justinbsaga -

Hopeless.

Jeans? Aldrig, mina tjocka ben syntes. Tights? Ännu värre. Mjukisar? För slappt. Det sög, att vara gravid. Det enda jag kände mig som var tjock och ful. Det värsta var att jag skulle träffa Justin idag, och sedan skulle Felicia komma över med Isabelle. Eller tvärt om blir det nog. Jag försökte träffa Felicia, min brors dotter, så ofta som möjligt. Men det blir tufft, speciellt om man lever Natachas liv a la drama. Jag valde tillslut mjukisar, då det ändå var mitt favorit plagg. Till det valde jag en ljus stickad tröja som var ganska lös. Håret verkade vara livlöst idag, om jag plattade det verkade det alldeles för slickat, och lockiga bara stod ut åt alla håll. Varför kändes allt värdelöst? Det enda som egentligen hade gjort min dag hitills var när Delano kom och kysste mig på halsen och sa att jag var vacker vad jag än hade på mig, men det släppte såfort han hoppade in i duschen. Jag ville vara vacker, hon som alla mina vänners mammor gett beröm om. Eller när någon körde förbi och tutade, men jag kände mig inte längre som den samma person. Justin, jag vill inte gå ut idag. Kan inte du komma hit? Jag tvättade håret i handfatet snabbt och snurrade upp det till en boll med handuken. Mitt hår blev alltid så när det inte var nytvättat, så det kanske blev bättre om jag tvättade det. Justin svarade att han skulle komma, så jag varnade Delano som inte verkade bry sig speciellt mycket. Hans svartsjuka sida hade väl försvunnit lite, men det gällde nog bara för Justin.

"Hej bror." sa Delano och gjorde ett handslag med Justin. Det skrämde mig hur nära dom höll på att bli. Justin hälsade först på Delano, och sedan mig med en kindpuss. "Ska vi köra lite fifa?" Justin lät intresserad och dom började prata spel enda in till vardagsrummet när dom placerade sig på varsin soffa. Jag trängde min in i samma soffa som Delano och suckade, vilket ingen verkade märka av då dom var fullt upptagna med annat. "Det var ett tag sen jag hade tid med sånt här." skrattade Delano överlycklig.

Jag satt på soffan säkert en timme när dom inte ens verkade ha börjat, dom började snacka om yttligare något spel som dom skulle testa senare. Sedan bestämde dom att Justin skulle med Delano till något ställe senare idag. Visst hade jag velat att Justin och Delano skulle komma överens, men att börja umgås och sånt hade jag inte räknat med. Delano la ibland handen runt mig, pussade eller kysste mig, men inget verkade störa Justin.

Delano gick sedan ut för att röka en cigg, och ringa ett samtal så jag passade på. "Ni verkade ju verkligen komma överens." sa jag och låtsades kolla på mina naglar. "Ja, han är rolig att umgås med. Jag gillar han bara mer och mer." skrattade Justin. "Jaha." sa jag och log emot honom. Ett vackert leende fick jag tillbaka. "Du gillar det inte.." sa Justin förvånat och hade läst av mitt ansiktsuttryck. "Jag vill bara inte att-" Delano kom in och jag avbröt mig själv och log stort mot honom. "Älskling, jag sticker och hämtar pizza till oss. Vad vill ni ha?" Jag reste mig upp och Delano log stort medans Justin såg bekymrad ut, trots det gömde han det bakom ett stort falskt leende. "Jag tar en kebab pizza." "Och jag en.. hawaii, men klarar du dig själv?" Jag skrattade. "Jadå, bebis är ändå vaken och vild så.." Dom skrattade åt mig och jag satte på mig skorna. Delano kom för att ge mig en sedel ur hans bunt och kysste mig sedan kort. "Jag älskar dig mitt hjärta."

*

Få han riktigt full, han behöver det. Han släpps inte in innan klockan 2, just saying. Justin och Delano hade dragit ut, och jag vet att Delano behöver det. Så jag gjorde honom en tjänst. Själv hade jag bara popcorn och filmer som jag tänkt kolla på. Vissa är den här avundsjuka flickvännen som ligger hemma i timmar och tjatar på sin man att komma hem, men då var han säkert redan otrogen. Och en sån ville jag aldrig bli. Hm, okej. Jag tar hand om honom, älskar dig, godnatt. Jag skrattade, som om jag någonsin skulle kunna somna utan Delano vid min sida när han är ute.

Jag kollade på flera filmer, var inne på facebook och kollade på barn saker. Snart skulle våran ängel vara här. Det kändes som mina känslor behövde klarnas upp innan han kom till oss. Vad kände jag egentligen för Justin? Skulle jag forsätta mitt liv undrades om hur det skulle ha blivit med honom, hur många barn vi skulle ha.. För jag visste att jag älskade honom, alldeles för mycket för att det skulle kunna räknas som vänskap.

Hopeless.

Jeans? Aldrig, mina tjocka ben syntes. Tights? Ännu värre. Mjukisar? För slappt. Det sög, att vara gravid. Det enda jag kände mig som var tjock och ful. Det värsta var att jag skulle träffa Justin idag, och sedan skulle Felicia komma över med Isabelle. Eller tvärt om blir det nog. Jag försökte träffa Felicia, min brors dotter, så ofta som möjligt. Men det blir tufft, speciellt om man lever Natachas liv a la drama. Jag valde tillslut mjukisar, då det ändå var mitt favorit plagg. Till det valde jag en ljus stickad tröja som var ganska lös. Håret verkade vara livlöst idag, om jag plattade det verkade det alldeles för slickat, och lockiga bara stod ut åt alla håll. Varför kändes allt värdelöst? Det enda som egentligen hade gjort min dag hitills var när Delano kom och kysste mig på halsen och sa att jag var vacker vad jag än hade på mig, men det släppte såfort han hoppade in i duschen. Jag ville vara vacker, hon som alla mina vänners mammor gett beröm om. Eller när någon körde förbi och tutade, men jag kände mig inte längre som den samma person. Justin, jag vill inte gå ut idag. Kan inte du komma hit? Jag tvättade håret i handfatet snabbt och snurrade upp det till en boll med handuken. Mitt hår blev alltid så när det inte var nytvättat, så det kanske blev bättre om jag tvättade det. Justin svarade att han skulle komma, så jag varnade Delano som inte verkade bry sig speciellt mycket. Hans svartsjuka sida hade väl försvunnit lite, men det gällde nog bara för Justin.

"Hej bror." sa Delano och gjorde ett handslag med Justin. Det skrämde mig hur nära dom höll på att bli. Justin hälsade först på Delano, och sedan mig med en kindpuss. "Ska vi köra lite fifa?" Justin lät intresserad och dom började prata spel enda in till vardagsrummet när dom placerade sig på varsin soffa. Jag trängde min in i samma soffa som Delano och suckade, vilket ingen verkade märka av då dom var fullt upptagna med annat. "Det var ett tag sen jag hade tid med sånt här." skrattade Delano överlycklig.

Jag satt på soffan säkert en timme när dom inte ens verkade ha börjat, dom började snacka om yttligare något spel som dom skulle testa senare. Sedan bestämde dom att Justin skulle med Delano till något ställe senare idag. Visst hade jag velat att Justin och Delano skulle komma överens, men att börja umgås och sånt hade jag inte räknat med. Delano la ibland handen runt mig, pussade eller kysste mig, men inget verkade störa Justin.

Delano gick sedan ut för att röka en cigg, och ringa ett samtal så jag passade på. "Ni verkade ju verkligen komma överens." sa jag och låtsades kolla på mina naglar. "Ja, han är rolig att umgås med. Jag gillar han bara mer och mer." skrattade Justin. "Jaha." sa jag och log emot honom. Ett vackert leende fick jag tillbaka. "Du gillar det inte.." sa Justin förvånat och hade läst av mitt ansiktsuttryck. "Jag vill bara inte att-" Delano kom in och jag avbröt mig själv och log stort mot honom. "Älskling, jag sticker och hämtar pizza till oss. Vad vill ni ha?" Jag reste mig upp och Delano log stort medans Justin såg bekymrad ut, trots det gömde han det bakom ett stort falskt leende. "Jag tar en kebab pizza." "Och jag en.. hawaii, men klarar du dig själv?" Jag skrattade. "Jadå, bebis är ändå vaken och vild så.." Dom skrattade åt mig och jag satte på mig skorna. Delano kom för att ge mig en sedel ur hans bunt och kysste mig sedan kort. "Jag älskar dig mitt hjärta."

*

Få han riktigt full, han behöver det. Han släpps inte in innan klockan 2, just sayin'. Justin och Delano hade dragit ut, och jag vet att Delano behöver det. Så jag gjorde honom en tjänst. Själv hade jag bara popcorn och filmer som jag tänkt kolla på. Vissa är den här avundsjuka flickvännen som ligger hemma i timmar och tjatar på sin man att komma hem, men då var han säkert redan otrogen. Och en sån ville jag aldrig bli. Hm, okej. Jag tar hand om honom, älskar dig, godnatt. Jag skrattade, som om jag någonsin skulle kunna somna utan Delano vid min sida när han är ute.

Jag kollade på flera filmer, var inne på facebook och kollade på barn saker. Snart skulle våran ängel vara här. Det kändes som mina känslor behövde klarnas upp innan han kom till oss. Vad kände jag egentligen för Justin? Skulle jag forsätta mitt liv undrades om hur det skulle ha blivit med honom, hur många barn vi skulle ha.. För jag visste att jag älskade honom, alldeles för mycket för att det skulle kunna räknas som vänskap.

Lite mer drama kkommmer snart. Och om ni undrar varför jag vill ta bort kommentar saken, jo för annars känns det som jag är beronde av era kommentarer. Jag skriver liksom inte om ni inte kommenterar, så tror jag skulle uppdatera mer då. Men blir typ inspirerad av er, jag vet inte. Blä ska sluta skriva här & på storyn istället. Puss!

mitt internet är för segt för någon bild, sorry my babes!

låttips: Nicki Minaj - Starship

All my foult.

Jag trodde att Delano skulle bråka med Justin och förstöra grillningen, eller att något med någon som förstörde. Men det var allt mitt fel! Varför skulle jag alltid förstöra allting? Justin och Jennifer hade sex, men vem hade inte gjort misstag som full? Efter några timmar när det hade börjat mörkna var alla fortfarande kvar. Delano passade på att dricka lite, då han aldrig gjorde det annars. Samma sak med alla andra förutom jag och Lucy. Jag var gravid och Lucy ville inte låta mig vara den enda nyktra. Vi var ju som en och samma person. Dani kom då och då för att ge Lucy en kyss, vilket inte störde mig alls. Delano gjorde samma sak med mig, och Jennifer hängde efter Justin som lim. Hon verkade vara killarnas favorit idag, då dom hela tiden skulle bära och nypa henne. Dom retades med henne så hon slog dom på låtsas och höll på, men det var kanske för att hon var den enda tjejen som var därborta nere på gården medans jag och Lucy satt under filtar på terassen. Det var fullt med tända ljus och snacks som vi satt och åt med lite cola. Mysigt var det. "Jag borde inte vara sur, eller hur?" Lucy's skrattande tystnade. "Du vet själv hur Jennifer blir när hon dricker. Så nej, inte egentligen. Kolla bara på hur hon hänger på Dani." Hon hade rätt, hon hängde både på Justin och Dani. Den enda skillnaden var att Justin inte höll på med henne, vilket Dani gjorde. Hon verkade uppskatta det.

Efter ännu en timme gick jag in för att gå på toaletten, jag råkade öppna dörren precis då Justin tvättade sina händer. "Ursäkta." sa jag och var påväg ut när Justin sa att det var lugnt. Jag stannade kvar i dörröppningen och väntade på tills han var klar. "Förlåt. Jag borde inte vara sur på dig. Det var inte meningen att bli så upprörd." Han log stort emot mig, "det är lugnt. Förlåt själv, det enda jag har att skylla på att att jag var skitfull. Jag mindes ingenting först, men några saker minns jag nu." Jag skrattade och vi gav varandra en kram. "Det tar emot att säga det här, men du och Delano passar verkligen jätte bra tillsammans. Ni är som.. menade för varandra." Jag blev chockad över att Justin sa något sånt, så jag kunde inte låta bli att rodna och krama om honom väldigt hårt. "Tack Justin, jag är så glad över att du tycker det!" Han log och sedan försvann han ut igen och jag gick in på toaletten. När jag öppnade dörren dock så såg jag något som jag gärna hade sluppit, Dani och Jennifers tungor i varandras munnar. Och det jag ännu mindre skulle hända, Lucy som kom upp för trapporna och såg precis samma sak. "Vad gör ni?" sa hon först alldeles chockat och när dom hoppade till och såg Lucy försökte Dani gå för att krama om henne men hon backade undan. "Gå bort från mig." sa hon och forsatte backa och hålla fram händerna. "Lucy förlåt, jag vet inte vad som tog åt mig-" "BACKA BORT FRÅN MIG SA JAG!" "LUCY!" Jag sprang fram till henne för att hålla om henne och puttade bort Dani från henne. "Du kan inte bli sur för det där!" utbrast Dani och alla utifrån hade kommit in för att se vad som hände. "INTE BLI SUR?! DIN JÄVLA IDIOT, JAG HATAR DIG!" Hon tog tag i en vas och kastade den mot Dani. Men den träffade inte. Istället sprack den och blev tusen delar i en smäll. Dani som verkade helt förvirrad kom Delano och höll fast honom. "DIN FUCKING JÄVLA BÖG!" skrek Lucy hysteriskt samtidigt som hon svingade med armarna för att komma loss. Vilket hon gjorde tillslut för att hennes hand råkade slå till min mage en gång och då släppte jag henne automatiskt. Både Delano och Justin märkte det så Justin sprang för att ta henne, men då hade hon redan kommit fram till Dani och börjat slå honom tills Justin slet loss henne. Han höll fast hennes armar och drog ner henne till undervåningen, där jag försökte lugna ner henne.

Efter ett tag hade hon lugnat ner sig, och hon började be om ursäkt flera gånger för att hon slagit till min mage med jag sa att det var lugnt. När chocken lagt sig så började hon gråta, och Justin lämnade oss ifred när jag försökte trösta henne så mycket som gick. Vi bestämde oss för att åka hem till mig och Delano, även han följde med och jag körde bilen. Även fast jag inte ville se min bästa vän sårad, så kändes det iallafall skönt att all drama inte var mellan mig, Justin och Delano.

All my foult.

Jag trodde att Delano skulle bråka med Justin och förstöra grillningen, eller att något med någon som förstörde. Men det var allt mitt fel! Varför skulle jag alltid förstöra allting? Justin och Jennifer hade sex, men vem hade inte gjort misstag som full? Efter några timmar när det hade börjat mörkna var alla fortfarande kvar. Delano passade på att dricka lite, då han aldrig gjorde det annars. Samma sak med alla andra förutom jag och Lucy. Jag var gravid och Lucy ville inte låta mig vara den enda nyktra. Vi var ju som en och samma person. Dani kom då och då för att ge Lucy en kyss, vilket inte störde mig alls. Delano gjorde samma sak med mig, och Jennifer hängde efter Justin som lim. Hon verkade vara killarnas favorit idag, då dom hela tiden skulle bära och nypa henne. Dom retades med henne så hon slog dom på låtsas och höll på, men det var kanske för att hon var den enda tjejen som var därborta nere på gården medans jag och Lucy satt under filtar på terassen. Det var fullt med tända ljus och snacks som vi satt och åt med lite cola. Mysigt var det. "Jag borde inte vara sur, eller hur?" Lucy's skrattande tystnade. "Du vet själv hur Jennifer blir när hon dricker. Så nej, inte egentligen. Kolla bara på hur hon hänger på Dani." Hon hade rätt, hon hängde både på Justin och Dani. Den enda skillnaden var att Justin inte höll på med henne, vilket Dani gjorde. Hon verkade uppskatta det.

Efter ännu en timme gick jag in för att gå på toaletten, jag råkade öppna dörren precis då Justin tvättade sina händer. "Ursäkta." sa jag och var påväg ut när Justin sa att det var lugnt. Jag stannade kvar i dörröppningen och väntade på tills han var klar. "Förlåt. Jag borde inte vara sur på dig. Det var inte meningen att bli så upprörd." Han log stort emot mig, "det är lugnt. Förlåt själv, det enda jag har att skylla på att att jag var skitfull. Jag mindes ingenting först, men några saker minns jag nu." Jag skrattade och vi gav varandra en kram. "Det tar emot att säga det här, men du och Delano passar verkligen jätte bra tillsammans. Ni är som.. menade för varandra." Jag blev chockad över att Justin sa något sånt, så jag kunde inte låta bli att rodna och krama om honom väldigt hårt. "Tack Justin, jag är så glad över att du tycker det!" Han log och sedan försvann han ut igen och jag gick in på toaletten. När jag öppnade dörren dock så såg jag något som jag gärna hade sluppit, Dani och Jennifers tungor i varandras munnar. Och det jag ännu mindre skulle hända, Lucy som kom upp för trapporna och såg precis samma sak. "Vad gör ni?" sa hon först alldeles chockat och när dom hoppade till och såg Lucy försökte Dani gå för att krama om henne men hon backade undan. "Gå bort från mig." sa hon och forsatte backa och hålla fram händerna. "Lucy förlåt, jag vet inte vad som tog åt mig-" "BACKA BORT FRÅN MIG SA JAG!" "LUCY!" Jag sprang fram till henne för att hålla om henne och puttade bort Dani från henne. "Du kan inte bli sur för det där!" utbrast Dani och alla utifrån hade kommit in för att se vad som hände. "INTE BLI SUR?! DIN JÄVLA IDIOT, JAG HATAR DIG!" Hon tog tag i en vas och kastade den mot Dani. Men den träffade inte. Istället sprack den och blev tusen delar i en smäll. Dani som verkade helt förvirrad kom Delano och höll fast honom. "DIN FUCKING JÄVLA BÖG!" skrek Lucy hysteriskt samtidigt som hon svingade med armarna för att komma loss. Vilket hon gjorde tillslut för att hennes hand råkade slå till min mage en gång och då släppte jag henne automatiskt. Både Delano och Justin märkte det så Justin sprang för att ta henne, men då hade hon redan kommit fram till Dani och börjat slå honom tills Justin slet loss henne. Han höll fast hennes armar och drog ner henne till undervåningen, där jag försökte lugna ner henne.

Efter ett tag hade hon lugnat ner sig, och hon började be om ursäkt flera gånger för att hon slagit till min mage med jag sa att det var lugnt. När chocken lagt sig så började hon gråta, och Justin lämnade oss ifred när jag försökte trösta henne så mycket som gick. Vi bestämde oss för att åka hem till mig och Delano, även han följde med och jag körde bilen. Även fast jag inte ville se min bästa vän sårad, så kändes det iallafall skönt att all drama inte var mellan mig, Justin och Delano.

Danza Pausa

Femte månaden. "Justin kommer tillbaka idag." meddelade jag Delano som kom in med en handduk runt midjan. Jag la armarna runt hans hals, "jag vet. Men istället för att du ska träffa honom själv ska vi ha en grillfest på Danis gård. Han är bjuden, han kan ta med sig vilka han vill. Bara han meddelar hur många." Jag höjde ögonbrynen samtidigt som jag rörde höfterna till musiken. Han hade lagt sina händer på mina höfter. "Hm. Mina två ex och min blivande man tillsammans på en gård. Kan inte sluta bra." skrattade jag. "Jag håller koll." sa han och blinkade med ögat innan han kysste mig.

*

"Lucy, du inser att något kommer hända va?" hon tittade på mig med orolig blick. "Asså jag, du, Dani, Delano, Justin, Alfredo, Jennifer och Johannes. Oh.. mygod." Jag hade dragit på mig en svart adidas hoodie med guld märke fram och ljusa jeans. Håret hängde lockigt efter en fläta på ena sidan, och jag var sminkad. Delano skulle hämta oss om tio minuter, och hjärtat bultade i bröstet. "tur att du är tillsammans med Dani nu iallafall." Ett mindre problem, vad som skrämde mig var, Delano och Justin i samma område, plus mig.

