Jag satt och väntade på att Jaxon och Justin skulle komma, samtidigt kollade jag runt lite på några av Justin's fans sidor. En tjej hade skrivit ett långt brev till mig, med tanke på att jag inte hade något annat att göra så började jag läsa det.

"Jag har inget emot Alison & Justin. Dom är verkligen lyckliga över att ha varandra, man märker det. Men det som jag är ledsen  över är att Alison tar tid från Justin som han annars skulle ha spenderat med sina beliebers.

Ali's barn (kanske Justin's också, det har han inte ens berättat) kommer göra att Justin kanske avslutar eller tar pauser i sin karriär.

Vi beliebers kan inte göra något, vi sitter och kollar på videos i flera timmar på honom, vi dör varje gång vi ser nya bilder, vi lär hans nya låtar innan dom ens kommit ut.

Det känns som om han är på väg att försvinna, för hennes skull.. Vi älskar honom så mycket, jag kommer gråta varje dag om han någon dag säger att han ska lägga ner sin karriär"

Var det så dom kände om mig? Dåligt samvete blossade upp i min kropp, jag kände mig så dålig. Såklart hon hade rätt!

Jag tog deras tid, jag gjorde att han inte skulle ge dom konserter, jag ville hålla allting hemligt så han har inte ens berättat till dom att han ska få barn.

Kom ut, vi är nedanför ;)

Jag suckade och drog åt mig väskan, sedan gick jag ut för att möta min underbara kille som jag verkligen inte förtjänande.

"Hej" Justin och pussade mig på kinden.

Jaxon skrattade till, jag kramade om honom.

"Vad stor du har blivit gubben"

Vi började åka iväg, Justin och Jaxon pratade om tjejer.. I Jaxons ålder så trodde man fortfarande på tjejbaciller, men jag tvekade inte på att han skulle bli en tjej tjusare precis som Justin var/är.

Ja, för låt oss inse, över 16 miljoner tjejer ville ha Justin som sin pojkvän.

"Jaxon, en dag kommer du hitta någon som Alison, håll henne hårt sen okej?"

"Jag tror det är lite tidigt Justin" skrattade jag.

"Nej, han måste lära sig hur man behandlar tjejer"

Vi parkerade utanför lekhuset och gick tillsammans in. Vi tog av oss skorna och Jaxon sprang direkt iväg till en stor tunnel, där hittade han säkert direkt nya vänner.

Jag och Justin satte oss vid ett bord, en liten tjej kanske i 4års åldern kom fram till Justin men sa ingenting.

"Vill du ta en bild?" frågade Justin snällt och tittade ner på tjejen.

Hon nickade och han tog henne i sitt knä medans mamman klickade på bilder.

Det var verkligen sött, men det var ingen hysteri här som skönt var.

Jag hade redan ont i magen, men det tänkte jag inte säga högt. Justin skulle säkert köra in mig på sjukhuset eller något.

"Vad söta ni är, vilken månad är du i?" en mamma kollade på oss, hon tog oss säkert som vilket par som helst.

Dessutom var det nog inte så svårt att gissa att vi var ett par med tanke på att Justin höll min hand och pussade min kind var femte minut.

"Sjunde månaden" svarade jag med ett brett leende.

"Gud så gulligt, men ni ser inte alls gamla ut"

"Nej, han är sjutton och jag är sexton"

"Jaså, men ni ser iallafall mogna ut"

"Hehe tack"

Hon log stort emot oss innan hon hjälpte sitt barn med att äta sina pannkakor.

"Jaxon, dags att äta" ropade Justin men Jaxon hörde honom inte och försvann bort, han suckade.

"Du får gå och hämta honom" sa jag och blinkade med ena ögat.

"Ja, det verkar som det"

Han försvann bort, jag ställde mig upp för gå till kassan, men i samma stund som jag tog mitt första steg snurrade allt till, krampen i magen blev allt värre och all svartnade till.

Justin's perspektiv:

Jag hörde hur flera stycken började skrika och ropa, jag tog Jaxon's hand och gick allt snabbare tillbaka till Ali. Men hon var borta och runt tio människor satt hukade kring något på golvet, jag behövde bara se hennes bruna hår för att se att det var hon.

Jag fick panik och rusade fram till henne.

"Vi har ringt ambulans"

Flera stycken aktade sig när jag kom

"Jaxon, vänta här" sa jag och placerade honom vid ett bord och satte mig på knä vid Ali.

