Sålänge vi båda andas - chapter 32

" Vi säger till dom andra att dom kan utforska staden lite . "
" Japp . Men det är bäst att vi åker nu så att vi hinner göra någonting på ... min överraskning . "
" Som du vill sir . "
Vi reste oss och tog undan våra saker , tackade och satte oss i bilen ...




Hissdörrarna öppnades till mig . Där satt alla och åt frukost , dom flinade stort medans jag och Justin gick in och satte och ljudlöst på en varsin stol .
" Så vart har ni varit ? " Frågade Peyton medans hon bredde en macka med smör .
" Vi var och åt frukost . Men vi vill också att ni ska utforska staden lite själva så vi tänkte lämna er ensamma tills ikväll . " Log Justin och jag undvek att få ögonkontakt med någon eftersom att jag skulle rodna då , så jag forsatte att titta ner i bordet .
" Aha okej . " Sa Caitlin bara och såg ut att hålla sig för skratt , dom andra såg ut att göra samma sak .
Ungefär som om dom hade haft något samtal om oss innan vi kom , skulle inte förvåna mig .
" Vi åker snart , jag ska bara ringa ett samtal . " Sa Justin till mig och kramade om min hand .
Jag mindes först då att jag faktist höll den och släppte greppet snabbt , kinderna hettade till och jag log stort . " Okej . "
" Ta någon kofta eller något så att du inte fryser ikväll . "
Jag nickade och han ställde sig upp och gick ut ur rummet .
" Jag ska bara hämta en kofta . " Förklarade jag medans jag reste mig upp och gick mot rummet , Justin hade gått långt bort han med . Direkt när jag steg in i garderoben hörde jag hur dom andra började skratta och viska . Chaz var ingen bra viskare , man hörde exakt vad han sa .
" Dom har någonting på gång , jag visste det ! "
Dom viskade någonting mer , men det var för lågt för att jag skulle kunna höra . Men det bekräftade iallafall misstankarna om att dom hade snackat om oss innan . Jag tog bara en cardigan och gick sedan ut i köket igen , dom tystnade och Ryan hade läpparna som ett streck för att hålla tillbaka skratten .
" Så vart någonstans åt ni ? "
Chaz röst var nästan lika hög som när han viskat , så jag började skratta lite .
" Någonstans , jag vet inte riktigt men det var inga människor där iallafall . "
Alla tänkte efter men verkade inte veta vad jag menade , men dom bodde ju inte här så kanske därför .
" Kan inte vi åka till något shoppingcenter eller något nu när vi är ensamma ? " Bad Caitlin.
" Visst, jag kan tänka mig att det finns mer skor här än i Stratford . " Flinade Ryan .
Dom började hålla igång ett samtal om skor och kläder medans jag bara satt där och väntade på att Justin skulle komma tillbaka . Det dröjde några minuter , tjugo kanske sedan kom han tillbaka med ett leende på läpparna och satte sig ner flinades på stolen .
" Nå ? " Sa Chaz nyfiket .
" Vi åker om tio minuter . "
" Åh vad bra ! Men du Serena jag tror det är något i ditt ansikte , kom så kollar jag vad det är i toaletten . Det ser ut som en fästing . " Sa Caitlin och rynkade på pannan medans hon granskade mitt ansikte .
" Va ?! " Utbrast jag panikslaget medans jag kände mig själv i ansiktet .
" Kom bara . "
Jag gjorde som hon sa och gick efter henne till toaletten , hon låste och började hoppa som ett litet barn .
" Min fästing , hallå ? "
" Äh du har ingen fästing ! Jag behövde bara gratulera dig och Justin ! " Skrattade hon och kramade om mig .
" Caitlin .. vi har ingenting . "
" Jodå ! Ser du inte hur han kollar på dig ? Ahhh jag är så glad för din skull ! "
Jag log och kramade tillbaka henne , kände mig en aning lyckligare än när jag lagt mig igår .
Sedan gick vi tillbaka ut och vi bestämde oss för att åka , jag vinkade hejdå till alla och gick lite nervöst in i hissen .
" Så .. har ni kameror i hissen ? "
