Dina andetag är min musik - chapter 24

Det var inte kallt , det var ganska varmt faktist . Solen hade nog värmt det , för det var ganska varmt idag .
" Nej , så ska vi hoppa i ? "
" Absolut . " Skrattade jag och vi båda tog ett steg ut mot poolen , undra hur han skulle reagera när jag skulle berätta om flytten ..




Efter ett tag gick vi in igen invirade i handukar , jag kände att det var dags att berätta . Berätta att jag skulle lämna min bästa vän . Jag älskade honom som min vän . Det var som att jag skulle lämna kvar en del av mig själv kvar . När vi kom in så satte vi oss i vardagsrummet och jag vände mitt huvud mot honom .
" Ryan ? " Frågade jag försiktigt .
" Mm . "
Han vände sig mot mitt håll , hans läppar var bara ett streck .
" Jag ska flytta tillbaka , till Atlanta . " Viskade jag .
Han tystnade , kollade på mig . Hans blick trängde igenom , fick mig att vela gråta . Han tittade på mig med en besviken blick , som om jag hade svikit honom .
" Ryan ? "
" Vad gjorde jag för fel ?" Röt han plötsligt och reste sig upp .
Jag satt kvar alldeles förstenad , vad menade han ?
"Va-vad menar d-du ? " Stammade jag fram , hur länge skulle jag kunna hindra tårarna .
" Du vet exakt vad jag menar . Varför valde dú Justin istället för mig ? Varför kan vi inte bli mer än vänner ? "
Jag stirrade på honom . Jag trodde han förstod , jag trodde han tyckte samma sak . Jag som hade älskat att ha honom som en bästa vän , hade han väntat på oss ?
" Ryan , vi är väl bästa vänner ? " Viskade jag och kände hur den första tåren letade sig fram .
" Jag skulle vara mycket bättre än han , vi skulle vara lika lätt som att andas . " Svarade han med sorgsna ögon .
Jag klarade inte av att se honom såhär .
" Snälla Ryan , gör inte såhär . "
Han lyssnade inte , han tog min hand och drog mig upp . Han la armarna runt mig och kramade mig hårt , hans grepp värmde . Precis som Justins brukade göra , vad betydde dethär ?
" Vad ska jag göra utan dig ? Varför är det inte vi , vad gjorde jag för fel ? " Frågade han mot mitt hår .
" Ryan , du gjorde ingenting fel , men jag älskar dig som en vän , det vet du . Du är lika viktig för mig som att andas , jag vill inte lämna dig . " Viskade jag tillbaks .
" Jag kommer aldrig sluta älska dig , du är viktigast för mig . Du är min bästa vän , utan dig skulle dagen inte ha något solljus . "
" Ryan . " Snyftade jag mot hans axel .
" Jag tror jag behöver en stund för mig själv , men kan vi syns imorgon ? "
" Jag flyttar imorgon . " Viskade jag .
Han släppte mig , hela hans ansikte var förvridet i smärta .
" Innan de . "
" Absolut . "
" Tack , vi syns då . "
Jag log lite och började sedan gå . Jag gick till hallen och tog på mig mina converse , sedan vinkade jag . Han sa ingenting , han var alldeles tom . Jag gick ut och började gå sakta på trottaren . Jag torkade mina tårar , varför kunde jag inte vara utan att såra mig själv . Mina steg gick inte hem till Justin , som dom borde . Dom gick till den vackra lilla stranden , jag satte mig på en klippa i solnedgången . Jag satt där alldeles själv och tänkte på mina val .Jag vet inte vad jag kände för Justin , men jag visste att jag ville bygga upp någonting med honom . Kanske borde jag bara glömma detdär med Ryan nyss . Men han verkade verkligen vela bygga upp någonting , hans blick hade varit så besviken . Jag tog upp min mobil och skrev ett sms till Justin :
' Hej , kommer du till stranden ? :) '
Jag sände iväg smset och väntade på ett svar bara , jag behövde prata med honom . Efter ett par minuter kommer ett svar .
' Hej , är där om en halvtimme , okej ? '
' Visst . '
Jag la mig ner på stenen , tog mina hörlurar från min ficka och la på en slumpvald låt . Jag stirrade upp mot himlen , vad fanns däruppe ? Jag försvann i mina egna tankar tills jag kände hur någon la sig ner brevid mig , jag stängde av musiken och tittade på hans änglalika ansikte .
" Jag trodde du var här med Ryan , annars skulle jag ha kommit direkt . " Sa han och smekte min hand med sin på stenen .
" Jag sa ju att det var okej . " Viskade jag och log .
" Vad gjorde du och Ryan då ? "
Han log inte som vanligt , deras samtal .. Kanske hade det någonting med det Ryan berättat till mig .
" Ingenting . " Sa jag och tvekade .
Han tittade en stund på mitt ansikte , sedan la han sig lite närmare mig så våra armar nuddade varandra .
" Nelly ? "
" Ja ? "
" Jag gillar verkligen dig . " Sa han och log .
Det värmde i hela mig .
" Jag gillar verkligen dig också . " Svarade jag .
Det bästa med allt var att jag kände att jag inte ljög , men kärlek kunde verkligen vara förvirrande ..



Ganska kort , men har jobbat och klurat på designen som inte är klar än , ta det lungt , den ska inte se ut såhär ! :) Får se om det blir ett till inlägg idag , men då vill jag ha mycket kommentarer :DD


Kommentarer
Postat av: Rebecka

asbra :DD , fast lite sorligt :(

2011-01-25 @ 20:05:57

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0