"Hon är väldigt trött, och tung. Men se till så hon sover gott sen" sa Oliver till Justin i bilen.

Ja, inte så chockerande att jag somnat.

"Ja, så hon sa inte att detta var hennes lägenhet?"

"Nej haha, jag antar att hon var rädd för min åsikt" skrattade han.

Wow, skrattade verkligen Oliver med Justin? Jag var alldeles för trött för att ens kunna öppna munnen.

"Behöver du hjälp?" frågade Oliver.

"Nej, men tack ändå" skrattade Justin och började skaka om mig.

Jag öppnade ögonen, men sedan minns jag inte mer.

-

Jag slog upp ögonen, jag låg i min säng. Jag kollade igenom min kropp, nej inga tecken på att Oliver hade misshandlat mig och burit mig hem.

Men när jag såg Justins lurviga hår mindes jag lite, men inte mycket alls.

Jag skrev sms till Oliver iallafall, jag visste att han jobbade och var vaken:

Hm, Justin lever trots allt? :o

Jag la mobilen på nattduksbordet och hoppade in i duschen, jag tvättade varje del utav mig noga och det dröjde lite extra lång tid nu när jag hade lite svårare att nå överallt när jag te.x rakade mig.

Sedan kom jag ut med underkläder och en handduk på huvudet, jag skyndade att sätta på mig en oversize tröja ifall om Justin skulle vakna. Sedan kollade jag om jag hade fått sms, vilket jag hade.

Ja, han är schysst. Men håll mobilen nära, är alltid ett samtal bort. Dessutom tror jag att du och jag har lite att diskutera.

Justin är snäll! Oroa dig inte, snälla. Vad har du och jag att diskutera?

Jag slängde iväg mobilen i garderoben och gick till köket. Jag började städa undan men dammsög inte för Justin's skull så han kunde sova. Jag vattnade blommor och sånt.

-

"Hejsan" viskade han och kysste mig på halsen.

Jag hoppade till och kollade bakåt på Justin, utan tröja.

Han retade mig verkligen, och det visste han.

"Uh hej, vad gör du?" frågade jag.

Han suckade och satte sig framför mig vid köksbordet.

"Alison, jag gillar verkligen dig" sa han och tittade in i mina ögon.

"Justin, jag..-"

"Jag menar det verkligen, enda sen du kontaktade mig igen.. men jag har hållt det inom mig. Vi ska få barn, och för mig, är det en utav dom bästa sakerna som kan hända i mitt liv. Jag längtar att få skapa en familj med dig Ali, våran lilla egna familj"

Jag kunde tro att han sa det, det var liksom som om jag hade väntat på hans ord en evighet.

Men jag var svår, jag hade väldigt svårt att släppa in nya människor in i mitt liv.

Såklart Justin fanns i mitt liv, men skulle jag kunna släppa in honom så mycket? Jag hade svårt att lita på någon, och när Justin aldrig riktigt varit en pojkvän för mig så spelade det ingen roll vad han gjorde med andra tjejer, bara han höll sitt löfte om Jazmyn.

Så när han sa det brast jag bara ut i gråt och han forsatte fråga vad feler var, men jag fick inte fram någonting.

"Justin, jag gillar dig också. Men jag är rädd, jag är rädd för oss.. tillsammans. Jag vill inte att det ska ta slut sen, att Jazmyn kommer vara utan oss tillsammans för det inte funkade" snyftade jag och försökte torka bort mina tårar.

"Det blir inte så"

"Hur kan du lova mig det Justin? Kan du verkligen lova en hel framtid?"

Han såg bekymrad ut och smekte bort mina tårar som rann nedför min kind.

"Jag kan lova dig, om det inte funkar mellan oss, så kommer jag fortfarande vara här varje dag"

Jag tänkte mig inte för alls, jag bara kysste honom. Hårt och passionerat, jag behövde honom så mycket.

Jag hade nästan slängt mig över honom, och i nästa stund låg vi i sängen utan några kläder alls. Jag låg inlindad i täcket och Justin hade bara sitt täcket från midjan och neråt.

Jag smekte hans mage lite med mina naglar, men annars rörde vi inte varandra. Man hörde bara våra tunga andetag.

Jag kände mig ganska dum, det var nog jag som velat att inga känslor skulle komma emellan från hela början. Men nu hade jag nog förstört det också.

"Vill du ha choklad och jordgubbar?" frågade han.

Jag nickade och log "ja men har ju inte det hemma"

"Jag åker och köper, kommer strax ska duscha först" sa han och kysste min panna.

Jag log och han försvann in i duschen, såfort dörren stängdes så försvann mitt leende.

Justin var så snäll, han hade varit så försiktigt, han gjorde allt jag bad honom om, han förtjänade verkligen någon bättre än mig.