*

Justins bil rullade in på infarten, jag behövde inte ens se den för att veta att det var hans. Så special gjord som den var hörde den inte ens in till området. Bäst att han hade alarm innan den blev snodd. "Hej." sa Justin med ett osäkert leende tillsammans med Alfredo och kom för att hälsa på alla. Jag och Delano satt på terassen, Delano hade bara kommit för att kyssa mig innan han forsatte grilla. "Hej grabben." sa Delano och han klappade Justin på ryggen samtidigt som dom hälsade. Varje sekund som dom rördes vid stannade mitt hjärta, och jag lät solglasögonen vara på så jag kunde studera dom båda två i hemlighet. Justin struntade i att hälsa på mig speciellt mycket, det var lika bra. Han gick ner med Dani och Alfredo och Delano. Dom pratade på om något som jag inte hörde. "Jennifer, du verkar hålla koll på Justin." skrattade Lucy och Jennifer hade inte släppt blicken från honom. "Nej, fan jag kom på att han och jag hade fan sex förut på en fest. Knas.." Jag drog in andan snabbt, "Va?!" "Ja, kanske bara tre månader sen." Jag började räkna tyst i mitt huvud. Det måste vart då när jag och Justin inte pratade alls. Men jag visste inte varför? Justin hade träffat henne och mig tillsammans på den första festen som vi hade varit tillsammans på. Det värsta var att han aldrig sagt det. "Hm, undra om han är ledig ikväll.." sa hon med ett skratt och Lucy skrattade osäkert med. Då kom Delano och alla med den färdiga maten och vi alla satte oss vid ett långbord. Jag hamnade mellan Delano och Dani, mitt emot mig satt Justin. Ilskan bubblade inom mig, blandat med sorg. När jag hörde Justins skratt till Jennifers skämt så blev det värre.

Vi åt klart, och jag hade hela tiden lust att slänga mig ur någonting. Men tänkte att det var bäst att låta bli, för att annars skulle Delano tro att jag var avundsjuk eller något. "Du verkar ledsen.." sa Justin och satte sig bredvid mig. "Ja, insåg precis att man inte ens kan lita på dem man älskar. Och tro mig - jag snackar inte om Delano." blicken gled på Justin, och sedan Jennifer. Trots att jag inte var ett dugg sur på henne. Men bara så han visste vad det handlade om. "Förlåt, jag var full. Det bara.." "Hände." fyllde jag i. "Jag äcklas." sa jag och reste mig upp bara för att ställde mig i Delanos famn. "Har något hänt bebis?" Jag skakade på huvudet och vi kysstes snabbt, "Tack för att du finns."

Danza Pausa

Femte månaden. "Justin kommer tillbaka idag." meddelade jag Delano som kom in med en handduk runt midjan. Jag la armarna runt hans hals, "jag vet. Men istället för att du ska träffa honom själv ska vi ha en grillfest på Danis gård. Han är bjuden, han kan ta med sig vilka han vill. Bara han meddelar hur många." Jag höjde ögonbrynen samtidigt som jag rörde höfterna till musiken. Han hade lagt sina händer på mina höfter. "Hm. Mina två ex och min blivande man tillsammans på en gård. Kan inte sluta bra." skrattade jag. "Jag håller koll." sa han och blinkade med ögat innan han kysste mig.

*

"Lucy, du inser att något kommer hända va?" hon tittade på mig med orolig blick. "Asså jag, du, Dani, Delano, Justin, Alfredo, Jennifer och Johannes. Oh.. mygod." Jag hade dragit på mig en svart adidas hoodie med guld märke fram och ljusa jeans. Håret hängde lockigt efter en fläta på ena sidan, och jag var sminkad. Delano skulle hämta oss om tio minuter, och hjärtat bultade i bröstet. "tur att du är tillsammans med Dani nu iallafall." Ett mindre problem, vad som skrämde mig var, Delano och Justin i samma område, plus mig.

*

Justins bil rullade in på infarten, jag behövde inte ens se den för att veta att det var hans. Så special gjord som den var hörde den inte ens in till området. Bäst att han hade alarm innan den blev snodd. "Hej." sa Justin med ett osäkert leende tillsammans med Alfredo och kom för att hälsa på alla. Jag och Delano satt på terassen, Delano hade bara kommit för att kyssa mig innan han forsatte grilla. "Hej grabben." sa Delano och han klappade Justin på ryggen samtidigt som dom hälsade. Varje sekund som dom rördes vid stannade mitt hjärta, och jag lät solglasögonen vara på så jag kunde studera dom båda två i hemlighet. Justin struntade i att hälsa på mig speciellt mycket, det var lika bra. Han gick ner med Dani och Alfredo och Delano. Dom pratade på om något som jag inte hörde. "Jennifer, du verkar hålla koll på Justin." skrattade Lucy och Jennifer hade inte släppt blicken från honom. "Nej, fan jag kom på att han och jag hade fan sex förut på en fest. Knas.." Jag drog in andan snabbt, "Va?!" "Ja, kanske bara tre månader sen." Jag började räkna tyst i mitt huvud. Det måste vart då när jag och Justin inte pratade alls. Men jag visste inte varför? Justin hade träffat henne och mig tillsammans på den första festen som vi hade varit tillsammans på. Det värsta var att han aldrig sagt det. "Hm, undra om han är ledig ikväll.." sa hon med ett skratt och Lucy skrattade osäkert med. Då kom Delano och alla med den färdiga maten och vi alla satte oss vid ett långbord. Jag hamnade mellan Delano och Dani, mitt emot mig satt Justin. Ilskan bubblade inom mig, blandat med sorg. När jag hörde Justins skratt till Jennifers skämt så blev det värre.

Vi åt klart, och jag hade hela tiden lust att slänga mig ur någonting. Men tänkte att det var bäst att låta bli, för att annars skulle Delano tro att jag var avundsjuk eller något. "Du verkar ledsen.." sa Justin och satte sig bredvid mig. "Ja, insåg precis att man inte ens kan lita på dem man älskar. Och tro mig - jag snackar inte om Delano." blicken gled på Justin, och sedan Jennifer. Trots att jag inte var ett dugg sur på henne. Men bara så han visste vad det handlade om. "Förlåt, jag var full. Det bara.." "Hände." fyllde jag i. "Jag äcklas." sa jag och reste mig upp bara för att ställde mig i Delanos famn. "Har något hänt bebis?" Jag skakade på huvudet och vi kysstes snabbt, "Tack för att du finns."

Jag har lust att ta bort möjligeheten att kommentera.. men känns onödigt med tanke på att det är kanske bara någon månad kvar tills novellen ligger nerstängd.. Jaja, vad tycker ni bebisar?

Late night.

Bussen åkte sakta genom 141, små killar kickade boll på gården till dom stora höghusen. I ett utav dom hade jag själv bott, men sedan flyttat till ett annat. Tankarna gled in på Justin. Precis som dom gjorde varje dag. Jag smsade honom, trots att jag inte ville verka för hängig. Hej Justin, när ska vi ses igen? Men han svarade inte. Han hade säkert fullt upp. Jag skulle hem till Emilio, det hade gått en hel vecka sen jag hade sett Justin sist. Dagarna flög förbi bokstavligen, det var som att jag vaknade upp ,åt och gick och la mig igen.

Delano hade fixat i Antonios rum tillsammans med hans kompis. Jag kollade till dom ibland, men dom verkade klara det ganska galant. Det blev blåa väggar iallafall. "Bror, vart ska vi sätta upp hyllan?" Han jobbade shirtless, vilken gjorde mig galen inombords. Justins kropp var snygg, men Delanos var perfekt. "Jag går ut med Lucy en sväng. Går det bra?" han nickade och kom för att pussa mig innan jag gick. Jag hade bara på mig ett linne, och det åkte hela tiden upp för magen hade vuxit så mycket.

"Lucy är inte det där Justin?" hon hann inte ens svara innan jag hade rusat fram till honom och han bar upp mig när jag kramade om honom. Så mycket hade jag saknat honom. Jag drog in hans doft. "Haha, hej Tacha." Alfredo log bredvid, och Justins röst lät lycklig. "Hejsan." kanske en svag rodnad syntes i mitt ansikte. Lucy kom bakom mig och kramade också om båda två. "Det var länge sen man såg dig lillbruden." skrattade Freddo och boxade till Lucy lite. Det var ingen hemlighet att han gillade henne lite. "Du, jag kan inte svara på sms. Min mamma har spärrat min telefon." flinade Justin. "När åker du tillbaka? Du kan inte få Justin föralltid till förorten." skrattade jag trots att jag inte ville att han skulle tillbaka. "Kanske nästa vecka. Jag har stannat förlänge redan." sa Justin en aning ledsen. "Jaha.. okej." jag vände mig mot honom och vi började gå. "Du klarar dig utan mig tjejen. Är tillbaka om en månad promise!" Jag flätade i min hand i hans. Spelade ingen roll om någon av Delanos vänner såg mig. "Din mage börjar verkligen växa." skrattade Alfredo. "Jag vet. Det är min prins som växer." Jag la min hand på magen. Innan någon utav hann känna så kom Mandy från ingenstans. Henne som jag hade mobbat hur länge som helst, och hon höll på att svimma när hon såg Justin. "Juuuuuustin!!" Justin spärrade upp ögonen, det var inte ofta som folk här rusade fram till honom. Jag suckade och Lucy gjorde samma sak. "känner du henne?" hann Justin fråga innan hon stod framför oss. Hon kom fram och hoppade runt, tillslut lugnade hon ner sig när hon insåg att Justin inte riktigt var på humör. "Hej Mandy." skrattade jag och hon bitchblickade mig vilket Justin märkte. "Åh ryktet var visst sant. Alla snackar om dig Natacha, inte bra saker.." sa hon och flinade. "Mandy, du behöver inte ens bli gravid för att folk ska snacka skit om dig lilla tönt. Vi ses i skolan imorgon så ser vi vem som är tuff då." hon hade inget att säga och vände sig till Justin. "Justin hur kan du umgås med en hora som henne?" Justin spärrade upp ögonen, han var inte van att se mig såhär men han blev arg över det hon sa. "Ursäkta? Om du har problem kan du dra härifrån." Jag började skratta högt och vi började gå. Jag vände mig omtillslut. "Mandy inte ens din egna idol gillar dig, ses imorgon."

*

"Varför ska du till skolan?" stönade Delano i sängen, han kunde inte ens öppna ögonen för han var för trött. Jag hade redan dock på mig och var klar att klar. "Jag ska få dom sluta jiddra." "Natacha" forsatte han stöna "de är så dom är. Låt dom vara hjärtat." Jag skrattade och lutade mig mot honom och kysste honom. Han tog fast mig och vägrade släppa mig. "Du går inte dit sa jag." Vi båda skrattade när jag försökte slita mig loss. "Deeeelano!! Jag måste gååå." "Aldrig" skrattade han. Min telefon ringde och jag nådde att svara och sätta på högtalare. Det var Lucy, och Delano skrattade åt mig. "Ska jag börja gå?" "Jaa men Delano släpper inte loss mig!" stönade jag och Delano försökte pussa mig hela tiden så jag inte skulle kunna prata. "Börja inte gå Lucy." skrattade han och pressade åter sina läppar mot mina. "Mmmmm." fick jag bara fram. "Ni får gå på ett villkor. Jag följer med, med Dani." Jag suckade högt. "Men nej! Alla kommer springa iväg." "Okej, då är du fast här hela dagen." Han höll om hårdare för att visa att han menade allvar. "Jaja.." "Lucy gå ut om fem minuter, vi hämtar dig."

Late night.

Bussen åkte sakta genom 141, små killar kickade boll på gården till dom stora höghusen. I ett utav dom hade jag själv bott, men sedan flyttat till ett annat. Tankarna gled in på Justin. Precis som dom gjorde varje dag. Jag smsade honom, trots att jag inte ville verka för hängig. Hej Justin, när ska vi ses igen? Men han svarade inte. Han hade säkert fullt upp. Jag skulle hem till Emilio, det hade gått en hel vecka sen jag hade sett Justin sist. Dagarna flög förbi bokstavligen, det var som att jag vaknade upp ,åt och gick och la mig igen.

Delano hade fixat i Antonios rum tillsammans med hans kompis. Jag kollade till dom ibland, men dom verkade klara det ganska galant. Det blev blåa väggar iallafall. "Bror, vart ska vi sätta upp hyllan?" Han jobbade shirtless, vilken gjorde mig galen inombords. Justins kropp var snygg, men Delanos var perfekt. "Jag går ut med Lucy en sväng. Går det bra?" han nickade och kom för att pussa mig innan jag gick. Jag hade bara på mig ett linne, och det åkte hela tiden upp för magen hade vuxit så mycket.

"Lucy är inte det där Justin?" hon hann inte ens svara innan jag hade rusat fram till honom och han bar upp mig när jag kramade om honom. Så mycket hade jag saknat honom. Jag drog in hans doft. "Haha, hej Tacha." Alfredo log bredvid, och Justins röst lät lycklig. "Hejsan." kanske en svag rodnad syntes i mitt ansikte. Lucy kom bakom mig och kramade också om båda två. "Det var länge sen man såg dig lillbruden." skrattade Freddo och boxade till Lucy lite. Det var ingen hemlighet att han gillade henne lite. "Du, jag kan inte svara på sms. Min mamma har spärrat min telefon." flinade Justin. "När åker du tillbaka? Du kan inte få Justin föralltid till förorten." skrattade jag trots att jag inte ville att han skulle tillbaka. "Kanske nästa vecka. Jag har stannat förlänge redan." sa Justin en aning ledsen. "Jaha.. okej." jag vände mig mot honom och vi började gå. "Du klarar dig utan mig tjejen. Är tillbaka om en månad promise!" Jag flätade i min hand i hans. Spelade ingen roll om någon av Delanos vänner såg mig. "Din mage börjar verkligen växa." skrattade Alfredo. "Jag vet. Det är min prins som växer." Jag la min hand på magen. Innan någon utav hann känna så kom Mandy från ingenstans. Henne som jag hade mobbat hur länge som helst, och hon höll på att svimma när hon såg Justin. "Juuuuuustin!!" Justin spärrade upp ögonen, det var inte ofta som folk här rusade fram till honom. Jag suckade och Lucy gjorde samma sak. "känner du henne?" hann Justin fråga innan hon stod framför oss. Hon kom fram och hoppade runt, tillslut lugnade hon ner sig när hon insåg att Justin inte riktigt var på humör. "Hej Mandy." skrattade jag och hon bitchblickade mig vilket Justin märkte. "Åh ryktet var visst sant. Alla snackar om dig Natacha, inte bra saker.." sa hon och flinade. "Mandy, du behöver inte ens bli gravid för att folk ska snacka skit om dig lilla tönt. Vi ses i skolan imorgon så ser vi vem som är tuff då." hon hade inget att säga och vände sig till Justin. "Justin hur kan du umgås med en hora som henne?" Justin spärrade upp ögonen, han var inte van att se mig såhär men han blev arg över det hon sa. "Ursäkta? Om du har problem kan du dra härifrån." Jag började skratta högt och vi började gå. Jag vände mig omtillslut. "Mandy inte ens din egna idol gillar dig, ses imorgon."

*

"Varför ska du till skolan?" stönade Delano i sängen, han kunde inte ens öppna ögonen för han var för trött. Jag hade redan dock på mig och var klar att gå. "Jag ska få dom sluta jiddra." "Natacha" forsatte han stöna "de är så dom är. Låt dom vara hjärtat." Jag skrattade och lutade mig mot honom och kysste honom. Han tog fast mig och vägrade släppa mig. "Du går inte dit sa jag." Vi båda skrattade när jag försökte slita mig loss. "Deeeelano!! Jag måste gååå." "Aldrig" skrattade han. Min telefon ringde och jag nådde att svara och sätta på högtalare. Det var Lucy, och Delano skrattade åt mig. "Ska jag börja gå?" "Jaa men Delano släpper inte loss mig!" stönade jag och Delano försökte pussa mig hela tiden så jag inte skulle kunna prata. "Börja inte gå Lucy." skrattade han och pressade åter sina läppar mot mina. "Mmmmm." fick jag bara fram. "Ni får gå på ett villkor. Jag följer med, med Dani." Jag suckade högt. "Men nej! Alla kommer springa iväg." "Okej, då är du fast här hela dagen." Han höll om hårdare för att visa att han menade allvar. "Jaja.." "Lucy gå ut om fem minuter, vi hämtar dig."

Missa inte andra delen här under!

de funkade inte att få den mindre? :s aja

Flashback. spela uppifrån ner - dani m

12 MAJ 2010:

Skratten vägrade sluta, och det lät högt. Alla plugghästar stördes av det, dom tittade med en störande blick trots att dom inte vågade säga något. Dom som hade MVG, jo deras framtid var säkert som doktor eller advokater. Lucy och läraren hade ryckt ihop för tioende gången idag, och läraren uppskattade alltid när vi skolkade. Det var jag ganska säker på. "Ufftt, stick härifrån hora. orkar inte lyssna på dig." Lucy gungade bak med stolen och jag forsatte skratta och läraren bet ihop käkarna och pekade ut. "ut med dig." "Inga problem." Lucy reste sig och jag gjorde samma sak och vi gick ut medans de flesta glodde på oss, men alla dom som jag gillade skrattade bara. Vi satte oss utanför där alla gick förbi och sa något i stil med; "Som vanligt sitter ni här." Vi skrattade åt dom och la oss på bänkarna. Lärarna orkade inte ens prata med oss längre. Hugo gick förbi och jag sa att han skulle komma till mig. "Ey de var ni som smällde raketen nere vid skåpen va?" han log stort. Det var när det var rast och den hade exploderat mitt alla människor. Inget ovanligt, då det ibland hände sex gånger per dag. Lärarna hade inget humör idag, alla misstänkta fick kvarsittning, men ingen gick dit ändå. Då jag var en av dom själv. "Aa men säg inget bre. Man vet inte vem man ska lita på längre." Jag skakade på huvudet, "jag ber dig, smäll en i lärarens rum." Han skrattade och gick därifrån in på lektionen. Det var hans sista år, och han behövde iallafall minst G i alla ämnen. jag tog upp min mobil och ringde upp Nate. "Hej broor." sa jag. "Hej din lilla klenis." skrattade han. Han bar mig alltid upp och ner för att jag så "lätt." "Jaja, Åk hitåt nu och hämta oss." han skrattade och sa att dom skulle ta bussen snart. Dom var bara 16, och vi var 14. Någon ny lärare bad oss gå till lektionen, och någon lärare stod och pratade med en elev som trodde sig veta vem som smällt raketen, dessutom sa han att han trodde sig ha sett några röka gräs bakom skolan. Läraren visste inte att vi satt där, och jag kollade på den som stod bredvid. Dom hoppade till när jag kollade ditåt från stolen. "Golaren hah? Tror Hugo blir glad över att du har golat ner honom. Ta reda på fakta lill killen, du kommer inte få det bra." Läraren blev galen. "Du har ingenting med detta att göra." "Ursäkta, men han säger något som inte alls stämmer. Är inte det brott att anklaga någon för att röka gräs?" Han visste inte vad han skulle säga och gick förbi mig bara till lärarrummet. Kvar stod den lilla nya eleven. "Inte så smart att göra sådär, speciellt inte första året." Jag kollade på honom uppifrån och ner.

Nate, Tony och Dani kom in i skolan och alla småkillar ryggade undan direkt. Skulle jag också göra, dom såg stora och farliga ut för små killar. Dom satte sig med oss vid bänkarna, några av killarnas kompisar hälsade och pratade när dom gick förbi. Alla dom som gick sista året, bland annat Hugo. Jag sa till honom om anklagersna. "Ey, vi går ut och pratar. Här sitter fan vemsomhelst." Dani spottade på golvet och vi gick ut bakom skolan. Alla killar tog fram cigaretter som dom rökte, jag rökte några bloss men Lucy stod över. Dani drog mig intill sig och la ena handen runt mig och rökte med den andra. "Vem fan röker gräs i skolan bre? Jävla pajaser." skrattade Tony. "De var en annan kille jao. Jag svär dom kommer ringa socialen och skit." Dom började prata om någon bil som dom snott tillsammans, Lucy stod med Nate och jag med Dani. "Vi gitta till centrum nu."

Vi stack tillsammans till centrum, som vanligt. Paul följde också med, i bussen förstörde dom alla bänkarna därbak. Dom drog loss alla bänkarna, och det fick mig och Lucy skratta som galningar. Innan busschauförren märkte något så hade vi redan klivit av. "Ajj, du skulle sett hur mycket Delano frågade om dig." skrattade Dani i mitt öra. "När träffa du honom?" frågade jag chockat. "Igår på pizzerian på natten. Jag tror han vet om oss, kanske inte så smart att springa runt här bland alla. Jag är död om han får veta." flinade han. Vi hade hållt oss på avstånd när vi var ute tillsammans, jag lekte inte med riskerna. "Nu ses vi bara i tunneln på nätterna. Jag skulle vara hängd om han fick veta. Emilio skulle vara med då." "Du jag hörde om ungdomshemmet, han e galen." flinade han.

