Dina andetag är min musik - chapter 50

Jag ville hoppa fram i tiden , kolla några månader framåt och kolla om det finns någon lycka där . Kanske skulle hon klara sig , men den lilla glöden inom mig var släckt ...



Tillochmed sagor slutar i sorg , som Romeo och Julia . Det var tomt här nu , förutom jag och hon . Jag tog hennes hand och kysste den löst .
" Vakna . "
Ingenting hände , borde jag ha blivit förvånad ? Men sedan tog hon ett hårdare tag om min hand , jag stirrade chockat på våra sammanflätade händer . Hade jag bara inbillat mig bara ? Det hände igen och hennes ögonlock började fladdra , efter tredje försöket lyckades hon .
" Du är vaken . " Viskade jag skrikande .
" Nelly , jag vet inte om du hör mig . Det spelar ingen roll , jag behöver bara säga det . Du är så vacker , du är perfekt . Alla minnen kommer tillbaka , vad hände med oss ? Jag menar det verkligen , du är det finaste som någonsin hänt mig och jag kommer älska dig tills mitt hjärta slutar slå . Om jag kunde skulle jag ta tillbaka allt det dåliga , jag skulle ta dig till stranden för att säga att jag älskar dig . Du förstår inte hur mycket du betyder för mig , utan dig kommer jag inte behöva andas . Jag kommer inte ha någonting att gå upp på morgonen för . Ditt leende , det får mig att le . Jag kan inte förklara hur mycket jag älskar dig , hur mycket jag ber dig att kämpa . För du kan inte lämna mig nu , inte såhär . Jag kommer inte klara mig utan dig , jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv . Jag måste se dina underbara ögon en gång till , höra din fina röst . Jag vet att det är mitt fel , men du måste leva för Ryan och alla andra . Om du .. försvinner nu så kommer han också göra det smått . Ingen tjej har tagit så mycket plats i hans hjärta , det måste du förstå . Alla dina drömmar , du kan inte ge upp om dom heller . Jag vet att jag varit självisk , jag fattar inte ens nu hur mycket skit du har fått ta , men jag ska ordna allting . Bara öppna ögonen , säg att allting ska bli bra , min älskade Nelly . " Citerade hon mig tyst och jag log för första gången på alldeles för länge .

3 veckor senare .
Nellys perspektiv:
Jag hade skrivits ut bara några dagar senare , men jag ´gick fortfarande runt med bandage runt benet och ena armen . Jag kände mig klumpig och bara till besvär när Ryan skötte om mig . Justin besökte mig då och då , men vi hade inte pratat så mycket om sist . Vad som hände var nog att jag var så ledsen och bestämde mig för en promednad . Jag gick och musiken överröstade allting . Låten never let you go fick mig att gråta mer och mer så jag föll ihop på vägen . Jag visste inte att det hade varit en bilväg , hade inte lagt märke till något annat än mina egna tankar . Helt plötsligt kom en bil och ... sedan blev allting svart . Min sista tanke hade varit till Justin , jag älskar dig .

Jag satt själv i vardagsrummet och försökte klura på någon sudoku när min mobil vibbrerade . Jag tog upp den och det var från Justin ? Första gången på jag vet inte hur länge . Jag läste smset :
* Hej , har en överrasking till senare , hämtar dig vid 8 ? *
Jag log lite , överraskning kunde väl aldrig vara fel ?
* Visst, vad har du hittat på nu då ? *
* Hemlighet , saknar dig , ses sen . *
* Snart , puss *
Jag blev så mycket gladare och hoppade runt i lägenheten med kryckan och tog på mig en klänning , stirrade missnöjt på benet . Inte så mycket jag mer jag kan göra . Jag kollade på klockan , 8 , han borde komma nu . Jag plattade håret och gick ut för att vänta . Efter en stund ser jag hur han kommer med bilen , såg ut att han skulle ringa men så såg han mig . Jag hoppade in i bilen och log stort .
" Dethär känns som lite deja vu . " Skrattade jag .
" Av vad ? "
" Vet inte . " Klart jag visste , oss , våran förra dejt .
Han började köra i tystnad och sedan när vi kört en bit fattade jag .
" Åh Justin , du är bäst ! " Sa jag med tårar i ögonen ...



Har inte tid nu , 2 minuter kvar ! puss och kommentera .


Kommentarer

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0