-

"Hm, jag har en bättre idé" sa han och skrattade "eller vi kan ju ta det senare, men jag lovade mamma att vi skulle hälsa på henne när jag kom hem från Kanada"

forsatte han när jag kom färdigfixad från badrummet.

Jag tänkte efter, ja det var bara mer än rätt. Dessutom hade Justin inte ens träffat mina föräldrar, vad hade jag tänkt med egentligen?

"Ja, jag antar att vi får göra det" skrattade jag.

"Efter det kan vi ta en fika med Alfredo, du anar inte hur mycket han har tjatat om att få träffa dig"

"Jaja, men vi har ganska många att träffa Justin. Vi kanske borde bjuda alla på middag, så får vi det gjort, samtidigt?"

"Ja iochförsig, vi har ju min farmor, mormor och dom. Mina vänner, dina vänner, din släkt"

"Vad sägs som om vi har en stor middag över Thanksgiving? Det är ju i helgen"

Hans ögon lyste upp "bra idé, men vart ska alla få plats?"

"Min mormor" sa jag och log "hon har ett stort hus, med två middagsbord för 8?"

"Ja, för te.x våra vänner kan ju äta senare, eller framför teven tror inte dom bryr sig"

"Precis, men dåså, ska vi till min mamma eller?"

"Absolut"

-

"Men gud så stor du är" skrattade Pattie för säkert femte gången "du är inte stor så, du är väldigt liten för att vara i femte månaden, men ändå. Vad skulle hon heta nu igen? Jazmyn?"

"Ja, precis" skrattade jag och la handen för magen "med Z"

Hon räckte fram en kopp kaffe och jag tog glatt emot den.

"Justin ska du ha kaffe?"

Han skakade på huvudet och hällde upp saft i sitt glas.

"Thanksgiving idén tyckte jag var jättebra! Jag ska ringa mormor och morfar ifall dom vill komma, vilket dom säkert vill"

"Ja, ska ringa till pappa idag och kolla med dom, sedan Chaz och Ryan"

"Kan ni inte ha någonting på kvällen istället med alla vänner? Chaz och dom kan ju komma, men jag menar hos dig Justin finns det ju massa sängar. Du kan nog bjuda med Nolan och andra vänner" sa Pattie och jag nickade.

"Ja, det låter bra Justin! Dom som flyger från Kanada kan ju sova hos dig sen, innan kan vi vara hos mig om inte annat"

"Det låter bra" sa Justin och pussade mig på munnen medans Pattie hällde upp kaffe till sig själv.

"Hon är väldigt trött, och tung. Men se till så hon sover gott sen" sa Oliver till Justin i bilen.

Ja, inte så chockerande att jag somnat.

"Ja, så hon sa inte att detta var hennes lägenhet?"

"Nej haha, jag antar att hon var rädd för min åsikt" skrattade han.

Wow, skrattade verkligen Oliver med Justin? Jag var alldeles för trött för att ens kunna öppna munnen.

"Behöver du hjälp?" frågade Oliver.

"Nej, men tack ändå" skrattade Justin och började skaka om mig.

Jag öppnade ögonen, men sedan minns jag inte mer.

-

Jag slog upp ögonen, jag låg i min säng. Jag kollade igenom min kropp, nej inga tecken på att Oliver hade misshandlat mig och burit mig hem.

Men när jag såg Justins lurviga hår mindes jag lite, men inte mycket alls.

Jag skrev sms till Oliver iallafall, jag visste att han jobbade och var vaken:

Jag la mobilen på nattduksbordet och hoppade in i duschen, jag tvättade varje del utav mig noga och det dröjde lite extra lång tid nu när jag hade lite svårare att nå överallt när jag te.x rakade mig.

Sedan kom jag ut med underkläder och en handduk på huvudet, jag skyndade att sätta på mig en oversize tröja ifall om Justin skulle vakna. Sedan kollade jag om jag hade fått sms, vilket jag hade.

Jag slängde iväg mobilen i garderoben och gick till köket. Jag började städa undan men dammsög inte för Justin's skull så han kunde sova. Jag vattnade blommor och sånt.

-

"Hejsan" viskade han och kysste mig på halsen.

Jag hoppade till och kollade bakåt på Justin, utan tröja.

Han retade mig verkligen, och det visste han.

"Uh hej, vad gör du?" frågade jag.

Han suckade och satte sig framför mig vid köksbordet.

"Alison, jag gillar verkligen dig" sa han och tittade in i mina ögon.

"Justin, jag..-"

"Jag menar det verkligen, enda sen du kontaktade mig igen.. men jag har hållt det inom mig. Vi ska få barn, och för mig, är det en utav dom bästa sakerna som kan hända i mitt liv. Jag längtar att få skapa en familj med dig Ali, våran lilla egna familj"

Jag kunde tro att han sa det, det var liksom som om jag hade väntat på hans ord en evighet.

