Sålänge vi båda andas - chapter 23

Tänk om någonting hade hänt , det får inte vara sant ! Caitlin förklarade ännu en gång medans vi sprang . När vi var framme sprang jag direkt mot vattnet och det var då jag såg det . Hur bubblor bildades i vattnet , precis som en människa . Jag kände hur mitt hjärta slets ut , samtidigt som jag rusade mot vattnet och dök ner under ytan ...



Jag simmade upp igen , jag hittade inte henne . Det var så rörigt under ytan med strömmen . Jag dyker ner igen och kisar med ögonen och försöker se någonting. Då såg jag hennes vita tröja och simmar snabbt dit , även fast jag skulle behöva ny luft . Hon var inte i medvetande och jag drog med mig henne upp . När vi var med ytan drog jag fort henne i land och dom andra tog över där så jag kunde hämta andan . Dom tryckte mot hennes bröst medans Caitlin ringde ambulansen. Ingenting hände , dom forsatte trycka och försöka få igång hennes hjärta . Om det nu slog eller inte . Om hon skulle dö .. så vet jag inte vad jag skulle göra. Aldrig mer få känna doften av henne , höra hennes klingade skratt , se hennes ögon och leende. Jag sköt ifrån mig den tanken och försökte tänka : hon kommer leva , jag vet att hon klarar det !
Christians perspektiv:
Jag satt på knäna brevid henne och såg hur Ryan desperat försökte få igång hennes hjärta igen. Varje gång han tryckte på hennes bröst så fick jag ett slag i magen , ett väl förtjänt slag ! Det var mitt fel såklart , jag hade lämnat henne där alldeles ensam på stranden och skällt på henne . Hon kanske bara tog en simtur , eller så kanske hon försökte .. ta livet av sig. Hon kanske inte var så lycklig som jag hade trott att hon hade vart . Hon visste att det var ström där , jag hade berättat det till henne under våran kanotresa . Vad som än hände så kanske det var hennes sista simtur någonsin , och allting var mitt fel . Jag hade bara blivit så sur för att hon ville ha Justin istället för mig , men så var det alltid . Hon hade bara känts så äkta och jag gillade verkligen henne.  Jag hade sett deras blickar mot varandra , och varenda gång så kände jag avundsjuka . Justin skulle inte kunna behandla henne som jag kan , vara med henne varje dag , ta hand om henne när hon än behövde det . Han kunde få exakt vilken tjej han ville , var han tvungen att ta just precis henne ? Jag hade inte ens berättat till dom andra vad vi hade snackat om lite innan ..
Jag hörde ett svagt ljud av sirener och förstod att det var ambulansen, Caitlin dök upp med tårar i ögonen precis som Peyton . När dom var framme så gjorde dom precis som Ryan hade gjort . Ingenting hände och jag satt kvar , för orolig för att ens kunna säga något . Hon förtjänade inte att dö , hon hade hela sitt liv kvar . Hon var alldeles kritvit men hon var ändå lika vacker , hennes mörka hår klibbade sig fast på hennes kropp .
" Kommer hon att leva ? " Grät Caitlin och kramade om Peyton som skakade .
" Jag hoppas det , vad var det som hände ? " Frågade en av dom som stod där brevid och fixade någonting .
" Ingen vet , hon var här själv och vi hittade henne sedan under vattnet . "
Han nickade bara och dom gjorde massa saker med hennes kropp . Vi stod och satt där bara alldeles chockade och ledsna , medvetna att en av våra vänner kanske skulle dö ..
Caitlins perspektiv:
Jag kramade om Peyton ännu hårdare och kände hur tårarna bara rann nedför kinderna . Hon fick verkligen inte bara försvinna nu , hon hade verkligen blivit en stor del i mitt liv . Och tänk hur Christian skulle reagera ? Dom hade kommit så nära varandra och med tanke att han var den sista som hade sett henne så skulle han skylla på sig själv , det gjorde han säkert redan . Han hade inte berättat om vad som pratat om heller , jag fick prata med honom senare , nu hade jag bara henne i huvudet .
Sekunderna gick saktare än någonsin , jag kunde inte låta bli att slänga en blick mot hennes håll . Hon låg där alldeles livlös , man kände nästan inte igen henne utan ett leende på läpparna . Alla stod bara där som statyer , alla gillade verkligen henne och det fick inte sluta såhär på våran perfekta resa . Jag kunde inte heller låta bli att tänka på .. tänk om hon hade gjort dethär med flit ?
Ryans perspektiv:
Jag stod med armarna i kors och kollade ner på henne , det kändes så hemskt att detta hade hänt .. Under dessa dagar hade hon verkligen blivit en av oss. Jag hade kanske inte spenderat så mycket tid med henne ensam , men ändå . Hon förtjänade inte detta , hon var alltid så glad och var alltid full av massa roliga ideer . Om hon aldrig skulle öppna hennes ögon igen , så skulle det ta evigheter innan någon här skulle förlåta sig själva . För jag visste hur mycket alla kände skuld , tillochmed jag . Jag tittade försiktigt på Christian och hans ögon sa bara skuld skuld skuld .. Stackars honom , stackars henne ..
Justins perspektiv:
Precis när mitt hopp höll på att dö .. så börjar hon hosta och vattnet rann nedför hennes kinder ...



Yeey , hon lever ! Gjorde nästan allas perspektiv så ni fick veta hur alla kände och för att jag inte riktigt visste vad jag skulle skriva . Ni verkar också har lite blandade åsikter om hur det ska vara med Christian men jag har tänkt ut allting nu och jag lovar att om ni inte gillar det så kommer ni att gilla det sen ! :) Loveyou , glöm inte att kommentera ! Det gör mig superduper glad :D


Kommentarer
Postat av: Neejra<3'

phhhp vad lättad jag blev, jag trodde att hon skulle dö..



btw du skriver grymt;D

2011-02-26 @ 20:06:26
Postat av: Anonym

Jättebra!!! Du äger på att skriva!! Tur att hon inte dog! Älskar den här bloggen!!!! Kraaam <3

2011-02-26 @ 20:16:13

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0