Han kollade på mig med allvarliga ögon, den busiga delen utav honom hade försvunnit och han knöt sina knogar hårt. Hela hans ansikte var stelt, han hade slagit ihop tänderna så hans perfekta käkben visade sig tydligare.

"Jag minns inte det, har du någon speciell anledning?"

Jag önskade att någon mer gäst hade suttit i resturangen, men det verkade som att hela stället var stängt medans vi var här. Då skulle det inte varit sådär dödligt tyst, allt man hörde var tysta andetag och personalen som jobbade i köket. Inte ens dom sa någonting.

"Öh.."

Jag skulle vara tvungen att berätta det till honom så småningom, men jag ville inte göra det såhär kanske.. men hur många tillfällen skulle jag få?

"Ja-jag är gravid" sa jag tyst och greppade tag om bordskanten.

Hans ögon smalnade direkt, en blekare nyans ersatte hans varma mörka hy och han rörde inte en min. När han väl gjorde det såg han mest besviken ut.

"Hur vet du att det är mitt?"

Hans ord var bara tomma.

"Du är den enda jag har haft sex men sen flera månader tillbaka"

Han slappnade inte av ett dugg i ansiktet - istället började han gnista tänder och var alldeles tyst och tänkte säkert över något. Ibland drack han ur colan och tillsist kom maten in.

"Trevlig måltid"

 

Han pressade fram ett leende och jag gjorde detsamma.

Han tog gaffeln i handen och började äta, jag önskade mest utav allt att han kunde säga någonting.

"Tänker du säga någonting?" sa jag rörde i maten.

"Finns inte så mycket att säga, jag tror inte ens att du är gravid"

Jag chockades och kollade på honom samtidigt som jag la undan besticken.

"Varför skulle jag ljuga för?"

"Jag vet inte riktigt själv, du vill väl åt framgången gissar jag på. Vi kanske hade sex, men jag tvivlar på att du är gravid. Dumt att du ska hitta på något sådant"

Jag fick inte fram ett ord.

"Jag kom inte hit så att du skulle få håna mig, eller påstå att jag ljuger. Jag kom hit för att jag ville säga att jag är gravid och det är ditt barn. Jag vet inte vad du begär av mig, jag kanske måste kissa på en pinne så du tror mig. Tack för colan" muttrade jag och tog min jacka från stolen samtidigt som jag gick med raska steg ut ur resturangen.

"Vänta" ropade han efter mig men jag sket fullständigt i det.

 

"Aria, jag vill hem" sa jag så det lät nästan hotande.

Jag ville inte stanna kvar här längre - Mr.Scott hade redan ringt hem och talat om att jag inte var närvarande vid en enda lektion.

"Försent nu Ali, du får helt enkelt stå ut"

Jag suckade och drog täcket över mig, jag var bara irriterad efter middagen. Jag hade verkligen slösat min tid, han kunde åtminstonde brytt sig lite. Jag ville ju faktiskt att barnet skulle ha en pappa, men i nuläget verkade det inte bli så.

 

"Vi lät dig åka och du går inte ens på lektionerna! Jag är riktigt besviken, ugh, bara om jag kunde komma och hämta dig. Jag hörde att du var på middag också, jag vill inte att du träffar den där Justin Bieber någon mer, är det förstått?" röt mamma i telefonen.

"Tro mig mamma - jag ska aldrig prata med honom igen. Förlåt att jag gjorde er besvikna, jag ska försöka bättre" mumlade jag.

Samtalet bröts och jag släppte ner mobilen i sängen.