TROUBLE GIRL - CHAPTER 28



Mum, I need you.
Jag drog med våtservetter över hela Melissas ansikte, så jag sedan kunde pryda det med smink. Som vanligt, inget märkvärdigt men hon slapp se ut som ett spöke. Hennes hår var inte vackert, jag längtade tills hon själv skulle kunna fixa det. En liten Amilia kom in i sjukhusrummet och hon fick sätta sig på sin mammas bädd. "Hej mamma." Jag kollade på henne, hennes min verkade mer ledsen nu när inte hennes mamma svarade, men hon var stark. Ni kanske tyckte att ni var starka, för att ni klarade av två prov irad. Men den här tjejen klarade av att hennes mamma låg i koma, och massa annat. "Jag behöver verkligen dig just nu mamma. Det skulle vara bra om du vaknade. Alexa frågar efter dig, ganska ofta. Och pappa, vet inte vart han ska ta vägen." En ensam tår lämnade mina ögon, som jag var riktigt snabb med att torka bort.
*
Jag kom på mig själv gråtandes i rummet, över Justin. Jag mindes han, hur han lovade mig allt bra. Minnet flög tillbaka till natten då vi haft sex för första gången. När allting var över hade han stilla lagt sig över mig. Båda två var alldeles svettiga och han andades tungt mot mig, hans andetag värmde mitt ansikte och hans läppar trycktes mot mina ett antal gånger, helt lungt. "Natacha, jag lovar dig. Du är det bästa som hänt mig, jag ska aldrig svika dig. Jag ska ta hand om dig, och aldrig ska du behöva vara sårad hjärtat." Jag grät och kände mig dum. Jag trodde på honom, jag lät mig själv tro att det fanns trots allt en perfekt kille härute. Men nu hade jag Delano, trodde jag iallafall. Mobilen började vibbrera och jag svarade och lät helt oberörd. "Sacha?" Delano lät på något sett lättad. "Mm?" "Din bror ringde mig nyss. Sjukhuset har ringt och sagt att Melissa kan vakna vilken dag som helst." Hjärtat stannade nästan, om det nu skulle möjligt. "Va?!" "Jaa. När hon vaknar vet jag att du vill vara med henne, men jag vill åka iväg med dig. Vi kan ta en helg först, och sedan kanske ett längre tag. När allt lugnat ner sig." Jag nickade ivrigt, som om han skulle se mig. "Vi åker i helgen. Det är tisdag nu så oavsett vad, så tar vi helgen."
*
Jag skulle inte kunna berätta för min bror om min kommande helg. Utan skulle göra det när vi kom hem. Ingenting verkade längre vara så fel, om det inte vore för Justin. Jag slog bort tankarna om honom och tog på mig för att springa till sjukhuset. Det var ändå inte tillräckligt lång väg för att bli svettig, så jag fick springa tillbaka också. Väl på sjukhuset var hela familjen samlad, vi pratade på om Melissa och gamla tider. Det kändes bra, och när Delano stod borta vid hörnet så kändes han redan som en del utav vår familj. Om det var någon som min bror skulle acceptera så borde det vara Delano, eller?
Mum, I need you.
Jag drog med våtservetter över hela Melissas ansikte, så jag sedan kunde pryda det med smink. Som vanligt, inget märkvärdigt men hon slapp se ut som ett spöke. Hennes hår var inte vackert, jag längtade tills hon själv skulle kunna fixa det. En liten Amilia kom in i sjukhusrummet och hon fick sätta sig på sin mammas bädd. "Hej mamma." Jag kollade på henne, hennes min verkade mer ledsen nu när inte hennes mamma svarade, men hon var stark. Ni kanske tyckte att ni var starka, för att ni klarade av två prov irad. Men den här tjejen klarade av att hennes mamma låg i koma, och massa annat. "Jag behöver verkligen dig just nu mamma. Det skulle vara bra om du vaknade. Alexa frågar efter dig, ganska ofta. Och pappa, vet inte vart han ska ta vägen." En ensam tår lämnade mina ögon, som jag var riktigt snabb med att torka bort.

*

Jag kom på mig själv gråtandes i rummet, över Justin. Jag mindes han, hur han lovade mig allt bra. Minnet flög tillbaka till natten då vi haft sex för första gången. När allting var över hade han stilla lagt sig över mig. Båda två var alldeles svettiga och han andades tungt mot mig, hans andetag värmde mitt ansikte och hans läppar trycktes mot mina ett antal gånger, helt lungt. "Natacha, jag lovar dig. Du är det bästa som hänt mig, jag ska aldrig svika dig. Jag ska ta hand om dig, och aldrig ska du behöva vara sårad hjärtat." Jag grät och kände mig dum. Jag trodde på honom, jag lät mig själv tro att det fanns trots allt en perfekt kille härute. Men nu hade jag Delano, trodde jag iallafall. Mobilen började vibbrera och jag svarade och lät helt oberörd. "Sacha?" Delano lät på något sett lättad. "Mm?" "Din bror ringde mig nyss. Sjukhuset har ringt och sagt att Melissa kan vakna vilken dag som helst." Hjärtat stannade nästan, om det nu skulle möjligt. "Va?!" "Jaa. När hon vaknar vet jag att du vill vara med henne, men jag vill åka iväg med dig. Vi kan ta en helg först, och sedan kanske ett längre tag. När allt lugnat ner sig." Jag nickade ivrigt, som om han skulle se mig. "Vi åker i helgen. Det är tisdag nu så oavsett vad, så tar vi helgen."

*

Jag skulle inte kunna berätta för min bror om min kommande helg. Utan skulle göra det när vi kom hem. Ingenting verkade längre vara så fel, om det inte vore för Justin. Jag slog bort tankarna om honom och tog på mig för att springa till sjukhuset. Det var ändå inte tillräckligt lång väg för att bli svettig, så jag fick springa tillbaka också. Väl på sjukhuset var hela familjen samlad, vi pratade på om Melissa och gamla tider. Det kändes bra, och när Delano stod borta vid hörnet så kändes han redan som en del utav vår familj. Om det var någon som min bror skulle acceptera så borde det vara Delano, eller?



Lägger in nästa om en timme :)



Kommentarer
Postat av: Anonym

Happyface:)

2012-04-15 @ 22:36:28

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0