Dina andetag är min musik - chapter 20

Jag sprang uppför trappan och in i rummet , jag tog upp mobilen som låg på sängen . Jag såg att han hade fått ett nytt sms från Sofia .
' VADFAN ?! NÅGON IDIOTTJEJ BARA KOMMER OCH SLÅR TILL MIG , SKYLLER DU PÅ MIG NU OCKSÅ ? '
Jag raderade smset , la tillbaka mobilen och gick ner ...



Avslutningsdagen:
Min klänning var svart , tajt och lagom lång . Man såg mina former tydligt och håret låg i vågiga lockar nedför axlarna . Ögonen var tydligt ramade med mascara och jag kände mig riktigt nöjd med mig själv . Jag tittade mig en extra gång i spegeln innan jag gick nedför trapporna där Ryan väntade . Jag visste inte om jag fixade mig därför att det var skolavslutning , eller för att Justin skulle komma efter . Tanken på Justin fick min mage ur balans , andningen blev oregelbunden . När jag kom ner tittade Ryan chockat och länge på mig .
" Wow , jag trodde inte du ägde en klänning . " Skrattade han .
" Jag gjorde inte det tills jag beställde en . " Erkände jag och kom ner .
Han kom fram till mig och kramade mig länge .
" Du är verkligen snygg måste jag erkänna . "
" Aaw , tack Ryan . " Sa jag och rodnade lite .
Han släppte mig och vi gick ut och började gå , men när jag kommer ut ser jag en bil . Jag stirrade chockat på bilen , sedan på Ryan .
" Vems bil är detdär ? " Frågade jag chockat .
" Min , vart tror du att jag har varit dom senaste veckorna ? " Log han och gick fram till bilen .
Han öppnade passagerardörren och jag hoppade in , han kom in på andra sidan .
" Vänta nu , menar du att du har körkort ? " Frågade jag och log lite .
" Japp . "
Jag öppnade munnen och glömde hur man skulle stänga den , tillslut fick jag fram ord .
" GRATTIS RYAN , GRAAAAAATTIIIIIS ! " Skrek jag och kramade honom i bilen .
" Tack . " Skrattade han och kunde inte sluta .
När vi äntligen slutat skrattat och kramats så satt han igång motorn , jag satt på mig bältet och tittade glatt på när han började köra . Han såg riktigt koncentrerad ut så jag valde att låta han tänka på detdär . Jag kunde ändå underhålla mina tankar mer genom att tänka på Justin . Tänk om det skulle vara helt annorlunda nu när han kom , om han ångrat sig som förra gången . Då skulle vi inte ens vara vänner , jag hoppades att han skulle känna likadant som jag gjorde för honom . Och nu när hans turne var slut för tillfället så skulle han ha ganska mycket tid över till mig och alla andra , han skulle ha mer tid att bara vara en normal tonåring som alla andra . Nu hade jag sommarlov också , att inte ha några mer tidiga morgonar eller vara i skolan överhuvudtaget skulle vara så befriande , så otroligt skönt . Att bara vakna tidigt varje morgon kunde verkligen ta på ens krafter . Tillslut stannade bilen och jag insåg att vi redan var i skolan som var fullt med elever klädda i finkläder . Jag gav Ryan ett snabbt leende innan jag hoppade ut ur bilen , och började gå mot gården . Han dök upp brevid mig och jag hittade en bra plats att stå på . Jag hatade verkligen sådana här tillställningar , och nu när jag tänkte på det ännu mer , det var nu som jag skulle sjunga . Som jag hade lovat Ryan att göra , jag hade försökt att förtränga det fram tills nu . Jag hade som tur valt en låt , kanske därför jag också fixat mig lite extra . Jag skulle sjunga strax efter dethär börjat . Jag svalde hårt , jag ångrade verkligen att jag gått med på dethär . Vad  var det med mig ? Jag hatade tillställningar , jag hatade att få uppmärksamhet ! Vem hade fått mig att förändras så mycket ? Dethär var inte gamla jag , det skulle inte bli nya jag . Jag ville inte vara den personen som alltid stod i centrum , jag gillade inte att läsa skvallertidningar som jag hade gjort ganska mycket den senaste tiden . Jag ville inte stå brevid Justin i tidningen , jag ville bara vara jag själv . Han hade lurat mig med att det var en sångshow  , och när han berättat hade jag blivit ganska sur , eftersom jag redan lovat skolan att ställa upp . En kille dök upp på scenen , han presenterade sig själv , jag kunde inte höra vad han sa . Mitt huvud bara snurrade mer frågor . Tillslut började alla klappa , och Ryan tittade på mig . Han nickade mot scenen och jag förstod att det var dags . Jag svalde hårt och tog osäkra steg mot scenen . Jag var helt döv , jag kunde inte höra klappningarna jag bara såg att dom gjorde det när jag gick upp . När jag väl var uppe på scenen log jag osäkert .
" Eeh , hej . Jag heter Nelly och jag ska sjunga en låt som heter just the way are . "
Alla skrek högre . Melodin gick igång och jag förstod att jag skulle börja sjunga . Men istället bara stod jag där och sa ingenting . Jag fann Ryans blick bland alla människor så nekade jag med huvudet . Han nickade efter en stund förstående . Jag var alldeles stum .
" Förlåt , jag kan inte . " Sa jag och rusade av scenen , jag sprang hem till Justin även om klackarna gjorde det svårt .
Jag sprang därför att jag kände mig så vilsen , vilsen i mig själv . Det dröjde inte länge innan jag var framme , jag tänkte inte och bara öppnade dörren . Då ser jag han , ängeln som skulle förändra mitt liv . Han ler mot mig och kommer fram till mig . Jag hade saknat hans underbara leende , han tittar in i mina ögon och hans läppar snuddar mina . Jag sluter ögonen och lägger mina armar runt hans nacke , fan vad jag saknat honom . Plötsligt var jag inte vilse längre , han fångade mig och la mig på rätt spår igen ..



Vet att jag´lovade er 4 men dethär var sista för idag , KOMMENTERA NU ALLA :D


Kommentarer
Postat av: Rebecka

asbra :D

2011-01-24 @ 14:54:24

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0