Fight & promises.

Jag vaknade av illamående och sprang för att spy. Det var tredje gången under hela gravidiheten som jag hade spytt. Jag hade faktiskt tagit lite råd från Isabelle, då vi hade kommit lite närmre, men absolut inte mycket. Delano kom när jag hade spytt och kysste mig mage medans jag satt på toaletten och borstade tänderna. "Vi gifter oss. När Antonio är född." Jag spärrade upp ögonen och kollade seriöst på honom. "Friar du till mig?" "Jag antar det, vi behöver inte rymma nu." Jag ställde mig upp och kastade mig runt hans hals. "Direkt när han är född." Lyckan sprudlade inom mig, och han grävde fram en ring från hans ficka som han hade tänkt det men ändå inte planerat det. Han placerade den helt vanliga silveringen kring mitt finger och kysste mig passionerat och jag hoppade runt hans kropp med mina ben. Hans muskler skulle nog orka bära mig även fast jag var i nionde månaden.

*

Jag ringde först Melissa, och vi hade ett samtal i över en timme. Så blir det när systrar börjar prata. Hon skulle komma till 141 snart, innan Emilios barn skulle födas. Sedan ringde jag Lucy, vi pratade en halvtimme. Jag hade fortfarande på mig pyamas i soffan, och Delano satt bredvid mig och drog med fingrarna på mina lår. "Jag ska ut med grabbarna snart, vill du följa med eller hittar du på något eget?" Jag planerade att träffa Justin medans han ändå ville stanna. "Eget, men vi syns ikväll." Jag satte mig i hans knä och drog in honom i en passionerad kyss och hans händer trevade innanför mig tröja och innanför mina trosor vid min rumpa. Han stönade frustrat när hans mobil ringde och hans kompis meddelade att han var utanför. "Ikväll." viskade han och kysste mig en sista gång innan han lämnade mig på soffan. Direkt när han hade lämnat lägenheten så ringde jag Justin.

*

"Barn och giftermål. Mina chanser blir bara mindre och mindre." Justin skrattade och jag kollade seriöst på honom. "Var glad för min skull." "Jag är det, grattis!" Han kramade mig och studerade min ring i några sekunder. Det kändes aningen konstigt att ha den där, men man vande sig nog vid det. "Om vi skulle gifta oss då, när vi var tillsammans. Skulle vi behöva rymma då?" Jag drog upp mina ben på Alfredos vardagsrumsbord och skrattade. "Troligtvis. Och Emilio skulle inte vara lika okej som han är nu. Faktum är att han skulle nog leta upp dig. Jag skulle inte sitta här idag." skrattade jag. Han skrattade också. "Om jag bara inte hade bråkat med honom på festen så skulle han nog inte hata mig så mycket." "Det är inte bara dig han hatar. Och han skulle ändå gjort det, du vet. Ingen kille får vara  i närheten av mig. Den enda anledningen till att jag får gå ut ens för Delano är för att han vet, att Chris och dom vet att vi är tillsammans. Tror du att jag annars skulle våga berätta för honom? Emilio vet inget.. Festen jag gick på då? Det var för att Delano var där." Innan Justin hann svara så ringde min mobil, och det var Emilio. Jag gjorde ett tyst tecken tilll Justin innan jag svarade. "Hallå?" "Hej Natacha. Vart är du?" Jag pillade med naglarna och kom på det första bästa, jag kunde ju inte säga hemma ifall om han varit där och plingat på. "Hos Maddi, vadårå?" "Delano är på sjukhuset, jag måste hämta dig." Mitt hjärta stannade till, "vad har hänt?" "Inget allvarligt. Han bråkade och någon satte en kniv längst nere i magen på honom." "Inget allvarligt?" stönade jag och drog med fingrarna genom håret samtidigt som jag kände oroligheten strömma över hela min kropp. Samtidigt kände jag mig irriterad, jag kände mig som en mamma över honom när han inte ens kunde hålla sig borta från bråk i två dagar. Trots att han hade lovat mig, han hade nog inte tagit mina ord seriöst. "Hämta mig vid macken om tio minuter." Jag la på och Justin höjde oroligt på ögonbrynen. "Att den där jävla idioten inte ens kan hålla sig borta från bråk. Jag hatar det här, fattar han inte att jag kommer förlora honom snart?!" Jag gick till hallen och han följde efter. "ring mig sen. Trots att vissa saker har ändrats så kommer jag fortfarande alltid finnas här för dig." Han kramade om mig och jag kramade honom tillbaka. Sedan suckade jag och skyndade mig till macken.

