Justins perspektiv:
Precis när mitt hopp höll på att dö .. så börjar hon hosta och vattnet rann nedför hennes kinder ...


Jag suckade av lättnad , jag hörde dom andra göra detsamma . Kanske inte ljudligt men innerligt . Christian smekte hennes kind lite medans hon forsatte hosta och vattnet forsatte strömma utanför hennes mun .
" Åh Serena ! " Utbrast Caitlin och sprang fram till henne. Hon satte sig brevid henne och grät ännu mera.
" Förlåt Serena . " Viskade Christian
Jag gick närmre och dom hjälpte ambulansmännen hjälpte henne att sätta sig. Hon hostade lite till men vattnet slutade.
" Allting är okej , men låt henne vila , om någonting går fel så tar vi in henne , okej ? " Sa en av männen och vi nickade . Dom gav henne lite vatten och sedan ledde Caitlin och Peyton in henne i huset . Caitlin frågade gång på gång om allting var okej och hon nickade , sedan la hon sig ner på soffan och vi på golvet brevid eller på en stol . Förutom Caitlin som satt vid hennes fötter .
" Kan jag få ett glas vatten ? " Fick hon fram och la hjälplöst sitt huvud bakåt mot armstödet .
" Självklart , Chaz hämta ett glas . " Mumlade Caitlin .
Chaz nickade " självklart. " Han försvann , och Christian satte sig precis nedanför hennes huvud och blundade hårt . Jäklar vad han skyllde på sig själv , jag måste prata med honom snart när allting lugnat ner sig lite. Han kom tillbaka med ett glas med vatten och hon drack försiktigt en klunk och la sedan det på bordet .
" Är du säker på att allting är okej ? " Sa Cait oroligt igen .
" Jag är okej , jag lovar . Bara utmattad. "
" Jag är så så så ledsen för allting som hände . " Suckade Christian .
" Det är inte ditt fel , jag minns ingenting men jag vet att det inte är ditt fel . "
" Jo , du skulle bara veta . "
" Det sista jag minns är när vi somnade i tältet , allting var så bra och sen .. vaknar jag där på stranden . "
" Då vet du inte att det inte är mitt fel . "
Jag såg hans plågade ögon och ställde mig upp.
" Christian kom hit . " Sa jag och gick utanför stugan , han ställde sig upp suckande och gick efter mig . Vi ställde oss där och jag stängde dörren .
" Vad ? " Mumlade han och tittade brevid mig .
" Du måste sluta skylla på dig själv ! "
" Vems fel var det då ? Tänk om hon försökte ta livet av sig ? " Hans ord högg verkligen mig som en kniv i magen .
" Vad var det ni pratade om då som får dig att tro det då ? "
" Ingenting .. om hon kanske glömt det så kanske vi kan börja om . "
" Säker på att du inte vill berätta ? "
" Mm.. "
" Vad ni än pratade om så vill jag inte höra en enda gång igen att du skyller på dig . "
" Jaja okej , kan vi gå in nu eller ? "
" Japp . "
Vi gick in igen och ingen kollade på oss när vi satte oss precis som innan .
" Skulle jag och Christian kunna få prata ensamma ? " Bad hon .
Serenas perspektiv :
Alla kollade på mig igen med sina oroliga blickar .. Det var ingen fara med mig , det bara sved lite i halsen och jag kände mig aningen varm , som feber ungefär . Men jag skulle klara det .
" Är du säker ? " Började Caitlin .
" Ja .. bara snälla . "
Dom nickade och försvann ljudlöst och jag satte mig upp . Christian som hade börjat röra mig onödigt försiktigt hjälpte mig .
" Jag klarar det . " Suckade jag .
" Så .. vad vill du prata om ? " Frågade han försiktigt .
" Oss . Du har börjat bete dig konstigt och du skyller på dig . Du var också den jag träffade den så jag vill bara veta vad som hände .. "
Han tänkte efter en stund men kollade sedan in i mina ögon .
" Ingenting hände , jag blev bara orolig . " Viskade han och jag log lite , sedan möttes våra läppar ...

---

Kommentera ! och det finns en sak som måste hända innan det kan bli hur ni vill :) men är som vanligt öppen för förslag till drama och liknande !