TROUBLE GIRL - CHAPTER 66



Our future.
Vecka efter: Nu när det var ganska klart att vi båda ville spendera våra liv tillsammans, så bestämde sig Justin för att flytta in hos oss några veckor. Tills vi hade kommit på en bättre lösning, han ville att vi skulle till LA och jag ville att han skulle komma hit. Någon skulle ge mig sig, det visste jag. En sådan liten sak kunde inte skilja oss nu.


Vi låg i sängen, Antonio i sitt egna rum. Justin hade hela natten pressat mig närmre sig, och jag kände för att reta honom lite. Han stönade lågt och gjorde så att vi låg sked, och han viskade i mitt öra. Först hörde jag honom inte. "Jag är bakfull och kåt.." Han hade fått i sig lite igår, han hade kommit hem på natten. "Stackars dig." skrattade jag. Han drog sig hand på min mage, över mina bröst och sedan längst nere på min mage. Han började vid mina lår, han började massera dom och när jag förstod vad han ville tog jag bort hans hand och skakade på huvuvdet. "Du vet inte hur mycket jag bara vill slita av dig kläderna just nu.." "Inte nu." sa jag bestämt. Men han ville inte ge sig, han tog min hand och la den över hans sak. "Känner du?" Han stönade och jag tog in min hand i hans boxers och smekte den, jag gjorde inte så mycket mer och slutade tvärt. "Forsätt." viskade han plåtsamt men jag skakade på huvudet med ett flin. Jag la mig över honom och han kysste min hals. Tillslut la jag mig ner igen, han la sig på rygg och såg arg ut. "Är du arg?" Han skakade på huvudet som ett nej. "Nej jag 'är inte arg älskling, bara... du vet.." Hans ena hand var över hans ansikte och han såg riktigt frustread ut. Men jag ville inte, jag vet inte varför. Det kändes inte rätt, och jag gillade att reta honom. "Du vet inte vad jag tänker på.." skrattade han och la sig över mig. Han började kyssa min mage, och samtidigt drog han ner mina byxor och började kyssa mig längre ner. Samtidigt höll han på med sina fingrar utanför. Jag tryckte mig automatiskt mot hans hand och jag kände hur min rygg lämnade sängen. Jag var verkligen inte beredd på att min kropp skulle reagera så, och jag drog genast bort honom och stönade. "Nu vet du hur jag känner." Han log retsamt. "Försök tänka på annat." skrattade jag och la mig halvt över honom. Han suckade. "Jag kan inte.. Du rörde den." "Och?" Han kollade in i mina ögon, och jag skrattade bara tyst åt honom.


*


Morgonen slutade med att han fixade det själv, och ni förstår nog vad jag menar. Jag skulle säkert få igen för det där. "Antonio.. Vill du ha mjölk eller juice?" Jag fick inget svar, så han hade troligen somnat om. På den senaste tiden hade han sovit som en stock hur länge som helst. "Älskling, kan du snälla gå och väcka honom?" suckade jag. "Yes." Han försvann ut till Antonios rum. Det hade varit ett tag sen som Antonio hade någon fadersfigur i sitt liv. Men allting skulle ändras om en vecka, när Delano kom ut igen. Med tanke på att vi inte skulle bo längre tillsammans så var vi tvungna att lösa det med Antonio och allt. Jag tror iallafall att sålänge han inte ens hade en lägenhet så skulle han nog bara ha varannan helg och kanske någon veckodag. Justin klev in med Antonio i armarna och han såg allt annat än pigg ut. "Men hjärtat, klockan är redan elva. Hur kan du vara så trött?" Jag tog emot honom och höll honom mot mitt bröst. Han sa ingenting och jag satte honom tillslut i stolen där han kunde kolla på teven och äta sin frukost. "Vill du hälsa på Melissa idag?" Justin skulle behöva hämta mer kläder så det skulle passa bra med ett besök hos systern min. Emilio såg jag ju nästan varje dag, så jag tog varje tillfälle jag kunde att träffa Melissa medans jag inte hade ett körkort. Antonio skakade på huvudet som ett nej, han verkade allmänt hängig och trött. Då han inte riktigt ens ville äta eller prata. "Hur mår du gubben?" Min hand fann hans panna som var stekhet. "Ojdå, du har nog feber." Jag reste mig upp och tog en febermätare. Jag stoppade den fort i hans öra och han började gråta och gnälla. "Sssh." försökte jag medans jag väntade på svaret. 39.7 . "Hur mycket?" frågade Justin som försökte lugna ner hans skrik och gråt, jag suckade. Jag svarade Justin samtidigt som jag tog upp honom i famnen. "Nästan 40, jag tror vi blir hemma.." Det kändes tråkigt att inte få träffa Melissa och tjejerna, men jag tog alltid min son i första hand. "Vi väntar tills imorgon då, om han blivit bättre. Jag klarar mig nog en eller två dar till." Justin var så snäll, så jag lutade mig ner för att pussa honom snabbt innan Antonio skrek igen och jag var tvungen att lägga honom i sängen.


Antonio fick alvedon och sedan somnade han igen. Det var skönt för både mig och honom, när han var sjuk så kunde han gnälla flera timmar i streck. Jag bad Justin hålla ett öga på honom medans jag sprang till affären för att köpa barnfilmer som han kunde kolla på när han vaknade.



Dagen gick åt att bara prata, jag och Justin. När Antonio kollade på film gosade vi oss ner med honom. På kvällen mådde han aningen bättre, men fortfarande över 38 graders feber. Vi bestämde oss för att åka nästa dag iallafall.



*


"Kaffe?" Både jag och Justin nickade och Melissa hällde upp det till oss i koppar. Antonio hade blivit bättre och lekte med tjejerna i ett annat rum. "Har ni hört om balen imorgon?" Melissa kollade på oss med en nyfiken blick. "Lucy har pratat om den några gånger." "Vadå för bal?" sa Justin. " Det är egentligen för välgörenhet, vår mfaster är den som håller i festen. Det är varje år men nytt tema, ganska stort." Melissa satte sig vid bordet. "Vi måste gå, det vet du. Ta med dig Lucy, och Justin." Jag suckade.  Jag gillade inte riktigt den sidan av vår familj. Dom brydde sig inte egentligen om oss, dom var rika och tänkte alltid på sig själva i första hand. "Jadu.."


Vi fick åka hem tidigt, med tanke på att jag var tvungen att hitta en bra klänning och Lucy med. Justin verkade riktigt inne i den där bal-saken. Han och Alfredo, som skulle vara Lucys dejt skulle åka och köpa kostymer som skulle passa.

 


förlåt för ett tråkigt chapter.. skev denna för ett tag sen. ps, är det någon som vet hur man tidsinställer nuförtiden? 

 

 




Kommentarer
Postat av: Emma

Det var inte tråkigt! Braaaa. :)

2012-07-29 @ 23:33:57

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0