*

Klockan var två på natten, jag hade fixat i ordning mig och sedan gått ut. Mamma visste inget, och pappa var inte hemma. Emilio var ute som vanligt, han hade sagt till mig att han skulle komma imorgon först. Dani väntade under tunneln som var fem minuter från mig. Därunder stod han glad som vanligt. Men innan jag hann komma fram kom Delano, Q, och några andra killar emot mig och jag såg hur Dani försvann lika snabbt som vinden och bort mot sina vänner. Delano tog tag mig i ärmen och kollade mig rakt i ögonen. "Vad gör du här?" han lät inte speciellt glad. "Uhh." fick jag fram och jag såg Q flina bakom. "Lilla tjejen du ska vara hemma och sova nu." sa han log. Jag såg hur Delano kokade inombords. "Vi tar det här imorgon." och sedan gick han hem med mig.

*

"Vad fan håller du på med?" han puttade in mig i väggen. Jag började skratta och försökte kolla bort. "Jävla unge, ska jag ta fram pistolen så du fattar att jag är seriös?" Jag skakade på huvudet.

*

Två dagar hade gått, och idag höll jag mig hemma då vår familj och Delano skulle grilla. Det brukade vara dom dagarna som var bäst, när jag och Delano var såhär nära. Mamma och dom brydde sig inte när jag och Delano blev kärleksfulla på nätterna, men då hade dom oftast gått in. Då brukade jag, Delano och Emilio vara ute själva med Emilios andra vänner eller min pappas vänner. Ingen av dom la märke till det, men då drack alla förutom jag.

Maten var god, och jag och Delano satt bredvid varandra och retades med varandra. Sen lyssnade jag inte och han tog tag i mitt öra och drog i det, "släpp din apa." "Ursäkta, vad sa du?" han drog det ännu mer och jag kved till. "Säg snälla kära Delano." Det slutade med att jag vägrade säga, och han drog mer tills jag gav upp. "Apa är mitt påhitt, du behöver inte sno det." sa han och flinade emot mig. "Hm, vad ska jag kalla dig då?" Jag drog upp mina knän på stolen och han la armen runt mig. Dom andra kollade knappt på oss. "Du kan kalla mig älskling också, jag vet att du vill det." Jag skrattade. Vi forsatte hålla på, senare på kvällen så sa någon "Ni vet att kärlek börjar alltid med bråk." Då skrattade jag, "vill du inte ha en puss?" sa han och putade ut sina läppar mot mig. "Ja visst älskling." Varje gång jag gick in och hämta något så ropade han alltid, "Puss och kram, kom snart tillbaka." och när vi gick in tillsammans sa alla, "Hur vågar ni låta dom gå in tillsammans?" Men vi skrattade bara, och det blev bara värre ju senare det blev.

Flashback.

12 MAJ 2010:

Skratten vägrade sluta, och det lät högt. Alla plugghästar stördes av det, dom tittade med en störande blick trots att dom inte vågade säga något. Dom som hade MVG, jo deras framtid var säkert som doktor eller advokater. Lucy och läraren hade ryckt ihop för tioende gången idag, och läraren uppskattade alltid när vi skolkade. Det var jag ganska säker på. "Ufftt, stick härifrån hora. orkar inte lyssna på dig." Lucy gungade bak med stolen och jag forsatte skratta och läraren bet ihop käkarna och pekade ut. "ut med dig." "Inga problem." Lucy reste sig och jag gjorde samma sak och vi gick ut medans de flesta glodde på oss, men alla dom som jag gillade skrattade bara. Vi satte oss utanför där alla gick förbi och sa något i stil med; "Som vanligt sitter ni här." Vi skrattade åt dom och la oss på bänkarna. Lärarna orkade inte ens prata med oss längre. Hugo gick förbi och jag sa att han skulle komma till mig. "Ey de var ni som smällde raketen nere vid skåpen va?" han log stort. Det var när det var rast och den hade exploderat mitt alla människor. Inget ovanligt, då det ibland hände sex gånger per dag. Lärarna hade inget humör idag, alla misstänkta fick kvarsittning, men ingen gick dit ändå. Då jag var en av dom själv. "Aa men säg inget bre. Man vet inte vem man ska lita på längre." Jag skakade på huvudet, "jag ber dig, smäll en i lärarens rum." Han skrattade och gick därifrån in på lektionen. Det var hans sista år, och han behövde iallafall minst G i alla ämnen. jag tog upp min mobil och ringde upp Nate. "Hej broor." sa jag. "Hej din lilla klenis." skrattade han. Han bar mig alltid upp och ner för att jag så "lätt." "Jaja, Åk hitåt nu och hämta oss." han skrattade och sa att dom skulle ta bussen snart. Dom var bara 16, och vi var 14. Någon ny lärare bad oss gå till lektionen, och någon lärare stod och pratade med en elev som trodde sig veta vem som smällt raketen, dessutom sa han att han trodde sig ha sett några röka gräs bakom skolan. Läraren visste inte att vi satt där, och jag kollade på den som stod bredvid. Dom hoppade till när jag kollade ditåt från stolen. "Golaren hah? Tror Hugo blir glad över att du har golat ner honom. Ta reda på fakta lill killen, du kommer inte få det bra." Läraren blev galen. "Du har ingenting med detta att göra." "Ursäkta, men han säger något som inte alls stämmer. Är inte det brott att anklaga någon för att röka gräs?" Han visste inte vad han skulle säga och gick förbi mig bara till lärarrummet. Kvar stod den lilla nya eleven. "Inte så smart att göra sådär, speciellt inte första året." Jag kollade på honom uppifrån och ner.

Nate, Tony och Dani kom in i skolan och alla småkillar ryggade undan direkt. Skulle jag också göra, dom såg stora och farliga ut för små killar. Dom satte sig med oss vid bänkarna, några av killarnas kompisar hälsade och pratade när dom gick förbi. Alla dom som gick sista året, bland annat Hugo. Jag sa till honom om anklagersna. "Ey, vi går ut och pratar. Här sitter fan vemsomhelst." Dani spottade på golvet och vi gick ut bakom skolan. Alla killar tog fram cigaretter som dom rökte, jag rökte några bloss men Lucy stod över. Dani drog mig intill sig och la ena handen runt mig och rökte med den andra. "Vem fan röker gräs i skolan bre? Jävla pajaser." skrattade Tony. "De var en annan kille jao. Jag svär dom kommer ringa socialen och skit." Dom började prata om någon bil som dom snott tillsammans, Lucy stod med Nate och jag med Dani. "Vi gitta till centrum nu."

Vi stack tillsammans till centrum, som vanligt. Paul följde också med, i bussen förstörde dom alla bänkarna därbak. Dom drog loss alla bänkarna, och det fick mig och Lucy skratta som galningar. Innan busschauförren märkte något så hade vi redan klivit av. "Ajj, du skulle sett hur mycket Delano frågade om dig." skrattade Dani i mitt öra. "När träffa du honom?" frågade jag chockat. "Igår på pizzerian på natten. Jag tror han vet om oss, kanske inte så smart att springa runt här bland alla. Jag är död om han får veta." flinade han. Vi hade hållt oss på avstånd när vi var ute tillsammans, jag lekte inte med riskerna. "Nu ses vi bara i tunneln på nätterna. Jag skulle vara hängd om han fick veta. Emilio skulle vara med då." "Du jag hörde om ungdomshemmet, han e galen." flinade han.

*

Klockan var två på natten, jag hade fixat i ordning mig och sedan gått ut. Mamma visste inget, och pappa var inte hemma. Emilio var ute som vanligt, han hade sagt till mig att han skulle komma imorgon först. Dani väntade under tunneln som var fem minuter från mig. Därunder stod han glad som vanligt. Men innan jag hann komma fram kom Delano, Q, och några andra killar emot mig och jag såg hur Dani försvann lika snabbt som vinden och bort mot sina vänner. Delano tog tag mig i ärmen och kollade mig rakt i ögonen. "Vad gör du här?" han lät inte speciellt glad. "Uhh." fick jag fram och jag såg Q flina bakom. "Lilla tjejen du ska vara hemma och sova nu." sa han log. Jag såg hur Delano kokade inombords. "Vi tar det här imorgon." och sedan gick han hem med mig.

*

"Vad fan håller du på med?" han puttade in mig i väggen. Jag började skratta och försökte kolla bort. "Jävla unge, ska jag ta fram pistolen så du fattar att jag är seriös?" Jag skakade på huvudet.

*

Två dagar hade gått, och idag höll jag mig hemma då vår familj och Delano skulle grilla. Det brukade vara dom dagarna som var bäst, när jag och Delano var såhär nära. Mamma och dom brydde sig inte när jag och Delano blev kärleksfulla på nätterna, men då hade dom oftast gått in. Då brukade jag, Delano och Emilio vara ute själva med Emilios andra vänner. Ingen av dom la märke till det, men då drack alla förutom jag.

Maten var god, och jag och Delano satt bredvid varandra och retades med varandra. Sen lyssnade jag inte och han tog tag i mitt öra och drog i det, "släpp din apa." "Ursäkta, vad sa du?" han drog det ännu mer och jag kved till. "Säg snälla kära Delano." Det slutade med att jag vägrade säga, och han drog mer tills jag gav upp. "Apa är mitt påhitt, du behöver inte sno det." sa han och flinade emot mig. "Hm, vad ska jag kalla dig då?" Jag drog upp mina knän på stolen och han la armen runt mig. Dom andra kollade knappt på oss. "Du kan kalla mig älskling också, jag vet att du vill det." Jag skrattade. Vi forsatte hålla på, senare på kvällen så sa någon "Ni vet att kärlek börjar alltid med bråk." Då skrattade jag, "vill du inte ha en puss?" sa han och putade ut sina läppar mot mig. "Ja visst älskling." Varje gång jag gick in och hämta något så ropade han alltid, "Puss och kram, kom snart tillbaka." och när vi gick in tillsammans sa alla, "Hur vågar ni låta dom gå in tillsammans?" Men vi skrattade bara, och det blev bara värre ju senare det blev.

Bara en tillbaka blick.. :)

It's like the first time we met.

Ni vet den där scenen i twilight när Edward lämnar Bella till Jake på gränsen? Så var det med mig, Delano och Justin. Delano körde och lämnade mig till vägen där Justin väntade med sin bil. Delano drog mig intill sin famn framför Justins ögon och kysste mig passionerat. "Jag hämtar dig prick åtta här. Se till att han vet det." Sedan lämnade han mig och när jag kom till Justin så kramade han om mig framför Delanos ögon. "Utmana inte ödet." "Äh, snart kommer jag kidnappa dig tjejen." Jag skrattade och satte mig i hans bil och vi åkte iväg. Ju längre bort vi kom desto mer regnade det, och tillslut smattrade det mot fönstret så mycket att man inte ens kunde se igenom. "hm, vi måste nog stanna till på vägkanten för jag ser inte ett piss." han körde till in på vägkanten och helt plötsligt började det blixtra. Två gånger i minuten och jag tryckte mig hårt mot bänken och höll för ögonen nära tårar. "Vad är det?" "Jag är rädd.." kved jag och han gjorde så att bänkarna därbak blev helt raka som platt bara, och sedan drog han fram massa filtar. "Vi lägger oss härbak och lyssnar på musik." Han höjde radion och jag skrattade fånigt åt honom, men tillslut la vi oss där båda två. jag älskade det, det var något töntigt som jag aldrig skulle kunna ha gjort med Delano te.x. "Justin.. jag ska gifta mig snart. Är det förbjudet att känna som jag känner för dig då?" Ett leende spreds i Justins ansikte. "Gift dig med mig då." Jag skakade på huvuvdet och skrattade. "Du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Justin, du lärde mig så många saker under vår korta tid tillsammans." Som vaddå?" Jag log, tänkte tillbaka på hur jag var då."jag sprang ute varje natt, satt i någon äcklig källare och trodde att det var här jag skulle leva hela mitt liv. Du lärde mig att drömma." "Du är så knäpp." log han.

Tiden gick snabbt med Justin. Alldeles för snabbt dessutom. "Om det var meningen att vi skulle vara tillsammans så skulle Gud få oss att hända." sa jag med något av en dyster röst. "Ja, jag vet. Men bara att jag vet att du är lycklig så klarar mig." log Justin och kysste min kind. Jag blundade när han gjorde det, "för du är lycklig med Delano. Det vet jag, jag ser det på dig." "Men.. jag vill så mycket. Vad är rätt?" Det var så många vägar inom, och alla ville åt olika håll. När jag var med Delano kändes det alternativet som det enda, att jag inte ens kunde tvivla. Men när jag var Justin så satte dom andra tankarna igång, vad var rätt? hur skulle jag veta? "Tvivla inte Natacha, det är Delano som är rätt för dig." En djup suck lämnade mina läppar, och jag kollade in i Justins ögon. "Om du säger så.." sa jag och var fortfarande osäker.

*

"Var det roligt med Justin?" Delano tittade på mig och tog min hand. Hans berörning fick hela min kropp varm och jag nickade. "Vi gjorde inte så mycket, men det var kul att träffa honom ändå." sa jag och avslöjade inte hur mycket jag faktiskt njutit av det. Det skulle bara såra Delano. "Vi åker hem till min mamma." Jag nickade.

Delanos mamma var väldigt trevlig och kärleksfull mot mig. Hon behandlade mig som sin egna dotter. Vi kunde diskutera allt mellan himmel och jord. Just idag handlade det om Delanos uppväxt och Antonio. Men tanke på att Delano och Emilio hade gjort i princip samma saker så ville jag förstås inte att dom skulle ha samma uppväxt. "Delano vet vilka misstag han gjort, och vad han kan hindra Antonio ifrån att göra." Delano hade kommit och satt sig med oss, och han hand vandrade på mina lår och ibland min midja. Bara sådär att det var mysigt. "Ja visst, mamma oroa dig inte." log Delano och hans mamma suckade. Delano kysste min kind, kärleksfull som han alltid var. "Gud var Emilio också skärpt till sig. Jag är så stolt över er två." sa hon och kollade på Delano. Bakom henne fanns en stort kors, som jag älskade. Vi hade ett liknade hemma hos oss. "Han har kommit in i vuxen livet nu." sa jag också stolt.

It's like the first time we met.

Ni vet den där scenen i twilight när Edward lämnar Bella till Jake på gränsen? Så var det med mig, Delano och Justin. Delano körde och lämnade mig till vägen där Justin väntade med sin bil. Delano drog mig intill sin famn framför Justins ögon och kysste mig passionerat. "Jag hämtar dig prick åtta här. Se till att han vet det." Sedan lämnade han mig och när jag kom till Justin så kramade han om mig framför Delanos ögon. "Utmana inte ödet." "Äh, snart kommer jag kidnappa dig tjejen." Jag skrattade och satte mig i hans bil och vi åkte iväg. Ju längre bort vi kom desto mer regnade det, och tillslut smattrade det mot fönstret så mycket att man inte ens kunde se igenom. "hm, vi måste nog stanna till på vägkanten för jag ser inte ett piss." han körde till in på vägkanten och helt plötsligt började det blixtra. Två gånger i minuten och jag tryckte mig hårt mot bänken och höll för ögonen nära tårar. "Vad är det?" "Jag är rädd.." kved jag och han gjorde så att bänkarna därbak blev helt raka som platt bara, och sedan drog han fram massa filtar. "Vi lägger oss härbak och lyssnar på musik." Han höjde radion och jag skrattade fånigt åt honom, men tillslut la vi oss där båda två. jag älskade det, det var något töntigt som jag aldrig skulle kunna ha gjort med Delano te.x. "Justin.. jag ska gifta mig snart. Är det förbjudet att känna som jag känner för dig då?" Ett leende spreds i Justins ansikte. "Gift dig med mig då." Jag skakade på huvuvdet och skrattade. "Du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Justin, du lärde mig så många saker under vår korta tid tillsammans." Som vaddå?" Jag log, tänkte tillbaka på hur jag var då."jag sprang ute varje natt, satt i någon äcklig källare och trodde att det var här jag skulle leva hela mitt liv. Du lärde mig att drömma." "Du är så knäpp." log han.

Tiden gick snabbt med Justin. Alldeles för snabbt dessutom. "Om det var meningen att vi skulle vara tillsammans så skulle Gud få oss att hända." sa jag med något av en dyster röst. "Ja, jag vet. Men bara att jag vet att du är lycklig så klarar mig." log Justin och kysste min kind. Jag blundade när han gjorde det, "för du är lycklig med Delano. Det vet jag, jag ser det på dig." "Men.. jag vill så mycket. Vad är rätt?" Det var så många vägar inom, och alla ville åt olika håll. När jag var med Delano kändes det alternativet som det enda, att jag inte ens kunde tvivla. Men när jag var Justin så satte dom andra tankarna igång, vad var rätt? hur skulle jag veta? "Tvivla inte Natacha, det är Delano som är rätt för dig." En djup suck lämnade mina läppar, och jag kollade in i Justins ögon. "Om du säger så.." sa jag och var fortfarande osäker.

*

"Var det roligt med Justin?" Delano tittade på mig och tog min hand. Hans berörning fick hela min kropp varm och jag nickade. "Vi gjorde inte så mycket, men det var kul att träffa honom ändå." sa jag och avslöjade inte hur mycket jag faktiskt njutit av det. Det skulle bara såra Delano. "Vi åker hem till min mamma." Jag nickade.

Delanos mamma var väldigt trevlig och kärleksfull mot mig. Hon behandlade mig som sin egna dotter. Vi kunde diskutera allt mellan himmel och jord. Just idag handlade det om Delanos uppväxt och Antonio. Men tanke på att Delano och Emilio hade gjort i princip samma saker så ville jag förstås inte att dom skulle ha samma uppväxt. "Delano vet vilka misstag han gjort, och vad han kan hindra Antonio ifrån att göra." Delano hade kommit och satt sig med oss, och han hand vandrade på mina lår och ibland min midja. Bara sådär att det var mysigt. "Ja visst, mamma oroa dig inte." log Delano och hans mamma suckade. Delano kysste min kind, kärleksfull som han alltid var. "Gud var Emilio också skärpt till sig. Jag är så stolt över er två." sa hon och kollade på Delano. Bakom henne fanns en stort kors, som jag älskade. Vi hade ett liknade hemma hos oss. "Han har kommit in i vuxen livet nu." sa jag också stolt.

Haha ni alla är TEAM BIEBER, men ni kommer gilla det snart ska ni få se:)

Delano, you need to listen and understand me.

"Justin.. jag vill inte längre behöva förlora Delano. Så jag tycker du ska ringa eller träffa honom själv. Berätta till honom varför du vill träffa mig, och att du inte vill vara tillsammans med mig. Delano är faktiskt en ängel, om bara du kunde se det." Han verkade ta in mitt förslag, och kanske t.o.m tänka över det. Vilket jag hoppades, då jag också ville se Justin. Speciellt Antonio, att han skulle få chansen att lära känna Justin. "Om jag gör det, och han säger nej. Vad gör vi då?" Det var som om han hade läst mina tankar. Hela scenariot påminde om några tonåringar som ville forsätta ses fast deras föräldrar förbjudit det. "Då får väl jag försöka.. eller så får vi ta det som det är." han suckade djupt. "Jag möter upp honom ikväll, och sen vet vi."

*

Delano sa inte ens till mig att han skulle träffa Justin ikväll, utan sa bara att han skulle ut med grabbarna. Jag lät det vara, då jag inte ville avslöja mig själv att jag själv hade träffat honom. Sedan när Antonio skulle komma till världen, så skulle Delano bli en pappa mer som Emilio blev. Inga mer sena kvällar och så, men det var mest jag som tvingade honom ut på kvällarna så att tiden kändes mer värdefull sen när man var tillsammans. Jag hade bett Justin smsa mig direkt efter för att se hur det gick, och han hade med sig Kenny som Delano visste. Inte för att han själv var rädd, utan för att han inte fick gå utan Kenny någon mer. Ingenstans. Det kändes ju delvis som mitt fel. Men nu var jag iallafall säker på att Delano inte skulle hitta på något dumt.

Jag väntade timmar på smset, som tillslut kom. Mitt hjärta slog hårt medans jag öppnade smset. Han kommer berätta till dig.. men vi får ses ibland för han vet själv att du lider utav att inte träffa mig. Han sa att han vet att du fortfarande älskar mig, men att han inte säger något om det. Han litar på dig! :) Ett väldigt stor och tung sten lättade från mitt hjärta, det var nästan som om jag flög upp med vingar. Jag var nära på att börja gråta, men då skulle jag bara avslöja mig själv. Jag raderade smset och inte många minuter efter det kom Delano in. Han mysade sig in med mig i sängen och kysste mig flera gånger samtidigt som han smekte min mage. "Jag var och träffade Justin." Jag spärrade upp ögonen och blev stel, precis som jag hade reagerat annars också om jag inte hade vetat. "Varför?" "Han vill se dig och barnet. Jag låter er träffas, för jag litar på dig att du inte sårar mig. Men det beror ju på dig också, om du vill träffa honom." Jag drog min hand över hans ansikte. "Blir du sur om jag vill träffa honom? Skulle aldrig såra dig, men jag vill inte förlora kontakten med honom om du förstår hur jag menar.." Han log, "nej. Men ring till honom imorgon så löser det sig. Jag älskar dig min ängel, hoppas du vet det." Vi kysstes igen och kramades massor. "Jag älskar dig med, och snart får jag bli din fru."