Jag kollade först konstigt på honom och skrattade , sedan skakade jag på huvudet och han steg närmre mig . Han kysste mig snabbt , eller tills dörrarna öppnades och det var lika speciellt som alltid .
" Är du höjdrädd ? " Frågade han sedan plötsligt .
Vi gick ut på gatan och igen attackerade tjugo papparazzis oss , vi kom knappt genom folkmassan . Kenny väntade alltid på oss i lobbyn , han hade tydligen blivit riktigt bra vän med min dörrvakt .
" Nej , men därimot får jag panik när det är mycket folk . " Sa jag snabbt innan jag försökte smidigt tränga mig igenom två killar som knäppte bilder för fullt och skrek att dom älskade mig och Justin om vi dejtade ?! What ? Hur kunde folk veta ? Jag hittade tillslut Justins bil bland alla människor och bad till gud att dörrarna var öppna . Jag drog försiktigt i handtaget , det öppnades . Jag suckade ut av lättnad och satte mig fort i bilen medans jag låste dörren . Justin hoppade in på andra sidan och låste dörren också . Jag lutade mig fram i bänken så att jag inte syntes speciellt mycket eftersom jag såg minst femtio kameror , ökade det hela tiden ? Jag såg hur irriterad Justin började bli , han gasade och körde iväg snabbt .
" Bra , att du inte är höjdrädd . " Sa han sedan och jag satte mig upp ordentligt .
" Hur vet dom att vi dejtar ? Eller varför säger dom de .. jag säger inte att vi dejtar jag bara .. " Förklarade jag mig snabbt men han avbröt mig .
" Bilder , försöker få fram så mycket skvaller som möjligt . Det bästa är att inte säga någonting . Förresten så tycker du inte att vi dejtar ? "
" Asså jag .. " Jag andades ut " Jo , kanske . "
Han log bara och jag satte på radion , det var flo rida , med club cant handle me . Jag började oseriöst sjunga med i texten , jag skrattade också .
" Sjung du med ! " Skrattade jag och höjde volymen .
Han skrattade och gjorde som jag sa , vi började tillsammans sjunga och det måste ha låtit "väldigt" bra . När låten tog slut sänkte jag och öppnade fönsterrutan lite .
" Du behöver inte öppna , vi är framme nu . "
Innan jag kollade vad det var så stängde jag rutan och kollade sedan upp , det var ett stort fält med en .... LUFTBALLONG !
" Wow ! Ska vi åka den ? " Sa jag medans jag hoppade ut ur bilen , omedveten om den fortfarande rörde på sig eller inte . Jag hade alltid velat åka en luftballong , jag sprang allt jag hade dit som ett galet fan och jag hörde hur Justin kom skrattandes bakom mig .
" Omgomgomg . " Upprepade jag om och om igen och skuttade nedanför ballongen .
" Kan du försöka lugna ner dig lite , jag vill inte att du ska ramla sen när du är däruppe . " Skrattade han hånfullt .
Jag drog min hand över ansiktet och ändrade ansiktsuttryck till normalt men hjärtat i bröstet slog snabbt .
" Nu .. går .. vi ... ombord . " Sa han sakta och varje ord för sig som om jag vore fyra år .
" O-k-e-j . "
En man som stått där hela tiden lyfte ombord mig medans jag försökte klättra och Justin hoppade smidigt . När jag kom innanför korgen såg jag en picknik filt med en picknik korg , det var så gulligt , den var tillochmed rutig som i filmer .
" Tack Justin , ingen har någonsin gjort såhär till mig . " Sa jag med fuktiga ögon , nära på att gråta .
" Du är så lätt att göra glad . "
Jag skrattade .
" Bara gör så att vi lyfter . "
Han skrattade också och vi lyfte sakta , jag tog ett hårt grepp om hans hand och jag var lyckligare än senast jag trodde var lyckligast..



Wihiihih har kommit på bästa idén ! fast .. det funkar typ inte än . aja det är till min tredje novell som kommer startas någongång :) kommentera ! denhär var också lite längre än vanligt ;p


Kommentarer

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0