Men jag var svår, jag hade väldigt svårt att släppa in nya människor in i mitt liv.

Såklart Justin fanns i mitt liv, men skulle jag kunna släppa in honom så mycket? Jag hade svårt att lita på någon, och när Justin aldrig riktigt varit en pojkvän för mig så spelade det ingen roll vad han gjorde med andra tjejer, bara han höll sitt löfte om Jazmyn.

Så när han sa det brast jag bara ut i gråt och han forsatte fråga vad feler var, men jag fick inte fram någonting.

"Justin, jag gillar dig också. Men jag är rädd, jag är rädd för oss.. tillsammans. Jag vill inte att det ska ta slut sen, att Jazmyn kommer vara utan oss tillsammans för det inte funkade" snyftade jag och försökte torka bort mina tårar.

"Det blir inte så"

"Hur kan du lova mig det Justin? Kan du verkligen lova en hel framtid?"

Han såg bekymrad ut och smekte bort mina tårar som rann nedför min kind.

"Jag kan lova dig, om det inte funkar mellan oss, så kommer jag fortfarande vara här varje dag"

Jag tänkte mig inte för alls, jag bara kysste honom. Hårt och passionerat, jag behövde honom så mycket.

Jag hade nästan slängt mig över honom, och i nästa stund låg vi i sängen utan några kläder alls. Jag låg inlindad i täcket och Justin hade bara sitt täcket från midjan och neråt.

Jag smekte hans mage lite med mina naglar, men annars rörde vi inte varandra. Man hörde bara våra tunga andetag.

Jag kände mig ganska dum, det var nog jag som velat att inga känslor skulle komma emellan från hela början. Men nu hade jag nog förstört det också.

"Vill du ha choklad och jordgubbar?" frågade han.

Jag nickade och log "ja men har ju inte det hemma"

"Jag åker och köper, kommer strax ska duscha först" sa han och kysste min panna.

Jag log och han försvann in i duschen, såfort dörren stängdes så försvann mitt leende.

Justin var så snäll, han hade varit så försiktigt, han gjorde allt jag bad honom om, han förtjänade verkligen någon bättre än mig.

-

"Hm, jag har en bättre idé" sa han och skrattade "eller vi kan ju ta det senare, men jag lovade mamma att vi skulle hälsa på henne när jag kom hem från Kanada"

forsatte han när jag kom färdigfixad från badrummet.

Jag tänkte efter, ja det var bara mer än rätt. Dessutom hade Justin inte ens träffat mina föräldrar, vad hade jag tänkt med egentligen?

"Ja, jag antar att vi får göra det" skrattade jag.

"Efter det kan vi ta en fika med Alfredo, du anar inte hur mycket han har tjatat om att få träffa dig"

"Jaja, men vi har ganska många att träffa Justin. Vi kanske borde bjuda alla på middag, så får vi det gjort, samtidigt?"

"Ja iochförsig, vi har ju min farmor, mormor och dom. Mina vänner, dina vänner, din släkt"

"Vad sägs som om vi har en stor middag över Thanksgiving? Det är ju i helgen"

Hans ögon lyste upp "bra idé, men vart ska alla få plats?"

"Min mormor" sa jag och log "hon har ett stort hus, med två middagsbord för 8?"

"Ja, för te.x våra vänner kan ju äta senare, eller framför teven tror inte dom bryr sig"

"Precis, men dåså, ska vi till min mamma eller?"

"Absolut"

-

"Men gud så stor du är" skrattade Pattie för säkert femte gången "du är inte stor så, du är väldigt liten för att vara i femte månaden, men ändå. Vad skulle hon heta nu igen? Jazmyn?"

"Ja, precis" skrattade jag och la handen för magen "med Z"

Hon räckte fram en kopp kaffe och jag tog glatt emot den.

"Justin ska du ha kaffe?"

Han skakade på huvudet och hällde upp saft i sitt glas.

"Thanksgiving idén tyckte jag var jättebra! Jag ska ringa mormor och morfar ifall dom vill komma, vilket dom säkert vill"

"Ja, ska ringa till pappa idag och kolla med dom, sedan Chaz och Ryan"

"Kan ni inte ha någonting på kvällen istället med alla vänner? Chaz och dom kan ju komma, men jag menar hos dig Justin finns det ju massa sängar. Du kan nog bjuda med Nolan och andra vänner" sa Pattie och jag nickade.

"Ja, det låter bra Justin! Dom som flyger från Kanada kan ju sova hos dig sen, innan kan vi vara hos mig om inte annat"

"Det låter bra" sa Justin och pussade mig på munnen medans Pattie hällde upp kaffe till sig själv.

---

tidsinställd älsklingar :) 
hoppas ni inte hatar oliver :( han är min favoritkaraktär haha