Jag gav ifrån mig ett stön, och hade lust att mosa glassen i hennes ansikte.

Chelsea fick också sin glass och vi gick ut från cafeet eller vad det nu var.

"Adriana är så.. irriterande. Jag vill bara.. åh! " sa jag.

"Tro mig jag vet."

 

När vi ätit klart våran glass så shoppade vi lite, jag visste ärligt talat inte hur mycket jag köpte kläder. Det var nästan skrämmande..

 

Kommer hem vid sex, ska du äta hemma? Kram mamma

 

"Vill du äta hos oss?" frågade jag och fingrade mellan några olika läppglans.

"Visst!" sa hon med ett leende.

 

Ja, Chelsea kommer också och äter med oss. Kram

 

Jag valde tillslut ett naturligt läppglans med bara glans, när jag betalat det så gick vi till min bil och körde hem till mig.

"Åh, vad jag ångrar mig nu.." suckade Chels och drog fingrarna genom håret.

"Vad menar du?"

"Jag skulle köpt toppen som jag ville ha. Den kommer inte finnas mer i affären så nu kommer jag aldrig få den."

"Du kan få min, jag köpte den i vitt."

"Verkligen? Är du säker på att du inte vill ha den?"

"Jadå, jag har ändå köpt så mycket kläder."

 

Vad roligt! Be hennes föräldrar också komma på middag :)

 

"Öh, mamma säger att du ska be dina föräldrar också komma."

"Okej, vänta jag ringer henne" sa hon och ringde sin mamma.

Jag satt tyst och väntade medans hon ringde sin mamma och dom skulle också komma, så jag skrev till mamma.

 

"Det är så trevligt att ni alla kunde komma." sa mamma och vi skålade innan vi slutligen började äta. Dom pratade om vuxna saker, haha och jag och Chels pratade om vad som ploppade upp i våra huvuden.

"Juste, Alejandro är påväg hem från kriget." sa Chelesas mamma och jag slutade andas, jag tappade nästan gaffeln på tallriken men la den istället sakta.

"Får han komma hem nu?" sa mamma överlyckligt och jag gav ett falskt leende.

"Ja, han är här imorgon."

Sedan bytte dom samtalsämne, men jag var fast i samma tankar hela tiden. När dom gick kramade jag om hela deras familj och gick sedan till trapporna. Men jag hann bara upp fem steg när pappa började prata.

"Det ska väl bli kul att Alejandro kommer hem?" sa han med ett leende i rösten och jag hindrade tårarna.

"Betyder det att Simon också kommer hem?" sa jag med hopp.

"Jag har sagt till dig att vi inte ska prata om det, ellerhur?"

"Jag antar att det är kul." svarade jag tillslut och rymde upp till rummet.

Skulle Alejandro komma hem efter tre år? Jag svalde gråten igen.

Jag mindes hans mjuka svarta hår som alltid stod åt alla håll, hans goda doft, sättet han höll om en. Men sedan mindes jag Justin, jag hade honom nu.

Jag och Alejandro hade varit något speciellt, vi hade skickat brev till varandra. Så vi hade aldrig riktigt gjort slut, vi bara gled ifrån varandra.

Det kändes som knivar i min hals, jag satte mig på golvet framför byrån och började rota i lådorna. Där längst inne hittade jag kortet på mig och Alejandro, han höll om mig med sin röda keps och pussade mig på kinden medans jag såg lycklig ut.

 

Hej, vad gör du älskling? xx

 

Smset fick mig att avbryta mina tankar, jag rev loss fotot ur ramen och kollade på baksidan.

Jag är tillbaka innan du hinner sakna mig. Jag älskar dig//Alejandro.

Jag började må illa, jag var bara vidrig. Jag svarade Justin:

 

Ingenting, kollar på gamla foton bara. Vad gör du då? Puss

 

Han var tre år äldre än mig så därför kunde han skickas ut till kriget.

 

Okej, du kanske vill visa mig sen? Jag tänker på dig bara..

 

Jag tror inte du vill se :p Snart är det bara sex dagar.

 

Ja, det är det :D

 

---

Bäst på att blogga? hehe no way. men KOMMENTERA !!