TROUBLE GIRL - CHAPTER 67

 


Prom.
"Tack gode Gud, att Delanos mamma ville ta hand om Antonio. Hon är verkligen alltid där när man behöver henne." Lucy stod endast i underkläder och en handduk runt håret, precis som jag. "Ja, och vi två behöver det här. Tänk dig, en rolig kväll. Rolig." Det kändes skönt att höra det ordet igen, med barn och allt känns det som man har glömt bort allt det där roliga som man gjorde med sina bästa vänner. Vi började noppa våra ögonbryn, fukta vårt ansikte och vår kropp. Vi hade redan solat solarium och annat nödvändigt. Jag träffade den släkten en gång per år, och då skulle jag minsann se perfekt ut så dom slapp klaga. "Vi gör inget galet i år. Kommer du ihåg det året som vi la in massa sprit i bålen och åkte fast för det? Sen rökte vi på i toaletten och din moster kom på oss.. hmm hoppas hon glömt det." skrattade Lucy. Jag skrattade med henne. "Vi håller oss ordentliga och perfekta tills efteråt, sen går vi och fuckar ur någonstans." "Låter som en bra plan." Vi sminkade oss, killarna gjorde sig i ordning hemma hos Alfredo. "Lockigt eller platt hår?" "Lockigt." Jag satte i locktången på värming och vi hade precis satt upp Lucys hår i en underbar uppsättning. När vi hade fixat klart mitt hår, och allting annat så drog vi försiktigt på oss klänningarna. Vi såg riktigt eleganta ut om jag får vara ärlig. "Dom kommer dö när dom ser Justins bil. Dom hatar när någon har det bättre än dom själva. Och kusin jag-kan-få-vad-jag-vill kommer dö av avundsjuka när hon ser Justin. Precis som med Delano." Lucy skrattade åt mig. "Ge mig en drink tack." skrattade jag.


*


Vi gick ut för att se Justins nytvättade bil köra upp framför oss. Han kom ut som en riktigt gentleman, och när jag såg honom stannade mina tankar för en sekund. Hela han var så vacker, och stilig. Hans hår var inte ett hårstrå fel, och kostymen satt precis perfekt. "Du är så vacker." fick han ur sig och jag tog hans ansikte i mina båda händer och kysste honom. "Vi har bråttom." påminde Alfredo som hade kommit ut för att ta emot Lucy. "Jag älskar dig." mimade jag mot hans läppar och han log stort och öppnade framdörren till mig in till bilen. Alfredo och Lucy satt bak tillsammans, och vi började diskutera om tidigare balar. "Det är konstigt att du aldrig nämnt den här släkten." sa Justin och kollade på mig. Alfredo visade Lucy precis en video på youtube, så dom hörde oss inte. "Justin den här släkten bryr sig inte om mig. Dom är bara falska. Min faster, och hennes man har aldrig ens träffat antonio. All släkt, deras barn och min egna farmor har inte ens gjort det." Justin höll hårt om ratten. "Så varför kommer du hit?" Jag log mot honom och lutade mig mot fönstret så jag kunde kolla på honom hela tiden. "Jag vet inte. Men vad du än gör, lita inte på dom. Håll dig till mig hela kvällen." "Vi pratar inte om seriemördare." skrattade han.


*


Vi ställde bilen bland alla andra, och deras enorma hus kändes större och vackrare än senast. Det var verkligen taget från filmer, och hela inredningen gick i kristaller och guld. Utanför stod en stor fontän som man kunde köra runt, och på baksidan en enorm trädgård med pool och dom hade t.o.m en egen golfbana. "Vi går in i förväg." sa Lucy. Jag nickade och lutade mig emot bilen. Jag ville ta frisk luft innan jag gick in och fejkade allt. Lucy's moster var också en utav dom som höll i detta, därför var hon också bjuden. "Här." Justin räckte en liten ask mot mig som hade en stor vit rosett på sig. "Nej Justin.." Jag höll min hand som ett stop märkte emot han, och han ställde sig precis framför mig och pressade sina läppar mot mina för en kort kyss. Jag blev nästan snurrig, men inget förvånade mig hur min kropp reagerade när den var med Justin. "Ta den, för min skull." Jag suckade och han stod kvar med händerna på min min midja medans jag öppnade asken, och däri låg ett silverarmband. Det blänkte och täckt med silverkristaller. "Jag vet inte vad jag ska säga." Jag var inte alls van med att få sådana gåvor, speciellt inte av killar. "Du behöver inte säga något. Jag tycker du ska ha på dig den idag, den passar med din klänning." Jag skakade på huvudet med tårarna i ögonen. "Nej ta tillbaka den, du kan inte lägga så mycket pengar på mig." Jag räckte bestämt tillbaka asken och kollade in i hans ögon. Mina måste ha vart glänsiga, men jag ville inte förstöra sminket som jag hade jobbat så hårt med. "Nej, jag tänker inte ta tillbaka den Natacha. Det är din." "Jag kan inte ta emot den Justin, det är för mycket." Han suckade och tog asken ifrån mig. Sedan tog han försiktigt ut armbandet och trädde det runt min hand, och höll emot när jag försökte rycka åt mig handen. "Bara för ikväll då, så lämnar jag tillbaka det sen. Okej?" Jag suckade men gav med mig, då jag visste att han aldrig skulle ge upp. "Då går vi in då." Justin höll ut sin armbåge som jag genast tog och vi gick tillsammans in. Vid dörren fick vi säga våra namn innan vi ens blev insläppta.