"Ali, är du här?" sa jag oroligt och försökte väcka henne.

Jag var så rädd att mina händer skakade, sirener hördes utifrån och alla aktade sig när ambulansmännen kom.

"Vilken månad är hon i?"

"Sjunde" svarade kvinnan som hade vart så trevlig förut.

Jag själv fick knappt ut ett ord.

"Har hon några sjukdomar eller något?"

Jag skakade på huvudet "nej, inte vad jag vet. Det skulle hon ha berättat"

Dom bar upp henne på en bår och så fort in i bilen.

"Vill ni åka med?"

Jag kollade på Jaxon "jag tar hand om honom, så vi tar bilen efter er"

"Okej"

Dom åkte iväg och jag skyndade mig med Jaxon in i bilen och snabbt efter.

Egentligen var jag alldeles för chockad och rädd för att kunna köra, tårarna rann nedför mina kinder.

"Mamma, kan du hämta Jaxon och ringa pappa också? Jag är påväg till sjukhuset"

"Va, vad har hänt?"

"Alison svimmade, och hon är i en ambulans framför mig"

-

"Allting är stabilt, hon kommer klara sig och barnet också. Hon har problem med sin livmoder, vilket kan försvåra förlossningen. Men allting är okej"

Jag nickade "kan jag besöka henne?"

"Ja, hon är vaken"

Jag gick in i det kalla rummet, hon låg och stirrade framåt.

"Hej älskling" sa jag och bröt ihop direkt.

Jag gick fram till henne "gråt inte Justin, vi mår bra"

Hon smekte mig över ryggen, jag tog hennes hand hårt.

"Jag var så orolig, att någonting skulle hända"

"Jag borde ha sagt till innan om magen, förlåt mig Justin. Det var dumt att behöva utsätta dig för något sådant"

"Nästa gång så vill jag att du säger direkt, okej? Men det är inte ditt fel"

Hon nickade lite och jag ställde mig upp för att kunna kyssa hennes panna och satte mig sedan igen på stolen.

"Din mamma är i kafeterian" meddelade jag.

"Mm, jag vet.. vad som än händer mig Justin, så vill jag att du ska veta att jag älskar dig"

"Vadå vad som än händer? Han sa ju att allting var okej?!"

"Ja.."

Hon tystnade.. "men det kan fortfarande försvåra förlossningen, man vet aldrig"

"Sluta prata så, om du försvinner kommer jag aldrig kunna ta hand om Jazmyn ensam"

"Det kan du visst, jag vet hur stark du är Justin. En utav dom starkaste jag känner"

Jag satt och väntade på att Jaxon och Justin skulle komma, samtidigt kollade jag runt lite på några av Justin's fans sidor. En tjej hade skrivit ett långt brev till mig, med tanke på att jag inte hade något annat att göra så började jag läsa det.

Var det så dom kände om mig? Dåligt samvete blossade upp i min kropp, jag kände mig så dålig. Såklart hon hade rätt!

Jag tog deras tid, jag gjorde att han inte skulle ge dom konserter, jag ville hålla allting hemligt så han har inte ens berättat till dom att han ska få barn.

Jag suckade och drog åt mig väskan, sedan gick jag ut för att möta min underbara kille som jag verkligen inte förtjänande.

"Hej" Justin och pussade mig på kinden.

Jaxon skrattade till, jag kramade om honom.

"Vad stor du har blivit gubben"

Vi började åka iväg, Justin och Jaxon pratade om tjejer.. I Jaxons ålder så trodde man fortfarande på tjejbaciller, men jag tvekade inte på att han skulle bli en tjej tjusare precis som Justin var/är.

Ja, för låt oss inse, över 16 miljoner tjejer ville ha Justin som sin pojkvän.

"Jaxon, en dag kommer du hitta någon som Alison, håll henne hårt sen okej?"

"Jag tror det är lite tidigt Justin" skrattade jag.

"Nej, han måste lära sig hur man behandlar tjejer"

Vi parkerade utanför lekhuset och gick tillsammans in. Vi tog av oss skorna och Jaxon sprang direkt iväg till en stor tunnel, där hittade han säkert direkt nya vänner.

Jag och Justin satte oss vid ett bord, en liten tjej kanske i 4års åldern kom fram till Justin men sa ingenting.

"Vill du ta en bild?" frågade Justin snällt och tittade ner på tjejen.

