Jag satte mig till räta i stolen men så stannade det pipande ljudet och blev som ett långt ljud . Det betydde att hennes hjärta hade stannat . Jag ställde mig upp helt chockat och skulle precis springa ut efter hjälp men så kommer tre män inspringades . Jag flyttade på mig och dom gjorde massa saker medans dom förde ut henne igen .
" Lämna mig inte . " Viskade jag efter henne , men jag kände det , hon var redan borta ...


(tio minuter på mig att göra ett inlägg . )




Det kändes helt borta , som dom förde upp en livlös kropp . Det borde utstråla värme från kroppen , som gör mig glad . Men jag kände ingenting , smärtan skulle komma senare , gnaga på mina sår tills jag gav upp . Jag stod kvar , väntade på att något skulle hända . Jag måste verkligen ha befunnit mig i chocktillstånd , för jag kände hur Ryan slog till mig hårt på armen , men det sved där som han hade slagit hur länge som helst .
" JUUUSTIN HALLÅ ?! "
Jag skakade på huvudet och kollade på honom . Hans ansikte var inte heller det samma glada Ryan leendet , han skulle aldrig klara sig efter dethär .
" Vad hände ? "
" Hon .. "Han sa ingenting mer och då fattade jag , jag skulle aldrig mer få tillbaka henne .
Jag sjönk ner på knäna och lutade mig mot något , antagligen väggen . Jag fick som en flashback av alla våra minnen . Stranden , middagarna , alla filmkvällar , glasskvällen , kyssarna . Allting , varje samtal kändes en evighet bort , men ändå så nära . Jag hade avslutat våran kärlek med att smälla igen dörren , allting var mitt fel . Jag förtjänade inte mitt liv , att vara känd , jag förtjänade att vara hon .
" Ryan , var hon lycklig ? " Viskade jag och slöt ögonen .
" Ja , jag vet att hon var det . "
Det var allt jag ville veta , hon hade iallafall skrattat innan jag kom hem . Hon hade haft en lycklig tid iallafall . Men såren på hennes kropp , allt blod som varit kvar på marken . Hennes hår hade varit alldeles ruffsigt , undra hur det var innan ? Vad hade hon lyssnat på ? Vad hade hon tänkt på precis innan ? Så många frågor men det finns inga svar , inte längre . Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna , jag grät mot knäna , eller snyftade kan man säga . Ryan gjorde samma sak . Livet är inte rättvist , det finns ingen mening med någonting ..

Jag vet inte hur länge vi satt där men när jag hörde någons steg in i rummet visste jag att det var länge . Läkaren med dom förra resultaten steg in och kollade på oss . Vi ställde oss upp och kollade oroligt på honom . Han öppnade munnen för att säga något .
" Nelly kommer ... "

---

Spännande ? I know it is ! Som sagt tio-minuters inlägg , mer imorgon på kvällen . Kommentera alla nu , alla hoppas jag :) Och ha gärna förslag med vad som kan hända , en liten sak kan göra hela storyn roligare . Aja ska sova på ideer , godnatt !