Delano, you need to listen and understand me.

"Justin.. jag vill inte längre behöva förlora Delano. Så jag tycker du ska ringa eller träffa honom själv. Berätta till honom varför du vill träffa mig, och att du inte vill vara tillsammans med mig. Delano är faktiskt en ängel, om bara du kunde se det." Han verkade ta in mitt förslag, och kanske t.o.m tänka över det. Vilket jag hoppades, då jag också ville se Justin. Speciellt Antonio, att han skulle få chansen att lära känna Justin. "Om jag gör det, och han säger nej. Vad gör vi då?" Det var som om han hade läst mina tankar. Hela scenariot påminde om några tonåringar som ville forsätta ses fast deras föräldrar förbjudit det. "Då får väl jag försöka.. eller så får vi ta det som det är." han suckade djupt. "Jag möter upp honom ikväll, och sen vet vi."

*

Delano sa inte ens till mig att han skulle träffa Justin ikväll, utan sa bara att han skulle ut med grabbarna. Jag lät det vara, då jag inte ville avslöja mig själv att jag själv hade träffat honom. Sedan när Antonio skulle komma till världen, så skulle Delano bli en pappa mer som Emilio blev. Inga mer sena kvällar och så, men det var mest jag som tvingade honom ut på kvällarna så att tiden kändes mer värdefull sen när man var tillsammans. Jag hade bett Justin smsa mig direkt efter för att se hur det gick, och han hade med sig Kenny som Delano visste. Inte för att han själv var rädd, utan för att han inte fick gå utan Kenny någon mer. Ingenstans. Det kändes ju delvis som mitt fel. Men nu var jag iallafall säker på att Delano inte skulle hitta på något dumt.

Jag väntade timmar på smset, som tillslut kom. Mitt hjärta slog hårt medans jag öppnade smset. Han kommer berätta till dig.. men vi får ses ibland för han vet själv att du lider utav att inte träffa mig. Han sa att han vet att du fortfarande älskar mig, men att han inte säger något om det. Han litar på dig! :) Ett väldigt stor och tung sten lättade från mitt hjärta, det var nästan som om jag flög upp med vingar. Jag var nära på att börja gråta, men då skulle jag bara avslöja mig själv. Jag raderade smset och inte många minuter efter det kom Delano in. Han mysade sig in med mig i sängen och kysste mig flera gånger samtidigt som han smekte min mage. "Jag var och träffade Justin." Jag spärrade upp ögonen och blev stel, precis som jag hade reagerat annars också om jag inte hade vetat. "Varför?" "Han vill se dig och barnet. Jag låter er träffas, för jag litar på dig att du inte sårar mig. Men det beror ju på dig också, om du vill träffa honom." Jag drog min hand över hans ansikte. "Blir du sur om jag vill träffa honom? Skulle aldrig såra dig, men jag vill inte förlora kontakten med honom om du förstår hur jag menar.." Han log, "nej. Men ring till honom imorgon så löser det sig. Jag älskar dig min ängel, hoppas du vet det." Vi kysstes igen och kramades massor. "Jag älskar dig med, och snart får jag bli din fru."

Hm, frågade ju för ett tag sen om ni var TEAM DELANO ELLER TEAM BIEBER, har ni ändrat åsikt? Det är inte nära slutet..

Alfredo.

Jag hoppade in i Delanos bil, som var nytvättad och helt ren som vanligt. Han satte på radion, och då kom Justins nya låt boyfriend. Jag tror inte Delano visste att det var han som sjöng, för då skulle han nog ha bytt kanal direkt. "Hoppas inte Justin är där." suckade Delano. Jag kan förstå att han hade svårt att lita på mig efter vad jag hade gjort. "Nej, jag har själv sagt till Delano att jag inte vill ha något alls att göra med Justin." "Aha okej." Jag log lite snett mot honom och tittade sedan fram med en tom blick. "Älskling.." mumlade jag och han kollade på mig. "Aa?" "Du tror väl inte att jag någonsin gjorde något mot Justin bakom din rygg?" Han tittade på mig en stund innan han tittade framåt. "Jag tänkte ju på det för att du inte sa någonting till mig. Så jag vet inte.." Jag drog händerna genom håret och suckade. "Jag är så.. arg på mig själv. Jag vill att du ska veta, att jag aldrig skulle göra det till dig. Aldrig!" "Var inte arg på dig själv. Jag tror dig, jag förlåter dig, och jag älskar dig." Han kysste mig trots att han körde bilen och man kan säga att en tung sten släpptes från mitt bröst.

*

Utanför porten träffade jag en gammal killkompis, jag kramade om honom. "Shoo broshan, vad händer bre?" Han var en utav dom jag brukade umgås med som mindre. Men de slutade när han åkte in på ungdomshemmet för att ha snott bilar. "Shoo, de e bra brushan, själv?" "Bra bra, de rullar. Har inte sett dig på fett länge jao." Jag skrattade. "Ring mig så kan vi ses." "Okej, måste gå nu vi hörs." han försvann och jag såg en yngre version av mig själv, trots att han var äldre än mig.

"Hej tjejen!" sa Alfredo glatt när jag klev in, och jag hängde min adidas jacka på kroken medans jag kollade skumt på honom. "Har något hänt eller?" Ett skratt lämnade hans läppar. "Nej, men vi sätter oss ner och pratar lite." "Okej, men Delano hämtar mig om två timmar så du vet." "Okej." Vi satte oss ner i en varsin fåtölj mitt emot varandra. Solen lyste utanför så balkongen var öppen, och han gav oss båda två en varsin vattenflaska. "Jag hörde att du sa upp kontakten med Justin." jag drack en klunk, "ja. Han behöver verkligen inte mig." Han snurrade lite på stolen, och jag kollade uppskattande mot mina mörka ben. Fanns inget värre än att vara blek, därför var det så skönt att jag hade en så mörk hudtoning kan man säga. Många som träffade mig sa att jag såg ut som en spanjor, vilket var halvt sant. "Det gör han." sa Alfredo snabbt. "Han är... fortfarande deprimerad. Visst bråket med Delano gjorde ju verkligen honom illa men han tänkte att det vore bäst för dig om ni slutade prata." Jag skrattade och drack igen, snart skulle jag vara sjukt kissnödig. "Hur mår han?" jag blev allvarlig. Fanns ju såklart inte en natt då jag inte tänkte på honom, och undrade om han mådde bra. "Jag tycker du ska fråga honom själv.." "Vadårå?" jag började titta mig runt omkring så jag nästan fall av stolen. Jag måste ha liknat något galet fan som precis fick veta att Justin befann sig i rummet. "sovrummet." meddelade Alfredo och jag reste mig. "Jag måste gå, jag kan inte göra dethär." Det verkade han dock ha hört, då han kom gåendes mot mig och suckade. "Jag låter inte dig gå, Natacha."

*

"Helvete helvete.. fuck asså.. Delano kommer aldrig förlåta mig. Vad gör du här?!" stönade jag och gick runt i hela lägenheten. Dom var ganska bestämda med att jag var tvungen att stanna kvar, och Justin satt på fotöljen framför mig och Alfredo satt ute på balkongen och rökte samtidigt som han pratade i telefon. Justin hade fortfarande bandage runt sin ena hand. "han kommer aldrig få veta. jag hoppar ut genom fönstret om jag måste det. " "Så du bryter dina ben också." suckade jag och jag insåg hur elak jag lät. "Förlåt." "Det gör inget. Sätt dig ner." Jag gjorde som han sa motvilligt och satte mig ner i soffan. Bulan på magen kändes större då Justin kollade på den. "Förlåt att jag gjorde som jag gjorde. Delano hatar mig så mycket, men finns det ingen möjlighet att vi ens får ses igen? Jag behöver se dig.."

Alfredo.

Jag hoppade in i Delanos bil, som var nytvättad och helt ren som vanligt. Han satte på radion, och då kom Justins nya låt boyfriend. Jag tror inte Delano visste att det var han som sjöng, för då skulle han nog ha bytt kanal direkt. "Hoppas inte Justin är där." suckade Delano. Jag kan förstå att han hade svårt att lita på mig efter vad jag hade gjort. "Nej, jag har själv sagt till Alfredo att jag inte vill ha något alls att göra med Justin." "Aha okej." Jag log lite snett mot honom och tittade sedan fram med en tom blick. "Älskling.." mumlade jag och han kollade på mig. "Aa?" "Du tror väl inte att jag någonsin gjorde något mot Justin bakom din rygg?" Han tittade på mig en stund innan han tittade framåt. "Jag tänkte ju på det för att du inte sa någonting till mig. Så jag vet inte.." Jag drog händerna genom håret och suckade. "Jag är så.. arg på mig själv. Jag vill att du ska veta, att jag aldrig skulle göra det till dig. Aldrig!" "Var inte arg på dig själv. Jag tror dig, jag förlåter dig, och jag älskar dig." Han kysste mig trots att han körde bilen och man kan säga att en tung sten släpptes från mitt bröst.

*

Utanför porten träffade jag en gammal killkompis, jag kramade om honom. "Shoo broshan, vad händer bre?" Han var en utav dom jag brukade umgås med som mindre. Men de slutade när han åkte in på ungdomshemmet för att ha snott bilar. "Shoo, de e bra brushan, själv?" "Bra bra, de rullar. Har inte sett dig på fett länge jao." Jag skrattade. "Ring mig så kan vi ses." "Okej, måste gå nu vi hörs." han försvann och jag såg en yngre version av mig själv, trots att han var äldre än mig.

"Hej tjejen!" sa Alfredo glatt när jag klev in, och jag hängde min adidas jacka på kroken medans jag kollade skumt på honom. "Har något hänt eller?" Ett skratt lämnade hans läppar. "Nej, men vi sätter oss ner och pratar lite." "Okej, men Delano hämtar mig om två timmar så du vet." "Okej." Vi satte oss ner i en varsin fåtölj mitt emot varandra. Solen lyste utanför så balkongen var öppen, och han gav oss båda två en varsin vattenflaska. "Jag hörde att du sa upp kontakten med Justin." jag drack en klunk, "ja. Han behöver verkligen inte mig." Han snurrade lite på stolen, och jag kollade uppskattande mot mina mörka ben. Fanns inget värre än att vara blek, därför var det så skönt att jag hade en så mörk hudtoning kan man säga. Många som träffade mig sa att jag såg ut som en spanjor, vilket var halvt sant. "Det gör han." sa Alfredo snabbt. "Han är... fortfarande deprimerad. Visst bråket med Delano gjorde ju verkligen honom illa men han tänkte att det vore bäst för dig om ni slutade prata." Jag skrattade och drack igen, snart skulle jag vara sjukt kissnödig. "Hur mår han?" jag blev allvarlig. Fanns ju såklart inte en natt då jag inte tänkte på honom, och undrade om han mådde bra. "Jag tycker du ska fråga honom själv.." "Vadårå?" jag började titta mig runt omkring så jag nästan fall av stolen. Jag måste ha liknat något galet fan som precis fick veta att Justin befann sig i rummet. "sovrummet." meddelade Alfredo och jag reste mig. "Jag måste gå, jag kan inte göra dethär." Det verkade han dock ha hört, då han kom gåendes mot mig och suckade. "Jag låter inte dig gå, Natacha."

*

"Helvete helvete.. fuck asså.. Delano kommer aldrig förlåta mig. Vad gör du här?!" stönade jag och gick runt i hela lägenheten. Dom var ganska bestämda med att jag var tvungen att stanna kvar, och Justin satt på fotöljen framför mig och Alfredo satt ute på balkongen och rökte samtidigt som han pratade i telefon. Justin hade fortfarande bandage runt sin ena hand. "han kommer aldrig få veta. jag hoppar ut genom fönstret om jag måste det. " "Så du bryter dina ben också." suckade jag och jag insåg hur elak jag lät. "Förlåt." "Det gör inget. Sätt dig ner." Jag gjorde som han sa motvilligt och satte mig ner i soffan. Bulan på magen kändes större då Justin kollade på den. "Förlåt att jag gjorde som jag gjorde. Delano hatar mig så mycket, men finns det ingen möjlighet att vi ens får ses igen? Jag behöver se dig.."

kommenter gärna så jag vet att ni läst detta!

"I'm not like that."

"ååååååååh" skrek jag och slängde jackan på golvet. Jag tryckte in naglarna i tinningarna och höll på att gräva ut mina egna ögon. Så kändes det just nu. Jag var så jävla irriterad på dom där barnen. Jag hade ringt Delano och berättat, och han tog det inte bra. Han tyckte allt var Justins fel, att han borde hålla koll på sina fans. Videon hade redan läckt, som väntat. Hundratals mail hade redan rullat in, och jag behövde förklara mig. Så jag satte mig framför min dator, tog all ilska och blåste ut den kan man säga. Sedan satte jag på kameran, där satt jag med en adidas huvtröja och satte mig i buddha ställning. "Hej alla beliebers." jag suckade, "jag vet att de flesta hatar mig just nu. Jag vill bara berätta min sida av saken, innan saken blir helt kaotisk och alla kastar ägg på mig när dom ser mig. Jag hatar inte er, även om ni nu tror det. Saken är den, att om ni attackerar mig, kallar mig för allt möjligt så måste ni förstå att jag inte kommer vara trevlig tillbaka. Jag är en helt vanlig människa precis som ni, och jag tror inte ni ler bara när någon kallar er för hora. Ni är över 20 miljoner beliebers, och jag förstår att ni alla inte är lika elaka. Ni vissa har skrivit sjukt söta saker till mig, som jag uppskattar. Läser varenda ett. Och ni måste förstå att även Justin kommer ha förhållanden, kanske inte med mig, utan flera personer. Hata inte mig, för om ni någonsin kommer fram till mig och vill ta en bild eller kanske bara prata så kommer ni faktiskt se hur jag egentligen är. Fråga om en fika så funkar det säkert bra, jag är förlovad" sa jag och tog upp min hand "och väldigt lycklig med en annan man. Vi båda skulle uppskatta att slippa sådana här saker i framtiden. Puss på er." Jag gjorde en slängkyss och vinkade innan jag stängde av. Jag gjorde ett youtube konto så jag kunde ladda upp videon. Jag visste att den inte skulle spridas av sig själv, så jag bad Lucy länka till den på sin twitter och jag hoppades att den skulle spridas.

Efter tag ringde jag Lucy för att fråga hur det gick, samtidigt som jag kollade in min egna kanal på youtube. "Hur många visningar gissar du på?" skrattade jag. "Har du inte sett Justins twitter?" "Jag har inte twitter Luc-" 1000627 visningar på endast några timmar. "Ohmygush" fick jag ur mig. Hade så många människor sett mig? I ett videoklipp? Jag hoppas innerligt inte Emilio skulle se det här. "Han länkade till videoklippet. antar att han inte hatar dig så mycket som du tror." "Har han sett dethär?" "Japp." "Detta är inte bra. Åh, jag som hade lovat honom att hålla mig borta från hans liv." "Jag tror inte att det är vad han vill Tacha." "Jo, det är det."

*

"Hallå? Det är Alfredo." jag höll på att tappa luren när jag hörde honom. Det hade varit ett tag sen, kanske inte så förvånade nog. Varför ville han prata med mig? "Uhm, hej. Det var ett tag sedan." "Ja, jag vet. Tro mig, det är inte p.g.a Justin, utan något annat oväntat som dök upp.." suckade han. "Jaha, men hur har du haft det?" Jag satte mig ner på sängen och Delano kollade på mig och viskade om jag skulle bada med honom, vilket jag inte orkade så han försvann in i badrummet ensam. "Bara bra. Men du, tycker vi ska ta det här hemma hos mig. Det var länge sen, vad säger du? Hälsa Delano att jag inte ska kidnappa dig." skrattade han. "Vänta lite." skrattade jag med honom och stängde av micen samtidigt som jag gick in till Delano. "Älskling, Alfredo vill att jag ska komma över. Är det okej?" "Ja, om jag får lämna och hämta dig." Jag suckade, "som om jag vore en liten tvååring men okej." Han skrattade medans jag lämnade toaletten och satte på micken igen. "Jag kommer, men Delano lämnar mig så det kan dröja ett tag tills jag är där." "Perfekt, ses sen, puss." Jag undrade vad det var som var så bråttom. Jag och Alfredo hade aldrig varit speciellt nära.

"I'm not like that."

"ååååååååh" skrek jag och slängde jackan på golvet. Jag tryckte in naglarna i tinningarna och höll på att gräva ut mina egna ögon. Så kändes det just nu. Jag var så jävla irriterad på dom där barnen. Jag hade ringt Delano och berättat, och han tog det inte bra. Han tyckte allt var Justins fel, att han borde hålla koll på sina fans. Videon hade redan läckt, som väntat. Hundratals mail hade redan rullat in, och jag behövde förklara mig. Så jag satte mig framför min dator, tog all ilska och blåste ut den kan man säga. Sedan satte jag på kameran, där satt jag med en adidas huvtröja och satte mig i buddha ställning. "Hej alla beliebers." jag suckade, "jag vet att de flesta hatar mig just nu. Jag vill bara berätta min sida av saken, innan saken blir helt kaotisk och alla kastar ägg på mig när dom ser mig. Jag hatar inte er, även om ni nu tror det. Saken är den, att om ni attackerar mig, kallar mig för allt möjligt så måste ni förstå att jag inte kommer vara trevlig tillbaka. Jag är en helt vanlig människa precis som ni, och jag tror inte ni ler bara när någon kallar er för hora. Ni är över 20 miljoner beliebers, och jag förstår att ni alla inte är lika elaka. Ni vissa har skrivit sjukt söta saker till mig, som jag uppskattar. Läser varenda ett. Och ni måste förstå att även Justin kommer ha förhållanden, kanske inte med mig, utan flera personer. Hata inte mig, för om ni någonsin kommer fram till mig och vill ta en bild eller kanske bara prata så kommer ni faktiskt se hur jag egentligen är. Fråga om en fika så funkar det säkert bra, jag är förlovad" sa jag och tog upp min hand "och väldigt lycklig med en annan man. Vi båda skulle uppskatta att slippa sådana här saker i framtiden. Puss på er." Jag gjorde en slängkyss och vinkade innan jag stängde av. Jag gjorde ett youtube konto så jag kunde ladda upp videon. Jag visste att den inte skulle spridas av sig själv, så jag bad Lucy länka till den på sin twitter och jag hoppades att den skulle spridas.

Efter tag ringde jag Lucy för att fråga hur det gick, samtidigt som jag kollade in min egna kanal på youtube. "Hur många visningar gissar du på?" skrattade jag. "Har du inte sett Justins twitter?" "Jag har inte twitter Luc-" 1000627 visningar på endast några timmar. "Ohmygush" fick jag ur mig. Hade så många människor sett mig? I ett videoklipp? Jag hoppas innerligt inte Emilio skulle se det här. "Han länkade till videoklippet. antar att han inte hatar dig så mycket som du tror." "Har han sett dethär?" "Japp." "Detta är inte bra. Åh, jag som hade lovat honom att hålla mig borta från hans liv." "Jag tror inte att det är vad han vill Tacha." "Jo, det är det."

*

"Hallå? Det är Alfredo." jag höll på att tappa luren när jag hörde honom. Det hade varit ett tag sen, kanske inte så förvånade nog. Varför ville han prata med mig? "Uhm, hej. Det var ett tag sedan." "Ja, jag vet. Tro mig, det är inte p.g.a Justin, utan något annat oväntat som dök upp.." suckade han. "Jaha, men hur har du haft det?" Jag satte mig ner på sängen och Delano kollade på mig och viskade om jag skulle bada med honom, vilket jag inte orkade så han försvann in i badrummet ensam. "Bara bra. Men du, tycker vi ska ta det här hemma hos mig. Det var länge sen, vad säger du? Hälsa Delano att jag inte ska kidnappa dig." skrattade han. "Vänta lite." skrattade jag med honom och stängde av micen samtidigt som jag gick in till Delano. "Älskling, Alfredo vill att jag ska komma över. Är det okej?" "Ja, om jag får lämna och hämta dig." Jag suckade, "som om jag vore en liten tvååring men okej." Han skrattade medans jag lämnade toaletten och satte på micken igen. "Jag kommer, men Delano lämnar mig så det kan dröja ett tag tills jag är där." "Perfekt, ses sen, puss." Jag undrade vad det var som var så bråttom. Jag och Alfredo hade aldrig varit speciellt nära.

kommentera gärna så jag vet att ni läst detta..

förlåt för den sega uppdateringen, alla våra datorer fick virus förutom min och då ville alla låna den och har inte riktigt varit hemma.. MEN ska uppdatera runt 3 chapters nu så se till att ni inte missar någon! <3

Angry Beliebers.