Hon nickade och han tog henne i sitt knä medans mamman klickade på bilder.

Det var verkligen sött, men det var ingen hysteri här som skönt var.

Jag hade redan ont i magen, men det tänkte jag inte säga högt. Justin skulle säkert köra in mig på sjukhuset eller något.

"
Vad söta ni är, vilken månad är du i?" en mamma kollade på oss, hon tog oss säkert som vilket par som helst.

Dessutom var det nog inte så svårt att gissa att vi var ett par med tanke på att Justin höll min hand och pussade min kind var femte minut.

"Sjunde månaden" svarade jag med ett brett leende.

"Gud så gulligt, men ni ser inte alls gamla ut"

"Nej, han är sjutton och jag är sexton"

"Jaså, men ni ser iallafall mogna ut"

"Hehe tack"

Hon log stort emot oss innan hon hjälpte sitt barn med att äta sina pannkakor.

"Jaxon, dags att äta" ropade Justin men Jaxon hörde honom inte och försvann bort, han suckade.

"Du får gå och hämta honom" sa jag och blinkade med ena ögat.

"Ja, det verkar som det"

Han försvann bort, jag ställde mig upp för gå till kassan, men i samma stund som jag tog mitt första steg snurrade allt till, krampen i magen blev allt värre och all svartnade till.

Jag hörde hur flera stycken började skrika och ropa, jag tog Jaxon's hand och gick allt snabbare tillbaka till Ali. Men hon var borta och runt tio människor satt hukade kring något på golvet, jag behövde bara se hennes bruna hår för att se att det var hon.

Jag fick panik och rusade fram till henne.

"Vi har ringt ambulans"

Flera stycken aktade sig när jag kom

"Jaxon, vänta här" sa jag och placerade honom vid ett bord och satte mig på knä vid Ali.

"Ali, är du här?" sa jag oroligt och försökte väcka henne.

Jag var så rädd att mina händer skakade, sirener hördes utifrån och alla aktade sig när ambulansmännen kom.

"Vilken månad är hon i?"

"Sjunde" svarade kvinnan som hade vart så trevlig förut.

Jag själv fick knappt ut ett ord.

"Har hon några sjukdomar eller något?"

Jag skakade på huvudet "nej, inte vad jag vet. Det skulle hon ha berättat"

Dom bar upp henne på en bår och så fort in i bilen.

"Vill ni åka med?"

Jag kollade på Jaxon "jag tar hand om honom, så vi tar bilen efter er"

"Okej"

Dom åkte iväg och jag skyndade mig med Jaxon in i bilen och snabbt efter.

Egentligen var jag alldeles för chockad och rädd för att kunna köra, tårarna rann nedför mina kinder.

"Mamma, kan du hämta Jaxon och ringa pappa också? Jag är påväg till sjukhuset"

"Va, vad har hänt?"

"Alison svimmade, och hon är i en ambulans framför mig"

-

"Allting är stabilt, hon kommer klara sig och barnet också. Hon har problem med sin livmoder, vilket kan försvåra förlossningen. Men allting är okej"

Jag nickade "kan jag besöka henne?"

"Ja, hon är vaken"

Jag gick in i det kalla rummet, hon låg och stirrade framåt.

"Hej älskling" sa jag och bröt ihop direkt.

Jag gick fram till henne "gråt inte Justin, vi mår bra"

Hon smekte mig över ryggen, jag tog hennes hand hårt.

"Jag var så orolig, att någonting skulle hända"

"Jag borde ha sagt till innan om magen, förlåt mig Justin. Det var dumt att behöva utsätta dig för något sådant"

"Nästa gång så vill jag att du säger direkt, okej? Men det är inte ditt fel"

Hon nickade lite och jag ställde mig upp för att kunna kyssa hennes panna och satte mig sedan igen på stolen.

"Din mamma är i kafeterian" meddelade jag.

"Mm, jag vet.. vad som än händer mig Justin, så vill jag att du ska veta att jag älskar dig"

"Vadå vad som än händer? Han sa ju att allting var okej?!"

"Ja.."

Hon tystnade.. "men det kan fortfarande försvåra förlossningen, man vet aldrig"

"Sluta prata så, om du försvinner kommer jag aldrig kunna ta hand om Jazmyn ensam"

"Det kan du visst, jag vet hur stark du är Justin. En utav dom starkaste jag känner" 

---

tidsinställd, kommer hem imorgon luvies!