När vi kom in blev vi välkomna utav min moster, hon kindpussades med oss båda två. "Det var ett tag sen Natacha. Vi har saknat dig." Hon lät vänlig. "Ja, vi med." "Så du är Justin, hennes nya kärlek." Jag visste inte om jag skulle ta det som en bra sak, eller dålig. Justin log och visade iallafall sin bästa sida. "Ja det är jag." "Justin Bieber right?" Hon tog sin ena hand på Justins arm och drog med sig honom någonstans. Jag suckade och letade mig fram till Lucy och Freddo. "Har ni tråkigt ännu?" Lucy skrattade åt mig och stoppade in en chokladdoppad jordgubbe i munnen. Jag gjorde samma sak och funderade på att tömma hela fatet på jordgubbar. "Vart är Justin?" Freddo lät chockad. "Med min moster."


Justin var borta en hel kvart, och tillslut dök han upp bakom mig och kysste mig lätt på halsen. Jag vände mig om och log stort. "Vad prata ni om?" Jag kunde inte dölja min nyfikenhet så jag försökte inte ens. "Hon pratade om sin dotter, lite om dig och frågade massor." Jag suckade. "Förlåt om dom gjorde dig obekväm. Jag önskar att jag hade vetat." Han tog mitt ansikte i sina händer. "Det är inte ditt fel, du vill ju inte ens vara med i denna släkt. Jag förstår varför." Jag nickade och vi tog varandras händer medans vi gick åter igen till jordgubbs/drick bordet. Freddo och Lucy hade gått för att leta reda på Justin. "Vad sa hon om mig då?" Justin skakade med huvudet. "Ingenting som jag inte redan visste." Men när han sa det så såg det ut som han döljde något. "Justin? Sluta ljug.." Han suckade, men jag såg att han inte kunde hålla det inom sig. "Hon sa bara något om varför du hatade dom så mycket. Något om en skönhetstävling som du hade förlorat mot hennes dotter." Jag spärrade upp ögonen. "Driver du med mig?" "Nä, något när ni var tio års åldern och sedan näe hon vann över dig så ville du inte se dom någon mer. Av avundsjuka.." Justin himlade med ögonen. "Men jag slår vad om att du var mycket vackrare än henne ändå." Han försökte kyssa mina läppar men jag var så upprörd så jag vände huvudet till så det blev på kind istället. "Vad är det?" sa han oroligt. "Jag är arg. Det var jag som vann, men hon köpte sig till sin dotters vinnarplats. Det var min födelsedag och dom ordnade en stor fest för mig. Jag tänkte att dom äntligen brydde sig om mig, jag var tio år. Vi tävlade tillsammans, jag och Erica som min kusin heter. Vi var som bästa vänner. Jag vann över henne egentligen, men hennes mamma vägrade låta det hända så hon betalade för att få se hennes dotter vinna. Jag brydde mig inte tills jag fick reda på sanningen, och även att dom inte hade ens vetat att jag fyllde år men att min pappa hade ringt och påmint dom, samt betalat hela festen för mig. Jag vägrade åka tillbaka och dom ringde mig aldrig igen när jag fyllde år eller något, vilket dom inte gjort innan heller. Jag får inte ens vara med på deras danser eller något, inga tävlingar för dom kan inte se en tjej från 141 här, dom skäms så mycket över att jag är deras släkting. I flera år har dom skapat massa rykten om mig till våra släktingar och vänner, också om min familj." Justin såg minst sagt upprörd över vad jag hade berättat. "Hon frågade även om jag ville vara hennes dotters dejt till någon stor Miss spring sak.." Jag skrattade. "Så typiskt dom att vela ta allting ifrån mig.. Vad svarade du?" han drog bort hårstrån från mitt ansikte. "Jag sa att jag skulle prata med dig. Men jag ska säga nej älskling. Inte till någon som sårat dig så mycket."



gillade ni att jag satte ihop flera bilder? kan göra det oftare om ni vill.. haha ibland kan man bara skratta åt sig själv, vet verkligen inte varför jag valde in Miranda Kerr som Natacha. Hon passar ju inte ens in! ;) Skulle nog valt något sånt här ifall jag hade valt idag (så ni kan väl föreställa er något sånt, om ni inte redan gjort det hehe) : 






Kommentarer
Postat av: Emma

Tycker det är bäTtre när du sätter ihop bilder! :D
Superbraaaaa kapitel!

2012-07-30 @ 22:55:26
Postat av: Anonym

Super bra som vanligt! Det är verkligen toppen att bloggen finkar igen, love it! :D

2012-07-31 @ 01:16:14
Postat av: mikaela

vad heter du? vill gärna veta<3

2012-08-01 @ 13:01:00

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0