Jag drog på mig en stor huvtröja, men till och med i den så kunde man inte längre dölja den lilla bulan som nu hade format sig på min mage. Idag skulle jag och Delano på fotografering tillsammans. Jag hade packat ner andra kläder i en väska som jag bärde med mig, och Delano hade fixat till sig lite. Jag drog håret till en sida av mitt huvud och studerade mig själv i spegeln. Några veckor hade gått sedan mitt och Delanos bråk, och jag tyckte åtminstonde att vi hade haft det bättre än någonsin. Vi hade planerat bröllopet lite, inte alls mycket. Mest om vart. Jag ville ha det på stranden i Hawaii egentligen, men det var bara önskedrömmar. Vi pratade båda om en liten kyrka utanför stan, den var ganska perfekt för oss. Men den var inte allt för liten, alla människor som vi kände skulle få plats där. När man väl har ett bröllop så tycker jag att alla ska få komma. Även om Delano inte ville vara så mycket inblandad, så var vi båda ganska överens om att Amilia och Alexa skulle vara mina dom där som gick före och kastade blommor.

*

Bilderna som vi hade tagit låg nu alla på bordet, min personliga favorit var den som bara var på min mage och så var Delanos händer formade som ett hjärta runt min navel. Den var dessutom svartvit, och jag bad om just den bilden i ett större format som jag kunde hänga i vardagsrummet. Delano skulle åka iväg med Emilio till något ställe, så jag fick ta mig hem själv. Men en promednad satt aldrig fel, och jag saknade att gå ut och springa. Det var nästan frustrerande. Jag samlade allt mitt mod, jag hade fortfarande svårt för allt det där med att gå ensam. Men som tur närmade sig klockan bara två på dagen. "Hejdå min ängel, ses senare. Jag köper med mig jordgubbar och glass åt dig." sa Delano och kysste mig varsamt innan han försvann till sin egna bil. Om jag hade bett om skjuts så hade jag nog fått det.

Jag började gå på den traffikerade gångvägen, smsade samtidigt med både Lucy och Chris. Tillslut så stannade tre tjejer framför mig, och blockerade mig från att gå. Först trodde jag att det var ett sånt där när man går på samma ställe och bara behöver flytta sig, men dom flyttade sig efter mig hela tiden. Jag suckade, "ursäkta, får man gå förbi eller?" Jag la ner mobilen och dom skrattade. "Ursäkta mig din fula hora, är det Justins barn eller har du knullat alla killar du känner?" Dom andra två tjejerna skrattade, och det var alltid i grupp dom var så kaxiga. "Avundsjuka för att Justin inte tog upp lilla dig på sin konsert och sjöng one less lonely girl?" "Avundsjuk för att han håller på med Selena samtidigt eller?" Tålamodet räckte inte länge till. Tjejerna påminde mig om Maddy, som hämtat sin bror på mig. Jag hade inte ens varit i skolan på väldigt länge, och jag hade slutat bry mig. "Jävla beliebers, har aldrig gillat er." suckade jag och gick förbi dom ignorant, men dom följde efter. "hm, tror Justin blir glad att höra detdär." sa den ena och viftade med kameran i luften. "Jävla pajaser" skrattade jag "spring hem nu, ladda fort upp det på youtube och bli coola som sa emot Justin Biebers okända romans. Skynda er.." sa jag sarkastiskt och viftade med händerna i luften och vände mig om igen, men yttligare en gång ropade dom efter mig. "Du vet alla beliebers kommer hata dig. Lär inte bli så kul." "Ser det ut som att jag bryr mig? Dom hatar mig redan. Herregud, jag är förlovad med en annan kille. Hejdå töntar." Jag gick därifrån och lyssnade inte ens längre på dom. Det var ju inte direkt så att Justin kunde hata mig ännu mer.

Angry Beliebers.

Jag drog på mig en stor huvtröja, men till och med i den så kunde man inte längre dölja den lilla bulan som nu hade format sig på min mage. Idag skulle jag och Delano på fotografering tillsammans. Jag hade packat ner andra kläder i en väska som jag bärde med mig, och Delano hade fixat till sig lite. Jag drog håret till en sida av mitt huvud och studerade mig själv i spegeln. Några veckor hade gått sedan mitt och Delanos bråk, och jag tyckte åtminstonde att vi hade haft det bättre än någonsin. Vi hade planerat bröllopet lite, inte alls mycket. Mest om vart. Jag ville ha det på stranden i Hawaii egentligen, men det var bara önskedrömmar. Vi pratade båda om en liten kyrka utanför stan, den var ganska perfekt för oss. Men den var inte allt för liten, alla människor som vi kände skulle få plats där. När man väl har ett bröllop så tycker jag att alla ska få komma. Även om Delano inte ville vara så mycket inblandad, så var vi båda ganska överens om att Amilia och Alexa skulle vara mina dom där som gick före och kastade blommor.

*

Bilderna som vi hade tagit låg nu alla på bordet, min personliga favorit var den som bara var på min mage och så var Delanos händer formade som ett hjärta runt min navel. Den var dessutom svartvit, och jag bad om just den bilden i ett större format som jag kunde hänga i vardagsrummet. Delano skulle åka iväg med Emilio till något ställe, så jag fick ta mig hem själv. Men en promednad satt aldrig fel, och jag saknade att gå ut och springa. Det var nästan frustrerande. Jag samlade allt mitt mod, jag hade fortfarande svårt för allt det där med att gå ensam. Men som tur närmade sig klockan bara två på dagen. "Hejdå min ängel, ses senare. Jag köper med mig jordgubbar och glass åt dig." sa Delano och kysste mig varsamt innan han försvann till sin egna bil. Om jag hade bett om skjuts så hade jag nog fått det.

Jag började gå på den traffikerade gångvägen, smsade samtidigt med både Lucy och Chris. Tillslut så stannade tre tjejer framför mig, och blockerade mig från att gå. Först trodde jag att det var ett sånt där när man går på samma ställe och bara behöver flytta sig, men dom flyttade sig efter mig hela tiden. Jag suckade, "ursäkta, får man gå förbi eller?" Jag la ner mobilen och dom skrattade. "Ursäkta mig din fula hora, är det Justins barn eller har du knullat alla killar du känner?" Dom andra två tjejerna skrattade, och det var alltid i grupp dom var så kaxiga. "Avundsjuka för att Justin inte tog upp lilla dig på sin konsert och sjöng one less lonely girl?" "Avundsjuk för att han håller på med Selena samtidigt eller?" Tålamodet räckte inte länge till. Tjejerna påminde mig om Maddy, som hämtat sin bror på mig. Jag hade inte ens varit i skolan på väldigt länge, och jag hade slutat bry mig. "Jävla beliebers, har aldrig gillat er." suckade jag och gick förbi dom ignorant, men dom följde efter. "hm, tror Justin blir glad att höra detdär." sa den ena och viftade med kameran i luften. "Jävla pajaser" skrattade jag "spring hem nu, ladda fort upp det på youtube och bli coola som sa emot Justin Biebers okända romans. Skynda er.." sa jag sarkastiskt och viftade med händerna i luften och vände mig om igen, men yttligare en gång ropade dom efter mig. "Du vet alla beliebers kommer hata dig. Lär inte bli så kul." "Kunde inte bry mig mindre. Dom hatar mig redan. Herregud, jag är förlovad med en annan kille. Hejdå töntar." Jag gick därifrån och lyssnade inte ens längre på dom. Det var ju inte direkt så att Justin kunde hata mig ännu mer.

svar: Ja, såklart Justin kommer vara med i novellen. Kommer dom vara tillsammans direkt? Nej.

Please.

Jag sov själv ännu en natt, och jag försökte ringa till Justin ganska många gånger. Men han ville inte prata med mig. Förlåt, förlåt att jag ens kom in i ditt liv. Förlåt att allting bara blir fel när du umgås med mig. Jag vet att allt är mitt fel. Jag ska aldrig kontakta dig igen så slipper du mig. Hejdå Justin, jag älskar dig. //Natacha. Efter jag hade skickat det smset, så raderade jag hans nummer och stängde av min mobil. Jag satt bara hemma i våran soffa, jag hade verkligen klantat till det den här gången. För ynka fem månader sen så hade jag varit förälskad i Justin , trott att jag var den enda för honom. Men nu, satt jag här, älskade Delano så obeskrivligt mycket, med vårat kärleksbarn i magen, och hade fuckat up allt. Det kliade i fingrarna, jag ville kasta hela lägeheten upp och ner. Det enda som skulle kunna lugna ner mig just nu skulle väl att gå ut och springa, men inte ens det kunde jag. Jag ville att mitt egna barn inte skulle behöva gå igenom att jag och Delano inte var tillsammans, på grund utav vad jag hade gjort. Hur kunde jag ha varit så... Dörren avbröt mina tankar, och in klev Delano men han vägrade att ens se på mig när han försvann in i sovrummet. Jag studerade min ring, och gick sedan in till honom. "Vill du ha tillbaka din ring? Är det slut nu?" Jag höll mig på benen och lutade mig mot dörrkarmen. Automatiskt så masserade jag min lilla bula på magen, medans jag höll på att bryta ihop mentalt. "Vart får du det ifrån?" sa Delano och kollade på mig med en skarp blick. När han kollade på mig så, så kändes det som om min bror satt och kollade på mig. "Du pratar inte med mig, du verkar inte vela ha någonting med mig att göra." "Jag älskar dig, men jag vet inte om du gör detsamma." Jag suckade och gick fram till sängen och satte mig över honom då han låg ner. Han smekte min mage med handen och den andra min rygg. "Jag älskar dig så mycket, att jag skäms över att du ens tror något sådant." "Varför träffade du Justin bakom min rygg då?" "För mina skuldkänslor åt upp mig innefrån. Jag behövde se honom, men det betyder inte att jag vill ha honom. Jag vill ha dig, pappan till mitt barn, det är dig jag är förlovad med." Delano såg lite lugnare ut. Jag böjde mig ner för att kyssa honom snabbt, men det övergick till vilt kyssande.

*

Delano hade gått för att jobba, så jag låg ensam naken under täcket. Jag hade bett Lucy komma över. Jag behövde alltid min bästa vän lika mycket, trots att jag var både gravid och förlovad. Men det var ju iofs inte så konstigt. Min pojkvän och jag har bråkat för mycket dom senaste dagarna, Justin hade en bruten arm pga mig, jag svek min pojkvän. Allting gick så snabbt hela tiden, jag ville bara att saker skulle lugna ner sig oich bli precis som förut. All stress kunde inte vara bra för barnet, och jag skämdes över att jag var en sån dålig mamma redan. Jag borde bli ännu mognare, och faktiskt kunna hantera saker på ett bra sätt. Jag ville att Antonio skulle få allt som han kunde i livet. Han skulle ha möjlighet till vad han än ville få för sig. Även fast han fortfarande var inom mig, och väldigt liten och jag inte ens fått hålla honom i min famn ännu, så skulle jag redan offra mitt liv för honom. Delano skulle iallafall aldrig se bort från honom så som min pappa hade gjort, men jag älskade fortfarande min pappa villkorlöst.

*

"Asså du och dina problem.. " suckade Lucy och kollade på kläderna som Emilio köpt till mig. Den rosa och svarta adidasoverallen som det även kunde kallas. Den rosa funderade jag på att spara, eller ge bort. Vilket jag kunde gjort till Felicia, men hon hade den redan, och hundra andra. "Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet iallafall att jag älskar Delano men det jag gjorde mot honom var så sjukt dumt att jag vet inte om jag förtjänar honom." "Det där är ännu dummare, ni ska vara tillsammans. Och ni ska gifta er snart. Dags att börja bete sig duktigt Natacha, jag menar det." Jag suckade. Jag var verkligen patetiskt, till och med min egna bästa vän säger åt mig att sköta mig. Hurra för den blivande mamman & frun!

Please.

Jag sov själv ännu en natt, och jag försökte ringa till Justin ganska många gånger. Men han ville inte prata med mig. Förlåt, förlåt att jag ens kom in i ditt liv. Förlåt att allting bara blir fel när du umgås med mig. Jag vet att allt är mitt fel. Jag ska aldrig kontakta dig igen så slipper du mig. Hejdå Justin, jag älskar dig. //Natacha. Efter jag hade skickat det smset, så raderade jag hans nummer och stängde av min mobil. Jag satt bara hemma i våran soffa, jag hade verkligen klantat till det den här gången. För ynka fem månader sen så hade jag varit förälskad i Justin , trott att jag var den enda för honom. Men nu, satt jag här, älskade Delano så obeskrivligt mycket, med vårat kärleksbarn i magen, och hade fuckat up allt. Det kliade i fingrarna, jag ville kasta hela lägeheten upp och ner. Det enda som skulle kunna lugna ner mig just nu skulle väl att gå ut och springa, men inte ens det kunde jag. Jag ville att mitt egna barn inte skulle behöva gå igenom att jag och Delano inte var tillsammans, på grund utav vad jag hade gjort. Hur kunde jag ha varit så... Dörren avbröt mina tankar, och in klev Delano men han vägrade att ens se på mig när han försvann in i sovrummet. Jag studerade min ring, och gick sedan in till honom. "Vill du ha tillbaka din ring? Är det slut nu?" Jag höll mig på benen och lutade mig mot dörrkarmen. Automatiskt så masserade jag min lilla bula på magen, medans jag höll på att bryta ihop mentalt. "Vart får du det ifrån?" sa Delano och kollade på mig med en skarp blick. När han kollade på mig så, så kändes det som om min bror satt och kollade på mig. "Du pratar inte med mig, du verkar inte vela ha någonting med mig att göra." "Jag älskar dig, men jag vet inte om du gör detsamma." Jag suckade och gick fram till sängen och satte mig över honom då han låg ner. Han smekte min mage med handen och den andra min rygg. "Jag älskar dig så mycket, att jag skäms över att du ens tror något sådant." "Varför träffade du Justin bakom min rygg då?" "För mina skuldkänslor åt upp mig innefrån. Jag behövde se honom, men det betyder inte att jag vill ha honom. Jag vill ha dig, pappan till mitt barn, det är dig jag är förlovad med." Delano såg lite lugnare ut. Jag böjde mig ner för att kyssa honom snabbt, men det övergick till vilt kyssande.

*

Delano hade gått för att jobba, så jag låg ensam naken under täcket. Jag hade bett Lucy komma över. Jag behövde alltid min bästa vän lika mycket, trots att jag var både gravid och förlovad. Men det var ju iofs inte så konstigt. Min pojkvän och jag har bråkat för mycket dom senaste dagarna, Justin hade en bruten arm pga mig, jag svek min pojkvän. Allting gick så snabbt hela tiden, jag ville bara att saker skulle lugna ner sig oich bli precis som förut. All stress kunde inte vara bra för barnet, och jag skämdes över att jag var en sån dålig mamma redan. Jag borde bli ännu mognare, och faktiskt kunna hantera saker på ett bra sätt. Jag ville att Antonio skulle få allt som han kunde i livet. Han skulle ha möjlighet till vad han än ville få för sig. Även fast han fortfarande var inom mig, och väldigt liten och jag inte ens fått hålla honom i min famn ännu, så skulle jag redan offra mitt liv för honom. Delano skulle iallafall aldrig se bort från honom så som min pappa hade gjort, men jag älskade fortfarande min pappa villkorlöst.

*

"Asså du och dina problem.. " suckade Lucy och kollade på kläderna som Emilio köpt till mig. Den rosa och svarta adidasoverallen som det även kunde kallas. Den rosa funderade jag på att spara, eller ge bort. Vilket jag kunde gjort till Felicia, men hon hade den redan, och hundra andra. "Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet iallafall att jag älskar Delano men det jag gjorde mot honom var så sjukt dumt att jag vet inte om jag förtjänar honom." "Det där är ännu dummare, ni ska vara tillsammans. Och ni ska gifta er snart. Dags att börja bete sig duktigt Natacha, jag menar det." Jag suckade. Jag var verkligen patetiskt, till och med min egna bästa vän säger åt mig att sköta mig. Hurra för den blivande mamman & frun!

Jag kommer nog inte uppdatera på helgerna! Tänker inte ens lova er det, för jag börjar känna mig själv nu.. Jag uppdaterar när jag har tid på kvällarna eller nätterna. Jag har inte skrivit på länge, börjar nästan få slut på idéer (obs notera att jag ligger cirka 12 chapers före er) men vet att skrivlusten kommer tillbaka alltid ibland. Ni verkar gilla det iallafall trots att jag inte är helt nöjd så tack mina älskade läsare för att ni står ut med mig! <3 Kommer sakna er när novellen är slut och jag avslutar bloggen. P U S S

(Delano!! Uff, världens snyggaste;)

Newborn.

Jag satt i mitt gamla rum och gungade fram och tillbaka oroligt. Jag ville inte gråta inför Melissa, och helt plötsligt ringde hennes telefon. Jag kunde inte höra vad dom sa i luren, men Melissas ansikte sprack upp i chock och lycka så jag antog att det var något bra. "Isabelle är på sjukhuset och föder!" sa hon direkt när hon lagt på och några sekunder kom även mamma som meddelade samma sak. Dock så skulle vi inte åka dit och kolla ännu, utan väntade istället tills dom kommit hem nästa dag.

*

Jag var hos mamma med Melissa tills kvällen kom, då skjutsade hon hem mig. Det var ingen hemma och jag
försökte få tag på Delano hela kvällen men han svarade inte. Jag försökte också ringa Justin helt förgäves. Jag satt uppe enda fram till klockan 12 i väntades på Delano men han kom aldrig, och då när jag ringde honom sista gången så svarade han. "Hallå?" sa han entonigt och gäspade. "Delano? Jag har ringt dig typ 300 gånger varför svarar du inte? Vart är du?" grät jag och torkade "Du vet vad du har gjort, och jag vill inte se dig just nu." "Du kan inte göra såhär. Jag behöver dig.." "Godnatt vi hörs imorgon." Han la på och jag slog i soffan menigslöst när jag insåg hur arg jag var på mig själv. mina tårar. Hade det inte varit för barnet så hade jag nog kastat sönder saker vid det här laget. Jag skickade sms innan jag somnade i sängen, Jag älskar dig, och du är den enda för mig. <3 men jag fick inget svar.

*

Nästa dag vid tio fick vi besked om att vi kunde åka hem till Emilio och hälsa på lilla prinsessan Felicia. Jag åkte samtidigt med mamma och pappa som hämtade mig. Melissa och Paul med Amilia och Alexa kom i en egen bil efter det. Isabelles släkt skulle komma på kvällen, och jag var den första som höll i Felicia. Hon var så liten, och det kändes som om hon skulle gå sönder när jag höll i henne. Samtidigt så var jag tårfärdig, när jag tänkte på att snart skulle jag ha en egen liten.

Dom bjöd oss på mat, och jag struntade i Delano och Justin idag. Melissa, jag och mamma turades om att hålla i henne. När hon inte ville äta såklart. Man kunde tydligt se hur stolt pappa Emilio var, och det borde man vara när man har en så vacker dotter. Tillslut knackade det på dörren och jag hörde Delanos röst när han klev in, jag höll precis Felicia i mina armar och tittade snabbt upp på Delano som hälsade på alla i dörröppningen. Såklart fästes hans ögon på mig för att jag höll bebisen, och hans ansikte var inte samma gamla vackra Delano. Hans öga var blått, och hans läpp var lite sprucken. Han satte sig bredvid mig, och jag gav honom lilla Felicia. Han ville väl inte heller att alla skulle veta att vi bråkat, men vi sa ändå ingenting till varandra.

När vi åt middag så hamnade jag och Delano bredvid varandra. Jag försökte att inte röra honom alls, och sedan frågade mamma vad som hade hänt med hans ansikte. "Han fick några smällar av sin kusin. Dom brottades på skoj." Alla verkade tro på det då dom inte sa något mer. Det var ändå Felicia som var i centrum nu. Ju mer jag var med henne så kom moderskänslorna fram, och det kändes förgävligt att inte kunna prata med Delano. När alla killar gick ut för att röka och säkert kolla på Emilios nya bil så gick mamma och Melissa på balkongen och jag och Delano var ensamma med bebisen. "Sover du hemma inatt?" frågade jag oberört. "Vet inte." "Skulle vara skönt och veta så jag slipper vara uppe till klockan tolv för att få reda på det." "Ingen har tvingat dig."

