Imagine living your life like Blair Waldorf

Jag och Melissa satt i soffan och kollade på Gossip Girl, vi hade alltid velat bo som Blair och leva deras liv. Melissa hade åtminstonde slitit sig loss från 141, gift sig med en man, dom hade rymt iväg och sedan hade hon fått Amilia, min prinsessa. När Melissa hade kommit hem, efter ha rymt iväg och gift sig, hade min bror väntat på henne hemma. Det blev inte roligt för henne ska jag säga, han tog tag i hennes hår och bankade det mot skåpet. Jag snackar inte allvarliga skador här, men ni förstår vad jag menar. Jag hade skrattat som en galning men samtidigt sett det som en varning. "Den där bruden har allt. Serena är ju också galet vacker." "Du snackar annorlunda Melissa, man märker att du flyttade för ett tag sen.." Hon skrattade och la armen runt mig. "Gumman, man tänker inte som du gör när man är i min ålder. Man sätter andra saker före 141, du kommer inse det snart." Jag drog fram min fot och drog upp mina mjukis. Tatueringen 141 syntes och hon kollade chockat. "Vet Emilio?" "Är du sjuk i huvudet eller? Shit han skulle ju fan riva loss skinnet på mig." "Ja, ibland undrar man ju ifall om han borde det galning."

*

"Snart tillbaks." ropade jag och stängde igen dörren. Jag skulle till affären för att köpa godis till kvällen. Amilias pappa, och Melissas man Paul hade åkt iväg till Tyskland så vi var ensamma hemma. När jag kom in i affären så gick jag direkt till godisdisken och började plocka på mig godis. "Vi forsätter träffas såhära.." Justin kom med sin påse bredvid mig och plockade också godis. "Du gör min helg till ett helvete.." "Det är något med dig som får mig att vela veta mer om dig. Kan vi inte snälla ses imorgon och göra något? Vad som helst." Jag hade ingen lust att ses med honom, men jag kunde lika väl uttnyttja honom. Melissa sprang aldrig, så vem annars skulle visa mig en bra väg? "Imorgon 08:00 möt mig i parken så går vi ut och springer." "Det-" "Bra då syns vi imorgon, var inte sen Bieber, du har fått dina chanser." Jag knöt igen min godispåse och lämnade honom där ensam och gick och betala för mitt godis. Sedan sprang jag nästan hem, jag kände mig inte säker att gå runt på gator som jag inte var uppvuxen med. Det kändes som om någon skulle rycka tag i mig, och dessutom var det väldigt mörkt. En man gick efter mig och direkt skyndade jag mina steg framåt, han gjorde samma sak och när jag nästan började springa ropade han efter mig. "Stanna!" Jag började springa allt jag kunde men han var snabbare och ryckte tag i min arm. "Släpp mig!!" "Jag ska inte göra dig illa, men du tappade den här." Han gav mig min telefon som jag tydligen hade tappat på vägen. Hjärtat bultade i bröstet och mina andetag var tunga, skräcken hade inte lagt sig ännu. "Förlåt jag.. jag.. tack." jag tog emot telefonen och började gå framåt, han svängde av vägen för att gå till några höghus och när jag kom in i trappen brast jag ut i gråt. Jag satt där så länge tills jag hade lugnat ner mig, och pulsen var normal.

