TROUBLE GIRL - CHAPTER 65




Babe.
I samma sekund som låset slog om i dörren, och Antonio hade lämnat så la Justin händerna på min midja och pressade mig mot väggen. Han tog mina händer och höll fast dom ovanför mitt huvud. Sedan kysste han mig intensivt, hela min kropp ryste och direkt när han släppte mina händer drog jag händerna genom hans hår, och sedan innanför hans tröja på hans rygg. Han drog av min tröja och gjorde inget motstånd utan tvärtom, höll upp mina armar så han fick av den lätt. Jag gjorde samma sak med hans tröja, och våra händer var lika ivriga. Jag hoppade upp benen runt hans midja och han drog med händerna en gång innanför mina trosor vid min rumpa. Sedan började han pussa mina nyckelben, och ovanför mina bröst. Ett lågt stön lämnade mina läppar och han släppte ner mig, och vi slutade med en lätt puss. "Vi hinner inte med mina planer om vi forsätter. Gå och fixa i ordning dig så åker vi." Jag höjde ögonbrynen och våra kroppar hade fortfarande inget mellanrum. "Vart ska vi?" sa jag chockat, och frusrerat då en annan tanke hade tagit fart i mitt huvud samt en inre lust i mig. En som inte ville lämna denna lägenhet, och allra minst skapa något mellanrum mellan våra kroppar. "Överrasking babe, skynda dig nu."


*


Det dröjde en halvtimme innan jag var klar, Justin fräshade till sig lite med att raka sig och fixa sitt hår som alltid skulle vara perfekt. Han brydde sig mer om sitt hår än vad jag gjorde. "Är du klar hjärtat?" Jag kollade mig en sista gång i spegeln och nickade. "Ja. Ser jag jag bra ut?" Jag hade inte varit ute, alltså ute ute, på flera månader. Det var inte ofta som jag ens hade barnvakt till Antonio. Knappt någon gång i månaden, och då var det oftast möte med någon eller något. "Du är alltid vacker." Han kysste min panna och drog med mig ut genom att lägga sin hand på min midja. Jag låste dörren och tillsammans gick vi ut, fortfarande med hans hand på min midja och det stod några få fotografer utanför. Vi skyndade oss till en svarttonad bil som stod där, vi hoppade in i baksätet och Kenny som jag redan kände igen körde bilen. "Hej Natacha." sa han glatt och kollade på mig genom spegeln. "Hej Kenny" Samtalet forsatte inte mer än så, vi alla satt faktiskt bara tysta och kollade genom fönstret. Hela min stad passerade, och det regnade. Jag kände fortfarande samma kärlek som åren innan. Kenny körde oss till något ställe utanför 141, så jag kände inte igen det så mycket. Det verkade vara något mer avskilt då trafiken blev mindre, och det verkade vara lagerhus där vi var. Där stannade han bilen och Justin klev ut, hämtade en paraply innan jag hann komma och höll det uppe för mig. "Välkommen ut min kära." skrattade han.