Jag vet att ni vill att Justin & Natacha ska bli tillsammans, men då är detta bara en utav alla Bieber noveller. Vill göra något annorlunda!

tänk er att hon är lite gravid..

Gossip.

Jag snurrade på ringen på mitt finger. Det var ett tecken på kärlek, och inte vems som helst. Utan Delanos kärlek. Jag tittade sedan ner i tidningen framför mig, det var en skvallerblaska. Jag hade endast köpt den för jag såg mig själv på framsidan, vilket skrämde mig. Man såg tydligt att jag var gravid, och mina ben såg tjocka ut enligt mig. Mitt hår såg inte alls bra ut, och som tur hade jag åtminstonde sminkat mig. Det var en stor fet rubrik under NATACHA GRAVID MED BIEBER? Jag struntade i att läsa sidorna framför utan hoppade den till enorma artiklen där jag var med. En annan bild på mig och Justins fanns, en inzoomad på mitt finger där min bekanta ring satt. Skräcklslaget läste jag artiklen:

"Natacha Carter och Justin Bieber dejtade för några månader sen. Alla trodde att dom hade tagit en paus men nu verkar det ha ändrats! Natacha är både förlovad och gravid, och Justin har inte velat ge någon kommentar. Vi har inte heller hittat någon ring på Justin, så nu är frågan? Kommer Bieber bli pappa? Eller är det någon annan som har tagit över Biebers plats i hennes hjärta?"

Det var en liten del utav artikeln men egentligen var den hur lång som helst. Det kändes fel, och jag hoppas inte att Delano skulle läsa detta för jag tror inte han skulle bli så glad heller. Jag slog igen tidningen och satte på mig en stor hoodie. Jag skulle möta Melissa i stan idag. Tyvärr så fort jag nådde stan så var det papparazzis, alla ville väl ta ett kort av "justins biebers" barn. Trött vände jag mig mot alla kameror och suckade, "Jag är inte förlovad med Justin! Tack o hej." sedan forsatte jag gå och in i en affär där både jag och Melissa gömde oss så mycket som möjligt. "Tänk om dom förvränger allt jag sa." suckade jag och ångrade mig. "Vad sa Delano?" "Han vet säkert inte."

*

Timmarna gick, och hysterin la sig lite. Jag försökte ringa Delano säkert tio gånger men han svarade inte. Jag hade velat gå bredvid honom, och att alla skulle förstå. När vi äntligen kom fram hem, alltså där jag bott innan så hade mamma lagat mat. Vi båda två åt som aldrig förr, antagligen så hade springadet på stan tröttat ut oss. Vi hade gömt oss för kameror och det var nog värre än ett träningspass. Mormor kom in och pratade med oss, jag försökte ringa Delano igen. Han svarade inte och jag antog att att han var sur på mig, eller så hade han bråkat igen. Jag hatade den känslan när jag visste att han kanske hade bråkat och dött, och så vet man inget. Jag var ju aldrig säker om vad han gjorde. Jag lämnade ett meddelande till honom också, men han svarade inte. "Vad fan har jag gjort?" suckade jag frusterat och la mobilen med en hård smäll på bordet. Jag fick även skicka ett sms till Justin. Har du sett nyheterna? Men inte heller han svarade, så jag fick ringa honom också. Men han svarade inte. Oroligheten var på ganska hög nivå just nu och tankarna snurrade i huvudet. "Melissa prova ringa från din telefon. Han har ju inte ditt nummer." Hon gjorde som jag sa och började ringa med maten i munnen. Signalerna tystnade efter några sekunder och jag hörde Delanos stämma i luren. Jag spärrade upp ögonen, han hade inte svarat till mig? Men till Melissa? "Hallå?" sa Delano irriterat, och jag skakade på huvudet till Melissa vilket betydde 'säg-inte-att-jag-är-här.' "Hej det är Melissa." "Hej, bad Tacha dig ringa?" Hon bet sig i läppen. "Ja, hon ringde mig orolig och frågade om jag hade hört från dig. Varför svarar du inte?" "Jag fick reda på en sak. Så jag bråkade med Justin, jag orkar inte prata med henne just nu. Men säg inget till henne." Jag slutade andas och kollade med en skräckslagen blick på henne. "Är du okej? Är Justin okej?" "Vi är okej, han har väl en bruten arm eller hand. Jag har bara lite blåmärken. Men säg inget till henne, hon kommer bli galen." "Okej, vi hörs." Melissa la på. "Du får inte ringa och säga nu, jag lovade att inte berätta. Du får hitta på att Justin sagt till Alfredo som sa till dig." "Ja.." sa jag med tårar i ögonen och försökte ringa Justin hysteriskt. Jag undrade om Delano kanske fått reda på att jag hade träffat Justin bakom hans rygg. Och stackars Justin. Men samtidigt kunde jag se framför mig hur besviken Delano var.

Gossip.

Jag snurrade på ringen på mitt finger. Det var ett tecken på kärlek, och inte vems som helst. Utan Delanos kärlek. Jag tittade sedan ner i tidningen framför mig, det var en skvallerblaska. Jag hade endast köpt den för jag såg mig själv på framsidan, vilket skrämde mig. Man såg tydligt att jag var gravid, och mina ben såg tjocka ut enligt mig. Mitt hår såg inte alls bra ut, och som tur hade jag åtminstonde sminkat mig. Det var en stor fet rubrik under NATACHA GRAVID MED BIEBER? Jag struntade i att läsa sidorna framför utan hoppade den till enorma artiklen där jag var med. En annan bild på mig och Justins fanns, en inzoomad på mitt finger där min bekanta ring satt. Skräcklslaget läste jag artiklen:

"Natacha Carter och Justin Bieber dejtade för några månader sen. Alla trodde att dom hade tagit en paus men nu verkar det ha ändrats! Natacha är både förlovad och gravid, och Justin har inte velat ge någon kommentar. Vi har inte heller hittat någon ring på Justin, så nu är frågan? Kommer Bieber bli pappa? Eller är det någon annan som har tagit över Biebers plats i hennes hjärta?"

Det var en liten del utav artikeln men egentligen var den hur lång som helst. Det kändes fel, och jag hoppas inte att Delano skulle läsa detta för jag tror inte han skulle bli så glad heller. Jag slog igen tidningen och satte på mig en stor hoodie. Jag skulle möta Melissa i stan idag. Tyvärr så fort jag nådde stan så var det papparazzis, alla ville väl ta ett kort av "justins biebers" barn. Trött vände jag mig mot alla kameror och suckade, "Jag är inte förlovad med Justin! Tack o hej." sedan forsatte jag gå och in i en affär där både jag och Melissa gömde oss så mycket som möjligt. "Tänk om dom förvränger allt jag sa." suckade jag och ångrade mig. "Vad sa Delano?" "Han vet säkert inte."

*

Timmarna gick, och hysterin la sig lite. Jag försökte ringa Delano säkert tio gånger men han svarade inte. Jag hade velat gå bredvid honom, och att alla skulle förstå. När vi äntligen kom fram hem, alltså där jag bott innan så hade mamma lagat mat. Vi båda två åt som aldrig förr, antagligen så hade springadet på stan tröttat ut oss. Vi hade gömt oss för kameror och det var nog värre än ett träningspass. Mormor kom in och pratade med oss, jag försökte ringa Delano igen. Han svarade inte och jag antog att att han var sur på mig, eller så hade han bråkat igen. Jag hatade den känslan när jag visste att han kanske hade bråkat och dött, och så vet man inget. Jag var ju aldrig säker om vad han gjorde. Jag lämnade ett meddelande till honom också, men han svarade inte. "Vad fan har jag gjort?" suckade jag frusterat och la mobilen med en hård smäll på bordet. Jag fick även skicka ett sms till Justin. Har du sett nyheterna? Men inte heller han svarade, så jag fick ringa honom också. Men han svarade inte. Oroligheten var på ganska hög nivå just nu och tankarna snurrade i huvudet. "Melissa prova ringa från din telefon. Han har ju inte ditt nummer." Hon gjorde som jag sa och började ringa med maten i munnen. Signalerna tystnade efter några sekunder och jag hörde Delanos stämma i luren. Jag spärrade upp ögonen, han hade inte svarat till mig? Men till Melissa? "Hallå?" sa Delano irriterat, och jag skakade på huvudet till Melissa vilket betydde 'säg-inte-att-jag-är-här.' "Hej det är Melissa." "Hej, bad Tacha dig ringa?" Hon bet sig i läppen. "Ja, hon ringde mig orolig och frågade om jag hade hört från dig. Varför svarar du inte?" "Jag fick reda på en sak. Så jag bråkade med Justin, jag orkar inte prata med henne just nu. Men säg inget till henne." Jag slutade andas och kollade med en skräckslagen blick på henne. "Är du okej? Är Justin okej?" "Vi är okej, han har väl en bruten arm eller hand. Jag har bara lite blåmärken. Men säg inget till henne, hon kommer bli galen." "Okej, vi hörs." Melissa la på. "Du får inte ringa och säga nu, jag lovade att inte berätta. Du får hitta på att Justin sagt till Alfredo som sa till dig." "Ja.." sa jag med tårar i ögonen och försökte ringa Justin hysteriskt. Jag undrade om Delano kanske fått reda på att jag hade träffat Justin bakom hans rygg. Och stackars Justin. Men samtidigt kunde jag se framför mig hur besviken Delano var.

Förlåt för dålig uppdatering, men har haft jättebra dagar och har inte ens rört datan. Det har ju som sagt varit långledigt, så jag och min "Delano" har gjort massa saker. Hoppas ni förstår! Bilderna kommer upp imorgon, min data är alltid seg i mitt rum och orkar inte gå in till vardagsrummet för att ta dom. Men vet redan vilka det ska bli! Puss! :)

min data e sjukt seg, men har hittat mina Delano & emilio. De kommer imorn, ha de bra sålänge! ;)

åååh, vill verkligen inte att detta ska va Delano :(((( han här ser så ynklig ut.. samma sak med Delano. Tänk er att båda två är mörka, mörkt hår ifall dom hade något, blåa ögon, och fullt med tatueringar. och sånt.. ååååååååh önskar jag kunde ta bilder på folk jag känner eller något haha:)
han på bilden = ful

Delano=*dööööd* snyyyyggg

Fight & promises.

Jag vaknade av illamående och sprang för att spy. Det var tredje gången under hela gravidiheten som jag hade spytt. Jag hade faktiskt tagit lite råd från Isabelle, då vi hade kommit lite närmre, men absolut inte mycket. Delano kom när jag hade spytt och kysste mig mage medans jag satt på toaletten och borstade tänderna. "Vi gifter oss. När Antonio är född." Jag spärrade upp ögonen och kollade seriöst på honom. "Friar du till mig?" "Jag antar det, vi behöver inte rymma nu." Jag ställde mig upp och kastade mig runt hans hals. "Direkt när han är född." Lyckan sprudlade inom mig, och han grävde fram en ring från hans ficka som han hade tänkt det men ändå inte planerat det. Han placerade den helt vanliga silveringen kring mitt finger och kysste mig passionerat och jag hoppade runt hans kropp med mina ben. Hans muskler skulle nog orka bära mig även fast jag var i nionde månaden.

*

Jag ringde först Melissa, och vi hade ett samtal i över en timme. Så blir det när systrar börjar prata. Hon skulle komma till 141 snart, innan Emilios barn skulle födas. Sedan ringde jag Lucy, vi pratade en halvtimme. Jag hade fortfarande på mig pyamas i soffan, och Delano satt bredvid mig och drog med fingrarna på mina lår. "Jag ska ut med grabbarna snart, vill du följa med eller hittar du på något eget?" Jag planerade att träffa Justin medans han ändå ville stanna. "Eget, men vi syns ikväll." Jag satte mig i hans knä och drog in honom i en passionerad kyss och hans händer trevade innanför mig tröja och innanför mina trosor vid min rumpa. Han stönade frustrat när hans mobil ringde och hans kompis meddelade att han var utanför. "Ikväll." viskade han och kysste mig en sista gång innan han lämnade mig på soffan. Direkt när han hade lämnat lägenheten så ringde jag Justin.

*

"Barn och giftermål. Mina chanser blir bara mindre och mindre." Justin skrattade och jag kollade seriöst på honom. "Var glad för min skull." "Jag är det, grattis!" Han kramade mig och studerade min ring i några sekunder. Det kändes aningen konstigt att ha den där, men man vande sig nog vid det. "Om vi skulle gifta oss då, när vi var tillsammans. Skulle vi behöva rymma då?" Jag drog upp mina ben på Alfredos vardagsrumsbord och skrattade. "Troligtvis. Och Emilio skulle inte vara lika okej som han är nu. Faktum är att han skulle nog leta upp dig. Jag skulle inte sitta här idag." skrattade jag. Han skrattade också. "Om jag bara inte hade bråkat med honom på festen så skulle han nog inte hata mig så mycket." "Det är inte bara dig han hatar. Och han skulle ändå gjort det, du vet. Ingen kille får vara i närheten av mig. Den enda anledningen till att jag får gå ut ens för Delano är för att han vet, att Chris och dom vet att vi är tillsammans. Tror du att jag annars skulle våga berätta för honom? Emilio vet inget.. Festen jag gick på då? Det var för att Delano var där." Innan Justin hann svara så ringde min mobil, och det var Emilio. Jag gjorde ett tyst tecken tilll Justin innan jag svarade. "Hallå?" "Hej Natacha. Vart är du?" Jag pillade med naglarna och kom på det första bästa, jag kunde ju inte säga hemma ifall om han varit där och plingat på. "Hos Maddi, vadårå?" "Delano är på sjukhuset, jag måste hämta dig." Mitt hjärta stannade till, "vad har hänt?" "Inget allvarligt. Han bråkade och någon satte en kniv längst nere i magen på honom." "Inget allvarligt?" stönade jag och drog med fingrarna genom håret samtidigt som jag kände oroligheten strömma över hela min kropp. Samtidigt kände jag mig irriterad, jag kände mig som en mamma över honom när han inte ens kunde hålla sig borta från bråk i två dagar. Trots att han hade lovat mig, han hade nog inte tagit mina ord seriöst. "Hämta mig vid macken om tio minuter." Jag la på och Justin höjde oroligt på ögonbrynen. "Att den där jävla idioten inte ens kan hålla sig borta från bråk. Jag hatar det här, fattar han inte att jag kommer förlora honom snart?!" Jag gick till hallen och han följde efter. "ring mig sen. Trots att vissa saker har ändrats så kommer jag fortfarande alltid finnas här för dig." Han kramade om mig och jag kramade honom tillbaka. Sedan suckade jag och skyndade mig till macken.

*

Justins perspektiv:

Jag suckade högt och ljudligt. Jag gillade inte att Natacha oroade sig över Delano hela tiden, och att han aldrig höll det han lovade. Trots att jag hade varit sämre, så tyckte jag att hon förtjänade ännu bättre. Dessutom hade han friat till henne, trots att jag försökte vara glad för hennes skull så var det svårt. Först barn, och sen giftermål. Dessutom kunde jag bara träffa henne tills hon var gift, för då kunde hon inte smyga iväg längre.. Jag ville bara att tiden skulle stanna, och att den skulle göra det med Natacha.

*

Natachas perspektiv:

"Hej älskling." sa Delano när jag klev in i rummet och bara det fick mig att vela vända om. Han låg i ett likadant rum som Emilio gjorde, och jag klarade inte av det. Hela rummet gav mig panikångest, och det kändes som om någon hade satt mig i en tvångsväst. Jag kunde inte röra på mig, och allting fick mig vela skrika. Känslan kändes som att jag var tvungen att riva av allt mitt hår. "Kom." sa han och slog på sängen. Jag gick fram och grät, han försökte krama om mig men jag backade undan. "Du lovade att hålla dig borta från bråk. Fattar du inte att jag kommer förlora dig snart? Och inte bara jag, utan Antonio också!" Han tvingade mig in i hans famn och pussade mig på hjässan, vilket jag hatade just nu. "Förlåt." Jag drog upp hans tröja och såg ett stort plåster nere vid hans mage, och det var röd färg som gjorde mig illamående. "Vem?" "En mörk kille, vet inte vad han heter. Men Chris slog honom med en batong bit när han slog mig med kniven, den killen kan vara galen." skrattade han. "Det känns bara så jobbigt när jag tänker på att jag kunde ha förlorat dig." suckade jag och han la täcket över oss båda. "Förlåt, älskar dig."

Fight & promises.

Jag vaknade av illamående och sprang för att spy. Det var tredje gången under hela gravidiheten som jag hade spytt. Jag hade faktiskt tagit lite råd från Isabelle, då vi hade kommit lite närmre, men absolut inte mycket. Delano kom när jag hade spytt och kysste mig mage medans jag satt på toaletten och borstade tänderna. "Vi gifter oss. När Antonio är född." Jag spärrade upp ögonen och kollade seriöst på honom. "Friar du till mig?" "Jag antar det, vi behöver inte rymma nu." Jag ställde mig upp och kastade mig runt hans hals. "Direkt när han är född." Lyckan sprudlade inom mig, och han grävde fram en ring från hans ficka som han hade tänkt det men ändå inte planerat det. Han placerade den helt vanliga silveringen kring mitt finger och kysste mig passionerat och jag hoppade runt hans kropp med mina ben. Hans muskler skulle nog orka bära mig även fast jag var i nionde månaden.

*

Jag ringde först Melissa, och vi hade ett samtal i över en timme. Så blir det när systrar börjar prata. Hon skulle komma till 141 snart, innan Emilios barn skulle födas. Sedan ringde jag Lucy, vi pratade en halvtimme. Jag hade fortfarande på mig pyamas i soffan, och Delano satt bredvid mig och drog med fingrarna på mina lår. "Jag ska ut med grabbarna snart, vill du följa med eller hittar du på något eget?" Jag planerade att träffa Justin medans han ändå ville stanna. "Eget, men vi syns ikväll." Jag satte mig i hans knä och drog in honom i en passionerad kyss och hans händer trevade innanför mig tröja och innanför mina trosor vid min rumpa. Han stönade frustrat när hans mobil ringde och hans kompis meddelade att han var utanför. "Ikväll." viskade han och kysste mig en sista gång innan han lämnade mig på soffan. Direkt när han hade lämnat lägenheten så ringde jag Justin.

*

"Barn och giftermål. Mina chanser blir bara mindre och mindre." Justin skrattade och jag kollade seriöst på honom. "Var glad för min skull." "Jag är det, grattis!" Han kramade mig och studerade min ring i några sekunder. Det kändes aningen konstigt att ha den där, men man vande sig nog vid det. "Om vi skulle gifta oss då, när vi var tillsammans. Skulle vi behöva rymma då?" Jag drog upp mina ben på Alfredos vardagsrumsbord och skrattade. "Troligtvis. Och Emilio skulle inte vara lika okej som han är nu. Faktum är att han skulle nog leta upp dig. Jag skulle inte sitta här idag." skrattade jag. Han skrattade också. "Om jag bara inte hade bråkat med honom på festen så skulle han nog inte hata mig så mycket." "Det är inte bara dig han hatar. Och han skulle ändå gjort det, du vet. Ingen kille får vara i närheten av mig. Den enda anledningen till att jag får gå ut ens för Delano är för att han vet, att Chris och dom vet att vi är tillsammans. Tror du att jag annars skulle våga berätta för honom? Emilio vet inget.. Festen jag gick på då? Det var för att Delano var där." Innan Justin hann svara så ringde min mobil, och det var Emilio. Jag gjorde ett tyst tecken tilll Justin innan jag svarade. "Hallå?" "Hej Natacha. Vart är du?" Jag pillade med naglarna och kom på det första bästa, jag kunde ju inte säga hemma ifall om han varit där och plingat på. "Hos Maddi, vadårå?" "Delano är på sjukhuset, jag måste hämta dig." Mitt hjärta stannade till, "vad har hänt?" "Inget allvarligt. Han bråkade och någon satte en kniv längst nere i magen på honom." "Inget allvarligt?" stönade jag och drog med fingrarna genom håret samtidigt som jag kände oroligheten strömma över hela min kropp. Samtidigt kände jag mig irriterad, jag kände mig som en mamma över honom när han inte ens kunde hålla sig borta från bråk i två dagar. Trots att han hade lovat mig, han hade nog inte tagit mina ord seriöst. "Hämta mig vid macken om tio minuter." Jag la på och Justin höjde oroligt på ögonbrynen. "Att den där jävla idioten inte ens kan hålla sig borta från bråk. Jag hatar det här, fattar han inte att jag kommer förlora honom snart?!" Jag gick till hallen och han följde efter. "ring mig sen. Trots att vissa saker har ändrats så kommer jag fortfarande alltid finnas här för dig." Han kramade om mig och jag kramade honom tillbaka. Sedan suckade jag och skyndade mig till macken.

