TROUBLE GIRL - CHAPTER 58 + 59




Diary.
Justins perspektiv:
Jag hade kommit över hennes dokument igen, och jag var tvungen att läsa mer. Jag hade ändå ingenting att göra då hon skulle vara hela dagen med Delano och Antonio.



7 Januari 2010:

Hur kan man längta så efter något, som man aldrig ens haft? Något som aldrig varit ditt? Hur kan man göra något dumt, när man vet att man kommer ångra det? Hjälp mig Gud, det gör ont inom mig. Varför tar jag cigaretten? Varför tog jag kokain? Kändes det verkligen bättre? För stunden kanske.. Ingen vet att jag tog det, för jag gjorde det med en kille som jag träffade långt bort. Jag undrar vad Delano tänker om mig. Jag är bara 14 år, och kolla på mitt liv. Jag satt och grät igår till Delano, jag sa åt honom att jag inte ville att han skulle åka iväg och göra sådana saker som han gör. Ibland skickar vi sms på natten, och sen skriver han "måste iväg och fixa ett knas." Jag ringer han och förbjuder han men han lyssnar inte. Hur ska jag få honom att lyssna? Första gången han åkte fast var han bara åtta år, posetivt för kokain. Förstår ni nu vad jag menar? Helvete. Fan va livet är knas. Melissa har flyttat bort, Amilia kommer få det så bra därborta. Hon behöver inte all den här skiten fan. Jag ska ta hand om henne, nu skiter jag i allt skit.


Jag lutade tiillbaka med händerna för ansiktet, jag mådde alltid lika dåligt när jag läste. Detta är hennes innersta tankar. Älskade Natacha. Jag hoppade till slutet av 2010 och läste lite olika dagar.


Fan va stolt jag är nu fan! Inget jävla skit sen jag sommarn när Delano slog mig. Mamma, jag klarar det här! Jag kan, om jag vill.


Det sista hon hade skrivit var:


What doesn't kill you makes you stronger. Andra har problem som "min kille går med en annan tjej på balen, men dom är nästan kusiner. Så det är inget problem." och sedan är det ett problem igen, dom berättar det för mig. Jag hänger med som om det vore världens sak. Mina problem? Jo min kille åker snart in fyra månader, det kommer hända snabbare om han åker fast vilket han nästan gör om jag inte stoppar han hela tiden från att köra full, eller något så polisen tar honom. Då är det kört. Jag vet inte vad jag ska göra utan honom. Jo, det är mitt problem just nu. Tänk om jag inte ser han på hela fyra månader? Jag saknar honom redan efter en dag, det gör ont redan när jag tänker på det. Men vi klarar det, det handlar inte om hur många gånger du faller, utan hur många gånger du reser dig upp.


Jag suckade, och stängde datorn. Folk kallar mig stark för att jag klarar haters,och allt. Men är det någon som är stark, så är det Natacha.


Hello Pattie!
Justin pratade mer med Antonio än vad han gjorde med mig under hela vägen. Det var så gulligt att jag inte ens kunde bli sur. Antonio sov dessutom mer än vad han var vaken. "Natacha, vi måste prata om något.." "Vad?!" sa jag oroligt och vände mig om mot honom. "Du har tagit kokain." Jag hade helt glömt bort att jag skrivit ner det, för om jag hade kommit ihåg så hade jag raderat det. Jag hade aldrig låtit honom ens läsa. "D-d-du måste gl-gl-glömma b-b-bort att du läst detdär." fick jag fram och vände mig ignorant mot fönstret. "Vi måste prata om det." men jag svarade inte ens. Jag ville aldrig mera prata om det igen, varken med Justin eller en vägg. Det som fick honom att sluta prata var att vi var framme och att hans mamma väntade där redan på oss. Hon var kort och väldigt lik Justin, det var det första som slog mig. Hon blev förvånad över att se mig, och speciellt när vi öppnade dörren till Antonio. Hon höll på att svimma, som om det vore hennes barnbarn. "Hej gubben!" sa hon till sin son och kramade om honom länge. "Jag har saknat dig mamma." "Jag har saknat dig också!" Dom släppte varandra och Justin kom fram till mig där jag försökte få loss Antonio, hans mamma kom efter och räckte ut handen i en hälsning. "Hejsan jag är Patricia, men kallas Pattie. Och du är?.." "Natacha." fyllde jag i med ett leende och räckte fram handen. "Trevligt att träffas." Vi vände oss alla mot Antonio som nu kommit loss och sov så lugnt. "Justin har aldrig nämnt dig eller..barnet. Så jag blev väldigt förvånad." Hon försökte låta trevlig, men jag kunde höra något annat i hennes röst också. "Detta är min son, Antonio." sa jag och Justin insisterade på att bära honom upp till lägenheten vilket hans mamma inte såg så uppskattande mot. Hon kanske inte gillade tanken på att han skulle vara en extra pappa, vilket han inte ens var. "Jag kokar kaffe. Dricker du kaffe Natacha?" Jag nickade och vi ställde in Antonio i ett sovrum, det verkade vara Justins så jag stannade kvar därinne och tittade mig omkring på hans bilder och sånt. Han kom bakom mig och la händerna runt mig. Vilket ledde till att jag vände mig om mot honom för att kyssa honom. "Du har ett väldigt stiligt rum Justin Bieber." fnissade jag och kysste honom. När man sa Justin Bieber så påmindes man om hans kändisskap, vilket jag aldrig hade varit en del utav. Hans rum, och lägenhet var gigantisk. Man skulle kunna ha 10 barn här utan att ens märka av dom. Man tänker inte sånt om Justin när man umgås med honom. Kyssen var varm och lugn, det fick mig direkt glad. Dock öppnade hans mamma dörren mitt i allt och meddelade att kaffet var klart, men hon ursäktade sig när hon såg oss och gick iväg. Jag kunde redan höra hans mammas tankar, vilket gjorde mig nästan lite irriterad.


