TROUBLE GIRL - CHAPTER 57



My little sunshine. 
Jag klev ut ur bilen med Antonio i en barnstol som jag bar. Delano hade kört oss, och vi skulle hem. Jag var nästan rädd att något skulle hända bara den lilla biten hem, och varje gång han gjorde ljud ifrån sig så var jag tvungen att se till att ingenting var fel med honom. 
 

Vi kom in och eftersom han sov så la vi in honom i hans säng, och det ledde till att vi båda två stod där och log som två fånar mot honom. "Kolla på oss." skrattade jag. Jag smekte min mage automatiskt, men det fanns ingenting där. Det kändes konstigt, men så fort jag såg lilla Antonio kändes det naturligt. Moderskänslorna hade redan kommit fram. Han var 48cm lång och vägde 3201gram. Han var ganska liten, och våra kläder var lite stora på honom. Men det gjorde ingenting, han skulle nog växa snabbare än man tror. "Jaja, vi låter honom sova innan alla kommer hit." Vi satte oss i vardagsrummet tillsammans, det kändes konsitgt att inte bara mysa mig in i hans famn och pussa på honom. Just nu kändes det så naturligt, vi hade ju blivit föräldrar tillsammans. Du kommer väl? Puss Jag var tvungen att få det bekräftat igen, det var så viktigt att ha honom här just nu. Skulle aldrig missa det babe, är där om en timma max. Kyssar till dig mamman! Jag log inombords, och Delano märkte det direkt på mig. "Jag borde aldrrig ha stått ivägen för er två." log han. Jag ville säga emot, men jag orkade inte idag. 
 

*
 

"Han är underbar, så liten och.. perfekt." Mammas stolthet gick inte att misstolka och hon höll Antonio i luften framför sig. Han skrek inte, utan var jätte lugn. Vi var ganska många hemma hos oss. Mamma, pappa, Emilio hans tjej och Felicia. Melissa, Paul och barnen. Delanos mamma, pappa, syster, bror och deras barn, och sedan Justin. Vi köpte mat och hade en perfekt kväll. Alla var ju såklart helt inne i Antonio, jag var nästan avundsjuk då jag ville ha honom för mig själv. Det som chockade mig mest var att Justin blev accepterad av alla. Min bror, och min pappa sa ingenting. Dom hälsade trevligt på honom, och bad honom komma över på middag. Emilio var väldigt lycklig, och det var ganska klart att han skulle bli den bästa morbron Antonio skulle kunna få. 
 

Kvällen ledde mot sitt slut, det gick som sagt snabbt när man hade roligt. Fast om jag fick erkänna, så längtade jag lite efter att bara få sova i min egna säng och vila lite. Vid niotiden gick alla, Justin stannade en extra timme. Vi låg alla tre i sängen medans Delano tog ett bad, vilket kunde ta ett tag. Antonio låg i mitten och åt, jag kunde inte amma honom ännu, tyvärr. "Jag vill ta med dig hem nästa vecka. Du kan ta med dig Antonio." Jag log mot honom och nickade. "Det låter bra." "Jag tänkte att du kan få vara med Delano och Antonio dom närmsta dagarna. Men om du behöver mig kommer jag så fort jag kan, okej älskling?" Jag nickade. Såklart jag ville vara med Justin nu, men som sagt. Jag behövde nog några sådana där dagar, iallafall en. "Om vi åker hem till din mamma på fredag? De är om tre dar. Då ses vi." Han log och nickade. "Bra." Antonio somnade i min famn och jag log mot honom hela tiden. Han andades tungt, och det var skönt för annars hade jag säkert trott att han skulle dö. "Jag ska gå nu, god natt min ängel." Han lutade sig fram och vi kysstes ett tag tills duschen tystnade och han skrattade och gick sedan efter att ha pussat Antonio godnatt också. Delano kom in med boxers och jag la Antonio bredvid mig. "Hm, jag ska träffa Justins mamma. Hur tror du det går?" skrattade jag. Delano la sig under täcket bredvid oss. "Det kommer gå bra, jag menar, vem kan inte älska dig?" Jag skrattade åt honom. "Jag har barn med någon annan, jag kommer härifrån och ja.. behöver jag säga mer?" Jag skrattade. "Lägg av nu, min mamma älskar dig. Om hon inte gillar dig så kan du låtsas att min mamma är hans mamma." Jag skrattade ännu mera. "Din syster, Adriana sa att du hade nästan misshandlat hennes pojkvän.." sa jag med en anklagade röst. "Hon är 13, hon ska inte ha killar!" Jag skrattade och smekte han på huvet. "Det är exakt då man har massa killar, minns du inte mig?" Han log inte ens. "Du hade rökt hasch, cigaretter, druckit dig full, var ute sena kvällar.. Hej ja, jag är orolig." "Adriana skulle aldrig-" "Jag vet. Förlåt gumman, jag ska inte nämna det igen." Jag skakade på huvudet. "Det gör inget, gjort är gjort." 



Ni får gärna ställa frågor, håll sen koll efter svaret under kommentarer som man kan nu på nya blogg.se! :) Svarar helt ärligt på vad som helst, puss babes!  <3

 

Kommentarer
Postat av: elena

super bra

2012-06-26 @ 14:00:41
Postat av: Emma

Sååååå jäkla bra! :D
Meraaa idag!

2012-06-26 @ 17:45:31

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0