*

Justins perspektiv:

Jag suckade högt och ljudligt. Jag gillade inte att Natacha oroade sig över Delano hela tiden, och att han aldrig höll det han lovade. Trots att jag hade varit sämre, så tyckte jag att hon förtjänade ännu bättre. Dessutom hade han friat till henne, trots att jag försökte vara glad för hennes skull så var det svårt. Först barn, och sen giftermål. Dessutom kunde jag bara träffa henne tills hon var gift, för då kunde hon inte smyga iväg längre.. Jag ville bara att tiden skulle stanna, och att den skulle göra det med Natacha.

*

Natachas perspektiv:

"Hej älskling." sa Delano när jag klev in i rummet och bara det fick mig att vela vända om. Han låg i ett likadant rum som Emilio gjorde, och jag klarade inte av det. Hela rummet gav mig panikångest, och det kändes som om någon hade satt mig i en tvångsväst. Jag kunde inte röra på mig, och allting fick mig vela skrika. Känslan kändes som att jag var tvungen att riva av allt mitt hår. "Kom." sa han och slog på sängen. Jag gick fram och grät, han försökte krama om mig men jag backade undan. "Du lovade att hålla dig borta från bråk. Fattar du inte att jag kommer förlora dig snart? Och inte bara jag, utan Antonio också!" Han tvingade mig in i hans famn och pussade mig på hjässan, vilket jag hatade just nu. "Förlåt." Jag drog upp hans tröja och såg ett stort plåster nere vid hans mage, och det var röd färg som gjorde mig illamående. "Vem?" "En mörk kille, vet inte vad han heter. Men Chris slog honom med en batong bit när han slog mig med kniven, den killen kan vara galen." skrattade han. "Det känns bara så jobbigt när jag tänker på att jag kunde ha förlorat dig." suckade jag och han la täcket över oss båda. "Förlåt, älskar dig."

seriöst ska leta som en galning efter rätt Emilio & Delano. Återkommer om det i nästa kapitel..

Talk with me.

Justins perspektiv: (lägger till detta för önskemålet!)

Allting kändes bara piss. Den som jag älskade skaffade barn med någon annan, och någon som Natacha vill ge sitt barn båda sina föräldrar lyckliga. Det var inte när jag var otrogen som jag insåg att jag aldrig skulle få tillbaka henne. Utan nu, nu när hon var lycklig med någon annan. Jag insåg även att Delano ger henne allt som jag skulle göra, som jag lovade henne. Men jag bröt mitt löfte, och någon annan tog över. Det gjorde så jävla ont, ingen människa som inte gått igenom det själv kunde förstå. Hela min själv gjorde ont, och jag hade bara tomma ord som blev till tårar. Man kan inte beskriva det där, verkligen inte. Trots att det kändes omöjligt, så kändes det som om att jag hatade Natacha för att hon gjorde såhär mot mig. Hon lät mig lida. Men samtidigt inser jag att det var jag som släppte henne, och inte hon mig.

Natachas perspektiv:

Det kändes konstigt att gå in i Alfredos lägenhet igen, när man inte varit här på så länge. Jag satte mig på hans säng och väntade helt enkelt på att Justin skulle komma, men han visste inte att jag skulle vara här. Jag tänkte inte vänta längre på att han skulle svara. Jag hörde hur dom började samtala direkt när Justin kom, och när Alfredo skulle handla så sa han till Justin att det låg en överraskning i rummet. När han öppnade hörde jag Alfredo gå och han vände sig om direkt och gick mot hallen. "Justin stanna! Gå inte snälla.." Jag bad verkligen, och han vände sig om i en suck.

Vi låg båda raklånga i sängen, Justin tittade på min mage då och då men sa ingenting. Tillslut satte jag mig i buddha ställning och suckade, "hur kan du vara så jävla dum och tro att jag vill såra dig?" Han skrattade, men inget humoriskt skratt, utan mer ett dött och livlöst. "Varför inte? Jag sårade dig djupt." "Det betyder inte att jag skulle göra samma sak tillbaka." han kollade mig djupt i ögonen, sådär som bara Justin kunde göra. "Varför honom? Varför?" Jag suckade. "Han har alltid varit min livs kärlek som du vet. Och när allting var knas så fanns han där dag som natt, jag var riktigt deprimerad och han fanns där." Justin satte sig upp men med benen nere på golvet och ryggen emot mig. Han la ner sitt ansikte i sina händer, "och det var inte jag." "Sluta Justin. Jag vill att du ska vara glad över mitt barn. Jag vill att Antonio träffar dig också." Mina händer föll automatiskt ner till min mage, och han kollade sakta bakåt på mig. "Är det en kille?" Jag nickade med ett leende och han satte sig mot mig och kramade om mig hårt och länge. Inom mig läktes såren, hålen som hade orsakats av Justin frånvaro. Jag fick ett sms och Justin var den som gav mig telefonen. Den lyste Älskling så han öppnade inte det. Vart är du min ängel? Älskar dig mest, dig och min lilla pojke inom dig. Justin suckade och backade bort från mig. Även fast jag inte ville att han skulle gå, så sa jag ingenting och svarade bara Delano. Är med några vänner. Ses ikväll älskling. Jag la undan telefonen och försökte fånga Justins blick som var fast i täcket. "Du kan inte ens säga att du är med mig." sa han ledset. "Delano gillar inte dig så mycket just nu, men jag vill fortfarande se dig." "Genom att ljuga?" "Om det är vad som krävs. Jag påstår inte att jag gillar det men vid detta laget vet du själv hur Delano uttrycker ilska." "Mm." Det kändes fel att ljuga för Delano, men för att jag själv skulle läka, så behövde jag detta. Sälånge jag visste själv att Delano var den rätta.

Jag och Lucy gick ut sen senare, jag gömde magen i en stor Ed Hardy kofta och uppsatt hår, mjukisar och en jacka. Jag frågade Chris vart Delano var, och tydligen så var han och tränade. Jag ringde honom och hade honom i headsetet hela tiden medans vi gick runt. Samtalet var på fast han tränade så man kunde höra honom ibland prata med sina vänner. Vi gick runt på stan, satt i olika portar. Efter en timme så hade Delano gymmat klart och vi bestämde att han skulle hämta oss med bilen när han var klar så då var vi tvugna att lägga på. Vi hade svårt att vara ifrån varandra, och därför kändes det skönt att bara ha honom där på andra sidan luren. Visst var det lite jobbigt ibland när Chris te.x fick för sig att börja nypa mig på armarna så jag skrek till. Men jag tror att han var van vid det och inte la märke till det. Det hade väl varit en annan sak om jag hade kommit hem med ett sugmärke på halsen.

*

Jag och Lucy satte oss i Delanos mercedes, den var svart med tonade rutor och en modell av 2011. Mer visste jag inte. Det var alltid viktigt för alla killar jag kände att ha nya, fräscha bilar. Min bror och Delano var bra exempel på det. Våga inte ens äta i deras bilar, dom skulle säkert gråta. Jag undrar hur det skulle bli när både Delano och Emilio skulle bli pappor, om barnet te.x skulle spy i bilen.. Jag satte mig fram och Lucy bak, men hon satt nästan i mitten kunde man säga. "Jag har skaffat den här till dig." sa Delano och la fram en ny pepparsprej. Jag hade redan en, och en elpistol. När jag hade vart 14 så hade Delano lärt mig skjuta, och när jag var 15 så lärde han mig att skjuta med pistol. Men en pistol fick jag aldrig dock. "Den andra var slut, så jag antar att du har sprutat på någon." sa han och höjde på ögonbrynen. Jag skrattade åt minnet. "Vi testade på Chris hur man reagerade. Och sedan resten vet jag inte vad dom gjorde med burken." Han skrattade också. Pepparsprej var såklart olagligt, men det stoppade inte oss precis. Jag mindes en gång när jag var 14, så kom Delano till mig, ganska full och gav mig något i min hand. Det var ett paket som påminde om kondomer, vilket det inte var. Han tog in mig i mitt rum och drog mig åt sidan, vilket fick hela mig pirrig. "Håll koll på dom här. Jag hämtar dom imorgon. Göm dom." Jag höjde på ögonbrynen och gjorde som han sagt. Jag trodde det var droger eller något, men jag sökte såklart på google trots att han sa åt mig att jag inte behövde veta vad det var. Det var tillslut någon olagligt. Men ingenting farligt, för då hade han aldrig fått tillbaka dom.

Talk with me.

Justins perspektiv: (lägger till detta för önskemålet!)

Allting kändes bara piss. Den som jag älskade skaffade barn med någon annan, och någon som Natacha vill ge sitt barn båda sina föräldrar lyckliga. Det var inte när jag var otrogen som jag insåg att jag aldrig skulle få tillbaka henne. Utan nu, nu när hon var lycklig med någon annan. Jag insåg även att Delano ger henne allt som jag skulle göra, som jag lovade henne. Men jag bröt mitt löfte, och någon annan tog över. Det gjorde så jävla ont, ingen människa som inte gått igenom det själv kunde förstå. Hela min själv gjorde ont, och jag hade bara tomma ord som blev till tårar. Man kan inte beskriva det där, verkligen inte. Trots att det kändes omöjligt, så kändes det som om att jag hatade Natacha för att hon gjorde såhär mot mig. Hon lät mig lida. Men samtidigt inser jag att det var jag som släppte henne, och inte hon mig.

Natachas perspektiv:

Det kändes konstigt att gå in i Alfredos lägenhet igen, när man inte varit här på så länge. Jag satte mig på hans säng och väntade helt enkelt på att Justin skulle komma, men han visste inte att jag skulle vara här. Jag tänkte inte vänta längre på att han skulle svara. Jag hörde hur dom började samtala direkt när Justin kom, och när Alfredo skulle handla så sa han till Justin att det låg en överraskning i rummet. När han öppnade hörde jag Alfredo gå och han vände sig om direkt och gick mot hallen. "Justin stanna! Gå inte snälla.." Jag bad verkligen, och han vände sig om i en suck.

Vi låg båda raklånga i sängen, Justin tittade på min mage då och då men sa ingenting. Tillslut satte jag mig i buddha ställning och suckade, "hur kan du vara så jävla dum och tro att jag vill såra dig?" Han skrattade, men inget humoriskt skratt, utan mer ett dött och livlöst. "Varför inte? Jag sårade dig djupt." "Det betyder inte att jag skulle göra samma sak tillbaka." han kollade mig djupt i ögonen, sådär som bara Justin kunde göra. "Varför honom? Varför?" Jag suckade. "Han har alltid varit min livs kärlek som du vet. Och när allting var knas så fanns han där dag som natt, jag var riktigt deprimerad och han fanns där." Justin satte sig upp men med benen nere på golvet och ryggen emot mig. Han la ner sitt ansikte i sina händer, "och det var inte jag." "Sluta Justin. Jag vill att du ska vara glad över mitt barn. Jag vill att Antonio träffar dig också." Mina händer föll automatiskt ner till min mage, och han kollade sakta bakåt på mig. "Är det en kille?" Jag nickade med ett leende och han satte sig mot mig och kramade om mig hårt och länge. Inom mig läktes såren, hålen som hade orsakats av Justin frånvaro. Jag fick ett sms och Justin var den som gav mig telefonen. Den lyste Älskling så han öppnade inte det. Vart är du min ängel? Älskar dig mest, dig och min lilla pojke inom dig. Justin suckade och backade bort från mig. Även fast jag inte ville att han skulle gå, så sa jag ingenting och svarade bara Delano. Är med några vänner. Ses ikväll älskling. Jag la undan telefonen och försökte fånga Justins blick som var fast i täcket. "Du kan inte ens säga att du är med mig." sa han ledset. "Delano gillar inte dig så mycket just nu, men jag vill fortfarande se dig." "Genom att ljuga?" "Om det är vad som krävs. Jag påstår inte att jag gillar det men vid detta laget vet du själv hur Delano uttrycker ilska." "Mm." Det kändes fel att ljuga för Delano, men för att jag själv skulle läka, så behövde jag detta. Sälånge jag visste själv att Delano var den rätta.

Jag och Lucy gick ut sen senare, jag gömde magen i en stor Ed Hardy kofta och uppsatt hår, mjukisar och en jacka. Jag frågade Chris vart Delano var, och tydligen så var han och tränade. Jag ringde honom och hade honom i headsetet hela tiden medans vi gick runt. Samtalet var på fast han tränade så man kunde höra honom ibland prata med sina vänner. Vi gick runt på stan, satt i olika portar. Efter en timme så hade Delano gymmat klart och vi bestämde att han skulle hämta oss med bilen när han var klar så då var vi tvugna att lägga på. Vi hade svårt att vara ifrån varandra, och därför kändes det skönt att bara ha honom där på andra sidan luren. Visst var det lite jobbigt ibland när Chris te.x fick för sig att börja nypa mig på armarna så jag skrek till. Men jag tror att han var van vid det och inte la märke till det. Det hade väl varit en annan sak om jag hade kommit hem med ett sugmärke på halsen.

*

Jag och Lucy satte oss i Delanos mercedes, den var svart med tonade rutor och en modell av 2011. Mer visste jag inte. Det var alltid viktigt för alla killar jag kände att ha nya, fräscha bilar. Min bror och Delano var bra exempel på det. Våga inte ens äta i deras bilar, dom skulle säkert gråta. Jag undrar hur det skulle bli när både Delano och Emilio skulle bli pappor, om barnet te.x skulle spy i bilen.. Jag satte mig fram och Lucy bak, men hon satt nästan i mitten kunde man säga. "Jag har skaffat den här till dig." sa Delano och la fram en ny pepparsprej. Jag hade redan en, och en elpistol. När jag hade vart 14 så hade Delano lärt mig skjuta, och när jag var 15 så lärde han mig att skjuta med pistol. Men en pistol fick jag aldrig dock. "Den andra var slut, så jag antar att du har sprutat på någon." sa han och höjde på ögonbrynen. Jag skrattade åt minnet. "Vi testade på Chris hur man reagerade. Och sedan resten vet jag inte vad dom gjorde med burken." Han skrattade också. Pepparsprej var såklart olagligt, men det stoppade inte oss precis. Jag mindes en gång när jag var 14, så kom Delano till mig, ganska full och gav mig något i min hand. Det var ett paket som påminde om kondomer, vilket det inte var. Han tog in mig i mitt rum och drog mig åt sidan, vilket fick hela mig pirrig. "Håll koll på dom här. Jag hämtar dom imorgon. Göm dom." Jag höjde på ögonbrynen och gjorde som han sagt. Jag trodde det var droger eller något, men jag sökte såklart på google trots att han sa åt mig att jag inte behövde veta vad det var. Det var tillslut någon olagligt. Men ingenting farligt, för då hade han aldrig fått tillbaka dom.

Älskar kritik, bra som dålig! :)

*

Gold worth

Delano var den perfekta killen, han som väckte dig med gulliga sms, han som viskade i ditt öra hur mycket han älskar dig, han som kom med frukost till sängen till dig trots att han själv inte åt, han som sket i sina vänner för din skull. Ändå kändes det som om något fattades, men jag visste inte vad.

Justin vägrade svara på någon utav mina sms, jag trodde han hade bytt nummer men Alfredo sa att det var rätt. Tydligen så var Justin i någon slags deprimisson just nu och att han inte ville prata med så många. Allting var ju såklart mitt fel.

Idag så skulle vi åka och kolla könet på barnet, vi åkte dit Melissa gick vilket betydde att det låg längre bort med det var värt det. Dock så ville jag föda där jag själv föddes, i 141. Delano väckte mig med en stor kasse, men det var inte från Delano, utan Emilio. Han skrattade och lämnade mig ifred med kassen när han tog en dusch, det fanns en liten lapp nerhängades. "Förlåt syster att jag blev så arg. För Delanos skull ska jag försöka. Bara för det. Här har ni, lycka till! //Din älskade bror. Jag öppnade påsen och däri fanns adidaskläder. Två par små set, ett rosa ifall om det skulle vara en tjej, och en svart med guldränder ifall det skulle vara en kille. Jag log med hela ansiktet, min bebis var snart tre månader gammal och hade redan adidaskläder. Det var nog ganska tydligt om hur mycket kläder vi skulle ha. Om det var en pojke kunde jag redan se framför mig Delano och Emilio uppfostra honom.

När vi satt i bilen ringde Amilia mig, vi pratade hur länge som helst om barnet. Hon ville ha en tjej, och hon ville att hon skulle heta "Prinsessan Nelly Rosa Glitter." Jag skrattade åt henne. Jag hade världens bästa syskonbarn, så var det ju bara.

*

Våran sköterska var hur trevlig som helst, och hon trodde att vi skulle få jätte söta barn. Sådana kommenterer kan verkligen göra ens dag. Hon smörjde min mage med en kall gel, som hon sedan kunde placera självaste "kameran." Jag vågade inte titta på skärmen, det skrämde mig, så jag tittade bara på Delanos ansiktsuttryck hela tiden. Han verkade lycklig. "Här kan man se rumpan.." Hon pratade på, men jag hörde inte. Det enda jag hörde var när hon tillslut sa, "Grattis, ni väntar en pojke!"

*

Såfort Delano fick veta att det var en pojke ringde han Delano i bilen, han var överlycklig, han körde oss direkt till en stor sportaffär. Det där leendet, det var guldvärt. Det var bättre, och han gick med mig så försiktigt som om jag vore glas. "Känns allt bra?" jag skrattade och nickade. Väl inne i affären köpte han koftor, överdrivet mycket adidas, fotbollar och allting annat möjligt. Jag skrattade bara, och när vi kom hem la han det allt i det annars tomma rummet som skulle så smånigom tillhöra vårt barn. Antonio. "Innan vi är i femte månaden så ska rummet vara klart. Vilken färg ska det målas?" Jag ställde mig med armarna runt om honom, "vad sägs som om du bestämmer det? Jag litar på dig." jag gav honom en puss på munnen och gick sedan för att lägga badvatten.

Gold worth

Delano var den perfekta killen, han som väckte dig med gulliga sms, han som viskade i ditt öra hur mycket han älskar dig, han som kom med frukost till sängen till dig trots att han själv inte åt, han som sket i sina vänner för din skull. Ändå kändes det som om något fattades, men jag visste inte vad.

Justin vägrade svara på någon utav mina sms, jag trodde han hade bytt nummer men Alfredo sa att det var rätt. Tydligen så var Justin i någon slags deprimisson just nu och att han inte ville prata med så många. Allting var ju såklart mitt fel.

Idag så skulle vi åka och kolla könet på barnet, vi åkte dit Melissa gick vilket betydde att det låg längre bort med det var värt det. Dock så ville jag föda där jag själv föddes, i 141. Delano väckte mig med en stor kasse, men det var inte från Delano, utan Emilio. Han skrattade och lämnade mig ifred med kassen när han tog en dusch, det fanns en liten lapp nerhängades. "Förlåt syster att jag blev så arg. För Delanos skull ska jag försöka. Bara för det. Här har ni, lycka till! //Din älskade bror. Jag öppnade påsen och däri fanns adidaskläder. Två par små set, ett rosa ifall om det skulle vara en tjej, och en svart med guldränder ifall det skulle vara en kille. Jag log med hela ansiktet, min bebis var snart tre månader gammal och hade redan adidaskläder. Det var nog ganska tydligt om hur mycket kläder vi skulle ha. Om det var en pojke kunde jag redan se framför mig Delano och Emilio uppfostra honom.

När vi satt i bilen ringde Amilia mig, vi pratade hur länge som helst om barnet. Hon ville ha en tjej, och hon ville att hon skulle heta "Prinsessan Nelly Rosa Glitter." Jag skrattade åt henne. Jag hade världens bästa syskonbarn, så var det ju bara.

*

Våran sköterska var hur trevlig som helst, och hon trodde att vi skulle få jätte söta barn. Sådana kommenterer kan verkligen göra ens dag. Hon smörjde min mage med en kall gel, som hon sedan kunde placera självaste "kameran." Jag vågade inte titta på skärmen, det skrämde mig, så jag tittade bara på Delanos ansiktsuttryck hela tiden. Han verkade lycklig. "Här kan man se rumpan.." Hon pratade på, men jag hörde inte. Det enda jag hörde var när hon tillslut sa, "Grattis, ni väntar en pojke!"

