Jag tittade på ringen, den var så fin. Hjärtat bultade i bröstet.

"Alyssa, jag vet att det har hänt mycket mellan oss, och med dig och Justin. Men vad vi hade var äkta kärlek. Jag såg våran framtid tillsammans. Snälla, Alyssa, älskling, gift dig med mig."

Min mun var alldeles torr, tusen tankar passerade min hjärna. Jag kunde och ville inte förneka det, jag älskade honom fortfarande. Men hur skulle jag berätta för Justin?

Mamma skulle inte nog säga så mycket, inte pappa heller.

Betydde verkligen Justin lika mycket som Alejandro? Hade jag bara spelat med mig själv att jag hade kommit över Alejandro?

"Jag vet inte vad jag ska säga.. klart jag vill.. men vad ska jag säga till Justin?"

Han kramade om mig och kysste mig, samtidigt som han trädde ringen på mitt finger.

"Älskling, vi klarar Justin tillsammans! Tack baby, tack tack tack!"

Jag log och kollade på ringen på mitt finger, det kändes så rätt..

 

lurad? yeeeah, detta var vad som egenligen hände! ;)

 

　

"Vems är det?"

"Din mamma gav den till mig, din riktiga mamma."

"Varför har du den?"

"Din bror gav den till mig."

Jag kände hur det högg till.

"Han gav den till mig för att jag skulle fria till dig Alyssa, jag skulle komma tillbaka och fria till dig."

Jag sa ingenting, jag visste inte vad jag skulle säga.

"Men även om jag inte fria till dig, så vill jag att du ska ha denhär ringen, den tillhör ditt finger i vilket fall som helst."

"Varför ville min bror att du skulle fria till mig?"

"Han tyckte jag var bra för dig, jag visade bilder, han trodde jag kunde skydda dig, att jag var mycket bättre än någon annan du skulle kunna få."

Jag kände hur ilskan steg.

"Jag vill att du går nu."

"Men Alyssa!"

"GÅ NU! MIN BROR VET INTE VAD SOM ÄR BÄST FÖR MIG, HAN VILL INTE ENS TRÄFFA MIG! DU HADE INGEN RÄTT ATT VISA BILDER PÅ MIG!"

Han backade undan och gick emot dörren.

"Vänta." sa jag och snyftade till.

Han kollade bak, kanske trodde han att jag hade ångrat mig.

"Ta med ringen också." sa jag och gav den till honom, innan han suckade och gick.

 

Jag slängde mig i sängen såfort jag hörde ytterdörren smällas igen, jag tog upp telefonen och ringde till Justin. Jag kände mig så svag, jag behövde honom, jag behövde berätta allting, om allt.

"Hejsan baby."

"Justin? Kan du komma till mig nu?" sa jag med skakig röst.

"Har det hänt något?"

"Jag behöver berätta något, kan du snälla komma?" bad jag.

Han lät så nervös.

"Självklart, jag är där om tjugo minuter."

Vi la på och jag grät lite men försökte att låta bli.

 

Kom in bara, jag är i mitt rum sen. xx

 

skrev jag så jag slapp gå ner och öppna dörren. Jag låg i sängen sålänge tills min dörr öppnades och en orolig Justin höll om mig, även fast jag märkte att han på något sett trodde jag hade gjort något mot honom.

"Berätta?" bad han.

Jag satte mig upp och drog efter andan, han satte sig också.

"Det finns saker som jag inte berättat för någon, som bara min familj vet. Men jag behöver berätta det för dig, för jag älskar dig."

"Okej, berätta."

"Min mamma bor i Florida, och flyttade ifrån oss direkt när jag hade fötts nästan. Vad hon aldrig berättade var att hon hade en helt annan familj i Florida, redan innan mig. Hon hade ett barn redan, en kille. Men han var inte hennes andra killes barn, utan det var också min pappas. Under tiden hon var gravid med Simon så sa hon att hon pluggade utomlands, sedan när Simon föddes så bodde han med hennes andra kille, som trodde det var hans barn, och han tog hand om honom medans mamma var hemma, och när hon var med Simon trodde pappa att hon hälsade på sin mamma. Sedan fick mamma mig, jag var pappas också, men denna gången ville hon att pappa skulle veta det, pappa visste vid detta laget ingenting om Simon. Åren gick och mamma lämnade oss, sedan för två år sedan så ringde dom från kriget. Dom sa att pappas son hade hamnat på sjukhuset, men att allting var bra.

Pappa förstod såklart ingenting, han hade ingen son. Efter det så började han leta efter min mamma, fråga frågor, hon berättade lite och han försökte göra allt för att hitta Simon men mamma gömde honom bra, Simon ville antagligen inte bli hittad."

Han kramade om mig.

"Idag så kom Alejandro över, han gav mig en ring.." sa jag och försökte att inte gråta. Justin blev stel.

"Han sa att min bror gav honom ringen, att det var min mammas, han sa att han ville att min bror skulle fria till mig, och han skulle gjort det när han kom hem."

"Vad sa du?"

"Jag skrek på honom att han skulle försvinna, jag bad honom ta med sig ringen."

"Alyssa, jag är stolt över dig, jag är så glad att du berättade detta för mig, att du kände att du kunde lita på mig. Jag älskar dig till döden." sa han och kysste mig snabbt.

"Förlåt att jag inte berättade tidigare, men ingen vet. Inte ens Chels."

"Det är lungt."

"Jag hoppas att du inte kände dig besvärad över att jag ringde." mumlade jag.

"Besvärad? Jag kände att min flickvän behövde mig."

Det plingade till i min telefon, Justin kikade över telefonen som låg på bordet.

"Det är Alejandro." sa han. Jag räckte mig över telefonen.

 

Du vet ingenting om din bror, du vet inte om han inte vill träffa dig. Jag tror inte du förstår hur mycket han älskar dig.

---

kommenteeeera biitches :)