Kenny körde iväg men det var ändå några vakter här, precis som överallt annars där Justin befann sig. Bara för säkerhetensskull. Vi klev in i en mörk lokal, som verkade vara tom. När vi klev in så tändes det en lampa och jag fick se att vi var i en hall, och den ledde ut till en mörkt rum. Vi hängde av oss våra jackor, men inte skor. Nu var vi torra igen. "Vill du gå framåt?" sa han med ett leende.Han såg min smått oroliga blick, trots att Justin aldrig riktigt gjorde mig besviken. "Ja jag antar det." skrattade jag och vi krokade våra armar och gick ut. Det var ett stort rum, och där i mitten stod det ett litet bord. Det var ett ljus i mitten, och som vanligt stod det mat framdukat. "Det hade du inte behövt." skrattade jag och vi gick fram till bordet. "Det är inte allt tjejen." skrattade han. Vi satte oss ner, och jag insåg att det inte riktigt var mat. Vilket var tur med tanke på att vi åt innan vi kom hit. Det var bara nachos och dipp, vilket jag älskade. Han skrattade åt mig när jag började gluffsa i mig maten. Helt plötsligt så lyste en stor, då menar jag en biostor skärm lysa upp framför oss. Längst den ena sidan, rummet vi var i var ju som sagt ganska stort och bordet stod i mitten. "Justin?" sa jag chockat och vände kroppen mot skärmen. "Ssh.." viskade han och tog min hand. Helt plötsligt börjde bilder/videosar dyka upp på oss. Det var som en fanvideo, som en lång fanvideo om oss. Det var videos från tre år tillbaka och hela vägen tills igår. Det var både från papparazzis och våra egna bilder, interljuver med Justin och allt möjligt. Allting som handlade om oss, det var så vackert. Musiken vet jag inte ens vad den hette, någon vacker låt var det iallafall. Tårarna rann nedför mina kinder och jag insåg det först när jag satt och snyftade. När det gått kanske sex minuter så dök en helt ny video upp, och det var Justin som hade filmat sig själv genom Iphone antar jag. "Hej älskling." Hans ansikte lyste upp i ett leende. Jag skrattade och torkade mina tårar. Justin log mot mig genom bordet men mina ögon var uppslukade av skärmen. "Jag tror du redan vet det, men det spelar ingen roll. Jag älskar dig, och jag kommer säga det varje dag tills du tröttnar. Vilket jag hoppas att du aldrig gör.." Hans röst var kvar, men det började dyka upp bilder på oss igen. Inte bara oss, utan Antonio också. T.o.m när jag var gravid. "Den här tiden utan dig har varit så svår.. Jag har tänkt på dig varje dag, jag kan inte leva utan dig min prinsessa.." De flesta bilderna hade jag redan glömt bort.. Så mycket saker som vi hade gått igenom tillsammans.. "Första gången jag såg dig blev jag bokstavligen kär i dig. Jag var helt fast, jag visste direkt att jag ville ha dig.." När dom visade Justins ansikte igen ibland, var det så känslosamt, att det såg ut som att han skulle gråta. Precis som jag säkert gjort i tio minuter, av lycka. "Jag kan bara vara lycklig om jag får ha dig i mitt liv. Du är bland det bästa som hänt mig. Med dig känner jag mig inte som Justin Bieber, utan som mig själv. Jag vill bara ge dig allt, för det är du värd. Med dig behöver jag inte pengar och berömmelse, jag behöver bara dig. Du och din son. En dag hoppas jag att du och jag kan ha egna barn, för det är bara med dig som jag vill dela min framtid." Justins röst tystnade för ett tag så en video dök upp på oss, det var en konsert som vi hade varit på tillsammans och Justin hade tagit ut mig på scenen som hans one less lonely girl. Det hade varit strax efter Delano hade åkt in. Jag fick sitta på en stol i mitten och med en stor bukett blommor. Han hade sjungit klart och sen pussade han mig och höll om mig. Man kunde höra allt skrik och se allt blixtrande från publiken. "Jag älskar dig, jag hoppas att jag får se dig någon gång med en vit brudklänning framför mig på altaret." Publiken hade blivit som galen, Justins välbekanta skratt hördes i micken och sedan kom hans ansikte tillbaka igen. "Jag kan prata om dig en hel evighet, men nu vill jag att du ska höra en låt som jag skrivit till dig älskling." Videon försvann och ljus började ta fart på golvet runt omkring oss. En låt började spelas i högtalarna, och Justin reste sig upp för att ta min hand och dra upp mig på golvet där vi började gunga från sida till sida. Jag grät så mycket att jag inte kunde ens prata, Justin började viska saker i mitt öra som fick mig att gråta ännu mera. Jag var världens lyckligaste, det gick inte ens beskriva. "Jag gör allt för dig. Bara att jag inte förlorar dig igen.."


*


Vi dansade resten av kvällen, och kysstes. När jag slutade gråta, åt vi glass och det blev sent så Kenny kom och hämtade oss. På hemfärden pratade vi mer, om Antonio frågade han och sånt. Jag var så glad att jag hade kunnat prata hela kvällen, hela min kropp skakade för att jag var så glad. Det var svårt att beskriva. "Aja, ha en trevlig kväll mina ungdomar. Inget för roligt bara." skrattade han. Vi skrattade med han och gick sedan hem, precis när jag låst upp bar Justin upp mig och låste dörren med mig i famnen. Han bar mig till sängen där vi sedan avslutade våran perfekta kväll.



Gud så glad jag är över att det funkar! Att kunna skriva igen och allt <3 

titta i kommentarer för svar på era frågor härdanefter! så slipper jag gå in på era bloggar, blir så rörigt annars. Men tack återigen Marielle för din hjälp! <3<3<3<3



Kommentarer
Postat av: Emma

Braaaa att det fungerar!! Superbra kapitel, gullig Justin är! :D

2012-07-25 @ 22:13:53
Postat av: Ebba :)

Åhh vad bra att bloggen fungerar igen!! Så glad! Har saknat novellen riktigt mycket!! Kapitlet var super bra, som vanligt! :) <3

2012-07-25 @ 22:38:03

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0