*

Såfort Delano fick veta att det var en pojke ringde han Emilio i bilen, han var överlycklig, han körde oss direkt till en stor sportaffär. Det där leendet, det var guldvärt. Det var bättre, och han gick med mig så försiktigt som om jag vore glas. "Känns allt bra?" jag skrattade och nickade. Väl inne i affären köpte han koftor, överdrivet mycket adidas, fotbollar och allting annat möjligt. Jag skrattade bara, och när vi kom hem la han det allt i det annars tomma rummet som skulle så smånigom tillhöra vårt barn. Antonio. "Innan vi är i femte månaden så ska rummet vara klart. Vilken färg ska det målas?" Jag ställde mig med armarna runt om honom, "vad sägs som om du bestämmer det? Jag litar på dig." jag gav honom en puss på munnen och gick sedan för att lägga badvatten.

Mellanchapter. Förra gravidiheten känns det som jag gick alldeles för snabbt. Ska försöka göra denna i lugn och ro :) Och ja, det blir inte som ni har förväntat er! Det är det som är meningen ;)

Don't.

Mötet med Justin gick inte som planerat, vi hade inte varit tillsammans sålänge men tilltäckligt för att förstå att vi älskade varandra och att det kanske var meningen att det skulle vara vi. Jag började göra mat, och mina ben skakade. Jag väntade Delanos barn, och jag borde inte bli så här upprörd. Men jag ville inte gå omkring vetandes att Justin hatade mig, och att han trodde att jag hade velat honom illa. Det var trots allt han som var otrogen, inte jag.

När Delano kom hem på kvällen kunde vi äta utav maten som jag gjort. Vi åt den i vardagsrummet och jag lutade mig emot honom för att känna mig säker. Något som jag alltid gjorde, och det var inte hans muskler som gjorde det, utan hans hjärtslag. Alltid när vi gick ute så var jag såklart inte lika rädd som innan, när jag fick mina ångestattacker, men ändå så ville jag inte att han skulle skadad. Jag kunde offra mig själv för honom, men då skulle vårt barn också dö. Jag studerade hans kropp när han åt, och så fick jag syn på skårpor på hans knogar. "Jag vet att du inte har varit och tränat boxning. Du har bråkat." sa jag och satte mig rakt upp. Han tittade på mig med lidande blick, vi hade pratat om detta många gånger. "Inget farligt jag lovar." Han försökte pussa mig men jag drog undan mitt huvud och han suckade. "Är det så svårt att hålla sig borta från bråk?" Han ställde sin tomma tallrik på bordet och kollade allvarligt på mig. "Det var någon som sa något illa om dig. Jag tänker inte stå där och lyssna som någon fucking mes. Jag kommer alltid skydda dig, och om det innebär slåss så gör jag det." Jag ställde mig upp och gick till toaletten, han följde efter men jag hann låsa. "Natacha öppna dörren!" han bankade och jag satte på vattnet och det brast. Tårarna rann och jag försökte hålla mig så tyst som möjligt. Det var inte första gången. "Förlåt min ängel, men jag ber om förlåtelse. Men det betyder inte att jag ångrar vad jag gjort." Jag hatade att han gjorde sig illa på grund av mig, och jag tänkte inte acceptera det.

Delano hade gett upp, och satt säkert i vardagsrummet. Han hade på hög musik, och det hade han alltid när han var sur. Försiktigt smög jag ut från toaletten och jag bytte om till ett linne som man såg tydligt att jag var gravid med. Enligt mig fanns inget vackrare än en liten bulle på magen, det symboliserade verkligen kärlek. "Förlåt." sa jag tyst och satte mig bredvid honom. Han varken sänkte eller höjde musiken, och han satt inne på facebook. "Jag är rädd att förlora dig. Att vårt barn ska behöva växa upp utan en pappa." sa jag och en tår rann. Han suckade och stängde igen luckan på datan vilket fick allt att stängas av och drog in mig i sin famn. "Du kommer inte förlora mig. Men du måste förstå att jag alltid kommer skydda dig. Jag vet vad som hände förut, och efter det ska inget hända dig. Emilio var också där, och jag kan säga att Emilio blev argare än jag." Jag suckade, "snälla. Låt inget dåligt hända min bror. Isabelle får barn om en månad, hon behöver honom." "Jag ska inte, lovar." Jag fick en kyss på pannan och så satte vi på teven.

Justin. Jag skulle aldrig säga det för att såra dig, men jag vill inte att du ska gå runt och tro att jag skiter i dig. För det skulle jag aldrig kunna göra! Du kommer alltid ha en del utav mitt hjärta.

*

Jag var hemma hos Emilio, och han var inte på det bästa humöret. När han såg hur mycket min mage hade växt så brast allt för honom, han flippade ur. "Lilla flicka, du vill verkligen ha stryk eller hur?" Jag som hade trott att han hade tagit det så bra, men nu hade han mer eller mindre velat misshandla mig sen jag steg in genom dörren. "Jag hörde om dig och bävern." sa han sedan och kollade mig rätt i ögonen, vi stod i köket och han tog tag om mitt hår och slog det en gång mot väggen. Tillräckligt hårt för att jag skulle förstå att han menade allvar och han släppte inte taget om mitt hår, "Du tror att jag inte har koll på dig." Han snurrade runt mitt hår ett varv runt sin hand så det gjorde ondare, och han drog mig intill sig och släppte mig sedan. "Om inte Delano hade vart din pojkvän, och jag visste att han skulle ta hand om dig för att han är min bästa vän så skulle du få se vad som skulle hända." Han gick iväg och svor på vårat eget språk tills jag inte hörde honom någon mer.

Don't.

Mötet med Justin gick inte som planerat, vi hade inte varit tillsammans sålänge men tilltäckligt för att förstå att vi älskade varandra och att det kanske var meningen att det skulle vara vi. Jag började göra mat, och mina ben skakade. Jag väntade Delanos barn, och jag borde inte bli så här upprörd. Men jag ville inte gå omkring vetandes att Justin hatade mig, och att han trodde att jag hade velat honom illa. Det var trots allt han som var otrogen, inte jag.

När Delano kom hem på kvällen kunde vi äta utav maten som jag gjort. Vi åt den i vardagsrummet och jag lutade mig emot honom för att känna mig säker. Något som jag alltid gjorde, och det var inte hans muskler som gjorde det, utan hans hjärtslag. Alltid när vi gick ute så var jag såklart inte lika rädd som innan, när jag fick mina ångestattacker, men ändå så ville jag inte att han skulle skadad. Jag kunde offra mig själv för honom, men då skulle vårt barn också dö. Jag studerade hans kropp när han åt, och så fick jag syn på skårpor på hans knogar. "Jag vet att du inte har varit och tränat boxning. Du har bråkat." sa jag och satte mig rakt upp. Han tittade på mig med lidande blick, vi hade pratat om detta många gånger. "Inget farligt jag lovar." Han försökte pussa mig men jag drog undan mitt huvud och han suckade. "Är det så svårt att hålla sig borta från bråk?" Han ställde sin tomma tallrik på bordet och kollade allvarligt på mig. "Det var någon som sa något illa om dig. Jag tänker inte stå där och lyssna som någon fucking mes. Jag kommer alltid skydda dig, och om det innebär slåss så gör jag det." Jag ställde mig upp och gick till toaletten, han följde efter men jag hann låsa. "Natacha öppna dörren!" han bankade och jag satte på vattnet och det brast. Tårarna rann och jag försökte hålla mig så tyst som möjligt. Det var inte första gången. "Förlåt min ängel, men jag ber om förlåtelse. Men det betyder inte att jag ångrar vad jag gjort." Jag hatade att han gjorde sig illa på grund av mig, och jag tänkte inte acceptera det.

Delano hade gett upp, och satt säkert i vardagsrummet. Han hade på hög musik, och det hade han alltid när han var sur. Försiktigt smög jag ut från toaletten och jag bytte om till ett linne som man såg tydligt att jag var gravid med. Enligt mig fanns inget vackrare än en liten bulle på magen, det symboliserade verkligen kärlek. "Förlåt." sa jag tyst och satte mig bredvid honom. Han varken sänkte eller höjde musiken, och han satt inne på facebook. "Jag är rädd att förlora dig. Att vårt barn ska behöva växa upp utan en pappa." sa jag och en tår rann. Han suckade och stängde igen luckan på datan vilket fick allt att stängas av och drog in mig i sin famn. "Du kommer inte förlora mig. Men du måste förstå att jag alltid kommer skydda dig. Jag vet vad som hände förut, och efter det ska inget hända dig. Emilio var också där, och jag kan säga att Emilio blev argare än jag." Jag suckade, "snälla. Låt inget dåligt hända min bror. Isabelle får barn om en månad, hon behöver honom." "Jag ska inte, lovar." Jag fick en kyss på pannan och så satte vi på teven.

Justin. Jag skulle aldrig säga det för att såra dig, men jag vill inte att du ska gå runt och tro att jag skiter i dig. För det skulle jag aldrig kunna göra! Du kommer alltid ha en del utav mitt hjärta.

*

Jag var hemma hos Emilio, och han var inte på det bästa humöret. När han såg hur mycket min mage hade växt så brast allt för honom, han flippade ur. "Lilla flicka, du vill verkligen ha stryk eller hur?" Jag som hade trott att han hade tagit det så bra, men nu hade han mer eller mindre velat misshandla mig sen jag steg in genom dörren. "Jag hörde om dig och bävern." sa han sedan och kollade mig rätt i ögonen, vi stod i köket och han tog tag om mitt hår och slog det en gång mot väggen. Tillräckligt hårt för att jag skulle förstå att han menade allvar och han släppte inte taget om mitt hår, "Du tror att jag inte har koll på dig." Han snurrade runt mitt hår ett varv runt sin hand så det gjorde ondare, och han drog mig intill sig och släppte mig sedan. "Om inte Delano hade vart din pojkvän, och jag visste att han skulle ta hand om dig för att han är min bästa vän så skulle du få se vad som skulle hända." Han gick iväg och svor på vårat eget språk tills jag inte hörde honom någon mer.

Hm, vad tror ni Justin kommer göra?

31.I wanna tell you because I loved you.

2 MÅNADER SENARE:

Solen sken, och jag gissade på att det var sommarens sista strålar. Snart skulle en mörk och deprimerande höst komma. Bredvid mig låg Delano, trött och han sov tungt. Man vande sig nog aldrig vid att vakna upp bredvid honom. Trött drog jag på mig en tröja och när jag passerade spegeln drog jag upp den och vände mig i alla vinklar. Jag försökte se någon slags bula, ett tecken på att jag var gravid. Helgen som jag hade haft med Delano gjorde mig gravid, och det kändes underbart. Kanske inte att berätta till min familj, och Emilio hade flippat ur. Men det låg i det gamla. Jag började plocka fram frukost och mina tankar var hos Justin. Jag tänkte inte gå runt och ha skuldkänslor, så jag smsade honom. Första gången på flera månader. Vi behöver prata! - N När jag var klar satte jag mig gränsle över Delano och började pussa på honom, vilket fick honom att vakna. Han hatade frukost, men jag försökte iallafall. Han vägrade gå upp ur sängen så jag gick själv tilllbaka till köket och åt rostat bröd med Nutella. Ska senare till Alfredo för att lämna ett papper. Vi kan ses då. Jag svarade med ett enkelt okej och raderade sedan våra sms.

Jag hade alltid vetat att jag skulle bli en ung mamma, och att det skulle bli med Delano var allt jag kunde drömma om. Vi hade lägenhet och allting,vi hade det seriöst. Vilket inte många trodde i början när jag berättade, men nu har väl dom också insett. Lucy och jag pratade om allt som handlade om barn, vi hade ingenting annat att prata om. Jag ville ha en kille, som skulle vara precis som min bror till mina andra barn. Delano ville också ha en kille. För vissa måste det kännas konstigt, som min mamma. Först var jag en tonåring som knappt kunde sköta sig själv, och nu var hon gravid. Jag vägrade fortfarande tabletter mot ADHD då jag inte ville att något skulle hända med barnet. Men jag gick med på terapi. Jag gjorde allt, för att reda ut mina misstag och bli vuxen på riktigt. Jag ville ha Melissas liv fast med Delano och mina egna barn.

*

Jag stod i en gammal park där jag skulle möta Justin. Tillslut kom han, och det gjorde mer ont än vad jag trodde. Han hade kanske växt lite, och han hade stylat om sitt hår. Han såg trött och sliten ut, men han jobbade mycket precis som förut. "Hej." sa han och satte sig i en gunga bredvid mig. "Hej." fick jag fram och pressade fram ett leende. Jag kunde ju inte undvika alla känslor som bubblade inom mig, att jag fortfarande älskade honom, men inte på det sättet. "Vad vill du berätta?" Hans röst var ganska dyster, och han kollade ner i marken. "Eh.. Jag ville bara berätta om att jag är med Delano nu, och jag ville berätta det själv." Han skrattade, "du är inte den första som säger det. Men tack." "Jag är gravid." Han spärrade upp ögonen och tittade skräckslaget upp på mig. Det var något i hans blick som jag aldrig sett förut och han ställde sig upp av ilska. Han började gå runt i cirklar och sparkade till en mellanstor sten samtidigt som han skrek. "JUSTIN!" Han forsatte gå runt i cirklar och vägrade möta min blick. Han verkade helt galen, och han verkade vela slå till vad som helst. Han gick fram till mig och tårarna rann nedför hans kinder vilket fick också mig att gråta. "Jag trodde att jag fortfarande hade en chans. Men nu har han det jag aldrig fick, fast han sårade dig miljoner gånger!" Justins ord högg. "Du sårade mig också, glöm aldrig bort det." "Tror du att jag har glömt det?! Jag kan inte glömma det! Det är mitt största misstag och jag kommer få leva med det hela mitt liv. Men ändå så valde du honom." "Jag älskar honom, precis som jag älskade dig." Bådas tårar rann, och han la sin hand på ansiktet och tryckte med sina naglar så hårt mot sin hud för att behärska sin ilska. Det var verkligen sorligt att se Justin såhär, det var precis som om det var jag som gjorde honom sån. "Ville du prata med mig så du kunde såra mig lika mycket som jag sårade dig? Var det meningen? Grattis Natacha, du lyckades!" han vände sig om och började gå och jag skrek efter honom gråtandes men han vände sig inte om utan försvann bara och när jag såg hans bil åka iväg skrek jag rätt ut.

*

Mitt huvud bankade när jag kom hem, Delano var inte hemma men han hade städat. Jag la mig ner i soffan och kollade bara framåt. Hur kunde han ens tro att jag hade berättat det för att såra honom? När allt jag gjorde var att hjälpa honom egentligen. Jag önskade att Justin aldrig mött mig, för då skulle han aldrig ha dom här problemen. Då skulle han säkert ha älskat någon annan, någon som verkligen kunde göra honom lycklig och ge honom vad han förtjänar. Han var otrogen, jag vet, men jag älskar också honom, och jag vet att han egentligen har ett stort hjärta.

I wanna tell you because I loved you.

2 MÅNADER SENARE:

Solen sken, och jag gissade på att det var sommarens sista strålar. Snart skulle en mörk och deprimerande höst komma. Bredvid mig låg Delano, trött och han sov tungt. Man vande sig nog aldrig vid att vakna upp bredvid honom. Trött drog jag på mig en tröja och när jag passerade spegeln drog jag upp den och vände mig i alla vinklar. Jag försökte se någon slags bula, ett tecken på att jag var gravid. Helgen som jag hade haft med Delano gjorde mig gravid, och det kändes underbart. Kanske inte att berätta till min familj, och Emilio hade flippat ur. Men det låg i det gamla. Jag började plocka fram frukost och mina tankar var hos Justin. Jag tänkte inte gå runt och ha skuldkänslor, så jag smsade honom. Första gången på flera månader. Vi behöver prata! - N När jag var klar satte jag mig gränsle över Delano och började pussa på honom, vilket fick honom att vakna. Han hatade frukost, men jag försökte iallafall. Han vägrade gå upp ur sängen så jag gick själv tilllbaka till köket och åt rostat bröd med Nutella. Ska senare till Alfredo för att lämna ett papper. Vi kan ses då. Jag svarade med ett enkelt okej och raderade sedan våra sms.

Jag hade alltid vetat att jag skulle bli en ung mamma, och att det skulle bli med Delano var allt jag kunde drömma om. Vi hade lägenhet och allting,vi hade det seriöst. Vilket inte många trodde i början när jag berättade, men nu har väl dom också insett. Lucy och jag pratade om allt som handlade om barn, vi hade ingenting annat att prata om. Jag ville ha en kille, som skulle vara precis som min bror till mina andra barn. Delano ville också ha en kille. För vissa måste det kännas konstigt, som min mamma. Först var jag en tonåring som knappt kunde sköta sig själv, och nu var hon gravid. Jag vägrade fortfarande tabletter mot ADHD då jag inte ville att något skulle hända med barnet. Men jag gick med på terapi. Jag gjorde allt, för att reda ut mina misstag och bli vuxen på riktigt. Jag ville ha Melissas liv fast med Delano och mina egna barn.

*

Jag stod i en gammal park där jag skulle möta Justin. Tillslut kom han, och det gjorde mer ont än vad jag trodde. Han hade kanske växt lite, och han hade stylat om sitt hår. Han såg trött och sliten ut, men han jobbade mycket precis som förut. "Hej." sa han och satte sig i en gunga bredvid mig. "Hej." fick jag fram och pressade fram ett leende. Jag kunde ju inte undvika alla känslor som bubblade inom mig, att jag fortfarande älskade honom, men inte på det sättet. "Vad vill du berätta?" Hans röst var ganska dyster, och han kollade ner i marken. "Eh.. Jag ville bara berätta om att jag är med Delano nu, och jag ville berätta det själv." Han skrattade, "du är inte den första som säger det. Men tack." "Jag är gravid." Han spärrade upp ögonen och tittade skräckslaget upp på mig. Det var något i hans blick som jag aldrig sett förut och han ställde sig upp av ilska. Han började gå runt i cirklar och sparkade till en mellanstor sten samtidigt som han skrek. "JUSTIN!" Han forsatte gå runt i cirklar och vägrade möta min blick. Han verkade helt galen, och han verkade vela slå till vad som helst. Han gick fram till mig och tårarna rann nedför hans kinder vilket fick också mig att gråta. "Jag trodde att jag fortfarande hade en chans. Men nu har han det jag aldrig fick, fast han sårade dig miljoner gånger!" Justins ord högg. "Du sårade mig också, glöm aldrig bort det." "Tror du att jag har glömt det?! Jag kan inte glömma det! Det är mitt största misstag och jag kommer få leva med det hela mitt liv. Men ändå så valde du honom." "Jag älskar honom, precis som jag älskade dig." Bådas tårar rann, och han la sin hand på ansiktet och tryckte med sina naglar så hårt mot sin hud för att behärska sin ilska. Det var verkligen sorligt att se Justin såhär, det var precis som om det var jag som gjorde honom sån. "Ville du prata med mig så du kunde såra mig lika mycket som jag sårade dig? Var det meningen? Grattis Natacha, du lyckades!" han vände sig om och började gå och jag skrek efter honom gråtandes men han vände sig inte om utan försvann bara och när jag såg hans bil åka iväg skrek jag rätt ut.

*

Mitt huvud bankade när jag kom hem, Delano var inte hemma men han hade städat. Jag la mig ner i soffan och kollade bara framåt. Hur kunde han ens tro att jag hade berättat det för att såra honom? När allt jag gjorde var att hjälpa honom egentligen. Jag önskade att Justin aldrig mött mig, för då skulle han aldrig ha dom här problemen. Då skulle han säkert ha älskat någon annan, någon som verkligen kunde göra honom lycklig och ge honom vad han förtjänar. Han var otrogen, jag vet, men jag älskar också honom, och jag vet att han egentligen har ett stort hjärta.

Jag sa ju att denna inte skulle likna någon annan novell :) men andas, den är inte ens nära slutet. Nu kommer vi in i handlingen! :D

TROUBLE GIRL - CHAPTER 48

TROUBLE GIRL - CHAPTER 47

TROUBLE GIRL - CHAPTER 46

TROUBLE GIRL - CHAPTER 45(missa inte 44 under)

TROUBLE GIRL - CHAPTER 44

TROUBLE GIRL - CHAPTER 43

TROUBLE GIRL - CHAPTER 42

TROUBLE GIRL - CHAPTER 41

TROUBLE GIRL - CHAPTER 40

förlåt! 3 CHAPTERS

TROUBLE GIRL - CHAPTER 39

TROUBLE GIRL - CHAPTER 38

TROUBLE GIRL - CHAPTER 37

TROUBLE GIRL - CHAPTER 36

min data e seg..

TROUBLE GIRL - CHAPTER 35

TROUBLE GIRL - CHAPTER 34

TROUBLE GIRL - CHAPTER 33

TROUBLE GIRL - CHAPTER 32

TROUBLE GIRL - CHAPTER 31