Dina andetag är min musik - chapter 47

" HUR MÅR HON ? " Skrek Ryan i luren .
" Va ? Vem ? "
" NELLY ? "
Han lät riktigt upprörd och verkade springa .
" Vad är det för fel med henne ? "
" Har du inte hört ? " Nu skrek han inte längre , men han lät fortfarande ledsen och orolig .
" Nej ? "
" Nelly har råkat ut för en olycka . "




Jag visste inte vad jag skulle tro , säga överhuvudtaget .
" Va-va-vad har hä-hä-hänt ? " Stammade jag fram .
" Hon.. blev påkörd ... nyss . " Viskade han och verkade fortfarande springa , vart var han påväg ?
" Vart ? Jag kommer dit , du med . "
" Är påväg , vid rondellen nära henne , vet du vilken jag menar ? "
" Ja , skynda dig . "
" Jag ska . "
" Ryan ? "
" Ja ? "
" Kommer hon överleva ? " Viskade jag samtidigt som jag rusade ut , och in i bilen .
" Jag vet inte . "
Jag orkade inte lyssna så jag la på , började gasa för fullt . Medans allting passerade kunde jag bara tänka , mitt fel , mitt fel . Jag hade bråkat med henne , hon hade varit ledsen och gått ut . Sedan ....

När jag var framme vid rondellen ser jag ambulanser , poliser , en bil och människor . Jag kunde inte tänka och sprang mot folkmassan . Jag ser hur en tjej ligger på marken , ansiktet var alldeles för välbekant . Jag kunde kanppt andas och jag såg Ryan på andra sidan .
" Gör plats , vi ska bära henne till bilen . " Skrek en an männen .
Alla flyttade på sig och jag stirrade på henne , hon var alldeles blodig och sårig . Hon blundade och hade någon apparat med sig . Den pep hela tiden , antagligen hennes hjärta .

Dom flyttade in henne i bilen , jag samlade mig lite och tog tag i den enas hand .
" Kan jag åka med ? " Frågade jag osäkert .
" Nej , ni får åka själva , ledsen men detta är akut , om du vill att hon ska leva . "
Jag nickade bara och tog tag i Ryan istället .
" Jag har bilen , kom . "
Han nickade kort och vi rusade till bilen , ambulansen körde iväg och jag efter . Bilarna flyttade sig till kanterna när ambulansen kom och jag åkte efter .

Tänk om hon skulle dö .. vad skulle jag göra ? Jag hade då förlorat mitt liv , meningen med att leva . Att lämna henne för en turne vad jobbigt nog , hur skulle jag göra med föralltid ? Jag kunde inte det , inte nu . Jag behövde henne , jag skulle inte kunna andas .

Även om jag hade bara henne i tankarna så kunde jag inte låta bli att undra vad Ryan gjorde här , borde inte han vara hemma ?
" Ryan ? "
" Mm . "
" Varför är du i ATL ? "
" Ehm , jag kom igår . "
" Okej . "
Jag orkade inte tänka mer och gasade lite närmare ambulansen .

När den äntligen stannade vid sjukhuset parkerade jag snabbt och vi rusade mot sjukhuset . Jag såg hur dom la henne i en säng och började rusa mot något rum . Jag srpang brevid .
" Klarar hon sig ? "
" Vem är du ? "
" Hennes pojkvän . " Ljög jag i hopp om att det skulle vara sant .
" Vi vet inte , vi ska göra vårt bästa , vi meddelar sen . "
Jag tittade på henne en sista gång , sedan stannade jag och Ryan dök upp brevid mig . Jag föll ner på knäna och Ryan satte sig på huk .
" Jag älskar henne . " Viskade jag och kände en klump i magen .
" Hon klarar det . "
Han klappade med handen på ryggen . Jag skakade på huvudet , men inte som ett nej och satte mig i väntrummet . Jag kunde bara vänta .

Tiden gick saktare än någonsin förut , men det tickade hela tiden . Tillslut kom någon läkare gåendes mot oss . Jag ställde mig upp och försökte verka starkt , nu skulle beskedet komma .. död eller levande .
" Hon är inte helt stabil , men ni kan besöka henne nu . "
" Tack . " Sa jag lättat och sprang till hennes rum , jag gick ensam , Ryan ville nog låta mig vara själv med henne en stund . Hon låg med slutna ögon och den pipande saken följde hennes hjärtrytm . Jag satte mig i en stol brevid henne och tog hennes kalla hand som var alldeles fylld med sår . Hon verkade ha bandage också , jag smekte hennes hår lätt .
" Förlåt , förlåt , jag älskar dig . " Viskade jag och kysste hennes hand .
Kunde hon inte bara öppna ögonen och le . Jag satte mig till räta i stolen men så stannade det pipande ljudet och blev som ett långt ljud . Det betydde att hennes hjärta hade stannat . Jag ställde mig upp helt chockat och skulle precis springa ut efter hjälp men så kommer tre män inspringades . Jag flyttade på mig och dom gjorde massa saker medans dom förde ut henne igen .
" Lämna mig inte . " Viskade jag efter henne , men jag kände det , hon var redan borta ...



En till idag ? Kommentera flitigt :)
Tror ni förresten att hon kommer klara sig ? Har inte bestämt det själv heller så det vet man aldrig :o




Kommentarer

Kommentera inlägget här:


Lämna gärna en kommentar:)


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0