Han släppte mina läppar och kysste sedan min kind.

" Kan du lova mig en sak? " viskade han tillslut och jag nickade.

" Vad som helst. "

" Gråt ingen mer för honom, därför att han är inte värd dina tårar."

" Okej, jag lovar. "

" Jag ska gå nu, dina föräldrar kommer nog när som helst. Stanna hemma imorgon, så ringer jag dig, okej? "

" Okej visst, tack för allting Justin. Jag lovar att göra upp till dig. " sa jag och vi ställde oss båda upp.

" Det behöver du inte. Vi ses imorgon, jag lovar. " han kramade om mig.

" Jag följer dig till dörren, smsa mig om du får någon intervju eller något som jag måste göra. "

" Det ska jag, men du kan få ledigt en vecka. "

" Okej. "

Vi gick tillsammans till dörren.

" Jag ska nog ta en dusch, så mina föräldrar inte tror något är fel." sa jag och han nickade.

" Hejdå, vi ses imorn. "

" Hejdå. "

Han gick ut och jag gick upp igen, jag duschade och fixade mig i ordning så jag såg någorlunda bra ut igen.

" Vi är hemma! " skrek mamma från undervåningen och jag sprang ner till undervåningen. Jag kramade om alla och vi satte oss i köket, mamma hade köpt ett jättevackert halsband till mig. Dom pratade om sin semester och jag lyssnade noga.

Bara för att få försvinna någonstans så gick jag till stallet, både Pepsi och Twister var i hagen så jag gick in där och satte mig. Det var inga hästar på den sidan jag la mig ner på, jag visste att vissa hästar inte gillade när man var i deras hagar men det var inte så många hästar ute, båra våra och en annan och dom brydde sig inte. Jag stängde ögonen, jag hade brukat sitta här i evigheter bara för att tänka.. jag började tänka på mamma.. min riktiga mamma. Tänkte hon någonsin på mig? Varför lämnade hon mig? Ibland kändes det inte riktigt som jag hörde hemma här, när Katie kom till världen var jag bara åtta år. Jag visste redan då att "min mamma" inte egentligen var min mamma. Man märkte direkt att hon älskade Katie mycket mer, det var ju trots hennes eget barn och sedan jobbade min pappa så mycket. Därför fick jag efter några år Twister, direkt hade jag funnnit ett band till honom som jag aldrig känt förut. Jag hade aldrig känt mig älskad som ett riktigt barn, jag visste att Karen älskade mig, men inte ens nära så mycket som hon älskade Katie.

När jag började High School träffade jag Chelsea, och alla andra. Jag älskade mitt liv, men fortfarande så hade min mamma lämnat mig. Hon älskade väl aldrig mig, det var väl det. Jag frågade pappa en gång om det, då svarade han:  " din mamma tyckte det fanns viktigare saker i livet än barn, familj och sådant. Hon tyckte mer om att festa, och helt enkelt ha roligt hela tiden. "

Visst hade han förklarat lite mer, men det var ganska kortfattat. Jag började tänka på Justin istället, när jag hörde hans namn i huvudet pirrade det till i magen. Ett stort leende fann mina läppar och jag öppnade ögonen, jag kunde se Twister framför mig och jag satte mig upp. Jag var tvungen att erkänna det för mig själv, jag gillade Justin Drew Bieber.

Han släppte mina läppar och kysste sedan min kind.

" Kan du lova mig en sak? " viskade han tillslut och jag nickade.

" Vad som helst. "

" Gråt ingen mer för honom, därför att han är inte värd dina tårar."

" Okej, jag lovar. "

" Jag ska gå nu, dina föräldrar kommer nog när som helst. Stanna hemma imorgon, så ringer jag dig, okej? "

" Okej visst, tack för allting Justin. Jag lovar att göra upp till dig. " sa jag och vi ställde oss båda upp.

" Det behöver du inte. Vi ses imorgon, jag lovar. " han kramade om mig.

" Jag följer dig till dörren, smsa mig om du får någon intervju eller något som jag måste göra. "

" Det ska jag, men du kan få ledigt en vecka. "

" Okej. "

Vi gick tillsammans till dörren.

" Jag ska nog ta en dusch, så mina föräldrar inte tror något är fel." sa jag och han nickade.

" Hejdå, vi ses imorn. "

" Hejdå. "

Han gick ut och jag gick upp igen, jag duschade och fixade mig i ordning så jag såg någorlunda bra ut igen.

" Vi är hemma! " skrek mamma från undervåningen och jag sprang ner till undervåningen. Jag kramade om alla och vi satte oss i köket, mamma hade köpt ett jättevackert halsband till mig. Dom pratade om sin semester och jag lyssnade noga.

Bara för att få försvinna någonstans så gick jag till stallet, både Pepsi och Twister var i hagen så jag gick in där och satte mig. Det var inga hästar på den sidan jag la mig ner på, jag visste att vissa hästar inte gillade när man var i deras hagar men det var inte så många hästar ute, båra våra och en annan och dom brydde sig inte. Jag stängde ögonen, jag hade brukat sitta här i evigheter bara för att tänka.. jag började tänka på mamma.. min riktiga mamma. Tänkte hon någonsin på mig? Varför lämnade hon mig? Ibland kändes det inte riktigt som jag hörde hemma här, när Katie kom till världen var jag bara åtta år. Jag visste redan då att "min mamma" inte egentligen var min mamma. Man märkte direkt att hon älskade Katie mycket mer, det var ju trots hennes eget barn och sedan jobbade min pappa så mycket. Därför fick jag efter några år Twister, direkt hade jag funnnit ett band till honom som jag aldrig känt förut. Jag hade aldrig känt mig älskad som ett riktigt barn, jag visste att Karen älskade mig, men inte ens nära så mycket som hon älskade Katie.

När jag började High School träffade jag Chelsea, och alla andra. Jag älskade mitt liv, men fortfarande så hade min mamma lämnat mig. Hon älskade väl aldrig mig, det var väl det. Jag frågade pappa en gång om det, då svarade han:  " din mamma tyckte det fanns viktigare saker i livet än barn, familj och sådant. Hon tyckte mer om att festa, och helt enkelt ha roligt hela tiden. "

Visst hade han förklarat lite mer, men det var ganska kortfattat. Jag började tänka på Justin istället, när jag hörde hans namn i huvudet pirrade det till i magen. Ett stort leende fann mina läppar och jag öppnade ögonen, jag kunde se Twister framför mig och jag satte mig upp. Jag var tvungen att erkänna det för mig själv, jag gillade Justin Drew Bieber.