*

Justins perspektiv:

Jag suckade högt och ljudligt. Jag gillade inte att Natacha oroade sig över Delano hela tiden, och att han aldrig höll det han lovade. Trots att jag hade varit sämre, så tyckte jag att hon förtjänade ännu bättre. Dessutom hade han friat till henne, trots att jag försökte vara glad för hennes skull så var det svårt. Först barn, och sen giftermål. Dessutom kunde jag bara träffa henne tills hon var gift, för då kunde hon inte smyga iväg längre.. Jag ville bara att tiden skulle stanna, och att den skulle göra det med Natacha.

*

Natachas perspektiv:

"Hej älskling." sa Delano när jag klev in i rummet och bara det fick mig att vela vända om. Han låg i ett likadant rum som Emilio gjorde, och jag klarade inte av det. Hela rummet gav mig panikångest, och det kändes som om någon hade satt mig i en tvångsväst. Jag kunde inte röra på mig, och allting fick mig vela skrika. Känslan kändes som att jag var tvungen att riva av allt mitt hår. "Kom." sa han och slog på sängen. Jag gick fram och grät, han försökte krama om mig men jag backade undan. "Du lovade att hålla dig borta från bråk. Fattar du inte att jag kommer förlora dig snart? Och inte bara jag, utan Antonio också!" Han tvingade mig in i hans famn och pussade mig på hjässan, vilket jag hatade just nu. "Förlåt." Jag drog upp hans tröja och såg ett stort plåster nere vid hans mage, och det var röd färg som gjorde mig illamående. "Vem?" "En mörk kille, vet inte vad han heter. Men Chris slog honom med en batong bit när han slog mig med kniven, den killen kan vara galen." skrattade han. "Det känns bara så jobbigt när jag tänker på att jag kunde ha förlorat dig." suckade jag och han la täcket över oss båda. "Förlåt, älskar dig."

Jag vaknade av illamående och sprang för att spy. Det var tredje gången under hela gravidiheten som jag hade spytt. Jag hade faktiskt tagit lite råd från Isabelle, då vi hade kommit lite närmre, men absolut inte mycket. Delano kom när jag hade spytt och kysste mig mage medans jag satt på toaletten och borstade tänderna. "Vi gifter oss. När Antonio är född." Jag spärrade upp ögonen och kollade seriöst på honom. "Friar du till mig?" "Jag antar det, vi behöver inte rymma nu." Jag ställde mig upp och kastade mig runt hans hals. "Direkt när han är född." Lyckan sprudlade inom mig, och han grävde fram en ring från hans ficka som han hade tänkt det men ändå inte planerat det. Han placerade den helt vanliga silveringen kring mitt finger och kysste mig passionerat och jag hoppade runt hans kropp med mina ben. Hans muskler skulle nog orka bära mig även fast jag var i nionde månaden.

*

Jag ringde först Melissa, och vi hade ett samtal i över en timme. Så blir det när systrar börjar prata. Hon skulle komma till 141 snart, innan Emilios barn skulle födas. Sedan ringde jag Lucy, vi pratade en halvtimme. Jag hade fortfarande på mig pyamas i soffan, och Delano satt bredvid mig och drog med fingrarna på mina lår. "Jag ska ut med grabbarna snart, vill du följa med eller hittar du på något eget?" Jag planerade att träffa Justin medans han ändå ville stanna. "Eget, men vi syns ikväll." Jag satte mig i hans knä och drog in honom i en passionerad kyss och hans händer trevade innanför mig tröja och innanför mina trosor vid min rumpa. Han stönade frustrat när hans mobil ringde och hans kompis meddelade att han var utanför. "Ikväll." viskade han och kysste mig en sista gång innan han lämnade mig på soffan. Direkt när han hade lämnat lägenheten så ringde jag Justin.

