Dina andetag är min musik - chapter 6

Last chapter:
Jag stängde av teven också , jag ringde Bella istället , hon bodde i Stratford .
" Hej Bella . " Sa jag glatt när hon svarade .
" Hej , det var ett tag sen . "
" Ja , har du någon plats hemma hos dig eller ? "
" Va , vad menar du ? "
" Jag menar att jag ska flytta till Stratford . "



Tre månader senare :
Jag vaknade upp i Bellas ändå ganska stora lägenhet , jag sneglade på klockan . Om exakt en timme skulle skolan börja , den nya skolan . Det var inte på grund av Justin , Carrie eller Robin jag flyttade . Jag behövde bara en sådan där paus alla säger är så bra . Min gamla lägenhet var kvar , när jag ville hem igen . Tre månader hade bara passerat , när jag dag för dag håller mina saker för mig själv . Kvällen med Justin var som ett bortglömt minne , men ändå inte . Han skulle finnas kvar i mina tankar , tills jag kom över det . Saken med Robin hade varit ett större projekt i mitt huvud , och det var det fortfarande . Varje gång jag tänkte på honom så kände jag hur det gjorde ont i magen , krampade och lusten att vela spy . Bella var inte hemma så jag fixade i ordning mig för mig själv , vem skulle se mig ? Igentligen var jag bara som en vägg , ingen att prata med , ingen som pratar med en . Hur många vänner jag än hade så fanns det ingen sådan vän , ingen som jag visste skulle vara tills slutet . Jag hoppade över frukosten , tog snabbt på mig närmaste hoodien , ett par mörka jeans och mina snygga lila hörlurar . Jag orkade inte bry mig om hur det passade , jag sprang till bussen . Även om det var nytt för mig så kunde jag inte känna mig nervös , ingenting .  Det var vad jag kände nuförtiden , ingenting . Jag väntade ett par minuter innan en blå buss kom och jag steg på , två och två satt vänner och pratade . Jag satte mig längst bak och lutade tillbaka mitt huvud . Jag satt på Flo Rida , min favoritartist .
  Den här bussen var så seg , hela tio minuter hade gått och den hade inte ens kommit halvvägs . Den stannade igen och jag såg hur en kille i 16-årsåldern kliver på . Jag visste inte varför men mitt hjärta började slå en aning fortare , han hade på sig en mössa och en hoodie . Han hade dragit över luvan så att man knappt såg hans mössa . För varje steg han steg närmare mig desto mer intresserad blev jag , varför såg han så bekant ut ? Han satte sig brevid mig , kunde han inte höra mitt hjärta slå ? Han log ett snabbt , men vackert leende till mig .
" Ska du till skolan ? " Frågade han mig och kollade ner på min väska .
" Ja , ska du ? " Svarade jag snabbt och rodnade lite lätt .
" Ja , vilken klass ? "
" 9:an . " Log jag .
" Antar att vi går i samma då . " Skrattade han .
" Tydligen . " Log jag .
Min magkänsla sa att jag skulle bli bra vän med honom .
" Vad lyssnar du på ? " Frågade han efter en stunds tystnad .
" Flo Rida . " Sa jag bara .
" Vi lägger in handsfree istället så jag också kan lyssna . " Log han och vi bytte till handsfreen han hade i fickan .
Han nickade i takt med musiken och jag skrattade . Resan gick plötsligt så mycket snabbare .

Jag gick in i skolan , skåp och elever fyllde för det mesta tegelväggarna . Killen som jag träffat på bussen gick brevid mig och förklarade noggrant hur det funkade här . Jag kunde inte koncentrera mig helt på vad han sa , mina blickar fastnade ofta vid hans leende eller skratt . Vi kom in i klassrummet och började våran första lektion , han hälsade på flera stycken och jag satt mest brevid honom och log bara . Flera tjejer stirrade bara på mig , det var någonting med han , men jag kunde inte klura ut vad . Han hade inte ens sagt vad han hette ännu , jag hade inte ens frågat . Men han var rolig , gullig och trevlig , det fick hela mig ur balans . Han påminde väldigt mycket om .. Justin . Dom var väldigt lika till sättet , påminnelsen av Justin fick mig att tänka på våran kyss , som bara vi visste om . Han hade aldrig skrivit eller hört av sig igen så därför hade jag aldrig sagt det till någon . Samvetet var ibland väldigt lågt när man  läste om fleratals tjejer som bad till gud varje dag om honom , själv brydde jag mig knappt . Jag slutade tänka på honom , det gjorde ändå bara ont . När vi kom ut ur klassrummet flinade han åt mig .
" Vill du följa med hem till mig sen efter skolan ? " Frågade han glatt .
" Javisst . " Svarade jag också med ett leende .
" Du sa aldrig vad du hette . " Skrattande han .
" Jag heter Nelly , vad heter du ? "
" Ryan , Ryan Butler . "


Kommentra nu vad ni tyckte , annars är det ingen roligt ;)


Kommentarer
Postat av: Rebecka

skitbra ju :D ,, fortsätt så jag vill läsa mera :D

2011-01-18 @ 16:15:57
Postat av: Cissi

Asså så j**a bra!!!! kan inte sluta läsa!!! Går verkligen inte!!!

2011-03-17 @ 18:46:39
URL: http://cissanzz.blogg.se/

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0