justinbsaga -

Unbroken - episode 5

Nästa dag var alla och vimlade omkring i fartyget, ville inte ens tänka mig hur Alex fortfarande skröt om sin uppsats. Jag låg bara i hytten och tyckte synd om mig själv, just i det ögonblicket ville jag att någon snäll själ kunde knacka på dörren och ge mig en chokladkaka.

Knack knack!

Haha snygg inbilling Alison, skrattade jag för mig själv och himlade en gång till. Men så knackade det igen och jag förstod att det var allvar.

Jag reste mig upp och slog upp dörren, nästan så jag inte kunde bli mer chockad när jag såg vem som stod där.

"Så vad tar dig hit? Glömde du någon mening du skulle slänga ur dig?" muttrade jag och vände mig om. Han steg in och stängde dörren efter sig.

"Nej"

Jag fnös till och satte mig på sängen.

"Så vad vill du?"

Han ställde sig framför en lapp och lutade sig fram lite för att läsa den, jag hatade hur han alltid var så seg på att svara. Tillslut rättade han sig och drog en djup suck, han ställde sig framför mig.

"Du kan inte bara komma till mig och säga att du var gravid, när jag inte ens vet vad du heter och sedan gå iväg"

"Jag skulle inte behövt gå iväg om du kunde slippa slänga ur dig allt som slår dig i tanken"

"Jag vill ha ett test, eller jag vill gå till någon som kan säga att det stämmer"

"Tror tyvärr inte det finns här på båten tyvärr" sa jag och blängde på honom.

"När vi kommer i land"

"Okej, som du vill. Tills dess behöver vi inte umgås, här är mitt nummer, ring mig när vi går i land så jag kan boka tid" mumlade jag och räckte fram mitt nummer på en papperslapp som jag hunnit skriva under tiden.

"Okej, och du heter?"

"Alison, det är allt du får av mig" muttrade jag och reste mig upp för att hålla "vänligt" upp dörren till honom.

"Du vet ju allt om mig?" stönade han.

Jag drog upp dörren och välkomnade han ut.

"Ses sen" sa jag muntert och han gick suckandes ut, sedan smällde jag igen dörren och började leta nummer efter en mödrarcentral eller vad det hette.

Ett par dagar senare kunde jag inte vara lyckligare att gå av båten, jag tror Alex hade fått babbla nog ombord så han höll sig tyst under hemfärden.

Pappa hämtade oss, då kunde jag passa på att fråga om min nya lägenhet. Det var så underbart att säga min. Jag skulle få flytta ut, det var mest för att det helt enkelt började bli för trångt hemma hos oss. Men det var nära hem - så jag skulle troligen dra mig hem varje middag.

"Ja beskedet kom faktiskt idag, du fick den"

"Så när kan jag flytta?"

I ögonvrån kunde jag se hur Alex fick ett lyckorus genom kroppen, det skulle bli lika skönt att bli av med honom.

"När du vill, men du kan börja ta in dina möbler redan imorgon helst sa dom"

"Bra" sa jag med ett leende innan jag lutade mig bakåt, då pirrade mobilen till.

Är tiden bokad? Börjar tvivla på dig snart.. //Justin

Ja, tiden är bokad. Imorgon klockan 11, se till att vara där.

Han svarade inte och det var lika bra, jag slapp helst hans idiotiska sms. Jag visste att han inte var sån på riktigt, det fanns en mjuk Justin någonstans därinne. Jag hade träffat honom då när vi hade haft det, han fick mig verkligen att falla på festen innan.

Men just nu var den där mjuka Justin långt inne, skyddad av militärglas och vapensäkra material, jag undrade om jag skulle se honom på ett tag.

Jag, mamma och pappa skulle sedan senare imorgon åka till en möbelaffär och kolla möbler till mig. Jag föreslog att betala allting själv men pappa ville betala med undanstoppade pengar som han hade sparat till en husvagn, men han ville inte ha den längre så då kunde han hjälpa mig istället.

Pengar skulle troligtvis inte bli ett problem för mig, jag jobbade extra på ett cafe i närheten på helgerna, för att samla ihop till lägenheten, sedan hade jag lite andra pengar. I framtiden skulle jag kunna skaffa jobb, min mamma skulle aldrig sluta ge mig pengar och jag visste att jag alltid kunde flytta hem igen. Det kändes faktiskt bra, tills jag insåg att jag skulle checka imorgon om jag verkligen var gravid..