*

Klockan var fem över åtta, jag hade på mig svarta adidas mjukis med rosa ränder på sidorna. Sedan ett kort vitt linne och koftan till det, som jag hade öppen. Jag visste att jag borde täcka över mina bröst mer, med tanke på att Emilio skulle ha strypt mig annars, men han var så långt borta så han skulle inte se mig nu. Det var jag som var sen, men nu kunde jag skymta Justin ståendes där vi hade stått igår med händerna i fickorna. Han hade röda adidas byxor och en vit t-shirt. "Trodde vi skulle ses 8." sa han och granskade mig. "Var glad att jag ens kom, jag tänkte låta dig vänta en halvtimme först." Jag valde att springa på morgonen, för jag ville inte ens riskera att Justin skulle se mina anfall, även fast dom inte brukade komma på dagarna. "Spring efter mig bara." suckade han och vi började jogga sakta. Första tio minuterna sa vi inget, utan båda andades bara andfått och vi ökade på lite på tempot. "Jag tänkte bo hos Alfredo en vecka eller två." "I slummen?" frågade jag förvånat. "Jag har redan bett om ursäkt för det där." "Gör vad du vill." "Jag tänkte att vi kanske kan åka dit tillsammans imorgon när du ändå ska hem.. eller har du redan skjuts?" Det hade jag inte, men Melissa skulle skjutsa mig. "Visst.. men det är inte för dig, det är så min syster inte får en chans att säga till min bror om min tatuering." Han skrattade och det måste vara första gången jag ens såg hans skratt. "Okej, bra. Vilken tid hämtar jag dig?" Jag ökade tempot för jag kunde se vägen till parken, vi hade sprungit kanske fyrtio minuter så jag sprang allt jag kunde dit och Justin var en meter bakom mig till "målet" om man kunde kalla det, det. Jag böjde mig ner andfått och svetten rann längs ryggen. "Hämta mig här i parken klockan 2, jag ska inte vara sen." "Okej bra.." Jag började gå hemåt men han sprang efter mig, "kan vi hitta på något nu?" Jag kollade chockat på honom. "Du fick din springtur Biebz, hejdå." Jag vände mig om och gick hem.

*

"Meli, ta en bild på mig och Amilia. Jag ska ladda upp den på instagram." Jag pussade Amilia på kinden, och hon klickade ett foto. Men fotot blev ingen bra så jag tog ett på Alexa istället när hon sov mot min hand och skrev mosters lilla prinsessa. Melissas barn var verkligen mina älsklingar, jag gjorde allt för dom. "Amilia du får komma och sova hos moster när du vill, det vet du." Jag drog henne intill mig och vi gosade i soffan. Melissa tog Alexa och vi satte på en barnfilm, prinsessor var det. "Jag behöver inte leva som Blair Waldorf för att vara lycklig, jag är lycklig just nu, här med mina barn och min man." Jag log mot henne och avundsjukan steg, allt jag kunde tänka på var Delano.

Jag och Melissa satt i soffan och kollade på Gossip Girl, vi hade alltid velat bo som Blair och leva deras liv. Melissa hade åtminstonde slitit sig loss från 141, gift sig med en man, dom hade rymt iväg och sedan hade hon fått Amilia, min prinsessa. När Melissa hade kommit hem, efter ha rymt iväg och gift sig, hade min bror väntat på henne hemma. Det blev inte roligt för henne ska jag säga, han tog tag i hennes hår och bankade det mot skåpet. Jag snackar inte allvarliga skador här, men ni förstår vad jag menar. Jag hade skrattat som en galning men samtidigt sett det som en varning. "Den där bruden har allt. Serena är ju också galet vacker." "Du snackar annorlunda Melissa, man märker att du flyttade för ett tag sen.." Hon skrattade och la armen runt mig. "Gumman, man tänker inte som du gör när man är i min ålder. Man sätter andra saker före 141, du kommer inse det snart." Jag drog fram min fot och drog upp mina mjukis. Tatueringen 141 syntes och hon kollade chockat. "Vet Emilio?" "Är du sjuk i huvudet eller? Shit han skulle ju fan riva loss skinnet på mig." "Ja, ibland undrar man ju ifall om han borde det galning."