*

"Barn och giftermål. Mina chanser blir bara mindre och mindre." Justin skrattade och jag kollade seriöst på honom. "Var glad för min skull." "Jag är det, grattis!" Han kramade mig och studerade min ring i några sekunder. Det kändes aningen konstigt att ha den där, men man vande sig nog vid det. "Om vi skulle gifta oss då, när vi var tillsammans. Skulle vi behöva rymma då?" Jag drog upp mina ben på Alfredos vardagsrumsbord och skrattade. "Troligtvis. Och Emilio skulle inte vara lika okej som han är nu. Faktum är att han skulle nog leta upp dig. Jag skulle inte sitta här idag." skrattade jag. Han skrattade också. "Om jag bara inte hade bråkat med honom på festen så skulle han nog inte hata mig så mycket." "Det är inte bara dig han hatar. Och han skulle ändå gjort det, du vet. Ingen kille får vara  i närheten av mig. Den enda anledningen till att jag får gå ut ens för Delano är för att han vet, att Chris och dom vet att vi är tillsammans. Tror du att jag annars skulle våga berätta för honom? Emilio vet inget.. Festen jag gick på då? Det var för att Delano var där." Innan Justin hann svara så ringde min mobil, och det var Emilio. Jag gjorde ett tyst tecken tilll Justin innan jag svarade. "Hallå?" "Hej Natacha. Vart är du?" Jag pillade med naglarna och kom på det första bästa, jag kunde ju inte säga hemma ifall om han varit där och plingat på. "Hos Maddi, vadårå?" "Delano är på sjukhuset, jag måste hämta dig." Mitt hjärta stannade till, "vad har hänt?" "Inget allvarligt. Han bråkade och någon satte en kniv längst nere i magen på honom." "Inget allvarligt?" stönade jag och drog med fingrarna genom håret samtidigt som jag kände oroligheten strömma över hela min kropp. Samtidigt kände jag mig irriterad, jag kände mig som en mamma över honom när han inte ens kunde hålla sig borta från bråk i två dagar. Trots att han hade lovat mig, han hade nog inte tagit mina ord seriöst. "Hämta mig vid macken om tio minuter." Jag la på och Justin höjde oroligt på ögonbrynen. "Att den där jävla idioten inte ens kan hålla sig borta från bråk. Jag hatar det här, fattar han inte att jag kommer förlora honom snart?!" Jag gick till hallen och han följde efter. "ring mig sen. Trots att vissa saker har ändrats så kommer jag fortfarande alltid finnas här för dig." Han kramade om mig och jag kramade honom tillbaka. Sedan suckade jag och skyndade mig till macken.

*

Jag suckade högt och ljudligt. Jag gillade inte att Natacha oroade sig över Delano hela tiden, och att han aldrig höll det han lovade. Trots att jag hade varit sämre, så tyckte jag att hon förtjänade ännu bättre. Dessutom hade han friat till henne, trots att jag försökte vara glad för hennes skull så var det svårt. Först barn, och sen giftermål. Dessutom kunde jag bara träffa henne tills hon var gift, för då kunde hon inte smyga iväg längre.. Jag ville bara att tiden skulle stanna, och att den skulle göra det med Natacha.

*

"Hej älskling." sa Delano när jag klev in i rummet och bara det fick mig att vela vända om. Han låg i ett likadant rum som Emilio gjorde, och jag klarade inte av det. Hela rummet gav mig panikångest, och det kändes som om någon hade satt mig i en tvångsväst. Jag kunde inte röra på mig, och allting fick mig vela skrika. Känslan kändes som att jag var tvungen att riva av allt mitt hår. "Kom." sa han och slog på sängen. Jag gick fram och grät, han försökte krama om mig men jag backade undan. "Du lovade att hålla dig borta från bråk. Fattar du inte att jag kommer förlora dig snart? Och inte bara jag, utan Antonio också!" Han tvingade mig in i hans famn och pussade mig på hjässan, vilket jag hatade just nu. "Förlåt." Jag drog upp hans tröja och såg ett stort plåster nere vid hans mage, och det var röd färg som gjorde mig illamående. "Vem?" "En mörk kille, vet inte vad han heter. Men Chris slog honom med en batong bit när han slog mig med kniven, den killen kan vara galen." skrattade han. "Det känns bara så jobbigt när jag tänker på att jag kunde ha förlorat dig." suckade jag och han la täcket över oss båda. "Förlåt, älskar dig." 

---

seriöst ska leta som en galning efter rätt Emilio & Delano. Återkommer om det i nästa kapitel..