag ville inte att mitt barn skulle växa upp utan sin pappa, aldrig.

En rysning for genom min kropp och jag slutade, jag drog ner linnet och på med skorna igen.

Jag försökte genom vimmlet med tjejer hitta Aria, alla köade för den där kändisen som alla ville se.


"Aria?" ropade jag.

"Här borta!" ropade hon och jag försökte tränga mig igenom.

När jag kom fram la jag fort armarna om henne och pustade ut.

"Wow, människor är ju galna. Är det Angelina Jolie eller vad?"

"Nej, det är Justin Bieber"

"Känner jag honom?"

"Tydligen inte"


"Okej, men snälla kan vi äta? Min mage" sa jag och gjorde en ledsen min.

"Ok-" hon hann inte säga mer innan vi blev bokstavligt talat nermosade.

Han killen.. Justin Bie..Biever? verkade komma och alla stormade emot honom och jag som stod ganska nära med Aria ramlade ner på golvet och jag fick flera slag på mig. Wow, jag hade aldrig sett människor såhär galna.

"FÖRSIKTIGT TJEJER!!" skrek någon man och ingen verkade lyssna.

Jag tog upp mig från golvet och tog med Aria.

"Äta?" frågade jag irriterat och hon nickade instämmande.

"Ja tack"


Jag trängde mig ut och alla skrek så öronbedövande att jag undrade om mitt barn kunde bli döv? En tjej som stod och grät blockade det sista och jag mer eller mindre slog undan henne.

"Shit vem är bävern?" röt jag.

Tjejen bredvid mig såg ut att bli rasande och började skrika på mig.

"DET ÄR BIEBER, INTE BIEVER DITT HANDIKAPPADE BARN. HAN ÄR DEN MEST UNDERBARA PERSONEN PÅ DENNA JORD" började hon och jag skakade på huvudet.

"Okej, ursäkta mig.." sedan stäckte jag mig och kollade upp. "stackars kille" innan jag slutligen vände mig och gick.

 


-

 


Jag ångrade verkligen att jag ens steg på denhära båten, Alex hade fullt upp med att skryta om sin uppsats med dom andra nördarna. Max, var... Max. Han hade hittat andra korkade vänner som han umgicks med. Dom tävlade vem som drack först upp sin milkshake, när dom drack ur samma mugg. Så korkade!




"Vad ska vi göra härnäst?" frågade jag och högtalarna började låta.

"Gillar du Justin Bieber? Nu har du chansen att vinna en dejt med honom - lotterna går att vinna på däck 7. Välkommna!"

Alla tjejer började skrika och började rusa mot däck 7, vi var på 6 så äntligen kunde vi få lite lugn och ro. Efter tio minuter var alla tjejer borta så jag och Aria kollade skrattandes på varandra.

Precis då öppnades dörren från Justin's hytt och ut steg självaste Justin gissade jag.

Tillsammans med en mörk man och en annan ung kille. Han gick några meter ifrån mig, han njöt väl av tiden nu alla tjejerna stod och försökte vinna en dejt.

"Wow" skrattade Aria och jag skakade på huvudet och granskade han.

Då stelnade jag till, slutade andas och kollade en gång till.. vänta va? Nej det kunde inte vara..



Unbroken - Pilot

Han var så nyfiken, och på något sett kändes det rätt.

Jag hade saknat denhär känslan, att någon ville ha en. Men jag var medvetande att detta bara skulle hålla några timmar, om jag hade tur kanske tills morgonen.

Hans mjuka läppar kysste min mage och jag fick rysningar i hela kroppen, jag gillade det, för en gångs skull. Radion stod på, rolling in the deep kom på och jag ville bara sjunga med, men jag lät det vara och kollade ner på killen som hade dragit av mina underkläder.

Man kunde se hans magrutor, och sedan hade en speciell tatuering, den skulle jag inte glömma.

 

7 veckor senare:

Jag kände mig bokstavligt talat illamående, allting runt omkring mig började snurra och jag greppade tag i handfatet och den kändes ovanligt kall.

Jag drog ett djupt andetag och tog en röd handuk och höll den under kranen tillräckligt länge så den var iskall. Jag vred den så allt onödigt vatten föll tillbaka ner i kranen och sedan höll jag den hårt emot min panna.

"Du klarar dethär" sa jag tyst till mig själv.

Vem lurar jag? Såklart jag inte gör.

Jag satte mig ner på golvet och lutade mig emot badkaret, mina händer darrade så mycket att jag inte ens kunde ta min mobil från kanten.

