Vi parkerade utanför resturangen, massor av papparazzis fanns där redan så Kenny gick före med en ficklampa ungefär som han bländade deras ögon med.

Jag såg direkt hur Justin's humör ändrades från glatt till irriterat och medans vi gick in i byggnaden kunde vi inte vara en meter ifrån Kenny om vi inte ville bli nertrampade.

Blixtarna bländade oss också, jag såg knappt vart jag gick och försökte trycka neråt mitt huvud så mycket det gick.

Dom visste redan vad jag hette, och att jag var gravid, och de flesta trodde det var Justins barn.

"Justin hur känns det att bli pappa?"

"Är det din tjej buddie?"

"Bro, hur mår du?"

Deras frågor flög ur munnen på dom, jag kände hur jag började få min panikångest och gick snabbare framåt.

"Kenny, finns det ingen snabbare väg in?"

Vägen var som blockerad, vi skulle aldrig komma in. Det var inte bara papparazzis, utan även fullt med vanliga människor. Även fast Justin troligtvis bokat bord.

Justin blev verkligen sur nu, och när han såg mig i ögonen såg han vad som skulle hända med mig om jag inte kom bort härifrån.

Mina armar började kännas, sådär som om jag måste sträcka dom, röra och hoppa för det började komma. Hela min kropp behövde mycket utrymme, och så började jag bli svimfärdig.

"Justin, låt oss ta en annan resturang. Låt mig köra"

Kenny såg tveksamt på mig men jag började gå tillbaka till bilen så dom insåg att jag var seriös, jag hoppade in i bilen och sträckte på hela mig bara för att få bort den obehagliga känslan.

Både Kenny och Justin hoppade in i bilen och jag körde framåt, dom ställde sig på vägen men jag tryckte bara på gasen så dom flyttade sig tillslut för att inte bli överkörda.

"Förlåt, jag såg att du höll på att få panik"

"Det är inget du kan göra åt, vänta bara så ska jag visa dig en bra resturang"

Den låg en halvtimma bort, men det var en liten liten resturang med knappt några kunder. Dom var så vänliga dom som jobbade där, dom gillade verkligen mig för jag hade vart där så ofta. Fast inte nu på länge. Det låg utanför staden, bara i en liten stad med kanske 3000 invånare.

Det var ganska sjukt att LA var så stort, och så finns det så små ställen.

Efter en timmes åkande var vi framme, jag hade missbedömt tiden.

När vi kom dit var det en endaste bil på parkeringen och två bord med människor. Jag visste att dom nog inte ens hade en aning om vem Justin Bieber var, så det var lugnt.

När vi klev in i värmen så åkte Kenny iväg och vi bad han åka till ett shoppingställe en bit bort, så han slapp sitta och vänta på oss.

"En timme senare" skrattade han och vi slog oss ner vid ett bord.

Emilio kom direkt fram till bordet, en gammal spansk man som knappt kunde språket. Jag älskade han verkligen.

"Hola mi amor" sa han och pussade mig på kinden.

"Emilio, det var längesedan!" sa jag och kramade om honom.

"Nå, vad är det för kille du har med dig?"

"Detta är Justin, Justin detta är Emilio"

Dom hälsade på varandra och snart stod vår mat, hans extra goda pasta med räkor på bordet.

"Du är så fin" log Justin och böjde sig över bordet för att kyssa mig.

När jag såg in i hans ögon fick jag direkt fjärilar, jag blev alldeles nervös. Så här hade jag aldrig känt för honom, så som jag kände just nu.

Jag såg honom på ett helt nytt sätt.

Kenny bad oss gå till en busshållsplats längre bort, vi gjorde som han sa och på vägen tände vi tomtebloss som Emilio gett oss.

Det var hans lilla gåva till oss, han var så omtänksam. Vi skrattade åt gnistorna som sparklade, jag tänkte på mina känslor för Justin och Jazmyn.

Dom kunde beskrivas med det brinnande tomteblosset.

"Hade  ni roligt?"

Jag hade redan kurat ihop mig i Justins famn, jag var alldeles slut, men jag hade haft så roligt i hans sällskap. Jag skulle aldrig tröttna på detta.

"Ja, tack så mycket"

Han böjde sig ner för att kyssa min hjässa och jag viskade honom i örat "jag älskar dig verkligen"

Vi parkerade utanför resturangen, massor av papparazzis fanns där redan så Kenny gick före med en ficklampa ungefär som han bländade deras ögon med.