*

"Snart tillbaks." ropade jag och stängde igen dörren. Jag skulle till affären för att köpa godis till kvällen. Amilias pappa, och Melissas man Paul hade åkt iväg till Tyskland så vi var ensamma hemma. När jag kom in i affären så gick jag direkt till godisdisken och började plocka på mig godis. "Vi forsätter träffas såhära.." Justin kom med sin påse bredvid mig och plockade också godis. "Du gör min helg till ett helvete.." "Det är något med dig som får mig att vela veta mer om dig. Kan vi inte snälla ses imorgon och göra något? Vad som helst." Jag hade ingen lust att ses med honom, men jag kunde lika väl uttnyttja honom. Melissa sprang aldrig, så vem annars skulle visa mig en bra väg? "Imorgon 08:00 möt mig i parken så går vi ut och springer." "Det-" "Bra då syns vi imorgon, var inte sen Bieber, du har fått dina chanser." Jag knöt igen min godispåse och lämnade honom där ensam och gick och betala för mitt godis. Sedan sprang jag nästan hem, jag kände mig inte säker att gå runt på gator som jag inte var uppvuxen med. Det kändes som om någon skulle rycka tag i mig, och dessutom var det väldigt mörkt. En man gick efter mig och direkt skyndade jag mina steg framåt, han gjorde samma sak och när jag nästan började springa ropade han efter mig. "Stanna!" Jag började springa allt jag kunde men han var snabbare och ryckte tag i min arm. "Släpp mig!!" "Jag ska inte göra dig illa, men du tappade den här." Han gav mig min telefon som jag tydligen hade tappat på vägen. Hjärtat bultade i bröstet och mina andetag var tunga, skräcken hade inte lagt sig ännu. "Förlåt jag.. jag.. tack." jag tog emot telefonen och började gå framåt, han svängde av vägen för att gå till några höghus och när jag kom in i trappen brast jag ut i gråt. Jag satt där så länge tills jag hade lugnat ner mig, och pulsen var normal.

*

Klockan var fem över åtta, jag hade på mig svarta adidas mjukis med rosa ränder på sidorna. Sedan ett kort vitt linne och koftan till det, som jag hade öppen. Jag visste att jag borde täcka över mina bröst mer, med tanke på att Emilio skulle ha strypt mig annars, men han var så långt borta så han skulle inte se mig nu. Det var jag som var sen, men nu kunde jag skymta Justin ståendes där vi hade stått igår med händerna i fickorna. Han hade röda adidas byxor och en vit t-shirt. "Trodde vi skulle ses 8." sa han och granskade mig. "Var glad att jag ens kom, jag tänkte låta dig vänta en halvtimme först." Jag valde att springa på morgonen, för jag ville inte ens riskera att Justin skulle se mina anfall, även fast dom inte brukade komma på dagarna. "Spring efter mig bara." suckade han och vi började jogga sakta. Första tio minuterna sa vi inget, utan båda andades bara andfått och vi ökade på lite på tempot. "Jag tänkte bo hos Alfredo en vecka eller två." "I slummen?" frågade jag förvånat. "Jag har redan bett om ursäkt för det där." "Gör vad du vill." "Jag tänkte att vi kanske kan åka dit tillsammans imorgon när du ändå ska hem.. eller har du redan skjuts?" Det hade jag inte, men Melissa skulle skjutsa mig. "Visst.. men det är inte för dig, det är så min syster inte får en chans att säga till min bror om min tatuering." Han skrattade och det måste vara första gången jag ens såg hans skratt. "Okej, bra. Vilken tid hämtar jag dig?" Jag ökade tempot för jag kunde se vägen till parken, vi hade sprungit kanske fyrtio minuter så jag sprang allt jag kunde dit och Justin var en meter bakom mig till "målet" om man kunde kalla det, det. Jag böjde mig ner andfått och svetten rann längs ryggen. "Hämta mig här i parken klockan 2, jag ska inte vara sen." "Okej bra.." Jag började gå hemåt men han sprang efter mig, "kan vi hitta på något nu?" Jag kollade chockat på honom. "Du fick din springtur Biebz, hejdå." Jag vände mig om och gick hem.

*

"Meli, ta en bild på mig och Amilia. Jag ska ladda upp den på instagram." Jag pussade Amilia på kinden, och hon klickade ett foto. Men fotot blev ingen bra så jag tog ett på Alexa istället när hon låg mot min hand och skrev mosters lilla prinsessa. Melissas barn var verkligen mina älsklingar, jag gjorde allt för dom. "Amilia du får komma och sova hos moster när du vill, det vet du." Jag drog henne intill mig och vi gosade i soffan. Melissa tog Alexa och vi satte på en barnfilm, prinsessor var det. "Jag behöver inte leva som Blair Waldorf för att vara lycklig, jag är lycklig just nu, här med mina barn och min man." Jag log mot henne och avundsjukan steg, allt jag kunde tänka på var Delano.

---