Jag slöt ögonen hårt, sedan när jag öppnade dom förväntade jag mig att allting skulle ha vart en dröm. Men när jag slog upp ögonen var jag precis i samma situation som tidigare, jag var fortfarande gravid.

Jag ställde mig upp och kollade i spegeln, mitt ansikte såg alldeles förstört ut, mitt smink hade runnit längs mitt ansikte och mitt hår hade samma frisyr som i morse.

Jag tog min mobil och gick in på meddelanden och på Aria.

 

Kom hit snälla, och ta med dig donuts, och överdrivet. Jag har något väldigt viktigt att berätta, och jag behöver mycket kalorier! xx

 

Jag la ner min mobil igen på handfatet och försökte lugna ner mig, jag tog min tandborste och tog lite tandkräm och började borsta mina tänder.

Jag borstade sålänge tills jag hörde att det ringde på dörren och då spottade jag ut allting och sköljde min mun. Jag gick fram till dörren och in steg Aria.

Hon räckte över munkarna till mig och jag tog emot dom och öppnade direkt locket och tog upp en choklad munk som jag stoppade in i munnen och tog ett bett.

Hon satte sig på soffan och jag med, jag la ner kartongen på bordet men höll kvar min choklad i handen och tog yttligare ett bett.

"Kan du bara.. säga något vad det handlar om" bad hon och jag suckade.

Jag åt upp hela munken, och svalde allting och kollade på hennes vrikade outfit.

"Jag är gravid"

 

Efter jag och Aria gått igenom allting noga, hon hade frågat allting och jag hade verkligen försökt berätta allting till henne. Men jag visste inte ens själv allting - som vad pappan hette.

Aria föreslog abort, tanken slog jag bort direkt och hon förstod.

Vi skulle hålla det mellan oss två ett tag, jag skulle ju trots allt kunde dölja min mage ett tag, hoppades jag. När jag gick in i mitt rum så kunde jag inte undvika att dra upp min tröja i spegeln och lägga händerna därpå, sedan vände jag på mig och försökte hitta någon liten bula, men jag fann ingenting. Min kropp såg precis likadan ut.

Hur länge skulle det dröja innan en jättemage skulle komma fram?

Jag skulle behöva berätta för mamma, hon skulle inte bli särsklilt glad kunde jag säga redan nu. Men om 7 månader skulle jag vara en mamma.

 

Jag satt med böckerna i knät och försökte räkna ut någonting i biologin som jag låg lite efter i. Alex (min äldre bror) hällde sina popcorn i en skål och pappa steg in i rummet.

"Vad gör ni?" frågade han och Alex greppade tag om popcorn skålen och gick emot soffan.

"Det kommer inget på tv, så jag ska kolla på när Alison pluggar, en realityshow jag aldrig ett avsnitt av"

Jag suckade och pekade skyldigt på honom.

"Ser du pappa? Han stör mig! Det är hans fel att jag ligger efter i biologi"

Han log stort emot mig medans han stoppade in popcorn i munnen.

"Jag trodde det var dom 14 missade lektionerna som gjorde att du låg efter"

"14?" ekade pappa "jag trodde det var 10"

Jag kollade på honom och ramlade tillbaka i soffan.

"Ja men jag sa ju det till det typ 4 veckor sen"

Han suckade och mamma kom in med posten med Max efter sig (min otroligt korkade lillebror).

"Alex, du har fått post" sa hon och räckte över ett kuvert till Alex samtidigt som hon ställde sig bredvid pappa. Max satte sig bredvid mig och Alex drog upp pappret.

"Det är en novell tävling jag var med i förut.. låt se... Åh jag vann!!" sa han överlyckligt.

"En teen cruise till Hawaii!"

Mamma och pappa började hoppa upp och ner "Vi ska till Hawaii!"

"Teen cruise" upprepade han "alla som är arton och under"

Då insåg jag att det var jag, så jag och Max ställde oss upp och började hoppa upp och ner.



"Vi ska till Hawaii!"

"Vänta unga dam, du ska ingenstans med dina 14 missade biologiklasser" sa pappa strängt.

"14? Jag trodde det var 10!" sa mamma chockat.

"Tydligen måste vi kolla varje vecka" förklarade pappa och jag stönade.

"Ni kan inte mena allvar"

"Jo, du måste komma ikapp, och det lär du inte göra på en kryssning, tyvärr Alison, du stannar hemma medans dina bröder åker"

"Om du inte tar biologiklasserna ombord" förslog Alex.

"Ja ellerhur" stönade jag och ramlade tillbaks på soffan.

 



Har skrivit en del, hehe.. 
 det kanske fortfarande ändras, kommentera så jag vet vad ni tycker!


Nyare inlägg
RSS 2.0