TROUBLE GIRL - CHAPTER 33

*

Gold worth
Delano var den perfekta killen, han som väckte dig med gulliga sms, han som viskade i ditt öra hur mycket han älskar dig, han som kom med frukost till sängen till dig trots att han själv inte åt, han som sket i sina vänner för din skull. Ändå kändes det som om något fattades, men jag visste inte vad.
Justin vägrade svara på någon utav mina sms, jag trodde han hade bytt nummer men Alfredo sa att det var rätt. Tydligen så var Justin i någon slags deprimisson just nu och att han inte ville prata med så många. Allting var ju såklart mitt fel.
Idag så skulle vi åka och kolla könet på barnet, vi åkte dit Melissa gick vilket betydde att det låg längre bort med det var värt det. Dock så ville jag föda där jag själv föddes, i 141. Delano väckte mig med en stor kasse, men det var inte från Delano, utan Emilio. Han skrattade och lämnade mig ifred med kassen när han tog en dusch, det fanns en liten lapp nerhängades. "Förlåt syster att jag blev så arg. För Delanos skull ska jag försöka. Bara för det. Här har ni, lycka till! //Din älskade bror. Jag öppnade påsen och däri fanns adidaskläder. Två par små set, ett rosa ifall om det skulle vara en tjej, och en svart med guldränder ifall det skulle vara en kille. Jag log med hela ansiktet, min bebis var snart tre månader gammal och hade redan adidaskläder. Det var nog ganska tydligt om hur mycket kläder vi skulle ha. Om det var en pojke kunde jag redan se framför mig Delano och Emilio uppfostra honom.
När vi satt i bilen ringde Amilia mig, vi pratade hur länge som helst om barnet. Hon ville ha en tjej, och hon ville att hon skulle heta "Prinsessan Nelly Rosa Glitter." Jag skrattade åt henne. Jag hade världens bästa syskonbarn, så var det ju bara.
*
Våran sköterska var hur trevlig som helst, och hon trodde att vi skulle få jätte söta barn. Sådana kommenterer kan verkligen göra ens dag. Hon smörjde min mage med en kall gel, som hon sedan kunde placera självaste "kameran." Jag vågade inte titta på skärmen, det skrämde mig, så jag tittade bara på Delanos ansiktsuttryck hela tiden. Han verkade lycklig. "Här kan man se rumpan.." Hon pratade på, men jag hörde inte. Det enda jag hörde var när hon tillslut sa, "Grattis, ni väntar en pojke!"
*
Såfort Delano fick veta att det var en pojke ringde han Delano i bilen, han var överlycklig, han körde oss direkt till en stor sportaffär. Det där leendet, det var guldvärt. Det var bättre, och han gick med mig så försiktigt som om jag vore glas. "Känns allt bra?" jag skrattade och nickade. Väl inne i affären köpte han koftor, överdrivet mycket adidas, fotbollar och allting annat möjligt. Jag skrattade bara, och när vi kom hem la han det allt i det annars tomma rummet som skulle så smånigom tillhöra vårt barn. Antonio. "Innan vi är i femte månaden så ska rummet vara klart. Vilken färg ska det målas?" Jag ställde mig med armarna runt om honom, "vad sägs som om du bestämmer det? Jag litar på dig." jag gav honom en puss på munnen och gick sedan för att lägga badvatten.
Gold worth
Delano var den perfekta killen, han som väckte dig med gulliga sms, han som viskade i ditt öra hur mycket han älskar dig, han som kom med frukost till sängen till dig trots att han själv inte åt, han som sket i sina vänner för din skull. Ändå kändes det som om något fattades, men jag visste inte vad.

Justin vägrade svara på någon utav mina sms, jag trodde han hade bytt nummer men Alfredo sa att det var rätt. Tydligen så var Justin i någon slags deprimisson just nu och att han inte ville prata med så många. Allting var ju såklart mitt fel.

Idag så skulle vi åka och kolla könet på barnet, vi åkte dit Melissa gick vilket betydde att det låg längre bort med det var värt det. Dock så ville jag föda där jag själv föddes, i 141. Delano väckte mig med en stor kasse, men det var inte från Delano, utan Emilio. Han skrattade och lämnade mig ifred med kassen när han tog en dusch, det fanns en liten lapp nerhängades. "Förlåt syster att jag blev så arg. För Delanos skull ska jag försöka. Bara för det. Här har ni, lycka till! //Din älskade bror. Jag öppnade påsen och däri fanns adidaskläder. Två par små set, ett rosa ifall om det skulle vara en tjej, och en svart med guldränder ifall det skulle vara en kille. Jag log med hela ansiktet, min bebis var snart tre månader gammal och hade redan adidaskläder. Det var nog ganska tydligt om hur mycket kläder vi skulle ha. Om det var en pojke kunde jag redan se framför mig Delano och Emilio uppfostra honom.

När vi satt i bilen ringde Amilia mig, vi pratade hur länge som helst om barnet. Hon ville ha en tjej, och hon ville att hon skulle heta "Prinsessan Nelly Rosa Glitter." Jag skrattade åt henne. Jag hade världens bästa syskonbarn, så var det ju bara.

*

Våran sköterska var hur trevlig som helst, och hon trodde att vi skulle få jätte söta barn. Sådana kommenterer kan verkligen göra ens dag. Hon smörjde min mage med en kall gel, som hon sedan kunde placera självaste "kameran." Jag vågade inte titta på skärmen, det skrämde mig, så jag tittade bara på Delanos ansiktsuttryck hela tiden. Han verkade lycklig. "Här kan man se rumpan.." Hon pratade på, men jag hörde inte. Det enda jag hörde var när hon tillslut sa, "Grattis, ni väntar en pojke!"

*

Såfort Delano fick veta att det var en pojke ringde han Emilio i bilen, han var överlycklig, han körde oss direkt till en stor sportaffär. Det där leendet, det var guldvärt. Det var bättre, och han gick med mig så försiktigt som om jag vore glas. "Känns allt bra?" jag skrattade och nickade. Väl inne i affären köpte han koftor, överdrivet mycket adidas, fotbollar och allting annat möjligt. Jag skrattade bara, och när vi kom hem la han det allt i det annars tomma rummet som skulle så smånigom tillhöra vårt barn. Antonio. "Innan vi är i femte månaden så ska rummet vara klart. Vilken färg ska det målas?" Jag ställde mig med armarna runt om honom, "vad sägs som om du bestämmer det? Jag litar på dig." jag gav honom en puss på munnen och gick sedan för att lägga badvatten. 


Mellanchapter. Förra gravidiheten känns det som jag gick alldeles för snabbt. Ska försöka göra denna i lugn och ro :) Och ja, det blir inte som ni har förväntat er! Det är det som är meningen ;)



Kommentarer
Postat av: Johanna

GRYMT! :D

2012-04-22 @ 13:51:29
URL: http://johannaviveca.blogg.se/
Postat av: Emma

Aaasbra!

2012-04-22 @ 13:58:01
Postat av: Marielle

Jag vill läsa lite ur Justins perspektiv så man få veta lite om hur han tänker och tycker. Eftersom han uppenbarligen mår så dåligt att han inte ens tänker svara på hennes sms eller sånt.

2012-04-22 @ 14:39:39
URL: http://firststeptwforever.blogg.se/

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0