"Så.. Natacha. Vart bor du? Hur gammal är du? Jobbar du, går du i skolan?"
Hans mamma, Pattie, ställde många frågor på en gång. "Uh jo, jag bor i 414, där Alfredo bor om du känner honom. Jag bor i en egen lägenhet med min ex-pojkvän men vi är fortfarande som bästa vänner, eller han är som en bror för mig. Jag är sjutton, och jag går inte i skolan och jobbar inte heller." Justin log mot mig och tog min hand under bordet. "Jaha, hur får du pengar då? Nu när du har barn och allt?" Hon lät otrevlig. "Delano jobbade, så han betalade allt hemma hos oss. Men jag ska söka jobb sen när Antonio kan gå på dagis och så. Innan kunde jag inte ens söka jobb för skolan var ju ivägen." "Jaha, så du har precis slutat skolan?" Hon tog en klunk av sitt kaffe och studerade mig noga, Justin reste sig för att gå på toaletten. "Jag gick ut skolan utan betyg." "hur hade du tänkt att få jobb då?" Om hon hade låtit otrevlig innan så var det värre nu när Justin gått. Jag visste inte vad jag skulle svara henne, så hon lutade sig fram och viskade: "Om du tror att du kan sno Justins pengar och bli känd så kan du glömma det. Jag ska visa honom vem du egentligen är, du och din son har inte en plats i min sons liv. Bara så du vet det." Toalettdörren låstes upp och hon lutade sig tillbaka och log stort mot mig och Justin som nu kom. Jag blev så paff av hennes ord, att jag bara ville spy.


*


Dagen kunde inte bli värre, jag satt och lekte med Antonio i soffan medans Justin duschade. Pattie läste tidningar vid köksbordet så jag bestämde mig för att gå till affären för att köpa lite godis. "Säg åt Justin att jag gick till affären snabbt." Hon nickade och svarade inte ens. Jag klädde på mig och Antonio och tog sedan med mig vagnen ut. Jag körde honom sakta, och han fick sitta upp och kolla på allt. Han älskade det, och jag var fortfarande rädd att något skulle hända honom. Men jag tänkte inte på det för att inte bli panorid.


När jag gick tillbaka till lägenheten så tog jag några djupa andetag i hissen, det var bara några timmar till med hans mamma innan det skulle vara över. Jag hade inte sagt något till Justin, och jag skulle inte göra det heller. När jag öppnade dörren hörde jag hans mamma gråta i köket och Justin försökte lugna ner henne. Dom verkade inte ha hört att jag kom, och Justin sa. "Mamma det var länge sedan!" Hon kastade något på golvet och skrek nästan sedan. "Justin hon har tagit droger! Du kan inte vara med henne! Fattar du inte vad alla kommer att tro om dig?!" Jag klev ut i hallen och en tidning hamnade framför mina fötter. Justin och Pattie studerade mig från köket, Justin med en besviken blick och hans mamma med en arg. Jag kollade försiktigt ner med tårarna rinnades nedför kinderna, en stor hemsk bild på mig och sedan. JUSTIN'S NYA TJEJ: JAG BRUKADE RÖKA HASCH NÄR JAG VAR TRETTON ÅR! Jag bröt nästan ihop och Justin kom besviket fram till mig. "Vad har du gjort?" Jag mindes bara en person som jag nämnt det sådär till, hon tjejen på tåget. Hon kanske hade varit en reporter eller något... Jag svarade inte utan tog alla mina saker och rusade ut, hem till Melissa.


I alla noveller är Pattie så snäll, vilket jag tror att hon är. Men ville göra annorlunda.. 

OCH JUSTIN KOMMER TILL SVERIGE MIN DRÖM HAR BLVIT SANN!!!!!! VI LYCKADES BELIEBERS! 22 APRIL 2013! 

 


Kommentarer
Postat av: Emma

Superbra kapitel!

DET ÄR BÄÄÄÄST, fan vad jag har längtat på detta ögonblick!! Äntligen kommer han!!

2012-07-03 @ 21:46:39

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0