Dina andetag är min musik - chapter 19

Jag hörde hur dörren därnere öppnades , det måste vara Ryan . Jag sprang ner för trappan , där står Ryan alldeles blodig i ansiktet ..



" Ryan , vad fan har hänt ? " Skrek jag och rusade fram till honom .
Han tittade in i mina ögon , hans läpp var sprucken , hela han var sprucken . Han svarade inte , mitt hjärta rusade i bröstet .
" RYAN ! "
Varför svarade han inte , vad hade hänt ? Tusen frågor flög runt i huvudet . Jag kramade om honom snabbt men drog sedan in honom i köket . Jag gjorde så att han satt ner på stolen sedan hämtade jag en handuk och blötte ner den under kranen . Jag sprang till honom , knäna ville vika sig men jag tänkte att han måste klara sig . Jag torkade försiktigt av blodet , han forsatte bara att stirra på samma ställe . Jag visste inte vad jag skulle göra med hans läpp så jag tog is i en annan handuk och höll det för hans läpp .
" Aj . " Utbrast han plötsligt .
Äntligen pratade han .
" Ryan , snälla säg vad som hänt ?! "
" Varför gråter du ? "
Jag la handen på min kind , det var sant , jag grät . Jag torkade tårarna .
" Varför tror du ? "
" Sofia .. " Sa han bara .
Vad hade hon gjort ? Det är mitt fel , det var jag som tvingat honom att träffa henne .
" Vad är det med henne ? " Frågade jag försiktigt .
Han tog isbiten i sin egen hand så jag släppte och lät honom göra det . Annars såg det bara ut som att han skulle få en blåtira .
" Ingenting . " Ljög han .
" Ryan . " Bad jag .
Han nekade och jag gav upp . Det spelade ingen roll om han skulle säga det eller inte , jag skulle hitta henne och tvinga henne säga sanningen . Jag gick bort till kylskåpet och tog ut en flaska med vatten . Jag gav den till honom och han drack försiktigt några klunkar . Jag satte mig på stolen brevid honom . Det var tyst , men jag bestämde mig för att inte göra någonting åt det . Jag ville bara att han skulle vara trygg , onödiga frågor var inte det viktigaste just nu .
" Jag går upp och vilar . " Sa han sedan och reste sig .
Jag nickade och såg hur han försvann uppför trapporna . Sedan reste jag mig , tog på min jacka och skorna och öppnade ytterdörren . Jag ringde till någon nummerupplysning och adressökning .
" Hej . " Svarade en glad kvinna .
" Hej , jag skulle vela veta Sofia Santiagos adress . "
" Ett ögonblick . "
" Mm . "
Jag väntade en stund tills hon sa adressen , jag tackade och hoppade på crossmoppen som stod parkerad vid huset . Det var Ryans men nu skulle jag låna den , jag hade bara övningskört så jag visste inte exakt hur man gjorde . På något sett fick jag iallafall igång den och motorn började brumma . Jag satte mig på den och gasade försiktigt . Snart var jag på vägen och vinden blåste i mitt hår . Tur att hjälmen legat där brevid . Jag letade upp adressen , snart skulle jag äntligen få veta sanningen . Jag hittade gatan och sprang fram till dörren , jag slog på dörren med hårda slag . En tjej med ljusbrunt långt hår öppnade dörren , jag visste att det var hon .
" Sofia ? "
" Aa , vem är du ? "
" Vad heter din pojkvän ? "
Jag gissade på en av anledningarna till att någon skulle göra så mot Ryan . Avundsjuk pojkvän skulle vara den första jag gissade på .
" Dave , varför undrar du ? "
Där satt den . Jag knöt näven och slog henne i ansiktet . Näven träffade snett och hon skrek till .
" Prata aldrig med Ryan igen . " Röt jag och slog henne en gång till med bara handflatan .
Det lämnade ett rött märke . Jag suckade och vände mig om , satte mig på crossen och åkte hem .
  Det började mörkna , jag öppnade dörren och såg Ryan sitta i köket .
" Vart har du varit ? "
" Ingenstans . " Sa jag bara .
" Okej . " Han brydde sig inte och forsatte äta ur skålen .
" Vart är din mobil ? Jag behöver låna den snabbt . " Frågade jag fort .
" I Justins rum . "
" Okej . "
Jag sprang uppför trappan och in i rummet , jag tog upp mobilen som låg på sängen . Jag såg att han hade fått ett nytt sms från Sofia .
' VADFAN ?! NÅGON IDIOTTJEJ BARA KOMMER OCH SLÅR TILL MIG , SKYLLER DU PÅ MIG NU OCKSÅ ? '
Jag raderade smset , la tillbaka mobilen och gick ner ...



En kort men ska hoppa över nu några dagar , så då kändes det bättre med ett helt nytt kapitel :) Kommentera .


Kommentarer

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0