Jag såg direkt hur Justin's humör ändrades från glatt till irriterat och medans vi gick in i byggnaden kunde vi inte vara en meter ifrån Kenny om vi inte ville bli nertrampade.

Blixtarna bländade oss också, jag såg knappt vart jag gick och försökte trycka neråt mitt huvud så mycket det gick.

Dom visste redan vad jag hette, och att jag var gravid, och de flesta trodde det var Justins barn.

Deras frågor flög ur munnen på dom, jag kände hur jag började få min panikångest och gick snabbare framåt.

"Kenny, finns det ingen snabbare väg in?"

Vägen var som blockerad, vi skulle aldrig komma in. Det var inte bara papparazzis, utan även fullt med vanliga människor. Även fast Justin troligtvis bokat bord.

Justin blev verkligen sur nu, och när han såg mig i ögonen såg han vad som skulle hända med mig om jag inte kom bort härifrån.

Mina armar började kännas, sådär som om jag måste sträcka dom, röra och hoppa för det började komma. Hela min kropp behövde mycket utrymme, och så började jag bli svimfärdig.

"Justin, låt oss ta en annan resturang. Låt mig köra"

Kenny såg tveksamt på mig men jag började gå tillbaka till bilen så dom insåg att jag var seriös, jag hoppade in i bilen och sträckte på hela mig bara för att få bort den obehagliga känslan.

Både Kenny och Justin hoppade in i bilen och jag körde framåt, dom ställde sig på vägen men jag tryckte bara på gasen så dom flyttade sig tillslut för att inte bli överkörda.

"Förlåt, jag såg att du höll på att få panik"

"Det är inget du kan göra åt, vänta bara så ska jag visa dig en bra resturang"

Den låg en halvtimma bort, men det var en liten liten resturang med knappt några kunder. Dom var så vänliga dom som jobbade där, dom gillade verkligen mig för jag hade vart där så ofta. Fast inte nu på länge. Det låg utanför staden, bara i en liten stad med kanske 3000 invånare.

Det var ganska sjukt att LA var så stort, och så finns det så små ställen.

Efter en timmes åkande var vi framme, jag hade missbedömt tiden.

När vi kom dit var det en endaste bil på parkeringen och två bord med människor. Jag visste att dom nog inte ens hade en aning om vem Justin Bieber var, så det var lugnt.

När vi klev in i värmen så åkte Kenny iväg och vi bad han åka till ett shoppingställe en bit bort, så han slapp sitta och vänta på oss.

"En timme senare" skrattade han och vi slog oss ner vid ett bord.

Emilio kom direkt fram till bordet, en gammal spansk man som knappt kunde språket. Jag älskade han verkligen.

"Hola mi amor" sa han och pussade mig på kinden.

"Emilio, det var längesedan!" sa jag och kramade om honom.

"Nå, vad är det för kille du har med dig?"

"Detta är Justin, Justin detta är Emilio"

Dom hälsade på varandra och snart stod vår mat, hans extra goda pasta med räkor på bordet.

"Du är så fin" log Justin och böjde sig över bordet för att kyssa mig.

När jag såg in i hans ögon fick jag direkt fjärilar, jag blev alldeles nervös. Så här hade jag aldrig känt för honom, så som jag kände just nu.

Jag såg honom på ett helt nytt sätt.

Kenny bad oss gå till en busshållsplats längre bort, vi gjorde som han sa och på vägen tände vi tomtebloss som Emilio gett oss.

Det var hans lilla gåva till oss, han var så omtänksam. Vi skrattade åt gnistorna som sparklade, jag tänkte på mina känslor för Justin och Jazmyn.

Dom kunde beskrivas med det brinnande tomteblosset.

"Hade  ni roligt?"

Jag hade redan kurat ihop mig i Justins famn, jag var alldeles slut, men jag hade haft så roligt i hans sällskap. Jag skulle aldrig tröttna på detta.

"Ja, tack så mycket"

Han böjde sig ner för att kyssa min hjässa och jag viskade honom i örat "jag älskar dig verkligen"

---

Jo, jag menar att jag skriver ju alla episodes innan, jag ligger nu på 29. Det stör mig att jag inte ligger längre fram, brukar alltid vara ungefär 10 före..