Sålänge vi båda andas - chapter 12

Jag nickade och skulle precis krama honom när hans ansikte närmade sig mitt . Jag förstod vad han tänkte göra och visste inte hur jag skulle reagera . Precis innan hans läppar skulle snudda mina så drog jag tillbaka mitt huvud .
" Jag kan inte Justin , jag är ledsen . " Viskade jag och öppnade snabbt dörren . Jag hörde hur han skrek mitt namn bakom mig men jag skyndade mig bara in med tårar i ögonen ...



Jag rusade in på rummet , låste ifall att han skulle få för sig att komma hit .
" Självklart . " Muttrade jag för mig själv när jag hörde hur han kom in.
Jag kurade ihop mig i sängen som en liten boll och grät så att hela min kudde var alldeles blöt . Varför gjorde jag såhär till mig själv?
" SERENA ? Förlåt ! Kom hit så vi kan prata . " Ropade han och jag kvävde mina snyftningar till tårar .
Han verkade springa runt i lägenheten . Tillslut fattade han att jag var i rummet och ryckte i handtaget .
" Snälla ? " Bad han .
" Du kanske behöver lite egen tid , men jag kommer tillbaka imorgon , okej ? " Sa han precis som han förväntade sig att jag faktist skulle svara .
Jag hörde hur han stannade en stund men gick sedan .
Jag vet inte när kväll blev morgon , men jag antog att tiden gick och jag vaknade alldeles blöt om kinderna . Jag torkade dom i täcket och gick försiktigt upp. Jag kollade mig själv i spegeln , jäklar hur risig jag såg ut . Jag valde nya kläder , gick in till mitt sovrum och tvättade ansiktet , borstade tänderna och andra nödvändiga saker . Jag sminkade mig , bara lite så jag döljde dom röda kinderna och låste sedan försiktigt upp låset . Det var tomt precis som jag visste att det skulle vara , sedan tog jag på mig ett par vanliga skor och gick in i hissen . Jag gick runt på stan , försökte ha roligt . Men jag fick inte Justin ut ur tankarna . Jag visste att jag skulle behöva prata med honom förr eller senare , kanske bättre att göra det nu . Nu när jag fortfarande inte ville springa iväg och gömma mig någonstans bara för att aldrig komma tillbaka . Undra vart han skulle kunna vara ? Istället för att ringa honom , så skulle jag ringa hans livvakt Kenny , jag hade hans nummer också .
" Hallå ? " Sa jag när signalerna tystnade .
" Ja , det är Kenny . "
"Hej , det är Serena . "
" Åh , hej . "
" Jag vill inte ringa till Justin , men jag vill typ träffa honom så skulle du kunna säga vart ni är utan att avslöja att du pratar med mig ? " Jag ställde frågan precis som jag ville att den skulle ställas .
" Jag förstår , eh jag kanske kan hämta dig ? "
" Visst . "
" Så vart är du någonstans ? "
" I central park . "
Mina ben hade faktist tagit mig enda hit , utan att jag hade märkt det .
" Jag är där om .. tio minuter . "
" Okej , hejdå . " Pep jag och la på .
Jag satt på en bänk och funderade på vad jag skulle säga . Skulle jag be om ursäkt ? Säga hur det faktist låg till ? Varför jag inte kunde kyssa honom ? Efter ungefär åtta minuter så ser jag hur en bil som var Kennys körde in till kanten . Jag sprang dit och satte mig andfådd i sätet .
" Hej . " Sa han glatt och började köra .
" Så vart är han ? "
" I sitt hotellrum . "
" Aha okej . "
" Så , har det hänt någonting ? "
" Hänt vart ? "
" Igår när han kom till hotellet var han så ledsen och tjurig , jag frågade vad det var men han vägrade att svara . "
" Jag vet inte . " Ljög jag och tittade ut ur fönstret .
Han verkade fatta att jag ljög men sa ingenting . Tystnaden dit var ingen plåga utan bara en vanlig tystnad , och tillslut stannade vi nedanför ett hotell . Jag suckade och öppnade dörren . Kenny gjorde också det och han visade mig hela vägen till rummet .
" Här . " Sa han och log , sedan gick han till sitt egna rum . Jag hann säga ett "tack" innan .
Jag tog andan och knackade tre gånger . Jag andades  ut för att inte svimma , även om jag kände mig svimfärdig .
" Serena ? " Sa han när han öppnade , lika vacker som alltid och kollade förvånat på mig .
" Jag kom för att .. " Började jag men han avbröt mig genom att krama mig .
" Kom så går vi . "
" Va ? Kan vi inte stanna här ? Vi behöver prata . " Sa jag och kollade in genom den lilla öppnade springan han lämnade öppet .
" Nej , det är så .. jobbigt här . "
" Varför ? "
Precis då ser jag hur Jenny dyker upp vid hans sida .
" Jenny ? " Sa jag först chockat och kollade på Justin som kollade ner i golvet .
" Jag antar att vi inte behöver prata . " Sa jag och vände mig om ...



Här får ni iallafall lite att läsa ! Har som sagt haft en fullbokad helg , men tack iallafall alla ni som svarade på frågorna , kommentera ! :DD


Kommentarer
Postat av: Rebecka

den e forf asbra:DDDDDD , men det blir ju sorligt :( :P

2011-02-20 @ 12:26:21

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0