Sålänge vi båda andas - chapter 72

" Mm .. Jag tycker synd om henne, hon vet inte ens hur hon ska berätta för sin mamma. Jag känner hennes mamma och hon kommer inte bli glad. "

" Vi måste finnas där för henne. "

" Jag vet. "

Min mobil plingade till och jag läste meddelandet chockat, jag satte mig chockat upp i sängen och läste smset en gång till .

" Fan . " Svor jag och kände hur ilskan och tårarna steg ...

* Jag vet inte vad jag ska göra Serena.. Min mamma slog mig när jag berättade om barnet, jag vill bara dö.. När jag berättade för pappa knuffade han ner mig för trappan och jag sprang blodig ut ur huset, jag ligger just nu på gräsplanen och försöker andas. Jag älskar dig & jag vet att vi kommer ses igen. Barnet skulle ha hetat din namn i mellannamn om det skulle ha överlevt, i love u ! *

Jag rusade upp ur sängen, slängde mobilen på sängen och Justin läste det. Jag tog på en mjukisdress, som man bara hoppar i eftersom det var det första jag hittade. Sedan sprang jag till dörren med Justin efter mig som ringde till ambulansen. Vi tog på oss skorna och sprang till bilen . Justin sa om och om igen att hon skulle klara sig . När vi kom dit såg jag hur hon låg på deras gård och hur det var en ambulans där , antagligen någon som föräldrarna ringt. Dom stod och grät vid dörren och jag såg hur Alex fördes in i ambulansen .

" Alex ! " skrek jag och sprang fram till henne.

Hon hade slutna ögon och låg där alldeles orörlig med blod överallt.

" Vem är du ? " Frågade en av männen .

" Jag är hennes bästa vän . " Svarade jag snabbt.

" Okej , möt oss vid sjukhuset om du vill träffa henne. "

" Kommer hon att överleva ? " Frågade jag oroligt.

" Jag vet inte. "

" Och barnet ? "

Han kollade sorgset på mig .

" Jag tror inte de , men vi ska göra vårat bästa. "

Han hoppade in i bilen och den åkte iväg med rusande fart mot vägen. Jag brast ut i tårar och gick fram till hennes föräldrar .

" HUR KUNDE NI GÖRA SÅHÄR ?! " skrek jag och var nära på att slå till dom men Justin stoppade mig bakifrån och la armarna runt mig.

" Jag vet inte vad du pratar om, min dotter är i en ambulans och du skyller på mig? " Sa mamman känslolöst och jag ville bara strypa henne men Justin tvingade in mig i bilen. Jag lutade huvudet mot fönstret medans han började köra och ingen sa någonting. Han suckade efter ett tag och la sin hand på min . Jag kände hur en tår föll ner för kinden, min bästa vän kanske skulle dö. Bara för en timme sedan hade jag tänkt på henne med barn, nu tänkte jag på henne som död. Var detta verkligenheten eller drömde jag bara ?

Vi skyndade oss in i sjukhuset och sprang fram till receptionen.

" Vart är Alex ? " Frågade jag fort.

" Hon opereras, ni kan sätta er utanför och vänta på henne. Läkaren kommer och ger besked såfort han kan. "

Jag nickade och satte mig på en stol utanför .

" Hon klarar sig . " Sa Justin tröstande och jag skakade på huvudet .

" Tänk om hon inte gör det ? "

" Tänk inte så, vi får be till gud. "

Jag nickade och började be, jag bad ganska länge och sedan stirrade jag bara rakt framåt i säkert en timme innan dörren öppnades in till operationssalen .

" Är ni Alex's vänner? " Frågade han och kollade på oss.

Jag nickade och han öppnade munnen för att uttala orden " jag är ledsen ." Jag föll ihop och skulle precis falla ner på golvet när Justin fångade mig och jag hamnade i hans famn , trots att mina fötter stod på golvet så bar han hela min kroppsvikt.

" Nejnejnej! " Skrek jag och grät ännu mera.

Helt plötsligt vaknar jag upp alldeles svettig, håret hade klibbats fast i min panna och jag grät. Var allting en dröm , eller hade jag kommit hem från sjukhuset ? Jag började ruska om Justin brevid mig och han mumlade någonting oförståligt.

" Vart är hon ? "

" Vem ? " Hostade Justin till och kollade på mig.

" Alex ? Är hon död ? " Frågade jag med tårar i ögonen.

" Alex är inte död, har du drömt en madröm ? " Frågade han och la armen om mig. Jag grät tyst och nickade.

" Kan jag ringa henne ? "

" Klockan är 5 på morgonen , är du säker ? "

Jag nickade och han gav mig min telefon som jag fått i julklapp. Hon svarade sömnigt.

" Hallå? "

" Hej Alex , jag behövde bara höra din röst. " Sa jag och försökte dölja tårarna i min röst.

" Herregud Serena , har det hänt någonting? " Sa hon och lät plötsligt pigg och orolig.

En riktigt vän kunde höra att man grät , trots att man försökte dölja det och trots att hon inte såg min ansikte.

" Jag drömde bara att du dog och det var verkligen hemskt. "

" Aw gumman, jag lever ! "

" Tack och lov ! Lova att jag får vara med dig när du berättar för din mamma, okej ? "

" Ehm , visst . "

" Tack, försök sova nu, förlåt att jag väckte dig. Godnatt . "

" Ingen fara, godnatt ! "

Jag la på och la mig tätt intill Justin, jag suckade lättat och somnade om igen..



Snart är denna novellen slut :( Vid ungefär chapter 90 så kommer jag hoppa fram några år , om ni vill ? Efter denna novell börjar jag såklart med en ny , har redan lite planer ;)
Kommentera !


Kommentarer
Postat av: Cissi

SHIIIIT VA BRA!!!!

2011-03-28 @ 09:10:08
URL: http://cissanzz.blogg.se/
Postat av: Cissi

Snälla kan du inte skriva meer idag?! jag är sjuk idag och har inget att göra :P

kram!

2011-03-28 @ 09:11:31
URL: http://cissanzz.blogg.se/
Postat av: Cissi

varje gång jag går in på din blogg (villket är väldigt ofta) så sitter jag och håller tummarna för att du ska ha skrivit nått mer och om du har gjort det så blir jag alltid lika glad!!!

asså det är alltid spännande slut så man vill verkligen fortsätta läsa!!!!!



Älskar den här bloggen!!!



Kram!



Pssssst! skynda dig att skriva mer!

2011-03-28 @ 13:01:46
URL: http://cissanzz.blogg.se/
Postat av: Rebecka

Asbra ,, asså jag älskar allt du skriver :DDDD

2011-03-28 @ 15:52:14
Postat av: Alva

Jätte bra!!! Skriv meeer!!<333

2011-03-28 @ 15:54:34
URL: http://[email protected]

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0