Behöver du skjuts?

Nej, tar mig gärna dit på egen hand, tack.

skrev jag irriterat tillbaka, precis då gick jag på bussen och valde att sitta längst fram.

Skit i det då.

Jag la undan smset, jag hade inte ens sparat hans nummer.

När jag väl var framme så gick jag in i lobbyn där han väntade, han kollade på klockan och kollade irriterat på mig.

"Du är sen, vi skulle ha missat tiden snart"

"Var glad att jag ens är här"

Vi kollade inte ens på varandra när vi gick in i rummet och jag blev tillsagd att ligga på sängen i mitten, medans Justin fick sitta på en stol.

Den unga kvinnan satte sig också först och kollade igenom sina papper.

"Så här har vi Alison Clearwater?"

Justin himlade med ögonen, det var första gången han hörde mitt efternamn.

"Så, är du pappan till barnet?" sa hon och kollade vänligt på honom.

"Ifall det finns ett barn, så troligtvis"

"Miss Clearwater sa till mig att hon hade tagit ett test som visade posetivt"

"Det har jag, men han tror inte på mig. Dessutom tror han att jag har sex med alla jag träffar, kalla mig Alison" sa jag och log.

"Uh okej" sa hon och Justin suckade.

Hon började undersöka mig och jag bad Justin titta bort när hon kollade därnere, han hade ingen rätt till att se.

"Jo, det är bra nyheter. Du är gravid!" hon log stort och jag och Justin pressade fram ett leende.

"Hur kan jag veta att det är mitt?" frågade Justin kallt och jag bet ihop tänderna.

"Det finns ingenting som bevisar det, isåfall måste ni göra testet efter barnet fötts. Jag tror helt ärligt inte på att Alison har haft sex med så många att hon inte minns vem som är pappan"

"Okej, tack för hjälpen" sa han och gick ut ur rummet.

Jag suckade ljudligt och drog ner min tröja, sedan tackade jag och hon gav mig yttligare en annan tid som skulle äga rum om en månad.

När jag kom till lobbyn blev jag chockad att Justin faktiskt stod där och väntade på mig.

"Glömde du något?" frågade jag och gick förbi han.

"Jag skjutsar hem dig" sa han snabbt och började gå efter.

"Nej tack - jag klarar mig"

"Det var ingen fråga"

När jag satt i Justins bil så knäppte jag först bältet och skrev sedan sms till pappa att jag är påväg, så han visste att vi kunde åka snart.

Hela bilresan var det tyst, när vi var framme hos mig följde han mig upp till och med och som tur var ingen hemma än.

"Så det är här mitt barn ska växa upp - imponerande" sa han och syftade på Max's försök att bygga någonting över hela vardagsrummet, vilket var i princip det enda han såg.

"Ditt barn?" sa jag chockat och började gå till mitt rum, han gick efter utan att jag ens bjudit med honom.

Han svarade inte utan suckade bara och satte sig på min säng med ansiktet i händerna.

"Okej, vi måste skärpa till oss" mumlade jag "oavsett om du tror det eller inte så är det ditt barn som kommer växa inom mig, så jag vill veta nu. Jag tänker inte gå runt och gissa om du kommer finnas här eller inte, du får helt enkelt svara nu" sa jag och kollade allvarligt på honom.

"Jag kommer finnas här och ta hand om det lika mycket som du.." mumlade han.

"Okej, men jag tänker inte dela barn med ett främling så du får helt enkelt boka in något då vi kanske slutar håna varandra och försöker istället lära känna varandra"

"Jag håller med - jag vet hur det känns att växa upp utan en pappa, och jag tänker inte utsätta mitt barn för det"

Jag såg på honom att han inte skulle ge mig mer personliga detaljer så jag lät det vara.

"Så när?" frågade jag och drog av mig min huvtröja för att sätta på en cardigan.

Han kollade noga på mig.

"Nu?"

"Kan inte, ska åka och köpa möbler till min lägenhet som jag själv ska bo i.."

"Kan inte heller nu, hämtar dig imorgon istället" sa han utan att ens fråga om jag var upptagen eller inte.

Kom ut nu gumman så åker vi.

skickade mamma.

"Måste gå nu, vi kan gå samtidigt" sa jag och tog snabbt min väska.

Han kom med och sedan skiljdes vi åt med ett simpelt hejdå.

Knack knack!